Var övertygad om att Atkins hade rätt men när så jag fann Dr Annika via aftonbladet, ja då slog jag till. Detta var den adertonde november 2008. Det är det enda goda aftonbladet gjort mig.

Googlade i julas på tarmproblem och hittade hit. Hade ingen aning om vad det var, men var ledig under julen så jag hade tid att läsa på och bestämde mig för att prova.

Nu snart 6 månader senare finns det ingen annan väg för mig.

Tarmarna är nu lugna och jag är 6 kg lättare (var inte överviktig men det är alltid skönt att tappa några kg)

Jag insåg att jag måste göra något, annars skulle det sluta med katastrof. Vikten ökade i raketfart, jag var trött och kände att det barkar åt skogen. Jag hade provat alla viktminskningskurer med stor disciplin, viktväktat och tallriksmodellerat. Hade hört om Atkins och tänkte att det är det sista alternativet jag har kvar, bära eller brista, att försöka kan inte skada. Viktminskningen var trevlig, men den stannade av för tidigt. Hälsovinsterna slog mig med häpnad, jag kunde aldrig tro att det skulle ha en så stor betydelse för livskvaliteten att sluta använda socker, mjöl och frukt.

Varför hmm? vägde på tok för mycket, och ansåg att vad som helst vore bättre än att testa VV en andra gång.. var hungrig 24/7 gången innan. Och LCHF passade dessutom mina naturliga inklinationer vad gäller mat.

Jag startade på rent trots och fortsätter bara för att jag är förbannad

Jag har läst kost-"vetenskap" och lärde mig bland annat att säga att man bör äta 55e% kolhydrater, att fibrer är superviktigt, att man på stenåldern dog ung och att man inte kan träna utan kolhydrater…

Jag testade i september 2008 för att se om det gick att träna utan kolisar och se där, det gick ju….

Nu känns det som jag pekar finger åt SLV och lärarna på utbildningen varje gång jag äter. Det är skönt. (dock inte lika roligt att betala på csn-lånet…) 

Livet är roligare nu. Det är roligare att leta god, natulig mat och bli mätt länge än att köpa minifraiche och vara konstant småsugen. Har kanske gått ner ett par kg, men den stora vinsten är att jag är mätt och viktstabil. Förr pendlade vikten lite upp och lite ner beroende på hur mätt och nöjd jag tillät mig själv bli.

Jag led av anorexia när jag för tre år sen började med lchf. Vägde då 25 kg mindre än nu.

Minns att det var en solig lördagförmiddag som pappa kom hem med en bok av Litsfeldt "Ät fet mat - bli frisk och smal".

Jag hade tidigare uteslutit både kolhydrater och fett. En måltid kunde bestå av en kycklingfile och sallad med lite vinäger på.

Trodde boken var nått slags skämt först, men eftersom jag bestämt mig för att gå upp i vikt så började jag följa kostråden.

Har dessutom diabetes..

Kosten är ju en viktnormaliseringkost, så jag ökade sakta men säkert i vikt, och ändrade helt inställning till livet, till mat, till viktens betydelse osv.

eftersom jag levde på kalorisnål diet länge måste jag nu äta ganska strikt för att kunna hålla vikten. Skulle jag börja äta som för 5 år sen skulle jag nog rulla fram tillslut. Förbränningen är helt rubbad. Kan inte äta som mina kompisar utan att öka i vikt.

Men jag tänker fortsätta med kosten. Varför skulle jag inte?

C

Köade till en magsäcksoperation trots att jag egentligen inte ville. Som en sista utväg att slippa operationen provade jag att gå ner genom att ändra kosten, trots att GI-metoden inte fungerade för mig efter flera år helt utan viktnedgång (gick upp istället).

Att det blev just LCHF berodde på att jag hade testat Atkins tidigare och faktiskt gått ner några kilo (trots att jag inte följde planen korrekt), men skrämts bort av så kallade "experter" som ansåg att kosten var farlig. Sökte först på Atkins och besökte amerikanska sajter först innan jag hittade KIF efter att flera googlingar ledde hit.

Jag skickade efter GI-noll SSS:s kokbok. Trodde att det var en GI-kokbok men det var det ju inte. Jag läste och läste och blev helt såld! Har ätit LCHF sen okt 2007 och mår jättebra! Gått ner en hel del kilon och sedan dessutom hållit vikten. Tycker inte att det är någon uppoffring alls att inte äta bröd, potatis, pasta osv. Det finns så mycket annat man kan äta!

Jag började för att gå ner i vikt, hade gått på lågkalorikost ett par månader och var redo att börja döda folk för att jag var så hungrig hela tiden, så jag kollade runt efter bästa sättet att lura kroppen att tro att den var mätt, när jag hittade folk som påstod att det faktiskt är möjligt att tappa vikt fastän man äter sig mätt på riktigt trodde jag såklart inte på det, men jag var desperat nog att testa, och döm av min förvåning när det funkade.

Minns inte riktigt. Tror det var då jag experimenterade med kost som inte skulle göra illa min mage. Märkte att det gjorde ont efter spannmål tillslut och tog bort det. Det kändes bra, sen märkte jag att jag också gick ner i vikt av det och slapp småäta. Var motvillig först då jag inte gillar och aldrig ätit fet mat men kommer iaf ihåg att jag gick på hårt och duktigt (fakiraktigt) i början utan att ge upp trots illamående :) Det gav resultat!

Vissa skriver ju om tarmproblem, men de flesta verkar göra det för vikten - upp eller ner, viktstabilisering som ni skriver. Är det bara jag som upplever denna otroliga uppblåsthet av kolhydrater, likt en typisk mjölkmage? (Mer än ett glas mjölk blir jag svullen av, men det kan nog bero på att det innehåller 5 g kh per dl. Grädde, fet yoghurt, CF, ost och andra mjölkprodukter kan jag dock äta tills jag spricker utan att bli dålig. :)

Kul att se iaf hur positiva alla är. När man läser in sig på ämnet så inser man ju faktiskt att det inte är så konstigt att fett inte blir fett i kroppen, då det inte höjer insulinvärdet på samma sätt… har förklarat det med tålamod för några stycken och faktiskt fått vissa att bli mer positivt inställda men de flesta är verkligen fast i det här att man MÅSTE äta kolhydrater annars dör man i princip.

#11 Det verkar vanligt förekommande på forumet att folk upplever de problemen - det kan vara det problemet med kolhydraterna i det för dig *men* det är också mycket mindre laktos i fetare mejerier (och i princip ingen i hårdost) - dock är laktosintolerans inte så vanligt som reklamen vill att vi ska tro :) Men mejerier kan vara svårsmälta i sig.

Upplever du samma med kolhydrater från andra källor?

Jah var trött på mina diabetesläkares (jag är typ1:a) kolesteroltjat och sökte information på nätet. Googlade mig fram till Kostdoktorn och upptäckte en massa info om diabetes på köpet. Beslutade mig för att mjukstarta julen 2008 och kör nu LCHF light (inte så strikt alltså) med sjunkande HbA1c sedan dess.

Körde LCHF för att gå ner i vikt förut, nu har jag problem med magen och börjar plocka bort kolhydraterna.. unnar mig själv dock en eller två öl om helgen.

Jag började på grund av magproblem (vet ej orsak men har starka misstankar om candida), hade en del fördomar om LCHF men jag var så desperat att jag var beredd att testa vad som helst som skulle kunna hjälpa… Satt och läste en hel dag om kosten och blev övertygad.

På ett sätt är jag glad över att magen blir stökig om jag äter för mycket kolhydrater, annars skulle jag nog lätt glida över till onyttigare mat.. Och onyttig mat är ju inte nyttigare bara för att man är smal!

Fick typ 2 diabetes och ville inte riskera senkomplikationer och tipsades av maken om en konstig kost - LCHF. Trodde inte han var riktigt klok, men testade, rasade i vikt, långblodsocker sjönk och jagblev lycklig. Snart 2½ år senare äter jag fortfarande enligt LCHF och mår bra. Har helt normala blodsockervärden, de andra värdena är väl si och så, men det finns inga bevis på att jag skulle dö förtida av det!!!!!

Jag började för att gå ner i vikt samt en viss förhoppning (efter att ha surfat runt lite) om att även mina eksem skulle kunna bli bättre. Ner i vikt har jag gått, ordentligt dessutom men så fanns det ju en hel del att ta av.

Men minst lika väredefullt är ju att jag numera har fungerande händer. Efter att jag fått mitt andra barn så hade mina eksem bara blivit sämre och sämre, det som först bara varit armbågar spred sig raskt till hårbotten, ögonlocken, fötterna, knäna och värst på händerna. Och eksemen bara skrattade åt de kortisonkrämer och mjukgörande medel som läkaren skrev ut. Som värst hade jag så ont av alla sår att jag grät om jag t ex skulle skruva upp en flaskkork för det gjorde så ont.

Men med LCHF och omega-3 tillskott samt att jag hittade en mjukgörande kräm (i komb. med kortison) är vänsterhanden nu i princip helt utläkt och högerhanden på mycket god väg. På övriga kroppen så har jag kvar lite på armbågar och fötter men knäna, hårbottnen och ögonlocken är helt utan eksem. Har numera stora förhoppningar om att bli kortisonfri i framtiden.

Jag började med GI fas ett, enbart för att gå ner i vikt. Hade aldrig hört talas om LCHF; var hundraprocentigt övertygad om förträffligheten i fullkorn och frukt, och bara en aning ruckad i min tro på fettets farlighet. Men gled in på Annikas blogg (efter tips från en kollega), och där fanns en liten länk till Kolhydrater iFokus. Och när jag hängt här och där ett tag insåg jag att det inte nödvändigtvis handlade om olika faser med olika mängd kolhydrat, och att det fanns annat att vinna än viktnedgång. Samt att jag blivit grundlurad i fråga om fett.

Jo, jag ska väl tillägga att jag började i januari 2007. (som förklaring till att jag aldrig hört talas om lchf)

Jag hörde talas om det här och där i bekantskapskretsen, någon gick ner 30 kilo, en annan blev av med sin IBS… men jag tyckte ändå att det lät fullständigt galet. Sen kom Socialstyrelsens beslut angående AD i början av 2008, och då tänkte jag att om inte de tycker det är farligt så kanske det inte är det då. Och så googlade jag och hittade hit, började läsa, och började gradvis dra ner på kolhydraterna tills jag var nere på under 20g.

För mig var det främst vikten i kombination med sockermissbruket (jag fattade ju att de hände ihop), jag minns faktiskt inte om jag redan från början hoppades på andra fördelar som mindre migrän och ledvärk, men de kom i alla fall. Plus att jag slutade både snarka och fisa!

Jag hoppade på LCHF efter att ha googlat lite, skickade efter min första bok av Skaldeman =) och faktiskt insett att det som han säger stämmer, eftersom jag har prövat lightprodukter, undvikit fett osv, och faktiskt konstant ökat till orimliga proportioner.

Så jag började pga min extrema fetma och att jag mådde dåligt. Tänkte att kanske min hud blir bättre åtminstone av allt fett! Och visst, 10 månader senare  - 19 kg, mjuk och len hud, och mår kanon. Hade också stora problem med magen innan, svullen, gaser konstant så man skämdes. Men nu är den lugn och fin. Hela jag mår bättre

Som jag minns det så läste jag LCHF någonstans och sedan gjorde jag som jag brukar då jag hittar något som jag inte vet vad det är, googlade .

Läste lite här och där under flera månader. Bestämde mig sedan för att prova för att gå ner i vikt och må bättre rent allmänt. Var mkt trött, matt både psykiskt och fysiskt. Hade även ett enormt högt blodtryck som grädde på moset. Den gråa, tunga, fuktiga "yllefilten" som jag haft på mig i många år försvann fort och så började även kilona att trilla av. Suget som torterat mig försvann i samma veva - lycka. Problemet med LCHF för mig var att jag blev så dålig i magen att jag nästan inte kunde lämna mitt badrum…hmm.. ingen hit. Efter några månader med sådan mage så slutade jag med LCHF trots alla andra hälsovinster.

Suget, mattheten, kilona och att inte förglömma, den hemska yllefilten kom snabbt tillbaka men magen blev igen som den trogna trotjänare som den alltid varit - upp på morgonen , sitta på toa i nån minut och sedan klart.

Grunnade länge på varför magen hade ballat ur totalt när resten av kroppen mådde prima. Efter många månader så bestämde jag mig för att göra ett till försök, oktober 2009. När jag började om så kände jag en äckelkänsla då jag skulle äta ägg, omelett mm så jag hoppade helt enkelt över detta och simsalabim - jag fick alla hälsovinster som jag fått tidigare och min mage ballade inte ur. Jippy - magen tålde tydligen inte en massa ägg. Äter lite ägg (i sås, i köttfärsbiffar mm) och det går bra men aldrig en omelett eller kokta ägg till frukost.

Är mkt piggare på alla sätt, gått ner ca 35 kg och magen funkar men är inte alls lika bra och trogen som med kolhydrater men det kan jag leva med eftersom allt annat är så mkt bättre. Är jag ett undantag som får sämre mage med LCHF?

Var i desperat behov av att få bort en allt mer jobbigare Candidainfektion. Tror att jag efter mycket googlande fann LCHF och tyckte det var värt att testa. Jag ville dessutom gå ner rätt mycket i vikt.

Candidan eskalerade efter 8 månader på kosten för att plötsligt försvinna över en dag och aldrig mer dyka upp. En otrolig frihetskänsla! Det är verkligen jobbigt med svampinfektioner och den gjorde mig även mer allergisk mot tex pälsdjur. Allergin har också så gott som försvunnit.

Såklart gick jag också ner i vikt-ungefär 17 kilo skulle jag gissa, hade ingen våg från början.

Det var flera olika influenser som gjorde att jag kastade mig in i LCHF-världen våren -08.

Dels stod det en hel del i tidningarna om Annika D. Varje gång jag läste en artikel där hon förklarade hur vi bör äta - och hur vi INTE bör äta - visade jag det för maken och sa "Kolla här, jag ger mig fasen på att hon har rätt!" Vid den här tiden hade jag ca 15 kilos övervikt, men det var ingenting som besvärade mig nämnvärt. Tyckte jag då.

I samma veva poppade det upp en del insändare från Christer Enqvist. De roade mig, han skrev ironiskt att björnar är klokare än Livsmedelsverket. Eftersom det stämde överens med det Annika sade, fastnade det i minnet. Jag märkte att det faktiskt var han, Annika och övriga fettförespråkare som satt med argumenten. Ju mer jag följde debatten, desto mer framstod SLV som oroväckande inkompetenta.

Och ytterligare en pådrivande faktor var ett cancerfall i släkten. Jag googlade förstås på allt möjligt vansinnigt, som man gör, och hittade detta med att högt blodsocker och cancer hänger ihop på något vis. Det lät vettigt och logiskt, och då var inte steget långt att testa lågkolhydratkost själv.

Sagt och gjort - mest av nyfikenhet, och med en förhoppning om framtida hälsovinster, skippade jag kolhydraterna och öste på med fett. Kilona fullkomligt smälte bort och jag började må bättre än någonsin. Krämpor som jag knappt tänkte på att jag hade, försvann en efter en.

Jag fortsatte förstås med lågkolhydratkosten eftersom det gick som på räls, och några nackdelar har jag hittills inte upptäckt.

Jag ville bara äta fläsk.

Jag fick nys om LCHF genom min läkare på psyk. Vissa av hans patienter med neuropsykiatriska sjukdomar samt bipolär sjukdom (jag lider av bla bipolär sjukdom samt ADHD) hade blivit hjälpta av lågkoldhydratskost och han tyckte att jag skulle prova. Det var nu 1,5 år sedan och jag har haft god hjälp av min nya kost. Jag medicinerar mindre och är starkare i kroppen. Har haft problem med viktnedgång (var precis på gränsen mellan undervikt och normalvikt när jag började) och många infektioner, men i övrigt är jag väldigt nöjd med min kostomläggning.

Har kört lite med VV efter påverkan från morsan som var med där i omgångar, men tråkig mat var ju inget roligt, via diverse krångliga vägar hittade jag till stenålderskost, Atkins och GI, sen fick jag tag på boken Fettskrämd! och därefter SSSs böcker och då blev det LCHF, första året gick jag ned jämmt och som ett bonus försvann dom problem jag har från min IBS. Övergången var inte nåt direkt problem, gillar inte alls ris, vattenkokad pasta är ganska ointressant och potatiskonsumtionen har aldrig varit hög, var egentligen riktigt glad att slippa alla tråkiga grönsaker och med gott samvete hugga in på rejäla köttbitar.

Gick med i en viktminskningsgrupp på jobbet. Käkade pulver (VLCD / Xtravagansa) i ett par veckor vilket funkade utmärkt. Men sen då? Vad göra för att hålla vikten? Hittade liksom inget svar.. . Bara nån slags flummigt beskriven "tallriksmodell".)

Upptäckte LCHF på nätet och tyckte det lät intressant. (Annika D o Skaldeman var nog dom första kontakterna) Testade och upptäckte att det funkade och att jag t.o.m. fortsatte ner ett par kilo i vikt.. Och som biprodukt har min taskigt fungerande mage plötsligt börjat att funka relativt normalt.  (IBS-d i i många år.)

Det här hände i mars 2008 och jag är nu övertygad LCHF:are. Men jag unnar mig lite sötsaker i helgerna - och det blir lite färskpotatis på sommaren.

Och eftersom min kroppsform och min mage är i bättre form än på många år så lär jag inte lämna LCHF-konceptet. (Ligger ganska stadigt på 78 kg, lite upp på vinter o ner på vår, men jag har viktkoll.)

LCHF har gett mig ett bättre liv.

Det var dags att gå ner i vikt IGEN och jag var i valet o kvalet vilken diet jag skulle välja den här gången. Läste precis i samma veva om LCHF som jag aldrig hört om innan, och hade fått en låda med gammal bacon från butiken. Så valet föll på LCHF som tur var. Det var i slutet på 2008 när jag var tjock på julmat.

Efter det finns inga val längre, och inte behöver jag gå ner i vikt heller.

Jag satte mig en kväll år 2007 och frossade i en stor påse godis. Efter 15 min började kroppen darra och jag kände mig jätte sjuk. Jag antog direkt att det var pga godiset så jag sökte på google, skrev "socker" och "darra" och hamnade här på Kif. Jag lusläste i 4 timmar och kände genast att jag led av sockerberoende och för högt blodsocker. Nästa morgon åkte jag till affären och storhandlade, allt var LCHF-vänligt. Sedan dess är jag fast vid den kosten. På köpet fick jag bränna 23 kg och fast jag har lite övervikt kvar så är jag fortfarande fastbestämd om att den kosten är den optimala för mig även om jag fuskar lite då och då och även om vikten står stilla. I don´t care :D Det  viktigaste är att jag mår bra.

Jag ville gå ner i vikt helt enkelt. Att jag sedan har fått flera hälsovinster kom som en oväntad bonus. Min kära mor körde LCHF och jag tog ett av mina bättre beslut i livet när jag bestämde mig för att testa hennes konstiga kost i en månad. Skaldemans första bok gjorde mig lite mer positivt inställd men jag var fortfarande mycket skeptisk!

Idag skulle jag aldrig tänka tanken på att börja äta kolhydrater igen. 113 kg har blivit 84  på åtta månader och jag har gått från fet till "normalviktig". Jag har lärt mig att man inte behöver äta godis och dricka läsk för att ha en trevlig helg. Sockerberoendet vill jag inte se av igen så det är svårt att se något som skulle få mig att sluta äta LCHF!

Lustigt nog kom jag hit via Viktklubb på AB! Några där skrev lite om LCHF och på grund av de häftiga motreaktionerna blev jag nyfiken och på den vägen är det. Har alltid varit lite motvalls…

Två år sedan är det.

Hade "snubblat" över information om LCHF på lite olika ställen. Jag hade inget behov av att gå ner i vikt, men ville äta så nyttigt som möjligt och därför tyckte jag det lät intressant. Var dock EXTREMT fettskrämd efter MÅNGA år med gallbesvär - så jag vågade först inte testa…

Har lidit av värk i hela kroppen sedan 2003 utan att någon diagnos kunnat ställas. När jag hösten 2008 tillslut fick diagnosen fibromyalgi och började googla på den så hittade jag många som fått lindring i sin värk av att äta LCHF så jag bestämde mig för att testa i alla fall. Avbröt första försöket p g a att jag inte stod ut med det ständiga illamåendet. Samma sak med andra försöket… Men när jag provade en tredje gång så gick det bra. Och jag märkte snart en fantastisk lindring av min värk! Inte så att den försvann, men den har blivit väldigt mycket lindrigare. Istället för ett 20-tal sjukdagar/år p g a svår värk hade jag 1.5 sjukdag under mitt första år med LCHF!

När jag började med LCHF gick jag faktiskt ner 3 kg, fast jag egentligen inte alls behövde gå ner i vikt. Har testat massor av olika mediciner mot värken, men ingen av dem har hjälpt. De senaste månaderna har jag provat en ny medicin som tyvärr har viktuppgång som vanlig biverkan. Jag har gått upp drygt 4 kg på 4 månader och om viktuppgången fortsätter får jag testa ännu mer strikt LCHF och se om det möjligen hjälper… Medicinen gör i alla fall att jag numera sover på nätterna - så då får jag kanske stå ut med ett antal extra kilon, även om det definitivt inte är kul… (Lite ironiskt att jag inte hade några viktproblem när jag började med LCHF men verkar få det nu!)

Jag hade läst den här sajten till och från under ett år eller så, och jag hade blivit rådd av företagsläkaren att gå ner i vikt, men han kunde inte säga hur.

Under ungefär ett års tid minskade jag matintaget och käkade bara sushi till lunch, samtidigt som jag cyklade till och från jobbet under hela året, ca 20 km vardera riktningen. Jag gick ner cirka tio kilo totalt, och drabbades sedan av en känning från hjärtat: "instabil angina". Jag blev ordinerad statin, men kände direkt när jag provat några dagar att det var helt fel, så jag lade om till LCHF, eftersom flera hade redovisat förbättringar av blodfetterna. Efter cirka 7 månader var mina blodfetter närmast perfekta, och jag hade minskat ytterligare kanske ett kilo och mådde otroligt bra, och på den vägen är det.

Jag har inte minskat i vikt nämnvärt på två och ett halvt år, och jag har ökat mitt intag av kolhydrater på sista tiden till omkring 60 g/dag, från att ett tag ha varit lite mer extrem. Svångremmen har jag däremot under de drygt två åren varit tvungen att dra åt ungefär fyra hål mot förut, så en hel del har hänt med kroppsformen. Jag fick smalare midja och mer definierade "abs", och jag har mer uthållighet än förut. Jag har också märkt att jag får mer luft när jag spelar flöjt, kan hålla längre toner.

Så jag har lagt av med mediciner och hoppas att jag satsar på rätt häst, lite som när SSS satsade på att äta ihjäl sig.

härligt att läsa!!

(hihi din bild krockar alltid med ditt nick i min hjärna eftersom den envisas med att uttyda det som InkaInez)