Vet inte till hur mycket hjälp detta är, men som jag ser det har du att välja: Vad står du lättast ut med, släktens kommentarer eller sockersuget du kommer att få om du väljer att undvika det förstnämnda?

Du skulle kunna dig hyfsat mätt innan kalaset för att inte falla för ev. frestelser. Vad de andra säger kan du i princip skita i för det är dig och din kropp det handlar om. Vill de misshandla sig själv med kolhydrater – fine! Men det är deras val och du gör dina val. Svårare än så är det inte. Lycka till och stå på dig :D

Är det ett stort kalas med mycket folk brukar man vanligtvis fokusera på födelsedagsbarnet.

Men säg att du mår dåligt av grädde eller något (om det är en sån tårta) eller så säger du som det är.

Det är väl så att du måste tänka på din kropp först och främst - eller hur?

För att det inte ska bli alldeles tomt på min "tårt"tallrik vid tillställningar lägger jag dit lite ost, lite oliver eller så, det som finns som jag mår bra av. Är det gräddtårta så kan det fungera för mig att ta en liten bit och så äter jag bara lite grädde.

#4 och alla andra:

Jag kan ju hoppas att det bjuds på en smörgåsbuffé eller liknande. Då finns det alltid skinka och ost att tillgå.

Att falla för frestelsen (tårtan) är inte troligt, men min släkt är jääädrigt skvallriga av sig och så fort något sker som inte stämmer med deras världsbild kan det bli ett himla liv.

Jag ska försöka stå på mig. Tack! :)

Ush ja, släkträffar är värst.. verkar som om det går ut på att göda varandra med snabba kolhydrater!

Jag grundar alltid ordentligt innan jag går hemifrån, äter ordentligt och kan även dricka ett glas grädde innan jag går!

Jag brukar äta mest av det som är bäst. det andra tar jag lite för syns skull.. säger, ush va jag e mätt nu..

Ja, jag skall på bröllop i dag. Är också lit fundersam hur jag skall uttrycka mig. Men jag brukar ligga lite lågt och inte börja argumentera med folk. Bara säga att jag undviker socker och mjöl just nu. Eller att jag inte tål just "vad det nu är". Men att jag gärna äter ………. Och så fort som möjligt vända bort fokus från mitt ätande och min tallrik.

Försöka övertyga någon gör jag vid andra tillfällen och med de människor jag tycker det är värt att lägga energi på. Men det är klart finns det någon på festen som verkar på allvar intresserad kan jag berätta.

Jag dricker inte alkohol sedan många år, så jag har långvarig övning  på folk som inte vill förstå.

Bara säga annars att man mår illa.

#8 Fast då kommer pikar om graviditet som ett brev på posten …

Eh, får man inte vara tjej och må illa?

Herregud, man kanske inte alltid är sugen på tårta!

#10 Jo, naturligtvis :) Men hur släkten ovan beskrivs så gissar jag att en graviditet skulle bli deras slutsats :P

Den här diskussionen är egentligen helt vansinning. Vi som äter LCHF har ju valt att göra det med omsorg om våra liv, vår hälsa och våra kroppar. Att det finns folk som inte vill begripa, måste kommentera, måste tala om att det är onyttigt (fast de själva inte vet ett förbaskade något om vare sig kost eller LCHF eller aldrig annars brytt sig) borde man ju ta med upphöjt lugn och äta det man vet man mår bra av. Annars ska man liksom falla till föga och peta i sig en tårtbit eller vad det nu kan vara för att tillfredsställa andra, som har noll-koll på nutrition och näringslära. Jag vet ju att det inte är lätt att hela tiden bli utsatt för förvånade blickar, kommentarer och näs-rynkningar när man häller grädde i kaffet och lyckligt smetar smör på ostskivor. Men, det är min kropp, mitt val och min hälsa det gäller. Så hang on in there alla ni som ska på kalas, det är väl ingen som tvingar de ofrälsta (icke LCHF:are) att dricka grädde och äta smör om de inte vill????

Att råda är alltid svårt. Att fråga och få tips är alltid bra i vilket fall som helst. Kanske man kan välja något ur andras erfarenheter eller tankegångar, som man inte själv tänkt på eller tvärt om få bekräftat det man själv tänkt på. 

Även inom traditionellt ätande anses i allmänhet inte tårta och söta kakor vara nyttigt. Ändå äts det, men ofta med en medvetenhet om att det är vid speciella tillfällen, och inte ska ätas för mycket av och inte för ofta. Men äts förstås betydligt mer av än vid lchf, som är noll eller nästan noll i den frågan.

För egen del äter jag inte sådant till vardags längre, sedan ½ år tillbaka. Innan dess, väldigt gärna och allt för mycket. Men när man kommer ned i så små kvantiteter som vid enstaka släktträffar, då skulle jag för min del äta lite grann av det som bjuds, dvs inkluderat icke lchf-mässig mat/fika. Det talas ibland om igångtriggning till oemotståndligt merbegär vid intagande av sötsaker. När jag testat, när man haft gäster eller varit bortbjuden, har det tillståndet inte infunnit sig, trots att jag alltid varit och säkert fortsätter vara, en grundad gottegris. Nästa dag är man tillbaka på lchf-mässiga banan igen. Men det kan förmodligen bero på hur ofta undantagen sker. Det var min erfarenhet (kort sådan, ½år) som jag hade att bidraga med.

Smart förslag som givits ovan också, att äta sig nöjd innan man går hemifrån, så man därmed med automatik äter mindre onyttigheter på kalaset.

#12 Håller med dig; helt vansinnigt! Dessi101, vad är du rädd för? Att någon ska ta illa vid sig? De skiter ju i dig när de lägger sig i. De vill bara ha någon att göra sig lustig över. Vuxenmobbing är vad det är. Det som händer är att du gör något som de andra inte gör, du avviker från gruppen. De blir förvirrade och vill att du ska "komma tillbaka". Först då kan de känna sig trygga. Var stark och säg som det är. Har de problem med din kosthållning så är det ju tur för dem att det är du och inte dem som har den typen av kosthållning :) Ja, jag hyser stort agg mot släktingar som "vill väl".

Det enklaste i den här situationen är väl att säga att du inte tål stärkelse när folk undrar varför du petar bort brödet eller inte äter kakan.

Många undringar är ju helt välmenande, man vill att gästerna skall trivas och gilla maten, gör de inte det så vill man kunna fixa något annat.

Släktkalas där folk inte är upplysta om din kosthållning är inte det enklaste forat att dra principerna bakom LCHF-kosthållningen för, då är det enklare för alla inblandade att säga att man inte tål/mår illa/får huvudvärk/etc av att äta stärkelse, men att det glatt går så bra så att äta grädden, osten och skinkan, osv.

Jag tycker att bästa rådet är att det är DU SJÄLV SOM BESTÄMMER vad du vill äta.

Kan du så ta reda på vad som serveras, går inte det så ät lite hemma ex 2 ägg, då är du inte hungrig på kalaset.

Det är lättare att falla för frestelser om man är hungrig.

Är det någon kött/fisk rätt som serveras är det bra ta endast lite grönt till, är det en buffe då finns det alltid något att plocka

Sen kommer vi till kaffet där kan naturligtvis problem uppstå jag tar om möjligt själv med mej något till detta som passar för mej,annars får det bli choklad.

Jag har ALLTID med mej 2 bitar 70% choklad i min väska detta äter jag till kaffet, ingen i världen skulle få mej att äta tårta om jag är sockerberoende vilket jag är.

När jag för ett år sedan läste SS Skaldemans bok så fick jag min insikt om att det är jag som bestämer ingen skall sabotera det för mej.

Stå du på dej, gör ingen större affär av det så gör ingen annan det heller.

 Lycka till på kalaset det går bra ska du se.

Ibland kan man ju faktiskt vilja ta sina nutritionella avslöjanden lite steg för steg… Ett sätt att göra det är att man – om någon börjar kommentera – vänligt säger att man avstår och sedan snabbt riktar över fokus på den som frågar: "Jag hoppas du inte tar illa upp för det!"

Då händer två saker. Dels är du superartig, dels blir det den andre personen som måste försvara sig. Det enda socialt accepterade svaret är ju: "Nej, självklart inte!"

Om man sedan ändå måste förklara sig vidare så säger man något relativt vagt som: "Jag har inte mått helt bra av att äta just tårta och sådana saker, så jag testar att utesluta det helt och hållet. Men DET ska vi ju inte prata om HÄR!"

Du ska inte behöva diskutera ditt matval på en sådan plats och genom att säga det på det här viset – med ett påstående som visar att du tar det för SJÄLVKLART för alla närvarande att ditt matval inte är ett diskussionsämne – så hindrar du att folk (åtminstone de som är rimligt artiga, hehe) fortsätter diskussionen.

Tala om i början av kalaset att du är bisexuell, tror på månggifte, har blivit hindu och snart skall flytta till ett militärstyrt kollektiv i östra Lettland!

Ingen kommer sen att bry sig om vad du äter… 

Eller så gör du som dom sagt tidigare: gå mätt dit, tala om att du inte tål stärkelse om någon frågar (det är ju ingen lögn - du sväller upp av det!), och håll en låg profil. 

Lycka till!

Eller så tar du med lite tillåten choklad och tuggar på, då är det ingen som frågar något.

Jag kan förstå dig Dessi för det är verkligen inte trevligt att sitta där ensam när alla andra rynka näsan över en.

Min svärfamilj är precis likadan. De vet hur vi äter men ändå serveras det tårta och kanelbullar med minimjölk titt som tätt. Vad det gäller barnen orkar jag faktiskt inte säga emot. De får ju bra mat här hemma men att känna sig själv som "oartig" för man visar ju med sin handling att man inte gillar svärmors mat… det känns inte bra. Som tur är besöker vi inte varandra mer en 1 till max 2 gånger i månaden.

Att svärmor sedan mer än 10 år tillbaka är sjukskriven och numera pensionerad pga obotliga smärtor, att hon äter alla möjliga mediciner mot högt Blodtryck, högt kolesterol, superstarka smärtstillande med fruktansvärda biverkningar (får inte dricka en droppe alkohol för då riskera hon hjärtstillestånd!) DET har naturligtvis ingenting med hennes föda (kolhydrater och inget fett från morgon till kväll) att göra.

Jag pendlar ofta mellan att vara förtvivlad och/eller förbannd

#18 Tack för superbra tips! ;-)

Det ska jag ha i åtanke vid nästa besök hos svärmor!

Ska även ta med kameran för att plåta hennes ansiktsuttryck!

#12 och #14, right on the money,

sedan vill åtminstone jag veta om du dessi, fått på nöten av någon på festen pga de val av föda du gör där, och om de personerna är i behov av viktnedgång själva

För min del, om jag skall lägga till något till ovanstående, så ligger problemet dels i att jag inte tycker om att få kommentarer och ta konflikter. Det är ju mitt fel, ingen annans,  och jag får där välja vilket som är viktigast för mig: att äta det jag mår bra av och strunta i allt annat eller att "ta skeden i vacker hand" och äta det som bjuds för att inte skapa konflikter.

Den andra delen av mitt problem är värre. Det är nämligen mitt totala sockerberoende. Jag är och har alltid varit en riktig sockerjunkie. Jag kan inte se eller lukta på exv. tårta utan att bli oemotståndligt sugen. Och jag menar inte lite sugen, utan pratar om det rivande, slitande, vrålande sug som kommer från monstret som bor inom alla junkies. Det som inte går att motstå om man är det minsta i obalans eller ofokuserad. Att vara mätt på fett och proteiner innan kalaset hjälper inte alls. Jag har mångårig övning inom både vanligt överätande och uttalat hetsätande bakom mig, så att äta trots att jag är mätt är inget som helst hinder.

Så för mig gäller det att verkligen fokusera långt i förväg och vara fullständig övertygad om att tårta/kakor/läsk/smörgås/whatever inte skall komma över mina läppar. Men även då finns en mycket stor risk att jag är "duktig" på kalaset och sedan går därifrån och vräker i mig precis vad som helst inom samma socker/kh-kategorier för att mitt mentala motstånd har nötts ner på kalaset. Och så är jag tillbaka i träsket igen. Mörk choklad är för mig lika illa som vilket godis som helst. Inga begränsningar i hur mycket jag kan äta och precis samma triggerfunktion.

Någon som förstår hur jag menar?

Nåväl, det här var inte mycket till hjälp för dig Dessi101, men jag kände att jag ville förklara för en del av inläggsförfattarna och läsarna att för många av oss funkar det absolut inte att "ta lite" av det som bjuds. Det kanske inte ens funkar att gå på kalas.

Jag hoppas att du finner en väg som fungerar för dig på detta kalas! Som sagt, allergikortet är alltid bra atta nvända sig av. För vem vill ha på sitt samvete att någon insjuknar i en allergisk chock? ;-)

/Linda

Säg att du eventuellt har fått glutenallergi och får svåra diarréer om du äter mjöl och därför undviker allt som innehåller mjöl. Glutenallergi är mer accepterat och symtomen diskuteras inte lika illvilligt som övervikt på kalas.

När jag bjöd på middag och var relativt ny på Lchg , så tog jag en liten potatis till maten ,men åt inte upp den. Ingen sa något. De flesta har nog med sin egen mat. Det är ju vanligt att man lämnar mat på tallriken. Med tårta är det värre. Då jag genast faller tillbaka i överätande och inte kan låta bli att äta alldeles för mycket.

#23 linda-pinda

Bra inlägg. Bra att du delar med dig av vad som händer vid starkt sockerberoende. Alltså finns det nog inte mycket att välja på då. Själv, utan att jag visste att det inträffade för andra, har jag kanske varit på väg åt det hållet under de senare åren.

Kom på mig själv med allt oftare, att när jag varit bortbjuden och ätit något "gott", det kunde vara sött, men även annat ibland, Då skulle jag tvunget gå och handla hem det för att sätta i mig i mindre "artiga" mängder, än vad som var fallet när man åt det vid bjudningen. Knasigt beteende, tänkte jag om mig själv ibland, utan att grunna något närmare på det.

Så om det där fått växa till sig ytterligare, då vet man inte var det hade landat kanske. Så det var ett bra inlägg du skrev. För det är då kanske jättedumt, om den biten är utvecklad hos en, att ens smaka minsta lilla tårtbit.

Har alla verkligen missat de senaste dagarnas kommentarer i media? Det tror inte jag och varför inte säga att du bantar och inte kan äta tårtan av den anledningen. Och var är du rädd för? Du är ju vuxen och bestämmer själv vad du vill äta.

Jag skulle tyvärr göra den enklaste, välja det som är godast och eller bästa, sen äta. Och då ta konsekvenserna dagen efter. Dels för att det är lugnast, samt en liten läxa för mig själv. Men jag har ju bara ätit så här i 3 månader, så jag blir fortfarande förvånad när magen strular dagen efter. Om ett halvår svarar jag säkert annorlunda. Men jag erkänner, ibland saknar jag "att äta som alla andra på fester". Så… grunda bra före och efter och gör det som känns bäst på festen.

Får kanske ta tillbaka mitt tips i #24 eftersom risken är att omtänksamt värdfolk annars bakar glutenfri tårta efter DN:s recept alldeles i onödan.

Jag säger helt enkelt att jag får sitta på toa resten av tiden om jag ska äta tårta eller vad det nu är som det är mycket kolhydrater i… det funkar oftast *S* för ingen vill att man ska sitta där i några timmar  även om det inte är helt sant  men det vet ju inte dem :)))))… fast dem jag träffar numera har accepterat det hela och till och med försvarar och ställer krav om inte jag orkar *S*.. ja tur har man :)))

 Hoppas kalaset gick bra i varje fall och att du inte åt för mycket tårta..helst ingen alls så klart.. så du slipper må dåligt :(

kram

Hej Dessi!

Dilemma, dilemma! Jag förstår precis hur du känner, närmaste släkten är alltid värst. FASTÄN min absolut närmaste släkt vet precis hur dålig jag har varit alla år bakåt, VARJE gång vi träffat, så blir det fnysningar och blickar nu när jag sitter där glad och pigg i soffan och säger att jag inte ska ha (HEMMA HOS MIG SJÄLV!! ska jag tillägga! De har tagit med sig…) Och mina går det ändå att prata med, men det glöms efter nån vecka eller nåt.

Vet inte vilket du ska välja, det får du känna bäst själv, men släkten väljer man ju inte och ibland är det ju nödvändigt med ett och annat släktkalas. Om din sambo e med på det hela och du bara inte orkar med pikar och annat, kan du inte ta en liiiite bit på tallriken, smaka lite grädde och sen byta tallrik med sambon när han väl gluffat i sig sin bit? ;) om det e lite cirkulation på det hela och man inte sitter till bords, vill säga, då kanske tant märta undrar vad i hela friden ni pysslar med.

Eller så får du ta en liten bit och säga (om ni fick middag). "Nä, tant Vera din middag var ALLDELES för god, jag får inte ner en bit!"

Det roligaste vore ju såklart om du (som jag vet har gått ner och är jättesnygg och ärtig) säger: "Jag äter inte socker, jag tänker på figuren" eller något liknande. Då kommer alla sockergluffande släktingar sitta där med tårtskeden halvvägs till munnen och jag lovar att den tårtan kommer inte smaka lika gott.. 

Du kommer nog fram till något. Varesig du tar en bit eller inte, gå inte och förstör en hel vecka, genom att äta något som du vet är toppen på isberget, det verkar som det är så för dig och då vore det ju synd.

Kram!!

**Tack för alla svar!

Det bjöds på smörgåsar med pålägg och jag åt några skivor skinka, paprika och gurka. Ingen tittade snett, men förklarade för min moster som satt brevid att jag var glutenintolerant (som iofs inte är bevisat, men jag blir otroligt  dåligt i magen av bröd).

Därefter blev det tårta och jag skrapade av grädden och åt. Ingen sa någonting om det.

För övrigt var kalaset jättetrevligt och jag träffade släktingar som jag inte sett på flera år :)**

Jag klarade mig bra på bröllopet. Först fick vi chokladdoppade jordgubbar. Där ansåg jag att tre stycken med mörk choklad är OK. Efter det glömde jag mig med Champangen. Var så koncentrerad på att få tag på flaskan för att kolla att där inte fanns någon alkohol alls, så jag glömde att det fanns socker. Därefter var det vatten som gällde. Som tur var var allt gående och ingen brydde sig i att jag bara åt pålägget på snittarna. Därtill var det grillspett med enbart kött och lax. Det var ju inga problem.

#33 Champagne är torrt vin och innehåller väldigt lite kolhydrater, inget att räkna på om man inte är väldigt strikt.

#32 - Avskrapningstaktiken är ju fin, faktiskt! Den körde jag med på ett dop tidigare i somras, och det funkade fint. Det vankades smörgåstårta, och jag åt upp allt utom brödet.

En annan lösning som funkar i alla lägen då man är bjuden till någon form av kalas är att konsekvent ta med sig själv det man vill äta som den naturligaste saken i hela värden. 

Det har jag gjort många gånger och reaktionen har alltid varit att värden/värdinnan skämts då de inte tillgodosett alla sina gästers behov och efter första gången så har det alltid funnits något till mig också. Tex en bit brie är det ju aldrig svår att ha hemma istället för kaffebröd;) el spara lite av grädden och bären från tårtan osv.

Jag tror snarare att det är vi själva som ser LCHF som något udda, att vi själva måste ändra attityden till att det är något udda och konstigt som vi äter. För en värd el värdinnan är det en självklarhet att kunna servera något till alla inbjudna även specialkostare.

Det finns så många olika specialkostar i vårt samhälle och därför är det numera en naturlig del i vår vardag att någon inte kan äta det som just jag serverar av olika anledningar. Hur många känner inte du som pga religion, sjukdom osv inte äter …?

Jag tror och är helt övertygad om att det gäller för oss att få in i våra egna hjärnor först att det är lika naturligt att äta kolhydratsreducerad kost som tex vegankost el gluten, laktos elsockerreducerad kost osv. Då vi själva ser det som en naturlig del av vårt liv så kommer våra vänner/bekanta/släktingar också att acceptera det som en naturlig del av oss utan knussel och kan därför även tillgodose våra behov.

För mig har det alltid varit naturligt att göra en veganmåltid då min bästa vänninna kommer på besök, el laga en glutenfri måltid då min mans bästa kompis kommer på besök el att servera sockerfritt till alla våra vänner som är diabetiker utan att det kännts speciellt ansträngande - Nej snarare har jag känt mig stolt över att jag varit en så bra värdinna som tänkt på allt.

Saker och ting blir inte konstigare än man själv gör dem till!

#34
Alkoholen är noll för mig eftersom jag är nykter alkoholist. Mer förödande för mig med  lite, lite alkohol än lite kolhydrater.  Kan ge stora negativa konsekvenser för mig och omgivningen.

Jag tar konflikter - men bara om jag måste. Min "senaste" om man har med obotliga besserwissrar och lägga-näsan-i-blötare som inte förstår ens grova vinkar, är att hävda att jag varit svårt magsjuk natten innan och därför inte klarar att äta nästan någonting alls.

Vi pratar alltså om de som blir stötta om man säger att man är allergisk/glutenintolerant/känslig för stärkelse osv. Ibland ids man inte ta konflikt inför 15-25 personer.

Men detaljerade beskrivningar på icke-existerande magsjuka funkade utmärkt. Man måste dock vara bra på att dra en vals…

Det är och ska vara HELT ditt val. Vad är bäst för dig? Man ska inte behöva förklara eller försvara några kostval man gör.

Jag blir förbannad när jag hör hur folk lägger sig i andras liv och vad man äter för nåt…

#38 fast när det gäller oförstående släkten kan man inte komma med magsjuka titt som tätt ;-)