Kolhydrater

Är en 44-årig värmlandstös som numera bor i England. Bor med engelsk make, två galna katter och då och då också tonåriga styvsonen. Jobbade förut som regionschef för en kedja av smyckebutiker, men har nu flyttat till engelska västkusten och har eget företag online för att få ett privatliv också... Vi gifte oss sommaren 2009 och nu är det skönt att bara ta det lite lugnt!

Vi började med LCHF i november 2008, efter att jag läst att många som lider av migrän had fått minskade eller obefintliga problem. Eftersom maken får migränattacker då och då, och vi dessutom båda behöver gå ner i vikt, tänkte vi att det kunde vara värt ett försök. Vi skulle bara testa en vecka från början...

Jag hade läst AD´s blogg ett tag, men som en klassisk "fettskrämd" var jag väldigt skeptisk till det hela. Jag har tidigare (90-talet) bantat med fettsnål mat, och gick ner ganska mycket (24 kilo). Men huvva, vad tråkigt det är... Nä tacka vet jag LCHF!

Nu har jag ätit LCHF i över 3 år. Jag håller mig oftast till under 10 gram kolhydrater per dag, maken äter väl kanske till 40 - 50% LCHF. Vi har båda gått ner - jag 26 kg, han runt 10 kg (han slarvar en del så satsar mest på att hålla vikten snarare än att gå ner). Matkontot har krympt, magen är lugn och fin och det syns runt midjan! Har fått slänga ut mer än hälften av garderoben hittills. Jag blir inte sugen på godis eller pasta, ris osv, och vi äter gott och håller oss mätta länge. Mina knän, som brukar göra ont och knirka i trappor, är bättre - och det är inte lika svårt att komma igång på morgonen. Vigselringen sitter löst, skorna känns rymliga och skärpen börjar få slut på "nästa hål". Topppen! Maken fick ledvärk första dagarna, men det gick över efter nån vecka.

Hittills alltså bara positivt med LCHF, och jag är jätteglad att vi hittat nåt som funkar. Min karl är en riktig sockergris, men han har dragit ned otroligt mycket! Förr kunde han sätta i sig ett helt paket kakor till en kopp kaffe, nu kanske han tar två eller tre. Han är inte längre intresserad av potatis och ris och sånt till maten, utan tigger oftast till sig blomkålsmos. Själv har jag alltid varit mer "savoury" än "sweet" så att avstå sockret gör mig inget alls.

Det lustiga är att jag alltid föredragit den sortens mat vi nu SKA äta - men jag brukade ju lägga till pasta, ris, potatis osv för att det skulle vara "nyttigare". Hmmm...