Kolhydrater

Jag har funderat på hur jag ska presentera mig själv och kommit fram till att jag är ett levande bevis på att den här mathållningen fungerar alltså att det är smart mat :o)

Om jag börjar från början så var jag som barn ett mycket magert barn som hatade magert kött och älskade flälsk (bara det feta) grädde och min fasters "tjock-mjölk", det betyder  hemgjort fil på min hembygds vilda tungomål, hon tillsatte också en försvarlig mängd grädde vid serveringen. Allt medan jag bodde hemma så åt jag min mammas feta husmanskost och höll mig till det magrare skiktet. Jag lyckades aldrig gå upp i vikt hur jag än försökte och det berodde nog på att jag inte gillade potatis och sötsaker speciellt.

Så fick jag mitt första barn och flyttade  hemifrån 1975 och då var det inte längre min mamma som lagade maten utan jag, med varierande framgång. Då pratades de också vitt och brett om att äta 6-8 brödskivor om dagen och inget fett. Lättpåverkad som man är i den åldern så gjorde jag ju så och resultatet lät inte vänta på sig. Jag gick upp från 48 kg till 70 på 1,5 år och plågades av ett helt otroligt sötsug. Jag tuggade jämt på något och jag kan ju säga att jag var inte lycklig när alla trodde att jag var gravid igen.

Så började jag jobba inom sjukvården och flyttade samtidigt så jag hade 5 km att gå till jobbet. Dessa promenader till och från jobbet + att jag inte längre hade tid att äta hela dagarna resulterade i viktnedgång till 50 kg och så var jag nöjd tills nästa barn anlände. Under den graviditeten gick jag upp 20 kg och dom försvann minsann inte när barnet anlände.

Under alla följande år har jag pendlat mellan 50 och 80 kg. Med jämna mellanrum har jag bantat för att sedan återgå till att stoppa i mig och gå upp i vikt. Jag provade alla idiot-dieter som kom ut på marknaden plus pulver och VV med varierande resultat. Det gemensamma för alla dessa år var ett mördande sug och hunger som aldrig gav med sig. så här i efterhand känns det som om hela mitt vuxna liv gått åt till att fundera på mat och bantning.

1996 fick jag mitt barn nr. 4 och 1998 krockade jag och fick en mycket besvärlig whiplash-skada och då började jag verkligen gå upp i vikt så pass att nu i somras vägde jag 98 kg till mina 157 cm. Högt blodtryck, ont i knäna plus min ständiga värk i nacken höll på att ta knäcken på mig. Jag insåg att om jag nu skulle ha nåt liv efter 50-årsdagen så fick jag göra nåt radikalt så jag började fundera på operation trots att jag kände mig rädd och visste att resutatet av en sån inte alltid är så bra.

Jag gick till en läkare och fick Reductil för att ta bort mitt ständiga sug och lyckades gå ner 9 kg men jag mådde inte så bra av medicinen, svetningar och hjärtklappning m.m. och dessutom började suget göra sig påmint igen trots allt. Då fick jag syn på Annika D´s bok på biblioteket och sträckläste den på ett par dagar. Gick sedan in och började läsa hennes blogg och följa länkar kors och tvärs och bestämde mig för att nu eller aldrig.

Jag lade om kosten och slutade med medicinen och jag mår så oförskämt bra. Nu äter jag allt jag gillar och skippar resten, jag har inget sug längre så nu känner jag när jag är hungrig resp. mätt och vikten går stadigt neråt. Inte så fort men i alla fall i en takt som jag kan leva med. Jag har inte längre ont i knäna så nu kan jag gå ut med hunden på promenader och just nu känns det som om livet leker igen. Jag har massor av tankeresurser som jag kan använda till annat nu när jag inte längre behöver tänka på mat och bantning hela tiden. Jag har fortfarande ont i min nacke men det är lättare att stå ut med nu när jag i övrigt mår så bra.

Jag har nu allt som allt lyckats gå ner 15 kg. 9 plågsamma kilon med medicin och 6 lättförlorade med LCHF :O)