Ett argument för att äta vegetabilier i form av ovanjordsgrönsaker tycker jag är för att det är GOTT! Så om man inte behöver utesluta dom av hälsomässiga skäl, så tycker jag inte att det finns någon anledning till det.

För min del skulle jag avlida av matleda om jag uteslöt dom helt… de ingår, öm än i begränsade mängder, i min variant av LCHF-kost…

Men du får gärna utesluta dom ur din kost, om du tycker att det känns rätt för dig…

Måste och måste, men om man inte får några hälsoproblem av det och tycker att maten blir godare så ser jag inte heller varför man måste tvinga sig att avstå. Visst, det är säkert en social inlärning och ingenting som vi inte rent fysiologiskt skulle kunna leva utan, men nu HAR vi ju den inlärningen vilket gör att de flesta tycker det känns bättre om de får ta ett salladsblad till biffen.

Det är som att fråga varför män envisas med att ha byxor istället för kjol, det är ju bara social inlärning och inget som är nödvändigt för deras överlevnad. Men jag skulle tro att de flesta är mer bekväma med att göra ungefär som de alltid har gjort, så länge det inte orsakar dem några problem.

Jag vill gärna ha min sallad till lunchen. Det är gott tycker jag. Till frukost äter jag inte kolhydrater, bara det som finns i ägget. Och på kvällen blir det inga heller. Salladen till lunchmaten vill jag inte ta bort.  Men jag säger som odezza, var och en gör som den vill.

Mat är kulturellt betingat och sin kultur är inget man överger i brådrasket. Att må bra innebär för mig inte enbart att förse min lekamen med Den Perfekta Födan, utan också att äta mat som jag tycker är god, trevlig, traditionell… Sen kan man ju beklaga att man inte föddes in i en kultur där maten ser annorlunda ut.

Att kolhydratintaget innebär en försämrad prognos för min hälsa uppvägs förmodligen i viss mån av att jag mår psykiskt bra och inte känner att jag försakar något väsentligt.

I sak håller jag dock med dig - jag är rätt övertygad om att vi inte alls behöver några kolhydrater. Men de har kommit att bli en del av vår kultur och våra traditioner och jag personligen föredrar att förändra reformistiskt istället för revolutionärt.

Jag gillar grönsaker. Alltså äter jag grönsaker, i sådan mängd att jag upplever att min hälsa inte tar skada av det. Jag skulle hellre offra mejeriprodukterna än grönsakerna och det säger en hel del - det är alltså för mig egentligen inte fråga om mängden kolhydrater.

Jag har provat att äta faktir-nära och då faller mitt Blodtryck så djupt att jag får långdragen yrsel och svimmar.

Dessutom är jag fullständigt övertygad om att människan inte är ren köttätare ur ett evolutionärt, oavsett att vi KAN livnära oss hygglo på enbart kött, fett och lever.

Jag äter det jag gillar och mår bra av, du gör detsamma. Alla glada och nöjda.

OJ, jag som brukar känna mig utpekad som för strikt…

Till skillnad från du, readmn, så tror jag inte alls det är kulturellt betingat. Däremot att man inte kan leva utan bröd/pasta/ris o potatis - DET är kulturellt betingat, anser jag.

Jag tror att människan behöver lite varierad kost, inte bara kött eller fisk. Det brukar jag säga till veganer som attackerar mig också. En blandning är bäst, tror jag.

Att säga att det nyttigaste är att leva enbart på kött är lika konstigt som att säga att det nyttigaste är att ta bort allt kött/fisk/ägg. Jag är inte alls övertygad om att vi mår bäst helt utan kolhydrater.

Jag ser alltså en stor skillnad på kolhydrater som kommer från t.ex. grönsaker och från pasta/ris osv.

Jag känner inget speciellt behov av att äta t.ex. grönsaker, dock tycker jag det är fantastiskt roligt, stimulerande, avkopplande att laga mat och komponera rätter.
Jag älskar att läsa recept och finna inspiration till matlagningen genom att gå och handla.

Om jag inte lät mig använda mig av diverse vegetabilier i min matlagning skulle det kännas tomt. Jag har gjort stora förändringar i den mat jag lagar under hela tiden med LCHF, och det blir mindre och mindre grönsaker i min kundvagn hela tiden.

Kanske slutar det med att jag lägger av med veg. helt till slut. Det kommer att visa sig med tiden!

Jag har i princip uteslutit grönsaker. Äter till vardags endast kött, ägg och feta mejeriprodukter samt kokosfett.

MEN när vi äter ngt gott stekt kött, lite festligare på helgen tar jag gärna lite ruccola till bara för att jag helt enkelt älskar det!!! Oavsett hur man väljer att göra är jag 100% säker på att alla här inne äter otroligt mkt nyttigare än folk i allmänhet. Och hur man äter är ju upp till var och en… Tror att de som äter mer kolisar gör det pga att det är gott, fullt förståeligt tycker jag att vilja äta sånt man älskar och som inte tillhör de värsta hälsovådliga områdena! Så länge man mår bra av det så…. Mår man däremot INTE bra och äter mkt kolisar och ändå inte provar att utesluta dem blir även jag undrande.

 Summa sumarium; alla äter som de vill och mår bra av, blir nog bra så.=)

Ni säger alla att det är gott, men är det verkligen gott i jämförelse med köttet och fettet? Tycker inte vegetabilier smakar någonting, känns inte som mat längre. Eller ja, sist jag åt det.

#9 Jag tycker tex. att tomater smakar gott, inte kylskåps kalla med rumsvarma eller solmogna från egna plantor. Räddisor smakar också gott. Jag tycker inte kött smakar gott utan kryddor.

#9

Blomkålsmos med smör tycker iallafall jag smakar ljuvligt gott! -Lite sötma som bryter till något salt kött/fisk.

#11 nu förstårj ag inte alls. Skulle kött/fisk vara salt? Var får du tag i dina råvaror?

 Blomkålsmos med smör tillför väl ca 99.9% animaliska kalorier.. så det är väl svårt att tillskriva det "goda" till blomkålen :P

#12 Nä, jag tycker att blomkål är gott, likaså broccoli. Har alltid varit grönsakoman.

Alltså, när jag tillagat köttet/fisken och saltat den lite, så tycker jag smakerna passar tillsammans.

#9  Ja, vissa grönsaker är otroligt goda: lök, vitlök, brysselkål, broccoli, ätmogen avocado, blomkål har en mjuk smak som jag uppskattar mer nu än då min tunga var förstörd av socker.

Jag tycker tvärtom, att grönsaker blivit godare nu än tidigare. Eller tja, all ren mat är godare nu än tidigare.

Frågan är dock om det är sötheten i grönsakerna som ersätter sockerbegäret sedan tidigare. Även om grönsaker i sig inte är jämförbart kolhydratsmässigt så är det ju väldigt sött med grönsaker sett till resten vi äter.

#0

Oj vad du sticker ut hakan..

I stort sett har du rätt i vad du skriver.

Vi kan klara oss mycket länge enbart på en varierad kött/fett kost. 

Dock tror jag inte att vi är fullständigt utvecklade köttätare.

Det finns saker som motsäger det resonemanget.

Vi kan tex inte själva syntetisera C-vitamin vilket de flesta rovdjur gör utan måste se till att få det via födan.

Ett annat starkt bevis är vårt unika färgseende som inte bara hjälper oss att hitta bär och frukter utan tom är så effektivt att vi kan avgöra mognadsgrad på avstånd (kanske för att kunna veta om det är lönt att klättra upp i trädet idag eller vänta en vecka till ).

En hund ser exempelvis i svartvitt.. 

Visst finns det folkslag som innuiterna som i princip lever utan vegetabilier, men dom är ändå ute och tassar i marginalerna för vad som är fysiskt möjligt.. 

Även dom samlar bär och vegetabilier under den korta tid det är möjligt och dom äter också tarminnehåll från vattenlevande djur med osmälta vegetabilier i..

Slutsatsen jag drar är att vi för optimal hälsa åtminstone periodvis behöver växtföda och kanske främst dom med starka färger dvs kolhydratfattiga bär och späda skott av färgglada ovanjordgrönsaker..

Spenat har ju betydligt färre kolhydrater än kycklinglever t.ex. så om det enbart handlar om att bekämpa sötbegär och jaga kolisar borde man skippa även levern…

Jag tycker det viktigaste är att man är medveten om kolhydraternas effekt i kroppen, har en liten tanke på att spannmål kan vara särskilt skadliga och sedan äter en lagom blandning som man själv mår bra av.

Själv trivs jag ypperligt väl med att äta enbart kött och smör långa tider, men ibland känns det trevligt att kittla gommen med andra smaker och fröjda ögat med lite granna färger i maten.

Skulle jag inte få mina grönsaker till maten skulle jag dö av smaktristess! Att enbart äta kött…? Nej, tack… Så smaklöst vill jag inte ha det.Enligt mina smaklökar i alla fall…
Att det finns dom som äter så, vet jag men jag personligen skulle inte klara av det.

#9 Du tycker att grönsaker inte smakar någonting, att det inte känns som mat.  Bra, hoppa över dem, om du mår bra så. Som Bluegoose #17 så klokt påpekar ang det relativa kolhydratinnehållet är det inte en direkt fråga om sötma.

Jag tycker om smaken och den varierade konsistensen i vegetabilier. Jag gillar dem råa och tillagade. Ögonen, gommen och tungan gläds. Något i grönsaker tillfredsställer ett behov hos mig och ju färggrannare (broccoli hellre än blomkål, tex), smakrika/pikanta och tuggiga desto bättre.

Vill du köra med enbart animalier så varsågod. Jag tycker inte det är gott att enbart äta så, dessutom slår golvet mig så hårt då.

#17, det går en kycklinglever på kanske 15g på en kyckling. Att köpa 30 stycken kycklinglevrar på en gång ser jag som onaturligt. På samma sätt med nötlever, det går 400 kg kossa på EN lever. Köper man t.ex. lever ens 20 gånger mer sällan som köttstek blir det således väldigt onaturlig mängd.

Samtliga argument jag sett hittills ser jag som enbart psykiska. det blir "enformigt", det blir "tråkigt" eller "jag tycker det är gott" anser jag sitter i huvudet, inte i den kroppsliga hungern. Vi tycker det smakat gott eftersom vi lärt oss äta det. På samma sätt som ingen tycker alkohol smakar gott första gången och en alkoholist tycker det är bättre än himmelriket. Samma sak med att mat måste vara lika med underhållning samt varierad. Enbart vegetabilier måste varieras för att vi ska klara av att äta dom under en längre tid.

#20 resonemanget om lever går inte riktigt ihop tycker jag. I traditionella jägarsamhällen ratade man väl ofta de där magra köttstyckena som vi numera äter och satsade på att äta levern rå direkt ur den nyfällda kroppen? - Åtminstone vid goda tider kunde man kunde fälla massor med byten (driva hjordar av vildhästar utför ett stup), plocka ut det göttaste (lever, hjärna, riktigt feta bitar…) och lämna resten (filén!) åt asätarna.

Vad säger du om dufvas argument, då - att vi inte kan tillverka c-vitamin själva?

Förkärleken för söt smak verkar för övrigt vara det enda som är medfött hos människan, alla andra preferenser är inlärda. Teorin är att det var fördelaktigt att vilja smaska i sig bär/frukt/honung när man fick tag i det…

Dessutom tycker jag inte det spelar så stor roll om kärleken till grönsaker är psykologisk eller följer av ett verkligt fysiskt behov. Det gör ingen större skada (snarare kanske lite nytta) att äta kolhydratfattiga grönsaker - varför härja över att folk trivs med det, om det nu hjälper dem att må bra och fortsätta äta LCHF?

#20  Tja, jag tycker jag känner min kropp rätt väl och jag kan känna skillnad på vad den verkligen behöver och vad som är ett beroende.  Men jag kan ju aldrig bevisa det.

Och jag tror inte att mat smakar bra bara för att man har lärt sig det.

reamdn, så du älskar bara för att avla barn, aldrig annars. 95% av allt vi gör är onödigt för vår överlevnad, vi har råd att njuta om saker och mat. Har du tänkt på det?

#23 hehe, bra kommentar! =) Hmmm… jag har fött mina 3 barn, kanske dax att sluta med sex nu…? Jag menar; varför frossa för frossandets skull! *S*

Om man inte vill äta kött då? Om man rentav tycker det är äckligt?

Och alla har ju inte den där invanda programmet för vad man äter, visst kanske det är relativt lika bland svenskar men det är en stor värld därute..

Om jag äter bearnaise och lax varje dag mår jag illa för smakerna är för lika, måste det vara psykologiskt?
Å andra sidan förstår jag inte det provocerande i att folk tycker att grönsaker är gott..

Det är lite som när folk säger, men du kan ju inte utesluta kolhydrater helt! Det är ju onyttigt och du mår dåligt och kommer dö osv.. Och så säger jag att jag vet väl bäst själv vad jag mår bra av.
Då brukar dem flesta tagga ner lite ;)

#0, Jag är inne på din linje, tycker inte att det tillför något varken smakmässigt eller näringsmässigt att ha en sallad till maten.

Men det betyder inte att jag utesluter dom helt. Dom har ju massa andra användningsområden förutom att äta dom direkt som sallad till maten. Till exempel är ju biff stroganoff jättegott, och det hade inte gått utan tomatpure i såsen. Kryddor får väl också räknas som vegetabiler, och dom ger en hel del. Sedan dricker jag te och kaffe, vilket är vegetabiler. Sedan finns det en del vegetabiler som kan tillföra en hel del smak till en maträtt, t.ex. vitlök. Det finns ju massa vegetabiler som är användbara, även om man inte sitter och käkar dom råa eller tillagade i stora mängder.

Sedan om det är en väldigt enformig maträtt kan jag i undantagsfall ta en liten mängd grönsaker för att bryta upp smaken, men inte ofta.

Men alla har olika smak, och tur är väl det. Inget fel i att dom som tycker grönsaker är gott äter det.

#20: Ja, orsakerna till kolhydratätandet är oftast psykiska, men varför skulle det vara en sämre anledning än om man åt dem av någon fysisk anledning?

Ingen som har några miljö-, etiska- och ekonomiska argument att komma med?

Vi snackar alltså om en kost enbart bestående av animaliska produkter. För hela jordens befolkning då? Känns som om man helt glömmer bort den här lilla detaljen med hållbar utveckling..

#28 Utifrån det resonemanget får vi väl börja äta varandra…

(Jag skojar, det är dags för natti-natti…)

#29 Läste en väldigt intressant artikel för några år sedan.. Det var en historia om ett land i krig. För att kunna överleva skrevs en kokbok hur man tillagar bebisar på bästa sätt. Väldigt provocerande och fyndigt.

#30 Tanken går ända tillbaka till Jonathan Swift's A Modest Proposal, där han föreslår att britterna äter upp de irländska barnen för att minska svältproblemen och överbefolkningen.

#31 Jag undrar hur människokött smakar egentligen.. Minns filmen (och boken) Alive. Som albatross tror jag de beskrev det..

Ni kunniga inom det här med animaler.. är det på något sätt skadligt att äta kött från andra köttätare? (typ varg eller människa). Har iaf hört att det inte är bra för grisar att äta sig själva.. (div köttrester)

 Jag måste verkligen sova nu med….zzz

#24:"varför frossa för frossandets skull!"  Det ska jag upplysa mannen om, att frosseri är en dödssynd…

Grönsaker då: jag äter lika mycket, eller kanske snarare mer- av psykologiska orsaker än fysiska. Min ohälsa och övervikt har skapats av psykologiska orsaker, på så vis att jag inte låtit den kroppsliga hungern styra när eller hur mycket jag ska äta.

På samma vis kan jag låta den biten jobba för mig när jag försöker reparera de skador som uppstått. Och då är just exakt variationen i smaker, samt hur maten ser ut på tallriken, en för mig viktig del i att äta LCHF. För om inte dessa delar tillfredsställs skulle jag hoppa av hela LCHF-projektet av ren leda, och då spelar det ingen roll hur bra LCHF är. Det krävs ju att jag tillämpar kosten också:)

#32 It tastes like chicken… ;P

Tror faktist det fanns viss fara med människo ätandet. Kommer inte ihåg men det var från en undersökning av kannibaler på nya guinea tror jag. Om jag inte minns fel är låren bästa biten. Kan ju ha heeeelt fel, bara vagt minne. Antagligen gammal data med. Finns väl inga Mc inföding på Nya guinea längre. he he

'

Omväxling förnöjer ju. Jag gillar verkligen grönsaker. Fast det är ju en balansgång, att det inte får bli för mycket. Varje kolhydrat har ju en tendens att rikta ens uppmärksamhet mot fler…

Förstår att du funderar kring saken..

Tror nog det skulle fungera helt utan. Nog för att jag mår pyton på fakiren, men troligen skulle ju pyton gå över efter ett tag…

Så alltså - skälet är att jag inte tar bort dem är att jag är bekväm, eller gottegris …eller…?

#32, 34 Jag har hört människokött beskrivas som lång gris. Inte för att jag vill prova.

Problemet för kannibalerna på nya Guinea är att de äter hjärnor (av rituella skäl) och då får en sjukdom som heter kuru, som fungerar ungefär som Creutzfelt-Jacobs, dvs galna-ko-sjukan. Det smittar på precis samma sätt.

Förstår inte varför alla måste bli så upprörda.

 #21 - vi kan endast spekulera i vilka delar av djuret vi åt under vår paleolitiska period. Helt omöjligt att veta om vi åt organ, fett eller muskelmassa. Min gissning? Allt.

#23 - Oigenomtänkt kommentar. Sex bidrar inte till (insulinutsöndring, sjukdomar, tidig död, du vet hur listan fortsätter) vad jag vet, utan bara till positiviva psykiska och fysiska stimulanser - (borträknade oönskade graviditeter). Min grundpoäng är ju att kolhydrater (vegetabilier) inte tillför något esentiellt utan bara negativa konsekvenser så varför vi då ska äta dom i någon betydande mängd, något du helt bortsett från.

 #27 - Att vi äter dom för vi har ett sedan barnsben psykiskt invant sug medan dom gör oss fysiskt sjuka ser du inte som något negativt?

 #35 - är inte "fakiren" om du menar skaldemans version endast biffar? Vilket jag antar de flesta äter väl genomstekt. Jag tror inte det går att leva speciellt bra på helt tillagad köttmat. För att få i sig allt som behövs bör man äta en hel del "blodigt".

Jag äter grönsaker för att få i mig fettet. Jag har också fakirat och hade då svårt att få i mig all mat men med lite grönt till går det hur bra som helst.

#37 Förstår inte varför alla måste bli så upprörda.

Vi blir lite sneda för att du antyder i ditt skrivna tonläge att vi är lurade, korkade, psykologiskt låsta osv… som inte vill leva på enbart kött, varav en hel del "blodigt" och fett.*

Om det inte är så du menar bör du antingen justera tonläget eller stoppa i lite smileysar. Det är Kolhydrater i Fokus du diskuterar på, samtalstonen här är mer lågmäld än på många andra ställen på internet.

*Kursivstil markerar citat här, inte upprördhet.

Skriver inte i syfte att provocera utan att försöka få diskussion angående hurvida vegetabilier verkligen är nödvändiga eller bara psykiskt invanda fåter. Om det sedan verkar provocerande för vissa individer är jag den första att beklaga.

Smileys använder jag för att indikera att jag är oseriös, eller har samma uttryck som smileyn. När jag skriver i denna tråd är jag (ivf hittills) helt seriös och tänker då inte använda smileys för att vissa lättberörda personer ska bli mindre upprörda.

Jaa, vad ska man säga…? Vi har personer som "the Bear" som ratar alla grönsaker och anser att de inte hör hemma i en optimal kost. Visst är det sant att man kan äta kött både morgon och middag utan att lida och visst är det sant att smaken för en del bittra grönsaker kan vara inlärd.

Däremot kan jag inte hålla med om att lite grönsaker är skadliga p.g.a. sitt kolhydratinnehåll. Jag har själv kollat mitt blodsocker rätt intensivt en period och inte sett några alarmerande utslag, faktiskt ingen skillnad alls, när jag ätit/inte ätit grönsaker. Blodsockret håller sig stabilt och lågt: stegras det möjligen lite extra av grönsaker så är det ytterst minimalt och inom "normalvariationen".

Jag är inte världens största grönsaksälskare, utan jag tänker oftast utifrån synintryck när det gäller grönsaker. Till kött, som ofta är brunt, vill jag ha något knallgrönt (broccoli) och något knallrött (paprika), till vit fisk likaledes.

-Ååå, vad det där ser gott ut, säger folk ofta runt lunchbordet och har ingen aning om att de ser på en kost med 80 % fett, 18 % protein och 2 % kh!

Så ja, visst sitter grönsaksätandet i skallen! Tackochlov för det! Vi ska ha ROLIGT när vi äter! LIVET ska vara UNDERHÅLLNING! (Oj, har visst käkat mycket kokosfett idag… )

#0  Citerar - "Att "inte må bra av för lite kolhydrater" anser jag är enbart mentalt betingat."

Du kan anse vad du vill, det är du i din fulla rätt till.

Kanske skall vi alla äta precis likadant och sluta känna efter hur just man personligen mår och rätta kosten efter det??? Till vilken nytta då?

Jag VET att jag mår sämre utan en liten dos kolhydrater. Men den  kopplingen gjorde jag faktiskt inte förrän ett tag efter att jag provat fakir-kost och läste igenom min dagbok i efterhand. Men det är klart, jag kan ju ha ett mentalt problem… det tänkte jag ju inte på.

Jag är inte någon stor älskare av grönsaker, och med Lchf har jag för första gången i mitt liv kunnat motivera detta….

Trots det så gillar jag tex spenat, broccoli och blomkål,,,, men jag kan väl säga att jag har vänt upp och ner på tillvaron..

Kött är min basföda…  när jag vill göra det lite mer festligt så fixar jag till lite grönt   , men det blir inte så ofta………

I vissa perioder äter jag mat mest som bränsle och då fungerar det mycket bra att äta kött/fisk/ägg och fett. Då äter jag nog mer instinktivt det som jag behöver och mår bra av. Då lägger jag tankarna på annat och tillfredsställer mina njutningsbehov på annat sätt.

Andra perioder så är mitt ätanden mer psykologiskt och socialt betingat och då vill jag har variation och färg. Mängden kolhydrater är ändå ganska så liten. Men då dricker jag också gärna ett glas vin till och verkligen njuter av maten och sammanhanget.

Så jag tror på din teori Readm. Att kolhydratätandet mest är ett psykologiskt behov. Jag tror också att vi kan vänja oss vid att äta mer ovarierat (alltså animaliskt utan grönsaker eller andra kolhydrater till) om det nu inte känns helt bra från början. Men om man inte har någon direkt orsak att göra det, om det inte är så att redan några salladsblad eller lite broccoli är för mycket, så väljer man nog att behålla lite grönsaker i maten för njutningens skull.

#0 Jag håller helt med dej. Att animalisk föda är essentiellt, medans att vegetabiliskt inte är det är visat om och om igen.

Det finns inga dokumenterade naturlevande folkslag som är veganer (om man äter larver, ägg, fisk, mjölkprodukter äter man animalisk föda), men det finns mängder av folkgrupper som helt eller till stora delar av sitt liv lever helt utan frukt o grönt.

Att vi inte kan tillverka c-vitamin är inget stort argument då lever och annan inälvsmat innehåller tillräckligt av dessa.

Behovet av c-vitamin ökar när man äter kolhydrater, vilket borde betyda att vi klarar oss med betydligt lägre dos är rdi - bara vi struntar i kolhydrater.

#37 Om valet står mellan att äta lite grönsaker, med viss insulinutsöndring som följd, eller att äta blodigt kött så väljer jag grönsakerna varje gång! För finns det något jag mår riktigt dåligt av så är det blodigt kött. Äckligt är det också i min mun!

Till och med min hund (som väl ändå måste anses vara köttätare från grunden?) älskar när våren kommer så han får vräka i sig gräs. Inte för att han vill kräkas eller har ätit något dåligt, som många påstår, utan helt enkelt för att han tycker om det! Är det verkligen så märkligt då om jag gillar gurka, lök o morötter? Vore mitt grönsaksätande psykiskt o inte fysiskt borde jag gilla ärtor lika mycket som bönor, eller broccoli lika mycket som blomkål - men så är det inte! Kanske är jag bara som min jycke, som älskar gräs trots att ingen lärt honom att äta det.

Just ja: jag tror inte alls att grönsaksätande är psykologiskt betingat. Ursprungsbefolkningar över hela världen, med ytterst få undantag, inkluderar åtminstone en viss del vegetabilier i sina kosthållningar.

Visst kan man hävda att de också lärt in beteendet, men någonstans måste det ju komma ifrån ursprungligen. Jag är övertygad om att man kan klara sig alldeles utmärkt på en 100 % animalisk kost så länge den är någorlunda varierad, men jag köper inte att det skulle vara "naturligare" eller mer "ursprungligt" att rata allt grönt.

Vi är de facto allätare.

#37  Sjuka? Grönsaker gör oss oftast inte sjuka. Spannmål gör det JA!  För mycket socker och för mycket frukt JA! Vissa kanske inte tål så mycket grönt alls men det kan bero på att vi skadat kroppen med socker och spannmål. Jag tror att en frisk kropp absolut ska tåla lite grönsaker.

Jag tror på att vi är allätare. Att ta bort allt grönt är lika konstigt som att ta bort allt kött. Det är bara min åsikt och tro… Däremot kanske man kan göra det i perioder för att läka kroppen, tarmar osv. Mina tarmar verkar må superbra av att äta bara kött o fett men jag kan inte tänka mig att göra det hela livet.

I Skandinavien under vintern lär det ju inte ha funnits så mycket grönt, eller hur?

Studier som visar att spannmål och socker är skadligt finns, däremot att grönsaker skulle vara farligt - det vill jag gärna se studier på innan jag accepterar det.

Grönsaker är ju så gott! För mig är en måltid utan grönsaker ingen måltid, om det så bara handlar om några salladsblad. Balanserar på något sätt köttet/fettet. utan grönsaker känner jag mig lätt lite illamående. Sen innehåller det väl alltid något liten vitamin?

Det verkar underligt nog som om det är mest kvinnor som inte kan tänka sig ett liv utan grönsaker. Själv äter jag dem mest för att jag inte kan få frugan att sluta servera dom. Att äta grönsaker är mest som att dricka vatten tycker jag. Ger ingen mättnad. Man äter dom väl mest för att man är så indoktrinerad med deras förmodade nyttighet. Jsg känner rätt många, män förstås, som verkligen avskyr kokta grönsaker och aldrig äter dom.

#1 reamdn, du har fått igång exakt den diskussion du säger dig vara ute efter, och så blir du förskräckt över resultatet. Varför? Här ser jag inga påhopp utan bara diskussion och olika åsikter.

 Ingen hindrar dig att bara äta kött och skippa alla kolhydrater och några håller med dig. De flesta tycker livet blir trist med bara en sorts mat varje dag.

Själv skulle jag bli tokig om jag bara fick ha blå ovarall varje dag. Kläder är vackert och roligt. Likadant med mat. Inte ens naturfolken lever utan omväxling. En blomma i håret, halsband om halsen, tatueringar, ringar i öronen. En frukt här en nöt där och lite smaskiga larver………

#37: Nja, jag ser inget principiellt problem med att matpreferenserna är psykologiskt och socialt inlärda. Det är så vi fungerar, helt enkelt.

Jag anser inte att det psykiska välbefinnandet ska nedvärderas, vilket jag tycker du gör i viss mån. Du antyder att "det är ju bara att sluta äta det vi vet är skadligt!" ungefär som om det enbart handlade om kunskap och upplysning. Traditioner och kultur är förmodligen lika viktiga för mänskligheten som optimal kost. Och eftersom tradition och kultur avgör våra matvanor kan vi inte bara låtsas som om de vore oviktiga i sammanhanget.

Jämför med om du bor på en plats som på något vis riskerar att försämra din hälsa. Kanske med dålig luft, som i Sundsvall, där jag bor. Det finns åtskilliga ställen i världen som har mycket bättre luft Sundsvall. Men jag vill inte flytta, trots att jag är medveten om att luftkvaliteten inte är optimal för mig. Jag vill bo kvar här, i min invanda omgivning där jag har hela mitt sociala kontaktnät, där jag hittar och känner mig hemma.

Det psykiska välbefinnandet är helt enkelt värt den något ökade risken för mig.

#53 Människan är faktiskt mer än bara kött och blod, därför tycker jag du resonerar helt rätt! Om grönsaker bara skulle fylla våra sinnliga behov så är det likafullt ett behov, som behöver tillfredställas.

Jag tror att skillnaden i vad vi föredrar och mår bäst av, till stor del är evolutionärt betingat. Vetenskapsmagasinet visade i veckan ett intressant reportage som understödjer detta. Och jag är säker på att det är mycket kvar att klarlägga på området.

Själv bryr jag mig inte om någon större variation med maten, inte heller behöver jag någon färgrikedom. Det jag tycker om kan jag äta ofta, flera dagar i rad.
    Vegetabilier jag tycker om och vill ha är lökväxter, avocado och hallon. Mängderna är försumbara i det stora hela, mitt kolhydratintag är max 5 E% inkl mjölkprodukter.
    När jag försöker helt utan kolhydrater blir jag svag och illamående. Jag kanske inte varit tillräckligt uthållig, det längsta jag orkat är åtta dagar. Men eftersom det enbart medförde negativa effekter (ingen viktpåverkan) är det inget som lockar att pröva igen.

Det är för mig orealistiskt att våra förfäder helt avstod från vegetabilier. Jag tror tvärtom att de använde allt som gick att använda från naturen i sin kosthållning. De som hade extremt kort växtsäsong lärde sig säkert att lagra frön, rötter och torkade växtdelar.
    Spannmål är ju en betydligt senare företeelse, men även detta är något som människan utvecklats till och anpassats för. De första människorna som åt spannmål kan rimligtvis inte ha mått pyton eller dött av förgiftning. I så fall skulle spannmålsätandet inte ha överlevt.
    Vi är fortfarande i utveckling, dessutom i flertalet olika genetiska modeller. Därför finns ingen kostmodell som passar alla.

# 0 Tillägg till min # ovan eftersom jag reagerar på din ton på flera ställen:

Om jag mår dåligt av för lite kolhydrater så är det inte p g av en PSYKISK eller SOCIAL FIXERING, utan det är en FYSISK reaktion. Kanske skulle denna gå över efter en tid, kanske inte… Jag VÄLJER att äta grönsaker ändå, för det är gott och fungerar bra.

Ifall nu valet att äta kolhydrater är "socialt inlärt" eller "mentalt betingat" - så kanske du borde göra samma analys av dig själv… Att dina åsikter om att ta bort kolhydraterna HELT isåfall också är  "mentalt betingade" och "inlärda hos dig??

jag tror inte alls människan bara ätit kött under sina första tusen levnadsår. Eftersom det var tropiskt fanns det antagligen massor av frukt och grönsaker som var mycket lättare att äta än att jaga djur. Apor äter ju nästan bara frukt o grönt.
Sen att människan växt fram över tusentals år och faktiskt ändrat sitt metabola system.
Jag tror absolut att en kost blandad på rent kött, rena grönsaker och frukter och normalt med fett är den ultimala kosten.

#56 de intryck och vanor som sedan formar våra djupaste sociala beteenden sker upp till cirka 8 års ålder. Jag upptäckte inte denna kost förrän vid 21. Under hela min uppväxt har jag blivit matad med mackor, margarin, ja. Allt möjligt. Riktigt kött oftast en gång i veckan och då typ av sönderstekt fläskkotlett med massor av ris eller potatis.

Dessa vanor är för människor vad instinkter är för djuren. 

De flesta av oss kan inte släppa dessa invanda mönster - precis som du inte kan lära ett lejon äta grönsaker kan du inte förvänta dig att en människa som, med motsvarande 'instinkt' lärt sig äta "varierat" och sockerbaserat. Vi får känslor av att det är "tråkigt" eller om det vill sig riktigt illa, som #47, som påstår att kött är "äckligt i sin mun".

Anledningen till att vi har dessa vanor är att våra föräldrar lärde oss äta socker och grönt, vars föräldrar lärde dom äta socker och grönt, vars föräldrar… Nedärvt efter en lång tid. Till då alla er som kommer med argumentet att "då kanske det är tänkt att vi ska äta så" vill jag bara påpeka att vår kultur är något som skapats under årtusenden av naturlig påverkan, t.ex. svältperioder med lite bytesdjur som mycket väl kan ha kickstartat odlarkulturer, vars vanor sedan ärvts ner och de gamla mönstren glömts bort.

Kulturen är alltså INTE något som någon form av elit bestämt ska vara optimalt för oss för väldigt länge sedan, och som alla sedan följer. Ett argument som förvånansvärt ofta kommer upp är att "det måste ju vara det optimala eftersom vi lärt oss äta så"…

Jag tror att mänsklighetens stora svaghet är just att den vilar på kultur och upplärning under de tidiga levnadsåren, medan djuren lever på instinkter som de till störst del föds med. Vi kan bli enormt skadade av bara ett par generationer av konstiga förutsättningar, jag tror mycket väl att hela kulturer kan ha gått från helt köttätande till övervägande spannmålsodlare på 100 år - om förutsättningarna (dålig jakt, förändrad omgivning) varit de "rätta".

 Det jag alltså vill trycka på är att det som känns kroppsligt, naturligt, instinktsmässigt för oss som människor inte är det som för oss ÄR naturligt utan vad vi lärt oss. Det är så mänskligheten är uppbyggd och trots att det är denna mekanism som tillåtit oss att uppnå ett otal helt otroliga bedrifter som art så har den en hel del brister och risker, T.ex. att vi på den sociala nivån kan gå från köttätare till växt eller allätare, eller från kroppsarbetande till att sitta framför en dator 10 timmar om dygnet - medan kroppen behöver ca 10 000 gånger längre tid att ställa om sig - vilket leder till förödande konsekvenser.

#58: Du spekulerar ju bara när det gäller vad som är "naturlig" kost för oss människor. Vad är det som säger att det är 100 % animalier som är det "rätta", eller att vegetabiliska inslag inte ingår i en ursprungskost?

Spannmål, socker och moderna fröoljor kan förstås näppeligen ha ingått…

hade vi varit gjorda för att äta enbart kött skulle våra tänder se helt annorlunda ut, våra käkar också för den delen. Samt vi skulle inte ha ett matspjälkningssystem som kunde bryta ner kolhydrater. Katter äter gräs för att spy upp hårbollar.

Har rovdjur salivamylas? Dvs förmågan att börja spjälka stärkelse till glukos redan i munnen. Någon som vet?

#58: "Jag tror att mänsklighetens stora svaghet är just att den vilar på kultur och upplärning under de tidiga levnadsåren…"

Och jag tror precis tvärtom. Jag tror att mänsklighetens förmåga att medvetet föra vidare beteenden, istället för att enbart förlita sig till instinkter, har gjort oss till den framgångsrika art vi är idag. Nyfödda barn börjar redan från den allra första tiden att härma sina föräldrar. Det är livsnödvändigt för oss att anpassa oss till den grupp, den kultur, vi har fötts till.

Men allting har som bekant två sidor. När beteendet som förs vidare till nästa generation är destruktivt och skadligt, blir det förstås inte lika lyckat. Som onyttiga matvanor, till exempel.

I likhet med många andra i tråden har jag dock svårt att tro att människan under historiens lopp har avstått  från frukter och bär när de har funnits att tillgå.

#60, våra tänder och käkar ser olika ut från köttätande djur eftersom de utvecklats till stor del till att passa vårt sätt att kommunicera (tala). Våra molarer är till skillnad från allätare vassa, vilket troligtvis härstammar i perioden då våra förfäder var insektsätare, och syns även på andra insektsätande primater.

 En växtätares tänder växer hela livet, eftersom växtätande ger ett extremt slitage. Köttätare har bara en uppsättning tänder livet ut, däribland människan. Köttkost sliter inte på tänderna. När vi däremot äter vegetabilier förstör vi våra tänder och eftersom vi saknar naturligt skydd mot detta (dvs att tänderna växer hela livet) måste vi som enda art på denna planet borsta våra tänder för att över huvud taget inte tappa dom och dö av svält (borde ju säga en hel del om hur fel våra matvanor är).

Jämför du våra tänder med "allätare" (grisar, råttor) så är det väldigt stora skillnader, speciellt på våra molarer som är spetsigare, just för att de utvecklats under vår insektsätarperiod för cirka 6 miljoner år sedan. Våra fram- och hörntänder är väldigt vassa och passar utmärkt att slita sönder köttstycken med.

Att vi som sagt har dessa encymer som kan bryta ner stärkelse är en överlevnadsmekanism, som troligen kommit att innebära överlevnad vid svält och därmed genetisk spridning för de individer som producerat detta. Det innebär INTE att vegetabilier skulle fylla någon essentiell funktion i vår kropp, vilket de bevisligen inte gör, utan bara att vi under kortare perioder kan nyttja dessa som tillfälligt bränsle. Veganer kan klara sig oerhört lång tid på enbart vegetabil kost, vilket är en enorm bedrift av människokroppen. Det finns dock ett otal exempel på veganbarn som dött av bristsjukdomar varefter föräldrarna fått fängelsestraff. En växande kropp kan inte byggas upp på enbart felaktiga näringsämnen.

#63 Att vi som sagt har dessa encymer som kan bryta ner stärkelse är en överlevnadsmekanism, som troligen kommit att innebära överlevnad vid svält

Lite lustigt att du säger att det tillkommit av det skälet eftersom de enzymerna finns hos schimpanser.

Veganer kan bara fortsätta att äta som dem gör genom att äta vitaminberikade, fabrikstillverkade produkter… Knappast ngt naturligt tillstånd.

Det känns lite märkligt att polarisera mellan animalie- och vegankost på ett forum där de flesta (alla?) äter någon form av djurprodukter…

Man kan som sagt klara sig utmärkt på en 100 % animalisk kost, men inte på vegankost utan tillskott. Så är det bara. Men det innebär ju knappast att jag som gärna äter lite sparris till biffen är ute på farliga vägar.

Åter igen, att vår naturliga kost är 100-procentigt animalisk är spekulation. Att försöka bevisa det ena eller andra med tändernas eller matsmältningens uppbyggnad går inte. Grönsaker är för övrigt inte särskilt svårtuggat eller plackbildande, i alla fall inte enligt min erfarenhet.

Klart är att vi behöver åtminstone ett visst animaliskt inslag i kosten. Att vi kan klara oss utan vegetabilier är lika självklart. Men vad som är mest "ursprungligt" i den skalan kan nog ingen svara på, förutom att animalierna säkerligen dominerade.

Intressant tråd!

Ja gär lite nyfiken på att få veta vad det finns för veteskapligt belägg för att lite grönsaker skulle vara skadligt för diabetiker? Vad jag vet framhåller läkaren Calle Carlsson(som numera samarbetar med SSS) att grönsaker är bra för diabetiker.

För min egen del anser jag att ätande är socialt. JAg håller med dem här ovanför som tycker att det skulle vara trist utan grönsakerna. Jag tror också, statistiskt, att det är vanligare att kvinnor har svårare att att avstå grönsaker än vad män har. Framförallt unga män…

#16 Hundar ser inte bara svart-vitt.

Tja, visst kunde jag nu dänga till med en utläggning kring kulturens betydelse för oss… tro mig, jag kan en del i ämnet. Men det ids jag inte. Andra har kommit med bra inlägg, dock.

Tycker att du motsäger dig själv. Om nu inlärning i barndomen är så stark för individen, hur kommer det då sig att du har kunnat ändra din kost som du gjort?

Uppenbarligen går det att göra förändringar, eller hur. Det har jag också gjort. Stora. Eller tror du att Du själv är typ extra psykiskt "stark", att alla vi som äter grönsaker nog är psykiskt svagare än du??

#63  Jag ser en stor skillnad mellan kultur, psykologi OCH att känna vad kroppen behöver.

Det kan vara jättesvårt att veta var gränserna går.

Jag vet själv, pga sockerberoende, hur det känns när kroppen vill ha socker och hur det känns när jag vill ha rött kött istället för fläsk, t.ex.

Kulturella kostvanor ser jag inget problem med att ändra och äter inte alls samma saker nu som jag gjorde tidigare i livet, det var jätte-enkelt. Jag ser idag på spannmål som något dåligt och negativt, trots att jag levt på pasta stora delar av livet.

Jag äter faktiskt mer grönsaker nu än tidigare, eftersom jag känner att jag vill ha det. Inte alltid, ibland känner jag för att äta fakir - det är olika faktiskt. Ibland känner jag att jag behöver mer mjölkprodukter.

Men som sagt var, att lära sig skilja på beroende och veta vad kroppens signaler säger - det är svårt men jag tror att alla kan göra det om man anstränger sig.

Vi är olika men jag är inte upptagen av tankar om vad som är ursprungligt eller inte. Jag har fullt sjå att hitta en kost som är funktionell för mig med min historia och provar mig fram. Tycker dock att det är intressant att läsa era tankar om ursprunglighet. Skulle bara vilja tillägga att det vi tänker har en mycket stor betydelse för hur vi fungerar och drar därför slutsattsen att frågan är alldeles för komplex för mig för att ha en åsikt eller det beror på.

Kolhydrater som frukt, bär och även spannmål mognar till största delen till hösten så om vi ska äta naturligt så bör vi väl äta kolhydraterna då för att kunna lägga på oss fett att ha och ta av under den tid på året när det bara finns djur, dvs fett och protein att äta.

Faktum är att grönsaker är något som traditionella samhällen åt väldigt lite av. Grönsaker ger för lite kalorier på för stor odlingsyta. Endast i ett välfärdssamhälle har man råd att äta grönsaker och frukt.

Jag tror personligen att en sötpotatis eller surdegsbröd är minst lika mycket ursprunglig föda som grönsaker och frukt. Grönsakerna som fanns på stenåldern var i de flesta fall giftiga och smakade bittert och äckligt, det samma gäller i stor utrstäckning frukt. Rotknölar innehåller generellt lite gift (finns dock massor med undantag som man dör av också) och mycket kalorier.

Som jag ser det så började vi alltså att äta frukt och grönt långt efter det att vi började äta rötter och i vissa fall även spannmål. Det är mest i moderna tider som vi har haft tillgång till grönsaker och frukt i någon större utrstäckning. Hur många grönsaker fanns på svenska gårdar för 100 år sedan? Inte var det många inte, och inte var det de färgglada "antioxidant rika" produkter vi ser i butikerna idag.

  Folkslagen som weston price studerade åt till exempel nästan inga grönsaker eller frukter (Åt de däremot frukt var den oftast tillagad!) alls. Däremot mycket kött, fisk, ägg, mjölk och stärkelse i form av bröd, rötter osv. 

 Det är dessutomvisat att människor har en medfödd smak för kött och fisk men skyr grönsaker. http://news.bbc.co.uk/2/hi/health/5073196.stm

#73  Det får mig att tänka på hur många växter som är ätbara finns "vilt" i vår natur, t.ex. nässlor som är väldigt näringsrika… Och många andra växter som vi idag inte äter…

Sen beror det på vad vi menar med ursprunglig. 100 år sen är inte så mycket alls och jag tvivlar på att dom tänkte på vad dom åt, dom hade nog fullt upp med att överleva på potatis och bröd… Är man fattig så har man inget val, då äter man det som finns, det man blir mätt för för dagen.

Nässlor är ju uppenbart giftiga, de har ju vassa taggar överallt. Visst om man tillagar dem kan de ätas, men de innehåller knappt några kalorier så varför skulle man ödsla tid på att koka nässelsoppa?

Nässlor är medicin, inte mat.

100 år sen är inte så mycket alls och jag tvivlar på att dom tänkte på vad dom åt, dom hade nog fullt upp med att överleva på potatis och bröd

Alla folkgrupper som Weston Price besökte hade "speciella" födoämnen som de ansåg extra värdefulla och essentielle. Främst för växande barn och kvinnor i fertil ålder. Det rörde sig om vitaminrikt smör, fiskrom, äggulor, lever, malda insekter med mera. Aldrig var det tal om någon broccoli. Nog visste man vad som var nyttigt, det var helt enkelt så att man också visste att grönsaker inte är särskilt passande föda för människor.

 Från en riktig grönsaks skeptiker:

the-five-a-day-rant

Fruits and vegetables contain:

• Carotinoids including beta-carotene
• Vitamin C
• Vitamin K

And that’s it. Nothing else in more than trace quantities. They also contain:

• Salicylates (cause food chemical sensitivity)
• Lectins (cause arthritis, stomach ulcers, type I diabetes, autoimmune conditions)
• Goiterogens (thyroid depressants)
• Oxalic acid and oxalates (cause kidney stones, inhibit mineral absorption causing deficiencies)
• Phytic acid and phytates (inhibit mineral absorption causing deficiencies)
• Fructose (raises insulin levels abnormally)

But back to the vitamins.

• Beta-carotene is just a poor source of Vitamin A, which is found in egg yolks, butter, and liver.
• Vitamin C can be taken as a supplement, and its requirement is increased by dietary carbohydrate. Eat less carbs and you require less vitamin C. (This was the principle that kept Vilhjalmur Stefansson scurvy-free in the arctic).
• Vitamin K is found in fermented foods like yoghurt, is made in the colon by bacteria, and is found in the best form in animal foods like eggs and grass-fed butter.

But wait a minute, what about all those flavinoids and bioflavinoids and antioxidants they talk about that make fruit and vegetables so ‘healthy’?

Well. They actually haven’t found a purpose for them. There is no such deficiency as a flavinoid deficiency. Indeed, the most powerful antioxidants are vitamins A, D, E, and K, all found in fats, not fruit and vegetables

Frågan "Varför måste mat innebära underhållning?" känns för mig lite som varför måste sex innebära underhållning?! För att det ligger i sakens natur? Man kan avläsa mycket i hur och vad en människa äter! Se hur passionerat någon annan äter! Kastar hon/han i sig maten eller smakar de och tuggar ordentligt? Men det är klart, vill man leva som en robot…

Ännu inte läst alla inläggen. Endast de allra första. Därför inte färgad av ev redan givna svar (de flesta). Men skulle säga att för min del är jag nöjd med att ha minskat (mycket) på den vegetabiliska andelen i min kosthållning, framför allt frukt men även grönsaksdelen. Minskat i volym samt övergång till kolhydratfattiga sorter. Inte för att jag ännu vet om det är bra att minska på vegetabilier eller kanske rent av dåligt. Men enl lchf-läran är det ju bra och jag har fn bestämt mig för att tro på den, ett tag till åtminstone. Dock är det oftast betydligt godare med vegetabiliska varor (inkl bröd) än ägg och kött, även om de två animalierna också kan vara goda ibland. Men blir inte ofta särskilt sugen på det. Äter för det ska ätas.

Rätt kosthållning (vilken den nu är) lär ju vara av godo för vår hälsa. Ett gott skratt lär också ha hälsobringande effekter. Kände hur frisk jag blev nu när jag inte kunde hejda ett storskratt som ansatte mig när jag läste Aniara4:s (#2) tankegånger:

_"Det är som att fråga varför män envisas med att ha byxor istället för kjol, det är ju bara social inlärning och inget som är nödvändigt för deras överlevnad".

_Det ligger så mycket i det där, och det är så sant och kan översättas till många andra "fenomen" i vårt samhälle.

#63 "Det finns dock ett otal exempel på veganbarn som dött av bristsjukdomar varefter föräldrarna fått fängelsestraff."

-Det låter intressant kan du hänvisa till några av dessa otaliga domar?

#79

http://www.second-opinions.co.uk/miami_death.html

http://www.second-opinions.co.uk/child_abuse.html

Det är ju verkligen sorgligt att dessa två fall finns - där spädbarn dött på grund av föräldrars val i livet. Tyvärr gäller ju detta inte enbart människor som valt extremföda utan dessa tragiska exempel finns ju också inom olika religioner t ex Jehovas vittnen som inte tillåter blodtransfusion. Förövrigt kan ju inte två fall räknas somDet första av dina två exempel gällde ju för övrigt inte vegankost utan rawfood, där föräldrarna verkade vara helt extrema. Det andra fallet handlade ju om att mammans bröstmjölk inte innehöll tillräckligt med vitamin B 12. Att vegankost inte är tillräckligt utan måste kompletteras medframförallt B-vitaminer är ju ingen nyhet. Om nu LCHF utan några grönsaker är så perfekt att äta, varför får så många av oss magnesiumbrist då? Och vad vet vi egentligen om eventuella konsekvenser ett extremt LCHFätande, a la fakir, kan ha för bröstmjölken hos ammande kvinnor? Jag tror inte på någon form av extrem livsstil, men respekterar er som väljer att leva så.

#81 instämmer!

# 81  Väl talat!

Jag saknar Sten Sture Skaldeman på detta forum.

Även om han själv har ätit en "strikt" LCHF-kost, så säger han inte mycket om rätt eller fel när det gäller detaljer för andra. Han lägger ingen "värdering" i att vissa verkar föredra mer grönsaker. Han förklarar sina egna upptäckter, hjälper folk att hitta en "huvudinriktning" i ätandet, men konstaterar att vi verkar fungera olika, att individuella anpassningar av kosten fungerar och kan motiveras.

Minns att han skrivit något om att urfarmor kanske åt mer grönsaker än urfarfar och därför kanske kvinnor dras mer till dem än vad män gör… att kvinnor verkar föredra variation mer än män. Men han skriver inte i termer av "rätt eller fel".

Gillar verkligen SSS sätt att arbeta/debattera och hans inställning. Som tur är har jag ju hans två böcker att gå tillbaka till, så fort jag behöver peppning eller fakta…

Med detta menar jag INTE att vi inte ska diskutera vår kosthistoria eller att vi ska lägga locket på filosofiska resonemang. Det kan vara hur kul och intressant som helst.

#81 troligtvis för att du bombarderat din kropp med spannmåls-magnesium livet genom och kan således inte ta vara på de mindre mängder (fullt tillräckliga) som du hittar i animaliska födoämnen. Genom att pumpa tillskott låter du inte heller kroppen hitta tillbaka till denna balans.

De flesta äter också ost som innehåller mycket kalcium och kanske ökar behovet av magnesium genom att skeva på balansen.

Jag försöker alltid respektera andra på detta forum, helt oavsett om deras uppfattningar skiljer sig diamentralt från min egen. Efter 5,5 år på universitet har jag också lärt mig att alltid förhålla mig kritisk till s.k "sanningar". Enligt min uppfattning så är du väldigt tvärsäker i din uppfattning. Jag säger inte att du har fel, men jag är irriterad på att du inte är lite mer ödmjuk till andras kunskap. Fortsätt gärna att äta enbart protein och fett om du tycker det fungerar för dig. Jag kommer inte på något sätt att säga att du gör fel. Vad jag reagerar på är att JAG upplever att du "vet" vad som är bra och dåligt, när du i själva verket famlar i samma mörker som resten av jordens befolkning. Det är möjligt att extrem LCHF kommer att visa sig vara den nya mirakelfödan för alla och det kan visa sig att även ett sådant ätande har sina brister. Det får framtiden utvisa.

Hade jag hävdat att jag "vet" vad som är rätt hade jag inte skapat en tråd som efterfrågar bevis eller argument för motsatsen.

Jag ser det som en paradox att alla (läs som de flesta om du är petnoga) här är överens om kolhydraters skadeverkningar men ändå fortsätter att äta livsmedel som består av huvudsakligen just detta (med möjliga spår av lågvärdigt protein eller rentav skadliga växtfetter).

Det är anledningen till tråden. Jag försöker inte agera mat-messias. Det verkar dock som detta forum inte är redo att ta diskussionen, då de allra flesta reagerar på personlig nivå.

Jag reagerade på att jag upplever dina inlägg som att du inte respekterar att andra ser på grönsaker på ett annat sätt än du,

Jag har ALDRIG trott att grönsaker(åtminstone ovanjords) ger skadeverkningar och därför fortsätter jag att äta det. Däremot tror jag att spannmål, framförallt i stora mängder, är skadligt och därför äter jag inte det.

 Menar du på fullt allvar att om människor på forumet har en annan åsikt än du så är inte forumet moget för diskussionen?

Jo, jag upplever att du anser dig VETA vad som är rätt och fel, men eftersom detta är din tråd skall jag dra mig ur och låta dig ha dina åsikter i fred.

#89, Exakt vilken skillnad är det på kolhydraterna i spannmål och "ovanjordsgrönsaker"?

Ovanjordsgrönsaker är precis som glennart säger alldeles för energifattiga för att vara värda att äta, ur evolutionssynpunkt. Så varför dessa skulle vara bättre än spannmål har jag svårt att se.

Stampade jag på dina åsikter nu eller har du något argument att komma med?

Har försökt att hänga med i alla inlägg men efter några nätters vaka är min, redan inte alltför smarta, hjärna rätt så vimsig.

Jag tror o har alltid trott att vi varit o är blandätare, lite mer grönt där grönt förekom mer över året o vice versa o jag nöjer m mina egna reflektioner över ämnet med det.

Vad som slog mig är dock det som tidigare diskuterats ifråga om barn kontra LCHF; ska vi plocka bort större delen av deras kolhydrater ur kosten el nöja oss m att ta bort lite, såpass att kvoten fett/protein/kolhydrater håller sig inom "normen" för LCHF? Ngn hade uppfattningen att barn inte hunnit förstöra sin metabolism o därmed klarar av fler kolhydrater.

Kan inte detta gälla även en del av oss vuxna? Om vissa av oss faktisk ätit LCHF "light" redan som barn o fortsatt som vuxna utan att veta om det? Kanske vi då mår bra av lite mer kolisar…rent fysiskt sett? Varför skulle inte vi nordbor må bra av att äta mer grönt o bär över sommaren för att lagra lite extrahull inför vinterns strapatser? Att vi sedan inte behöver det i dag är en annan sak. Tänker på Sten Stures jämförelse m björnarna, själv äter han ju lite olika under olika tider på året om jag minns rätt.

Fö kan det vara så att du har helt rätt readm, det får framtiden utvisa.

Man kan vänja sig vid det mesta när det gäller mat och smaker. Jag äter allt mindre grönsaker och ingen frukt. Inte så mycket av ideologiska skäl eller så, utan mer av snålhet och irritation över dålig kvalitet. Sallad från Spanien? Grönt vatten. Jag har lärt mig att äta allt mindre grönsaker, precis som jag lärt mig äta allt mer varierat av kött och fisk. Har även lärt mig att ta tillvara benen, en sorgligt underskattad del av djuret.

Dessutom äcklar det mig att tänka på att grönsaker och frukt odlas långt härifrån och transporteras långväga med fossilt bränsle. Något som vi faktiskt inte behöver, ren lyx!

Däremot odlar jag! Närproducerat, himmelskt gott, ingående i kretsloppet (komposten).

På tal om äckel, fast chapp #(93) nämner andra saker, och nog så viktiga kanske. Men något som vidtecknad ofta tycker, är att kött är motbjudande att äta. Försöker ändå numera trycka i mig lite dagligen så gott det går enl lchf-lärans, såsom jag fattat det innersta kärna (kött o smör). Men vad vet man egentligen? Kanske visar sig i framtiden att vegetabilierna är det bästa ur hälsosynpunkt. Eller ännu troligare en blandning av animalier och vegetabilier. Antaganden då förstås. 

Skrivs många intressanta saker i tråden. Följer den.
Kalleankasmormor skriver och resonerar på ett sätt som ligger närmare mig, än trådstartarens. Kan kanske inte förklara eller framlägga exakta skillnader och bevis (som visst efterfrågas) på saker och ting. Jag vet heller inte hur man bevisar att bevis är bevis.

Gillar resonemanget om viss ödmjukhet i inställningen till vad som kan tänkas vara mest rätt eller mest fel beträffande vår mat.

#0: För att vi inte alla är lika. Det är skillnad mellan dem som är fallna efter jägare och dem som är fallna efter samlare. Till exempel så är mjölk något vissa tål och andra inte, beroende (tror jag) på om vi härstammar från folk som hållit tamboskap tillräckligt länge för att ha hunnit anpassa sig till mjölkmat.

Våra tänder (allätare) och vårt tarmsystem (kortare än gräsätares men inte så kort som rena köttätares) visar att vi kan peta i oss lite allt möjligt. Personer som fått sin ämnesomsättning skadad av fel kost måste kanske undvika alla eller nästan alla kolhydrater, men för dem som inte har det problemet är det rimliga att äta lite av det mesta, utom nymodigheter som är helt artfientliga.

Jag tror alltså att den friska människan bör undvika spannmål och förädlade rotgrönsaker ocj frukter (de flesta moderna rotgrönsaker och väldigt många frukter, faktiskt), och äta bladgrönt samt nötter, frukt och bär när det är säsong för sådant. Spannmål är det enda jag tror är direkt skadligt för alla människor. Ett eller annat gräsfrö (inte sädeslagsfrö) kan nog slinka ned, men inte mer.

#16: Det där med att inuiterna skulle äta tarminnehåll från växtätande djur är en myt, dom första europeerna som bodde där uppe gjorde det, dom trodde att inuiterna kunda tillverka vitaminerna själva i sina kroppar, i själva verket var det så att inuiterna åt späck vilket europeerna ratade, där fanns vitaminerna!

Gronstead. Kolla in denna länk, Comparison between the digestive tracts of a carnivore, a herbivore and a man. Vårt matsmältningssystem är betydligt mer likt ett rovdjurs och vår förmåga att äta vegetabilisk föda kom till större delen med hjälp av kokkonsten.

#96: Japp, betydligt mer likt men inte alldeles lik - som jag skrev.

Edit: Det är min personliga övertygelse att människan borde ha väsentligt mer ryggradslösa djur i sin naturliga diet, förresten. Många insekter och maskar har mycket gott om fett i förhållande till andelen protein. Jag skulle tro att både kålblad och kålmaskar borde slinka ned, så att säga.

#94, vad jag vet finns det inten skillnad på matsmältningssystemen mellan olika individer som du påstår. Hade "vissa individer" med samlargener haft dessa egenskaper skulle de också kunna påvisas fysiskt. Vissa speciella encymer som vore exklusiva för dessa individer, eller extra långa/smala tarmar kanske?

Har du källor till något sådant som stöder ditt antagande?

Jag har aldrig läst något som skulle peka på att olika individer har olika matsmältningssystem.

#98   Fast oavsett forskning eller inte, det är rätt uppenbart att folk reagerar olika på olika livsmedel. Eller hur?

Många människor tål ju spannmål, stärkelse, socker och fibrer. Andra gör det inte alls.

Det är skillnad på vilka "folkslag" som tål mjölkprodukter bättre än andra, eller hur? Det finns också mediciner som inte fungerar på samma sätt för alla "folkslag" (obs, jag vill helst inte använda ordet "ras" pga de associationer man får…).

#90 Vad det är för skillnad? Något jag tänkt diskutera länge, då folk verkar tycka att alla kolhydrater är lika, oavsett varifrån de kommer. Jag håller inte alls med om det, jag tror det är STOR skillnad på hur kroppen reagerar på t.ex. socker och broccoli.

Jag VET att jag själv reagerar olika på olika kolhydrater. Det beror absolut på varifrån de kommer, inget snack om saken.

Men vetenskapligt har jag inga fakta alls…

#88 Jag tror att jag förstår hur du tänker. Det är många som tar diskussioner om fakta lite väl personligt. Själv erkänner jag villigt att det absolut kan vara så att du har rätt, vi behöver inga grönsaker alls MEN det betyder inte att jag tänker sluta äta dom när jag känner för det.

Å andra sidan kan Stephan Rössner och Claude Marcus har rätt också, det spelar ingen roll. Jag började med LCHF utan att ha bevis, jag kan fortsätta med LCHF utan bevis.  Det viktigaste för mig är att jag mår bra. Sen kanske hjärtat och hjärnan dör utan pasta och bananer, men det skiter jag faktiskt i.

Visst är vi olika. Jag har hypothyteos och tål uppenbarligen inte
mjölkprotein. Andra har andra problem.

Jag mår dåligt av socker, men känner inget av att äta frukt (äpplen).

Det som är genomgående här på KiF är ju hur olika alla reagerar.

Så, i princip har vi alla lika matsmältningssystem, men i praktiken skiljer det sig rejält.

Och principer är väl bra, men verkligheten är mera ska jag säga - verklig!

#94: Nr 100 hann före - detta med olika födoämnesallergier är ju bara början på de skillnader som finns. Bland de mest välbekanta är väl japaners oförmåga att tåla alkohol och vissa amerikanska indianers förmåga att tåla mjölkprodukter. Det mesta av detta sitter i enzymerna, och i kroppens förmåga att framställa de enzymer som behövs. En del rättas förmodligen till med lämplig kost, men om man rent fysiskt inte kan framställa ett enzym för att till exempel hantera mjölkprotein, så får man antingen käka tillskott och mediciner eller låta bli att äta vad det nu är man inte tål.

Det FINNS faktiskt folk som mår uselt av att äta kött, vad du än tror. De kan inte smälta kött utan det kommer antingen ut bakvägen osmält eller regurgiteras. Ungefär som jag om jag äter majs (som kommer oberörd igenom) eller äter ananas och dricker rödvin tillsammans (som kommer i kaskadkräkningar efter ett längre obehag). Vissa saker går bara inte. LCHF är inte vägen, sanningen och livet för allt och alla.

Lisabet - Din slutmening är helt underbar!

I mitt inlägg #55 ovan länkar jag till en sida med info om hur forskare nyligen lyckats isolera 6000 år gammalt DNA, och genom detta (tillsammans med konventionell arkeologi) visa att jordbrukarfolk levde sida vid sida med jägar/samlarfolk under ett hundratal år här i norden. Genuppsättningarna skiljer sig åt. Det är första gången man lyckats få fram sådana bevis.

Då kan man tänka på att det är mycket vi ännu inte vet. Bevis som kommer att uppdagas i framtiden.

#99 jag håller inte med om att "många människor tål socker, stärkelse och ris". De producerar onekligen mängder med insulin för att kompensera för blodsockerhöjningen, och det för skada i kroppen. Du resonerar att om man inte är överviktig eller diabetiker är insulinutsöndring inte något negativt?

#103 vad vill du bevisa med det, för 6000 år sedan hade vi redan gått in i jordbrukaråldern. Betyder inte att de som odlade hade annorlunda gener än de som jagade under samma tid?

#105 Det är just detta man kunnat bevisa genom att jämföra dna från folken som levde parallellt under en tid. Läs gärna reportaget, det står utförligare där.

#104  Om man lever tills man är 98, inte har diabetes eller övervikt - hur ska man då resonera att det är skadligt för dom? Exakt hur skadas dom, menar du? Jag vet ingenting om insulinutsöndring.

Jag har absolut inga bevis för det, men vissa människor verkar kunna leva på sån kost som jag själv kallar "skadlig" och de lever tills dom är 95-100 år och verkar friska.

#106: Det enda undersökningen kunde slå fast var att samlarna och jordbrukarna inte var släkt, inte att dom var två olika arter, det är en väsentlig skillnad

#108 Släkt är vi väl allilhopa ! Oavsett hudfärg, kroppsbyggnad, blodgrupp och olika långt kommen genetisk anpassning till annan föda än kött.

Finns ju folk som röker och dricker tills dem blir 120, folk är väldigt olika..

Vänta nu lite… folk kan leva länge på föda som inte är gjord för oss, ja, men till vilket pris? Churchill drack en hel del, rökte osv och levde till över nittio. Men, han var dement under flera år. Hade en hel del besvärliga åkommor under flera år. Depressioner.

Demens är en form av "matallergi" om man hårdrar det hela. Man har ätit en föda som inte är anpassad till människan och man blir dement! Eller man får värk, eller diabetes, orkeslöshet, eller något annat. En och annan undgår åkommor förstås, även om jag aldrig träffat en sådan person.

För vissa går processen fortare, vi blir snabbare sjuka, vi kanske har svagare kroppar eller har ätit mer skräpmat. Men alla är i den processen!

Dessutom, "vad man mår dåligt av" är en väldigt subjektiv upplevelse. Jag kan säkert lära mig tycka om kålmaskar om jag gav det en ärlig chans. (Stekta i smör?? Mår illa vid bara tanken…) Men om jag åt det nu så skulle jag säkert spy eller få ont i magen. Av ren inlevelseförmåga om inte annat! 

Subjektiva upplevelser och objektiva bevis - aldrig mötas de två. Jag tror att båda två är viktiga. Nedvärderar inte de subjektiva upplevelserna alls, men vill se dem för vad de är, flyktiga, ombytliga, påverkbara.

#111: Och de flesta bevis för LCHF:s förträfflighet är fortfarande just subjektiva och, som brukar framhållas, anekdotiska, eftersom objektiva undersökningar på individer med alla tänkbara gen- och enzymuppsättningar saknas. Så att någon tror sig må bra på LCHF bevisar inte ett smack, enligt det resonemanget. Framför allt bevisar det inte ett smack för någon annan än den personen.

#109: Nix, vi är definitivt inte släkt allihop, däremot tillhör alla människor samma art, men det är inte detsamma som släkt, och beträffande anpassning till annan mat än animalisk så har det faktiskt inte hänt speciellt mycket, mjölk är ju också animalisk mat och inte vegetabilisk, människan är forfarande anpassad till animalisk mat med vegetabilier som en nödåtgärd

Så jag håller med dig Reamdm, det finns ingen anledning för oss att äta vegetabilier, annat än om man tycker att det är gott, och ser till att inte överkonsumera det

Någon läst boken Lights out? Där propagerar man för en kost med mycket vegetabilier under skördetiden och inga vegetabilier under vintern/våren. Ät efter säsong!

Problemet är att begreppet 'skördetiden' tillkommit så sent under vår evolution att vi knappast hunnit ändra vårt DNA tillräckligt för att anpassa oss till denna föda. Med jordbruket kom också en större tillgång på mat och trygghet, vi blev med andra ord inte lika utsatta för svältperioder och hårda prövningar (t.ex. att jaga eller förflytta sig långa sträckor efter bytesdjur). Dvs även om vi blev svagare, slöare, sjukare och fetare dog vi inte. Det är ju faktiskt så det går till. Vi anpassar oss ju inte, utan de som slumpmässigt tål kosten bättre överlever medans de andra inte gör det, samma veva nästa generation, nästa, nästa, tills en total eller delvis anpassning skett.

Få blir ju dock så sjuka av kolhydrater och vegetabiliska antinutrienter att vi dör innan fertil ålder. Om vi odlar spannmål gör det ju inte så mycket om vi har 10 gånger mer kroppsfett och hälften så mycket muskler, medans de individerna knappast hade överleft en jaktsäsong.

Det vill säga, anpassning har inte skett eftersom det helt enkelt inte finns de naturliga påfrestningar som krävs för att de svaga eller sjuka individerna ska duka under.

 -

Ett tänkt scenario som skulle kunna illustrera detta, jag är ingen biolog eller evolutionist men med mina grunda kunskaper ställer jag upp ett enkelt tankeexperiment: 

 Hade vi istället varit bytesdjur, och gjort en liknande omställning hade vi med all säkerhet kunnat "anpassa" oss på väldigt kort tid. Tänk dig t.ex. en flock med köttätande antiloper. Nu finns givetvis inte dessa eller har funnits, men ändå.  Dessa jagas  av säg, lejon.  Plötsligt försvinner av en eller annan anledning antilopernas bytesdjur, och djuren måste för att helt enkelt överleva börja äta bär och rötter.

Vissa individer blir så pass sjuka att dom går under direkt. De sämst anpassade generna försvinner alltså nästan omgående (1) (detta kan mycket väl ha hänt våra förfäder i tidigare generationer, då detta inträffade).

När lejonen nu dock kommer och jagar dessa djur, som nu, pga all icke artriktig föda dels blivit försvagade och feta, kommer givetvis dom fetaste och dom svagaste (söligaste) exemplaren bli offer. Således, de som faktiskt kunde leva på kosten men bara blev allmänt sjuka dör också ut snabbare än de andra individerna (2).

Och så fortsätter det i generationer (om nu inte djuren blev så pass försvagade att de totalt dog ut). Varje gång är det ju de sämst anpassade som försvinner, och de lite bättre anpassade får föra sina gener vidare. Deras avkomma kommer ju då, eftersom förfadern var anpassad, ha chans att bli ännu mer (eller mindre) anpassade genom slumpmässiga genetiska mutationer. De som gick tillbaka till sämre anpassade (givetvis inträffar detta lika ofta som bättre anpassade) dör då ut under kommande lejonräder, medan de som blev ännu mer anpassade springer iväg snabbast och överlever. Det vill säga, ju mer generationer det pågår, desto bättre anpassade. Ju fler rovdjur som hotar, ju fler prövningar och påfrestningar arten ställs inför, desto snabbare sker anpassningen (3).

Slut på scenariot med de (fiktiva) köttätande antiloperna.

 -

Åter till människan. Anledningen att vi gått från komplett köttätande djur är med största sannorlikhet enligt mig kraftig överbefolkning, vilket lett till att våra bytesdjur dött ut i allt för hög takt, och inte alltid kunnat täcka matbehovet.

Detta löste vi delvis genom att börja tämja djuren, bli herdar. Dels kunde vi börja nyttja mjölkprodukter, och dels kunde vi kontrollerat föda upp djuren och använda som föda.

När vi försökat oss ännu mer, till den punkt då inte ens detta är hållbart (brist på betesmark, konflikter mellan stammar då vi helt plötsligt blivit beroende av att "äga" jorden) fick vi helt enkelt, i överlevnadssyfte, ta ett steg ner i näringskedjan. Det går trots allt att föda fler människor på samma mängd område om man äter djurmat istället för djuren (energiförlust). Anledningen till att detta över huvudtaget var möjligt kan tillskrivas vår väl utvecklade intelligens som möjliggjorde konsten att tillaga maten. Detta ersatte de delar av vår matsmältning som inte kunde ta hand om vegetabil föda. Att koka riset (t.ex.) är ju inget mer än att delvis bryta ner födan, vilket normalt hos växtätare görs i magen.

Denna "övergång" är med all säkerhet den, i kombination med det jag beskriver i nästa stycke, i hudusak skyldiga faktorn till att vi, trots extrem intelligens och medicinsk forskning, är det avsevärt sjukaste djuret som vandrar på jorden.

- 

På toppen av näringskedjan har vi inga naturliga fiender, så steg 2 samt 3 ur den tänkta anpassningsfasen försvinner helt. Dels, genom att utveckla mediciner mot svagheter och sjukdomar som uppkommit (t.ex. insulin mot diabetes, gastric-bypass operationer mot fetma) reverserar vi ju t.om en del av de naturliga processer som skulle kunna generera anpassning.

Summa summarum spelar det ingen roll om vi i vårt moderna samhälle fortsätter att äta spannmål och socker i 10 miljoner år, sålänge vi strider mot evolutionsprinciperna kommer vi ALDRIG anpassa oss till jordbruks-föda, mer än att de absolut sämst anpassade dör av sjukdom innan fertil ålder (tänk på att de flesta av våra "folksjukdomar" konstigt nog inträffar EFTER fertil ålder, då naturliga urvalet inte utrotat dessa svaga gener?)

Det blev långt. Väldigt långt. Men min poäng är att vi knappast kan må bra av att äta spannmål under delar av året för att "det var då man skördade förr i tiden". Det finns ingen mekanism för att denna anpassning ska kunna skett.

-

Som avslutning på detta inlägg kan jag redan nu svara på något som jag vet kommer komma, påståenden om att vi inte alls är köttätare från början. Poängen är våran överlägsna intelligens. Det krävs inte en hjärna som slukar den ENORMA mängd energi vår gör för att stå och tugga gräs, eller för den delen plocka frukt eller bär, dagarna i ända. Kan du klättra upp för trädet kan du få tag i frukten, så enkelt är det. Det klarar ju vilket djur som helst, utan att kunna konstruera rymdfarkoster.

En köttätare är dock i mycket större behov av intelligens. T.ex. lurar vi strategiskt in en mammut i en klyfta där våra kära stammedlemmar står väntande uppe på en klippa med några massiva stenblock väntande att släppa ner på det oanade djuret. Det vill säga, behov av strategi, kommunikation, förutseende. Inget av detta är essentiellt för en växtätare.

Detta avspeglas även i djurvärden. Medans växtätande djur, t.ex. får eller hästar är relativt dumma djur, jagar t.ex. hunddjuren strategiskt ner bytesdjuren i flock. En viss intelligens, list, krävs. Därav är en större hjärna befogad.

 Det vill säga, det finns inga evolutionära beting för att vi skulle kunna utveckla en så pass stor hjärna som vi har om vi kunnat överleva bra på vegetabil kost.

Anledningen till uttryck som "Slut som en räv" och "Dum som en kossa" är nog inte helt obefogade.

Med skördetid menade jag sommaren, då det på våra breddgrader finns gröna blad och rötter och då vi kan hjälpa naturen på traven genom att odla frön i snörräta rader i jorden! Jag menar grönsaksodling, inte spannmålsodling förstås. Men grönsakerna är förädlade, jag vet. Deras kolhydratinnehåll är betydligt högre än ursprungsvarianterna.

Människan blev intelligent(are) genom att äta skaldjur och fisk och på så sätt få i sig mycket omega-3. Omega-3 möjliggjorde hjärnans tillväxt, främst de nyare delarna, frontalloberna. "Vattenapan". Vem skrev den boken, om vattenapan? Han biologen som skrev en avhandling om bävrar från början eller arkeologen som heter något som jag inte alls kommer ihåg just nu? Finns många spännande hypoteser omd detta.

Människan blev intelligent(are) genom att äta skaldjur och fisk och på så sätt få i sig mycket omega-3. Omega-3 möjliggjorde hjärnans tillväxt, främst de nyare delarna, frontalloberna.

Låter som propaganda du hämtat från någon fiskolje-tillverkare.

Det finns inget "magiskt extrakt" som förändrar våra gener till att göra oss mer intelligenta som art. Tror du behöver läsa på lite, det är inte så det fungerar. Vad du gör under ditt liv påverkar INTE hur din avkomma kommer se ut, jobbar du som soppgubbe eller ingenjör i 30 år och sedan skaffar barn kommer barnet inte påverkas ALLS av hur du använt eller utvecklat din hjärna. 

Enda sättet en art kan "utvecklas" är av slumpmässiga genetiska mutationer som visar sig lönsamma till de rådande förhållandena. Således är innehållet i det du äter HELT ovesäntligt för hurvida intelligensen i din art ska stimuleras eller inte. 

Att odla grönsaker som sallad eller broccoli har vi ALDRIG gjort förrän i moderna tider då detta blivit klassat "nyttigt". Det finns inte tillräckligt med energi i födan för att det ska vara värt näringsmässigt att odla så kalorifattig föda.

Det första vi människor odlat och ätit har med all sannorlikhet varit frukt, rotfrukter och spannmål.

Om du inte är övertygad kan du räkna lite, hur lång tid tar det att växa upp ett salladshuvud? Hur mycket energi innehåller det, och hur stor landareal samt skötsel krävs?

Du kommer få upp siffror i stil med att en människa kräver ett areal av 2 hektar broccoliodling samt  10 personers arbetskraft under en månad för att (med icke-moderna medel, skördetröskor, gödsel, etc) för att kunna klara sig en vinter på att äta broccoli. Det är helt enkelt inte lönt, det går åt mer energi än du vinner på det.

Kan påpeka att för att täcka ett ungefärligt dagligt energibehov (2500 kcal) får du äta drygt 7 kilo broccoli (beräknat på minmat.net värden, dvs slv).

Så lyckade lär de (eventuella) försöken till att nära sig på grönsaksodlingar ha blivit.

reamdn: Hur ser du på alkohol? Det är ju inte direkt nyttigt (rätta mig om jag har fel). Folk vet om det men tillåter sig det i små mängder ändå, just för att det är gott. Skulle kunna jämföras med att tillåta sig vissa kolhydrater, för njutning. Jag tycker det är lite drastiskt att påstå att man inte kan tycka att grönsaker är gott (#9). Vissa gillar alkohol, andra inte. Vissa gillar grönsaker, andra inte. Sedan är det en annan sak om det är nyttigt eller inte.

Tillåter du dig alkohol? (Personlig fråga, jag vet, men jag är bara nyfiken.)

Vattenap-teorin är intressant, för att den har en förklaring till att vi t ex
- går på två ben
- saknar päls
- svettas och gråter salt

Däremot handlar den inte alls om hur man odlar, varken sallad eller broccoli.

Och människan blev antagligen inte intelligentare av att äta skaldjur och fisk, men att den dieten gav möjlighet att en stor hjärna utvecklades.

#120, fortfarande. Diet och intelligensutveckling hos en art har INGET med varandra att göra. Fråga vilken evolutionist som helst. Det du äter påverkar inte dina gener.

Om dieten däremot ställer KRAV på hur du fixar födan (t.ex. att du måste ha strategier) för att kunna jaga, så att intelligenta exemplar gynnas - då stämmer det. Men ämnena i det du äter har ingen som helst betydelse för dina gener eller artens utveckling, om du nu inte äter uran eller något annat radioaktivt som kan påverka din genupsättning.

Har du läst någonstans att vi åt fisk, det "möjliggjorde utveckling" så finns ett ekonomiskt intrese garanterat bakom. Som sagt, dina gener påverkas INTE av vad du äter. Ditt dna kodas inte om till "smart barn" även om nu födan skulle kunna sägas gynnar intelligensen hos den som äter det - din avkomma blir inte smartare av det.

 #119, jag har absolut ingenting emot personliga frågor, sålänge jag kan svara och sålänge dom inte är stötande eller provocerande.

Nej, jag dricker inte alkohol sedan cirka 2 månader tillbaka, och jag har inte varit berusad på cirka ett år. Jag har personer med vissa alkoholproblem i min närhet  och det hjälper också till att avstå.

Anledningarna är att alkohol är ett gift (skadar lever och hjärna), samt även en sorts kolhydrat som är extremt fettbildande. Dessutom måste jag väl medje att jag har ganska dåligt ölsinne. :P

Slutligen var det MIN åsikt att grönsaker inte är mat och inte smakar någonting speciellt, utom det lilla söta som kolhydraterna bidrar till. Givetvis kan andra 'tycka om' det men jag lever i tron att detta är grundat i psyket och inte det kroppen 'kräver', dvs att man intalar sig att det är gott. Men som sagt, det är en personlig åsikt, inget jag har några belägg för.

#121, Tack för ditt svar! Mycket intressant och tillfredställande. Då lever du verkligen som du lär.

Jo, jag tror faktiskt att vad man äter påverkar kroppens uppbyggnad - hur tror du det växande fostret får sitt "byggmaterial"?

Angående förvärvade egenskaper som förs i arv så läste jag om en  rapport som skrivits av Lars Olov Bygren tillsammans med kolleger från Umeå universitet. Om den stämmer så innebär det att miljön faktiskt kan påverka människans arvsmassa.

"Vad farfar åt påverkar risken för att hans barn och barnbarn ska få diabetes".

"Att barn till kvinnor som svultit under början av graviditeten väger mindre än genomsnittet är kanske inte så konstigt men att barnbarnen också väger minde vid födseln kan inte förklaras med hjälp av den darwinistiska modellen."

http://www.yelah.net/articles/kronikan050109

#121, Jag tycker du har fel, det man äter kan i allra högsta grad påverka evolutionen och våra gener på sikt.

För en växtätare till exempel så är det fördel att inte få för avancerad hjärna, eftersom den drar mycket energi, och man har bara tillgång till energifattig mat (växter) så är det en nackdel med en smartare och större hjärna än man behöver som drar för mycket energi. Man behöver inte direkt någon större hjärna, eftersom maten finns överallt, man behöver inte klura ut hur man ska få tag på den.

En köttätare däremot har massa energi tillgänglig, för dom är det inte en nackdel med en större hjärna som tar mer energi, eftersom dom har en massa energi tillgänligt större delen av tiden. Dessutom är det en fördel med en större hjärna eftersom köttätare är jägare, som behöver kunna komma på mer avancerade jaktplaner, kanske lära sig att sammarbeta och jaga i grupp.

Maten kan påverka vilka vilka saker som är fördelar och nackdelar för oss, och evolutionen är ju just att dom sakerna som är fördelar sprids vidare, så om olika saker är fördelar så utvecklas vi på olika sätt.

Det är många forskare som tror att vi fick förutsättningarna till att utveckla så stora hjärnor vi har idag just för att vi blev köttätare.

Dock fisk har jag aldrig hört att det skulle ha haft någon sådan effekt, men teoretiskt sätt skulle det kunna ha varit så, även om jag också tror att just det är osannolikt.

#123, Det är nog snarare ett socialt betende skulle jag tro, om mamman bantar ofta så är det stor chans att barnen lär sig av det och även dom bantar ofta när dom blir vuxna, och därmed större chans att även deras barn väger mindre än genomsnittet.

#125: Det gällde födelsevikten. Tror du ungarna ligger i magen och klämmer åt navelsträngen så de inte får för mycket?

(Kunde inte låta bli..)

#126, Det gällde födelsevikten som var låg för att att mamman hade ätit svältkost, inte något som barnet gjorde.

Om risken att få defekta barn är större hos äldre människor, därför att deras gener hunnit skadas av ålder, måste väl det samma gälla för människor vars gener skadats av kosten. Och ibland kanske sådana skador i själva verket är gynnsamma förändringar - vilka i så fall också kan gå i arv.

#124, jag tolkar det du skriver som att du uppfattar orsak och verkan lite annorlunda än jag. Vi har inte stora hjärnor för att vi är köttätare och har gott om energi, vi har stora hjärnor för det krävs hög intelligens för att vara köttätare. På samma sätt har inte en växtätare en liten hjärna för att de har ont om energi, utan för att det helt enkelt inte är "lönt" med en stor hjärna när man är växtätare och inte behöver tänka i samma grad.

Om vi människor hade fått köttet med en lastbil av låt oss säga, utomjordingar. Det vill säga fått det på fat, inte behövt jaga. Tror du fortfarande köttet i sig gjort oss smarta, för det ger mycket energi?

Inte så jag uppfattar evolutionsprinciperna. Därför jag tycker teorin är så vacker, den är så enormt simpel men kan ändå generera så otroligt komplexa och intelligenta livsformer, och även så lättbegriplig.

Evolution som jag uppfattar den är, slumpmässiga genetiska mutationer som antingen är gynnande eller missgynnande eller, som de allra flesta, ingetdera. De som är missgynnande kommer onekligen att bidra till att den individen klarar sig sämre, dör ut. De svaga försvinner. De som gynnas, kommer istället klara sig bättre, få fler gener spridda. De som är obetydliga kommer inte påverka åt något håll och således inte påverka den generella populationen utan bara 'blandas ut i mängden' då generationerna passerar (med kravet att det finns tillräckligt många exemplar som generna "roterar" på).

Hur nu det vi gör under vårt liv skulle kunna påverka våra gener har jag väldigt svårt att passa in i teorin. Att våra gener på något sätt skulle vara "smarta" och förstå att man är skogshuggare, och ändra sina gener till att generera mer muskler i kommande generation? Det låter som magi i mina öron, och bryter helt mot grundprinciperna. Hade det stämt hade det onekligen varit en sensation, då hade jag nästan kunnat bli religös, för att en sådan funktion skulle kunna "slumpas" fram låter för mig som en omöjlighet.

Att barn till svältande mödrar blir påverkade under resten av livet har KNAPPAST med arvsmassa att göra. DNA't bestäms i det ögonblick ett ägg befruktas, jag antar du gått igenom den biten i skolan. Att sedan barnet blir påverkat i livmodern av vad modern äter, är väl självklart. Men barnets DNA påverkas givetvis inte. Om denne överlever och försökar sig kommer dennes barn inte ha några som helst 'men'  av detta.

 
DNA är ingen bandspelare som spelar in det som hänt i livet. Det är science fiction.

Det slank nog in svar på fler inlägg än bara ditt, Andreas, så ta inte åt dig av allt jag skrev som riktat mot dig. Blev lite ivrig.

"Vad farfar åt påverkar risken för att hans barn och barnbarn ska få diabetes".

Får jag gissa att det är en studie där farfars mat är granskad, samtidigt som barnbarnens diabetestillstånd?

Det är väl ganska ofta så att matkultur och matvanor "ärvs" ner genom generationerna, så barnet borde väl med all sannolikhet äta likt sin farfar?

För att detta samband ska få någon tyngd måste man ju kunna visa att barnbarnen äta exakt identiskt varandra, och enbart farföräldrarnas kostvanor skiljde sig. Jag tror inte det går.

Åt din farfar t.ex. bullar varannan dag, gjorde med säkerhet din far också det, och därmed du. Traditioner går i arv liksom. Medan den farfar som bara åt mat och aldrig fikade inte lärde sitt barn att fika som i sin tur inte lärde sitt barnbarn.. ni förstår poängen. Tror snarare det är kostvanorna som går i arv.

#129 och 130: Gener skadas också från avlelseögonblicket, och när individen själv avlar barn är det genernas utseende i det ögonblicket som förs vidare. Om bara ena delen av genparet hos föräldern är skadad, förs oftast, men inte alltid, den oskadade delen vidare. Och om båda delarna av genparet är skadade, så får man hoppas att motsvarande gen är OK hos den andra föräldern. Men DNA är inte konstant från vaggan till graven. I så måtto är det faktiskt en bandspelare, där förändringarna inte alls är slumpmässiga utan styrda av vad föräldraindividen utsatts för.

Om en individ genom sådan skada får en gynnsam egenskap, till exempel att inte bli sjuk av den där nya spannmålen som är så enkel att få tag i, så kan den föras vidare till avkomman. Det är detta som kallas naturligt urval.

Tänk bara på vad som händer med könscellerna hos en person som utsatts för strålning - där blir det ofta fosterskador.

Visst kan skador på generna genereras. Men att dom på något magiskt sätt skulle vara knutna till skadans orsak, som att sockerätande skulle generera annorlunda matsmältningssystem som klarar av socker bättre, eller att en löpare skulle få snabbare barn, knappast.

#131 Så kunde man tolka resultatet, av min korta beskrivning. I artikeln däremot talas det om brist på mat under barndomen, dåligt skörderesultat, och den ärvs inte. Inte ens som "matvanor".

Och det var så att det svältande barnet (som foster) också fick mindre barn i sin tur.

Hur detta skulle gå till har jag ingen aning om, men vi vet inte allt.

--- Och min farfar åt inte bullar varje dag i sin barndom, no way, det hade han det alldeles för fattigt för, och knappast min far heller. Och själv har jag slutat med bullar för jag mår inte bra av sockret ---

#129, jag tror inte att det finns en orsak och verkan i det fallet, utan båda två har utvecklats samtidigt på grund av varandra, med små steg i taget. Det var inte så att vi fick dom utvecklade hjärnorna före vi blev köttätare, och inte heller så att vi blev jägare före vi fick dom utvecklade hjärnorna. Om vi hade helt plötsligt fått kött på en lastbil hade vi inte kunnat äta det eftersom vi inte var anpassade till det ännu då.

#128, du skrev "vars gener har skadats av kosten". Generna i sädessällerna eller delarna som tillverkar dom lär väl inte påvärkas särskilt mycket av kosten? Skador i övriga kroppen gör ingen skillnad för arvsmassan som vi för vidare.

Visst har förändringarna gått över många generationer. Men på dig lät det som det var köttet i sig som genererat en utveckling av intelligensen, inte behovet av att jaga efter köttet.

Jag borde läsa på lite, säger du!? De flesta i min omgivning skulle nog uppskatta om jag läste lite mindre och stället gjorde något nyttigt som att odla grönsaker eller chattade på nätet. 

Du har en något otrevlig ton ibland reamdn, tona ned den så kan fler vara med i debatten. För en intressant debatt är det och det var du som satte igång den. Ordmärkeri och dylikt utesluter folk, är min mening. Utan att göra anspråk på den absoluta sanningen förstås.

Människan är väl en rätt underbar varelse som gör en massa dumt och onyttigt, slösar med sin dyrbara energi. Jag räknar broccoliodling till en av dessa aktiviteter, mest en kreativ lek.

#137 ursäkta, var inte menat som något negativt.. även om jag ser att det kan uppfattas så.

En kreativ lek?!.. Borde dom inte odlat blommor i så fall.. mycket finare :)

En liten intressant sidogren kanske men en forskare menade på största allvar att vi fått en större hjärna för att bättre balansera skallen!

#0 Intressant frågeställning. Jag har en tanke om att vi äter med alla sinnen. Mat doftar, smakar, känns, låter och är vacker för ögat. Ju fler sinnen som berörs destu större tillfredställelse. Att vi sedan vill äta kolhydrater, fast vi vet att dom är onyttiga beror på att det aktiverar gamla kännloupplevelser. Nybakade kanelbullar kanelbullar väcker hos dom flesta svenskar en kännsla av värme och trygghet. Man åker tillbaka till barndomens glädjestunder. Lika så kan en maträtt väcka avsky eftersom den var förknippad med tvång och förnedring.

Eller 'äckel' därför att mamma bestämt beodrat att fettet från köttet ska bort, det är livsfarligt.. det sätter sig djupare än vi tror, det mamma lär oss som små. Motsvarande instikter hos djur, att sedan trotsa detta är väldigt, väldigt svårt.

Att utveckla en stor hjärna beror inte bara på en faktor utan av ett samspel mellan vilken typ av föda som finns tillgänglig och typen av evolutionärt tryck.

Vi hade aldrig utvecklat avancerad intelligens om bara någon faktor inte funnits på plats.

Tillgång på överskottsenergi och byggstenar möjliggör hjärntillväxt men den kommer ändå bara att ske om det gynnar  populationen.

Efter att någon million år passerat har  läget ändrats till att den stora hjärnan kräver energi för att fungera och jakten har blivit en nödvändighet 

På den här planeten har det ju bara skett en gång så lite speciellt verkar det vara..

Med "rätt" evolutionärt tryck går det ju att även förminska hjärnan vilket vi har sett hos de små människorna "hobbitarna" som man funnit lämningar av på Indonesien.

Dom har lyckats evolvera på en energifattig kost genom att dom med stora energikrävande hjärnor dött ut pga näringsbrist

Att degenerationer (som inte är genförändringar) även kan ärvas i generationer står klart.

Svaga fysiska exemplar kan behöva 3-4 generationer på rätt kost innan defekter försvinner. (Se ex Pottenger Cats)

#141 Det är verkligen så att kännslor är förknippade med mat. Både positiva och negativa. Våra föräldrar har haft en stor makt där. Var pappa lycklig när han åt kåldolmar, så är risken stor att vi blir euforiska när dom serveras. Uttryckte föräldrarna äckel över någon maträtt, så vill vi knappast äta den. Så nu har vi problem med fettet.

helt underbart sikken grej deta blev.

håller me trådstartaren! när vi väl nått våran mål/dröm vikt komemr vi aldrig kunna käka några kolhydrater som förr. vi kommer alltid få äta på detta vis resten av våra liv. vi har itne bara ändrat kostvanor vi ahr ändrat en hel livsstil. den som itne har förstått detta kommer att gå upp allt å lite till efter att de hoppat av tåget. problemet är att resan aldrig tar slut å de går inta att gå av om tio stationer.

däremot när jag har nått dit jag vill med min vikt tänker jag låta mig bjudas på en tårtbit å käka bröd nån gång på semestern eller kalaset. men att detta skulle få mig att börja äta så som jag gjorde en gång i tiden e ju helt galet. har itne kämpat mig så här mycket för att slopa ner hela skiten som "crap" i holken. nejnej!

glöm inte resan tar aldrig slut!

#0 Åt en ostfylld oxfilé på rotsaksbädd igår. Beasås till. Nån grönsallad på sidan. Är ute och reser i tjänsten så jag kan kosta på mig

Grönsalladen var tämligen ointressant (smakligt sett). Men de stekta paprikorna i strimlor doppade i beasåsen var d-ligt gott!

Så - enda orsaken - egentligen att jag fortfarande äter grönskaker beror på att vissa av dem i vissa kombinationer är gott.

Minns gubbarna hemma i Värmland - de åt inte grönsaker överhuvudtaget. Kött och potatis skulle det vara (sen dog de i olika hjärtsjukdomar ändå - men med en kost på bara kött, potatis och brännvin så finns ju vissa risker). Vet att potatis är en grönsak - men enligt husmanstraditionen tillhör den ju basfödan ihop med kött och sås.

Vad jag försöker säga är att många människor har kännt en instinktiv motvilja mot att äta "kaninmat":

• man blir inte mätt
• man får tugga, tugga, tugga
• det smakar inget (enligt motviljarna)
• det tar så lång tid att äta den…
• och när man ätit klart är man hungrig igen…

Min Farfar som blev 87 (han blev påkörd av en bil när han var ute och körde moppe, bröt nåt stort ben, hamnade på sjukan och tyckte väl att det räckte och dog). Han levde under tämligen snåla ekonomiska förhållanden, falukorv och potatis, fläskottlet, mycket egenfångad fisk. Jag kan inte minnas en grönsak i hans hem (utom potatis). Ett par supar i veckan - det var allt. Inga sötsaker vad jag minns. Ska väl tilläggas att han också levde ett liv helt utan stress.

Men sammanfattningen är - grönsaker är inget som jag ser att människor ätit friviligt - vi har blivit betingande att äta det.

Petitess i sammanhanget men ändå, potatis är ingen grönsak, det är heller ingen rotfrukt, det är en s.k. rotknöl

Det är en vegetabil, vilket är vad tråden avser.

#144, där är dock poängen. Varför ska vi 'unna' oss en tårtbit när vi nått vårt mål? Som om det är synd om oss som inte kan äta kolhydrater, och vi måste få släppa på trycket någon gång? Jag är  GLAD att jag hittat hit. Jag är inte ledsen att jag märkt att jag inte tål kolhydrater, jag saknar ingenting. Gör man det kommer man aldrig lyckas, IMO.

#148 Vad menar du med "att lyckas"?

Bara nyfiken, eftersom du förespråkar en så begränsad* kost är det intressant vad du har för mål.

*med begränsad menar jag enbart "som innehåller få beståndsdelar," inte att du skulle förespråka kalorirestriktion.

#149

Få beståndsdelar och liten variation tycker jag vi hittar i en kost som är baserad på pasta ris och potatis..

Samma sak med antalet och mängden av näringsämnen 

Dagens jordbruk med monokulturer av endast en handfull grödor med tveksamt näringsinnehåll är väldigt begränsande jämfört med en varierad animalisk kost..

#148  Jo, jag håller med denna kommentar eftersom många har svårt att släppa det söta, det som "alla" äter. Att unna sig något man mår dåligt av är att lura sig själv.

Jag tänker att många har svårt att se vad dom mår illa av eftersom dom kanske inte har så svåra problem som vissa av oss har haft? För min del är det inte svårt, jag började med kosten för att må bra och förväntade mig att gå UPP men tyckte ändå att det skulle vara värt det. Att må bra är för mig viktigare än att gå ner i vikt, viktnedgången har kommit som en bonus för mig.

Också att man har svårt att ställa om sig själv till det som inte är "normen" och att se sitt eget beroende av t.ex. bröd, frukt och sött. Det är många som säger att dom inte har nåt kolhydratsberoende medans dom "måste" ha en frukt för att stilla sockermonstret… Det klart, det finns lättare beroenden och svårare beroenden… Men även så, om man måste ha en frukt varje dag - då kanske man ska fråga sig VARFÖR man måste ha en frukt varje dag?

Jag kan se flera poänger med det du säger, reamdn, men som sagt var - jag tror att människan är gjord för blandkost även om man kan äta strikt animaliskt under en viss period. Och att det beror på individen är för mig självklart, till en viss del. Visst kan många tåla spannmål men det betyder inte att jag tror vi ska äta det.

Däremot kanske en större del människor skulle kunna må bra med lite grönsaker, medans inte alla gör det? På samma sätt som att vissa mår bäst av enbart kött men inte alla gör det?

Jag vet inte om jag lyckas förklara vad jag menar, jag tror bara ett det en sak vad människan bör äta som art och att man SEN får se till individuella skillnader också…

#148 att lyckas permanent ändra till en hälsosammare livsstil.

#151, visst förstår jag vad du menar. Men jag har svårt att se vilken funktion grönsaker skulle fylla i kroppen som gör att vi mår bättre rent fysiskt, det är svårsmält, energifattigt, fiberrikt och relativt fattigt på vitaminer och mineraler, bortsett från vitamin c, vars status som vitamin tål att diskuteras..

Tycker att det är en skön tråd - och att det är underbart att du sticker ut hakan såsom du gör. Helt rätt! ;-) Fast det skulle inte möjligen kunna vara så att vissa sorts vegetabilier fyller någon inte helt oväsentlig funktion för de gener vi har som kommer söderifrån!? Det kanske vi i alla fall inte kan utesluta!? Om t.ex. kokosfett har visat sig hälsosamt för vissa aspekter (att ta i viss begränsad mängd) - även för oss vita européer, så kanske det finns anledning att fundera över VARFÖR!?

#153

Jag tror att växter mycket väl kan användas i medicinskt syfte, vissa ämnen verkar ju stimulerande både på kropp och hjärna. Det är dock en väldig skillnad att göra det och att äta dom i mat-syfte dvs att använda de till att täcka det dagliga energibehovet.

 Detta behöver ju inte mena att växterna på något sätt ingått i eller varit del av vår ursprungliga föda. Ta t.ex. cannabis och dess påverkan på hjärnan, just för att vi har receptorer i hjärnan för det verksamma ämnet THC, som även det finns i kroppen i små mängder naturligt. Av en slump finns samma ämne i cannabisväxten, och stimulerar därmed de delar av hjärnan som svarar till ämnet då man tillför det till kroppen. På samma sätt som andra växter kan neutralisera ormgift eller vara bedövande.

Växter i medicinskt syfte är väldigt värdefullt då de kan generera ämnen som är mycket svårt eller till synes omöjligt att syntetiskt framställa.

På samma sätt skulle ju kokosfett kunna vara 'bra' i mindre mängd då det kan innehålla vissa bra ämnessammansättningar. Men jag tror det är mer en slump att kokosfett är till stor del mättat likt djurfett, den absoluta majoriteten av alla växtfetter är ju fleromättade omega6-fetter. Jag tror inte det har att göra med att vi ätit stora mängder kokos (vilket man på sina ställen säkert har, men jag tvivlar på att  det satt spår i generna)