Visst blir man glad när man upptäcker det. Grattis. Män fattar nog inget om detta.

Känner igen det där. Jag har också hållt på så. Men min man vet om det. Kände att jag var tvungen att lägga korten på bordet redan i början

Åh gud vad skönt att det inte bara är jag som är så fånig!

Nyligen var jag på ett regionsmöte och konstaterade förnöjt att det faktiskt var FYRA tjejer vid mitt bord på middagen som var samma storlek eller större.

Det är väl en tröst att känna att det alltid finns nån som "har det värre", antar jag!

Vad larviga vi är. Men ack så mänskliga.

*räcker upp handen* Här är en till…

Jag också. Det är nog vanligt det där. Förmodligen också kvinnligt av någon anledning.

Ibland när vi ser någon som är ganska stor brukar jag fråga min man: Så där tjock är väl ändå inte jag?!? Tyvärr så har jag märkt att jag bara frågar när jag är absolut säker på svaret!

Ska försöka "lägga ner" det också!

#6

Hihi! Hur tokig är man egentligen? Exakt så gör jag också… man liksom väljer ut det största man kan hitta… inte är väl jag???

Syrran kommenterade mina idéer tidigare idag. Hon sa så här: Jassåminsann, det fanns dom som var tjockare än du på festen? Där ser man. Men visst var du vackrast?

Kärehjärtanes vicken go syster jag har!!!

Nja…jag kanske tittar - men min självbild är ännu efter 25 år att jag är ganska normaltjock, lite lagom så där. Så jag är inte alls så stor som de där andra, absolut inte! (undrar vem den där tjockisen i spegeln är???)

#7 Din systers kommentar var bra!

Ja med det är ju så svårt att verkligen på riktigt veta hur stor man är? Har jätte svårt att veta hur det är på riktigt!

Min man ger mig komplimanger som jag inte kan ta för jag tror han bara säger så. Varför kan man inte vara nöjd när ens käraste tycker bra om en!

vi män granskar er kvinnor bara en bråkdel av vad ni granskar varnandra

Nä, antagligen är det så…

Jag tror inte riktigt att vi gör det för män heller… För mig har det alltid handlat mer om någon sorts konkurrens med andra kvinnor (i princip helt orelaterad till män). Precis som att jag mer klär upp mig för andra kvinnor än för män… Min kompis sa att så gör hon också. Men det där verkar inte män riktigt förstå…

#11 Nääe männen tror ju att man är sugen på att ragga upp nån om man klär sig lite extra fint! Men vi tjejer vet ju hur det EGENTLIGEN ligger till… lite tävling oss kvinnor emellan. Varför vet jag inte! Kanske har nåt att göra med något slags bedömande av rang i flocken…

Flocken, ja det är nog riktigt. Jag har alltid varit den som gjort stor "entre" varit piggast, gladast och tyvärr störst…

Jag såg inte själv hur stor jag egentligen var, ville ju aldrig vara med på foto och ja, jag fann nog tröst i att någon såg "större ut". Nu när jag gått ner en hel del inser jag att jag var nog "störst" fast jag inte "såg" det. Varför kan aldrig vi kvinnor sluta att konkurera med varandra? Vi är ju i regel älskade för dem vi är av våra män/fästmän osv. När jag idag provar kläderna jag hade för ca 2 år sedan inser jag att jag var STÖRST men jag upplevde det inte så. VI DUGER JU PRECIS SOM VI ÄR, det är ju bara spökena i våra huvuden som djävlas med oss.

Frigge, du har rätt, vi granskar varandra, vad är vi rädda för??? Att bli utbytta, ja men då blir vi det inte på grund av storleken.

Gråa hår och hängbuk hos männen är väldigt vanligt men jag tror inte männen kollar varandra. Inte är de flesta män lik Adonis inte hihi.

Lev väl tjejer, vi duger.