Oj, vad jobbigt med cancerbesked. Jag beklagar!

Jag vet inte så mycket om detta, om några timmar får du nog bättre svar med länkar. Det jag läst är att cancerceller livnär sig på socker, så minimera allt socker inklusive kolhydrater och alkohol. Byt ut margarinet om din pappa äter det mot smör, ta bort så många kemiskt framställda livsmedel som möjligt.

Jag läste om en man som svälte ut sin cancer genom att ta bort socker, äta rå vitlök och en massa chili. Capsaicinet i chili dödar tydligen cancerceller.

Nu vet jag inte hur mycket information din pappa orkar ta in om kost, men tanke på chocken. Men det finns saker man kan göra för att minska spridningen och ev. få bort cancern. Hoppas att du får fler svar snart, när de andra har vaknat.

Stort lycka till!

läs mer här

Ovan är en gammal tråd om cancer och kost. Där kanske du kan få hjälp.

Tack snälla Bullmagen. Jättebra info att börja med. Och tack för omtanken. Vi är nog i chock hela familjen. Eller så har det inte gått in än.

En intervju som Jimmy Moore gör med cancerspecialisten Thomas Seyfried om fantastiska effekter av lc-kost vid hjärntumörer

#4 - dock påpekar han att det inte räcker med low carb (keton-diet), det måste även till kalorirestriktion.

Vattenfasta 7-10 dagar initialt tex.

4-600 kcal/dag.

Mkt intressant att lyssna till!

Det är tuffa besked ni nåtts utav - jag beklagar också! Jag hoppas att man lyckas få bukt med cancern, nu när man 'hittat' den! Jag håller alla tummar för att det ska gå vägen.

Min man fick sitt cancerbesked under förra året - men alldeles för sent. Han blev så snabbt dålig att han hade svårt att ställa om sin kosthållning m m (det blev för mycket för honom). Kanske hade det gått lättare om han fått beskedet bra mycket tidigare, när han fortfarande hade styrka kvar. Jag hoppas att din far är stark nog och öppen för att prova lchf.

Jag fick ett fantastiskt stöd av KiF-medlemmarna här!!! Så håll dig kvar här i din tråd för att få stöd, tips och råd.
I min tråd fick jag oändligt mycket av den varan, och många länkar att läsa (man lär sig mycket på denna "väg"…). Och i inlägg nr #33 fick jag två namn (av Margareta), på en docent och en läkare, som är insatta i detta med D-vitamin och cancer.
Titta gärna igenom länkar, råd och tips i min tråd också!

Du har även en cancer-sajt här på iFokus också - som du också kan hitta lite 'guldkorn' i.

Livet vänds plötsligt upp och ner och ingenting är längre som förut. Jag hoppas att ni snabbt kan nästla er ut ur den första chocken så att ni orkar kämpa aktivt. Det gör gott för en själv också, när man orkar vara 'aktiv' i sin kamp.
Men glöm inte att också söka stöd och stöttning för er själva - ni som är anhöriga. Använd den kuratorhjälp som finns. Erbjuder de inte kuratorstöd (vilket jag har förstått att alla sjukhus inte gör, tyvärr) så be om (begär) det! Ni behöver också stöd! För er själva och för att orka vara ett stöd för din far.

Jag önskar din far, dig och er familj all lycka och välgång och peppar upp så mycket stöttning jag bara kan!!!

Känner en man som vattenfastade i 40 dagar. Han talade om otroligt många hälsovinster han fått under dessa dagar. Tillägger att han var gammal (70 år).

Jag har inte lyssnat till intervjun, citrina, men jag reagerar på behandlingen som du beskriver den. Är det inte väldigt tufft för en cancerpatient att vattenfasta (enbart dricka vatten antar jag) och sen gå på extrem svältkost när patienten trol ska gå igenom oerhört jobbig behandling med cellgifter o dyl? Då behöver man väl näring för att orka? Jag blir bara fundersam över metoden. Men visst är det intressant med kostbehandling av cancer, helt klart.

#8

Säkert är det tufft så man bör nog vara motiverad och förstå konceptet.

Men alla behandlingar mot cancer är oerhört tuffa och jämfört med operation, strålbehandling och cellgifter är nog en veckas vattenfasta nåt man kanske kan stå ut med speciellt om man råkar ha en typ av cancer som kan förväntas svara väl mot behandlingen.

dufva #9, jo visst kan det vara så. Det är väl beroende av i vilken kondition man är. Och självklart väljer man hellre det om man på så sätt kan undvika cellgifter. Jag tänkte på i de fall man måste genomgå behandlingen också.

Cellgifter är en väldigt speciell behandling, det är som att slå ihjäl en mygga på benet med en hammare, dom skadar hela kroppen men cancern skadas mest för den har högre ämnesomsättning, hur pass bra är det? Om jag fick cancer skulle jag välja kost-metoden

Colostrum / råmjölk sägs hjälpa kroppen att orka med strålbehandlingen. Den botar inte sjukdomen, men ger "byggnadshjälp" åt cellerna som skadats.

Finns mycket på nätet om hur colostrum kan stöda kroppen. Dokumenterat att den hjälper kroppen att återhämta sig efter ex idrottsansträngning och efter operationer.

Den finns förstås på bondgårdar (obs får inte vara uppvärmd) men säljs i flytande form via LR-international. (Hittar du inte nån bondgård är jag med i nätverket kring LR och kan förmedla kontakt.)

Det är tungt att följa med sjukdomen - min mor gick bort i cancer i fjol, så jag såg det på nära håll. Jag önskar dig och din pappa styrka!

Att börja med vattenfasta, multivitamintabletter och antioxidanter (t.ex. Vitaepro) i en vecka sedan övergång till fakir/UFO borde nog svälta cancercellerna rejält.

Tack alla underbara människor för Ert stöd och hjälp. Jag hoppas att han är villig att prova kost och vitaminer för att må bättre. Att det finns så mycket info som är "vetenskaplig" som talar för kost borde hjälpa honom.

Tack igen för all hjälp. Ni anar inte hur mycket det värmer. Hittar Ni något mer så fortsätt gärna att lägga till fler saker. Jag ska göra en mapp åt honom i helgen och åka upp med till sjukhuset. Sen är det upp till honom vad han väljer.

#8 Kroppen klarar sig ganska bra vid fasta. Jag tror inte det är "ansträngande" så mycket mera än att det kan psykiskt jobbigt att vara hungrig. "Näring" (främst fett) har kroppen ofta lagrat så att det räcker i minst en månad. Fjorton dagar är inte så långt sett ur det perspektivet. Dessutom kan ju inte kroppen "kämpa" mot cancern så mycket, utan det handlar mera om att döda/ta bort cancercellerna med någon slags behandling, och då låter det i mitt tycke väldigt intressant att försöka sig på att använda svältdöden som vapen mot cancercellerna.

Rekommenderar också intervjun med Thomas Seyfried som nämns i #4.

#9 Om man, som i mitt fall, gått ner ca 30 kg innan cancern upptäckts/behandling startat, så är inte vattenfasta något man ens funderar på. För mig gäller istället att äta det jag kan (mår illa och kräks ibland om jag äter "fel" saker) och inte bry mig om kolhydraterna. Nu, när viktminskningen i alla fall har stannat av, kan jag börja tänka så smått i lchf-banor igen, men jag har fortfarande åtminstone 10 kg kvar att gå upp för att hamna nånstans i närheten av min idealvikt.

För ungefär ett år sedan ville jag gärna gå ner ca 20, kanske 25 kg, men definitivt inte på det sätt det blev!

Jag har fått cytostatikabehandling och det har i det närmaste slagit ut cancern. Själv har jag mått rätt bra under behandlingens gång, men det är klart att jag märker av en del biverkningar. Dock inget som är så besvärligt att jag skulle avstå från fler cytostatikabehandlingar om/när det behövs.

#15 Jag tycker att vanlig fasta kan göra en matt, orkeslös, trött och frusen. Vad ska då inte vattenfasta göra? Men jag tror att vi pratar om lite olika saker. Om cancern upptäcks tidigt och om man är i god form i övrigt (och har den psykiska styrkan till det) så tror jag absolut att det är värt att försöka! Men om man inte är i god form och har påbörjat behandling med biverkningar så förstår jag om man får ta den mat man klarar av att få i sig för att orka.

Min morbror har (numera) långt gången cancer och som jag har försökt att få dem att börja med ketogen kost men de har inte orkat ta informationen till sig. Nu har han dessutom fått diabetes av allt kortison han har fått.

#16 - Grattis, Babz, till den framgångsrika behandlingen du fått!

Jag hoppas och tror att det fortsätter så - så att du till slut blir av med cancern till 100 %!

Någon har kanske redan tipsat om denna länk, men det tål att upprepas. Ketogen diet vid cancer.

Hoppas att allt blir bra med din pappa.

#17

Det du nämner angående Diabetes och kortisonbehandling drabbade min bror under resans gång.

Dessa behandlingar med bautadoser kortison till cancerpatienter motverkar all egen kolhydratrestriktion typ LCHF.

Bror min fick sig förskrivet enormt antal tabletter kortison att äta per dygn, Bror utvecklade diabetessymptom ganska omgående, med mycket högt blodsocker.

Vid normal dosering kortison till friska diabetiker rekommenderas att de ökar insulindosen för att parera blodsockerhöjningen. Till cancerpatienter med megados kortison säger man inget, socker/glukos förefaller inte utgöra problem i behandlingen Energidrycker. mm.

Att vården använder sockerart för att hitta tumörer vid screening är en annan sak…..

Ett stort varmt och tacksamt tack till Er alla som bidrar. Hoppas även den här tråden kan vara hjälp till andra (som kanske inte ens vill berätta).

Trevlig helg på Er där ute.

Be läkarna kolla blodets ph värde.

En normal ph är grunden för en god hälsa.

LCHF kosten är idealisk att börja med, eftersom cancer "äter" socker.  Sedan ska din far börja äta alkalisk kost som består av allt grönt. Viktigt att dricka vatten som har bra kvalité, men undvik all kolsyra. Undvik allt som försurar kroppen. Tex kolhydrater, rött kött, kaffe, alkohol, vin, mm.

Han ska äta basiska livsmedel och glöm inte fettet, naturlig fett. Cocosfett är super.

Han ska äta puré mat eftersom den tar inte kraft för kroppen.

Han ska dricka 1 liter vatten med 2-3 skedar bikarbonat i.

Han behöver även klorofyll för att bilda friska blodceller.

Det finns en blodforskare i USA som har hjälpt många cancerpatienter att bli friska igen.

Han har nyligen varit i Norge, Finland, Danmark och andra europiska städer och hållt föredrag om sina upptäck.

Här kan du läsa om honom. www.ph-miraklet.se

På nätet hittar du mer info om honom och hans levande blodanalyser.

Lycka till.

#17 Det är sant att man blir lite "låg" och frusen, men det tror jag inte är riktigt samma som "ansträngande". Själv har jag provat fasta i upp till tre dygn, och det mest besvärande var att jag blev sömnig ("låg") mot slutet. Vissa som har provat att fasta längre hävdar att fastan känns tyngst upp till dag tre, sedan går det lättare igen.

När man väl har fått cancer så orkar man nog tyvärr inte ta till sig så mycket ny information.

Tja, jag lever med en make som för 7 år sedan fick diagnosen Myelom, obotlig cancer och prognosen var väldigt dålig, ca 2,5-3 år att överleva. Jag har försökt att intressera honom för lchf men enbart med negativt resultat, han kan inte äta den feta kosten, mår illa.

 Under sina cytostatikabehandlingar, ca 12 st under åren,och stamcellstransplantationer 2 st, gick han ner över 30 kilo och jag är jätteglad över att han hade övervikt annars hade han inte överlevt. Det har varit tufft, svåra smärtor, mycket morfin och övrig medicinering, svårt med mat osv. Våra dagar går upp och ner men jag är glad för varje dag han äter, om det är kakor, smörgås eller potatis, jag bryr mig inte bara han vill äta. Det är nog ok att man kan "svälta" bort cancern men glöm inte att en svår cancerpatient mår illa, har svårt att äta osv. Kortison (betapred) har min make ätit 80 st om dagen i långa perioder men glädjande nog inte utvecklat diabetes av.

Jag vet hur chockade ni är eftersom jag gått i samma skor.

Gå gärna in på www.cancersamtal.se och anmäl er, ni får alla upplysningar ni vill ha + allt stöd som anhöriga och sjuka så väl behöver.

Lycka till och kämpa på, det gör vi som lurat liemannen nu i flera år.

ps ett litet tips, en cancerpatient som får cytostatika får ofta svamp i munnen, blåsor osv. Vid sista behandlingen  fick han rådet att suga på isbitar hela dagen och det gjorde att han slapp både svamp och blåsor i munnen.

Edit. Ledsen, försökte bara muttra upp.

Ursäkta, JAUS  men det där var inte ett dugg rolig för oss som är mitt uppe i skiten!!!!!!Det är inte det minsta humor med i bilden!!!!!!!!

#24 - Jag håller med dig, Ullebull, man är glad när de äter över huvud taget, oavsett vad, och när de får behålla maten. (Även om det för oss anhöriga kan kännas så "fel" att de får i sig så mycket socker och kolhydrater.)
Ni har kämpat stort och framgångsrikt! Jag är säker på att det också har stärkt er, att ni lurat liemannen så länge. Jag önskar och hoppas ni kan trolla bort honom helt! 
Jag sänder mina allra varmaste lyckönskningar till er också!

* * *

#26 - Tilda-T - Om jag förstår ditt inlägg rätt så har även du drabbats av erfarenheter ikring detta ämne. Jag hoppas att det har gått/går åt rätt håll i 'ditt fall'! All ljus och värme till dig också!
Har jag missuppfattat det helt, så ber jag om ursäkt!

* * *

Jag anser att det är den sjuke som själv måste avgöra vilken kost h*n vill äta. Jag, som anhörig, kan enbart föreslå och erbjuda information om alternativa kosthållningar eller metoder - men beslutet måste, frivilligt, tas av den som är direkt drabbad av sjukdomen. Det är den personen som kämpar för sitt liv - på sitt sätt, som denne orkar, vill och förmår.

Min man försämrades väldigt snabbt och jag hann "bara" föreslå lchf och vitamintillskott, i princip, genom att be honom läsa den information jag tagit fram och sedan själv avgöra - jag ville att han skulle veta vad han sa nej (eller ja) till.
Men jag var försiktig med att truga och tjata - för att inte riskera att det skulle bli en 'ytterligare kamp' som skulle vara helt onödig. Det är en svår balansgång ibland… att, som anhörig, vilja väldigt mycket och samtidigt förstå och respektera den drabbade med alla dennes rädslor, åsikter och fysiska förutsättningar.

Hur det än är, det är "lätt" för oss anhöriga/utomstående att tycka och vilja att man ska prova det ena eller det andra. Men när vi själva drabbas kanske det känns mer som att leka "rysk roulette" med våra liv - om vi inte har full tillit till en alternativ behandlingsmetod. Jag kommer nog inte ha några problem med att välja lchf och vitamintillskott (särskilt D) om jag drabbas av cancermonstret - eftersom jag redan äter så och mår bra av det. Jag har redan god tillit till lchf. Men jag kan ju inte veta hur jag kommer att reagera på andra alternativa metoder som jag inte redan anammat - den dag/om jag drabbas av cancer.

Så jag tycker att du, Ron-Jag, gör rätt när du tar fram en mapp med idéer och tips, som du lämnar över till din far! Låt honom ta in informationen i sin egen takt och själv ta sina beslut.

När min mor fick cancer var det inte mycket att göra, hon var vid det laget helt dement och kände inte igen någon, men tydligen hade hon någon insikt, hon var väl i det närmaste undernärd vid tillfället och skulle absolut inte klara någon operation, och svulsten satt i halsen, vilket var förklaringen till hennes sväljproblem, så hon bestämmde sig för att helt sluta äta och sa att hon ville dö, (hon åt inget vidare tidigare heller) Så Läkaren ringde till mig och ville sätta dropp, jag respekterade min mors vilja och sa nej, dessutom förstod jag mycket väl att den där svulsten skulle ta död på henne, skulle hon dö lugnt och stilla eller med en svulst som ströp henne? Valet var lätt men ändå svårt, hon var ju dock min mor. Så en vecka efter att jag med mycken möda fått in henne på demensboendet avled hon, lugnt och stilla.

Min mamma och 3 av våra nära vänner har avlidit under de senaste 2 åren i cancer, vi talade om Lchf men… när man är sjuk så har man i regel annat att tänka på än att avstå en god kaka, en smörgås osv.

Mamma tjatade jag väl lite på men… hon ville leva med den kost hon var van vid och det hade jag full förståelse för såväl som jag repekterar min mans beslut att "leva" den tid han har kvar med allt gott som han kan få i sig.

Vi anhöriga vill så mycket men det är den sjuke som bestämmer och vill inte ha fler krav på sig, det räcker med sjukdomen.

Kram och kämpa på alla drabbade och anhöriga.

Tack alla underbara människor för all hjälp med information och stöd i min jobbiga stund.

Nu har jag sammanställt all info i en mapp och lämnat över till pappa. Sen får han göra sitt eget val. Det viktiga är ju att han gör det han tror är bra för honom. Jag tänker inte ens nämna det här med LCHF igen förrän han tar upp det. Jag tycker det är viktigt att visa honom den respekten. Vi måste ju alla göra våra val i livet.

Kram till Er alla och lycka till Ni alla som måste stå öga mot öga mot denna sjukdom.

#17 Hittade en intressant artikel i ämnet. I den så studeras tio anekdotiska fall där fasta har används för att minska biverkningarna vid cellgiftsbehandling (alltså inte cancern i sig).

Det fall (fall 1) som stod ut mest var en 50-årig kvinna som hade fått bröstcancer. När hon fastade 5 dagar innan och 2 dagar efter cellgiftsbehandlingen så kändes biverkningarna så lindriga att hon kunde jobba som vanligt - upp till 12 timmar per dag!

Några citat:

Dietary recommendations during cancer treatment are based on the prevention or reversal of nutrient deficiencies to preserve lean body mass and minimize nutrition-related side effects, such as decreased appetite, nausea, taste changes, or bowel changes [16]. Consequently, for cancer patients who have been weakened by prior chemotherapy cycles or are emaciated, many oncologists could consider a fasting-based strategy to be potentially harmful. Nevertheless studies in cell culture and animal models indicate that fasting may actually reduce chemotherapy side effects by selectively protecting normal cells [9].

Weight lost during fasting was rapidly recovered in most of the patients and did not lead to any detectable harm.

Challenging conditions such as fasting or severe CR stimulate organisms to suppress growth and reproduction, and divert the energy towards cellular maintenance and repair to maximize the chance of survival [17,19]. In simple organisms such as yeast, resistance to oxidants and chemotherapy drugs can be increased by up to 10-fold in response to fasting/starvetion and up to 1,000-fold in those cells lacking homologs of Ras, AKT and S6 kinase [9]. Nevertheless, such protection and oxidative stress resistance is completely reversed by the expression of oncogene-like genes [9,18].

Although this has not been yet demonstrated, the remarkable effects of fasting on the down-regulation of a number of growth factors and signal transduction pathways targeted by anti-cancer drugs, including IGF-I and the TOR/S6 kinase pathways, raises the possibility that it could enhance the efficacy of cancer treatment drugs and may even be as effective as some of them.

#31. Tack för det.

Ska kolla igenom länken när jag kommer hem i dag. Min far har ju inte cancer i brösten (och är inte kvinna  ;-) ) men kanske att det funkar även för honom. Det kan ju vara värt ett försök.