Hehehe… förlåt att jag skrattar, det är INTE skadeglädje, utan ett igenkännande garv…

Hur många gånger har inte jag stoppat in strumpor i kylskåpet, lagt gurka i byrålådan eller stoppat telefonen i badrumsskåpet tror du?

Kram!

Min favorit är när jag jagade tre barn kors och tvärs i källaren (de var precis överallt!), ställde ifrån mig kaffekoppen i tumlaren och smackade igen luckan. Tur nog saknade jag kaffet efter en stund - innan jag satte igång maskinen!

Min specialitet är att åka (länge) åt fel håll med tunnelbanan

Det är nog inte brist på intelligens det rör sig om. Det här kallas att vara disträ. Det är väldigt fint att vara disträ. Det är sånt som professorer brukar vara.

Ju mer disträ man är desto finare är det rent intellektuellt, eftersom det "bevisar" att man har mycket i hjärnan för tillfället - och alltså har en hjärna med plats för mycket, även om det blir korskoppling ibland.

Så Birma fortsätt att vara disträ, det är ett underbart salongsord. Bra att skylla på när man inte riktigt orkar eller inte riktigt hänger med:

 "Förlåt, hur sa, jag är så ledsen men jag är litet disträ av mig".

Förvirrad brukar endel kalla mig, får väl ändra det till disträ då

För övrigt hade mamma satt in glassen i kylen.
Och jag har lagt in frysgrönsaker i speceriskåpet.

Det finns ju oändligt många tokiga saker man gjort…om man orkar tänka lite vill säga

På den tiden jag bara behövde glasögonen när jag läste el såg på TV; letade jämt o ständigt efter dem. Lärde mig m tiden att antingen titta i kylskåpet el i en spegel…är dålig på att putsa dem…

Kommer ihåg när vi letade som tokiga efter pappas plånbok. Det visade sig att han hade lagt den i frysboxen.

… eller den gången jag slängde tvättkläderna i toaletten, stängde locket och spolade …

Hade en musiklärare på gymnasiet som skulle tanka bilen i kontant-automat; hon stoppade in en hundring och körde iväg… utan att tanka! En annan gång backade hon över en gitarr, som hon glömt lägga in i baggageluckan.

Själv har jag slängt tvätt i soporna och sopor i tvättkorgen, men nu var det länge sen jag vimsade till det!

#8 Å vad skönt att någon gjort samma sak som jag, fast grundligare! Jag hade nämligen tvättkorgen (med lock) stående bredvid toastolen där jag bodde förut, och någon gång när jag var tröttare än vanligt gick jag in med ett par strumpor, lyfte locket och la ner dem i tvättkorgen. Eller inte. Men jag hann åtminstone inte spola innan någon avlägsen del av hjärnan noterade att något såg fel ut och började signalera…

Kaffebryggaren är också en hel vetenskap att hantera. Jag menar, det är morgon, man är inte riktigt vaken eftersom man inte har fått nåt kaffe än, och så ska man komma ihåg en hel radda moment - det ska i vatten, i med filter, i med kaffe, och jag tror jag har glömt vart och ett av de momenten vid minst ett tillfälle! Jag krånglar dessutom till det genom att värma upp en termos med hett vatten och hälla kaffet i. Mycket som kan gå snett där. Har hällt kaffet ner i termosvattnet. Har hällt ut kaffet i tron att det var vatten. Osv - ni fattar.

Tur att man har humor och en smula självdistans säger jag bara!

Jag är likadan! En gång lade jag ett viktigt brev i kylskåpet, samtidigt som jag ställde in mjölken i skafferiet. Undrar fortfarande vad jag egentligen lade på brevlådan den gången…  
 
Och att efter läkarbesök vandra iväg ut på stan med blå plasttossor utanpå skorna hör liksom till standardförfarandet för min del.

#10 Vår räddning med kaffet är att vi numer har en kaffebryggare som brygger en kopp åt gången. Kopp under, tryck på knappen. Håller man sig till det går det bra.
Det är när man ska fylla på bönor, vatten eller tömma sumpen som det kan gå på tok. (Häller man vatten i bönorna skär maskinen - det kostar 1700kr + frakt t/f Stockholm att laga, så den missen har jag bara gjort EN gång)

#11 Postade du skinkpaketet?

hahahahaha! Sitter här och skrattar så jag gråter. Underbar tråd! mer flum åt folket!

Har nog inte gjort nåt sånt själv..än.. Men pojkvännen berättar att han när han bodde hos sin mamma hittade fjärrkontrollen i kylskåpet.. skojigt. =)

Rolig tråd. kul att höra att det finns fler som är lika förvirrad/disträ som en själv. Jag vet inte hur många gånger jag ställt in tekoppen i kylen och osten i mikron.

På den tiden när mobilerna inte var så små som dom är idag hände det titt som tätt att jag satt och hackade på mobilen för att byta kanal på tv,,,,,funkade aldrig!

Återvinningssortering är alltid en överraskning. Man tar påsen eller kassen, börjar svinga den för att få upp fart för att få den över kanten till containern. Precis när man släpper slår det en att "vad var det i den här då?" Duns! Oops!

Jag är inte typen som har tvångstankar, men just på återvinningsstationer kan jag bli lätt svettig i handflatorna.

#1 Jag jobbar också natt och kallar förvirringen för "nightshift dementia". Kom hem från affären förra veckan och stoppade frusen kyckling i skafferiet… Hittade den dagen efter.

#8 Hade också tvättkorgen vid toaletten och nej… jag spolade inte tvätten i dasset men yngsta sonen, han vaknade sent en kväll, fällde upp locket på tvättkorgen och pinkade i den!

Jobbar med musikteater (opera) och i en produktion använde vi tandsvärta - man målar på tänderna för att de skall se bruna oh bedrövliga ut. Efter en repetition på dagtid, bytte jag om och tog bort sminket, kollade i spegeln att allt var ok och sen cyklade jag hem. Knackade på hos grannen för att fika och hon skrek till: "Vad har du gjort med tänderna!?!?!"

Hade alltså glömt kvar tandsvärtan. (På tal om att t.ex. glömma ta av blåa tossor efter läkarbesök…)

Häromveckan fick jag problem när jag skulle plocka ut tallrikarna ur diskmaskinen. Det var så fullt i kylskåpet redan.

Ett annat problem jag har är att jag ständigt förlägger både mobiltelefonen och den trådlösa hemtelefonen. Eller nej, det är inte det som är problemet. Problemet uppstår när jag ska ringa till glasögonen för att hitta dem…

Åh, så skönt att det är fler som är lika tankspridda som jag…..

Barnen frågade häromdagen varför brödrosten låg i kylskåpet

Jag är annars expert på att gömma presenter så bra att jag inte själv hittar dem (med tre barn måste man ju vara bra på att gömma överraskningar). Ibland är det till och med så att jag hittar presenter jag glömt att jag köpt. En gång fick min äldre dotter vänta i 2 månader innan jag hittade halsbandet jag köpt till henne i födelsedagspresent….Bättre sent än aldrig

Jätterolig tråd.

Jag gör liknande saker ofta, senast var när jag skulle ta bussen, så tog jag fram plånboken i fickan för att ta upp busskortet, och då visade det sig att jag hade stoppat ner en fickalmanacka i fickan istället för plånboken.

Jag har ett halsband som jag ett flertal semesterresor gömt på olika bra ställen hemma - så bra ställen att halsbandet sedan varit borta halvårsvis i taget.
Numera ligger det i bankfacket!

"Alzheimers light" även kallat!

En gammal arbetskamrat till mig berättade om livet som fattig student på en folkhögskola för längesen. Hon hade en gammal SAAB som dock var på gränsen till soppatorsk. Och hon hade verkligen inga pengar. Och verkligen ingen mat. DÅ fick hon ett tillskott av sin mamma: 500 kronor!! Glad i hågen åkte hon till en bensinautomat och stoppade i 500 och tankade….. Problemet var att den lilla saabens bensintank inte på långa vägar rymde bensin för 500……. Surt så att säga….

Idag när jag åkte bilen hem från jobbet så skulle jag ringa hem till mina föräldrar. Under tiden som signalerna gick fram så tänkte jag: Jag måste sänka volymen på radion! Men…så såg jag att den var inte ens påslagen…Blev lite fundersam en liten stund…men så insåg jag att det var jag själv som satt och sjöng… *RIDÅ*

#23 Åååååå, busskort… Jag har försökt ta ut pengar på lånekortet. Jag har försökt öppna dörrar med ICA-kortet. Och ja, jag har försökt få åka buss på alla möjliga kort, kalendrar och kvitton jag hittat i fickan. Helt hopplöst.

#23, 27 Busskort? Släng er i väggen! Alla som följer med på kryssningen kommer ha jättekul och det får jag bjussa på. Dörrkorten som öppnar hytt- och hotelldörrar… Ja, jag är helt enkelt anti-Houdini. Eller också är hytten/hotellrummet Fort Knox. In kommer jag i alla fall inte. Åtminstone inte om jag är nödig, bär på något tungt eller försöker undvika någon.

Hatar de platta små eländena. Vad är det för fel på vanliga sk**na nycklar??

#28 Nycklar duger inte heller som betalningsmedel på bussar.

#27: Been there, done that… Senast försökte jag öppna entréporten hemma med visa-kortet i stället för kortnyckeln…

Jag hade sovit över, skulle till jobbet. Vinter och kallt ute och nyvaken satt jag mej i bilen efter jag skrapat rutorna slarvigt.

Jag fick stanna bilen efter vägen och sträckte mej ut för att skrapa rutan bättre. Satt min vänstra hand på kanten/listen till biltaket och satt mej tillrätta och tog min högra hand och drog igen dörren. AJ!! Eftersom min vänstra hand var upptagen så stängde jag dörren med höger…..hur dum är man då?? 

Gjorde fruktansvärt ont och kan säga att jag vaknade i alla fall.

En vanlig dag så skulle jag ställa in mjölken i kylen. Men istället för att gå till kylen går jag till micron, öppnar den och vad händer?? Jo, mjölkpaketet går inte in - på höjden. Jag stirrar dumt på mjölkpaket respektive micro och FÖRSÖKER IGEN!! När det inte går hinner jag faktiskt t o m tänka: MEN VAD SJUTTON! DET HAR JU ALLTID GÅTT FÖRUT…

Jag har tagit bilen för att hämta barnen och klivit in i stallet med tofflor på fötterna.

Jag har passerat soptunnan och gått till bussen med soppåsen

Vill ni att jag skall skriva en bok eller…?

En gång när jag hade bråttom iväg, jag tror jag skulle med flyget och vara borta i två veckor, var lägenhetsnyckeln borta. Jag letade överallt. Plötsligt fick jag konstiga bilder i huvudet av att nyckeln låg på kudden i min sorgfälligt bäddade säng. Jag gick in i sovrummet, lyfte på täcket, och där på kudden låg nyckeln. Varför jag hade lagt nyckeln där i förstone har jag ingen aning om.

På den här tiden gick jag till och från jobbet. Snålblåst,mörkt,pinknödig som attans , bar på stor väska+plastkasse med matvaror,hukade för blåsten och tog mig in genom ytterdörren, hittar inte dörrnycklarna,vet att gubben är hemma, bankar som en vettvilling på dörren och skriker att han kan väl för f-n öppna, håller på att pinka på mig, böjer mig ner och skriker i brevinkastet,hinner svära över karln som inte ids öppna,fäller ner brevinkastet och ser ett helt annat namn på dörren än det som jag gift mig till.

Oops, hade i hastigheten tagit trappuppgången bredvid min egen, undrar om jag skrämde slag på den stackarn som bodde där!

#35 Hysteriskt fniss, spottade nästan kaffe på tangentbordet!

Underbar tråd!

Jag kan bidra med att jag, som lärare, lämnade ut en läxa till mina elever - matteproblem. När jag skulle förhöra var det ingen som hade fattat uppgiften - jag hade lämnat ut facit…

Mina kollegor glömde det inte kan jag tillägga.

Skrattar så tårarna rinner.    Har själv gjort misstag flera ggr. men har inget just nu som jag kommer ihåg.

Hade varit hos sjukgymnasten (som ligger i anslutning till ett köpcentra/torg) och kommer ut på parkeringen och hittar inte bilen.

Det är inget ovanligt så jag försöker alltid hitta en parkering så jag ser den från dörren när jag kommer ut, vis av erfarenheten så att säga. Den här gången är det verkligen panik när jag en bra stund gått fram och tillbaka utan att hitta den.

Går in på pressbyrån och köper en glass och sätter mig ner för att försöka lugna ner mig. Stoppar ner handen i fickan och känner busskortet, jag har alltså inte ens kört bil dit…

Har somnat på bussen efter en jobbig natt - vaknar till tittar ut känner igen mig, bussen stannar jag hoppar ut i en rasande fart.

Klart jag kännde igen mig det var ju tre hållplatser kvar innan jag var hemma, åkte ju förbi här flera gånger i veckan!!

#10 Har också råkat ut för många problem liknande dina vid kaffebryggning på morgnarna. Numera laddar vi vår kaffebryggare på kvällen och maken (som går upp först) kan bara trycka på knappen. (Inte så roligt, men praktiskt)

Ibland händer det att vi glömmer ladda på kvällen och då står vi utan kaffe en bra stund på morgonen! Det har också hänt att vi tryckt på knappen innan vi gått och lagt oss så att kaffet stått kallt på morgonen, trist att vakna då.

OBS! Det gäller att ha en kaffebryggare som stänger av sig själv.

En kompis berättade vad en tant hon kände gjort. Mannen stannade utanför bageriet där de beställt en tårta. Kvinnan går in för att hämta den, det är kö. Hon börjar känna sig konstig i magen, hade väl ätit bönor eller nåt… ;) Till slut är det hennes tur, hon får verkligen knipa, betalar, tar tårtan, springer ut till bilen. Lämpar över tårtan till mannen och släpper vääääärldens brakfis. "Åh, så skönt!" säger hon och vänder sig om för att ta tillbaka tårtan. Då märker hon att hon satt sig i fel bil………. :)

God förmiddag!

Hemma från jobbet igen. Suttit och läst och skrattat, skrattat och skrattat. Gud vad roliga ni är och lika tanklösa som mig hör jag. Det var då skönt att höra att det finns fler. En gång tappade jag ena stortånageln. Först var den blå i några veckor sedan föll den av. Det föregicks av att den (trots allt) tänkande sidan av mig, inte ville den gången heller.

Höll på att laga mat. Gick och öppnade ytterdörren och ropade till mina lekande barn ute på gården. "Snart är det mat, kom in om tio minuter". Därefter slog jag igen dörren. Man måste drämma till rätt hårt för att den ska gå igen, så jag tog i. På tröskeln var fortfarande främre delen av min högerfot placerad. Den jag balanserat på, när jag lutade mig ut och ropade. Glömde flytta den innan jag drämde igen dörren.

Att något kan göra så ont! Och inte gjorde det mindre ont för att man var så korkad.

Ajjjjjjjjjj! Jag kan riktigt seeee hur du tog i…

Hoppas det är bättre nu!

Jag är inte så ofta disträ, men jag arbetar då och då på egen hand (särskilt vänster hand är utsatt - för närvarande har jag 4 fina ärr på vänstern) Å andra sidan brukar jag inte göra om just de missarna - jag är kreativ och hittar på nya

Vedhuggning på egen risk. I tonåren, är betrodd med att splinta spisved. Huggkubben är ranglig, vedträet vickar. Så jag sträcker mig efter det för att staga upp, samtidigt som jag hugger med yxan med andra handen. Eeep! Eggen gick precis längs handryggen, så jag har ett vitt streck tvärs över handledens ovansida - hela yttersideskinnet av handen gick att lyfta

kemi på egen risk: I högstadiet. Kemilektion med smält tenn. Jag ska hälla upp den flytande metallen i en skål, frågar "Har ni diskat och torkat ur skålen?" Svar:"Ja, vi har diskat den" Vet ni, vatten och smält metall blandar sig inget vidare. Smält tenn flyger åt alla håll och jag får en stor klutt på handen. 3e gradens, och att det inte gick värre beror på att det landade i tumvecket där det bara blev köttskador, inga leder eller ben

Vassa ting: Tja, sluntit med förskäraren när jag tärnade gurka , fastnade rakt in i mjukväven i handen. (Läkarvård, antibiotika), samt nu senast för några veckor sedan när jag fick vänster pekfinger i mixerstaven. Den fingertoppen har läkt nu, men ärret är fortfarande lite domnad…

ÅååååhhhhJag tror att jag dör av skratt. Har just tagit mig upp på stolen igen efter att ha skrattat av.

För några år sedan lade jag undan 2 ringar hemma när vi skulle till landet på semester.Jag ville inte ha ringarna med mig, då det var fina stenar på dom. När vi kom hem några veckor senare, kunde jag inte hitta dom. De var puts väck. Förra året städade jag linneskåpet och vad fann jag längst in under den största högen,inlindade i en näsduk? Jo ringarna.

Det där med mjök i brösten och välling i huvet, det stämmer. Jag hade min älsdsta då  ca 2 månader det var januari och kallt Jag var iväg till et shoppingcenter som låg 30 min promenad, skulle till apoteket och så passade jag på att handla till middan. Lägger mina varor på bandet betalar och tar barnvagnen och går iväg. Mina varor ligger kvar på bandet opackade. vid hemkomsten saknar jag mina varor och börjar fundera. Ringde till matvaruaffären och jo jag hade gått ifrån alltihopa, de hade packat i kasse det var bara att komma och hämta. Men jag ville inte ta ut dotran mer i kylan den dagen.. och de ville inte köra hem maten. så jag rindgde till Taxi och frågade om de kunde hjälpa till och det kunde de. Ja maten blev ju en aning dyrare så att säga.

#42, sorry, det är en "Klintebergare", alltså en modern myt.

Jag brukar leta efter mina glasögon skitlänge tills jag ser mig själv i spegeln eller tills min sambo ser mig o säger ah men hanna du har ju dom på dig

#48 Prova att ringa till dem! Nej, visst sjutton…

#48 Finns det inte små GPS-taggar som man kan sätta på glasögon, nycklar osv, som man kan spåra via datorn? Sådana där som UPS mfl budfirmor använder?

Själv letar jag bara efter glasögonen på morgonen, men då desto mera desperat!

ja eller så få jag skaffa senilsnören

Det finns ju såna där nyckelringar man kan vissla på så svarar de, man kanske skulle skaffa sig ett gäng såna och sätta på glasögonen, hårborsten, busskortet - och varför inte faktiskt nyckelknippan också?!

Jag använder bara glasögon vid datorn och tar av mig dem så fort jag ska prata i telefon eller laga mat, så de brukar kunna hamna lite varstans emellan varven. Just nu ser jag t.ex. att de ligger på tv:n eftersom jag glömde sätta på mig dem innan jag satte mig här… Bäst att sluta skriva fort innan jag får ont i huvudet!

Ha ha ha. Jättekul tråd. Har skrattat och torkat tårarna om vartannat. Kul att se att flera är lika senila som mig. Jag får sådana där riktiga hjärnsläpp emellanåt. Slänga tvätten i toan händer men jag brukar fastna med handen i luften och undra vem som har hällt vatten i tvättkorgen innan jag kommer på att det är fel lock jag lyft på. Tur att man inte kissar i tvättkorgen i alla fall.

När jag var 3 år och behövde gå på toaletten mitt i natten så öppnade jag ytterdörren och satt mig på trappen utanför och gjorde mina behov. Du skulle ha sett min stackars mammas chockade blick.

Slänga handväskan i sopnedkastet och ta med soppåsen till bilen har också hänt. Tack och lov så kom jag på vad jag gjort när det började lukta illa i bilen. Ja, det var ju även svårt att starta bilen med någon av konservburkarna också.  *Ler*

#53 Nu kommer jag ihåg att jag i tonåren åkte från min pojkvän för att åka hem och fira julafton med mina föräldrar. Jag hade med mig julklappar jag köpt och när jag skulle gå bad min pojkväns mamma mig att ta med soppåsen på väg ut. Det gjorde jag också. Slängde julklapparna och satte mig på bussen för att snart börja undra varför det luktade om min julklappspåse…

Det här kanske egentligen är mer läskigt än roligt, men under en period när jag var extremt stressad (förmodligen utbränd) gick jag vilse i rotundan på Stadsbiblioteket i Stockholm. För er som inte har varit där så är det ett helt runt och egentligen inte så jättestort rum. Hur svårt kan det vara att hitta utgången, liksom?

Det som ställde till det för mig var att jag hade varit inne i en av de tre facksalarna vid sidan om, och fick för mig att jag var i en annan än den jag var i, så när jag kom ut var hela rummet roterad 1/4 varv. Det lyckades dock inte min hjärna lista ut, utan jag trodde på allvar att de möblerat om och flyttat alla diskarna medan jag var inne i facksalen! Som sagt, jag var ganska gravt stressad… Men att de hade flyttat diskarna gjorde mig inte så mycket, det fanns ju ändå personal där, så det funkade. Det var först när jag skulle gå hem och inte för mitt liv kunde hitta utgången som det började bli lite jobbigt. Faktum är att jag aldrig hittade den, utan det löste sig när jag fick syn på hissen ner till cafét och gick ut den vägen istället!

Jag var 17 år gammal och hade fått mitt första sommarvikariat i sjukvården. Det var på den tiden de fortfarande hade kvicksilvertermometrar. Gick runt och tog tempen på alla patienter och skrev nogsamt ned resultaten på övervakningslistorna. Lyckades riktigt bra med uppgiften min unga ålder till trots.

Sedan skulle temparna rengöras. Man hade visat mig att de skulle läggas ner i en skål med desinfektionsvätska. Försiktigt skulle det ske, så inte någon enda gick sönder. Termometrarna var av glas och ganska sköra. Om man skulle tappa någon så gick de ofelbart sönder, så det aktade jag mig noga för. Jag var för blyg för att springa in på sköterskeexpeditionen och fråga om varenda detalj, så jag tog lite egna initiativ. Man ska säkert spola av dem först innan de läggs ner i desinfektionsvätskan tänkte jag.

Sagt och gjort. Samlade ihop alla temparna till en bukett i mina händer. Det var runt 15-20 stycken. Höll nogsamt ihop dem för att inte tappa någon. Hade skruvat på varmvattenskranen och lät det stå och spola tills det blev riktigt hett. Då stack jag under min bukett. Startade avspolningen med nedre delen av temparna, den där kvicksilverkulan satt.

Pang, pang, pang, pang, pang, sa det! Av alla temparna var det endast två som klarade sig. Resten gick sönder! I vasken låg mängder av trasiga glas-skärvor och utrunnet kvicksilver. Jag stod som förstenad och glodde ner i vasken. Vad hade jag gjort? Skulle jag få sparken nu? 

Hade inte haft en aning om att temparna inte tålde lite vanligt hett vatten. Högröd i ansiktet fick man knalla in på sköterskeexpeditionen och erkänna att man förstört inte bara en, utan i stort sett alla temparna i ett och samma handslag. Fick inte sparken, men hade gjort vad som helst för att få det där initiativet ogjort.

Var med arbetskamraterna på Mac Donalds, vi satte oss när jag kom på att jag glömt sugrör. Reser på mig går och hämtar sugröret och går tillbaka och sätter mig och börjar prata med arbetskamraterna, tittar upp och upptäcker en helt främmande kille mittemot som ser förvånad ut och vid bordet bakom ett gäng arbetskamrater som ser ut som fågelholkar  Sa inget mer till killen ,reste på mig och flyttade till rätt  bord. Vi tjöt av skratt i säkert en kvart och folk vid flera bord runtom som hade sett detta tjöt också av skratt i säkert en kvart. Kollektiv skratthysteri.

På den tiden när ungarna var små hände det flera gånger när jag på morgonen körde dom till dagis att jag helt plötsligt hörde från baksätet "Mamma, vart ska vi?" och upptäckte att jag redan kört förbi dagiset…..

Min bror blev kvarglömd på en mack en gång.

Jag jobbade som tandsköterskeelev när jag var knappt 16 år. Jag satt på en sådan där pall, ni vet och hade sugen instoppad i patientens mun. Naturligtvis satt jag och vickade lite på stolen, tappade balansen och körde upp hela sugen i NÄSAN på patienten… Den privata tandläkaren blev INTE så glad. (Inte patienten heller vill jag minnas)

#60: Åh vad jag skrattade åt den berättelsen - med handen förskräckt hållen över näsan!

Ingen mer snuva där…;D

Jag klarar ju inte att skratta så här mycket.. tårarna sprutar bara och omgivningen tycker att jag är bra konstig..

#60 Frågan är väl - körde du in samma sug i patientens mun - efter att den varit i hans näsa??

#64 Nej, jag kan inte minnas att jag gjorde det. Om jag minns rätt behövde jag raskt besöka toaletten - så jag tror jag försvann från platsen…

#64 Näe fy! Bara tanken…

Häromnatten vaknade jag tvärt och tänkte högt för mig själv "Jag har skägg! … vad f-n är det som brummar?!". Studsade upp, klarvaken (klockan var väl halv fyra eller så) och går till badrummet för att kolla att ingen skepparkrans växt ut de senaste timmarna. Känna efter gick ju inte.  Men icke ett skäggstrå syntes till (THANK GOD!). Däremot var det faktiskt något som brummade. Lätt konfys stod jag en stund innan jag inser att elgitarrförstärkaren inte var avstängd. Knäpper av den, går och lägger mig och slocknar bums.

Dagen efter hittar jag disken i skafferiet, en kursbok i kylskåpet och mobiltelefonen i diskmaskinen… 

Jag har nog lite för mycket att göra nuförtiden.

Hysteriskt rolig tråd!!! *tårarna rinner*

Jag har massor av exempel själv men kommer inte ihåg dom just nu, ttyvärr. :)

Jag är totalt disträ, har alltid varit det. :)

Apropå att kissa på konstiga ställen…

För något år sedan var min son (nu 12) riktigt sjuk. Han låg däckad i hög feber och sov i sitt rum i flera timmar. Plötsligt hörde jag att han hade vaknat eftersom han öppnade buren som hans ökenråttor bor i. Jag tyckte ju att det var lite konstigt att han efter flera timmars febersömn bara kliver upp och går raka vägen och ska kela med sina råttor, så jag tassar in i hans rum och tur var väl det… Där står han framför den öppna buren med ett drömmande ansiktsuttryck och ska precis börja kissa! "Men nu blev det väl lite galet" säger jag, tar honom om axlarna och styr in honom på toa istället…

Jag fortsatte trots allt min bana inom sjukvården. Några fler spruckna tempar blev det inte och jag gjorde heller inte bort mig så mycket i fortsättningen. Men visst hände det. Det här var på min fjärde termin i sjuksköterskeskolan, jag var 19 år gammal och året var 1973.

Stod sterilklädd i operationssalen ett par meter ifrån operationsbordet. Studerade det som pågick. På bordet låg en nedsövd patient. Läkaren började borra i patientens ena ben. Det var lite läskigt tyckte jag, ungefär som man borrar i en vägg fast nu var det i en människa. Nere på golvet slingrade sig några elektriska kablar minns jag. Rörde mig försiktigt och var noga med att inte trampa på dem. Efter en stund ombads jag av den opererande läkaren att komma och hjälpa till framme vid operationsbordet. Han behövde få patientens ben upplyft en bit för att komma åt bättre. Men jag greppade inte situationen riktigt, hade ju trott att jag var där bara för att TITTA i första hand..

Var snäll och lyft upp benet, sa läkaren och vände sig som sagt åt mitt håll. Jag blev stående kvar på min plats och funderade lite på hur han menade. Var det alltså mig han menade? Det blev tyst i salen och alla väntade på att jag skulle utföra det jag blivit ombedd om. Jag funderade lite till och tyckte mig så ha förstått hur jag skulle göra. Sakta och försiktigt lyfte jag upp benet, lite i taget. Högre och högre lyfte jag det, mitt eget alltså. Tydligen stod jag och trampade på någon elektriskt kabel ändå? 

Det började fnissas överallt i operationssalen. Där stod jag, balanserande på ett ben och det andra upplyft, precis som jag blivit ombedd. Kände hur färgen började stiga i ansiktet.

helt hysteriskt rolig tråd. jag skrattar så tårarna rinner.

#69 kan riktigt se det fram för mig där inne i op salen. minns själv min första dag på op och  är glad att jag bara behövde titta på då.

Jag har arbetat som inköpare av bilmateriel. En dag kommer lagerpersonalen in och skriker åt mig:

-Var i H''''e ska vi göra av alla saabhandtag???

Råkade köpa hem 16 pall med saabhandtag istället för en påse plastpluttar… för de hade nästan exakt samma beställningsnummer.

Min man gjorde en liten tabben en morgon när han skulle öppna bilen och märker att den inte alls går att öppna med sparbanksdosan =)

Eller den gången då jag tog ut pengar i automaten, läser mitt kvitto, och sen slänger både kvitto och sparbankskort! Står sen och är arg för att automaten tagit mitt kort och berättar argt för resten av kön att automaten inte vill lämna tillbaks mitt kort!

Vi satt och kollade på TV sent en kväll när sonen, 4-5 år då kom gående från sitt rum och in i köket. Tänkte inte nåt närmare på det… trodde väl han ville ha ett glas vatten tills jag hörde ett distinkt strilande! Sprang ut i köket och mycket riktigt där står pöjken med kylskåpsdörren öppen och pinkar. På pappas födelsedagstårta till och med.

#72 Bookjones
Den födelsedagstårtan måste det blivit sting i!
Jag har en fråga.
Var den god?

Aha, det är nightshift dementia man går omkring och dras med. Såg du skrivit om det :o) längre upp. Trevligt med en jämlike! Vem har hittat på att man ska jobba på nätterna förresten? Mellan 02-04 är man arbetsoduglig, trots att man gör det ändå - arbetar "så kallat".

Göra och göra. Jag har en förmåga att säga saker först och tänka efter sen vad jag egentligen sagt. Som den gången jag träffade på min tränare ute på krogen. Han stod och pratade med sina kompisar. Jag blev så väldigt glad att se honom så jag rusar fram och säger: "Nej men hej är du här. Jag kände knappt igen dig med kläderna på". Behöver jag säga att alla började garva hysteriskt. Dessutom var väl han ungefär 20 år äldre än mig.  Piiiinsamt.

#60 Kalleankasmormor
Du tandsköterskeleven! Är du färdigutbildad nu? Jag har dragits med ensidig nästäppa i flera år. Det är så jobbigt. Kan man få beställa tid hos dig?

#74.  Jag kommer ha träningsvärk i magen imorgon

I förrgår skulle jag till Ica och hämta ett paket som jag fått sms-aviserat. Kommer till Ica och fattar inte vart jag lagt mobilen…. hmm tänker tillbaks. Jo jag la ju mobilen i luvan på jackan i hallen för att jag inte kunde hålla i den samtidigt som jag satte på mig skorna…

Kollar i luvan under mycket stånk och stön, och mycket riktigt, där ligger mobilen. Den har skumpat omkring i luvan hela promenadvägen till Ica =)

Flickorna undrar varför jag sitter o fnittrar framför datorn!

Jag var in till pressbyrån och skulle handla något. Han som jobbade där var alltid dålig att räkna och lämnade oftast fel tillbaka. Så när jag räknade tyst i huvudet att jag skulle ha 6 kronor tillbaka och skulle ta emot pengarna och säga Tack…..så sa jag istället "seeex"…..Han funderade nog vad jag hade för tankar i huvudet.

#74 Qamilla
Jag vrider mig i magplågor….
Såg han lika trevlig ut tränar'n, med kläderna på?

#77 Frualbertsson
Tänk om det hade börjat ringa i nacken mitt i kassakön! Ringa i öronen kan det ju göra, men i nacken? Eller var den spärrad? Nackspärr är inte roligt det heller.

#80, hahah det har jag inte ens tänkt på… tänk om den hade börjat ringa! då hade jag nog undrat varför i allsin dar ingen svarar den där jobbiga telefonen! =)

Underbart att vakna till såna här historier! Skrattar mellan kaffe-kokosfettklunkarna.
Måste dela med mig av några av mina historier också. Skall fundera på vilken av dem alla det skall bli….

#82 allihopa!

En gång i tidernas begynnelse jobbade jag på Ericssons huvudkontor. Det var långa pendelvägar för mig som bodde i Uppsala. En fredageftermiddag hade jag haft en extremt strulig dag, vi skulle ha lite räkor och vin, så jag ville hem och äntligen varva ned. Stressar iväg med tunnelbanan, missar fjärrtågspendeln mot Uppsala vid Stockholms C. En timme till nästa avgång? Vad göra?
Men hallå - det avgår ju ett Intercity-tåg mot Mora som passerar Uppsala om 5 minuter. Bra! Så jag spurtar över hela Centralen, upp och nedför trappor, slänger mig ombord på Dalapilen och sjunker ihop. När konduktören kommer betalar jag extra, för min lokal-fjärrtågsbiljett gäller inte.
Trött är jag, tar fram boken ur ryggsäcken. Det är lugnt, tänker jag, det är två stopp före Uppsala, och det sitter ju i ryggraden. Så jag läser och noppar in lite grand. Tåget stannar i Märsta, det stannar en gång till. Jag vaknar till ur dvalan när tåget startar Bra, Knivsta, då ska jag av om 5 minuter. Tittar ut genom fönstret, ser järnvägsövergången nära där jag bor - norr om Uppsala station. Dalapilen stannade inte i Knivsta! Nästa uppehåll - Sala! Panik. Detta var innan mobiltelefonerna riktigt slagit igenom, så jag fick leta mig igenom tåget innan jag hittade någon som kunde växla en 50-lapp så att jag kunde ringa hem från myntautomaten. Hej, jag blir nog lite sen. Ja, eh, lämna vinet i kylen. Kommer så fort jag kan. Hoppade av i Sala, där var allting stängt, till och med korvmojen. Det var två och en halv timme till nästa tåg söderut. Regnet hängde i luften.

Men tur i oturen hade en tjej till också missat Uppsala, så vi var två som stod där och stirrade. Så tillslut gav vi upp och delade på en taxi hem igen. Det var väldigt tyst och skamset i taxin, minns jag. Det var en dyrköpt erfarenhet, om vådan av att stressa. Sedan dess, om jag är trött och färdmedlet ska vidare, ber jag alltid någon kringsittande skaka liv i mig "för jag ska av tåget där!"

#4 kitabu
Ja det var väl det jag visste. Alltid känt det på mig, man har talang för detsamma - professorskapet! Lite kvar innan man kvalificerat sig bara. Men disträ-ådran den finns där redan, medfödd.

Ännu inte lyckats slänga handväskan i sopnedkastet och ta med soppåsen till jobbet. Jo, förresten - soppåsen har jag tagit med till jobbet. Dock insett det innan man hunnit ända fram. Hade man nu valt att bli operationssköterska och kommit släpande på en soppåse in till op-salen (där som de borrar i benen på folk) så hade man sannolikt fått en helsteril avskedsansökan instucken under näsan å det omedelbara.

Ännu inte heller lyckats med bedriften att slänga tvätten i toastolen, vilket vissa på forumet behärskar. Dock varit nära, lyft locket men insett vad jag stått och hållt i. Tror, att om man lyckas utföra samtliga moment i en rask följd - inkluderat nedspolning, vilket återigen vissa forumsmedlemmer lyckats med - då kanske man kvalificerat sig till professorstiteln. Mer garanterat om man ger sig av till reningsverket, fiskar upp tvätten och hänger den på tork.

För några år sen tog jag av pappret på en glass i hissen upp, skulle slänga pappret i sopnedkastet men slängde glassen istället

#86: Ha, ha! Har själv slängt ägget och lagt skalet i min omelett-smet… flera gånger faktiskt…

# 80, birma. Nej, tyvärr så var han varken snygg med eller utan kläder men super gullig. Kan ju nämna att jag minsann fått äta upp det här många gånger. *Ler*

   Ajajajaj.. Jag behöver inte gå så långt tillbaka… kvällspostentösen var här precis… när jag stängde ytterdörren hade jag vä. långfinger i vägen….

#&?% vad ont det gör. Jag har ett blåaktigt konstverk under nageln och har lite svårt att trycka ner tangenterna med just det fingret!

Allt det ni beskrivit i den här tråden hände väl innan ni började äta LCHF??? För nu för tiden är ni väl helskärpta?

En episod flera år bakåt lyder som så. Min dotter hade varit på besök med lillkillen. När de åkt hem såg jag till min förfäran att killens snuttefilt låg kvar i min säng där han sovit middag. Ve och fasa.

Jag kastar mig i bilen och ska köra ifatt dem för att mildra katastrofen. Kör som en galning för att komma ikapp. De bodde ca 4 mil från oss så jag ville inte att de skulle behöva köra hela vägen tillbaka igen när de upptäckte misstaget.

Tyckte det var konstigt att jag inte kom ifatt dem någon gång, men brassar på för kung och fosterland. När jag kommit nästan halvvägs ser jag en bil som påminner om deras så jag börjar blinka med lyset för att hon ska upptäcka mig. Icke en reaktion.  Kör ännu fortare så jag ska komma närmare. Blinkar ännu mer och lägger till en signal. Ingen reaktion där heller. Men herre gud, tittar inte människan i backspegeln! Nu är jag nästan ikapp. Precis då svänger bilen av åt helt fel håll. Gud vad jag skämdes och nästan kröp ner bakom ratten. Det var ju inte hon.

Inget annat att göra än att fortsätta ända hem till dem och hänga snutten på dörren.

På väg hem igen så möter jag dottern och stannar för att höra vart de tagit vägen. Jo visst, de hade ganska snart upptäckt att snutten saknades så de vände tillbaka. Det var bara det att de hade åkt en bakväg tillbaka så vi hade kört om varandra.

Än idag när jag tänket tillbaka på situationen kan jag känna hur skämdes när jag upptäckte att jag tagit fel på bil. Den stackarn trodde väl jag var någon vägpirat eller nåt, som tänkte råna honom.

Läser den människan det här och känner igen situationen så ber jag så här i efterskott om ursäkt, Förlåt en virrig mormor.

#75 Jag ställer upp på näsrensning. Vill du ha det i en eller två näsborrar? Vad jag har funderat lite är över varför jag inte fick fortsätta på den tandläkarpraktiken…

#91 kalleankasfarmor
Faktum är att det nästan alltid är höger näsborre som är täppt. Men det förflyttar sig till vänster ibland. Så en mindre behandling av vänstra borren kunde nog också komma i fråga. Den är väl inte obehaglig, behandlingen?

Ja, det var märkligt att du inte fick fortsätta. Den tandläkaren hade annars säkert varit först i landet, med en kombinerad tandvårds- och nässugningsklinik.

Hehe varmt kaffe du fick då 

Inte illa menat och skratta men det är sånt som händer när tanken inte är med eller med kanske.

Hoppas du fick varmt kaffe sedan.

#90 BitteS
Den frågan bara väääääntade jag på!
Ja, såklart att allt hände, i alla fall mig, före LCHF-tiden utom det med mikron i inledningsinlägget. Men det har blivit lite mer kolhydrater nu ett tag och på jobbet har det blivit lite Becel-margarin på sistone, så allt har sin förklaring.

Åh, snuttefilten… Vilken dråplig historia. Hoppas att medbilisten inte blev allt för förvirrad av situationen. Förstår verkligen varför du kastade dig i bilen. Man vet ju vad en snuttefilt är värd i en litens värld - den är nästan allt. Har också barnbarn så jag vet :o)

#94 stblues35

Tack, jo då. Jag fick varmt kaffe sedan.
Satte i kontakten igen…

#90 Medger att kaffekoppen i tumlare (#2) var i början av GI/LCHF-perioden. Alla andra dumheter är äldre.

Självupplevd Norgehistoria.

Var uppe i Nordnorge, strax söder om Narvik och körde bil tillsammans med min mamma och mina två barn. Brukade ta en vecka varje sommar och ha en norsk bilsemester.

Plötsligt började varje mötande bil blinka till mig, särskilt i en del av de många små tunnlar som fanns. På nästa färja kliver mannen som kör på före mig ur sin bil och går fram till oss och jag blir lite undrande, vad är det nu? Vevar ned rutan smått orolig och tittar frågande. Han berättar för mig att ett lys är trasigt och så kan man inte köra i Norge.

Tack, tack säger jag och blir som vanligt lite hispig. Mannens fina BMW som jag knappt kan öppna motorhuven på, i norra Norge och bensinkort från Shell. Vad göra!

Tja, döm om min förvåning när nästa mack faktiskt är en Shellstation och dessutom rätt så stor med verkstad och allt, så jag svänger in, lycklig. Går in och berättar om min situation och får svaret att vänta en stund så kommer någon till verkstan.

Jag, som hoppas att jag och dom förstått varandra, går ut och väntar och sedan kommer världens snyggaste karl! Som säger till mig att köra in i verkstan och sedan blinka. Sade ju att jag var hispig redan tidigare, hur blir man inte när världens tjusigaste tittar på en, så jag klickar med högra handen istället för den vänstra, dvs spolar vatten istället. Nä, nä säger han, blinka! OK, då. Därefter, öppna motorhuven! Var sitter knappen? Han får hjälpa till! Och med motorhuven öppen med honom lutandes över ljusmodulen ber han mig blinka igen. Och vad gör jag, jo, naturligtvis högra handen igen. Spolar ned hela karln med vatten mitt fram på byxorna! Man tjuter av skratt i baksätet.

Han går och byter om, fixar min lampa. Allt är frid och fröjd ända tills det är helt färdigt, då ska vi göra en extra kontroll så att jag kan betala. Blinka! säger han. Och jag som är helt förstörd nu spolar ner honom en tredje gång!

Ja ja, tack för mig, undrar vad han tänkte. Svensk blondin!  Har hon verkligen körkort? Kommer antagligen aldrig mera dit igen!! Och är säkert en historia på orten!

#98 Underbart! Hur pinsam kände du dig på en skala?

#98 Underbart! Hur pinsam kände du dig på en skala?

#98 Karin20

Jag skrattar på mig….
Hade det varit jag så hade jag inte ens fattat att man skulle trycka på knappar i den situationen. "Blinka!"
Jag hade blinkat med ögona istället jag.
Om man skulle ta sig en Norgeresa en dag.
Mitt ena halvljus på bilen är redan fixat (trasigt) så….
Spolarfunktionen är det inget fel på så….

Birma - du har alla förutsättningar för att lyckas!

Min kompis hade varit ut på krogen och kom hem, väldigt kissnödig. Snabba ryck in på wc, klä av tröjan och lätta på trycket. Ja, tröjan. Byxorna behöll hon på. ;)

#103 hehe

#103  Ibland när jag vaknat på natten och zombi-artat gått på toa så har jag glömt att lyfta locket…

Som tur är har det inte hänt en olycka. Än.

Om skratt förlänger livet, så har den här tråden lagt till minst ett par år för min del.

Önskar att jag hade något roligt att dela med mig av, men det är bara småsaker jag kommer på, inget som kommer upp i den klassen som en del andra här beskriver.

På 80 talet jobbade jag på ett kondis. Jag hade hand om enklare matlagning och smörgåsar förutom kaffekoknking och sånt. En dag kom en kille in och beställde lunch, som jag tillredde la upp på tallrikoch dukade en bricka. Sedan bar jag ut den till lunchgästen och ställde ifrån mig bricken, men den ar inte riktigt ställd på bordet så den tippade ner i knäet på killen först den varma maten och sedan drycken som var kall. först blev jag skitskraj. och sedan hysteriskt fnissig. Det pågick ett bygge i närheten och de gubbarna kom in och lunchade på fiket, och naturligtvis den här dagen med. Nästa dag frågade de om jag tänkte tippa brickor idag med, och jag sa visst är det någon frivillig? Det gick ju inte att få stora skälvan då utan kaxa till sig lite.

En kompis till mig kommer hem från en fest och fumlar med linserna, lägger dem i vätska och slänger sig i sängen.

Nästa dag när hon öppnar linsburken är linserna fint rosafärgade, för hon hällde ansiktsvatten i burken och inte linsvätska!

Ja dessa linser…

Jag hade varit borta en hel dag och på bussresan hem tog jag av mig linserna och tog på glasögonen för att kunna sova en stund(blir så torr i ögonen om jag sover med linserna på).

När jag sedan skulle lägga mig på kvällen gjorde jag som vanligt, kollar i spegeln att jag ser klart (= linserna på plats)innan jag spolar ur linsburken (det har blivit en vana sedan tidigare misstag). Problemet var bara det att jag inte kunde ta ut linserna - glasögonen var i vägen! och linserna utspolade i handfatet. Det var då man bytte linser en gång i halvåret och de var jättedyra för en fattig student.

#109 Åh, så retligt! Är själv gammal "linsare" och förstår precis hur et kändes.

På tal om linser var jag igår så trött så när jag hällde i linsvätska i behållarna hällde jag det på tandborsten, tog ur linserna och lade dem i behållarna i alla fall. De var ju självklart helt uttorkade imorse så då skulle jag ta nya. Problemet var att jag hade nya askar som jag köpt på nätet, därav inget tecken om vilken ask som var till vilket öga. Klockan var 0530 och jag tyckte mig minnas att jag ser sämre med höger öga. Sätter in -2,25 linsen där och -1,50 i vänster. Sedan har jag trallat runt hela dagen och undrat varför allt verkat vara på fel avstånd. När jag nu för en timme sen kom hem ordnade det sig dock.

Ja, hjälp hur man kan krångla när man blandar ihop vilken lins som hör till vilket öga.

Att se världen i rosa e väl inte så tokigt?

#113 kanske inte så dumt, det är värre med de som måste titta på min väninna när hon går med rosa ögon

Tack alla att ni delat med er av era misstag! Nu är jag i gott sällskap! Jag har av misstag smörjt in ansiktet med cremedeo istället för solskyddsmedel och jag har, när jag var stressad småbarnsförälder, på avlöningsdagen kört iväg, efter att ha tankat, med plånboken på motorhuven.  Snälla människor letade hundralappar på en grässlänt strax efter macken, en polis samlade ihop sedlarna och plånboken och ringde mig, den fanns att hämta på polisstationen där han var anställd. En av de andra som var med och samlade ihop pengarna ringde och frågade om jag fått tillbaka pengarna, om han verkligen var polis!

Jag letar efter allt hemma, framförallt glasögon, har ett antal för att jag alltid ska hitta ett par. Har bl a ett par med knallröda bågar numera, de syns rätt bra.

Det där med att gömma värdesaker när man ska åka bort och sedan inte hittar, det känner jag igen.

Men numera är jag, tack vare denna kost mer skärpt faktiskt, tycker jag.

#115  Åhh, nu kom jag på: jag skulle smörja in mig och så läste jag slarvigt på flaskan hos mina föräldrar och tog en med duschkräm istället! *skratt*

Har också tagit nån salva istället för tandkräm en gång för länge sen…

När jag pluggade i Linköping, åkte jag tåg dit för det mesta. Närmaste station är Tranås, men en del tåg gick bara från Mjölby vissa tider… och de gånger jag var lite sent ute kunde jag också köra till Mjölby, och på så vis hinna med tåget…

En gång då jag var på väg hem, trött, hungrig, och angelägen om att få komma hem, hoppade jag av tåget i Tranås… och kom på att bilen stod parkerad i Mjölby, där jag hade klivit på tåget på morgonen…

Jag flög för några år sedan till England med min syster och vi hyrde en bil på flygplatsen. Vi bestämde att syrran skulle köra så jag satte mig på "passagerarplatsen" och min syster öppnar dörren på vänster sida, tittar ner på golvet och utbrister: "Men det finns ju inga pedaler". Jag böjer mig ner och svarar: "Nej då är den nog automatväxlad". Vanans makt är stor, att jag satt bakom ratten hade jag inte upptäckt.

Tilläggas bör att vi aldrig höll på att komma därifrån för vi kunde inte sluta skratta! och vi kan än idag börja skratt när vi tänker på det.

Idag försökte min man få rum med en packe toapapper i kylskåpet……

Har en kompis som kört åt fel håll i en rondell i England (lätt gjort) och krockade med……. en polisbil!

** Underbar tråd!!! **

Känner igen mig i nästan alla inlägg!

Kan väl bidra med min bror, när han var i åtta - tioårsåldern och hade fått sin första morakniv. Den slipades och bryntes och putsades och var jättevass, när han tyckte att det fick räcka, han skulle bada istället. Kniven körde han ner med eggen in mot land i - just det - badbryggan! När han kom springande för  att hoppa i, nästan klöv han stortån på sin fina kniv…

En gammal vän till mig gjorde det fatala misstaget att ta sin mammas hårbortagningslödder i håret, i tron att det var hårskum. Han tyckte dock att det luktade lite konstigt, och när han insåg att det var hårborttagningslödder schamponerade han håret fort!! Rädd som bara den att hela hans vackra kaluffs skulle ramla av i samma veva!  Jag skrattade nästan ingenting då

Vid en flyttstädning för några år sedan stod  jag och min mamma och putsade fönster. Hennes rutor blev snabbt rena, medan mina bara blev kladdigare och kladdigare. Arg som ett bi efter ett antal försök började jag gorma om att "vad i hel**** är det här! Det blir ju aldrig rent, bara grisigare!" När jag hade hasplat ur mig en massa okvädingsord om hur kasst det här fönsterpustmedlet var, tittade jag på flaskan som jag skyllde det dåliga resultatet på. Det var inte fönsterputs, utan en flaska badrumsrengöring… konstigt att det blev kladdigt…
Efter byte till rätt rengöringsmedel, blev även mina fönster rena. Mamma skrattade sig halvt fördärvad!

Ja just det, linser. Här är en hemsk berättelse om detta:

Min svåger var ute och festade loss för ett par år sedan och när han kom hem skulle han plocka ur linserna. Han var rätt så plakat och tyckte att det var svårt att få grepp om linserna. Men han fick tag och drog…tappade och fick grepp igen… I nästan 20 minuter försökte han få ut linserna, innan han klarnade något ur dimman och insåg att han redan hade tagit ut dem tidigare under kvällen. Nu stod han alltså och försökte dra ut hornhinnorna…

Läskigt värre #124

#124!!! OMG!! det måste ju ha gjort GRIS-ont!! fy fasen! (fast ändå kan jag inte låta bli att skratta. :P )

#124 Aj aj AJ!

Jag kom på en till bara för det. Eller två egentligen…

En kväll hade jag och dåvarande sambon gjort någon hemvänd wok med mycket chili (alla hör redan vart det är på väg). Några timmar senare och vi ska gå och lägga oss. Jag tvättar händerna och pillar ut mina linser och två sekunder senare skriker jag rätt ut. "AAAJ *svordom*"

Slutsats: hacka inte chili utan platsthandskar!

Mer chili.. en del av samma wok åkte i frysen och åts som matlåda några veckor senare. Samma kväll gick sambon ner på mig. Det skulle ju normalt sett ha varit trevligt. Chili blir kvar på tungor och fingrar också. Det brände rätt duktigt.

(kanske bör tilläggas att jag använder mycket chili när jag väl använder det)

Apropòs toaletter: Jag hör till dem som alltid har en bok med mig på muggen. Det har dock bara hänt en gång att jag kastat i boken efter att jag rest mig. Än.

Förresten, om man slänger i hela ombytet, inklusive jeansen, behöver man inte riskera att något försvinner bort till reningsverket …

#127  Det finns en sort som är superstarkast av alla chili… Är det habanero den heter? Iallafall, en kille hackade sånt och skulle sen gå och kissa…

SAY NO MORE!!!, som Monty Python säger.

Det påminner mig. Första gången jag skulle laga mat med chili så visste jag inte riktigt hur starkt det var. Jag tog ett par habanero och körde i mixern tillsammans med en tomat, tänkte att det bör bli en bra sås. Sedan hade jag det som sås när jag gjorde köttfärssås. En tugga av det, och jag fick spendera närmaste halvtimmen inne i duschen med kallt vatten på för att kyla ner ansiktet.

Ett PAR habanero?!?! Oh My God, jag förstår om du nästan dog.

Vi reste runt i Fjärran Östern på vår bröllopsresa. Min man gillar stark mat och smaskade med förtjusning i sig de starkaste som existerade i det thailändska köket, inklusive kryddrörorna på bordet som avåts med sked.

När jag lite försiktigt undrade om det verkligen var nyttigt med så mycket kryddstark mat fick jag ungefär till svar att "slemhinnorna i munnen vänjer sig."

Låt oss säga så att det finns vissa andra slemhinnor i kroppen som inte vänjer sig lika lätt och fort, vilket han upptäckte ca dagen efter. Aj, aj, aj. Det krävdes ett visst mått av självbehärskning och pokerface för att inte asgarva

När vi nu är inne på mat så måste jag bara berätta en laxhistoria. I S-vallstrakten där jag bor kan man tidvis få många och fina laxar om man är fiskare. Min pappa hade fått ett par stycken fina bitar på 4-5kg och ringde till mig och frågade om jag var intresserad? Naturligtvis var jag det men befann mig precis då på Willys i Birsta som är ett jättestort köpcentrum.Det är ok sa farsan jag svänger förbi och lämnar av den hos dig.

Efter en stund dyker gubben upp på Willys och vill ha bilnycklarna och en beskrivning av var jag ställt bilen.   Jag får tillbaka bilnycklarna när han har lagt den i bagageluckan.

Så småningom kommer jag hem och tittar i bagageluckan för att ta med laxen in, där finns inte ett spår av nån lax?????? Är det nån som har snott den? Ringer till pappsen och han är mycket bestämd när han berättar hur han lagt den snyggt så att det inte skulle bli söligt.

Finns bara en förklaring .. det var en vit saab 99 ,, det finns många sådana. Dåliga lås har dom ,,vilken nyckel som helst funkar att öppna en saab med.

Undrar vad den tänkte som hade fått en 5kg lax i bagageluckan och hoppas dom såg den innan den började lukta för det här var mitt i sommaren.

#129. Den har jag också gjor, och det är inte alls roligare för att man är tjej…

Det enda som hjälper är mjölk/yoghurt eller annat fett, för det är fettlösliga ämnen som bränner. Vatten bara sprider runt det.

Som tur är har ju vi inga problem att finna nåt fett längre!!

Mamma kan definvit skriva en bok om detta inget illa menat men som sagt :-) hon är expert!

Kul om man blir professor i nåt…

Apropå Norge…som den ggn jag o en kompis var på bilsemester i Norge. 19 år var vi o hade haft körkort i 1 år. Vi var i Bodö tror jag…o rätt som det var insåg vi att vi var de enda som inte gick på…gågatan. Gissa vem som var kartläsare!

Vi svängde av o tog oss genom en bakgata ner till en större väg där vi snällt stannade för att släppa fram en kommande bil. Visste ni att det är högerregeln som gäller nästan överallt i Norge? Den komman bilen var dessutom en polisbil…fast de skrattade bara. Tänkte väl dumma svenska *unga flickturister*!

De såg faktiskt varken gamla el pjåkiga ut om jag minns rätt…det hade kanske inte varit så dumt att bli arretstera av dem…

hahaha :-) charmigt jo jag tackar när vi snurra runt i norge i höstas! var ju bara höger höger höger överallt!

Häromdan var det dags igen… i tisdags åt jag av en kallsrökt skinka, som jag brukar köpa istället för bacon… när jag har öppnat ett paket, så lägger jag över det som inte går åt på en gång i en plastburk, och ställer i kylskåpet…

I torsdags, när jag kollade kylskåpet för att se vad som behövdes handlas hem, så upptäckte jag att plastburkden inte fanns där… och den fanns inte på köksbänken heller, inte någonstans… gick och grunnade på var den kunde ha tagit vägen, tills jag kom på att kolla skåpet där jag förvarar alla plastburkar, (tomma, då förståss)

Minsann, där var den, ordentligt instoppad… Skinkan är ju visserligen rökt, men jag vet inte om jag vågar äta den (det luktade inte skämt, dock, men ändå…)

Ööh… vem sa att man blir intelligent av smör? Har kanske till och med jag påstått det någon gång…?

Odezza, många med högt IQ är faktiskt ofta disträ… Så det är bara att skylla såna incidenter på sitt höga IQ

Hehe, Svartkaffe, jag får väl skylla på det, då…

Gick till affären. Hade räknat pengarna i plånboken, det var 29:50. Köpte en halvliter grädde à 19:50, samt två apelsiner. Olle i kassan meddelade att det blev 32:50.

Oj, sa jag, då får jag ta bort en apelsin för jag har bara 29:50.

Äh, sa han, vi säger 29:50 (han äger affären).

Jag nävade upp hela plånboksinnehållet, tömde i hans hand, tackade så mycket och gick.

Väl utanför kom jag ihåg att jag hade hittat en extra tia innan jag gick. Så jag betalade alltså 39:50 för något som egentligen kostade 32:50, men som jag fick pruta till 29:50. (Olle räknade visst inte pengarna heller )

Jag var iväg med ett par av katterna på kattutställning helgen som gick. Jag kom ihåg att ta med katterna. Jag kom ihåg att ta med parkeringsmynt. Tur det. Lördag: Oj, hela 55 kr blev det för hela dagen. Har jag så det räcker till söndag nu då?

På lördagkvällen när jag kom hem skrapade jag ihop alla mynt jag kunde uppbringa. Glad att jag fick ihop till dryga 55 kr. Tidig söndagmorgon var det åter dags att styra kosan mot utställningen. Bara en och annan bil var kommen, jag var nästan först. Parkerade bilen. Gick fram till parkeringsautomaten.

Stoppade tålmodigt i alla 55 kronorna. Nästan alla var 1-kronor så det tog sin tid. Pustar ut. Nu var det klart. Trycker på biljettknappen. Det rasslar till och alla 55 kronorna ramlar ner och lägger sig tillrätta i returmyntfacket. Hade tryckt på fel knapp. Inte biljettknappen. Istället returknappen. Biter ihop. Ser mig om. Nej, ingen människa i närheten att skämmas inför. Rensar ur myntfacket. Hu vad mycket mynt det ligger där. Stoppar tålmodigt ner alla 55 kr igen. Trycker på knappen. Returknappen igen. Det rasslar till och returmyntfacket fylls åter till bredden av mynt. Ingen såg nåt nu heller. Jag känner mig så tacksam för det. Hur dum får man vara? Och två gånger efter varandra?

Tredje gången ikläder jag mig all skärpa som går att uppbringa en tidig söndagmorgon. Jag trycker på rätt knapp och får ut min parkeringsbiljett. Jag känner mig nöjd med att inte ha blivit sedd och att det hela lyckades tredje gången.

I övrigt denna helg var skallen helskärpt, det var den faktiskt tro't eller ej.. Man har hört att någon ibland glömt ta med katten till utställningen, den de anmält ska komma. Eller fel katt än den de anmält. Eller en katt extra som slunkit in i transportburen utan att ägaren märkt något. Än så länge har inget sådant hänt mig, men det kommer väl. Det räcker gott och väl med parkeringsfloppen. Tänk att ingen såg mig, vilken lycka. Kommer förhoppningsvis aldrig mer göra om det där. Eller så gör jag om det.

#143  Det enda som hade gjort det bättre hade varit om det var gratis parkering söndagar - och du hade upptäckt det efter att du tryckt på rätt knapp!

Jamen tänk om det var det! Tänk om det var gratis på söndagar. Fy fabian. Jag tittade aldrig efter! Du kan då hitta på greensis #144 så man får bryderier!

Eller så kan man skaffa ett bensinkort att betala parkeringen med - de brukar funka i de flesta automater - de står på automaten vilka som accepteras

Smidigt, snabbt & ingen ser/hör om man fumlar med detta. Att hålla på strula med kontanter e väl ändå hedenhös - även om man äter som de så behöver man ju inte leva som de

#144 Tack så mycket, Birma, det tar jag som en stor komplimang

Lynxx 146 - Men hallå! En och annan liten hedenhösare på forumet kan väl vara ett trevligt inslag eller? Mångfald och olikheter ska ju vara bra, det hör man sägas. Nu ska jag i alla fall ta och gå runt och studera lite parkeringsautomater tror jag. Bensinkort? Något sådant har inte jag. Är man hedenhösare då?

greensis 147 - Nja, vet ju inte om det var tänkt så kanske… Men kör till då! Det var väl en komplimang då, eller nåt.

"tidig" morgon enligt mitt morgontrötta jag: mamma gav mig en smoothie  i handen, jag ville inte ha, så jag gick till kylskåpet och skulle ställa in den där. Vi har gallerhyllor i kylskåpet. Jag ställer muggen där och släpper lite, den tippar men jag får tag i den innan allt åkt ut. Sen försöker jag igen, nu släpper jag helt. Smoothie i hela kylskåpet, god morgon, Helena :P

Stängde diskmaskinsluckan med handen emellan. Ouch.

Rolig tråd!!

Själv sov jag över hos en kompis en gång, och mitt i natten ringde telefonen. Min kompis satte sig upp i sängen, satte på sig sina glasögon och sa "Ja - det är Frida!"

När jag gick på högskolan pratades och skrevs det mycket om att man skulle vara miljömedveten och t.ex. inte använda för mycket engångsartiklar. Man skulle helst ha med sig egen mugg till fiken på högskolan och så vidare. En sen natt när jag satt och surfade på magisterinstitutionen tyckte jag att jag behövde kaffe, så jag knatade bort till kaffeautomaten och stoppade in mina sista slantar i den. Automaten hade en knapp märkt med "INGEN KOPP". Och jag tänkte: "Ja, här kommer jag och är miljöfarlig och inte har med nån egen kopp. Inte nog med det! Jag ska tala om för maskinen att jag är en sån vidrig människa också!" Så, jag tryckte på knappen. Tre sekunder senare kom kaffestrålen och rann rakt ner i automatens spillbricka. Och där stod jag utan pengar och kände mig dum.

Birma, Om man får vara lite seriös så verkar det vara onödigt försiktigt att gå omkring och dra ur sladdar innan man går ut.
Om mikron inte är på när du går ut så lär den inte starta av sig själv. Samma sak gäller för alla andra avstängda apparater också förresten. Det är möjligen om risk för åska föreligger som det kan vara ide att koppla ur känsligare elektronik som dator, telefon och tv.
Risken är tvärtom att det kan vara kontraproduktivt att hålla på och dra i sladdarna. Till slut kan de bli så slitna att de kan uppstå överslag och bränder istället.

Självklart Birma - hedenhös regerar! 

Själv e ja så lat att ja anv mobilen för betala för parkeringen (å slipper gå å leta på biljettautomaten - som naturligtvis oftast står i andra riktningen än den ja själv skall)

Visste ni att man måste hälla VATTEN i kaffebryggaren för att den ska göra kaffe?! Den protesterar annars.

Detsamma gäller f.ö. diskmaskinen, har jag märkt.

Har hänt även här Aniara…

Vad tokiga ni är alla. Ingen koll alls har ni. Samma med kompisarna era. När det ringt i min telefon, då har jag alltid gått och svarat ordentligt i telefonen, om än mitt i natten. Aldrig att jag bara skulle satt mig upp i sängen, satt på mig solglasögonen och svarat: Ja - det är birma!

Funkar inte med solglasögon i sådana lägen. Ska vara telefon.

(Du som inte kan låta bli att tänka tanken - hon säger väl inte birma heller, inte ens i telefonen, inte ens utan solglasögon. Svar: Nej, det har inte hänt men om framtiden vet man intet)

Vatten i kaffebryggaren!! Du menar inte att du har…
Njae, handen på egna hjärtat då. Men måste man erkänna allt? Nåväl, det har väl hänt även här, att man upptäckt några gånger (tyvärr fler än en gång då) att det trots allt blir som allra bäst med vatten i.

Bjorne 153. Hänger med in på seriösa linjen nu. Javisst är det fånigt. Vet inte var försiktigheten kommer ifrån. Har nog växt fram eller nåt. Grundad från barndomen iofs, mamma och pappa drog alltid ur sladdar till höger och vänster när de gav sig av hemifrån. Men trots "uppfostran" så struntade jag själv i all sådan försiktighet när jag sedan flyttade till eget bo och bildade familj. Nästan åt andra hållet istället, lite för nonchalant och oförsiktig kan jag tycka när jag ser tillbaka. Spisplattor som glömdes i påsatt läge. Brödrosten likaså. Tända stearinljus. Osv, osv. Men ibland går allt på rena turen. Inget allvarligt hände så att säga. Men oförsiktigheten stod nog lite väl högt i tak vid den tiden. Sedan har det väl med åren sakta gått åt andra hållet.

I nuvarande lägenhet har det varit en del knepigheter med kortslutningar, exploderande glödlampor (luktat bränt) och sånt sk-t. Så det har nog varit påverkande faktor till den framväxande och sannolikt överdrivna försiktigheten. Men värst försiktig blev jag när birmagänget flyttade in. Vet inte varför. Blev så larvig med allt. Började bli allt mer medveten, om faror. Började ta till mig mer och mer av sådant man läser och hör (hittade ju internet i samma veva med massor av kattsidor att fördjupa sig i). Om allt som kan hända och HAR hänt i olycksväg, däribland elektriska grejer inblandade. Avbitna sladdar osv.

Sedan har jag fått ihop det till, att en urgammal mikro kan ställa till det den också. Jo, säkert är jag på överdrifternas kanter och trampar runt. Man är för illa insatt i det elektriskas värld för att agera "lagom" kanske, så då väljer man det överdrivna hållet. Och du, nu fick jag något nytt att oroa mig för. Telefonen har jag ju aldrig dragit ur någon gång. Nu gäller det att ha koll på väderprognoser och telefonurkoppling också!

Ringer till min egen mobil eftersom jaginte vet var den är. Svara själv i mobilen när jag har hittat den.

Svarar du i den?
Men det är väl onödigt SandraB!
Är det någon där?
I andra änden?
Isf - passa du på och föra en liten konversation med "den andre"!
Har hört sägas att de bästa svaren får man från sig själv.

eller hur?

"de bästa svaren får man från sig själv."

fast jag har gjort det endast en gång. Riktigt så vimsig är jag inte jämt. .

160, Hon kanske har en "tvilling" i andra änden .

För någon vecka sen så skulle jag smälta lite smör. Satte smöret på plattan och gick ut i vardagsrummet medans jag väntade för att prata med övriga familjen lite. En dryg kvart senare säger min syster "Det brinner i köket". Jag rusar dit och det är stora lågor ur kastrullen som har stått på högsta värmen hela tiden.

När det brinner i fett ska man inte släcka med vatten eftersom det då blir som en liten explotion, skvätter upp en massa över hela spisen, utan man ska sätta på ett lock och kväva elden. Men i farten glömde jag det, tog ett stort glas, fyllde med vatten och hällde i kastrullen. Hela spisen full med smuts. Plus att hela spiskåpan var helt svart efter elden. Som tur är så gick det svarta bort efter vi tog ner spiskåpan och skrubbade den noggrant, den enda permanenta skadan var att plastsaken som ska hålla filtret på plats i fläkten hade börjat smälta, så vi får skaffa en ny sådan.

Aldrig att jag går ifrån smältande smör igen. Man lär sig i alla fall något. Det mest skrämmande var att brandvarnaren inte gick igång. Den som går igång bara man rostar lite bröd (fast det gör jag inte längre… så något kanske har hänt med den på sista tiden).

#158, du skulle kunna göra livet lättare för dig genom att skaffa sådana där förgreningskontakter med en knapp på som stänger strömmen till alla inkopplade apparater. Mycket enklare, och inget slitage på kablarna.

#163: Det är alltid jobbigt att städa upp efter sin egen oreda…

Även brandvarnare skall bytas ut med jämna mellanrum; inte bara batterierna!

SandraB 161
En gång? Det tror jag vad jag vill om. Förresten, här är vi alla likadana i denna tråden, lätt vimsiga hela högen. Det förklaras inte med LCHF -livsföring. Det hade varit ÄN värre utan, tror vi…

anki1 162
Jaa, och en sån skulle man gärna själv ha. Helst en som håller med om allt man säger. Eller åtminstone endast diskret låter förstå när man har fel, vilket ej torde ske särskilt ofta.

Forts lite på seriösa linjen. Klokt råd #163 andreas0 om förgreningskontakter. Tack!

Förresten visst är det läskigt vad som kan hända bara sådär utifrån enkla vardagliga handlingar (som att smälta en klick smör). Inte underligt att man bli smånojig efter hand som åren går. Vi är nog många som gjort halvfarliga saker av ren obetänksamhet, men oftast slutar det väl.

Tillbaka till ditt tips om förgreningskontakter. Vet (förstår) vad det är för något men visste inte att det hette så, förgreningskontakt. Så länge som sönerna bodde hemma så ordnade de med allt sånt där och jag har faktiskt en sådan kontakt kvar. Det sitter en röd knapp på, sådan du nämner om, så det hade nog varit något, att köpa in fler sådana. Hm, mitt nojiga jag kom att tänka på om katterna kan trampa på knappen och… så går allt igång. Nja, det ska väl till mer kraft för det… Eller så biter de i sladden som fortsatt sitter inkopplad i väggen direkt till strömmen. Nä nu får jag ge mig.
 

Äh, ska väl inte ge intryck av att vara värre nojig än jag är, även om jag är det i rätt hög grad (i detta avseende) - alla kontakter dra jag inte ur. Exempelvis inte till klockradion, det är så jobbigt att ställa om den varje gång man kommer hem och så har jag lindat in den sladden med tjock tejp samt stundom preparerat med tabasco för att förhindra att katterna biter i den ifall de skulle få för sig det och, och… nej, som sagt, nu ger jag mig. (Får trösta mig med att jag inte är ensam om alla sådana skyddsåtgärder, det är många kattägare som gör likadant och mycket mer än så…)

#166 Jag trodde att du hade katter och inte gnagare hemma?

Forts seriösa linjen och på tal om brandfaror: När jag kom hem från jobbet en tidig morgon ganska nyligen, så luktade det starkt av brandrök i trapphuset (femvåningshus). Blev skiträdd. Fick panik, det var på MIN våning det hade brunnit! Det var där det luktade som starkast. Hade jag glömt en platta på eller något annat, eller vad hade hänt? Paniiiik!  Fullständig panik.

För att göra en lång historia kort, det visade sig att det var hos närmaste grannen det brunnit under natten, allt omhändertaget och gått väl osv. Men det visste jag ju inte då när jag kom hem och helt skakig låste jag upp dörren till lägenheten och mina hemmavarande katter. Livrädd för vad jag skulle få se.

Inventarier, möbler, minnessaker och allt sånt, det skiter jag fullständigt i men KATTERNA! Och givetvis om man hade satt husets människor i fara. Men där luktade inget inifrån lägenheten, allt var lugnt, så när som på att katterna sprätte iväg i full fart, istället för att komma och möta lugnt vid dörren som de annars brukar. Jag fullkomligt dundrade ju in, klumpigt, högljutt och superstressat, så det är klart att de försvann illa kvickt för en stund.

#167 Nja, särskilt i kattungeåldern kan de då och då få för sig att de är gnagare - vettu! Men även som lite äldre så är det gott att ta sig en "smakbit" i nåt ibland, t.ex en sladd. Sånt är leksaker, ibland.

En del katter vet inte om att de är katter….

Har genom åren haft en som viftat på svansen när den varit glad och nöjd och har även haft en som trott att den var gnagare så jag förstår precis Birmas oro.

#170 SvartKaffe
Tack ska du ha! Jo, nog är man rädd om dem.
Aha, en glad svansviftare! Inte mött någon sådan själv tror jag. Kul att höra. Ett hundbeteende alltså :o). Lätt att läsa av signalerna fel om man inte känner katten. Det finns många varianter på kattpersonligheter. Roligt egentligen att det är så.

Intelligensbefriade är de väl inte i alla fall…
Kanske man kommer på någon sådan historia trots allt?
Hm, tänka lite…

#171 Min mamma hade en birma som jagade rådjur. Hon låg och smög på dem, ålade sig fram en centimeter i taget. Samtalet verkade försiggå som följer:

Rådjuret tittar drygt på Mimmi:-Och vad tror du att du är för nåt?
-Jag är en farlig tiger!
-Säger du det?
Utan att se stressade ut ett dugg tog rådjuren ett jämfotahopp drygt 2 meter över häcken (som är ca 1,80) och strosade till grannens rabatt. Katten såg rätt snopen ut.

Hon fångade aldrig ett rådjur. Hon skulle gärna ha velat.

#172 Min kompis familj hade en katt som jagade fasaner, dessvärre med viss framgång. Men god var den tydligen!

Verkligen kul tråd, kommit på att den ska öpnnas när det behövs lite maggymnastik, skrattar så tårarna sprutar och, JA jag är nog lite skadeglad =)

På tal om brandvarnare…vår tjuter jämt o ständigt o då säger familjen genast: "Nu lagar mamma mat igen"!

Den är jättekänslig o det skvätter jämt ut i ugnen o börjar att osa…

#173 Birman Mimmi's son Primus (också känd som Dudde, stans dummaste katt) är en ekorrkatt. Har vid minst två tillfällen släpat in halvlevande men klätteraktiva ekorrar - och släppt dem lösa.

Jag hoppas att din kompis katt inte körde med samma metod med fasanerna.

Min syster har en border collie (vallhund) och hon vallar gärna både katter och kråkor, med blandat resultat…

Själv har jag nyligen köpt inspelningsbara DVD, som inte fungerade… 100 stycken… Skivorna kan tydligen antingen vara +R (recordable) eller -R och min spelare vill ha +. Har jag lärt mig nu….; jag trodde att -tecknet var ett bindestreck…

Svågern får -R skivorna…

Stackars din mammas birma #172. Tänk att hon aldrig lyckades fånga ett rådjur. Så attans synd. Men snacka om självtroende! Vill nog inte erkänna det riktigt, eftersom katter är närmast helgonförklarade i min värld, att den birman skulle varit intelligensbefriad. Nej, inte då. Bara en katt med ovanligt gott självförtroende! Tuffing! Rådjursjägare!

#173 Fasanjägare, hihi - det tyder också på ovanligt grandiosa tankar om sig själv. Vilket härligt självförtroende våra katter besitter. Men fasaner är ju stora. Kan tänka att katten blev stolt den gången det blev fångst. Men det kan väl inte varit en vuxen fasan? Duktig katt i vilket fall som helst!

#174 Jo, nog kryper den på en ibland den där skadeglädjen, liiite i alla fall erkännes. Ja, jag har också suttit och skrattat så det runnit floder från ögonen här. Det är så trevligt att höra från "det icke perfekta folket" ibland, vad de hittar på. Och djuren.

Men så oerhört praktiskt #175. Då slipper du samla familjen till det eviga ropandet att "maten är klar!" De vet redan, när brandvarnaren tjuter då är det mat på gång. Kom att tänka på den där Pavlov eller vad han hette… med klassiskt betingning.

Ursäkta #176? Nu hörde jag väl ändå fel? Stan's dummaste katt finns inte! Det kan jag säga direkt. Alldeles särkilt inte om det är birma för i attans! Nåja, liiite dum är han kanske i alla fall då, Primus. Inte helt snäll mot ekorrarna får väl erkännas.

#177 Haha, fick skrattanfall!
Tydligen har både människa och djur en ådra av det där…
Mindre vetande, om man säger så! Härligt att höra!

Situation: vårstädning

Symptom: trött och lite vimsig.

Hänelse: höll på och frostade av frysen, hade tvättstugan, satt och knåpade i div. forum och var rätt slutkörd efter en heldag med skurtrasan. "hmm, en kopp te skulle sitta fint" tänker Raring. Gör en kopp te.

Två timmar senare hittas samma kopp te, färdig och utan påsen i muggen, iskall ståendes på bänken i köket. "oj då, micron nästa".

Dagen efter hittas samma mugg te i micron. Bortglömd.

Vimsig är bara förnamnet. . .. . .

I går kom jag hem med ett par matkassar - jag plockade ur dem och ställde in allt. En stund senare, när jag skulle börja laga mat, öppnade jag skafferidörren och upptäckte att någon smart person hade lagt in fyra paket bacon på brödhyllan…

#180, Raring: Skönt att det inte bara är jag… Man blir så ledsen när man hittat sin kopp med kallt kaffe/thé!

#182

Ja det är sorgligt. Slöseri med alldeles utmärkt te.

Hm.. jag tror jag ska gå och koka lite te. Ni har gjort mig sugen.

andreas0: glöm inte bort det bara!

Jag tror jag var 7-8 år när jag råkade kissa på mig under natten. Konstigt nog blev mamma inte arg över det. Inte förrän jag talade om att jag drömt att jag gått upp och satt mig i vår nya fåtölj och kissat där.

Jag måste berätta vad som hände här förra veckan.

morgon, trött som attan, ska skjutsa sonen till skolan så jag gåt ut och kör ut bilen medan han tar på jacka och  skor. När jag backat ut bilen så tar jag på säkerhetsbältet och kör iväg utan barn…..jag kom inte så långt innan jag kom på så jag åkte tillbaka till en förvånad son som skrattade gott, det ska tilläggas att han är van vid mina vimsigheter.

Hans kommentar:Jag kommer att minnas min barndom full av skratt.

Undrar varför

#187 Det ör väl bra att han får en glad uppväxt …

Häromdagen lyckades jag med ett litet trolleritrick! Värmde mjölk till kaffet i mikron samtidigt som jag pratade i telefon. När det sa pling gick jag för att hämta muggen, öppnade luckan - och muggen var borta! Mycket förvirrande med en magisk mikrovågsugn. Det måste ha gått till så att den först värmde mjölken, sen trollade bort muggen till bänken, och sen trollade mjölken kall igen. Någon annan förklaring kan jag inte komma på.

Skulle ta fram cykeln igår för premiärturen. Nyckeln är puts väck. Letar som en tok överallt där jag kan tänkas ha den. Finns inte att hitta. Letar efter cyckelpappren där jag vet att jag ska ha den andra nyckeln. Kan inte hitta dem heller. Det blev bilen till skogen då. Väl hemkommen letade jag igen efter reservnyckeln. Hittade så småning om både recervnyckeln och pappren i en helt annan pärm än den jag letat i först.

När jag kom hem från jobbet idag bestämde jag mig för att åka ner till glasmästarn och göra en kopia på cyckelnyckeln innan den också skulle försvinna. När jag ändå var där tog jag två kopior på en gång för säkerhets skull.

Min jobbarkompis var med ner till glasmästarn och hon sa som så: Nu när du gjort kopior så kommer du säkert att hitta den försvunna nyckeln snabbt.

Ok, jag kom hem efter att ha handlat det jag skulle. Tar upp portnyckeln och de kopierade nycklarna ur fickan och vad ser jag??? På samma nyckelring som portnyckeln sitte den försvunna cyckelnyckeln  Hur dum får man vara???

hehe var stressad en dag när jag skulle tvätta kläderna och kollade alla byxor men glömde min gubbes byxor och han hade i sin tur glömt ta ut sin svindyra telefon (som han älskade över allt annat) så ni kan gissa min reaktion när jag öppnar tvättmaskinen och det ligger en trasig (men ren!) telefon… han fick en substitut telefon tills vi hade råd med en ny bra telefon till honom som han gillar XD

  #190
Jag trodde att poängen skulle vara något med att du gått fel…. har ni glasmästare som gör nycklar???

#192 Klistra gärna in smileys men låt bli bannern nedanför, snälla.

Vilken banner??????

 Pinsamt! Den visades inte i min IE7. Öppnade sidan i Opera och såg den!
Har tagit bort den…

#194, kolla dina andra inlägg, jag såg den tidigare också, kommer inte ihåg vilket inlägg.

Låter som du har något slags plugin för IE7 som lägger in det automatiskt för att göra smygreklam och sedan gömmer det för dig.

och för mig, för jag ser inte längre bannern, den var i #192 :) nu syns den inte längre här

#196, hon skrev ju att hon tog bort det, så det är inte konstigt att det inte syns längre

Jag tackar för att ni påtalade det för mig . Har avaktiverat hemskingarna nu och bett Margareta om hjälp att ta bort den andra också #195.

Det är irriterande när saker inte uppför sig lika överallt!
(…men så är vi människor ju också…..)

#198, det var ju lite småroligt att det hände i just den här tråden ändå.

Här hittar du en lista över dina inlägg, så du kan kontrollera om det finns någon annan stans.

Tack #199! Det känns bättre nu.

Blenda01: Jag bor i en "liten" håla, så där kan man hitta många olika varor i samma butik. Jättebra för de som tappar bort grejer. Annars måste vi åka in till stan (dvs Uppsala) och dit är det nästan 5 mil.

Har jag berättat om när jag råkade läsa fel på ett recept på jobbet? Slängde i 15 kg pujolök i fiskgratängen… insåg sen att det bara borde varit 5 kg. Ja, det var redan för sent att göra något åt saken. När den var färgiggräddad visar det sig att det blev toppengott…. Numer står det tydligt och klart 15 kg purjo på receptet, så ibland kan tabbarna vara lyckoträffar

Bytte du namn på den också?
Purjolöksgratäng?

#203 hihi Nej den heter Ryska fisken och fick så fortsätta att heta

Vissa hjärngläpp är ren tur :D

Jag skulle köpa rödvin här om dagen och va helt säker på att jag greppade kartongen med det rätta namnet. När jag väl kom hem hadde kartongen på mystisk vis bytt namn under bilturen, nån annan förklaring finns ju helt klart inte. Den hadde ju även bytt färg! Inte har JAG sett så fel inte!

Iaf, vi vågade prova den, och den var riktig god faktisk! även steget bättre enn den jag hadde tänkt köpa. När den dessutom kostar 50 kronor mindre enn den jag hadde planerat att köpa kan man ju inte annat säga enn att turen var med mig just denna gongen ;)

Den här tråden var kul.

En vinter för många år sedan var det svinhalt på gården och vägsaltet slut. Bra tös reder sig själv så hjärnan gick på högvav för att hitta något annat som kanske funkar. Bestämde mig för att använda askan i spisen. Sagt och gjort och kom iväg till jobbet. döm av min förvåning när jag halvvägs upptäckte att jag fått punktering. Bytte däck men kom försent. Väl hemma på kvällen igen fick jag mina fiskar varma! Vi hade eldat med rivningsvirke ett tag och varenda bil som varit inne på gården den da´n hade fått punktering!..några på mer än ett hjul!

Gammal spik alltså!!!