"Jag VET att det finns en massa info och att det "bara" är att söka, men jag har väldigt svårt att sålla i informationen, jag tappar koncentrationen och får nya frågor jag måste följa upp och så glömmer jag bort vad det var jag egentligen höll på med från början.

Jag har faktiskt testat mej för ADHD och koncentrationsstörningar just för att jag har svårt med detta. det visade sig att jag inte har ADHD och att min IQ är över genomsnittet, så min känsla av dumhet måste ha andra förklaringar."

Ha, det där hade kunnat vara jag! Jag har iofs inte testat mig för ADHD, men min ömma moder är fullt övertygad om att jag har en mild form av asperger (hon och min lillasyster har däremot ADHD). Har också IQ över genomsnittet men ibland blir man bara… förvirrad.

Välkommen hit, iallafall - nog för att du hållit på med LCHF längre än mig men ändå!

nimh - Tack! Och välkommen själv! Hehe.

Vi får väl hoppas att den oförklarliga förvirringen har med fettbrist i hjärnan att göra och att vi blir smartare med denna kost, eller hur?

Aha, ja, så måste ju det vara.

Har du testat att lägga gurk- och/eller citronskivor i vattnet för att få i dig vätska? Den där Fun light is no fun in the long run…

Jag ska utredas för adhd, så jag känner igen mig i koncentrationssvårigheterna, men upplever att det blir bättre utan kolhydratsätande.

Välkommen och lycka till!

Bli inte förvånad över att du inte har sockersug/är sockerberoende. Det finns många här som har problem med detta och också varnar för sånt som utlöser deras behov.

Sedan finns det många andra som inte får beroendereaktioner av söt smak, som kan använda stevia mfl sötningsmedel utan att återuppstå som sockerråttor.

Visst är det bättre med smaksatt vatten, men under en fösta period kan jag faktiskt tänka mig en mjukstart med att använda sockerfritt och sedan späda svagare och svagare och svagare för att vänja in smaklökarna.

Tro't eller ej, men efter ett tag ändras smaken och då lär du inte gilla Fun Light längre.

Åh, förresten, välkommen om jag inte sagt det förrut.

#3 Kolhydraterna lägger sig säkert som ett täcke runt hjärnan!

#4 Oh ja, då blir det genast svårare att dricka. Testade att göra iste också och insåg att hur jag än tvingade mej fick jag inte i mej mer vätska än 5 dl på ett dygn. Men jag hoppas att smaken ska förändras så jag ska slippa sitta fast i saftträsket.

#5 Jo, jag hoppas fasa ut saften med spädning precis som du beskriver! Jag är uppväxt med rostigt vatten och har sedan dess svårt för "smaken", hur konstigt det än låter. Men jag kan ju inte ha det såhär i all evighet! Och tack för välkomnandet!

Hmmm… nu fick jag nåt nytt att fundera på. Munchausen beskrev Skaldemans kvot såhär:

Skaldemans kvot är det fett du ätit i gram delat med kolhydrater plus protein.

I formel:  fett/(kolhydrater+protein)

T ex Jag har ätit 100 g fett, 20 g kolhydrater + 80 g protein. Då blir kvoten:

fett/(kolhydrater+protein) = 100 g/(20g+80g)=100/100=1

Alltså äter jag lika många gram fett som gram kolhydrater o protein tillsammans - 1:1

Om jag istället har ätit 160 g fett, 10 g kolhydrater 0 90 g protein

då blir kvoten

fett/(kolhydrater+protein) = 160g/(10g+90g)=160/100=1,6

Alltså har jag ätit 1,6 gånger så mycket fett i gram än protein o kolhydrater sammanlagt i gram - dvs  1,6:1.

Och helst ska kvoten vara på 1,33:1 eller högre om man vill gå ned i vikt eller mått friktionsmässigt.

Och kolhydraterna ska helst vara max 20 g o proteinet max hälften av fettets vikt…

Tex fett 160, protein ska då vara 160/2=80!

Tänk, det känns som om jag aldrig kommer "ikapp", ju mer jag lär mej, desto fler frågor dyker upp! Eftersom jag inte mäter/väger min mat vet jag inte om jag får i mej så mycket fett som kosten kräver.

Jag har ju väldigt svårt för matte (dyskalkyli?) och det är jättejobbigt att behöva tänka i siffror. Men just detta exempel borde inte vara så svårt att greppa.

Nu till nåt helt annat: jag har just gjort och ätit plättar gjorda på mandelmjöl, kokosflingor och fiberhusk. Det smakade… inte så mycket. Men det blev iallafall ett trevligt fras till bären och grädden.

Mina "övergångsbesvär" har sett ut såhär:

• Det första som hände var att kinderna blev röda och hettade.
• Efter 1½ vecka fick jag "mens", trots att jag varit blödningsfri i många år tack vare p-spruta.
• Nu har jag hjärtklappning, det trycker över bröstet och jag blir illamående. Detta kan dock (också) bero på att jag under några veckors tid trappat ner på min ångestdämpande medicin för att ta det sista pillret i lördags.

Men det är svårt att veta om man är orolig pga hjärtklappningen eller om det är ångesten som gör att hjärtat bankar. Sover fladdrigt också förstås.

Eller kan det rentav vara aspartamet i saften som gör att hjärtat slår så hårt?

#7  Jaså är det den omtalade ration? Jag har tolkat LCHF som att man äter högst 20 gram kolhydrater per dag och lika många gram protein som man väger och så smaskar man fett tills man är mätt (allt i runda slängar). Om man vill räkna lite noggrannare så ska man äta så mycket fett att det motsvarar protein+kolhydrater i gram. Trodde jag. Den där uträkningen verkade krånglig. Jag tror jag går och testar mig för dyskalkyli…

Magnesium mot hjärtklappning, Greddelin!!

Ah, man ska väl lägga sig på en nivå som känns vettig för en själv, men det är visst Skaldemans framgångsrika koncept så det kanske kan vara bra att ha i bakhuvet om man inte får de resultat man önskar?

Hur mycket magnesium behöver man, tro? (Det är väl magnesium man tar mot kramp i vaderna också va? Det har jag också!)

grejen med Lågkolhydratdieter är ju att man ska räkna KOLHYDRATER.det andra behöver man inte bry sig om så länge fetthalten är större än proteinhalten per 100g.

En bra början är ca 450-500 mg magnesium. Om du får väldigt lös mage av det, så minskar du dosen. Ta alltid innan du går och lägger dig, tillsammans med lite vätska (vattenlösligt). Så sover du gott och slipper kramper också. Eftersom dosen kan behöva justeras uppåt och nedår är det klokt att köpa lågdoserade piller. Jag köpte billiga magnesiumtabletter à 150 gram på shoping4net.se. Det är inte säkert man behöver tillskottet jämnt och samt, men så länge man går ner i vikt så följer en del vattenlösliga nyttigheter med ut. En del startar med högre dos, upp till 750 gram, men det får du prova ut själv. Inge kul att sitta på dass hela natten heller…

Tack för tipset, ska försöka komma ihåg att köpa magnesium nästa gång jag handlar.

Välkommen hit o jag känner åxå igen mig i din beskrivning, har fibro o utbrändhet så koncentrationen är puts väck. Köp magnesium på vilken hälsokost som helst, kolla att det inte är socker i bara det finns mkt gömt socker i många produkter, även lightsocker ger sockerbesvär så jag tycker nog du ska slopa Fun Saften fortare än kvickt. Säger jag tufft som slutat helt med socker o slutat röka

Hjärtklappning hade jag rätt mkt första veckorna, speciellt på kvällarna, men ska kroppen avgiftas från allt socker o tillsatsämnen o div annat som kolhydrater så är det ju inte konstigt om kroppen reagerar.

Sen rekomenderar jag att du lånar LCHF-böckerna på bibblan eller köper dom o läser lite hela tiden, så har jag fått in info. Jag kan absolut inte läsa en vanlig bok, men när jag fick tipset att läs det du känner för o bläddra hit o dit o läs det du har lust med så gick det mkt bättre.

Lycka till Kram Luccy

Oj, köpte just magnesium med tänkte inte alls på att kolla innehållsförteckningen! Så klantigt av mej!

Jag har också beställt Ät dej ner i vikt, hoppas den ska förklara det jag funderar över. Det är ju annars väldigt svårt att hitta ron att läsa… men att hoppa hit och dit kanske gör det lättare!

Råkade ut för en jobbig sak idag, blev påhoppad av en främling, ja fysiskt påhoppad, och först kunde jag inte förmå mej att äta. I nästa stund stod jag i mataffären och var såååå sugen på att moffa i mej kolhydrater! Jag lyckades stå emot, men jag är på rätt uselt humör och huvudet dunkar.

Men Kram hoppas det går över snabbt. Lite vispgrädde brukar lugna mina nerver

Jo jag har inte läst en bok på flera år pg av sjukdom o nu har jag lyckats börja igen, men hoppar än hit o än dit o det går bättre o bättre att läsa när jg gör det utan krav. En stund innan jag ska somna gör att jag faktiskt somnar lite lättare.

Kram Luccy

Själv ser jag på tv tills jag somnar! Måste distraheras så jag inte ligger och grubblar eller ältar. Ljudbok kan också funka ibland.

Idag mår jag lite bättre.

Jag blev lite sur på KiF idag, jag försökte skriva inlägg, men det funkade inte! Serverfel? Ibland syntes inlägget som en hägring för att i nästa stund vara försvunnet. Jobbigt för mina överansträngda nerver. ;)

Nu kanske ni tycker jag är knäpp, men jag fick för mej att jag måste göra om några gamla bekanta godispåsar…

Och en annan variant:

Kul! Önskar jag hade en sån där Gott&Blandat med ost just nu, men kanske ska de vara styckförpackade, som små läckra praliner?

Hehe, ja det har du nog rätt i! Annars tar allt smak från varann och det vill man ju inte. :)

Ja, små styckförpackade läckerbitar! Usch vad sugen jag blir!! Jag måste nog ut och handla lite goda ostar idag… har bara hushållsost hemma :(

Idag hittade jag en tråd där det stod om ökad testosteronproduktion/ minskad östrogenproduktion som kunde yttra sig i mer bukfett.

Jag är väldigt bukfet. Väldigt.

Jag har ingen aning om hur det ser ut med mina hormonnivåer, men jag har ju varit en flitig konsument av p-sprutan. Nu har jag läst att Depo-Provera används för att kemiskt kastrera män, så den borde väl inte gynna testosteronet?

Jag har inte haft nån mer blödning sen jag började med lchf för drygt tre veckor sedan, men jag känner av livmodern och tycker brösten ömmar! Känner mej lite "mensig" ändå, med andra ord.

Det är dags att ta en ny spruta nästa vecka och plötsligt slår det mej att det kanske vore mer hälsosamt att låta bli? Hmmm…

Jag vet inte om det finns ett samband, men sedan jag började med p-sprutan har jag gått upp 4 kg per år i snitt. Usch, när man skriver det så känns det faktiskt galet att jag inte gjort den kopplingen tidigare.

Men jag vet ju inte, vi har alla "anlag" för fetma i familjen.

Sluta om du har möjlighet, jag åt p-piller förr o jag ökade hela tiden i vikt.  Men att bli gravid kanske inte är bra heller

Kram Luccy

Närmar mej slutet på vecka tre.

Har känt mej ynklig på alla möjliga sätt. Dels har jag ju slutat med min ångestdämpande medicin och så blev jag utskälld och knuffad av en galen man och jag har haft hjärtklappning och myrkrypningar i kroppen. Fryser, medan kinderna hettar.

Jag tycker synd om mej själv och har plötsligt ett enormt sug efter något riktigt onyttigt! Jag vill ha både socker och mjöl i mängder. Jag kan väl göra nån bärgrej, men jag saknar den söta smaken nåt enormt. Känns som abstinens!

Vikten har stått stilla denna vecka, verkar det som. Då börjar djävulen resonera med mej om att det kan väl inte skada att fuska lite…

Jag vill ha köpepizza och smöriga bakverk. Hjälp!

Åkte till mataffären UTAN ATT KÖPA BAKVERK! Inget godis, inga onyttigheter. Nå, jag köpte lite röror och såser som kanske innehåller dåligheter men dem ska jag ju bara ha som smaksättare på att det dära köttet jag äter.

Åt smör på karré idag, det var första gången jag la på extra smör faktiskt. Har ju varit fettskrämd länge så det krävs lite omställning.

Hämtade ut min beställda bok! Ät dej ner i vikt (i pocket) av SSS för 39 kronor. Nu ska jag bläddra och läsa. Det första jag såg var att första prövningen kommer i vecka tre! Där jag är nu. Så jag får kanske veta varför det varit så jobbigt den här tiden.

Va duktig du är som fixade att handla bara nyttigt + att du lagt på x-tra fett på maten. När jag var sugen från början så åt jag hallon med grädde oftast vispad blev mättare/nöjadare med det. Och det är tillåtet rent kolhydratsmässigt.

Jag har bytt från hormon spruta till hormonspiral och den ska ju verka mer "lokalt" har jag förstått, jag kan inte ha koppar spiral för då skulle jag "förblöda" kanske är något du skulle prata med din barnmorska om. Varför jag bytte är att min gynekolog tyckte att det var bättre med hormonspiral än spruta för att sprutan kan påskynda/öka risken för benskörhet.

Lycka till med allt!

Tack! Ja jag lät bli att köpa nåt men gjorde en äcklig röra av kokosfett, grädde, vanilj, kakao och… fun light, för smaken blev så fadd utan nåt sött i. Så lite fusk blev det iallafall.

Tyvärr är ju bären inte fullt så söta som jag skulle önska, så jag kör med fun light även på dem!

Om jag visste att det var ok med aspartam skulle det kännas bättre, men nu får jag skuldkänslor och känner mej lite äcklig. Och ganska barnslig som är så sugen på sött! Ska man inte få en vuxnare smak med åldern? Ähem.

 Du sköter dig, nästa gång du blir sugen på pizza så gör en pizzafyllning, låt mkt ost smälta, funkar att göra i stekpanna o vräk i dig med Creme Fraiche o vitlök.

Kram Luccy

Jaha, nu blöder jag igen! Det var ju bara två veckor sen sist.

Känner mej grinig och deppig, funderar på om jag ska sluta med p-spruta och om det var en så bra idé att sluta med ångestmedicinen. Det är tungt och trist nu, jag jagar upp mej för allt och tycker t.o.m att stämningen här är sämre.

Jag kolkar i mej magnesium (laxerande) iallafall och dricker den lymfrenande drycken och väger ett kilo mer idag än igår. Håhåjaja.

Hej och välkommen Greddelin!

Jag har startat en tråd som handlar om alternativ till lightläsk och sånt, där många har skrivit jättefina tips!

Hoppas att det går bättre för dig snart!

Du kära vän en sak i taget ( tränar på det jag med ). Gå inte heller ner med meduciner om du inte mår topp, det har jag åxå provat.

Det är bara att inse Rom byggdes inte på nån vecka.

Kram Luccy som nyligen varit i svarthålet själv

Hihi, nu blev jag lite glad! Jag har ju lite svårt för att få i mej vissa fettbitar på kött och att äta stekflott, så jag gör gärna såser på grädde och/eller créme fraiche och har lite dåligt samvete för det. Men nu tittade jag i tråden Matbilder och såg att det var mycket sallad och grönsaker på bilderna. Det har jag nästan helt slutat med! Ja, jag köpte en påse avokado, så ibland blir det nån sån och nån tomat har slunkit ner, men det är lite och sällan.

Ja, jag behöver verkligen peppa mej själv för just nu vill jag väldigt gärna trycka i mej en kexchoklad, fast jag vet att det inte är särskilt gott och jag kommer bli svimfärdig om jag gör det.

Men en sak är jag lite besviken på. Jag har bakat sk muffins och oopsies och vafan, det påminner ju mer om sufflé eller äggstanning än nåt annat. Inte alls brödaktigt på något sätt. Jag har försökt göra plättar med fiberhusk och mandelmjöl och det var väl ätbart men knappast gott. Jag försökte mej på en pizzabotten, men den blev bara mos.

Jag får kanske finna mej i att aldrig äta något brödliknande. Någonsin igen. Hemska tanke.

Undrar hur ofta folk fuskar, eller "tillfälligt avviker", från kosten. Klarar folk att äta strikt dag ut och dag in i månader och år? Ja det är klart, om det ändå resulterar i att man mår skit kanske det är lätt att hålla sig ifrån kolhydraterna i fortsättningen.

Jag hade glömt hur det är att ha mens! Det var så många år sen sist, men nu känner jag mej som en trulig tonåring igen.

Brösten ömmar, jag tycker livmodern känns krampig och hård, men hela matsmältningssystemet engagerar sig också! Det kurrar från tarmarna, alltet klagar!

Jag känner mej totalt handikappad och fattar inte hur det är möjligt att kvinnor godtar detta tillstånd varje månad i 40 år eller så.

Det är extremt synd om mej och jag vill bara tröstäta.

Det jag däremot INTE vill göra är att äta.

Klockan har passerat tolv och jag vill absolut inte fixa mej någon frukost, nej gud så äckligt. Däremot är jag väldigt sugen på att trycka i mej den där kexchokladen jag har i skåpet.

Det har gått fyra veckor med denna kost och vågen visar på -3,3 kg.

Samlar jag på mej vätska nu? Plågar jag mej i onödan? Kan jag unna mej att fuska? Ett par finncrisp kan jag tänka mej till frukost, får jag äta det?

Väntar på att höra av min psykiatriker. Mår jag bättre med min medicin än utan? Jag har inte mått så fysiskt illa på länge som jag gör nu och jag känner mej smått socialfobisk, för jag vill inte lämna hemmet. Bara sitta hemma och gömma mej under en filt och tycka synd om mej själv.

Och jag vill ha, vill ha, vill ha godsaker.

Jag minns att när jag brukade ha mens så kände jag att jag måste unna mej en massa godsaker, hade cravings som en gravid.

Om det är sant att jag kan hålla på blöda och känna mej mensynklig med cravings i fyra, fem månader (som jag läst om) så kommer jag inte stå ut!

Skriver här för att spara något intressant:

"Motion gör gram, kost gör kilo…

Konditionsträning är inte särskilt effektivt för att minska i fettmassa. Kan till och med vara kontraproduktivt, eftersom stresshormoner utsöndras. En viss grundnivå är förstås vettigt, och troligtvis bra för hjärtat också.

Men aerobics/gympa/dyl. är värdelöst för kvalitativ kroppsomformning.

Muskelträning, hård sådan, är optimalt för att få mer muskler och bli av med fett.  Många tjejer oroar sig för att bli biffar av styrketräning, men det som kommer ske är att de blir slankare och ser bättre ut (oftast trots samma vikt!) -- de har helt enkelt inte rätt genetiska förutsättningar för att bli stora som killar, så styrketräning är alltid en bra sak.

(notera att jag inte använder ordet viktminskning, eftersom det inte säger något om vad du blir av med)"

 och:

"Se det som en kurva, där området under intensiteten (över tid) speglar mängden kortison.  Intensiv och kortvarig styrketräning ger minimalt med kortisol per effekt.

Löpning på långa distanser är typiskt nedbrytande aktiviteter. Löpare är sällan muskulösa…  Gympa, jazzdans och sånt -- beroende på exakt utformning -- är oftast mer nedbrytande än uppbyggande.

Har gjorts lite studier om det.. 45 minuter konditionscykel 5 dagar i veckan gav ingen skillnad i vikt, vilket 30 minuter styrketräning 3 dagar i veckan gjorde…

Konditionsträning för att det är kul, men dåligt för att påverka muskel- och fettsamanmansättning."

Det är mikaelj som författat detta och som jag tyckte var värt att spara och titta på. Det är mycket att lära sig för en som alltid värjt sig för den här typen av information.

Jag hatar ju alla former av träning! Alla säger att det handlar om att hitta sin grej, men hittills har jag inte upptäckt något som tilltalar mej. Jag har inget bollsinne, ingen koordinationsförmåga och vill absolut inte visa upp mej. Jag är rädd för vatten, ridning är för dyrt och jag kämpar för att vänja mej vid cykeln.

För många år sen styrketränade jag regelbundet och det enda som var kul med det var att benmusklerna snabbt blev starkare. Men i överkroppen hände just inget och när jag kom hem från träningen dråsade jag i säng.

Jag skaffade hund för ett år sen för att komma ut och promenera mer, men när snön kom och jag blev sjuk så upptäckte både han och jag hur bekvämt vi hade det hemma i soffan. Jag har inte ändrat inställning utan tycker det är lika trist att promenera även med hund.

Åh vad jag gnäller på allt! Jag förstår om folk tycker jag har en negativ attityd!

Därför ska jag berätta nåt glädjande: jag mår MYCKET bättre idag än igår! Då kände jag mej uppgiven och desperat, men idag är det lättare igen. Konstigt hur det kan svänga så.

Och jag fuskade inte! Jag föll inte för några frestelser. Kalas.

Klistrar in lite mer info jag hittat här på KiF:

_Texten nedan är hämtad från patientföreningen för PCO/PCOS:
_http://www.pco-s.com/

**PCO **PCO står för polycystiska ovarier och betyder egentligen "äggstockar med många cystor". Namnet är inte korrekt eftersom det inte rör sig om cystor utan om äggblåsor (folliklar). När läkaren undersöker med ultraljud kan man se att äggstocken innehåller många små äggblåsor, ofta arrangerade som ett pärlband i kanten av äggstocken. Äggstockar med detta utseende kan vara en normalvariant som många kvinnor, speciellt unga, har och behöver inte betyda problem med att bli gravid.

_PCO-S
En kvinna som har äggstockar av PCO-typ och som dessutom har ett eller flera symptom, framför allt oregelbundna och glesa menstruationer, bedöms ha så kallat PCO-syndrom (PCO-S). Det föreligger då en obalans i hormonerna och innebär svårigheter att bli gravid utan medicinsk hjälp. Man kan också ha ett eller flera andra symptom som hänför sig till ökad produktion av manligt könshormon, testosteron. Den hormonella obalansen fastställs med blodprov och ser olika ut hos olika kvinnor. Främst är halterna av testosteron, SHBG (sexhormonbindande globulin), och insulin påverkade. 7-15% av alla kvinnor i fertil ålder har PCO-S, några så lindrigt att de inte märker av det.

Symptom_

• _Oregelbunden menstruation med långa intervall eller utebliven mens (gäller alla kvinnor med PCO-S)
  _
• _Infertilitet till följd av utebliven ägglossning
  _
• **Ökad tendens till acne i vuxen ålder **
• **Ökad behåring av manlig typ **
• _Tunt huvudhår hos unga kvinnor eller håravfall av manlig typ (ovanligt)
  _
• _Minskad känslighet i vävnaderna för insulin, något som kan leda till typ 2-diabetes
  _
• _Övervikt med framför allt bålfetma (midja/höft förhållandet > 0,8)
  _
• _Ätstörningar
  _
• Godissug/sockersug, egentligen sug efter kolhydrater

Detta var ju intressant. Jag vet inte hur min menstruation eftersom jag gått på depo-provera så länge och jag har aldrig försökt bli gravid. Tyvärr såg jag inget om behandling mot pco-s, men det som stod i tråden var förstås att lchf-kost skulle hjälpa.

Imorgon ska jag till barnmorska och diskutera huruvida jag ska fortsätta med depo provera eller ej. På deras hemsida står det att man ska noga diskutera fördelar och nackdelar om man vill använda det i mer än två år. De tycker själva att man bara ska göra det om man inte kan skydda sig tillfredsställande på annat sätt. Detta pga benskörhet som man funnit hos depo proveraanvändare.

Två år är tydligen gränsen. Jag har använt det i sammanlagt 15 år. Klart man blir fundersam.

Idag har jag ätit för mycket kolhydrater. Jag åt två isterband med en sås på créme fraiche, bostongurka, rödbetor och senap. Fy sjutton vad gott det var!

Jag har också lagat tjocka revbensspjäll, men det blir mat för imorgon det. Nu är jag så mätt och belåten. *burp*

Åh, klockan är 14:17 och jag har inte ätit än. Jag är hungrig men tanken på att gå ut i köket och äta äcklar mej. Jag är stressad för att jag ska iväg och stressen får magen att knyta sig och jag blir illamående.

Har tagit min sista p-spruta. Efter det blir det till att knapra piller istället.

Blodtrycket kollades och visade på rekordlåga 130/85!

Har fortsatt svårt att äta fast jag är hungrig. Inte bra alls. Har fuskat när det bjudits bröd för att jag tänkt att det är bättre att äta lite bröd med en massa pålägg än att inte äta alls.

Vågen står blickstilla och har gjort det i två-tre veckor nu.

Å andra sidan har jag inte längre ångest! Hjärtat klappar lite vid ansträngning, men inte mer än så. Har slutat blöda och känner mej normal igen!

Jättekul att höra att det går bra för dig.

Heja på, Greddelin!

Det skulle kunna varit jag som skrivit den här tråden (föutom att jag inte äter någon ångestdämpande medicin eller liknande).

Första veckan, eller var det två kanske, mådde jag som en prinsessa - glad och pigg och förväntansfull och gick ner 2 kg. Men sen…

Fick oxå mens precis som du efter 2 veckor (som höll på läääänge och gjorde rejält ont) trots p-piller som jag kunnat ställa klockan efter i över 20 år. Sen kom mensen igen när jag bara haft ett kortare uppehåll. Nu blöder jag lite till och från och hoppas det kommer rätta till sig snart.

Körde oxå med min funlight i början, och nu och mina sucketter, dock triggar det inget sötsug. Använder det för att det är gott helt enkelt, men gör inte att jag blir sugen på "fel" saker. Jag har valt att ha kvar den njutningen tills vidare.

Jag mådde riktigt dåligt i flera veckor med kraftigt illamående, jag frös som en gris (fryser dom??), jag var så tröööött så jag började nästan grina. Efter sex, sju veckor var jag verkligen färdig att ge upp, inte ens glädjen i att min krångliga, plågsamma IBS-mage var bra kunde motivera mig att fortsätta. Men skam den som ger sig…

Nu är jag inne på elfte veckan och allt känns mycket bättre - jag fryser inte längre, det börjar kännas lättare med maten (får dock ofta illamåendekänslor när jag ska äta fortfarande och har svårt för mycket av maten), sötsuget är som bortblåst och magen är snäll.

Humöret går upp och ner och just nu är jag hemskt trött, men tror det beror nog på årstiden och arbetsbelastningen snarare än kosten.

Men min summering så här långt är att det är ett hårt jobb att styra om hela kroppen så totalt som man gör när man går från kolhydratdrift till fettdrift. Man måste ha tålamod och inte bara läsa alla trådarna med alla som mår så fantastiskt från första dagen och går ner 10 kg första månaden och slänger allt vad sockersug heter åt fanders och aaaaaldrig är sugna på nåt sött - det är inte lika för alla!

Jag kan nämna som en liten "anektdot" att för drygt två veckor sen var jag riktigt nere och trött på kött osv. - då tänkte jag att nej NU ska jag unna mig en rostmacka (tänkte nog egentligen "sk…ta" i LCHF) och vara "normal"…hur som helst gjorde jag min macka som jag trånat efter i 8-9 veckor - för det första var den verkligen inte så där dögod som jag trodde att den skulle vara och för det andra hade jag akut ont i magen och mådde jätteilla hela natten. Det tog över en vecka för magen att rätta till sig…så här sitter jag med en ostrulle och en kopp te med grädde!

Hur det gått med vikten? Inte så bra, totalt 3 kg ner i början sen ingenting. Stampar på samma fläck vecka ut och vecka in.

Kan vara grädden och osten?

Kan vara sötningsmedel enligt vissa, men jag tror inte det eftersom den sorten jag använder inte ska ge insulinpåslag, alltså ingen fettinlagring. Sen är det ju inte så nyttigt med det konstgjorde, men jag har ingen bråska - det har varit tillräckligt jobbigt med hela omställningen i alla fall. Jag tar en sak i taget.

Vad vill jag ha sagt då?

Jo, att det inte är så lätt för alla att ställa om kropp och knopp som det kanske kan låta i många inlägg, och att det för vissa kan ta flera månader, men jag tror trots allt att dom allra flesta (inte alla) mår mycket bättre sett över en längre tid.

Jag vill peppa alla som kämpar på med alla möjliga omställningsbesvär! Ni är duktiga!

F´låt att jag "kapade" din tråd, Greddelin, jag ville bara ge lite hopp till alla som det inte känns sådär 100 för.

Be inte om ursäkt! Det är ju jättetrevligt att få personligt pepp när man är lite vankelmodig och funderar om detta egentligen funkar eller om det är man själv som gör fel.

När man hamnar i situationer där man ska beskriva hur man fungerar på en arbetsplats så säger jag alltid att jag behöver få se ett resultat av det jag gör. Det är nog likadant med kosten! Det känns inte alls lika tillfredsställande när man kämpat och varit duktig och det inte ger ett omedelbart och synligt resultat, jag behöver nåt att ta på. Att hälsan förbåttras överlag är nog bra, men det känns för abstrakt och ogripbart än så länge. Flottig panna och hettande kinder är liksom inte det jag satt som prio ett…

Jag fortsätter med sötningsmedel för att jag annars inte får i mej nån dryck, men jag försöker trappa ner och experimentera med te. Jag har absolut inget godissug förutom när jag var mensig och deppig. Barnmorskan sa att det var helt normalt med extrablödningar vid viktnedgång och jag tar till mej det även om jag just nu inte minskar i vikt.

Min psykiatriker skulle ha ringt mej idag men gjorde inte det. Tur att jag inte överväger självmord, får man säga. När jag ringde i måndags förra veckan så kändes det rätt akut, men som tur är mår jag mycket bättre nu. Hoppas det håller i sig!

Oj vad skönt det var att läsa igenom dessa inlägg här. Känner igen mig i mycket.

Jag håller tummarna för dig Greddelin att du får fortsätta må bra (bättre)

Jag känner oxå igen mig i mycke… Spec depo provera grejen. Har tagit sprutorna i nästan 10 år… Tog sista sprutan i aug. Satte i en kopparspiral och tänker avgifta mig på tilläggshormoner.

Ska snart ta mig till läkaren så jag får kolla mina hormonvärden, det är förmodligen så att jag kommit för tidigt till klimakteriet pgga av dep provera. 

Har nyss fått "tror" jag min första mens efter sista sprutan, så om den kommer i ungefär rätt tid nästa gång så kan jag nog kolla mina hormonnivåer.

Har inte gått ner nå i vikt på snart ett år med LCHF. Tanken finns ju att det är hormonerna som jäklas med vikten. Klimakteriet brukar ju kunna göra de vårt att minska i vikt.

Men jag mår bättre av kosten på en massa sätt, så jag hoppas att viktminskningen kommer igång snart.

Lycka till, hoppas att nåt jag skrev kan vara till "hjälp"

Minus fyra kg på sex veckor. Ja herre gud. Knappt tre kg försvann de första två veckorna, sen har det stått nästan still. Klart man blir lite fundersam, men det har hänt en massa på insidan.

Hormonerna har rasat och jag har haft mens. Ibland känns det som om jag rensar ur mer än vanligt, att jag plötsligt får svårare akne än annars. Blir flottig i pannan och i håret.

Jag som alltid varit en storkonsument av salt tycker plötsligt att det får tungan att krulla sig! Dessutom kan jag späda ut lightsaften mer eftersom jag tycker den smakar för sött annars. Skönt!

Fick veta att resultatet från ett nytt koncentrationstest visade att det svängde väldigt mycket, att reaktionstiden fluktuerade mycket för att i perioder utebli helt. Vilket stämmer med min egen uppfattning om hur jag fungerar! Om jag fokuserar ordentligt kan det gå bra vissa stunder, för att sen känna mej helt väck, hur mycket jag än försöker koncentrera mej.

Jag har funderat en del över mitt störda ätbeteende och det är nog nyttigt. Det känns inte helt sunt att vara så ointresserad av att äta halva dagen (fast jag är vrålhungrig) för att sen vräka i mej på kvällen.

Varför vill man inte äta när man är hungrig? Det är väl helt fel att känna avsmak vid tanken på mat?

Sen när jag "upptäcker" att nåt går att äta och rentav smakar bra har jag en tendens att överäta. Knasigt.

"The most savage controversies are those about matters as to which there is no good evidence either way."

- Bertrand Russel

Ungefär så känns det. Jag är ingen vetenskapsman, jag kan inte avgöra vad som är sant och inte, jag har aldrig studerat några bevis. Det enda jag har att gå på är andras påståenden och utifrån dessa försöker jag göra mina val. Jag prövar mej fram för att se vad som fungerar och inte. Hätska diskussioner håller jag mej utanför, för jag har inga argument! Men trots detta kanske jag gör rätt ändå. Fast jag inte kan förklara det. Men retorik imponerar, det kommer man inte ifrån.

Huvva, i helgen mätte jag -4kg, idag visar vågen att jag gått upp 2 kg. Fast jag läser Skaldemans bok och just idag läste jag om hur man samlar på sig vätska beroende på vad man äter. Faktum är att jag känner mej uppsvälld, det känns i benen att jag samlar vätska!

Det har blivit mer kolhydrater än jag borde unna mej och förmodligen för lite fett. Men eftersom jag har haft problem med ätandet öht känns det som att jag inte ska haka upp mej på det nu.

Känner att jag fått nya finnar, de verkar komma i flock med jämna mellanrum! Nån slags utrensning igen, förmodar jag.

Har så väldigt ont i rygg och bål och blir "rädd" när det känns som mensvärk, för det var asjobbigt att ha mens igen upptäckte jag. Så det vill jag helst slippa.

Det som är fantastiskt är att ångesten släppt! Jag som medicinerat länge trodde det skulle vara svårt utan medicin, men efter utsättningsproblemen då jag mådde pyton så är jag mycket stabilare psykiskt än jag trodde var möjligt!

Måste påminna mej om att fira det. Det är ju alltför lätt att fixera sig vid det man är missnöjd med. Ok, jag är fortfarande fet och har ont, men jag har inte ångest!

Grattis till att du har skrämt bort din ångest! Absolut bör du fira det - med något riktigt gott från LCHF-skåpet!

Din ångest är troligtvis en bov till din övervikt - den aktiverar ju en mängd stresshormoner (och andra hormoner?) som har partaj kroppen. Så - motar du ut din ångest - så motar du troligtvis ut en del övervikt också!
Det har ju din kropp redan "bevisat" - du har ju gått ner i vikt.

(Stresshormoner väger nog mycket, de små filurerna… )

Ja du Andina, nog har stresshormonerna tyngt ner min kropp! Det är deras fel, allting.

Nej men jag har funderat lite på det, jag har nog ett stresspåslag ganska konstant. Jag har "restless legs" och benen hoppar även när resten av kroppen ligger helt förslöad. Man undrar ju lite vad som händer inuti kroppen när det är såhär.

Jag har ju inte slutat med sötningsmedel eftersom jag är så "saftberoende" och undrar förstås hur mycket det påverkar mej i övrigt. Aspartam ska ju ge alla möjliga konstiga symtom.

Imorgon ska jag på barnkalas och har redan ställt in mej på att det kommer bli fusk. Ett tillfälligt avsteg. Jag kanske rentav behöver känna kroppens reaktion på det som jag tror att jag saknar idag! Hoppas bara det inte ger mersmak.

Kan du inte försöka att ställa in dig på att inte fuska istället??? Ställer du in dig på "fusk" - så är ju risken mycket större att du verkligen gör det också, för då har du redan nu sagt till dig själv att det är ok. Som så många rekommenderar, ät dig mätt innan du går på kalaset! Så, att inte suget triggas igång av att du också är hungrig. Är det så, att du fuskar ändå, ja, då är det inget mer med det - men jag skulle nog helst inte redan i förväg 'tala om för mig själv' att det är dags att 'fuska' nu…
Det är ju ändå inte så länge du har försökt att lära om din kropp…

Aspartamet kan nog påverka en hel del. Jag vägrar aspartam. Om du ändå använder sötningsmedel (det gör jag med - men jag har inget sockersug som är problematiskt heller) - så rekommenderar jag att du provar Stevia istället. Det sätter inte igång något sockersug i kroppen rent fysiskt. Det psykologiska suget kan ju naturligtvis triggas igång oavsett vilket sötningsmedel du använder ändå…
Stevian är väldigt dryg (och finns utan bismak) - koncentrerad - man behöver pyttelite jämfört med vanligt socker. Därför verkar den vara dyr också. Känns den dyr, så "slösar" man inte lika gärna med den heller… och kanske kan det vara en 'hjälp' till att inte peta i sig sött så mycket?
Många rekommenderar också sukrin - det sötningsmedlet kan jag ingenting om, dock.

Men framför allt - igen - gå på kalaset och var mätt och nöjd redan när du går dit. Ta med dig ostbitar också kanske? Som du kan bjuppa på? Eller "babybellar" som du knaprar på själv?

I lördags blev det alltså kalas och jag tillät mej en bit jordgubbstårta och ett glas saft. Det fanns bullar och kakor men dem lät jag bli utan problem. Tyvärr inträffade en lite trist incident senare och jag blev lite deppig. När grannen ringde på med nybakat var jag svag och självömkande och åt upp allt.

Usch, mönstret att tröstäta sitter verkligen djupt! Men jag bestämde mej för att inte känna mej nedslagen och oroa mej, inte minst för att jag kanske skulle bli "kortisolstressad" och inte gå ner nåt.

Så jag skärpte mej och har försökt styra upp ätandet bättre. Några dagar senare visade vågen på 0,5 kg uppåt men det fäster jag mej inte vid. Nu ska jag fetta på maten mer och undvika kolhydrater ännu mer.

Idag hade jag ett genombrott och berättade att jag äter LCHF på min rehab! Det mottogs väl av ledaren som frågade om jag sett AD på Fråga Doktorn, så det var ju kul! Själv kör hon på iTrim… vi får väl se om jag lyckas inspirera henne att testa min metod istället, hon ställde en del nyfikna frågor om min mat. Klart det är roligare än pulver! Jag kalasade på ägg, räkor, majo och CF medan hon drack te.

Igår läste jag om vad sumobrottare äter och hur! De hoppar bla över frukosten för att stoppa metabolismen. Men Skaldeman tycker det är ett bra sätt att gå ner de sista kilona! Hur går det ihop?

Sumobrottare äter fö en soppa/gryta på en massa grönsaker, buljong och kött - i groteska mängder, på eftermiddag och kväll, sen sover man på maten i minst fyra timmar. Utifall att nån undrade.

Sitter och tittar på Oprah som handlar om övervikt. Dr Oz tittar på vad de överviktiga barnens mat innehåller och pratar om socker, men säger inte så mycket om kolhydrater i övrigt.

Dr Phil pratar ju också mycket om övervikt.

Big Medicine handlar om fetmaoperationer och där får man ibland se vad patienterna äter för att gå ner i vikt inför operationerna.

Vad jag längtar efter lite nyanserade bilder av vad som är nyttigt att äta! När ska LCHF slå igenom på amerikansk tv? För innan det hänt där lär det inte hända här…

Igår hade jag ont i magen hela dagen. Ett jämnt knip högt upp på mitten. Bajsade vatten framåt kvällen och sen avtog det väl. Idag var magknipet tillbaka. Inte lika intensivt, men nog för att jag skulle tappa matlusten. Har bara fått i mej fläsksvålar idag.

För att gnälla vidare har jag haft ont i benmusklerna rätt länge nu. Jag knådar dem och de är fulla av ömmande knutor. Eftersom känslan är att musklerna förtvinar är jag rädd att viktminskningen ska bero på att kroppen äter upp mina muskler, men jag äter mycket fett! Jag lovar!

Ont ont ont. Dessutom har jag hemskt ont i ryggen, men det är väl iallafall inte kostrelaterat. Även om den garanterat förvärras av min stora övervikt. Usch, det är svårt att glädjas åt den bleka vårsolen när det gör ont och energin är slut.

Usch.

Helt oavsiktligt har jag nog halkat ner i lågkaloriträsket eftersom jag inte kan förmå mej att äta särskilt mycket. Har haft ont i magen sedan i måndags och det har inte direkt stimulerat aptiten. Magknipet verkar inte påverkas av om jag äter eller ej, kan inte begripa vad det är som gör så ont.

Det är svårt att veta vad magknipet kan komma ifrån - kanske har du nå'n maginfluensa (många har det just nu)?
Äter/Dricker du mkt mjölkprodukter?
Titta lite på vad du ätit och se om du kan prova att ta bort någon produkt för att se om det hjälper.
Hur ser ditt kh-intag ut - behöver du kanske lägga till lite kolhydrater igen för att sedan trappa ner i lugnare takt?

Du säger att du äter mycket fett - men hur ser proteinet ut? Får du i dig tillräckligt med protein för muskeluppbyggnaden???
Din värk i benmusklerna kan förstås vara omställningsbesvär också…

Använd gärna minmat.net för att få en översyn över ditt matintag så kan du lägga ut det i denna tråd. Det finns ju så många här på KiF som kan komma med tips och råd och som har egna erfarenheter.

Min våg hör till de sämre, man får en grov uppskattning av vad saker och ting väger och jag bryr mej således inte om att väga det jag äter.

Efter två månader visade den andra vågen på minus 5,5 kg som bäst men nu verkar jag ha gått upp igen. Kanske bara vätska, men ändå.

Härom dagen mätte jag mej om midjan och blev desto gladare. Jag är enormt bukig så jag blev väldigt glad att se att det skilde 7-8 cm!

Alltid något när man bör gå ner omkring 45 kilo. Men fort går det inte.

Imorse vaknade jag med halsont och nu har jag huvudvärk. Verkar som om jag kommer bli förkyld. Det första jag gjorde när det gjorde ont att svälja var att leta efter halstabletter och insåg att nu måste jag akta mej för socker i såna produkter också.

Har varit förkyld hela veckan, med groteska mängder infekterat snor. Jag har intalat mej att det är en del av utrensningen för att få det kännas som något mer positivt.

Jag är fortfarande extremt äcklad av allt som har med mat att göra, men försöker äta tre gånger om dagen iallafall. Jag är ju hungrig! Förstår bara inte varför inget smakar längre.

Men när jag kom att tänka på att det påminde om "morning sickness" var det nån som föreslog att det var just det som var felet: jag mår illa som en gravid för att hormonerna spökar!

Och det låter vettigt med tanke på att jag fick två blödningar inom en månad trots att jag varit blödningsfri i så många år. Nog verkar hormonerna leva loppan nu. Jag har inte lika kul…

Nu har jag läst hela din tråd. Vad besvärligt du har haft det emellanåt!

Jobbigt när mensen krånglar så där. Jag gjorde tvärtom mot dig och började med p-spruta för snart 2 år sedan och det är det bästa jag gjort. Har inte haft en enda blödning sedan dess och slipper bli sängliggandes och få humörsvängningar varje månad.

Vet ju hur det är med maten och när man är hungrig men inget vill ha. Själv äter jag oftast bara två gånger om dagen just nu. Måste äta på kvällen för att kunna sova bra i alla fall.

Hoppas ditt ätande blir bättre snart! Du kämpar på så bra!

Jag slutade också med mina humörstabiliserande mediciner under våren. Mådde pest och pina under utfasningen men nu mår jag likadant som när jag åt dem. Så med andra ord gjorde de ingen nytta. Håller tummarna för att jag inte tänker bli sämre i alla fall.

Hur går det med din ångest?

Med ångesten går det riktigt bra! Jag är förvånad att jag inte mår sämre än jag gör, men det kan å andra sidan bekräfta att min ångestmedicin inte var så effektiv, som jag misstänkte.

Men ändå. Jag är helt medicinfri idag, bortsett från betablockerarna.

Jag är fortfarande förkyld och igår när jag skulle lägga mej fick jag nästan panik av att ha så ont i halsen och knappt kunna lägga mej ner utan att kvävas. (Ok, liten överdrift.) Dessutom var jag jättehungrig och som vanligt var tanken på mat äcklande. Så vad gjorde jag? Jag har haft ett par kexchoklad i skafferiet sedan innan jag började med lchf för drygt två månader sedan och så åt jag upp en av dem. I ett svep, utan att skämmas. Och helt utan sockerchock.

Den enda reaktionen är förstoppning! Jag som alltid har lös avföring har plötsligt en helt bajsfri dag. Det hade jag inte alls väntat mej, kan jag tala om.

Jag kämpar på med maten fast den inte alls smakar. Måste säga att motivationen är låg nu när jag varken går ner i vikt eller mår bättre av lchf.

Lite peppkramar härifrån. Har panikångest men mår så mycket bättre på denna kost och bara det kan vara en vinst när man inte förlorar kilon. Mycket bra kämpat av dig, det är inte lätt att äta såhär i början men är man väl sockeravgiftad så är det så mycket lättare. Lev väl och var snäll emot dig å tack för att du delar med dig av din resa!

hej och hå!

Är alldeles ny på formet, sen igår 100% lchfare och innan dess ätit en blandning mellan GI och lchf i en månad.

Hittade din tråd idag och är jätte tacksam att du låter mig och andra ta del av din resa. Mycket jag läst om lchf har handlat om hur mycket folk går ner och hur bra de mår, men väldigt lite om hur jobbigt det kan vara att göra resan. Det är inspirerande och peppande att läsa dina jordnära och personliga inlägg. Tack snälla!

#60 Skönt att det går bra med din ångest. Själv vet jag inte alls hur jag mår just nu. Det händer så mycket runt omkring mig plus att jag har otroligt svårt att leva i nuet. Är redan orolig för hur julafton kommer att bli detta året. Förra årets var riktigt psykiskt jobbig.

Jag åt chokladgodis i går. Var inne i stan och handlade och blev bara så trött på alltihop helt plötsligt. Gjorde nått jag nästan aldrig gjort förr, tröst åt. Köpte kanske 10 olika bitar av naturgodis med choklad på och tryckte i mig på en gång. Knappt det var gott ens och sockerkicken jag ville ha uteblev.

Det var nått jag längtade efter när jag var anorektiker, låta bli att äta nått alls och sen bara ta en sockerbit kanske 2-3 gånger om dagen. Känna hur kroppen verkligen kickstartade. Nu kom inte denna känslan men min man släpade in mig i en affär så vi fick köpt ett par byxor till mig.

Har fortfarande storlek 46, vilket jag hade för ca 10 kilo sen också. Varifrån har mina kilon försvunnit egentligen? Det är ju runt mage och rumpa jag vill ha väck dem…

Vet hur det känns att inte kunna ligga ner när man är förkyld. Var superförkyld för bara någon månad sen och hade det så då. Det som gjorde mest ont i halsen var att andas. Hoppas du mår mycket bättre nu!

Kram! (Det var inte alls meningen att det skulle bli ett så här långt inlägg… )

Inte ska man be om ursäkt för att man skrivit för långt! Det är ju JÄTTEKUL med lite feedback! Annars känns det som om jag håller världens längsta och tråkigaste monolog för mej själv. Om ingen orkar lyssna/läsa är det ju inte så motiverande att skriva, menar jag.

Sedan starten har jag gått ner 6 kg och 10 cm i midjan. Det går sååå långsamt.

Jag har fortfarande svårt att äta, vämjelsen hänger kvar som ett svårglömt minne. Jag får äckelkänslor vid tanken på mat och alla obehagliga smakupplevelser verkar bara vältra sig över mej.

Igår lagade jag en urgod stek och jag "vet" att det kommer vara lika gott idag, men när jag tänker på att gå ut i köket får jag en stickande lukt i näsan av köttfätslimpan som blev totalt misslyckad - enligt mina hyperkänsliga smaklökar.

Det ställer höga krav på mej att laga gourmetmat varenda dag! Fast igår kväll hade jag nästan kunnat tänka mej stekt ägg och det är ju positivt. Hoppas detta jobbiga vänder snart.

Klockan är kvart i ett och jag ska nog försöka svänga ihop lite brunch. Lite lättare att andas idag! Fortfarande rejält utmattad men på bättringsvägen hoppas jag.

Och jag har inte stoppat i mej nån mer kexchoklad eller nåt annat dumt!

Jag har jättesvårt att äta rester av nästan allt. Gratänger kan gå bra ibland men inte alltid. Känns dock ibland ganska oekonomiskt att laga bara en portion. Värma upp hela ugnen bara för att göra lite gratäng tar liksom emot…

Stekt ägg kunde jag också nästan tänkt mig för någon kväll sedan. Fast det stannade vid tanken.

Duktigt att du inte ätit något dumt idag, det har inte jag heller gjort.

hm, startade du med viktnedgången när du började tråden? isåfall är väl 6 kilo och 10 cm en massa, tycker jag. Tummen upp för det resultatet!

#65 Visst är det svårt när man har såna fixa idéer för sig?! Allt blir onödigt krångligt.

#66 Tja, det känns så lite eftersom tre kg försvann de två första veckorna och resten har tagit lååång tid på sig. Och jag behöver ju gå ner 45-50 kg så det är ingen som tycker jag blivit så fantastiskt smal direkt.

men du är ju på rätt väg i alla fall!

Jag insåg till min förfasan igår kväll att mitt midjemått ökat med 2 cm Jag hoppas att det bara är min mens som spökar. Men jag förstår din frustration för min våg har stått stilla i 4 veckor, suck.

vi får kämpa på, inte bli alltför missmodiga bara för att det inte händer nåt just nu!

Nu har jag varit sjuk (i svininfluensan, misstänker jag) i 2½ vecka och börjar tröttna rejält. Igår natt var magen i olag och jag misstänker att jag ätit dålig köttfärs. (Läste att de hittat salmonella och kände mej återigen drabbad.)

Jag har sedan tonåren besvärats av akne och bla genomgått en Roaccutanbehandling som visserligen gav bra resultat men som avbröts pga att kolesterolet sköt i höjden, så nu får jag inte äta det igen. Kolesterol är ju så faaaarligt.

Tyvärr har jag inte sett att hyn blivit bättre på dessa månader med lchf, snarare tvärtom. Jag får stora bulor djupt i huden och de dyker upp på nya oväntade ställen.

Har för mej att jag läst nånstans (för hundra år sen) att beroende på var finnarna dyker upp så visar de på "obalans" i särskilda organ. Undrar om det ligger nåt i det. Annars förutsätter jag väl som vanligt att det är nån slags utrensning det handlar om.

Mina kinder är fortfarande röda och hettande, kommer det fortsätta vara så så länge jag äter lchf tro? Pannan och håret är flottigt, det känns som om allt smör jag äter tränger ut genom porerna.

#69 Svininfluensa? Har du varit i Mexico nyligen??

Nej men jag har ju LÄST om det! Smittar det inte via text - om man är hypokondriker?

Nu sitter jag här igen. Hungrig. Och inget i kylskåpet lockar. Inget är gott, inbillar jag mej. Jag vill inte tillbringa någon tid alls i köket.

Varför är allt så äckligt?

Nej, det finns sånt som jag vet är gott, men det är sånt jag inte får äta. Hopplöst.

Jag har "fuskat" ett par gånger den senaste tiden och det är konstigt hur lätt det var. En natt fick jag magknip, men det har jag även då jag inte fuskat. Jag vet att mitt sätt att fungera kring mat inte är särskilt vettigt, just nu väger det mellan att äta fel eller att inte äta alls.

Ont i magen och allmänt ynklig.

Är ju lite i samma situation som du Greddelin, äta fel eller inte alls…

Tänk att det ska bli så svårt med mat som ska vara så enkelt. Jag har fuskt lite och smakat glass av maken och jag har börjat lägga till mer grönsaker.

Tycker inte heller att nått är gott, särskilt inget jag har hemma just nu. Igår var jag sugen på pizza, riktig pizza med bröd och allt, men det kan jag ju inte äta längre.

Saknar bröd faktiskt, har inte fått till nått lchf-bröd som smakar som nybakt franska. Tänk om det hade gått att leva på bara ett piller eller två om dagen. Det hade varit skönt!

Bara äta mat när man är riktigt, riktigt sugen och sluppit all krav och stress från både en själv och omgivningen.

Jag äter inte ett dugg strikt nu. Jag undviker att köpa fel saker men om jag bjuds på något "otillåtet" äter jag det. (Dvs ett par skivor bröd/vecka, nötter då och då.) Hemma blir det bara kött i olika former, smör, mejeriprodukter och bär. Inte en frukt eller en grönsak så långt ögat når. (om man inte räknar de ananasbitar som ibland slinker ner i thaimaten) Det blir ganska glest mellan måltiderna. Jag äter inga stora mängder och förmodligen får jag inte i mej så mycket fett som jag skulle.

Det är så jobbigt att jag blivit så överkänslig för smaker osv. Det är varken kul eller lockande att äta. Det känns inte alls som nån fest.

Jag mår heller inte bättre och går inte ner i vikt. Jag vaknar ganska ofta mitt i natten av att jag har ont i magen och måste gå på toaletten. Och med det menar jag ett par gånger i veckan. Jag är lika trött som förut, hyn är lika finnig som innan, håret lika fett. När jag tar i låren känns de "plaskiga", som om jag hade en massa överskottshud. Musklerna är i knutor och värker.

Tre månader har jag hållit på och vågen rör sig inte.

Är det verkligen sant att LCHF är det bästa sättet för ALLA att äta? Motivationen är låååååg nu. Ja, fortfarande.

Har också funderat över det där sista, "Är det verkligen sant att LCHF är det bästa sättet för ALLA att äta?"

Nu har jag visserligen gått upp ett kilo över helgen, vet inte riktigt varför faktiskt men jag misstänker martinin…

Har inte heller hittat någon som helst hälsoförbättring. Sammanlagt har jag gått ner 7 kilo sen i september. När jag började gick jag ner 6 kilo till julafton men sen gick jag upp 3 kilo under januari och de vägrade flytta på sig tills jag började svälta mig. Nu har jag gått ner de där 3 kilona + 1 extra, men det man tappar i svält brukar ju komma tillbaka så jag börjar nästan bli rädd att äta normalt igen.

Problemet för mig sitter ju i mitt huvud. Klarar inte av att äta när det blir ett krav.

Hmm, jag är visst urkass på att peppa… Men jag känner igen mig så!

När jag gått upp de där tre kilona i januari försökte jag äta så himla rätt. Alltid under 20 kolhydrater och över 70 protein och över 2000 Kcal, ändå hände inget förrän jag slutade äta normalt. Konstigt!

Förstår att din motivation är låg… det är min med.

Kram!!!

Ja… om man åtminstone såg något tecken på att vara på rätt väg! Nu känns det som att jag står still för att jag förbrukar de kalorier jag äter och det är väl inte riktigt lchf-tänk. Jag kanske aldrig får igång fettförbränningen!

Mitt första delmål var att komma ner under 100 kilo men det verkar bara inte hända. Om jag åtminstone kände att jag mådde bra av att äta såhär skulle det väl vara ok, men nu känns det som om jag gått på ett absurt skämt och alla bara väntar på att jag ska vakna upp och inse att jag gått på en nit.

Det känns helt galet att prata om och försvara LCHF när jag själv inte upplevt något av det jag påstår om kosten. Det enda jag vet med bestämdhet är att man blir mätt av fett, men resten då?

En del är så oerhört kolhydratkänsliga att de måste ner väldigt lågt i nivå för att få effekt och resultat.

Själv skulle jag aldrig gå ner i vikt på 20g kolhydrater om dagen - jag ligger under 5g de perioderna. Det kräver oerhört mycket planering och sker därför etappvis när jag känner att jag orkar.

PS: Hälsoförbättringarna kom första gången när jag lärde känna Sten Sture (vintern 2004/2005) och äntligen förstod att jag var tvungen att öka fettmängderna radikalt.

Ja det låter tufft att ligga på 5 g kolhydrater! Jag har fortfarande lite svårt för rent smör och äter hellre grädde/CF till mitt kött men hoppas att jag inte ska hamna så högt iom att jag inte äter så mycket kolhydrater i övrigt.

Nån gång borde jag väl sätta mej och räkna ut mitt intag på minmat men jag har ingen bra hushållsvåg och är så less på allt som har med mat att göra. Fattar inte varför inget är gott längre. Jag som trodde jag älskar god mat!

Jag skulle inte heller fixa att ligga under 5 kolhydrater per dag, inte utan att allt annat sjunker också och då blir det ju fel. För min egen del tycker jag att det är konstigt att inget hände när jag åt som "bäst".

Förstår att du är less på mat, särskilt när inget händer på vågen. Jag lever på mitt proteinpulver just nu och riven ost som jag blandar med creme fraiche. Även fläsksvålar lyckas jag nu få i mig.

Hoppas du kan hitta i alla fall något som är gott!

Idag åt jag mitt proteinpulver när jag hade ute min kanin för rastning, det var inte alls lätt kan jag säga. Han lyckades, genom att finta mig och hoppa upp på soffryggstödet och sen ner över min axel, få smak på proteinröran i koppen. Slurp sa det! Slutade med att jag fick stå på golvet och äta det med en arg kanin som drog i mina byxor under tiden.

Hmmm… proteinpulver säger du. Får du i dej tillräckling med fett då? Jag kanske skulle prova nåt sånt eftersom det nu går så himla trögt med ätandet. Är pulvret gott eller smakar det sågspån?

Nä, jag får nog inte i mig tillräckligt med fett alls. Ligger runt 1000 kcal och ibland upp till 1400 kcal… får inte i mig mer än det jag skrev i förra inlägget liksom och jag klarar bara av att äta tre gånger om dagen.

Proteinpulvret är supergott men jag blir så mätt av det att jag inte orkar äta en hel portion vilket är lite dumt. Men nu får jag upp proteinet från över 40 gram per dag i alla fall!

SUPERGOTT? Oj! Vad heter det? Det låter som om det kan vara värt att testa de dagar man inte får ner nåt alls.

Det heter Double Pro och jag har beställt det på Gymvaruhuset.

Jag blandar det med grädde i också och det blir lite som chokaldpudding, fast med mer mättnadskänsla som varar längre.

Har köpt det med chokladsmak förstås… annars skulle det nog inte smaka chokladpudding, men det finns andra smaker med.

Tack för tipset!

Men nu till nåt helt annat: SÄKERT ATT MAN INTE BLIR AGGRESSIV AV LCHF? Fy sjutton var retlig jag har varit de senaste dagarna! Jag har flera gånger blivit så arg att det flimrat för ögonen och det är inte alls likt mej. Jag blir arg på folk omkring mej och arg på tv-program och arg på nyheterna - allt!

När jag inte är fly förbannad har jag råångest och ligger helt apatisk och bara stirrar.

(Kan det bero på att jag snart blir ett år äldre?)

… eller så beror det på andra saker i livet? Äter du någon medicin till exempel?

Jag har fått lite otrevliga humörsvängningar när jag slutade med min ena medicin. Är varken mer eller mindre deprimerad men har helt plötsligt tillgång till alla mina känslor… visste dock inte att jag var en så aggressiv och lättretad person. Fast det beror lite på hur jag mår med…

Hoppas det går över för dig, för jag vet lite hur det känns och man släpper lätt ut det på första bästa närmaste som råkar komma ivägen.

Ångest har jag haft i dag med, låg två timmar i sängen i för middags och bara orkade inte med något alls. Det blev dock bättre när maken och Lillskruttan kom upp. Vem kan vara deprimerad med en hundtunga i örat?

Nej jag slutade ju med ångestmedicinen samtidigt som jag började med lchf för tre månader sen. Nu äter jag bara betablockerare. Men så som jag mått de senaste dagarna har jag funderat på om jag ska ringa min psykiatriker och be om ny medicin! Usch så jobbigt det är!

Tanken är att jag ska städa och fixa för gäster imorgon men fan vad jag inte vill! Känner mej så stressad och pressad att jag inte får nånting gjort och ser inte alls fram emot att träffa folk, förväntar mej bara att det ska bli jobbigt på alla sätt och vis.

Vad åt du för ångestmedicin? Du behöver inte svara alls, bara jag som är lite nyfiken…

Jag åt lamictal som stämmningsstabiliserande också åt jag ciprlaex med. Nu har jag bara stesolid och propavan vid behov, ångestdämpande och sömnpiller.

Du kanske ska ringa din psykiatriker och prata lite i alla fall, det kan hjälpa det med ibland.

Jag vet att man ofta tycker att man måste storstäda när man ska ha gäster, men faktiskt… egentligen tror jag inte det behövs. Röj undan det värsta så att du verkligen orkar med det istället.

Hoppas det blir bättre för dig!

Superkram!

Nu senast åt jag Lyrica men det var det nionde preparatet på åtta år som jag prövat utan större framgång. Nästa vi ska pröva heter Anafranil, ett av de äldre sorterna eftersom jag testat många av de nyare och de inte haft nån effekt.

Jag har knappt lyft ett finger idag. Men jag gör säkert ett litet ryck ikväll och sen stressar jag runt som en dåre imorron, det är min vanliga taktik.

Lyrica tror jag inte att jag har testat annars har jag ätit det mesta, i alla fall som ska hjälpa om man är bipolär. Nu äter jag inget alls men är inte helt säker på om det verkligen är rätt…

Din taktik låter som min… "Gör så mycket som möjligt i sista ögonblicket och helst lite senare."

När jag jobbade på travet så lärde jag mig att "Gör inget idag som du kan få någon annan att göra åt dig i morgon." Fast då måste det finnas någon annan som kan hjälpa en med…

Städar lite lojt och en sockerkaka sprider sin väldoft i ugnen. Om en timme kommer de och jag har ännu inte ätit frukost eller tagit ut hunden eller… ja det finns en massa kvar att göra. Bäst jag lägger på ett kol…

En timme är ju låååååååång tid… förutom när man har bråttom.

Hoppas du får det trevligt!

Vad skönt det blev när alla gick! Jag är redan på bättre humör! Kvar blev en halv sockerkaka med frosting och några tårtbitar och jag känner på mej att det kommer hamna i min mage. Men det tänker jag inte gräma mej över. Jag är helt färdig fysiskt och psykiskt och tänker inte göra ett vettigt handtag på resten av kvällen.

Du har väl annan mat hemma också? Ta en bit brie och ett glas rödvin och gratulera dig själv till att ha det hela avklarat!

Jo jag har annan mat med ids liksom nte stå vid spisen… men ost (camembert tror jag) och vin har jag! Kalas!

Perfekt! Jag har också alltid sån mat hemma som bara är att plocka fram och äta. Ost, ölkorv, makrill med en dutt majonnäs - mums!

Jag skar upp ölkorv och ställde på bordet och alla bitar förvann innan jag hann smaka! Och jag som trodde att de andra hellre skulle äta kakor… men även de som inte äter LCHF (inklusive småbarn) åt kryddig ölkorv för glatta livet.

Där ser man! Jag tror att den här gamla svenska seden med kaffebröd, kakor och tårta är på väg ut - så kul är det ju faktiskt inte. Det är mycket trevligare med något gott småplock.

Måste också få säga att jag nästan bröt ihop över flikkans arga kanin - jag såg den framför mig, ilsket ryckande i byxbenet…Jag har aldrig haft någon kanin, men jag har alltid trott att kaniner är små supersnälla raringar…

Jag har i livet haft väldigt hemsnickrade idéer om hur kroppen fungerar och att kroppen (åtminstone min) kämpat för att få en bra balans mellan sött och salt (innan jag upptäckte lchf alltså) så för mej känns det självklart att ställa fram salta komplement till det söta. Idag blev det tunnbröd fyllda med ost och skinka eller räkor till pöbeln och korven skulle då alltså vara till mej… men som det nu blev fick jag ta nån liten otäck brödrulle i brist på bättre.

När gästerna drog hemåt såg jag till att de fick med sig alla småkakor och resten av tunnbrödet för att minimera skadorna här hemma.

Jag har ätit både sockerkaka och godis sen gästerna åkte för att riktigt grotta ner mej och efter vin och ost somnade jag och vaknade en liten stund senare med värk i lederna. Jag tror inte jag behöver fråga er vad ni tror det beror på! Men kan man få gikt i alla finger- och armleder? Det kommer och går hos mej och jag har tagit blodprov och vet att det inte är reumatiskt. Det värker från fingerspetsar till axeln. Just nu är det vänster arm men jag tror det kan drabba den högra ibland också.

Latmask: Kaniner är supersnälla raringar… så länge de får som de vill. I alla fall så är min Lusegris så.

Klappar jag inte honom när han är lös ute så biter han hål på filten i soffan eller välter ner blomkrukorna. En gång så tog han faktiskt en liten blomma i munnen och sprang iväg med. Hade jord i nästan hela tv-rummet sen, inklusive sofforna för han var ju tvungen att hoppa i dem med innan det extremt hållbara blommbladet gick sönder och han tappade blomman.

Är han hungrig och inte har pellets på kvällen så kastar han runt sin keramikskål i buren så det bara brakar om det. Eftersom han dessutom bor i ett gammalt terrarium så är det glasskivor som dörrar så han vet att han får mat rätt fort när han gör så.

Ser han att någon av katterna är i vårt knä när vi ser på tv kan han också kasta matskålen omkring sig för att vi ska öppna en dörr och klappa på honom.

Här är en bild när han är ute och upptäcker en katt i mitt knä. Katterna har lärt sig att flytta på sig för honom för annars lägger han sig på dem.

Håhå, jag vet inget om värk (peppar, peppar) men det är uppenbart att folk har en helt annan smak än man tror…be prepared!

Greddelin, ursäkta att jag är taskig, men din kropp säger ju verkligen ifrån vad den gillar och inte gillar!

På den här sajten finns det ju massor av medlemmar vars kroppar knappt reagerar alls på godis- och sötintag, så att påpeka för dem vad detta ställer till med är ett helsike. Och sen har vi er vars kroppar kopplar bums - A leder till B! Ehm…

Nu blev jag lite OT med kanin hos dig Greddelin, men min Lus är så knäpp att jag lätt fastnar i berättelser om honom.

Tråkigt att du får ont i lederna på det där viset. Själv blev jag bjuden på våfflor hos grannen idag. Åt två och tyckte att det räckte med det, men då kastade han fram glasspinnar och jag kan inte säga nej när folk bjuder på det viset.

Hade ångest tills för några timmar sen bara det och mådde illa. Vet inte om jag fick ångest av kolhydratschocken eller om det var för att jag fick dåligt samvete för att jag åt över huvudtaget. Mådde dåligt gjorde jag i alla fall… och det gör alla andra runt omkring mig då också.

Hoppas du blir bättre i lederna snart igen!

Är förresten extremt lakritssugen just nu. Funderade på att köpa någon bit när jag var i affären innan men kom på att då skulle jag få betala mer för påsen jag la det i än godiset och då slog snålheten till!

Flikkan, din kanin låter som en riktig personlighet! Låter som ett roligt djur, annars har jag haft svårt att se kaniner som särskilt… ehh.. roliga. Jag har aldrig fått nån sån kontakt med en kanin.

Det där "sociala" ätandet är en utmaning! Man äter för att det inte ska bli diskussion eller sårade känslor. Jag var på kalas för drygt en månad sen och tackade nej till tårta med motiveringen att jag gick på diet, men då började alla truga! Jag sa att jag kunde smaka en sked från min kompis tallrik, men då skulle jag förstås ha en egen asiett… och då blev biten större än jag tänkt men fick ändå gliringar och skratt om att inte föräta mej osv. Och allas fokus låg på mej tills jag ätit upp. Hur kul är det?

Dessutom: det var en mormor som bakat tårtan och hon tjatade och tjatade om att hennes barnbarn måste komma och fika med oss. När han inte ville ha sa hon att "mormor blir ledsen om du inte äter" och det kändes så jävla onödigt att skuldbelägga barnet för att välja bort något onyttigt!

Latmasken - Ja i detta fall sa den verkligen ifrån! Men den har också protesterat våldsamt när jag ätit strikt LCHF med illamående och stark avsmak. Dessutom har jag vaknat med magont och fått gå på toa mitt i nätterna vilket gör mej sååå trött och slut på dagtid.

Jag vete fan vad den vill att jag ska äta. Möjligen ska jag ha grönsaker till maten, jag vet inte.

Inte kul, Greddelin! Jag äter massor av grönsaker till maten, det funkar jättebra!"Massor av grönsaker" låter  ju häftigt - jag äter så pass mycket att det syns på tallriken! När man väger grönsallad t ex blir det väldigt mycket mindre än man tror. Så käka på du - och kolla vilka mängder det verkligen handlar om!

Ja jag måste nog experimentera med maten mer. Men jag hör till de ovanliga kvinnor som aldrig riktigt gillat frukt och grönt. Man tycker ju en strikt kött- och fettdiet borde vara perfekt för mej men det verkar inte stämma.

Jamen det är ju samma sak här!

Jag har aldrig gillat det där där jamandet om "frukt och grönt" - och har det inte på sistone tenderat till att mattas efter "FRUKT OCh grönt"?

Jag tycker det är helt OK med en sallad till biffen - men det här vegetariska stuket är helt mysko! Jag tror att det är en slags kvinnlighetsgrej som vi gått på långt efter att vi skippat alla konventionella "kvinnlighetsmarkörer"!

Tackochlov att man är uppväxt i norra Norrland - jag kan skylla det mesta på det!

Vi gamjänter ät int nå sånt där tok! Basta!

Växter kan man ha för att variera smaken på köttet man äter.

Men en helt vegetarisk sallad har jag väldigt svårt att få i mej. En god sallad dryper av kött, ost, keso och har gärna nån dressing med smak. Bara gröna blad och kylskåpskalla tomater som tappat smaken är ingen höjdare.

Men på sistone har det alltså inte blivit mycket växter i maten för att jag stått still i vikten och måste testa kolhydratreduktion. Men svaret kan ju vara det omvända, att jag behöver mer för att komma ifrån illamåendet. Jag har blivit hypersensitiv för allt och tycker saker smakar sämre än förut. Längtar aldrig efter att äta utan ser det som ett tvång och så var det inte förut.

Eller jo, jag har visst haft svårt med maten förut men det senaste året innan jag började med lchf fick matlagningen ett uppsving och jag älskade återigen att stå i köket och dona. Nu är det borta igen.

Kolhydratkänsliga läsare varnas.

Det passade väldigt "bra" att få ett tråkigt besked idag då jag hade "tröstgodis" hemma. Jag har visst väldigt svårt att motstå kolisar när jag blir nedstämd.

Efter att ha frossat maniskt i godis fick jag för mej att ställa mej på vågen och till min chock såg jag att vågen INTE stod blick stilla på 108,6 som den gjort den senaste månaden utan på 106,6!

Så nu kan mitt godisätande ha kommit av sig lite… ska tröstäta isterband, får se sen om jag lyckas räta upp mitt ätande.

Oj! Har du gått ner lite? Grattis!

Tröstäta isterband låter i alla fall bättre än godis. Jag har tröstätit lite lakritsbitar idag. Köpte det som finns bland "naturgodiset" när jag köpte paranötter. Fast… fyra bitar räckte så jag har några kvar i påsen att ta vid behov.

Isterband tycker jag kan lukta gott men jag vågar inte äta det för det ser så grovmalet ut…

Måste bara rapportera att frossandet i socker resulterade i astronomiska mängder gas i tarmarna! Jösses vilket trumpetande!

Nu får det vara slut med "roligheterna".

Hoppsan då!

Jag märker sällan av några bieffekter när jag fuskat. Ibörjan fick jag lite huvudvärk men inte nu längre… Lite dumt, för det hade varit lättare att låtabli fusk om jag visste att jag skulle må riktigt dåligt efteråt.

Ångest får jag visserligen men jag är inte helt säker på att det verkligen är kolhydraternas fel… kan ju vara hjärnspökena.

Nu vet jag inte vad jag ska tro! Imorse visade vågrn att jag gått ner ytterligare! Jag som fuskat med godis och vin! Det kanske är det som är svaret? Eller så är det musklerna som förtvinar…

Jag kan rapportera att jag gått ner ca 9-10 kg sedan starten i februari.

Men jag undrar över min fettkonsumtion… jag tycker det är halvsvårt att få i sig så jag vet inte om jag äter tillräckligt mycket fett. När jag äter något riktigt fettigt så reagerar jag ALLTID med att bli flottblank i pannan. Det är som om porerna pressar ut fettet genom ansiktet (fräscht va?) och då undrar jag om jag ännu inte anpassat mej till kosten?

Och fortfarande efter fyra månader har jag väldigt rosiga kinder. Inte för att det stör mej, det ser säkert friskt ut, men min tanke är ju om det är fettförbränningen som får kinderna att rödna.

Ni ser, jag vet inte om jag äter för mycket fett eller för lite! Och jag har ingen våg som passar för ändamålet, jag kör på känn.

Magen är ömsom hård, ömsom lös. Vilket är intressant för en som haft kronisk diarré sen innan tonåren.

När jag fuskar, vilket händer i liten skala men emellanåt rätt ofta, så reagerar jag inte på nåt särskilt sätt, mer än att mina leder gör ont av socker, vad det verkar.

Grattis till att du gått ner så  mycket, Greddelin! Tror säkert dina rosiga kinder ser friskt ut.

Jag har läst din långa tråd och lett under tiden - för jag känner igen så mycket. Mina kollegor gillar skarpt att jag serverar Brie istället för kaffebröd när jag står för fikat - några har till och med upptäckt att de kan ta med något som även passar mig - vispad grädde till kladdkakan tex tar jag ju glatt i kaffet.

Grattis till viktminskningen och svar på dina frågor om vad som är lagom och inte har jag så klart inte - hade vi det vore vi troligen nobelpristagare hela bunten.

En sak är säker - du är på väg åt rätt håll om din mage svarat på att inte ägna sig åt prinsessan Desirée (som vi sa som barn) hela tiden. Förstoppning är inte heller kul - men den lösa varianten är inte så frisk den heller.

He he "prinsessan Desirée"! Den ska jag börja använda.

Vikten har stått blickstilla ett par veckor men igår var jag väldigt aktiv och även om det är högst tillfälligt måste jag njuta av att se att vågen pekar åt rätt håll idag.

Igår blev jag glad när ämnet gled in på kost med folk jag inte kände - såna där naturligt smala människor - och de berättade att de var lågkolhydratätare och var mycket noga med att äta ren mat utan E-nummer och liknande. "Vi äter massor med grädde."

Det var så befriande! Jag kände mej plötsligt helt "okonstig"! Vi var i majoritet den lilla stunden.

Den majoritetskänslan kan du suga på länge!

Jag har några smala vältränade kollegor på jobbet - men ack så mkt sött de äter. De får slita hårt för att hålla sig i trim minsann.

Jag har haft högt Blodtryck och medicinerat mot detta i ett par års tid. Igår var jag på vårdcentralen och fick veta att blodtrycket låg på 120/80 och att jag kan sluta med medicinen!

Liten seger, men nu när vikten står still får jag verkligen glädjas över detta istället!

Grattis Greddelin! Måste vara skönt att sluta med en sådan medicin och ha ett bra Blodtryck på egen hand.