Avsteg
Ofta när det varit lite speciella helger så bestämmer sig många för att göra avsteg i sin mat och kanske väljer man medvetet att inte äta LCHF men kanske ibland gör man bara ett mindre avsteg.
Vad jag tror är att oavsett om man väljer att göra ett avsteg eller inte så är det viktigt att man är överrens med sig själv att man gör det. Att man frågar sig är jag beredd att ta konsekvenserna av att göra ett avsteg? Eller kommer jag ångra mig bittert och tycka jag är värdelös som inte klarade ut att hålla mig till LCHF?
Vad man än väljer så är det nog viktigt (tror jag) att man vet om vad man gör. Jag personligen med mitt sockerberoende hade det varit en total katastrof att göra dom avstegen eftersom jag hade inte kunnat sluta sen. Men alla är inte som jag och då tycker jag att vill man göra avstegen och är beredd på viss konsekvens så är det upp till var och en vad man klarar ut.
Men jag tror att man samtidigt måste vara beredd att man stannar i viktminskning när man gör dom avstegen och att det kan ta tid innan man är tillbaka on track för att gå ner i vikt.
Det är sommar och på sommaren är det väldigt ofta att man hamnar i dom situationerna att man ifrågasätter sig själv om man ska göra avsteg eller inte.
Förbered er och ta ett beslut redan innan och fråga er själv är det värt det?
Känner man att det är det så är det ju det. Om inte så gör man andra val!
Bara lite tankar kring midsommar, sommartider, grillfester sommarfester osv osv som jag känner är verkligen i tiden just nu.
Allt eftersom åren går gör jag färre avsteg - tycker inte att det är värt det…
Numer pensionär i Nynäshamn
Jag har nu mått bra i fem månader på LHF, men i midsommar beslöt jag mig för att inte avstå från sillen,, färskpotatisen och jordgubbarna!
Så dåligt som jag mår idag var det länge sen jag gjorde. Gaser, diarrèer och illamående. Nu vet jag i alla fall vad som händer när jag fuskar!
Ut på banan igen och ät fakir!
Har gjort rejält avsteg under midsommar, med sill potatis, till och med glass, bröd, snaps och öl osv.
Har inte alls mått dåligt och till min förvåning har jag gått ner 1 kg… jag som inte ens gått ner på fakir… hur kan det komma sig? Ändå ska jag ha mens och brukar då gå upp flera kilo. Får det inte alls att gå ihop. Eller så är det mina två senaste veckor fakir som visar sig i efterskott…
![[Karro]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Så som du säger att du mår Bernice mår jag också och varför ska jag då göra avsteg för att äta som alla andra?
Bra skrivet Kia! Helt mitt i prick.
Mitt avsteg var matjesill, jordgubbar med gärdde. Det var planerat.
Jag gör inte heller så många avsteg numera.
Jag har gjort flera avsteg och njutit av varenda tugga. Har inte det minsta dåligt samvete. Magen är kass men det rättar till sig på några dagar. Nu kör jag på som omminget har hänt.
För mig beror det helt på hur jag gör avstegen. Om jag äter lite potatissallad, några sillbitar, en tårtbit eller glass på ett kalas gör mindre än om jag faller igenom en vanlig kväll i min ensamhet. När jag får mina hetsätningsataker en helt vanlig kväll kan göra mig riktig nedstämd och deppig. skillanden är nog att om jag valt att göra avsteg har jag kontroll men det jobbiga är att tappa kontrollen äver maten.
Absolut, förhoppningsvis är det här inte bara en mathållning utan en livsstil och alla mår vi olika och är i olika skeden i livet.
Själv dundrade jag i mig ett glas Coca Cola vid midsommarstången, men jag ångrar det inte ett dugg, huvudvärken jag fått försvann och jag kunde leka och dansa med barnen.
Jag har varit rätt öppen för vad jag "tillåtit mig äta" denna helgen och jag har inte känt nån press och då har jag heller inte känt att jag har missat något, jag har själv valt och därmed inte tagit några avsteg alls. Inte ens jordgubbarna ville jag ha, tog lite hallon med grädde istället, men jag valde dem i sista sekunden, när jag redan lagt upp jordgubbar åt mig. Hade jag sagt innan att jag inte "skulle få ta" hade jag kanske grämt mig, men nu insåg jag att jag inte ville ha.
Lurigt det där och vi lär oss allihop. Varje dag.
Jag tror som sagt att bara man gör avstegen medvetet så vet man ju vad man gör och då är man också beredd på konsekvenserna och bara man mår bra i det så är det inget fel.
Vad jag ibland känner är att man ofta kanske skriver att denna helgen bestämde jag mig för att äta normalt och då menar man som andra äter,(sticker ut hakan lite nu) och på så vis gör avsteg. Men jag måste ifrågasätta det för LCHF har för mig personligen blivit en livsstil och LCHF är för mig att äta normalt. Jag kan och kommer aldrig gå tillbaka till det som man i folkmun kallar normalt för då blir jag sjuk igen och så vill jag inte leva i min hetsätningsvärld.
Jag vet inte om Ni förstår vad jag menar nu men jag kan nog inte förklara det på ett bättre sätt just nu. Jag vill se LCHF som mat jag vill äta och absolut INTE längta efter annat som i mina ögon har blivit det som är onormalt.
Nu vet jag inte om det blir speciellt för jag är sockerberoende, det kanske det är jag vet inte faktiskt. Kanske därför jag har så restrektivt tänkande i just detta med avsteg.
#8 Kia, jag förstår dig och har precis samma upplevelse…
Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!
#8 Jag tror att du tänker helt rätt för dig och de ibland oss som är sockerberoende. Vad jag skulle uppleva som onödigt restriktivt är helt rätt för dig.
Det djävulska för mig är inte ett avsteg - det hanterar min kropp utan problem - utan när avstegen blir en vana - då rasslar astman till och allt elände kommer med expresspost. Det är därför planerade avsteg (typ 4 små färskpotatisar på midsommarafton + 1 drink på absolut & mineralvatten) fungerar för mig, för jag kan "späda ut" dem i kalendern och därigenom ha kontroll. Det är inget jag har dåligt samvete över, det är mat jag kan äta men inte alltför ofta.
Men från det till att äta reguljärt (vi äter ju "normalt"), nej, det kommer inte att hända.
Fabricati diem, pvnc!
Kia, jag förstår dig (tror Jag) när du som är så sockerberoende slår till bromsen hela året, det kan ju kosta mer än det smakar, för din del.
Själv så har jag gått ner enligt mitt mått att se det, jättebra under året och gjorde därför ett medvetet val att äta som vi brukar till midsommarafton. Det var sill, nypotatis, gräddfil, gräslök, jordgubbar och vispgrädde. Det är i och för sig inte så farligt men jag har läst om att en del har tårtor, grillning osv. Det har aldrig vi , vi äter maten sent på eftermiddagen/kvällen och thats it. Skulle vi vara många så kan det grillas en korv. Snaps avstod jag personligen ifrån men tog en grogg i stället= sprit, mycket is och en halv cm läsk. Det räckte för mig.
Jodå, det kostade trots allt viktuppgång men inget sug. Jag får kämpa ner det nu i veckan för jag har en del kvar att gå ner.
Lycka till alla kämpar.
Man ska inte ledsna på sig själv, för det är ju oftast inte så att man "failar LCHF", fusk är ju något man väljer medvetet som en engångsförteelse. Inte så att man misslyckas.
Har "syndat" vid några tillfällen på alla dieter jag gått på och då mått illa. Har aldrig varit problem att nästa dag återgå till dietmaten. Man får känna av själv hur starkt sockerbegär man är.
Starta ny diskussion