Här finns en till! :-) Äter mer som LC… Men skulle jag vara sugen på 1 potatis så tar jag det eller en tårtbit på ett kalas. Jag äter inte klh varje dag eller ens varje vecka men skulle det ramla ner någon ibland så dör jag inte av det. Det ska vara gott att leva! :-) Har ingen lust att äta strikt resten av mitt liv och skulle jag känna mig tvungen till det skulle jag aldrig kunna hålla på. Det skulle bli för trist helt enkelt. Jag har inget socker beroensde eller något sånt, så jag känner mig inte tvingad att vara så hård mot mig själv. Jag mår bra på denna kost, går sakta men säkert ner i vikt och anser att jag duger som jag är.
Är dessutom livrädd för att bli fanatisk! Jag var det för något år sen och vill inte på villkors vis tillbaka till det! Då får det hellre ta den tid det tar…

Det finns de som "tillåter"sig lite fler kolisar än de flesta. Jag är en av dom som mår som bäst då. Min övre gräns ligger på 37 gr per dag men det är inte ofta som jag utnyttjar alla de "tillåtna" kolisarna, väldigt sällan faktiskt. Har för mig att allt under 50 (eller om det var 60) gr kolisar per dag räknas som LC. 

Försöker jag hålla mitt kolhydratintag väldigt lågt, typ 5 gr per dag så mår jag nästan som om jag hade en mild Depression. Ingen lust att göra ngt alls, ingen kreativ lust, ingen lust att laga mat, ingen lust att äta heller.

Yes! Jag har känt lite likadant bland alla strika LCHF:are. Kanske är det de som har mest behov av att diskutera det, eller är mest engagerade?

Jag håller ju på med en lite långsam omställning från en kost bestående av enorma mängder pasta (och kanske lite protein som smaksättning), med inslag av chocolate chip cookies… Smågodis lyckades jag sluta med för ett par år sedan, och jag har få återfall i just det. 

Pga hur mitt liv ser ut vill jag inte gå igenom någon omställningsperiod just nu, utan ser det som att jag förbereder mig på att göra omställningen i sommar genom att göra språnget så kort som möjligt. I nuläget har jag inte råd att bli tröttare eller mer trögtänkt ens för en eller två dagar, och även om det är övergående.

Jag har dragit ner från 400-500g kolhydrater per dag för bara ett par veckor sen till runt 100g, och är själv mäkta nöjd med det. De kolhydrater jag äter är också "bättre", mestadels lågt GI. Jag har inte helt lyckats slita mig från mitt hembakta rågbröd eller en bit äppelpaj någon gång när eftermiddagssuget sätter in, men numera gör jag pajen på bara äpplen, kanel, havregryn och smör, sockret och vetemjölet är borta och jag tar mycket mindre bitar. Jag brukar frysa in den i små portionsbitar för att inte frestas att äta vidare av bara farten!

Jag funderar också mycket över det här med kombinationen mer fett och samtidigt fortfarande en del kolhydrater. Är det bättre att "bädda in" kolhydraterna i mycket fett, eller är det bättre att inte äta så mycket fett när man samtidigt höjer blodsockret och insulinet, så att det inte finns lika mycket att lagra in? Den diskussionen har ju varit uppe ett par gånger men jag tycker inte jag har sett något riktigt svar på det. Standardsvaret verkar vara att man inte ska äta kolisar öht så slipper man fundera över det, men det hjälper inte mig just nu…

Jag äter också både mörk choklad och hallon med grädde nästan varje dag, men för mig är det ett enormt framsteg jämfört med kexchoklad eller glass som var motsvarigheten innan.

Mitt mål nu är att hålla mig under 100g kolisar/dag. Nästa steg, lite längre fram, blir att sänka till under 60g. Det är möjligt att det kommer att räcka för mig för att gå ner i vikt och må bättre. Faktum är att jag tycker mig se förbättringar på båda fronterna redan. Det är också möjligt att det räcker ett tag men att jag sen måste bli ännu striktare. Men den dagen, den sorgen!

Skönt att det fanns fler…Ser att det är samma värderingar och även samma frågor som dyker upp här.

Mäter ni i MIN MAT ert kolh. intag per dag??? Borde kanske prova det men har inte kommit så långt att väga allt jag äter. Har ingen susning om hur mkt kolisar jag äter per dag.

Ja, det där med att inte äta kolisar över huvud taget som standardsvar när frågan kolhydrater-fett kommer upp har jag sett ett par gånger. Inte heller kunnat bilda mig nån uppfattning om vad som är bäst att göra.

Jag hör också till dem som inte håller kosten lika strikt hela tiden, mest för att jag redan gått ned och cirklar runt min målvikt. Dessutom - eftersom jag inte märkt några problem med tillsatser som en del andra upplever, och inte är sockerberoende, är jag inte lika renlärig i den frågan heller. (Alltså, jag gillar inte tillsatser och konstgjord gegga, men jag känner inte att jag dör av det någon enstaka gång eller i små doser)

Vår familj äter framförallt mer rotfrukter, men även grönsaker än vad många här gör. Min man äter en enstaka Finncrisp, mörk chokladbit - det klarar inte min kropp.

Jag använder inte "Min mat" Köper mat där det är under 5 klh/100g och med det nöjer jag mig. Äter så jag blir mätt och tänker inte så mycket mer på det. Det blir inte så mycket per dag… Kött till middag och tex wookgrönsaker… Kan inte bli många klh. Ägg, baccon, ost och bubbelvatten under dagen. Har funderat på att dricka lite äggmjölk under dagen, för att få i mig lite fett. Har svårt att äta många gånger på en dag men dricka kan man ju alltid göra..

Jag dricker fortfarande öl, men har tagit bort all pasta, ris, potatis och bröd. Inget godis och ingen frukt. Har inte lagt till extra fett, men det betyder inget eftrsom jag alltid gillat fett och glatt gnaskat i mig kotlettfett och annat. Jag och min mamma har nog hund-gener nånstans.

Vi är ju alla olika och våra förutsättningar är ju också väldigt individuella.

Några har tex sockerberoende och jag förstår att man då kanske måste vara restriktiv med kolisarna. Vad som förvånar mig är mängden av sockerberoende personer, speciellt som jag aldrig hört talas om det som ett beroende innan jag hittade hit.

När jag precis hittat hit låg jag på 0-10 gram kolisar per dag. Omställningsproblem första veckan vilket är naturligt, märkte också förbättringar hälsomässigt vilket för mig är största vinsten.  "Lätt-deppen" kom smygande efter någon månad på ganska strikt LCHF, dvs 0-10 gr kolisar per dag.

Ibörjan mätte/vägde jag maten varje dag eftersom det tog lite tid att sätta sig in i tänket. Idag är det ju en vana att inte äta något annat än lite grönsaker till maten, inget sug efter potatis, ris eller pasta.

Egentligen borde jag försöka få in det som en vana igen att skriva in dagens mat för att stämma av hur jag ligger till just nu i fördelningen fett, protein och kolisar. Tror att en vanlig, normal dag ligger kolisar på ungefär 20 gram alldeles av sig själv. Åtminstone ligger på runt det de dagar jag fått ett ryck och skrivit in i cal-counter. Däremot kan fett och protein variera en del.

Just nu har jag ett protein-sug som får mig att fundera på en fakirperiod med bara bantarbiffar, skulle med lätthet kunna äta bara kött i en vecka eller så just nu känns det som. Kanske är kroppen i nån uppbyggnadsfas som kräver mer byggstenar i form av protein. Personligen kan jag tänka mig sänka kolisarna till nära noll periodvis men inte i längden.

Intressant att det är flera som har problem med  att äta väldigt lite kolisar. Jag mår illa och får sura uppstötningar om jag äter för lite av kolhydraterna. Jag måste få i mig ordentligt med grönsaker som balanserar mitt syraöverskott. Är det flera som har problem med sin syra/bas balans? Vad kan jag äta mera som är bra mot syraöverskott?

#1 Instämmer, Skruttis, med vad du skrev om fanatism. Vet att börjar jag räkna&väga, föra matdagbok osv kommer jag att bli nipprig och otrevlig att ha att göra med \>

#3 Jag har testat MinMat någon enstaka gång och kommer inte att använda den regelbundet, se ovan. Det kan vara bra om man skriver recept, tex, eller om man försöker hitta en anledning till varför man inte går ned i vikt. Eller om man känner sig väldigt osäker i början. Det är bra att verktyget finns, dock.

*10 Ja, det är väldigt lätt att bli fanatiker. Felar det på en enda liten klh eller på 1% så räknas det knappt till människoförda.. Jag var fruktansvärd ett tag! Usch… Nej, den biten saknar jag INTE. 100% renlevnads och alla andra var nästan otäcka. HUR kan ni stoppa det i munnen?! Det är ju 7 khl i det!! Blä, som jag var… Nu skäms jag lite för hur jag var…

Jag ligger nog på 40-50g kh på en normal dag, eller åtminstone gjorde jag det förut när jag drack en massa mjölk i kaffet. Det gör jag inte nu, har gått över på grädde istället och i mindre mängd. Men det var väldigt länge sen jag mätte min mat. Kanske borde börja igen, för att se över vad jag behöver ändra. Jag skulle verkligen vilja gå ner mer i vikt, har minst 10 kg hull jag skulle kunna göra mig av med. Väger just nu 72 kg (till 162 cm) och har i vuxen ålder (28 år) vägt 57-58. Men jag skulle vara väldigt nöjd om jag alltså kom ner till 62.

Håller med #10, efter två vändor hos viktväktarna är jag lite känslig mot det där med matdagbok.

Dessutom har jag börjat fundera på om skälet till att jag inte går ner i vikt kanske är stress istället… (startade just en tråd om det).

Jag är oxå mitt emellan. Jag har bytt till LCHF eftersom jag tror på grundtanken. Efter många år av diverse koststudier känns det här rätt. Vikten intresserar mig inte så mycket. Jag är ute efter hälsovinsterna och dom kommer kan jag säga

Jag äte lite flatbröd och tackar ja till det jag blir bjuden på. Det måste finnas lite balans tycker jag. Det skulle kännas rent oförskämt att tacka nej, när någon ansträngt sig. Visst blir magen lite svullen, men det går över ganska snabbt. Frisk och smal, men utan vänner? Nej det alternativet finns inte i min värld.

Jag tycker inte att det är oförskämt att tacka nej till mat man inte vill äta vad det nu månde vara.

Jag måste tillstå att jag äter en pizza varannan helg, unnar mig en öl ibland och sötar mezeyogurten med fruktos. Hädelse! Men jag mår bra!

#14 För mig får ett avsteg inte så stora konsekvenser. Lite svullen i magen, sug resten av dagen. Men det är borta nästa dag. Ni som tackar nej har kanske större och svårare konsekvenser än så.

*15 VA?! Snacka om avsteg!!  
Då kan jag äta världens godaste pizza när jag kommer till Östersund utan dåligt samvete. Skulle jag få det än då, så skyller jag på dig… hihi

Tack, Cattis för denna tråd!
Det är väldigt lätt att tro att alla här kollar klh, e-nummer och %-satser i precis allt och att allt annat är fel. Det känns skönt att se att jag inte är ensam om att leva på Lc till kanske 80-95 % och vara nöjda med det. Denna tråd behövdes för att i alla fall jag ska må lite bättre…
Kram

Jag är inte heller så stikt just nu. Orkar inte vara det med allt som är runt omkring. Håller mig på ca 40g kolisar om dagen.

När livet lugnat ner sig ska jag dra ner till 20g igen, den nivån hade jag när jag började och det var inga problem. Kanske fakira lite och se om nåt händer med vikten. Men först måste kortisolet ner…

#18 Åh, tack…Blir ju nästan rörd här…

 Jag kan oxå instämma att jag lätt blir fanatisk. Men det kanske är lätt hänt när man nyss satt sig in i nåt nytt och är hungrig på info och att göra "rätt". Fick ett tag jättedåligt samvete över minsta kolh jag stoppade i munnen och det grämde mig. Jag har aldrig behövt tänka på min vikt förut och gör detta pga min oroliga mage bla. Och när jag märkte att jag får dåligt samvete över att äta tomat eller sallad tex till middagen så får det en att börja undra. Jag har ett BMI på knappt 19. Är 163cm lång o väger ca 52-53 kg. Borde inte vara hela världen med andra ord om jag petar i mig lite grönsaker med kolisar i.

Har nu insett att jag förmodligen gör mig själv en jättetjänst att ha "slutat" med pasta, ris, potatis, och bröd som intag varje dag.

Är faktiskt inte så sugen på något ovan längre. Kanske möjligtvis en grov macka till helgen. Älskar bröd!

Nån som är duktig på att höfta antalet kolhydrater??? Om jag specar nedan på hur en ungefärlig dag ser ut för mig. Vad tror ni jag hamnar på för intag??

Turkisk yoghurt 10%, ca 2 dl. Lite hallon, en näve valnötter

Ca 2½ dl köttfärssås på blandfärs, tomatkross med basilika. En stor näve riven prästost till det samt lite grönsallad.

Fläskkarré med gräddsås. Grönsallad el broccoli till. Ganska mkt sås blir det. ÄÄÄÄlskar sås. En 5 dl räcker till mig, maken och 1 matlåda.

2 rutor mörk choklad ca 70%, totalt antal kaffe m mjölk per dag=2 st

2 st flatbröd med bregott o gräddost.

Bara nu på en höft så där…Tror ni det ligger på MKT kolisar eller ganska rimligt lite??? Helt färsk på det där…..

Vi som äter lite mer kolisar kanske inte syns lika mycket.

Det har hänt att jag givit rådet till någon att öka kolisar lite om man inte mår bra men ibland struntar jag i det eftersom jag inte haft orken att ta en eventuell diskussion, ibland känns det som man svär i kyrkan om man nämner mer kolisar.

Jag har provat nära noll kolisar och utvärderat precis som jag provat att ta bort flytande mejeriprodukter ett tag (behöll smör o ost) för att se om det påverkade vikten. Ingetdera påverkade vikten, men jag märkte att kolhydratintaget påverkade humöret/lusten.

Det är ju så man måste göra, ingen annan är expert på just min kropp. Ingen annan kan ta ansvar för hur du mår eller vad du äter, det är trots allt du som stoppar saker i din kropp. Och det är du som får ta konsekvenserna av det.

#21: 40 gram kolhydrater kanske? Helt rimligt tycker jag… Finns ingen anledning att försöka krympa ner dem till noll om man mår bra! Du behöver ju inte gå ned i vikt heller.

#23: Samma kom jag fram till, ca 40 gram alltså:)

Det låter inte så farligt, mycket mindre kolisar än vad jag sätter i mig på en dag.

Jag registrerar plikttroget i Minmat, men det passar mig som den KBT-terapeut jag faktiskt är, vi gillar ju att registrera och detaljstudera problem! Jag blir inte stressad av det, snarare tvärtom eftersom jag känner att jag har kontroll - ok, lite kontrollfreakvarning på mig, jag vet. Det är t.o.m. så att nu när jag märker att jag har börjat minska på kolhydraterna snabbare än jag hade tänkt mig så lägger jag till lite för att inte gå för fort fram.

Det är det enda sätt jag lyckats gå ner i vikt på en gång förut, fast då med klassisk kaloribantning. Skrev ner precis allt jag åt och såg till att hålla mig inom ett visst intervall, varken för mycket eller för lite. Den gången gick jag ner 10kg på ett halvår, men gissa om det kom tillbaka med råge när jag inte orkade hålla koll längre…?

Jag äter tomater utan att bry mig om %'en, likaså paprika. Och sen dricker jag rätt mycket mjölk också. Jag känner ibland att man många gånger silar mygg och sväljer kameler när det gäller kosten, och ibland funderar man på hur petigt det måste vara (som att börja räkna på antalet kolhydrater i te, bara för att det råkar finnas 0.3 g/100g…). Så jo, jag kan nog räknas med till den här tråden också ;o)

Såg att ingen svarat på ditt inlägg #9 Lagu Men jag har ett tips:
Köp hem en flaska med Molkosan och drick som måltidsdryck eller när du är törstig. Den hjälper vid magproblem (som magkatarr och sura uppstötningar) och den är bra överlag för kroppen då den hjälper till med syra-basbalansen. Den finns på hälsokostbutiker och även ibland på vanliga matvarubutiker som Coop och Maxi.

Jag kan också tillåta mig både det ena och det andra då och då. Använder grädde, yoghurt och andra mejeriprodukter till vardags, även nötter och mandlar. Lite 70 % choklad då och då. VIn, och ibland t o m öl eller någon drink osv…

#17, Jodu, och planerat också! Det är itne så att jag råkar äta en pizza, utan tänker, nu kan jag unna mig något som inte är 100% nyttigt, men i långa längden gör det inget.

Du får helt enkelt släppa en smällare i min brevlåda om det inte funkar för dig också !

J*28  Jag säger som Kapten Hadock: Bomber och Granater!
Ska åka upp efter påsken så får du en sen smällare så….
Ps Får väl byta nick för säkerhets skull…

Tack snälla #23 & #24 för uträkningen. Bara 40 ändå…Trodde det skulle vara mer.

Min vardag är under 5gram kolisar per 100 gram produkt när det kommer till ingredienser. Men jag tar gjärna en fika och även en bit kaka i bland. Om jag känner för det, en bit chocklad. Om jag känner för det pizza ute, en bulle, nachos med nachoschipsen o så. Dock, som sagt min vardag är strikt på ett ungefär. Men jag hör nog till i denna grupp :)

Sen kan jag lätt lyxa till min middag en gong i mellan med nåt "fy". Tex majs eller kikärter :)

Jag hör också till denna grupp. Har ätit LCHF sedan juli -06, men är ingen fanatiker. Skulle vilja gå ner tre kg, men trots att jag inte gått ner något i vikt, fortsätter jag för jag tror på detta. Ska försöka dra ner på mjölkprodukter och se om det är därför jag inte går ner, men mitt kaffe med grädde på morgonen är ett måste för en bra dag.

Jag hör också hit. Äter sedan nyår mycket färre kolhydrater, vanligtvis inget pasta, ris, potatis, bröd etc. men är inte särskilt strikt utan äter t ex en bulle om jag vill. Jag tycker att det har gjort stor skillnad för bl a min mage att göra de förändringar jag har gjort och jag känner inget behov just nu att vara mer strikt än jag är.

Kul att så många har hittat en nivå som passar dom bra.

Själv så planerar jag att utföra en del "experiment" på mig själv dom närmsta åren, se hur kroppen reagerar på olika nivåer av näringsämnen. Så att jag vet vad jag klarar och inte klarar sedan, under resten av livet.

Jag har fakirat men det passar inte mig, jag går visserligen ner men klarar inte fakiren mer än 1-2 veckor sedan åker jag dit på kolhydrater. Idag äter jag grönsaker minst en gång om dagen, både kokta, råa och marinerade. Bröd äter jag inte alls, men jag kan dricka vin ibland.  Grönsaker: avocado, alla kålsorter, tomater ibland, paprika ibland, alla salladssorter, gurka, sparris, purjolök, lök, vitlök, spenat osv. Oftast hamnar jag ca 20 gram kolhydrater och jag mår bra med den mängden. Jag tycker inte att jag är fanatiker.

#30: Di niente, Cattis!

Ja, förresten… Jag kanske också skulle vädra mina åsikter. "Inte så strikt" både stämmer och inte stämmer på mig.

Jag äter gärna grönsaker, ganska mycket ibland, av alla möjliga slag. Det är inte ofta jag äter en måltid helt utan grönsaker! Jag äter minst ett par bitar mörk choklad (70-85 %) så gott som varje dag. Det händer att jag dricker öl, även om jag brukar välja vin eller riktig cider istället. Just nu har jag faktiskt ett litet tråg jordgubbar i kylen, kändes som att jag var värd det eftersom jag idag fick veta att jag ska få löneförhöjning! (Troligtvis rejäl, men vårt italienske överhuvud håller hårt i pengapungen… :p Den som lever får se.)

Men jag har en rabiat sida också: jag lagar så gott som all mat från grunden, skyr tillsatsämnen som pesten och undviker "moderna" fetter och allt som har med spannmål att göra. I möjligaste mån. Visst gör jag övertramp, men de blir färre och färre ju längre tiden går.

Jag halkade in på lchf lite av en slump och fortsatte eftersom jag mår så bra. Magen funkar oerhört mycket bättre, jag har mer energi och känner mig allmänt starkare och spänstigare. Visst skulle jag vilja gå ner 5 kg, men jag är faktiskt inte överviktig egentligen. Om jag skärper mig går jag ner, men det är så tråkigt…

Jag säger som så många gånger förut att det är skillnad på vardag och fest. Min vardag är relativt strikt men ibland vill jag ha något som egentilgen inte passar in, jag blir inte sjuk jag får inte heller sug det som kan hända är att jag blir lite fisig.

Jag har ju helt vant av mig från gaser som tidigare var vardag, ofta en smärtsam vardag.

andreas0 inte kan du väl veta hur du kommer att fungera i framtiden?

Wow, tråden läst 612 gånger. Bara idag!!! Inte illa. Jag som trodde jag var ensam.

Har även läst  inlägg här ifrån vissa medlemmar som jag TRODDE var jättestrikta, men som det visar sig inte är lika hårda som jag trodde. Intressant läsning hur ni ser på saken!

#38, Efter jag har gått på LCHF i ett par år så tror jag inte det kommer att ske några större förändringar sedan. Därför ska jag vänta ett år innan jag börjar med mitt experimenterande, för att inte omställningen ska påverka.

Men man vet väl aldrig, jag kan ha fel.

Denna tråd stärkte lusten att fortsätta, trots somliga chokladintag! Nu vet jag ju att jag inte är den enda!

Tack Cattis77 :)

#40, cool. Vad har du för experiment på g?

Jag hör oxå till dom som visst kan tänka mig att äta något "otillåtet" bara för att jag vill ha det =) Ska jag festa en helg kommer det bli på sånt jag tycker om som cider och sliskiga likörer, ingen äcklig wisky eller survin för min del. Om vi är i stan och bestämmer oss för att äta på typ mc donld´s så kommer det lätt bli en mc feest, för den är bäst =). Det är skillnad på vardag och fest =)

cattis, vi är många :) Inte alla lever fakir, och inte alla håller sig undan all förbjuden frukt jämt. Och det tycker jag är helt okej, den ända som blir "skadelidande" är en själv! :D (och evt sambo pga ökande mängder småfis……….)

Men visst är det skönt att se att man inte är ensam?! Trodde nästan att jag var ute på hal is när jag inte följer allt till 100.. Kände mig inte riktigt tillfreds med situationen och tänkte nästan hoppa av alltsammans. Har tänkt den tanken, ja. Men tack vare denna tråd blir jag nog kvar ett tag till, mäste ju plåga er lite till!

Här är en till som inte kör stenhårt. Jag är lite upp och ner jag… vissa dagar får jag nog bara i mig 5 kolisar andra dagar kanske 50… Det är för det mesta ganska lågt men som idag tex har jag ätit en skål med valnötsglass. Det var gott, men inget jag äter varje dag.

Jag är inte den som gillar choklad, så det går lätt att avstå, men jag trillar lättare dit på glass. Fast jag brukar göra egen av grädde, turkisk yoghurt, hallon och proteinpulver. Den blir jättegod!

Mmmmm, det lät gott Fru Albertsson.

Tack Parisjetaime!

Vad skönt att tråden kunde vara till hjälp

Cattis; äter oftast ungefär som dig i ditt exempel. Skulle tro att jag ligger på 20-40 beroende på vilket äthumör jag är på den dagen.

Frualbertsson; Mövenpicks valnötsglass m lönnsirap? Ujujuj, den är *syyyndig*!

Jag unnar mig lite  extra men än så länge har det mest blivit LCHF-godis o hallon + blåbär. Testar ngt från förr då o då men det smakar inte som förr. Ölen i lördags var rackarn´s god visserligen… Glass o chips har jag inte vågat testa o så har jag fått avsmak för det mesta när jag läser alla E-nr etc.

Börjar må dåligt av vissa saker, ganska olika. Sockrad sylt går t ex bort, blir så vansinningt i gasen av det, yr o lullig. Åt en ½ köpekaka idag, smakade damm m chokladprickar i o jag fick vacumsug i magen efteråt.

Om 2 v ska jag på 40-årskalas…eftersom vi hör till de "närmast sörjande" vet jag vad som kommer att vankas…mkt av både det ena o det andra. Det kommer def att finnas (nöt)kött o några goda hemgjorda såser, förmodligen vin o sedan tar jag m mig ngt "sött" från vår receptbank här på KiF.

Det jag handlar är under 3%. Och det jag äter som inte är så jättestrikt av kolh% är nog cashewnötter och grädde. Absolut inte varje dag, men några ggr i veckan. Jag dricker äggmjölkkaffe till fukost, ost och kanske några ägg till unch och kött med en fet sås till middag. Det är det. Men det blir en del sparkling red till helgerna… ingenting jag kommer
sluta med, inte än iallafall. Och eftersom jag inte äter massa kolh. vare sig på natten eller dagen efter så är det inget problem för mig.

Mina utsvävningar består sällan i att äta något "jättefel" som godis, kakor eller glass.

Bröd är inget jag äter regelbundet eftersom spannmål ökar min inflammatoriska värk men det händer nån gång att det slinker ner ett finn crisp eller om nöden kräver en pizza så försöker jag peta ihop fyllningen på mitten och skär bort resten av brödet.

Därmot äter jag tex blodpudding en gång i månaden (den osockrade) som jag tror innehåller 14 kolisar/100 gr. Ingen jätteutsvävning men den går ju totalt bort om man hållt en 5%-gräns.

Nån enstaka gång händer det att jag använder lite mjöl för att reda en sky (om jag missat i planeringen och inte har grädde eller creme fraiche hemma). Det händer också att det nån gång blir pulvermos och färdiga köttbullar, det kallas nödmat här hemma hos oss. Det är 24 gr kolisar per 200 gr tillagat mos och så länge det inte blir alltför ofta kan det gå an.

Rött vin dricker vi kanske 2 ggr per vecka, 1 1/2 glas per gång ungefär. Inte varje vecka, det beror på om det är en period som kräver värkisar eller inte. Det händer att jag äter hallon&blåbär till turkiska youghurten, tar man dom direkt från frysen och stoppar i så blir det substitut för glass när det stått en liten stund. Använder vi en fryst grönsaksblandning så är det inte alltid jag petar bort alla morötter tex.

Kanske är det bra att hålla en lite högre gräns för vad som är tillåtet så man inte får skuldkänslor om man skulle ligga högt i kolisar, det skulle vara en stressfaktor för mig. Nu har jag en högre gräns och utnyttjar den ibland men ligger ändå för det mesta på 15-20 gr kolisar per dag.  Kanske just för att min övre gräns är högre så är det ingen kamp att ligga på 15-20 gram? Ibland kan man behöva lura sin egen hjärna lite.

#48 nej det var inte mövenpick, kommer inte ihåg vilket märke det var, för jag har migrän idag… kan det bero på mitt glassätande kanske???

Eftersom jag inte går ner ett piss….orkar jag inte vara så jättestrikt. Jag plocker russinen istället (inte bokstavligen då…). Håller nere kolhydrterna, inte bröd eller pasta men jag äter riven morot, lite bönor/linser, ibland någon frukt, lite nötter. Känns väldigt bra, skulle jag hamna i en fälla att jag måste äta något som egentligen är fel blir det ingen katastrof. Håller mig runt 2000 per dag nu o hoppas det ska bli väldigt bra på vågen…Kolhydrater kanske runt 70-90?

Jag hör också hemma här :-) Jag har lagt in en del i minmat och till vardags pendlar jag mellan 20g - 50g kolhydrater. Är det fest så äter jag vad som bjuds.  Min mage kan bli lite arg om det blir för mycket av kalasmat, typ tårta och sånt men i övrigt påverkar inte avsteg mig något nämnvärt.

Jag ätit så här i lite mer än ett år och jag mår superbra.

#46 Spännande, vilket proteinpulver använder du?

Jag äter inte ren LCHF och det är inte jag som lagar maten hemma. Fettskrämd har jag aldrig varit även om det blev lite så när jag fick diabetesdiagnosen. Tårta äter jag när barnbarn eller barn fyller år.

En frukt om dagen kan vara bra och en grapefrukt är inte så dumt. Till frukost blir det oftast bacon, ägg och tomat.

Är det en god sås kan det bli en liten bit potatis, Pasta och stuvade makaroner är svårare att låta bli men det blir mera köttfärssås och mindre pasta numera. Jag dricker ofta öl på kvällen (klass II) eftersom jag inte vill dricka rödvin varje dag. Annars dricker jag gärna mjölk.

Margarin förekommer inte i vårt hushåll och jag vägrar äta det på andra ställen. Jag tar hellre lite av sockrade produkter än köper sockerfria alternativ.

Hej.

Ännu en som drar mig för att gå in i diskussionerna här pga en lite mer flexibel syn på hur en lågkolhydratskost kan se ut och hur man kan göra för att långsiktigt ställa om sig till en sådan. 

Jag är inte strikt. Jag svajar mellan 5 och 100g kolhydrater per dag. Arbetar för att minska den övre gränsen. Med den plan jag följer (Life without bread) bör jag inte gå över 70g/dag.

Jag tillåter mig en del utsvävningar men har infört noll-tolerans för vissa saker, framför allt pasta. Jag arbetar också för att gå ner på noll när det gäller bröd (egentligen spannmålsprodukter överhuvudtaget).

Inga restriktioner när det gäller grönsaker. Stor försiktighet med potatis, frukt och socker. Dricker vin (mycket) och öl (ibland, borde sluta med det!).

Min vardag fungerar allt bättre (undantag konferenser och tjänsteresor). Helger och semestrar är lite si och så.

Går jag ner för lågt i kolhydrater brister min kroniska lågnivå-depression ut i full skala och mitt vardagsliv slutar att fungera.

#54 Whey, det som Magnus Samuelsson använder… så ni förstår väl att jag är stor och STARK!

*56  Inte ska du dra dig för att vara med i trådarna inte! Om alla vi tänkte på det viset skulle vi ju inte synas alls och då kanske andra/fler känner sig utanför. Och det är inte bra… Det är väl bara bra att det syns/märks att man inte behöver vara så strikt för att det ska fungera. Alla nya kanske får skrämselhicka när dom tror att man MÅSTE vara strikt? Någon skrev (minns tyvärr inte vem) att detta med att vara mindre strikt gör att det blir lättare att leva med kosten. Eller nåt sånt… Och det skriver jag under på!

Risken med att vara väldigt sträng mot sig själv är att det blir en duktig period, och sedan slår pendeln åt andra hållet. Och jag är varken asket, fakir, helgon eller puritan till min natur, så jag försöker hitta en lagom strikt nivå som jag känner att jag klarar av på sikt.

Oj vad långt man fick läsa, har mest skummat tråden. Ja hä'r har ni en till som inte är strikt. jag äter fortfarande pasta och ris, fast i små mängder, potatis hellre än föregående. bröd Fast inte så mycket som tidigare. och jag dricker lite mjölk.små mängder grönsaker och en och annan frukt "mjölröror" har jag skippat förutom pannkakor, som är min älsklingsrätt och semlor som oxå är favorit. jag skulle kunna tänka att vi är "MCHF" (mediumcarbonates high fat).

Äter ni mindre fett då - ni som äter mer kolisar?? Alltså…jag äter ju med andra ord mkt grönsaker, ost, CF, Grädde, mjölk i kaffet, mörk choklad och Finn Crisp som drar upp kolhydratsvärdet. Men jag äter ju oxå numera RIKTIGT SMÖR, Bregott, och ovanstående mjölkprod som ger ett högt fettvärde.

Har unnat oss riktigt goda gräddsåser, creme Fraiche röror mm på sistone. Och jag är osäker på hur man ska sköta fördelningen. Är rädd att jag äter FÖR mkt fett när jag ändå får i mig kolisar.

Cattis77 det där var en intressant frågeställning som jag har undrat över en del, om man intar kolisar, ska man brassa på med fett eller ligga lågt? Min instinkt säger mig att det är ok att brassa på med fett, samt att käka kolisarna sist om möjligt.

Jag äter absolut mycket fett. Men det är inget problem för mig eftersom min fettskrämda period har varit förhållandevis kort.

Det jag har insett är viktigt för mig är att inte lägga till HYSTERISKT mycket smör tex. Bara rejält. Jag har också insett att jag mår bättre när jag tillför förhållandevis mycket protein. Min egen teori om det är att jag efter mina olika perioder med jojovikt och framförallt under då år jag har försökt att gå ner med kaloribantning (utan att lyckas) sannolikt har brännt upp en stor del av mina muskler. Det finns mycket att bygga upp där. Om proteinet skall räcka både till allmänna reparationer, muskeluppbyggnad och till att göra lite glukos, bör jag få i mig klart mer än minimigränsen 1g/kg kroppsvikt.

Jag är inte någon taliban men smakförstärkare, sötningsmedel, socker, mjöl/frö och fröskal, vegetabiliska fetter samt fläsk eller feta delar från svin undviker jag helt och hållet att köpa hem. Har upptäckt de få gånger jag matat in mitt dagliga matintag i minmat.net att jag ändå kan ligga förhållandevis högt när det gäller kolhydrater i absoluta tal dock inte proportionellt. Kolhydraterna kommer från t.ex. lever, matjessill och ibland från frukt.  Jag sköljer dock matjessillen innan servering för att få bort den sockrade lagen. Ett äpple eller en apelsin då och då slinker ner.  Köper mager skinkstek och skär bort fettet från påsk/julskinkan. Blir jag bjuden på hembakat tar jag en liten bit men inte sju sorter.

Jag är inte heller jättestrikt. Har adderat lite frukt och ibland en skiva bröd… Jag äter mer normalfett nu, men bra animaliska fetter!

Vilken viktig tråd! Här belyses problemet med skuld och skam-känslor. Det som bantningsindustrin har tagit fasta på och levt på i decennier. Det heter faktiskt LowCarbHiFat inte NoCarb! Vi är alla olika och har olika gränser för vad vi tål. Det ska vi lyssna på. Det är inte hela världen att njuta lite, att inte ta bort allt som är gott i livet. Ska jag ha skuldkännslor för att jag äter en kanelbulle som en vän har bakat? Nä jag skulle inte vilja tro det. En strikt kost verkar ge ett långt och hälsosamt liv. Men vem vill leva till 120 utan att kunna bli bjuden på middag, gå på cafe, köpa färdigmat när tiden är knapp eller resa?

Släng dom där skuld och skamkänslorna. Dom har ni ingen nytta av!

Hej Alla! Är inte heller strikt LCHF, även om jag skulle vilja vara lite bättre på det än vad jag är. Lite svårt när man är ensam i familjen… Min fru ångrar att hon lånade "Dr. Dahlqvists blogg" på bibblan. Det gör inte jag!! Har under att antal år bedrivit egenstudier om kost och näring och hållit en hel del föredrag om matens betydelse, framför allt för satsande idrotts-ungdomar. Har känt det som att jag är skyldig att försöka få dem att inte göra samma misstag som jag själv gjorde som elitidrottare. Men det är först nu som alla bitarna fallit på plats. LCHF är svaret. Sedan är det naturligtvis upp till var och en att följa eller inte följa det så noggrannt som man själv vill. Alla byter ju kost av en egen anledning, En del för att gå ner i vikt, andra för att de inte tål vissa livsmedel, osv, osv.

Jag håller med "omelett", när hon hävdar hälsofördelarna. Man ska inte stoppa i sig en massa kemikalier(margarin) eller annan manipulerad veg. olja.  Ät naturligt, skippa stärkelsen men var noga med att äta varierat för att kunna få i sig och tillgodogöra sig alla nyttigheter i födan.

Är det något jag har lärt mig om kost under dessa år så är det:

Ju mer jag lär mig, desto mindre inser jag att jag förstår. Allt hänger ihop, allt är mycket komplext.

Ska jag gå ned i vikt behöver jag öka andelen fett, annars står vikten stilla. Då verkar aptiten justera sig så att jag äter mindre av annat. Men jag har ju ätit så här ett tag så jag känner mig rätt van.

Gradvis har jag börjat föredra grädde framför mjölk, creme fraiche framför yoghurt och tycka att de flesta sorters frukt är alldeles för söta. Nötter känns… mäktiga, 2-3-4st är mer än tillräckligt. Så lite justerar sig kolhydratsuget av sig självt. Det är rötfrukter och grönsaker jag har svårt att välja bort, för jag gillar faktiskt växtföda. (Avocado, grön sparris, svartrötter, rödbeta med fetaost, fylld aubergine, färsk spenat, helstekt tomat…) 

Bröd funkar inte i någon form, det stora fläckiga sockersugsmonstret anländer via expressleverans. Och jag har annat för mig än att mota bort sockermonster Faktiskt börjar det bli samma sak med choklad - jag vill helt enkelt inte ha det längre.

Men är jag bortbjuden eller äter lunch på stan är jag flexibel och gör det bästa av situationen. Jag petar bort det jag inte tänker äta och tar symboliska smakbitar när värd/värdinna ansträngt sig. Är det fisk som jag är allergisk emot är det en annan sak - då är det en ambulansfråga. Om det bara handlar om att jag personligen får en struligare kväll (monsterbortfösning) känner jag mig oartig och neurotisk om jag är principfast. Men där har vi alla olika uppfattningar.

Anki! MCHF… Så rätt så..  Även om man inte är 100% strikt så är man faktiskt ingen fuskare! Jag har hela livet på mig att gå ner mina kilon och jag har inte bråttom.
Däremot så har jag insett att jag på något sätt och vis måste öka mitt fettintag… Tänkte börja med att byta lunchen mot äggmjölk med vaniljsmak, mums! Har köpt en termosmugg så nu kan jag smutta lite nu och då, sörpla i min egen takt.
Måste även hitta ett alternativ till dessa eviga ägg.. blir liiiite enformigt, om jag säger så.

Att byta sin standardkost med omkring 400g kolhydrater per dag, till en kost med mindre än 100g kolhydrater per dag är en fantastisk förbättring.

skruttis, jag tänker likadant, om att ha hela livet på mig. Och så är jag sån som går igång på alla 8 , kör igång stenhårt och så efter en tid så går "luften ur" och allt faller ihop. Upp som en sol och ner som en planka. På det här viset finns en chans att jag orkar fullfölja det här. Jag äter mer fett än jag gjorde tidigare, men jag vet inte om det är tillräckligt elle om det är för mycket i förhållande till dom kolisar som jag äter.

#70 Tack Jag är rätt nöjd själv

Jag inbillar mig att man har en helt annan koll (kontroll?) på sig själv om man har en sjukdom el ett beroende att dras med. Då har man ett klarare mål. Visst, vi vill väl alla bli hälsosamma o ta hand om våra kroppar på bästa sätt men man är bara människa; i många fall omgivna av andra som *inte* lever enligt LCHF.

Jag tror att jag har hittat mina fallgropar nu; stress = mindre aptit o tröst ätande + *äntligenlugnoroodetärförenggnsskullngtbrapåtv*-anfallen.  Har lättare att avstå "fel" saker när Guben är hemma än när jag är ensam. Ikväll har jag faktiskt satt i mig 1/3 påse micropop + en cider…o det känns helt OK både i själ o hjärta. Mår inte dåligt på ngt vis (än) o accepterar fullt ut att jag gjort ett avsteg. Vi får se vad morgondagen ger; vacumsug, yrsel o nya tag eller ett ryck på axlarna o resten av popcornspåsen?

Har iaf varit duktig i v som var, nötter o choklad lockar inte riktigt som förr. Kanske en fördel att bara tillåta sig vissa saker o frossa i dem så man föräter sig?

Hmm, tror jag måste utveckla det här på bloggen…när jag får tid…

Oavsett hur strikt man är med kolhydrater så har vi samma problem med att hantera en fettskrämd och oförstående omgivning. Exempelvis kan en del säga att de som inte äter potatis och bröd vid ett smörgåsbord gör så enbart pga snålhet, därför att potatis är billigt och annat på smörgåsbordet är dyrare.

74, Håller helt med dig.

Hade nästan en dispyt med svärmor i telefon igår när vi pratade om vad vi skulle ha för middag i påskhelgen när dom kommer till oss. Hon nämnde att vi ju kunde göra ugnsfalukorv på torsdagen när dom kommer och eget gjort potatismos till…

Då sa jag att potatismos äter vi ju inte direkt nu men det är ju bara att vi gör lite broccoli, jag o maken sa jag. Och då börjades det…Jamen, jaha,,hur ska vi lösa det då…det är ju inte säkert svärfar äter bara det menade hon på. Nämen om vi gör potatismos till er två och till barnen så gör jag o mannen broccoli el dyl eftersom vi är vana vid det. Det är ju inte hela världen, sa jag.

Njaha, men det blir ju struligt om vi gör en massa potatismos och det inte äts upp….MEN HERREJISSES, det är väl inget problem fick jag säga. Det är väl bara att ta mindre potatis då. Blablabla…..

Jag och min svärmor kommer jättebra överens men när det gäller denna kosten så är vi inte riktigt på samma nivå. Hon verkar livrädd att vi inte äter kolhydrater. Folk dör av denna kost menar hon på…Hur lätt är det att värja sig emot sånt. Vill ju inte bli osams.

Men jag har förklarat att det inte är nån som helst fara då vi ju äter en del kolisar i form av knäckebröd, flatbröd, nötter, sallad, broccoli, samt en hel del mejeriprodukter.

Så att ha omgivningens stöd - Nej, det är inte det lättaste alla gånger. Undrar om min man står pall när vi nu får besök.

Vet precis hur det känns, Cattis. Jag ska åka upp till Jämtland på begravning snart och bo hos en kompis. Hon är helt införstådd med min mat men det kommer att bli "krig"..
Ungefär så här: Men det gör väl inget om du äter normalt i en vecka? Vad spelar det för roll??
Då kan man ju fråga sig, normalt för vem? Nåja, det ordnar sig väl men det känns trist för det är ju inte bara hon, ska till syrran också. Samma sak där… Men det löser sig får jag hopas jag. Det är ju liksom fel vecka att bråka med mig, har nog annat att taänka på då misstänker jag. Ibland kan jag bli lite…. jag är snart 50 år och måste försvara mitt ätande! Suck….

#73 jag har fossat i nötter och choklad. I mängder. Nu drar det inte lika mycket. Jag klarar mig utan.

#76 &77 Been there done that

Blir man riktigt trött på oförstående släkt och vänner kan man ju alltid fråga dem rakt ut: Vad är ni så rädda för? Om vi tar på oss allt "strul" med disk osv av kompletterande mat. Om vi inte berättar vitt och brett om hälsovinstereller förevisar våra nya mindre kläder.

En annan fin fråga är "Skulle ni behandla en vegetarian så här? eller "Skulle ni behandla morbror NN så här?" (om morbror NN har en åkomma som påverkar kosten som alla duttlar med)

"Normal mat" brukar jag bemöta med "Det som är normal mat för dig mår jag dåligt av. Sorry!"

Det roligaste är ju när man faktiskt försöker förklara för folk varför man kan leva utan kolhydrater (när man hör argumentet att "hjärnan måste ju faktiskt ha kolhydrater").. Men det går ju helt enkelt inte att lyssna på nån som är lite påläst.. jag brukar bara sucka, låta bli kolhydraterna och låta dem tycka att jag är en mupp..   (och mumla "fettskrämda stackare" under my breath.. ;) )

För övrigt så hör jag också till gruppen som inte är särskilt strikt med LCHF-ätandet. Blir en hel del nötter och mörk choklad. Har även svårt för att låta bli fikabröd, så det blir väl nån bulle en dag i veckan. Men det tycker jag att jag är värd. haha.

Jag kan väl också räknas hit, men det mest av lathet, eftersom jag vet att jag mår som bäst när jag är strikt men ibland så slår latmasken till ganska stenhårt, äter lunchen på jobbet och har inte matlåda vilket gör att man ibland får kompromissa. Likadant att det ibland slinker ner mer ibland än vad det borde göra. Fast jag har fortfarande kontroll och insikt i vad jag äter och det känns bäst tycker jag nog :-)

"Normal mat" för MIG är det JAG äter och inte vad de andra äter.

Det finns ingen som har dött av den här kosten.

Javisst, hjärnan behöver kolhydrater, men man måste inte äta alla, kroppen tillverkar själv.

Om det  hade varit farligt för hjärnan så hade jag inte kunnat sitta här och prata med dig nu, för jag har ätit såhär länge…

Så glad för den här tråden. Inte skrivit i den tidigare, men följt den. Har på några spridda ställen och särskilt i början ställt frågor här i forumet av typen: Men räcker det inte då, att man bara minskar rejält på kolhydraterna och ökar rejält på fettet, samt byter till smör istället för margariner. När jag gjorde den ändringen för lite sedan, för jag trodde inte det var så mycket mer, så tyckte jag det var lätt som en plätt att ändra kosthållning. Kände mig på det hela taget nöjd med mig själv, som kunde ändra rakt av så där bara.

Upptäckte efter hand att många r-ä-k-n-a-d-e också. Opps! Så det ska vara SÅ lite kolhydrater för att det ska "va nåt". Upptäckte efter hand att det inte var givet att man tappar särskilt lätt i vikt heller, såsom SSS berättade att han ändå gjorde, och allt. Hm, var visst inte riktigt så enkelt som man trodde då.

Så det har blivit några vändor av tvivel a la light under den här hittills korta resan (två månader), det har det. Men hänger kvar och vill tro på både hälsobringande och viktminskningsmässiga resultat.

Det här med att bli ännu mer strikt t ex att sällan eller aldrig göra avsteg och liknande. Eller att gå ner på jättelåga kolhydratmängder. Att räkna och hålla på… Finner det ändå inte omöjligt att detta kan bli en verklighet också i vidtecknads vardag så småningom. Allt har sin tid? Man växer stegvis in i tänkandet och lär sig mer? Kanske man börjar räkna en dag… har ju redan varit några gånger på fineli.fi och kikat så vem vet. MinMat.net likaså men ej fått kläm på funktionen ännu. Kikar i alla fall på förpackningarna i affären och letar kolhydratmängd. Men känns bra med en sådan här tråd "för oss inte är så strikta", det gör att det hela känns lättare, att fortsätta ro båten framåt.

Jag försöker hålla mig under 20 men jag låter det gå upp till 40 gram kolhydrater per dag någon enstaka gång . Förut åt jag mycket rostade mackor och mycket vit pasta så kan tänka mig att jag var uppe i en ganska hög siffra ..kanske kring 400.

Det här med att räkna mängder, innehåll osv tror jag främst är bra för de/oss som har tendens att överäta och inte har kontroll över vad som slinker ner. Att ändra proportionerna fett/protein/kolhydrater är egentligen inte så komplicerat.

#74

Jag har alltid uteslutit det "som inte är lika gott som det andra" från bufféer. Dvs potatis, bröd o de flesta grönsakerna då jag alltid har haft svårt för att äta en normal portion. Vill ju hinna m att smaka av allt sovel innan jag blir mätt!

Har haft en rejäl svacka o svinat till ordentligt i några dagar. Det intressanta är att jag har gått ner ca ½ kg under tiden. Får se till v om det slår tillbaka. (Midjemåttet står däremot still på sina 87 cm.)

#83 Svårt att säga om det är en läggningsfråga eller ett behov av att kontrollera överätande, beroende osv. En del blir väldans fixerade vid att mäta & väga, båda sig själv och maten. Varenda kolhydrat ska bort, bort, bort (ja, jag är uppväxt med Fem myror) och fort ska önskad viktnedgång gå.

Andra av oss plockar bort det värsta, efter ett tag justerar man till bättre oljor osv, men är rätt nöjda med det. Vikten hålls eller går ned lite långsamt och sävligt.

Ytterligare andra håller en viss lchf:nivå (mätt i antal gram) men gör ändå dykningar i bullbull, pizza osv då och då - och antingen trivs eller vantrivs med detta.

Det grundläggande verkar vara att i det stora hela mår de allra flesta mycket bättre på någon form av lchf-kost, Hur strikt man vill vara, hur strikt ens kropp och psyke och vardag klarar av, det är högst individuellt.

Håller med dig, Greensis! Mitt val är att jag helt enkelt inte vill räkna och väga. Jag äter så mycket jag vill ha av kött, fisk och kyckling och lägger till grönsaker tills mättnad sker.  Visst går jag ner i vikt men inte rasar jag direkt, har kanske med dagens våfflor att göra?  Men jag tar inte så allvarligt på det, till vardags är jag mer noga men på helgen måste man kunna unna sig lite gott. Jag lider inte av sockerberoende eller mjölnoja, så skulle det slinka ner 1 tsk mjöl i måltiden så överlever jag det. Tror inte jag förstör något pga av 2 våfflor…

Jag är en sån som faktiskt GILLAR att mäta och väga (ok, väger gör jag inte men jag skriver in allt i Minmat), förmodligen för att jag har sånt kontrollbehov. För mig är det inte kopplat till hur strikt eller ostrikt jag äter, utan ett sätt att veta var jag befinner mig och hålla lite koll på att jag är på den nivå jag har tänkt mig. Just nu försöker jag t.ex hålla kolhydraterna strax under 100g/dag, och då vill jag ju gärna kolla om det är just där jag ligger eller nån helt annanstans! Jag vill inte minska för fort heller, och då är det bra att hålla koll.

#89 Jag sa inte att det är fel att gilla att mäta och väga. Jag är så i många andra frågor, utom just mat.

Jag menade bara att under rubriken "inte så strikt" finns det många olika sätt att förhålla sig till lchf.

#87
 Bort, bort, bort. Sa dom det, Magnus, Brasse och Eva? Minns inte riktigt. Tittade ibland tillsammans med barnen, i egenskap av ung mamma. Tyckte det var ett pedagogiskt, roligt och bra program iaf, när det kom.

Här sticker inte varenda kolhydrat bort, bort, bort. Det är alldeles tydligt det :o) Någon skrev längre upp att det är skillnad på 40 och 400 kh om dagen. Just en kraftig minskning, utan att räkna, kan man gå omkring och känna sig rätt nöjd med. I vissa avseenden har man koll, i andra mindre koll. Kom på mig imorse, när jag hällde upp en portion filmjölk i tallriken. Uppskattar att det var 2 dl. Kom att titta på paketet, 5 kh på 1 dl. Där small jag redan 10 kh. Men till skillnad mot före lchf-tiden så var där iaf inga flingor på filen, inget socker och inget äpplemos. Bara lite linfrön. Då blev det mindre kolhydrater än före lchf-tiden.  Alltid något :o) och så var det inte mellanfil heller som tidigare, utan treprocentig. Dubbelt så mycket fett men inte mycket fett ändå förstås.

(Sedan att man begått första största avsteget den här helgen är en annan historia, en kakhistoria)

#91 Sådär resonerar jag när jag äter lunch ute. Jag gör det bästa av situationen: äter inte 4 potatisar, lättmargarin, 1-2 brödskivor samt dricker lingondricka. Känns såsen som det är mjölredning - ja, då kan man skrapa bort det mesta. Har till och med beställt pastasås utan pasta, vid något tillfälle. Skrapade ned grönsaker från salladsbordet i såsen och åt med god aptit.

Sedan minskar jag på de magrare mejeriprodukterna, men det har inte så mycket med kolhydraterna som med att astman känns bättre. Där är jag också pragmatiker - att undvika är inte samma sak som att det är förbjudet.

Jag är "siffernissa" och tycker på många sätt att det är viktigare att Sveriges befolkning i snitt förbättrar sin hälsa/sin kost med 10% än att en liten intern klick förbättrar sig 100%.

"Bort bort bort" är Brasses lattjolajbanlåda, där man skulle gissa vilket av 4 djur som skulle bort. Därifrån kommer också citatet "Det är fel, fel, fel, men lite rätt ändå."

Det är ju bättre att det är lite rätt än mycket fel… eller nåt

Innan jag började med LCHF så hade jag varit inne på GI-tänket och läst om olika livsmedels glykemiska belastning. Och skall jag idag äta kolisar så försöker jag nog välja de som har låg belastning och tar längre tid att bryta ner. Alltså kan jag nån gång tänka mig äta en morot som i mina ögon är mycket bättre än en kaka som jag kanske stoppat i mig i mitt förra liv, innan LCHF.

Att mäta och väga och skriva in i tex minmat är bra att göra en period så man får en hum om vad saker och ting innehåller, ibland kan man bli förvånad. Personligen så mäter och väger jag inte varje dag, förutom i perioder när jag kanske testar något eller det känns som jag äter för lite/mycket.

#87 skrev:  "och fort ska önskad viktnedgång gå"

Jajamensan! Det är alldeles sant. bort, bort, bort ska de överflödskilona och undan ska det gå! I annat fall - fel, fel, fel någonstans. På tålmodigheten, skulle någon klok säga.
Började få fram minnesbilderna nu av Brasse o hans lattjolajbanlåda - vid din närmare beskrivning :o)

#93 skrev: "Det är ju bättre att det är lite rätt än mycket fel… eller nåt" Men absolut är det så! Eller nåt!

Vi är alla olika……det är helt uppenbart. Jag tillhör de som inte kan leva utan grönsaker och därför blir det en del sådana. Har ändå ändrat smaken under resans gång och FÖR mycket grönsaker (blir mest coleslaw nu under vintern) har jag upptäckt kan leda till överätande. Tycker inte heller lika mycket om sås som tidigare, det räcker ofta bra med bara smör.

Det finns så många grader/varianter av LCHF så det borde räcka till oss alla.

#76, jag vet hur det är.

Min svärmor och svärfar är totalt fettskrämda och kan inte ens lyssna på argument vad gäller denna kost. Det blir för jobbigt för dem att dels tänka om och dels inse att de kanske är lurade.

Sambons problem är annorlunda. Förut trodde han att jag skulöle falla död ner om jag inte åt kolhydrater. Nu tycker han att det är tråkigt om vi inte äter samma saker (Duh!?) Men sån har han egentligen varit länge, han vill att jag ska titta på dum-vålds-actionfilm med honom fastän jag tycker det är så obehagligt. Han vill att jag ska åka slalom lika fort för det är roligare för honom om jag hänger med hela tiden, och fanken vet om han inte tycker att det vore roligare om jag vore tjock tillsammans med honom också, och det är därför han beklagar sig ibland. Däremot tror jag att han kommer att ge upp mer och mer nu, om jag inte blir gravid för då kommer nog stora gröna boken med SLV:s kostråd för gravida fram igen…

Visst måste man anpassa sig i ett förhållande, men det finns ju gränser. För länge sen dejtade jag en kille som kom fram till att det aldrig skulle funka eftersom jag inte gick lika fort som han (jag hade just då problem med compartmentsyndrom i smalbenen, men att han skulle gå lite långsammare var av någon anledning aldrig ett alternativ), och att jag säkert ville ha barn (vilket jag inte alls är så säker på) medan han ju gillade att dyka. Att jag älskar vatten och mer än gärna skulle lära mig att dyka hade han på nåt vis missat att ta reda på. Lyckligtvis hade jag redan kommit fram till att jag inte ville fortsätta träffa honom eftersom, tja, han var en idiot helt enkelt!

Min bild av det optimala förhållandet är att man både har saker som man gillar att göra tillsammans, och saker som man gör var för sig kanske med nån kompis. När det gäller maten borde det inte heller vara jättesvårt att kompromissa. När min pojkvän är här äter han samma sak som jag, fast kanske med potatis till, eller så tar han ett äpple efter maten. Vill han ha nåt annat vet han var köket ligger!

Jag är inte heller särskilt strikt, uppfattar jag det själv som, men jag har faktiskt aldrig räknat hur mycket kh jag kan tänkas ligga på dagligen… Men Dr Lutz räknar 72 g som max i "Life Without Bread", och det tror jag definitivt jag ligger under, och då blir det, enligt mig, LC. Läste någonstans att en "normal" amerikansk diet består av mellan 250-800 g kolhydrater/dag, så även 72 g är rätt mycket mindre….

Hur som, jag tillhör de som inte klarar själva tanken på att inte få äta något. (Utom kanske pasta). Risotto t.ex, har jag inte ätit på några månader nu, men jag vet att jag kommer äta det iår och ser fram emot det. Och rotsaker i ugn, mumma, det äter jag säkert 1 gång/månad om inte oftare…. Och sen är det dedär sakerna jag äter mycket oftare än så, typ lakrits och rödvin. Och morötter. Övriga grönsaker har jag ingen begränsning alls av.

Men visst, jag har varken övervikt, sockerberoende eller några sjukdomar att tänka på. Hade jag märkt av mina "avsteg" mera hade jag säkert låtit bli, men när de nu ger bara njutning utan större konsekvenser… så får de va kvar sålänge de inte överdrivs.

#98 Bra för dig Aniara! Den killen var helt klart skum el så vågade han inte stå för att han insett att det inte skulle bli han o du! Inte fasen syr min Gube…jisses, ser synen framför mig. Men han uppskattar det jag gör, försöker förstå när jag berättar ngt o ha åsikter om design o så.

Han dyker o det är jag glad över för jag skulle så gärna vilja men kan inte av olika orsaker. Så han berättar om sina dyk, visar reportage o filmer på nätet för mig o jag njuter av det. Ett förhållan är ett tagande o ett givande hela tiden, det berikar livet o man lär sig mer då man hela tiden blir påverkad av ngn annan. Tänk vad tråkigt om alla var exakt likadana! Oj, långt! Sorry!

#98 Jag tycker precis om dig. Eftersom "vi inom LCHF" har förstått (i motsats till SLV m fl) att alla människor är olika accepterar vi också att olika personer äter olika inom de ramar som är givna då de mår olika bra el dåligt på olika födoämnen.

En person som inte är beroende, har svår övervikt el sjukdom att tänka på har kanske lättare att tåla tillfälliga avsteg mer el mindre ofta. Om min kropp, min metabolism, inte är alltför förstörd kan jag kanske unna mig en tallrik m ugnsstekta rotfrukter 1 ggn/mån som "lördagsgodis", en öl el två en helg o en tårtbit på midsommarafton utan att för den skulle förstöra mitt liv! Men vem kan egentligen säga vad som är rätt o fel? Även långtidstester borde kunna visa fel, för vad är lång tid?

Kommer man till den punkten att man inte längre är sugen på det el att det inte smakar gott; so what, det är ju bara bra. Vill man fortfarande äta det men m måtta; OK, sålänge man inte överdriver. Men det förutsätter ju att man stoppar vid den där första tallriken, första tårtbiten o 1-2 öl…

Har precis avnjutit den sista biten av en fantastiskt god KRÄMIG CHOKLADTÅRTA som jag fann recept på som passar LCHF alldeles ypperligt. Inget dåligt samvete för fem öre…Gjorde den i fredags och en bit varje dag har det blivit;-) Intalar mig att den är jättenyttig när jag äter den. För det är ju så mkt fett i både grädde o creme fraiche…Hehe…Nä, kanske inte jättenyttig men MYCKET GOTT!!!!!

(Gjord på mörk choklad-mint, grädde, cremefraiche)

#100
Jisses amalia! Har precis erkänt i en annan tråd att jag var och köpte en mörk chokladkaka-mint och….
Men kan man göra TÅRTA också?
Med grädde och creme fraiche. Bomber och granater!
Får man lite diskret fråga hur lchf-tårtan (förlåt namnet) tillreds?

Här kommer receptet!

• 250 gr 70%-ig choklad . Jag tog 100gr Lindhs mörk MINT. Resten vanlig mörk.
• 4 dl vispgrädde
• 2 dl creme fraiche
• 1 ½ tsk pulverkaffe
• 3 msk kakao

Till dekoration: skivade färska jordgubbar, hallon eller bara pudra kakao över.. Valnötter ser snyggt ut och ger härligt crunch.

1. Hacka chokladen.
2. Koka upp 2 dl av vispgrädden, ta ifrån värmen.
3. Tillsätt chokladen i grädden, rör om tills den smält och krämen är blank och slät. Låt svalna till svagt ljummen temperatur.
4. Vispa samman resten av grädden och creme fraichen till lagom tjock konsistens, smeten ska nätt och jämnt droppa från vispen.
5. Krossa snabbkaffet till fint pulver. Sikta ner i chokladkrämen tillsammans med kakaopulver. Vänd ner i gräddsmeten under omrörning, rör till slät konsistens.
6. Klä en rund bakform, ca 23 cm, invändigt med plastfilm. Formen bör ha löstagbar botten.
7. Bre ut smeten i formen.  
8. Täck tårtan med plastfilm och ställ i kylen minst 10 timmar.
9. Lossa tårtan från formen. Stjälp upp och ner på serveringsfat, lyft bort plastfilmen. Sikta över kakao eller dekorera med bär.

Det blir lite liknande krämig Chokladmousse och jag saknade lite att tugga på. Lade några valnötter på som blir härligt tuggmotstånd.

#101 Det finns smaskiga recept under Mat-Recept på efterrätter och sötsaker.

Själv håller jag på att fila på dokumentationen till min lowcarb glasstårta med maränger. Mandelbotten, fryst cheesecake, hemgjord hallonglass m maränger. Tur att jag bara severar den 1-2 gånger per år… Lovar att lägga upp den när jag har vägt och mätt allt.

Gissa vem som gjorde den omtalade chokladtårtan idag och sen slickade skålar som en tok…. Vi ska ha kompisar här på middag på skärtorsdag så jag tänkte vara ute i god tid och göra efterrätten redan nu. Till förrätt tror jag det blir baconröra på avocado eller ägg och kräftstjärtar el dyl och varmrätten blir kycklingfileer bakade i ugn med cr.fraiche, grädde och philadelphia ost bla. Alla recept från detta eminenta forum!!I,m longing….!

På påskafton när mina barn och mitt lilla barnbarn kommer på middag tänkte jag göra buffe´med en massa smågott som: kallrökt lax, polarbröd, Skaldemans ostkaka, stuvad bladspenat, Köttbullar, ägg i alla dess former, mm mm Efterrätt blir nog pannacotta med hallon tror jag….Guuuud va sugen jag blir! Trots att mannen och jag sitter och kollar på Modo-Timrå matchen just nu och käkar sen middag: Fläskkarre´med vitlökssmör!

Vilken bra tråd!

Jag har faktiskt avstått från medlemsskap helt eftersom de påhopp (enligt mitt sätt att se det) som kommer om någon berättar att de inte mår bra av nocarb inte är särskilt trevliga tycker jag. Jag kan skriva under på inlägg 2 när det gäller fysiska reaktioner på LC. Jag behöver lite mer kolisar än majoriteten härinne men är istället strikt med råvaror mm. Inte heller jag har metabolt syndrom eller sockerberoende… dessutom klarar inte magen kött, fisk och ägg dock.

Varmt välkommen Hoppfull!

Tror faktiskt inte att de flesta är så strikta som det verkar faktiskt, Hoppfull. Tycker att denna tråd bevisar det.. :-) 
Känns tryggt att veta att man inte är ensam, man blir lätt lite nervös över hur nitiska är.
Kanske skulle det finna en egen avdelning för oss "ostrikta"?

Jag vet inte riktigt varifrån folk fått att det skulle finnas så många strikta här? Jag kan inte komma på en enda just nu som äter fakir enligt Skaldeman.  

Det finns säkert dom som gör det, men jag tror inte det är majoriteten och vet inte heller riktigt varför folk fått för sig att det ÄR så.

Jag ser det som enbart positivt att folk skriver om hur dom själva äter, så att man kan se att det finns flera sätt att äta, och jag tror att det är Margaretas vision att ha ett relativt brett forum.

Sen är det ju så, att dom som kommer hit och ber om råd får råd från olika håll och sedan själva måste prova sig fram när det gäller protein, fett och kolhydrater. Vad man tål, vad som funkar osv.

Jag tror inte att det finns 50 personer härinne som äter exakt likadant, även om man kan säga att det är LCHF…

Har faktiskt funderat i samma banor som du Jennix.  Bra att  du tog upp detta. Det blir lätt missförstånd. De flesta här äter  grönsaker, det gör jag med. Även mjölkprodukter som fil, yoghurt osv.

Det är några nya som kör fakir.

Det som är poängen med LCHF är att det inte finns några menyer hur man skall äta utan bara tips och så får man prova sig fram och välja den nivå som passar en själv. Man skall ju må bra.

Jag måste också instämma med Jennix. När jag läser i forumet så kryllar det av trådar där folk skriver att de äter grönsaker av alla möjliga olika slag och även grädde, creme fraiche, yoghurt, hallon, jordgubbar osv. De inläggen är många fler än de som handlar om enbart kött och fett.

Som jag ser det så behöver man acceptera att man kan få svar som kanske inte tilltalar ens eget sätt att äta eller fungera- om man ber om råd eller ställer frågor så måste ju den som svarar ge svar utifrån sin egen erfarenhet? Annars blir det ju bara gissningar!

Sedan är det upp till frågeställaren att antingen ta till sig råden, eller också skriva/tänka att "tack för visat intresse och tid, men nej tack- det passar inte mig."

#105: Om du, eller någon annan, upplever att det förekommer personliga påhopp så hoppas jag verkligen att du/ni påtalar det direkt. Det är det enda sättet att få rätsida på eventuella problem!

Håller med Jennix - Mervi och magma.

Med tanke på alla medlemmar vi har (passerade 2900 idag) så är det troligen inte särskilt många som äter fakir - många nya vill ha radikala resultat och testar ett tag. Min erfarenhet efter trer år är att det är de som går ut för hårt som lägger av helt efter ett tag och sen återkommer efter ett halvår eller så.

Själv avstår jag det som hindrar viktminskning och det som gör mig sjuk - det känns rätt naturligt. Mitt största problem är troligen inte VAD jag äter utan hur mycket och när. Det finns inget system i det.

Lika mycket som vi accepterar att det finns folk på forumet som inte vill äta så strikt, lika mycket måste vi acceptera att den motsatta sidan finns. Det är bara intressant att läsa om allas synpunkter och sätt att äta tycker jag!

Det jag skrev om var det massiva motstånd man bemöts av om man säger rakt av att man inte mår bra av ren LC. Inget annat! Detta står jag helhjärtat för och jag läser härinne ibland men på grund av just detta räcker det med råge för mig.

Jag tror inte heller att trådstartaren talar om fakir :) utan om strikt LC, alltså med kött, fett och ovanjordgrönsaker.

Jag håller inte med om att det bemöts positivt om man beskriver att man äter annorlunda än LC, hade det varit en generell uppfattning hade knappast den här tråden funnits, då hade man upplevt det som helt accepterat och det framgår ju tydligt här i tråden ovan att det inte upplevs så.

Men det kanske finns behov av en undergrupp? En som äter närmare MC än LC?? Jag är inte ens intresserad av så lågt kolhydratintag eftersom jag mår fysiskt jättedåligt av det, och jag är faktiskt jättetrött på att få höra att det är övergångsproblem eller att det kommer att ge med sig med tiden… det ÄR inte så för MIG.

#112 Visst måste vi acceptera att vi alla gör olika val och lägger oss på olika nivåer. Men precis som många andra i den här tråden upplever jag att majoriteten av trådarna och inläggen här handlar om att äta relativt strikt, med bara några få gram kh per det, inte några livsmedel med mer än 5% osv. Och så ska det väl kanske vara också eftersom det är det som är "riktig" LCHF, och jag kan dessutom tänka mig att det finns mer att diskutera och byta erfarenheter av när man äter såpass "annorlunda" mot majoriteten.

Men jag tyckte också att det kändes bra när det kom EN tråd som riktade sig till oss som inte går riktigt så långt, vi som "bara" vill minska på kolhydraterna från tidigare nivå. Själv äter jag nu runt 100g kolhydrater/dag (vilket för mig är en enorm omställning från 400-500g/dag), och jag siktar på att med tiden komma ner mot 60g/dag. Det får mig ibland att känna mig som en "otrogen" och en som egentligen inte riktigt hör hemma här. Jag har aldrig känt mig påhoppad, bara lite utanför.

Därför tyckte jag det var jätteskönt att få höra att det finns fler som är ungefär som jag och som inte heller känner att de riktigt har någon plats här. Jag vill ju fortfarande vara här och läsa alla smarta tips, ta del av all klokskap, och få svar på de oräkneliga frågor jag har såhär i början. Sen tar jag den kunskapen och gör det som känns rätt för just mig, precis som jag antar att alla andra gör…

Själv smyger jag på forumet med det faktum att jag äter (*flämt! chock*)… rotfrukter. Hemska tanke. Sådant där syndigt som morotsstavar, rivna polkabetor i vinägrett, fetaostgratinerade babyrödbetor, nötpanerad rotselleri och kålrotslasagne. För att inte tala om att jag kan tänka mig att ha morot eller palsternacka i min coleslaw. Skam och vanära

Jag ljuger  inte om det, men det är ingenting jag poängerar utanför den här tråden. Himmel, det kan ju ge en nykomling alldeles fel intryck av vad som är accepterat att äta.

Näe, greensis, vad är det du säger?! ROTFRUKTER?! *gör korstecken*

Hej jag sällar mig till skaran som inte heller är så strikt, men jag försöker till o från vara mer strikt. Magen mår bättre då .

Till vardags är jag mer strikt men sen när man är bortbjuden eller lagat nåt festligt själv kan det slinka ner lite ugnsrostade rotfrukter o jag unnade mig en semla en dag men det kostade med nattligt magvärk…

…#116. "Gör korstecken"…skrattar

 Jag är faktiskt väldigt förvånad över hur många det fanns här inne som äter precis som jag. Jag TRODDE att det skulle bli lite påhopp mm när jag startade tråden då jag fått uppfattningen om att många av er var väldigt strikta (inte nödvändigtvis-fakir).

Läste i en tråd att en annan medlem ifrågasattes vad den gjorde här på forumet då om hon åt fikabröd eller vad det var nån enstaka gång. Att man ibland vet med sig att man kommer att äta en bulle till helgen för att man ska bort på fika eller nåt. Medvetna avstamp helt enkelt. Svarade denna medlem att jag tyckte det lät lite väl hårt men tänkte oxå att det kanske är den ribba som ligger här inne. Att antingen kör man väldigt LOW CARB eller inte.

Många av er som svarat i denna tråd har jag tidigare trott är jättestrikta och när man själv sitter ibland och har dåligt samvete över om man pillat i sig en halv bulle eller ätit en massa sallad till maten så har iallafall jag tänkt att -Jisses, vad duktiga endel är…Att dom inte ens unnar sig nåt nångång…..Men så är det ju tydligen inte.

Glad att så många finner tråden intressant och till hjälp. Speciellt när jag trodde jag skulle bli påhoppad;-)

Vissa här har starka åsikter om sötningsmedel, tillsatser och vilket fett som är bäst och när det kommer upp en sån diskussion kan nog en del påhopp förekomma. Men det är väldigt lite för ett forum med så här många medlemmar där alla gör så olika.

Jag betraktar faktiskt mig själv som ganska strikt - men på en högre kolhydratnivå, om ni förstår vad jag menar 

Alltså, jag slarvar sällan, trillar sällan dit på sötsug och lyxar inte till helgen med sådant jag inte borde äta.  Min kostnivå passar mig och min vardag (full aktivitet, många kompromissituationer, inga direkta hälsoproblem, nära målvikt, mycket träning) och ger ändå utrymme för planerade/medvetna avsteg.

Det jag tycker genererar mest påhopp är inte limbo-frågan ("Hur lågt kan du gå? Hur lågt kan du gå?") utan hur man förhåller sig till tillsatser i maten. Där kan stämningen bli rätt otrevlig, och jag försöker numera undvika att diskutera ämnet.

#120 "Limbo - hur lågt kan du gå" den bilden fick mig att skratta högt! Man får se upp så man inte sätter ribban för lågt, då kan det hända att man drattar på ändan!

#102 Cattis77. Tack snälla för receptet. Låter ännu läckrare än jag ens kunde föreställa mig. Har du kanske även lagt in det i forumsgruppen som #103 greensis nämner? Får man annars föreslå det?

Tänkte på begreppet strikt som omnämns i tråden. För min hittills oerfarna person i sammanhanget så betyder strikt inte fakir. Fakir känns mer extremt än strikt i min begreppsvärld. Strikt för mig är när man sitter och räknar kolhydrater noga, skyr minsta mjöl- och sockerkorn osv. Fakir går ännu längre.

För mig (hittills i alla fall) så är jag delvis kvar i den allra första bilden jag fick av vad LCHF är, en enkel och okomplicerad bild: Dra ner kraftigt på socker, bröd, pasta, frukt osv. Men uteslut det nödvändigtvis inte helt. Öka rejält på fettintaget och byt till lchf-vänliga fetter. I vissa avseenden har jag dock nästan hållt nollan (pasta särskilt) men såklart att jag äter lite om det blir i bjudsammanhang eller så.

Så begreppen -minska rejält på kh, öka rejält på fett, byt till rätt fett- är vad som i huvudsak präglat mitt lchf-leverne hittills. Känns lagom enkelt att följa. Borde det inte ha hälsoeffekter det också? Kanske kommer ytterligare nogsamhet att växa fram efter hand, vet inte det förstås. Kan ju gå åt andra hållet också. Men känns inte så i dagsläget.

Hälsoeffekter har det garanterat men vill man gå ner i vikt måste man oftast vara striktare. Vad man kan äta och proportionerna beror ju på vad man vill uppnå med kosten.

#123 Alla funkar olika. En del kanske måste vara väldigt strikta för att gå ner i vikt. I mitt fotoalbum ser du vad som har hänt med mig efter några veckor med "bara" runt 100g kolhydrater per dag. Det gör mig inte direkt motiverad att gå ännu fortare fram med förändringarna…

Jag konstaterar att vi alla är olika och tack och lov för det! :-)
Vill man vara strikt får man vara det och vill man vara lite mer generös med klh så är man det. Denna kost passar alla om man hittar sin egen rytm i det hela.

Aniara4: Wow, är det en bild på resultat efter bara några veckor?? Helt otroligt!

Birma: Bra summering…Precis så tänker jag oxå.

Hur strikt man måste vara har inte någonting med hur mycket/lite man behöver gå ner i vikt att göra. Det beror helt på om hur drabbad/inte drabbad man är av det metabola syndromet och andra orsaker som vi kanske inte känner till ännu.

Hur drabbad man är har också olika orsaker - varje person har sin unika historia med viktminskningförsök eller inte som påverkar.

Jag tycker det är en ganska fånig uppdelning att göra en "affär" här på forumet om hur strikt man är eller inte - ungefär som att det ligger någon slags värdering i detta. Att det ena skulle vara bättre eller sämre än det andra.

De som behöver vara väldigt strikta (av ovanstånde metaboliska skäl) behöver oftast mer stöd än de som kan äta 100g kolhydrater per dag. Det är ganska logiskt. Det gissar jag är orsaken till att vi breder ut oss mer. Om det sen uppfattas som att det är någon slags "norm" så har man uppfattat det fel.

Jag känner många som äter LCHF med måttlig kolhydratreducering och som inte behöver vara i ett forum och skriva alls. De däremot som behöver stöd och hjälp - famlar i luften för hur det skall gå till är mer benägna att söka sig till forum. En del tycker helt enkelt det är trevligt att läsa/skriva oavsett de behöver det eller ej.

Var och en lägger sig på en kolhydratnivå som fungerar - därför att vi är olika. Det finns inget egenvärde i att lägga sig lägre än man behöver.

Jag tycker som Sajtvärd att det är djupt olyckligt om vissa inte skall våga skriva för att de tillhör den ena eller andra gruppen.

Den goda stämningen vi är bortskämda med på forumet polariseras i något slags obehaglig vi-och-dom-känsla som jag inte gillar - oavsett vilken kategori jag själv tillhör. Jag förstår inte varför det måste markeras i tid och otid?

Räcker det inte med att vi har olika förutsättningar och därför gör olika?

Jag tycker den här kosten är enkel om man bara tänker på att äta naturligt fettt och minska kolhydraterna. Det bästa är att man inte behöver väga och mäta som med många andra typer av kostomläggningar. Det fastnade jag också för! Vill inte fixera mig så mycket vid maten eller lägga ner en massa tid på den. Jag känner hur jag mår och försöker komma på vad jag ätit om jag inte mår bra ngn dag.

Jag håller med Margaretha! Det är ju lika tråkigt att bli kallad fanatisk som att bli kallad oseriös så låt oss strunta i hur var och en äter och sluta dela upp oss i grupper! Det blir lätt sk " vi och dom"  och det känns inte bra.

Nu var det väl inte riktigt meningen att man skulle dela in sig i en grupp här och "välja sida". Utan tanken var att det kanske är lättare att bolla tankar kring kosten om man som jag nu väljer att äta lite mer kolisar än dom som tex har ett sockermissbruk, allerig, sjukdomar mm.

Att finna en väg som passar en själv bäst - det gör man ju nästan efter ett tag. Men så här i början tycker iallafall jag att det var ganska skönt att upptäcka att jag inte var helt ute och cyklade när jag själv väljer att "unna" mig vissa saker ibland. Och att jag inte var ensam om det…..

Jag tycker inte poängen med den här tråden var att dela upp oss i nåt sorts "vi och dom", utan bara lyfta upp att vi äter olika och inte alla håller sig till några få gram kh per dag.

Precis som Margareta har ju jag också sagt att de som äter striktare förmodligen har större behov av att diskutera och byta tips med likasinnade, och därför tycker jag också att det är helt riktigt att större delen av forumet handlar om att äta på det sättet.

Men jag tycker inte heller det är fel att i EN tråd ställa frågan om det finns fler som äter "lowish carb" och hänger här, och om man då kanske har speciella frågor. T.ex. den där med att blanda fett och kolhydrater som jag fortfarande undrar över!

Precis så Aniara! Jag äter inte bara för att överleva, jag vill festa till emellanåt också. Får dåligt samvete varje ggn jag skriver om choklad o efterrätter mm…tänker på alla sockerberoende m fl som lätt trillar dit o börjar frossa om de äter ngt sådant o får sug bara av att läsa recept på sådant.

Har också funderat på blandningen fett o kolisar. Har "syndat" en del sista v men går inte upp, snarare mikroskopist nedåt… Har nog m ens grundförutsättningar att göra, hur störd metabolism man har från början.

Jag tror mycket beror på hur vi själva uppfattar oss och hur hårt vi tror vi måste pressa oss för att "duga". Jag accepterar alla sk stilar här inne och tycker det är intressant att läsa om hur olika vi är! Dömer absolut ingen oavsett hur den äter förutom mig själv då… Där har jag svårare att acceptera att jag är som jag är och inte kan få bukt med mitt sötsug tex, hm!

Jag vill inte heller egentligen polarisera forumet. Men jag får nedrans dåligt samvete varje gång jag läser om någon som kämpar med sockerberoende, sjukdomar, stort viktnedgångsbehov, och här sitter jag, pigg & frisk, rimligt slank och klarar en del kolhydrater, så länge de inte är raffinerade eller snabba. (som socker, bröd, potatis osv). Spontant tycker jag en del matbeteende är… överdrivet, men det är ju så himla lätt för mig att säga, och så oförskämt att kläcka ur sig, så då får jag dåligt samvete och säger/skriver ingenting av vad jag tänkte.

Självförtroendet är inget problem här, inte!

En liten kommentar angående om man inte får hälsofördelar av att bara dra ner lite på kolhydraterna.

Jag själv testade väldigt strikt kost från början (kolhydrater < 1E%) och märkte ganska fort att min sk utbrändhet, eller symptomen av den försvann. Så fort jag kom över 5g kolhydrater per måltid så återkom alla symptomen. Ju mindre kollisar desto bättre mådde jag. Hade jag kört 20g gräns så hade jag aldrig upptäckt hur bra man kan må på kosten, utan kanske lagt av efter en tid. I dagsläget tål jag mer kolhydrater än så (har inte provat hur mycket, men minst 30g)….min kropp har läkt ganska rejält….antagligen tack vare att jag ätit strikt.

Många kan säkert få massor av hälsofördelar av att bara dra ner på kolhydrater men man skall inte vara rädd för att testa vad kosten "ger" på extremt lite kollisar….eller framför allt hur man mår av att utesluta allt spannmål (som jag ser som sjukdomsframkallare nr 1). 

Själv tar jag dagar ibland då jag äter 0g kollisar…ser det inte som nåt extremt, utan mer som hälsodagar….känns fräscht!

#134. tycker inte att du eller någon annan som äter den här kosten för att ni mår bra av den ska behöva ha dåligt samvete. Även om jag kämpar både mot sockermissbruk och övervikt  och har behov att skiva av mig ibland så tar då inte jag illa upp att  ni skiriver om vad ni kan äta. Det är ju er historia och det är alltid roligt att läsa om hu andra har det. Att ha dåligt samvet för antingen det ena eller det andra leder ingen vart, det stjäl bara energi från det som är viktigt i livet.

Jag fann stöd i den här tråden. Uppfattade mig efter ett tag lite vid sidan om i sammanhanget. Kan inte förklara riktigt men tyckte mig förstå det efter hand, ju mer jag i egenskap av nybörjare läste in mig på forumet. Min uppfattning om det hela kom att ändra sig: Så det är SÅ noggrann man ska vara… då kanske lchf ändå inte är för mig. På det sättet kom funderingarna att gå fram och tillbaka och tvivlen gav sig till känna. Det kom efter ett tag, när jag tyckte mig bättre börja förstå vad lchf egentligen var för något, till skillnad mot vad jag först trodde.

Tänkte att jag nog inte kan leva upp till det som räknas som LCHF på riktigt (det som jag själv kom att uppfatta var egentlig LCHF). Men ville ändå försöka mig på ett i min begreppsvärld någorlunda LCHF-nära sätt att äta. Tänkte att något positivt kan det väl ändå vara, att äta lchf-nära men inte fullt ut. Så fick jag syn på den här tråden och blev optimistisk igen. Läste och följde tråden. Började senare även skriva i den. Jag fann stöd i den här tråden. Blev lite gladare och hoppfullare igen. Tvivlen började åter skingras.

Det är ju med denna kost som med all annan mat… En del äter mindre och en del mer, vissa vill ha blomkål och andra vill ha gröna ärter… Ingen äter som någon annan! Vi är alla olika och det måste vi få vara… Om denna tråd har gett nytt hopp till någon så är det ju bara bra! Inget fel i det.. Man måste lära sig vart sin egen gräns finns och i vilket syfte man äter.
Här finns inga "vi och dom".  
Vi är vi som undviker klh. I olika mängder och i olika syften. Visst kan jag förstå att en del kan "skrämma" nykommlingar med allt om klhintag, e-nummer och allt vad det är. men alla bryr sig inte om det… Det finns dom som gladeligen sörplar i sig aspartam och mår bra av det, och hos en del triggar lukten av socker igång ett beroende.
Vi måste väl kunna acceptera varandra som vi är?
Olika och unika…

Jättebra att den här tråden har kommit upp, det är viktigt att vi får ventilera våra uppfattningar, så att vi vet var vi står och var vi har varann.

Men en del saker som har kommit fram, ställer jag mig lite undrande till… ska försöka utveckla det lite, vad jag menar…

Jag har varit medlem här sedan oktober 2006, och det som har fått mig att stanna här har varit att det har varit högt i tak, människor har varit hjälpsamma, det har varit hög aktivitet, mycket intressant att läsa i artiklar och trådar, samt en stor portion humor och skämt, i ett för övrigt seriöst forum.

Jag har aldrig upplevt att det har bildats några grupperingar, i avsikt att utestänga andra. Däremot har jag upplevt att människor här är generösa, och gärna delar med sig av sina erfarenheter. De flesta som gör det är medvetna om att "det som gäller för mig inte nödvändigtvis måste gälla alla andra". Dvs håller sig till en ödmjuk ton.

De gånger det råkar bli påhopp, så har jag uppfattat det som att det har skett av misstag, eller tanklöshet… och då brukar ju andra reagera, och komma till den "påhoppades" försvar!. Jag har själv i min iver och tanklöshet råkat skriva lite klumpigt, och då genast blivit tillbakaförd, och tillrättavisad… Vilket jag är tacksam över, för då har jag kunnat be om ursäkt, då jag insett mitt misstag.  

Jag tycker att det är tråkigt om någon skulle känna sig påhoppad, för så upplever inte jag det här forumet. Men man får ju räkna med att vi är många här, snart 3000 medlemmar, och det finns nog ungefär lika många åsikter. Så att någon tycker annorlunda än vad man själv tycker ska man nog inte tolka som ett påhopp, utan som ett diskussionsinlägg.

Vidare så går ju mycket av budskapet förlorat, i och med att vi kommunicerar med enbart skriftspråk… vilket lätt bäddar för missförstånd, då man inte kan se ansiktsuttryck och kroppsspråk, eller höra tonfall, eller om det finns skratt eller ilska i rösten. 

Speciellt ironi kan vara svårt att förmedla i skrift, det kan många gånger istället verka vasst eller elakt. Så det borde man vara försiktig med, och de gånger man är ironisk så kan det vara klokt att förtydliga det med en blinkande smiley… eller två…  

Och vad det gäller strikthet i kosten… Under min tid som medlem har tycker jag att man hela tiden har understrukit att det är upp till var och en att komma fram till den nivå man trivs bäst med. Vi trycker hela tiden på att vi alla är olika. En del vill komma så nära 0 kolhydrater det någonsin går, av hälsoskäl, eller viktmässiga skäl. Andra känner att dom mår bra av lite fler kolisar… Ingen här har väl försökt diktera hur det ska vara???

Och då det gäller avsteg, så tycker jag att alla andra både förstår och peppar, alla har gjort det, och vet hur det är. Den som dömer och fördömer värst brukar vara man själv…  

Dessutom, det finns inget som helst krav på att man måste äta LCHF överhuvudtaget, för att vara medlem, och kunna skriva på detta forum. Det enda som krävs är att man är intresserad, och vill veta mer, och inte "hoppar på" någon för att vi äter LCHF…

Själv är jag inte så noga, jag har räknat på maten under 1 dag, bara för att jag mest på kul ville kolla. Jag har försökt några gånger till, med det har alltid strandat på att jag kommer på att jag har glömt väga, när jag slickar tallriken efter avslutad måltid… Ingen kan komma och tala om för mig att jag måste väga och registrera maten, men jag respekterar dom som känner att dom behöver det, för att känna sig trygga.

När det gäller tillsatser i maten, så tycker jag inte heller att det handlar om påhopp, då dessa diskuteras. Snarare att folk pratar utifrån sin övertygelse. Och den behöver ju inte vara samma som min. Jag är t ex övertygad om att maten skulle vara bättre utan glutamat… men jag äter ändå av en kallrökt skinka, som jag tycker är god, som innehåller det… och det står jag för, och det har jag nämnt några gånger, och har  inte blivit påhoppad för det…

Oj, jag känner att jag skulle kunna skriva mycket mer, äter morötter ibland, apelsiner ibland, gärna en tomat om dagen osv… men det har redan blivit alldeles för långt, dags att försöka runda av…

Alltså: Jag har inte upplevt att man blir påhoppad här, annat än av misstag eller obetänksamhet, och sådant går att rätta till… Jag har inte heller upplevt att det har bildats grupperingar, något "vi" och "dom"… Tvärtom tycker jag att tonen överlag är vänlig, och att folk är hjälpsamma, och att det förekommer ganska få pekpinnar!

Frågan är alltså: Har jag levt i en bubbla? Eller kan det kanske vara så att man kan "välja" hur man uppfattar saker och ting, fast det oftast sker på ett omedvetet plan, där man inte är medveten om sina val? 

Min egen erfarenhet av det här med självkänsla, är att om man är hård och fördömande mot sig själv, så är det lätt att tro att alla andra är det också…

Men min erfarenhet är också den att smör är bra för självkänslan. Jag har åtminstone blivit snällare mot mig själv sen jag började med LCHF-kosten!

Hej! Jag hör oxå "hit" och blev glad att se att jag inte är ensam. Jag har ätit enligt LCHF sedan maj 2007 och mår kanon, speciellt min tidigare oroliga mage (IBS?). Mäter inte heller hur mkt kolisar jag får i mig, men kan väl uppskatta kring ca 20-70g/dag. Var tidigare ett "pasta- och brödmonster", men saknar faktiskt inte sånt idag (!) Det är härligt med nya vanor.

Men, jag fullkomligt älskar mörk choklad och knaprar även jag en eller två bitar nästan varje kväll. Supergott tillsammans med grönt te har jag märkt. :) Äter även ibland ett par cashewnötter, men har även "funnit" de ekologiska rostade/salta mandlarna, som är mina nya favoriter.

Jag har inte heller känt mig "utanför", och jag tror inte att någon med mening försökt få någon som äter lite mer kolhydrater att känna sig ohemmahörande här… Men ibland kanske man kan få den uppfattningen, i t.ex. vikttrådar där "alla" rekomenderar att skippa mejeriprodukter, utan att det står att personen som rekomenderar det själv äter det, t.ex,och då kan det väl vara bra med en sån här tråd, där man ser att det inte är så strikt, så får man kanske ett annat perspektiv på inlägg i andra trådar också?

Tankar….
Cattis77 frågade mjukt och vänligt i inledningsinlägget om det är fler än hon som är "lite mittimellan" och då tänkte man - ja, det stämmer nog på mig det där. Och så tyckte man det var trevligt att följa tråden här och det blev inspirerande samt gav nya krafter att fortsätta när man bitvis började dala lite. Precis som forumet i övriga delar är inspirerande plus att man lär sig så mycket intressanta saker. Visst är det sant det som nämnts, att det skrivits i något inlägg för lite sedan något i stil med "vad har man här att göra om man äter kakor?" Ny och trevande som man var, så när man läste det där så kändes det väl lite knepigt, det gjorde det väl förstås. Men som redan har sagts, det skrivna språket gör att ett ev "hårt uttalande" var menat något mjukare än det lät. Och som redan skrivits, när det är många som som ska samsas på samma arena så är det klart att det kan bli något tjuvnyp och ett och annat hårt uttalande. Det är väl antagligen ofrånkomligt. Huvudsaken är väl egentligen hur det är i stort. Och det är ett mycket trevligt forum. Uppmuntrande, upplysande, utlärande, stödjande osv. Inte upplevt ni och vi känsla. Möjligen i en veg. inriktad tråd för några veckor sedan, men i övrigt inte märkt något. Tvärtom. Är tacksam för att ha hittat forumet liksom att det finns en kost som heter lchf, som jag tänkte fortsätta att prova på nu framöver.

Men är det verkligen någon som känner att det är en "vi och dom" känsla här inne??? Förstår inte riktigt det. Måste man kategorisera sig? Man läser dom trådar som är intressanta för en själv.

Jag är inte intresserad av att fakira eller leva jätte strikt men känner ingen utanförskap för det om jag läser nåt sånt inlägg.  Det är väl bara så att man får en "aha-upplevelse" att det faktiskt är ok att inte följa LCHF jättestrikt för att kunna kalla sig LCHF:are.

Jag är ju relativt ny här på sajten (ca 7 veckor nu) och jag tycker oxå att tonen är jättetrevlig här, att man hjälper, stöttar, ger råd och inspirerar varandra. Det var nåt enstaka inlägg jag läste i början som fick mig att tro att man bör vara väldigt strikt med denna kost och annars kanske borde fundera på vad man gjorde här. Detta gjorde mig osäker på om jag verkligen platsade att fortsätta med LCHF. -Jag räknade ju inte kolisar som fanns i te, gjorde medvetna avstamp, mm. Men så är ju faktiskt inte fallet.

Vi är alla olika. Olika förutsättningar…Olika sätt att må bra.

Jag tillhör de förtappades skara, som har haft BÅDE mjölk OCH socker i kaffet. Jag har nu återupptagit mitt liv som LCHF:are och upptäckt att jag ännu inte kan vara utan varken mjölk eller sötma i kaffet. Denna första vecka har jag tagit sötningsmedel i, men jag tycker det smakar URK! Och jag HAR försökt att sluta med socker massor av gånger så det är jag inte redo för ännu. Stevia funkar inte heller för mig. Min fråga är därför om det finns någon som tar vanligt socker i kaffet och om det fungerar ändå? Tilläggas skall att jag inte får sug av att ta socker i kaffet, av någon märklig anledning!

Det var väl jättebra att Cattis77 startade tråden… ämnet behöver ju uppenbarligen ventileras!

Nu har jag gått igenom tråden igen, och jag kan på några ställen läsa att några medlemmar undrar om dom platsar här… några medlemmar säger att dom har blivit påhoppade, och att dom drar sig för att skriva… någon vill starta en undergrupp… och några har känt sig utanför…

Det var det som gjorde mig lite ledsen, och fick mig att undra om jag lever i en bubbla, eftersom jag inte känner mig utanför, jag som varken är överviktig, eller håller mig under 5 g  kolhydrater… Jag känner mig personligt berörd av att medlemmar som äter ungefär som jag, drar sig för att skriva det… Personligt berörd blir jag för att jag anser att jag, precis som alla andra medlemmar, är med och skapar stämningen på detta forum.

Mitt inlägg var alltså inte någon kritik mot att denna tråd startades.

Det var nog jag som skrev om en egen avdelning… Med det menar jag INTE att jag känner mig utanför, för det gör jag inte.  
Däremot har ju en del skrivit att de törs/vill skriva i denna tråd just för att de ser att de inte är ensamma om att vara strikt. Det verkar som det skulle uppskattas av en del med en egen avdelning för "ostrikta" för att känna sig tillfreds. Jag behöver det inte, jag trivs i detta forum som det är. Men OM någon/några skulle vilja ha det så, skulle det vara så förfärligt då? Det är väl som att det finns en avdelning för oss med fibro?  Eller för rökare eller för tarmarna.. Jag kanske är dum men jag förstår inte skillnaden? Vad skulle en "Ostrikt" göra för skillnad? Det är ju inte av elakhet…
Jag är strikt på mitt sätt, till vardags håller jag mig till 5 klh/100 g men på en helg eller om det skulle bli något kalas så får det vara som det är. Nu ska jag snart åka upp till Jämtland på begravning och det skulle aldrig falla mig in att be om en egen tallrik med min kost på. Då skulle jag skämmas… Men det stör inte mig! Det är mitt val och det kan jag leva med.

Denna tråd började som en vanlig förfrågan och en undran. Och det visade sig att flera känner sig inte hemma här och det är olyckligt! Jag har inte varit medlem särskilt länge och jag stortrivs! Det är bra stämning och en nivå som passar mig.. Visst, jag kände mig lite ensam ibland bland alla som inte äter både det ena och det andra. Men så dök denna tråd upp och jag insåg att jag inte tänker så fel ändå. Det kändes skönt och nu mår jag bra igen.. Vad är problemet?

Jag har vid något tillfälle dragit mig för att säga till nybörjare att äta mer kolisar än just 5% om de så vill, speciellt i början kan det ju vara tufft. Har helt enkelt avstått från att skriva ibland, just pga att jag känt att det varit som att svära i kyrkan. Annika har väl något tillfälle också varit "påhoppad" för att hon "tillåter" nån sort av grovt knäckebröd.

Vid något tillfälle diskuterades vart gränsen för begreppet LC gick. Tiill slut tror jag någon nämnde 50-60 gram och den ligger jag ju under. Men nån gång har jag fått kommentaren "men vi som äter LCHF" som en påpekan att jag inte gjorde det eftersom min gräns låg uppemot 40 gr kolisar per dag.

Men, men, vad gör det om hundra år. Jag har vetat att det funnits några till som jag på forumet och har inte direkt känt mig utanför. Å andra sidan är jag van att inte trampa samma stigar som alla andra, det gör mig ingenting.

Nu är det många nya här och en hel del kan tänka sig äta mer kolisar men ändå mycket mindre än förut. Så helt plötsligt känns det som den här gruppen har blivit större och kanske behöver vi som äter lite mer kolisar också behöva byta erfarenheter inom just våra ramar som är lite generösare med kolisar.

Odezza: Du beskriver väldigt pricksäkert precis vad jag önskar jag kunde ha formulerat, tack!

Om de "ostrikta" önskar en egen grupp för sin kost, då handlar det ju de fakto om att dela in kosten LCHF i olika slags inriktningar.

När det gäller de olika grupperna som finns idag (som fibro m.fl som nämndes) så handlar det inte om att de som skriver i grupperna äter en "viss slags" LCHF- utan att de vill uppnå något speciellt med kosten utifrån sina egna förutsättningar och sjukdomar etc. Det enda undantaget är väl vegetariangruppen.

Det finns som sagt snart 3000 medlemmar och antagligen många hundra- kanske fler- sätt att utforma sin LCHF. Att alla bidrar gemensamt i allas trådar med sina erfarenheter är ju det som gör forumet unikt, och det är dessutom en förutsättning för att alla med sina olika modeller ska känna sig hemma! Istället för utanför, som många här nu skriver att de upplevt sig vara. Om det kommer in nya medlemmar, ska då de behöva fundera på "i vilken grupp hör jag hemma"? Eller varför h*n ska behöva en egen grupp, när h*n ju äter LCHF som alla andra i hela forumet?

Jag är emot att det ska bildas olika grupper utifrån hur många gram kolhydrater man äter, men självklart respekterar jag att det finns de som tycker annorlunda. Min grund till att tycka som jag gör, är att jag anser det i värsta fall orsakar att både nya och gamla medlemmar riskerar att känna sig utanför, eller känna osäkerhet om vart de hör hemma. Alla hör ju hit!

Jag tror du har lite fel nu, Magma…  Vad jag vet så skriver väl alla överallt i alla trådar? Det gör då jag… Jag tror inte att det skulle bli olika grupper. Varför skulle det bli det? Jag kanske är naiv men, om en del känner sig lite obekväma så är det väl inte allas skuld? Vi är visst 3000 medlemmar nu och det säger ju en hel del om sajten, eller hur? Det är en kanonsajt!
När jag slängde ur mig att det kanske kunde vara bra med en "Ostrikt" kunde jag väl aldrig tro att det skulle tas personligt för en del. Nu känner inte jag någon av dom som säger att dom drar sig för att skriva men det var någon som skrev att i denna tråd kunde hon skriva. Det var då min tanke om "Ostrikt" kom… Jag skulle tycka att det vore tragiskt om det blev grupperingar, för vi äter ju som sagt samma kost fast i olika nivåer. Men… Vi som har fibro, röker, har tarmbesvär och allt annat, vi skriver ju överallt, varför skulle inte "Ostrikta" göra det? Dom gör ju det nu.
Ärligt talat vet jag inte om jag är strikt eller ostrikt.. Sköter mig i mitt tycke exemplariskt till vardags och kan tänka mig en del extra kollisar till fest eller vid speciella tillfälen…  Jag äter denna kost och läser och skriver i dom trådar jag känner för, jag känner mig då inte indelad eller grupperad. Även om jag personligen inte behöver en "ostrikt" så kan jag förstå behovet. Med 3000 medlemmar, då är det kanske 2000- 2500 som inte skriver här… ?
Jag skulle då inte känna det som ett personligt nederlag, påhopp eller som ett tecken på att jag stöter bort någon om det blev en "Ostrikt".
Detta ämne går ju att vända och vrida på hur mycket som helst..

Det var absolut inte min mening att få någon att känna sig värdelös när jag skrev om "Ostrikt", det var bara en tanke. Ni som har tagit illa vid er vill jag be om ursäkt. Det var aldrig vad jag var ute efter..

Min humla ger att jag egentligen mest tycker att det är intressant med en inte så strikt-tråd i recepthörnan. Mest för att det blir enklare att leta då och man slipper bli frustrerad när man absolut vill ha inspiration på stört som fungerar.

Eller skall vi ha en hörna för fakirer, en hörna för 5%:are, en hörna för ohämmade kolhydratiker, en hörna för anti-glutamatiker, en hörna för antisötningsmedel, osv? Och alla stackars nybörjare som skriver överallt skall hutas åt just överallt? :)

Jag vill dock inte att det trippas på tå, det hjälper inte i längden, men givetvis är det god ton som överallt annars som fungerar. Och att alla, skribenter och läsare faktiskt inser att man lägger sina egna filter av nyanser i det som skrivs/läses. Det finns ingen anledning att lägga i högsta växeln om man tycker något låter dumt i sak eller ton, man frågar helt enkelt, eller säger till, och under tiden tuggar man på lite ost så att man håller sig lugn. ;)

*151 Ledsen MimLan men jag förstår inte riktigt vad du menar nu.. Vad är humla?

Sorry Skruttis, det är ett uttryck jag är van vid i andra forum och mailinglistor, jag tänkte inte på att jag inte sett den typen av uttryck här.

Det kommer av akronymen IMHO, som står för In My Humble Opinion. Eller "enligt min ödmjuka åsikt". Efter några varv på internet har det på svenska blivit till att man kan säga bara "humla". Det anger helt enkelt min diskussionston.

* 153 Ingen fara, MimLan!   Har aldrig varken sett eller hört det förr.. Tänk vad man lär sig!

Vad hände med "min tråd"??? Tycker diskussionen dragit åt ett ganska trist håll. Det var inte det jag eftersökte när jag trådstartade. Jag är inte ute efter att gruppera eller sätta in folk i olika fack.

Vet inte hur länge vi ska diskutera om huruvida folk känner sig utanför, olika grupperingar, och olika tillhåll i forumet beroende på antalet kolisar per dag. Just DEN HÄR tråden var tänkt till att se om det fanns andra som ibland unnar sig godsaker, inte äter jättestrikt, inte fakirar o dyl och att därefter följas åt, ge tips, finna stöd då iallafall JAG fått mkt dåligt samvete i början av att jag stoppade i mig mer kolisar än vad jag trodde dom flesta gör.

Går det att låta saken bero nu och strunta i gruppindelningarnas vara eller inte vara, -jag tror nog att alla är ganska överens iallafall men uttrycker sig olika.

Många fann tråden intressant och till hjälp och stöd och gjorde att dom inte ville "ge upp" då dom tvivlade på sitt kolisintag -innan denna diskussion dök upp.  Väldigt trist att folk tar illa upp av det.

Hej Cattis77

Jag håller med dig. Jag är inte heller så strikt och "unnar" mig en chokladbit till kaffet ibland, (givetvis 70%-ig). Jag tycker oxå om frukt så det blir oxå ett apple eller apelsin ibland.

Hoppas att vi kan hitta tillbaka till den ursprungliga tanken med tråden.

Den här helgen har det blivit väldigt mkt kolisar - redan nu. Har blivit några strips på restaurang, toast skagen, efterrätt (chokladtårta) samt att nu idag slank det ner en kavringsbit till frukosten och en fika (cheesecake) med svärföräldrarna ute på stan.

Har liksom intalat mig att det får bli som det blir denna helg. Ett och annat marzipanägg blir det oxå. Försöker minimera skadan så gott det går och undvika dom kolisar som inte är så svåra att vara utan. Har iallafall inte mått nåt dåligt i magen trots detta intag. Var lite frusen och en aning illamående igårkväll dock (groggy). Kanske var sockerrus…

Nya tag efter helgen!

Cattis77: Som jag då. Igår var jag på middag och ville inte krångla, så då fick det bli som det blev. I förrgår blev det också alldeles för mycket.

Nu har jag gått tillbaka på banan. Tänker inte må dåligt för att jag ätit vad jag gjort, livet är till för att levas.

Här är jag också beredd på semi-planerade avsteg: två-åringen fyller år idag=gäster. Några kommer istället imorgon=mer gäster, samt att vi ska på kalas (visserligen till lchf-folk, men i alla fall).

Jag försöker basäta med fett o proteiner så att jag inte blir så sugen när det sen serveras tårta-efterrätt osv. vi får se hur det går. Har dock inte kraschat barnens påskägg - än…

Har bakat den krämiga chokladtårtan och den har stått till sig sedan igår eftermiddag. Så den tänker jag unna mig en stor härlig bit utav. Behöver höja fettvärdet efter mina avsteg denna helg.

Till middag nu blir det färskostfylld lövbiff med choronsås som svärfar står och gör right now. Dom övriga äter klyftpotatis, jag och mannen äter smörstekt harecort verts.

Här är det påsk så det står härliga till! 7-årskalas igår m chokladtårta à la vanlig modell, 1 bit…god. Men höll mig ifrån resten.

Till efterrätt på kvällen 1 chokladtårtebit av min egengjorda, ngt snällare, variant. Hennikehammars Godistårta à la MaMaMade; bytte ut 2½ dl socker mot ½ dl honung + 1 msk vaniljsocker, tog 100 g 70% choklad + 100 g 85% choklad. Den smakade inte sådär jättemkt men är helt OK. Mäktig som 17, spec om man äter grädde till så den räcker långt. Nu är det taget 11 bitar ur den (normal bakform) o ändå är hälften kvar, så det blir inte så mkt socker på varje pers. (Nej, jag har bara ätit 2 *smala* bitar av den.)

Ett glas rött till maten slank ner igår men det var ingen hit så det får nog bli matlagningsvin av resten. Ska ta ett glas vitt till laxen snart o resten av kvällen står skrivet i stjärnorna. Iaf visar vågen minus, står nu på 64,5 som morgonvikt så jag klagar inte!

Till v ska jag vara duktig. Helgen kan bli knepig då vi är bjudna på 40-årskalas men…jag har ingen brådska.

Eftersom jag har stått i en monter på Bilsport Performance & Custom Show på Elmia i Jönköping hela dagen (med "dunka-dunka", dvs man hör bara basdunket) så har jag unnat mig några öl ikväll. Fast det blev en liten miss på mässan också eftersom vi fick ett påskägg till montern och jag kunde inte låta bli att smaka två små bitar. Men efter påsk återgår livet till det normala igen. Det vill säga "hyfsat strikt" LCHF.

Bävar lite tills jag åker på mässa (bla till Elmia i Jönköping ;-)). Man vet ju hur lite tid det finns att äta ordentligt och det blir en köpt macka eller hamburgare… Får ladda upp med en massa kokt ägg i från hotellfrukosten. Nötter, avokado mm går ju oxå.

#163 Då kanske vi ses för jag ska dit på måndag igen

#164 Sorry, jag var otydlig. Inte mässa där för mig i helgen. Utan nästa är nog i höst i Jönköping tror jag. Säljer verktyg och brukar åka på Lantbruks Elmia mm.

Nästa mässa för mig bli Expo uppe i Sthlm. Sen Ljusdahl, Piteå och sist Elmia. Många mässor i år:-)

Blev lite OT här…förlåt.

Ska bli skönt att komma igång lite mer på allvar imorgon igen. Tagit denna helg till att äta lite av det "förbjudna" och jag har iallafall njutit. Precis intagit 1½ våffla med en massa grädde och pyttelite sylt. Har blivit nåt varje dag nu och jag tycker man känner hur onyttigt det varit för kroppen.

För att inte tala om att svärmor stod här och stekte kött i margarin som jag hade kvar i kylen. Urk, tänkte jag, men jag vågade inte ytterligare dra det till sin spets då hon är ganska misstänksam mot kosten. Fick snällt äta köttet iallafall och tänka vara glad att jag iallafall vet om hur skadligt margarin är för kroppen och inte längre kommer misshandla min kropp med det. Nu ligger margarinet i soporna ska tilläggas

Fördelen med helt kött är att fettet inte suger in i det. SÅ även om det var stekt i margarin så fick du nog inte i dig särskilt mycket av det, om du inte åt nån sås gjort på det förstås =)

Vi var på 50-års kalas och jag hade planerat att hålla igen på kolhydraterna utan att bli fanatisk. Fördrink m bär OK, hoppade gubbröra (ansjovis+potatis), skippade potatisgratängen (åt massor av resten inkl salladen) hoppade kladdkakan, men körde vispgrädde i kaffet. Fick i mig ett par nävar cashewnötter, men ingen sötad alkohol. Kände mig lite rasslig i magen när vi kom i säng men inte så illa.

Men i morse: frukostutbudet var begränsat och vi hade en god bit att köra. Så jag sveper 2 muggar kaffe m mjölk och 2 typ Fazer fiberrundlar med smör och ost. Haft underliga magkänningar av och till som rasslade igenom nu på kvällen. Utan att gå in på detaljer var färg, konsistens, stank och muskelkramper av sådan art att bröd verkligen måste utgå. Suck! Det verkar inte vara kolhydratmängden, mera spannmålet. (Hm, mera morötter till mig, alltså)

Marmelad…
Jag kan inte påminna mig att jag läst att någon har marmelad inbakad i sin lchf-kost. I och för sig har vi ju alla vår personliga variant av lchf-kost men ändå.

Men jag har lite, lite marmelad kvar från min äta-traditionellt-kolhydratrik-kost-tid. Nu i betydligt mindre mängder förstås. En halv tsk (mätte just) på en ost-och flatbrödsknäcke. Vet inte vad marmeladklicken blir i kh, kanske 2 kh om jag snabbräknade rätt (65 kh per 100 g). Men inte är det väl vanligt att man äter marmelad över huvud taget i lchf-sammanhang?

Många gånger tänker jag att allt har med mängderna att göra, snarare än att utesluta helt (iaf för mig personligen). Man kan ju ändra sin inställning så småningom, inte vet jag. Marmeladen har jag inte släppt iaf, men mängderna däremot.

Jag tillhör den lyckliga skara som inte är känslig mot ngt.

Äter jag kolisar så blir jag på sin höjd lite pruttig.

Har kört hårt ett tag och gått ner 8 kg och kan nu göra avsteg ibland.

Jag har en "bubbardag" ibland,äter då allt,bröd,godis,pizza,m.m.

(bubba=äta onödigt mycket av onödigheter)

Dagen efter är jag så fullproppad att jag gärna fastar,brukar klara mig på kaffe m vispgrädde och nåt ägg.

Inte alla förunnat att bete sig på detta sätt

#170! Jag är lika dan som du! Jag klarar mig, MEN det är lätt hänt att jag tänker "jag gick ju inte upp någonting igår, då kan jag ju äta lika dant idag" och så fortsätter det.. På det sättet är jag psykiskt känslig.

För egen del har det blivit mycket bär med grädde de senaste dagarna. Just nu sitter jag med en öl i en handen och en påse fläsksvålar i andra.

För övrigt skulle jag ha varit på kurs för personligt säkerhets tänkande idag. Men med tanke på den nyfallna snön här så tog jag det säkra före det osäkra och stannade hemma. Hade ju ingen lust att köra en mil i 1 dm snö med sommardäck. Undrar om chefen e stolt över mig imorgon med tanke på mitt personliga säkerhets tänkande?

171  Hmmm…….. tål att tänka på…….

Jag har ingen vidare karaktär,har trillat dit på rökningen igen.

Ska kanske akta mig så jag inte omedvetet förlänger bubbarperioderna..

Är ngt av en periodare vad det än gäller,ibland kan jag låta bli ,ibland inte.

För några år sedan läste jag en bra bok om psykologin i ätandet och de mönster man har som kan leda till att man äter för mycket. Den hette "Thin tastes better".

Den handlade inte alls om LCHF men även om en diet med klart mindre kolhydrater minskar väsentligt på sug och okynnesätande så löser den inte automatiskt alla problem.

En sak som jag har tagit med mig från den boken är att vara mycket uppmärksam på vilken mat som "triggar" mig. Sådan mat måste jag undvika. Om jag tillåter mig att äta sådan mat måste jag vara mycket uppmärksam på:

• MÄNGDEN dvs se till att jag inte varje gång äter lite mer av den och
• FREKVENSEN dvs se till att jag inte äter den allt oftare

Förlåt, men jag kan tycka att den här tråden bitvis handlar lite väl mycket om snedsteg och svårigheter att hålla sig till det man har bestämt, snarare än om när man avsiktligt bestämmer sig för att ligga på en mindre strikt nivå - är det bara jag? Jag vet inte, det kanske också hör hemma här, men det som jag gillade med den här tråden var att få se att det finns fler än jag som i berått mod äter kolhydrater och är nöjda med det - om än betydligt färre kolhydrater än de flesta man känner.

Att kämpa mot suget, trilla dit och göra misstag är i alla fall för mig en lite annan fråga. Och för mig är man fortfarande tämligen strikt om man tycker att man "syndar" med nötter eller lite hallon med grädde. Visst, har man bestämt sig för att inte äta såna saker känns det naturligtvis som ett snedsteg att ändå göra det, men då handlar det ju om att man gör ett mer eller mindre medvetet avsteg från en i övrigt ganska strikt diet? Och alltså ingår man egentligen inte i kategorin "inte så strikta"?

Själv känner jag mig ju bara duktig om jag äter hallon och grädde istället för kakor på kvällen eftersom som det innebär att jag håller mig till den nivå JAG har valt.

Aniara.

Jag är lite som du. JAg tillåter mig att äta klart mer kolhydrater en en del andra här. Mitt mål är att minska så sakteliga men ser det inte som ett problem om jag avslutar en god middag med en chokladpralin. Det är OK i min plan. Däremot är det ett avsteg om jag trycker i mig en skål popcorn eller väljer pasta på lunchrestaurangen.

Men.. jag har nu hållit på i åratal med min plan att succesivt ta bort de flesta kolhydraterna ur min kost och jag har lärt mig den hårda vägen att för mig är gränsen mellan vad som är OK i min plan och vad som är riskabla avsteg flytande. Det finns ett farligt sluttande plan som jag lätt hamnar på.

För mig kan hallon och grädde vara utmärkt och OK men den dag jag inga hallon har kanske jag tar en kaka istället. Nästa dag kanske två och sedan tar det mig någon månad innan jag är på banan igen.

Mitt problem är att jag lever ett liv med väldigt mycket frestelser inom ständigt räckhåll och att jag tycks ha en fantastisk förmåga att lura mig själv.

#175 Du kanske har en poäng, Aniara4. Jag har också funderat över den frågan. Hur strikt är strikt? Vad "får" man äta, egentligen? Och vad/på vilken nivå ska man äta för att platsa inom olika samtal?

Jag är rätt strikt i betydelsen att jag är ganska principfast. Det blir sällan omedvetna avsteg eller försyndelser. Å andra sidan är jag garanterat o-strikt i det att jag äter ganska mycket kolhydrater, främst från grönsaker & rotfrukter, men även nötter, och bortser från SSS's ratio mm. Frukt och bär äter jag någon gång i veckan när jag känner för det, tar något glas vin/vecka.  Samtidigt känner jag inte att jag platsar bland de som försöker ta bort varenda stackars kolhydrat, intill kaffe, och är villiga att fasta och fakira för att nå sina mål. Vill inte leva på det viset.

Så, vad göra?

Tja, greensis, jag vet inte om det är så mycket att göra. För egentligen är det väl inget problem om vi alla väljer att göra lite olika?

Det påminner lite om en diskussion i ett kyrkligt sammanhang jag hamnade i en gång, där ett antal tvivlare ställde frågor om ifall man får tro hur som helst. Får för vem, undrade prästen. Kontentan av den diskussionen blev väl att om man vill kalla sig kristen bör man i alla fall tro på Jesus och på uppståndelsen. Men å andra sidan, hur viktigt är det för en att kunna kalla sig kristen? Och gå i kyrkan - det kan man väl göra om man vill, eller låta bli om man inte vill, det är väl ingen annan som kan ha nån åsikt om?

Det känns som att det här är lite samma diskussion - hur många kolhydrater "får" man äta? Eller, hur få måste man äta för att få kalla sig LCHF:are? Och är det viktigt att kalla sig det? Får man gå i "kyrkan" (typ KiF) om man inte håller med om allt som sägs?

Nu flummade jag ut lite, men jag tyckte det var en intressant frågeställning. Men framför allt tycker jag det är viktigt att peka på skillnaden mellan att medvetet välja att äta något (som kanske någon annan skulle avstå från) och att äta samma sak mot sin vilja för att man inte klarar av att stå emot ett sug/omgivningens press.

Mycket bra skrivet Aniara4.

Jag gick in för det här rätt hårt i början ( lite över ett år sen ) gick ner 12 kg men började inte må så bra, fick ont i magen och hjärtklappning, värk i bröstet. Höjde därefter kolhydrat mängden och vips så mådde jag som en prins.

Kollar oftast på förpackningarna försöker hålla 5gr/100gr. däremot så bakar jag cheescake ,äter flera mörka chokladkakor i veckan, dricker öl på helgerna, pizza har jag inte ätit på ett år nu men däremot så slinker det ner en kababsallad då och då.

Kan ta en kaka till kaffet när jag blir bjuden på kalas eler dylikt. En pepparkaka med smör och en tjock skiva ost på går också ner ibland. Brukar inte kolla hur mycket kollisar jag får i mig, men skulle tro att det ligger runt 50gr, bra mycket bättre än det var förr när jag åt chips flera ggr i veckan och kakor i mängder och bullar och öl och…………………

Nä livet vore bra trist om man inte fick något gott att njuta av ibland

Intressant frågeställning Aniara! Jag tror dock inte att vi behöver ställa oss frågan om "hur strikt" eller "hur många kolisar per dag" som är ok för att platsa hit eller dit. Var och en väljer vad som passar. Och jag kallar mig iallafall LCHF:are trots att jag gör avsteg och äter kolisar ibland.

Som du oxå skrev så startades tråden i undran om det fanns fler som medvetet väljer att äta mer kolisar och är nöjda med det. Det är lätt hänt att olika avstegshistorier skrivs i trådarna dock och jag tycker det är ok. Intressant att se vad och hur ni andra lever och det får iallfall mig själv på lite bättre tankar då jag är så osäker på vad jag kanske bör göra så här i början. Och att jag kan skippa det dåliga samvetet.

Aniara4, jag tycker du verkligen skrev bra hur du tänker och jag håller med - det är svårt att veta var vi ska dra gränsen… Jag vill själv inte ha några speciella fack att sätta folk i, kanske för att jag själv inte vill vara i nåt fack utan äta som funkar bäst för mig just i nuet? :)

Själv äter jag ju blandat oftast, strikt ibland pga sockerberoende och min mage… Och ibland vill man bara ha nåt gott och ibland är det tillåtet, ibland gör man det mot sin vilja. :(

Och som du säger - fusk eller avsteg beror ju helt på var man själv satt gränsen! :)

Därför tycker jag vi ska låta alla få ha sin gräns ifred, skriver någon att dom fuskar så är det så det känns för dom, även om JAG inte ser det som fusk. :)

Dåligt samvete är tråkigt att folk har och jag tror det förvärrar för en själv, att lägga skuld på sig själv. Som jag känner det är det dåligt för min självkänsla när jag känner skam.

Därför går jag oftast vidare snabbt som attans när jag "fuskat", kanske skriver i min tråd och sen får det vara. :)

LCHF betyder INTE noll kolhydrater och har aldrig gjort det. :)

#165 Nolia i Piteå?

Jag har gjort många avsteg på sistone men har bestämt mig för att inte skämmas för dem. Skam skapar stress vilket för mig är ödesdigert…lättstressad o då börjar jag att knapra. Däremot så väljer jag ut *1* sak från brödfatet när jag blir bjuden istället för att ta av alla sorterna t ex. Det enda jag mått dåligt av hittills är när jag äter mer än ett par tsk sockrad sylt av ngn underlig anl, hjärtat slår lite hårdare o jag kan bli yr. Bakat går däremot bra, undviker vetebröd då det alltid lagt sig som en sten i magen o tar hellre en kaka el ett kex.

Sålänge jag ändrar kroppsform, även om det går sakta, o jag mår bra kör jag på. Räknar m att en dag ha hittat en linje där jag äter så få kolisar som möjligt men ändå tillåter mig små avsteg vid vissa speciella tillfällen. För skarpa "ramar" skapar tvångskänslor hos mig vilket leder till kontroll, stress o till slut uppror…that´s me…

Nu börjar jag bluddra igen, trött…bäst att nanna! Natti!

#175 Ligger något i vad du säger. Å andra sidan är tråden nu så lång att de som läser den som "ny" nu inte orkar läsa igenom alla inlägg?

Att ha gjort ett personligt medvetet val att ligga högre i kolhydratmängd är skillnad mot att ligga högre i kolisar pga avsteg från den mängd man egentligen "vill" äta.

Denna tråden kommer jag ofta att tänka på! Tycker väl om den eller nåt.

Det inträffar lite då och då i vardagen, både hemma och på jobbet och när man bortbjuden osv… att man tänker på denna tråden.

Ibland vet jag inte hur strikt jag vill vara. Senaste jobbenatten, då stod det kakor framme i personalrummet. Det händer inte allt för sällan. Ofta kan jag numera låta bli dem. (Numera = dvs sedan jag började med lchf, innan dess lät jag ju förstås aldrig bli dem, kakorna). 

Men senaste jobbenatten tog jag en kaka och senare på natten en till. Liksom i förbifarten när man rusade in i personalrummet i annat snabbärende. Hm, varför gjorde jag nu så tänkte jag, åt en kaka och så en till? Men vad kan hända? Eller gör det inte nåt egentligen? Bör jag inte vara nöjd som det är, att jag äter en bråkdel sötsaker mot tidigare?

Ibland tänker jag, när jag är lite över gränsen på den strikthet jag ändå någonstans tänker mig (oskarp gräns), att "men det där var väl ingenting" - tänk på hur då åt innan! Ja, och så tänker man på den här tråden också och tröstar sig! Tack tråd!

Jag har också kul åt den här tråden - saknar den mellan varven.

Har funderat lite sedan sist, särskilt sedan det dykt upp äldre diskussioner som aktualiserats. Det är möjligt att "LCHF" själva ordet måste definieras för att kunna receptförskrivas, men jag brukar använda "kolhydratreducerad kost" för allt som generar ketoner, dvs under 100-115g/dag. Det borde räcka för de flesta friska och aktiva. Sedan tror jag att för de allra flesta ligger hälsomax mycket lägre, kanske i närheten av de 30-40g som Annika pratade om. Så om jag cirklar på en dagsdos mellan 20-60g utan direkt övervikt och med rätt tufft träningsprogram är jag nöjd med det. Och jag tycker att kolhydratreducerad kost är en rätt bra och allmängiltig term för LCHF-light, för strikare GI-kost, för LowerCarb mfl.

Jag säger också att jag äter kolhydratreducerad kost eller lågkolhydratkost. LCHF blir så krångligt att förklara och det stämmer inte alltid. ibland blir det lite mer kolhydrater av olika anledningar. men jag tror att jag håller mig under 100 kolhydrater  per dag för jag har konstant metallsmak i munnen.

jag har följt den här tråden och tycker den är intressant. Faktum är att vi alla är olika och måste så få vara utan att bli placerade i fack eller utpekade för på det sätt vi väljer att leva.

Jag är ju ny här och försöker gå ner i kolhydrater så sakteliga. Väger och mäter inte alls vad jag stoppar i mig. Äter lite pasta, lite ris och lite potatis. Ett knäckebröd eller ett flatbröd om dagen. I övrigt så undviker jag mjukt bröd, kakor, tårtor på jobbet osv. Har ingen brådska med att gå ner i vikt, det får hellre ta tid så att skinnet hänger med någorlunda och inte blir lösare än vad det redan är. Har blivit av med de mest obekväma kilona, dock inte med LCHF utan med proteinpulverkur som start. Plockade av mig 35 kg för några år sedan med GI men har släppt taget de senaste åren så det var dags att ta ett tag igen.

I alla fall så tycker jag inte att jag behöver vara så strikt, bara försiktig och undvika det som triggar mitt matbegär/bulimi, typ godis och för mycket annat med socker i.

Har läst igenom den här tråden igen, det var ett tag sedan nu. Håller m om en del o inte all om annat men det behöver vi inte ta upp igen.

Har kikat lite på gamla siffror i min tråd o känner mig trygg i att jag nog lätt kan räkna mig till LCHF även om jag inte bryr mig alltför mkt över vad jag äter just nu. Jag väljer fortfarande bort de "lätta" kolisarna; potatis, ris, pasta etc, bara FC; inget annat matbröd o tar kanske ½-1 kaka el bullbit om vi är bortbjudna. Chokladen är fortfarande en passion men är numer en konstaterad tröst (när jag är som tröttast) o inte en "liten treat" varje kväll som det var i början. Har testätit chips o det smakade gott men jag fick inget behov av att vräka i mig. Det tycker jag visar att jag kan hålla mig ifrån det o det kommer jag nog att göra i fortsättningen också.

Har inte räknat ngn mat på länge nu. Första mån räknade jag o låg ganska stabilt på 5 energi% kolisar. Andra månaden låg jag på mellan 10-20 energi% o nu säkerligen högre; 30-40 kanske? Men jag ändrar ju kroppsform sakta men säkert så jag tror att jag håller mig här sålänge. Har varken ngn sjukdom el speciell övervikt som driver på så jag tar en dag i taget. Det är ju livat allt som oftast hos oss, dåligt m nattsömn o sista dygnet magsjuka så stress över matintag är det sista jag vill ha. En dag har jag kanske hamnat därhän att jag släppt allt onödigt…o ännu hellre fått mina barn att inse vikten av att äta ordentligt av rätt sorts mat. Men än sålänge tar vi det pö om pö.

Skulle bara skriva för o hitta tillbaka

Det här med att "inte vara så strikt" skulle få en egen rubrik här i kanten för denna tråden blir väldigt lång o som ny orkar man knappt igenom hela…

tycker med att många verkar lite väl strikta jag läser ju Dahlqvist blogg nu o hon är ju inte sååå strikt som det oftast verkar här. Hon använder inte så himla mkt grädde heller som vissa verkar bada i så man blir lätt lite förvirrad. Svårt o veta vilken nivå man ska lägga sej på så här i början…särskilt när det inte är "bantning" som är målet. Har ibs o fibro…

olandsfamiljen - du kan bokmärka trådar du vill hitta tillbaka till…

jaha trycker jag bara bokmärken då när jag har tråden uppe?

#192 högst upp på tråd sidan klickar du bara bokmärk.

#190  Man äter det man själv vill för att må bra. Vissa mår bra av lite strikt, vissa mår bra av att äta grädde.

Annika Dahlqvist har hittat sina gränser för vad hon mår bra av men det betyder inte att det funkar för alla andra. PÅ samma sätt som att Skaldemans sätt att äta kanske inte funkar för alla…

Jag tycker, som flera andra, att detta är en jättebra tråd. Själv åt jag LCHF ganska strikt förra våren( ca 20g kollisar/dag och gick bara ner något kilo. Jag mådde bra, men klarade inte att leva på ett så strikt sätt - det blev handikappande för mig.

 Denna gången äter jag betydligt mindre strikt och ligger nog mellan 40-60g/dag. Jag äter, förutom proteiner,  smör, grädde cf och en massa ost. Dessutom äter jag alla grönsaker, men mer måttligt med rotfrukter. Jag äter mörk choklad - 1-2 bitar -nästan varje dag(willys sockerfria) och dricker en del mjölk i kaffe och proteindrink. Grapefrukt äter jag flera gånger i veckan och ibland någon apelsin. Ibland äter jag Low carbpasta, som jag tycker är helt OK. Däremot avstår jag helt från godis, kaffebröd, glass, ris, vanlig pasta, potatis och bröd, även om jag någon gång i veckan kan ta en knäckis eller liknande. Faktiskt tar jag en halv tesked råsocker i kaffet två gånger per dag. Vin blir det, ett par glas, 2 gånger i veckan. Nötter  och sötmandlar äter jag, rimligt mycket, kanske fem dagar i veckan. Landar kanske på uppemot 2000 kcal/dag

 Jag mår ännu bättre denna gång av kosten och har nu inga problem med att hålla dieten. Jag har inget sötsug och inga dippar. Det är jättestor skillnad från förra gången.

Jag har också utbrändhet i botten(för 3-4 år sedan)och törs numera säga att den faktiskt är läkt. En viss grad av stresskänslighet har jag kvar - men ingenting jämfört med hur det var.

 Jag har inget metabolt syndrom, högt blodsocker eller Blodtryck. Tränar 3-4 vecka och går stadigt ner 0,5 kg i veckan!

Vad är det för low cab pasta du skrev om?

Den heter Low carb nudeln och är tillverkad av ett tyskt företag Body attack(låter skumt…) 

Den finns att köpa på nätet. Jag vet inte om den finns i hälsokost, men det är mycket möjligt. Jag har köpt min hos gymgrossisten och betalat knappt 30 kr för 250 gram. Äter du en portion blir det 6,8 nettokolhydrater, men jag brukar nöja mig med ca 30g. Huvudingrediensen är sojamjöl.

Denna produkt är nog ingenting för personer som bara äter naturligt, men för oss andra är det kul med lite variation till maten. Den som är intresserad kan gå in på www.gymgrossisten.com och söka på den. Jag går i alla fall inte upp i vikt av att äta den och den sitter finfint som ersättning till pastan i pastasallad och grekisk sallad. Konsistensen är lite hårdare än vanlig pasta och formen är penne.

Bra tråd.

*Puttar*

Tittar in i denna tråden igen. Var längesedan jag var på sidan tom. Varit ute o rest och totalt legat av mig sista tiden. Inte ätit nån pasta, ris, potatis och sånt men desto mer bröd på frukostbuffé mm.

 Har återgått till LCHF-tänket litegranna nu även om jag höftar en hel del. Har aldrig räknat nåt, behöver inte gå ner i vikt utan slippa bråkig mage och minska lite på putet bara.

Mörk choklad kan jag inte leva utan, det äts nästan varje dag. Smakade på Toblerone och den smakade verkligen skit. Klarar inte av mjölkchoklad längre.

Har inte kommit igång med att öka fettet igen efter uppehållet. Svårt/svårare då maken inte är så inspirerad att börja igen. Blir så många olika maträtter, olika matsammansättningar. Så man kan väl säga att det är en variant av extrem GI jag kör då pastan, ris, potatis, bulgur och dyligt fortfarande utesluts. Inte ens i fullkornsvarianter.

Sen att det slinker ner en slick av barnens glass, en turkisk peppar, eller nåt litet kex ibland - Tja, det tillåter jag mig njuta av:-)

Ja, själv har jag börjat en kockutbildning, och "måste" provsmaka mjölredda såser och diverse maträtter med kolhydrater i. Jag äter dock inget med uppenbara kolhydrater i som bröd, potatis, pasta och ris, och några efterrätter har vi inte hunnit till ännu. Dock var grönsaksdagen en pärs att ta sig igenom. jag fick sån magknip av savojkåldolmar och syltad lök att jag var dubbelvikt när jag kom hem. Ingen kan inbilla mig att det är "bra med fibrer".

Idag tillät jag mig att äta frukt. Vi får ekologisk frukt hem varje vecka och den här gången ingick det aprikoser, jämte körsbär min älsklingsfrukt. Så jag åt upp en aprikos efter att sonen smakat på den.

Det var hur gott som helst, men väldigt sött. Den där påbörjade räckte mer än väl för smakens skull och hittills har jag inte fått något sug.

Jag passar helt klart in i detta facket. Jag äter flingor till frukost. Det främsta jag gjort är ta bort potatis, ris, pasta till lunchen och middagen. Har gått ner 5 kg bara på det… men äter alltså även kolhydrater. Dessutom lite lördagsgodis och då och då en glass eller choklad.

Men om jag äter bröd eller för mycket sött så blir jag oftast svullen i magen…

Har ätit en del fikabröd på sista tiden. Inte mkt; en kaka här o en tårtbit där, lite men oftare än normalt. (Mkt kalas i maj…)

Magen har helt klart bulat upp men annars har jag inte lagt på mig där jag har tappat omfång. Socker o mjöl tillsammans verkar ajabaja för mig o sylt; socker + bär gör mig på lyset. Lite sött i mousse ed verkar gå bra o de 60 g mjöl i mitt nötbröd verkar också funka men i övrigt ger de mig en graviditetsmage!

Har också "fuskat" lite i helgen, ett o annat kex/kaka, lite godis, saft o idag rabarberpaj men magen har hållt sej lugn. Verkar funka ganska bra nu ändå, men jag äter inget bröd, pasta, ris, potatis m.m. så då blir det lit kolisar ändå. ETT litet rån o kex ä ju egentligen inte mkt.

Däremot kan jag känna att jag blir mer hungrig, sugen av fusket o det är illa nog. Men man måste lev a oxå!!

Hej!

Jag tror jag passar in här för jag äter rätt mycket grönsaker och frukt och ibland lite musli. Funkar bra, men går ni ner i vikt när ni äter "inte så strikt"?

Jga trodde man var tvungen att stryka det nästan helt? 

Själv har jag gått ner en storlek på ett halvår men inte mer.

Tillhör inte heller "talibanerna" utan har en egen personlig målsättning på under 60 kolhydrater per dag, och i det går det faktiskt att peta in en liten tårtbit om det är så att man råkar bli bjuden, men jag köper inget själv och har börjat praktisera på orden "tack, men nej tack"

Rent praktiskt verkar jag hamna kring 20 kolhydrater per dag, och det funkar för mig!

Jag kollar på innehållet när jag handlar, och har dessa gränser för kolhydraterna:

• Mindre än 5 = SuperOK
• 5 - 10 = Tämligen OK
• 10 - 15 = Gränsfall
• Mer än 15  = Fundera över alternativ, eller gör en skattning på hur mycket som används (typ, använder jag 20 gram söt chilisås till en 4 portioners maträtt så ser jag det inte som ett problem.

Sedan "avgiftningen" blev klar så är livet helt annorlunda ; det finns inget sug kvar ; detta eviga lilla pockande som gjorde att det var tvunget att bli en chokladkaka när man handlade, en delicatobit till eftermiddagsfikat, en tur förbi McDonalds på hemväg eller för den delen ; min stora sockerbomb apelsinjuice som jag drack omkring en liter av till frukost. Jag saknar det inte ens!

Och inte en massa tankar på hur man skulle lyckas klämma in så mycket mat som möjligt på omkring 18-2000kcal per dag för att kunna hålla sig mätt (omöjligt i kolhydratträsket) och förhoppningsvis inte gå upp i vikt, utan jag äter lagom med mat och är mätt och glad ; vissa dagar är det 1800 kcal och andra 3000 men det går stadigt nedåt på vågen ändå…

Oj vilken tur att jag hittade den här tråden, har knappt vågat skriva några frågori de andra trådarna. Jag vill inte gå från fettskrämd till kolhydratskrämd, vem vet, då kanske vi sitter om 30 år och förfasar oss över hur hemsk LVC är som förordar inga kolhydrater :)

Önskar att det kunde finnas en egen grupp där man kan skriva inlägg om man valt en medelväg, tror att det skulle hindra en hel del från att bli negativa/bortskrämda. Är det någon som vet hur man kan ordna det?