Jag tror att man måste vara mottaglig för förändringar av sin kost. Är man inte i den nyfikna fasen av livet o berädd att testa nåt annat tar man inte till sig informationen som någon kommer med. Som "nyfrälst" är det lätt att vara ivrig och vilja att alla andra också ska ta till sig det enda rätta som man själv upptäckt. Ta det lugnt, alla är inte mottagliga, låt de komma till dig med frågor vartefter istället. Ingen kan, som sagt, "bli övertalad" som inte är villig till förändring!!!

Jag tror att det är svårt att övertala vissa för att de helt enkelt är kvar i fettskrämdheten och för att de tror på Livsmedelsverket.

Jag själv ids inte propagera för mina kollegor. Visst berättar jag gärna om någon är intresserad men jag har märkt sånt motstånd hos vissa att det helt enkelt inte är värt besväret. Var och en får bli salig på sin egen tro. Sen lär de förhoppningsvis märka HUR mycket smalare jag blir och HUR mycket bättre jag mår och hänga på bara för det.

Dessutom vet jag att för idog övertalning ofta bara resulterar i ännu större motstånd, och jag vill inte skapa dålig stämning. Hellre föregå med gott (tyst) exempel och berätta OM nån vill veta mer…

Men jag förstår absolut din känsla!

Jag tycker också att de får komma till mig istället. Ingen har märkt något mer än att jag får mycket kommentarer om "mina goda och fräscha matlådor" och "oj vad gott det luktar". Då ler jag bara i mjugg.

De vet om på jobbet att jag kör LCHF… märker att jag gått ner (6 kg på 7 veckor)… ser med spänning på vad jag har för gott i matlådan… Frågar de så berättar jag gärna om LCHF och dess fördelar… Men jag tar inte upp det själv.

Håller med Fia1 där - man måste vara mottaglig annars hamnar folk i försvarsställning. Sådan är även jag. Om jag själv inte är redo för en förändring så står jag emot ännu starkare. Bättre att väcka nyfikenhet och om någon blir redo så lär de hitta sin väg och då finns jag där att svara på frågor. =)

förklara vad som händer i kroppen när man äter kolisar…

Håller med alla andra, man kan inte övertyga nån som inte vill bli övertygad. Jag svarar gärna om nån frågar, vilket de gör ibland när jag tar mig ett kokt ägg till kaffet istället för en kaka, men i övrigt förlitar jag mig på att den som är lite observant ser vad jag äter och vilken effekt det har på mig, och så får de dra sina egna slutsatser!

Jag brukar bjuda hem folk på min mat och de tycker om det de får. Men de envisas ändå med att tycka att vi är väldigt "duktiga" som kan hålla oss till lchf. Vill man inte så vill man inte, svårt att göra något åt det.

Jag var också eld och lågor de första veckorna och fick faktiskt med mig några som "konverterade" till denna underbara kost. Men vissa gillar det inte så jag tonade ner det hela.

Frågar de så svarar jag men jag låter de ta första steget efter att de har kommit med kommentarer att du har ju smör i skallen….Ja mycket skall man få höra…

Sedan så finns det vissa som är riktigt agressiva för att de är så fettskrämt så det inte är sant.

Så mitt råd är tona ner det hela och om de frågar svara men låt det annars vara för tids nog så ser de skillnad

Om jag ser till mig själv så minns jag när jag första gången hörde talas om Atkins. Det var under tiden då jag viktväktade som hårdast och jösses vad jag tyckte det lät äckligt och totalt fel på alla sätt.

Sen är jag av rena principskäl emot missionärer (religiösa, kostfantaster, motionsfantaster, politiska eller vad som). De som är nyfikna berättar jag gärna för, de som inte är nyfikna behöver inte veta. Det är ett mycket starkare "statement" (glömmer av svenskan när hela vardagen annars går på engelska) att leva det goda exemplet och inte säga så mycket om det.

Intressant att läsa vad ni skrivit och ni har såklart rätt. Jag tänker inte övertala dem som inte är mottagliga. Läraren visar sig när eleven är redo :))

På mitt jobb är de flesta mest bara nyfikna och frågar hur det går osv.

Den enda riktigt negativa reaktionen fick jag från vår kock. Jag var tvungen att tala om för honom att jag hädanefter inte skulle äta vare sig ris, pasta eller potatis, inte heller sallad i nån större utsträckning. (För hans portionsberäkning).

Då utbrast han direkt "Äh- det DÄR tror jag inte ett skit på, haha!"

Då började jag ta med matlåda istället och äter den inte i restaurangen utan i fikarummet med de få andra som har matlåda.

Där har dom vant sig, men tycker det är lite kul att fnissa åt min "tokiga" mat. (Medans dom själva skvätter med sin lättfil och fullkornsflingor, får magknip efter maten och är tokhungriga vid 14-tiden…).

He, jag delar lunchlåderum med Landstingets dietist som är ansvarig för mathållingen på sjukhusköket (som jag förstått det). Hon har gått på mig om mättat fett (det kan hon ju syssla med om hon tycker det är nöjsamt) och hänvisat till en studie. Jaha, sa jag, vilken då? Den vill jag gärna läsa. Har du en kopia eller en länk?
Sen har hon inte sagt muck till mig sedan början på december. Ha på fötterna, eller?

Ananrs är många nyfikna och jag pratar med de som frågar eller stirrar i ögonvrån i min matlåda, men låter resten vara.

Häromdagen hade jag några paprikastrimlor och ett par tomatskivor till mitt kycklinglår i lunchrummet. En av kollegerna, som vet hur jag äter, utbrast: Nämen, äter DU grönsaker?!?

#13 Det har jag också råkat ut för: hade pannbiff med cremefraiche-stuvad bladspenat på tallriken.

Grönsaker? Äter inte du sådan där högfettskost?

Varför övertala andra?

Det som slår mig är om man möjligen själv söker bekräftelse i att man övertygat någon mer. Har kommit på mig själv massor av gånger kring olika skeden i livet att man innerst vill ha bekräftat av någon annan att man gjort rätt i ena eller andra valet man gjort.

Om det känns rätt med viss kost, satsa på att lära dig så mycket du kan från olika håll. Diskutera gärna och ta in vad andra har att säga. Folk känner direkt när någon besservisser tror dom vet något ingen annan vet och skall konvertera dom och går i försvar. Och det är ju inget konstigt eftersom de som har hur mycket utbildning som helst på området reagerar likadant när något strider mot gängse normer.

Även här på forumet går folk i försvar direkt om någon har något kritiskt att säga om lchf. Rätt mänskligt, särskilt som AD fått strida hårt som underdog i många år innan upprättelsen började komma.

Tror inte jag söker bekräftelse av andra i det jag gör, då menar jag med att äta enligt lchf, men visst är tanken intressant. Jag vill nog bara att andra ska må lika bra som jag gör och få upp ögonen för lchf…

. Hm

Varför övertala andra? Tror många av oss som börjar med kosten blir "frälsta" och gärna själva vill "frälsa" världen. Tror det är helt fel väg att gå. Att föregå som gott exempel är för mig den bästa vägen.

Efter ett tag så inser man att det finns nyanser av grått! ;)

Tror också det är därför jag själv mött så lite motstånd i mitt sätt att äta: Effekten syntes direkt på mig och jag försöker inte att hela tiden påtala mitt sätt att äta. Säger bara nej, tack och gör ingen stor affär av det hela.

Mat är en oerhört pesonlig sak där varje individ själv måste ta sina egna beslut.

varför försöka prata dom till rätta, visa att det funkar för dig för det är ju det som är huvudsaken.

förhoppningsvis så ser de förändringen hos dig.