Självfallet är det så, det är ju redan bevisat vara sant. Men det behöver inte alltid vara så. Jag fick ner 10 kg av svältkost och har inte gått upp dem eller ens varit nära på att gå upp dem de närmaste 2 åren.

#1 Hurdå 'behöver inte vara så' ifall det nu är bevisat? 

Menar inte frågan retoriskt - jag undrar verkligen hur du gör/menar.

Jag höll ju vikten jag också, ett tag. Så länge jag fortsatte att äta 'svältmässigt'..

Sen började äta mer - jag mådde så dåligt att jag helt sonika var tvungen. Och sen - efter en tid - började uppgången.

* *

Mina funderingar i den här tråden har grott ett tag, för det förekommer att man här på KIF ger folk råd att dra ner på matmängden när viktminskningen inte kommer igång. Och jag tror det är ett dåligt råd, av flera skäl, t o m av viktminskningsskäl alltså.

Vi har väl kommit så långt i diskuterandet att vi till 99% är överens om att kalorier spelar roll, om än lite olika beroende på olika metabola problem.

Och ligger man på ett energiunderskott så går 9 av 10 ner i vikt, problemet ligger väl mer i att detta är svårt att beräkna och att förstå konsekvenserna av.

Det är alltid svårt att ge folk råd på ett forum.. men jag äter mindre idag och det gick helt automatiskt.. sen att jag har fastnat på 83 kilo tror jag har mer med andra faktorer att göra än macronutrientfördelning.. typ andra livsstilproblem som borde åtgärdas, typ stress, motion, social och arbetsrelaterat osv.

Fast det är inte säkert det där andra gör någon skillnad heller.

Zepp - Jag använder bara 'kcal' som ett sorts praktiskt mått på totalmängd energi/mat. Egentligen är det bättre att ange gram protein, fett, kh, men jag är lat och använder kcal ibland.

Ytterst skeptisk till hur/om kcal har någon avgörande betydelse för viktregleringen. Alldeles för många hål i de teorierna…. Energiintaget, ja, ett mått på det. Men i övrigt.. njeae..

Och jag slutade ju gå ner i vikt, trots fortsatt energiunderskott.. Funkade bara under nåt drygt halvår, sen stod jag envist stilla länge, innan det bar av uppåt.

Du har fastnat på 83 kg. Hur lång är du? Jag tycker 83 kg låter som en bra vikt för en vuxen man. I stort sett.

#83 Nja, jag är inte helt övertygad om att det är så, fast fakta kanske är mer komplicerade än vad vi tror.

En kalori är inte kalori, det beror på varifrån den kommer. Därför kan man kanske heller inte ha samma gräns för kaloriunderskott för fettdrift som för kolhydratsdrift. Så är min teori, litegrann…

Jag är själv övertygad om att jag har ätit långt över kalorigränsen många gånger och ändå gått ner i vikt, för att jag har ätit fakir. Det finns ingen som kan eller vill förklara det, mer än att jag "ljuger" eller inbillar mig.

Som sagt.. kalorier är ett praktist mått på energiintaget, vilket inte tar hänsyn varken till fördelning eller hur olika kalorier påverkar kroppen.. så där har vi kommit en bra bit på vägen.

För egen del har jag funnit att mer fett och mindre kolhydrater leder till att jag äter färre måltider, oftast mindre kalorier än förut, slipper cravings osv.

Har oxå i bland blivit förundrad över hur lite jag funderar på mat överhuvudtaget och inte ens i affären är särskildt intresserad av hitta något att förgylla vardagen med.. och då brukar jag ändå av nästan ideologiska/religiösa/principiella skäl välja lite dyrare matvaror typ ekologiskt/gräsbetat/vildfångad fisk osv.

Det är överhuvudtaget svårt att ge råd om hur andra skall äta utan att ens känna dessa, vi kan bara ge allmänna råd om LCHF, hur det är tänkt att fungera och förmedla egna erfarenheter.

Sen så kan man alltid teoretisera det hela med "internal starvation", insulinets roll i samanhanget, osv, vilket kan stämma på en del.

Hur som helst, att tvinga sig att äta mindre än vad kroppen signalerar att den vill ha tror jag vi kan vara överens om oftast är kontraproduktivt och att i stället äta på ett sätt så att kroppen signalerar att den vill ha mindre via munnen oftast är mer hållbart!?

Det är väl kärnan i LCHF??

Zepp - "så där har vi kommit en bra bit på vägen."

Va? Vilken väg då?

Det har väl aldrig varit nån diskussion om kcal som ett mått på energiintag..!?

# zepp

"Och ligger man på ett energiunderskott så går 9 av 10 ner i vikt"

Varför inte 10/10? Explain…

Håller med #6

Jag trodde oxå att 99% på forumet var eniga om att man går ned i vikt av kalorii/energi underskott dvs termodynamikens lag stämmer, men den stora oenigheten var METODEN för att uppnå kaloriunderskott och att kaloriräkning som en metod för viktnedgång inte är speciellt effektiv eftersom man aldrig kan veta kaloriförbruk och därför egentligen inte veta om man faktiskt är i underskott eller inte även om man satt upp en massa estimat med hjälp av formler.

Internal Starvation teorin som Zepp nämner handlar ju tex om att stoppa i sig lite mat, tex "svältkost", men fortfarande inte gå ned i vik. De äter svältkost, men är de i kaloriunderskott? Nej! Om de var det hade de nödvändigtvis gått ned i vikt (termodyn…). Istället nedreguleras aktivitetsnivåen och basalförbränningen till att matcha nivåen med tillgänglig energi. Men kalori in/ut och termodynamiken gäller lika mycket för det..

Jag Går inte ner... ett energiunderskott när jag äter LCHF men märkväl när jag äter vanligt.

Åt 1300-1500kcal vägde och mätte, noterade allt i matdagboken och gick ner ca 0,5 kg/vecka. Åt tom popcorn, lightglass mm ibland utan problem.

Gick sen över till LCHF. Fortsatte notera allt i matdagboken.se. Är väldigt noga med att få med allt och …….hör och häpna går inte ner ett gram Trots exakt samma antal kcal.

Så min egna teori (på mig själv) är att en kcal är INTE en kcal. Antingen måste jag upp i kcal för att gå ner med LCHF dvs ösa på mer fett och därmed mer kcal och hoppas att det är lösningen eller så får jag vara nöjd som det är och acceptera!

#7

Ja på den vägen att kalorier vi stoppar i munnen tas upp i kroppen till 95-98%, men att det inget säger om hur dessa påverkar kroppen, dess hormoner, metabolismen i stort eller hur mycket näring i övrigt man tillgodogör sig.

Eller för all del som påpekats att ingen i stort sett vet exakt hur mycket man får i sig, men framförallt väldigt lite om hur mycket man faktist förbrukar.. om vissa matvaror ökar eller minskar förbrukning, påverkar ork, lust, aktivitet, libido. stamina eller aptit.

Så teorin är, att kilon man tappar med för lite mat, är kilon som sen tenderar att komma tillbaka - oavsett om vi äter för lite LCHF, eller för lite 'normalkost'/VV eller nåt annat.

Japp. Att svälta sig (tvinga ut fett ur depåerna) ställer in kroppen på att minska muskelmassa/energiförbrukning och spara fett - motsatsen uppträder då man överäter (förenklat). 
Själv försöker jag äta så mycket jag kan varje gång jag äter (då jag är hungrig), och det har hittills fungerat bra - skulle det råka bli för många kalorier så får den väl öka muskelmassan (sådana krav ställer jag på min kropp ).

OK, jag tror jag börjar förstå hur ni menar: Zepp och goliath - ni menar att det inte är så enkelt eftersom FÖRBRÄNNINGEN av kalorier kan vara olika?

Att jag då skulle kunna äta fler kalorier på LC än på HC för att min kropp förbränner mer kalorier då, trots att jag äter mer?

#10 Jag har ju kommit fram till samma sak fast tvärtom då.  Jag tror att det är så, en kalori är inte en kalori. Det är mycket mer komplicerat än t.ex. Viktväktarna vill ha det till.

#10,

"Jag Går inte ner... ett energiunderskott när jag äter LCHF men märkväl när jag äter vanligt."

Hur vet du att du varit i kaloriunderskott? Här ligger problematiken..

Ett enkelt exempel för att kanske belysa diskussionen bättre.

Greta räknar ut sitt totala energibehov per dag enligt en formel som estimerar detta baserat på upplysning om hennes vikt, höjd etc och fysisk aktivitet. Hon kommer fram till 2000. Givet att detta stämmer och hon intar 2000 kcal är hon i balans och vikten ändras inte mycket. Hon äter enligt kostråden.

Så reducerar hon energiintaget till 1700 kcal och förväntar sig gå ned i vikt eftersom hon tror hon ligger i kaloriunderskott. Nu har kroppen två val:

1. energiförbruket på 2000 upprätthålls. Han intar 1700. 300 kcal MÅSTE hämtas nånstans. Detta hämtar ur kroppens energilager och muskulatur. Resultatet är att hon går ned i vikt.

2. Kroppen kan inte använda sitt energilager (fetter är inspärrat vid fel kosthåll enligt "insulinhypotesen"). Kroppen har ingen anat val än att sänka förbränning och matcha intaget. Förbränningen och kanske hennes ork att röra sig minskar så förbruket hamnar på 1700. Hon är i energibalas och går inte ned i vikt även om hon minskat 300 kalorier.

Jag tror detta är en mycket mer plausibel förklaring är att termodynamiken/kalori in/ut inte "fungerar". Kalori in/ut är nog helt reellt, det är bara att när man aldrig kan veta vad "ut" är så är denna metod i praktiken inte speciellt användbar.

Exempel 2:

Grete ändrar till LCHF kost och ökar faktiskt sitt kaloriintag till 2200 men går ned i vikt! Betyder detta då att kalori in/ut inte gäller? Nej. Detta måste betyda att Gretes nergiförbruk av någon eller några anledningar har ökat och övergår hennes nya ökade intag.

LCHF och "insulintereorin" behöver altså inte strida mot kalori in/ut tänkandet. Här tror jag många blandar ihop det..

# 13,

Ja, jag tror du förstått det rätt :)

#15 Jag vill bara lägga till en fråga eller två: tar vi upp 100% av de kalorier vi äter? Och om vi inte gör det, kan det variera mellan olika koster? Jag vet inte svaret, men det känns som en rimlig fråga.

#15 och #17

Jag tänkte precis på det som Effie skriver.
En del av det vi äter passerar ju bara rakt igenom ibland. Jag tänker främst på fett, särskilt ifall man äter mycket av det.

Om Greta äter en lchf-liknande kost, eller någon annan kost med mycket fett så är det möjligt att en del av fettet passerar i stort sett "orört" genom kroppen.

Det är väl också så att kroppen bara kan ta upp/tillgodogöra sig en viss mängd kcal/energi per dygn..? Har läst eller hört om det nånstans men minns inte siffrorna. Runt 3000-4000 kcal/dygn? Eller är jag helt ute och cyklar?

# 17 och 18,

Absolut plausibla tankar.

Vi tar inte upp 100%. Detta gäller kolhydrater oxo. Men viktreduktionen med LCHF förklaras nog inte genom att man absorberar mindre av det man äter. I början av lchf kanske man kan uppleva att det kan gå rakt igenom en period medans enzymenivåen anpassas till en högre fettnivå. Men detta stabiliseras som regel. Tarmen är otroligt effektiv på att ta upp allt som innehåller energi. Kronisk diarre med malabsorbering som följd har med sjukdom att göra.

Sen tänker jag som så att om vi äter saker vi inte absorberar (tex fiberdieten) så kommer detta bara resultera i ökad hunger och ökat intag av mat för att matcha kaloriförbruket. Vi har ett aptitregulerande hormon i mage/tar som heter CCK som faktisk "räknar" kalorier.

För ordningens skull: det som eventuellt inte absorberas i tarm räknas heller inte som kalorier in. Så hur man än vänder och vrider på det så kommer man inte bort från kalorier in/ut och termodynmiken.

#12 Pasi - Attans va trevligt med en trådbesökare som ger sig på trådämnet! 

Kaloriresonemanget kan pågå in i evigheten - några svar ger det inte, inte på mina frågor iaf. Det du Pasi skriver verkar mycket mer relevant.

Jag tappade ju förvisso fettvikt åxå, under svältperioden, men mindre mat och tappad muskelmassa drar ner förbränningen - vilket gör en ond cirkel som förklarar att det tog stopp sen. Fast jag gott kunde ha tappat mer fettvikt egentligen.

Min förbränning (ämnesomsättning) är dessutom redan låg p g a utmattningssjukdom/underfunktion i sköldkörtel. Och nu blev den alltså ännu lägre.

Och när jag sen började äta mer så blev viktuppgång blev ett faktum.

Låter det här bekant..? 

Jag måste alltså äta ordentligt för att hålla uppe min förbränning. Inte ramla ner i den onda cirkeln.

Jag tror verkligen att det här gäller för oss alla, även friska. Svältkilon kommer tillbaka. Och går vi upp i vikt på LCHF så har det att göra med vad vi utsatte kroppen för innan - alternativt ngn sjukdom eller medicin som ställer till det - troligen har vi ätit fel innan.

Vad jag däremot inte vet säkert, är hur hypon/utmattningen påverkar mig. Finns något annat 'hinder'.. som kan göra att överätning kan leda till viktiuppgång?

Enligt Pasis resonemang - om vi utgår från en frisk människa - så händer inte det på LCHF, för genom att äta rätt och tillräckligt mycket, så blir energin i cellerna tillgänglig för kroppen utan 'tvång' -- alltså träder inga 'lagringsmekanismer' in och ingen muskelnedbrytning. Viktregleringen funkar som den är tänkt att göra.

Men hur är det med en sån som mig, med nedsatt förbränning p g a sjukdom?

Troligen gäller samma ändå. Svårare att gå ner i vikt, ja troligen, vilket jag nog får leva med åtminstone så länge jag är under-/felmedicinerad, vilket jag är. Men jag behöver ju inte överäta, behöver bara dosera in mat nog för att känna mig optimalt stark under rådande omständigheter.. och lite till för att ha marginal. 

Eller?

*

En liten summering allmänt:

För mig finns som sagt inte alternativet att äta snålt. Men när man betänker vad som händer i kroppen när man gör det - ÄVEN PÅ LCHF  - så borde det inte vara ett alternativ för nån annan heller. Det gör skada. Och man bara skjuter kilona framför sig..

Snål LCHF är alltså ett 'högriskprojekt' - precis som VV.

Kloka ord, kaisakavat!

Jag drar ned på kalorierna ibland när jag stressar upp mig över att vikten inte rör på sig. Men det verkar inte hjälpa mycket. Går ner ett par kilo men sen tar det stopp. Blir hungrig, grinig och matt och det är faktiskt inte värt det. Svält är inte lösningen på sikt!

# 20,

Man måste nog se skilnad på "svältkost" och moderat kaloriunderskott.

Att reducera kaloriintagen moderat för en period och sakta men säkert minska i vikt tror jag inte är förbundet med någon som helst risk för skada på metabolismen. Mindre vikt och mindre muskler drar ned på förbränningen, ja. Men reducerad förbränning ska med fungerande hormoner även dra ned på energibehovet och matintaget ska justeras av aptitreguleringen -så sant den fungerar och så sant man äter en kost som inte störningar i dessa system. Det kan dock ta lite tid för systemen att anpassa sig den nya vikten och det nya energibehovet. Och det är ju alltid risk att gamla vanor och ätmönster kickar in efter en viktreduktion och ändrat kostmönster som kan leda till viktökning.

Om aptitreguleringen inte fungerar av någon anledning, även på lchf blir det en annan femma. Man kan ju tänka sig att om inte kosten klarar att rätta till detta så kan medicinering vara en lösning. Om du har hypotyreos som inte har rättat till sig själv trotts flera år med LCHF räknar jag med att du får Tyroxin för att upprätthålla en normal basalförbränning? Du nämner att du är undermedicinerad?

Kan kroppen verkligen tillgodogöra sig kalorier överhuvudtaget? Är det inte mer korrekt att säga att kroppen förbränner mat/näring motsvarande x antal kalorier? Kan tyckas vara en filosofiska fråga men jag upplever det är därför det blir såna debatter. Kalorier är inte intressant om man inte vet hur mycket mikronäringsämnen maten ger.

Jag skulle också vilja komplettera goliaths exempel i #15 med ytterligare två  exempel.

1. Greta äter 2000 kalorier och är viktstabil. Hon lägger om sin kost för att gå ner i vikt och på grund av begränsningar i dieten så kommer hon bara att få i sig 75% av dagsbehovet av mineral X och vitamin Y. Kroppen kämpar förtvivlat och drar ner ämnesomsättningen till att gå på sparlåga och Greta är fortfarande viktstabil fast nu på en mindre mängd mat.

1. Greta äter 2000 kalorier och är viktstabil. Utan att veta om det har hon tidigare legat lågt på 90 % av mineral X och vitamin Y och när hon lägger om sin kost för att gå ner i vikt så ändrar hon sitt intag av mat. Hon kommer nu plötsligt upp i 100% av alla ämnen som behövs och kroppen kan därför uppreglera  ämnesomsättningen trots att hon inte äter mindre. Greta är helnöjd och går ner i vikt på större mängd mat.

#23,

Bra inspel! Jag tror nog att näringsbrist kan leda till sänkt förbränning pga oförmåga att producera många av beståndsdelande som är inblandade i metabolismen.

Några exempel:

Flera B-vitaminer är viktiga coezymer i citronsyracyklen och glykolysen (där energigivande ämnen bryts ned och energi utvinns). Brist på tex B12 kan föra till reducerad funktion i dessa systemen, altså en reducerad förmåga att utvinna energi. Detta borde betyda lägre förbränning.

Jod är en beståndsdel i produktionen av tyroideahormonerna. Brist på jod resulterar i hypotyreos som resulterar i nedsatt förbränning pga låg t3/t4.

Tex:

Grete med 2000 kcal Jodbrist ger henne 50% tyroidea aktivitet vilket innebär 25% nesdatt totalmetabolism. Hon äter 2000 kcal och förbränner 1800kcal. Hon går upp i vikt.

Grete med 2000 med adekvat jodintag ger henne 100% tyroidea aktivitet vilket ger henne normal totalmetabolism. Hon äter 2000 kcal och förbränner 2000 kcal. Hon är viktstabil.

(Detta är rent hypotetiska exepel för att illustreara principer)

#22 Goliath - Du skriver:

"Att reducera kaloriintagen moderat för en period och sakta men säkert minska i vikt tror jag inte är förbundet med någon som helst risk för skada på metabolismen."

Vad baserar du denna tro på?

Det är förstås skillnad på svält och 'lagom'. Och lagom kan ju vara svårt att definiera, då det ju varierar. Men är det skillnad på svält och.. svält? Samma saker händer ju i kroppen, men kanske menar du att det händer mindre brutalt om man halvsvälter än helsvälter?? Är det då ok för att det är lite mindre dåligt?

Viktigt här att folk har fakta i målet, sen får de bestämma själv vilka risker de tar.

Undrar: Varför hela tiden tänka att snålt = bra. Det har ju inget stöd i våra kunskaper om kroppen. För att sno ännu en av Pasis formuleringar - från annan tråd - varför inte äta OPTIMALT?

Varför tänka snålt ÖVERHUVUDTAGET? Om det nu inte finns någon hälsofara med att äta ordentligt (LCHF) - och det dessutom inte missgynnar vikten - varför inte då äta ordentligt?

Man 'riskerar' att hålla sig frisk..

Vidare..

De flesta som äter snålt, äter faktiskt snålt över längre tid, inte kortare perioder. Handlar om åratal, eller halva hela livet.. I praktiken. Det är 'rätt' att äta snålt i den här världen, vi är hjärntvättade att tro det.

Det är dessutom billigt och enkelt - man slipper bära, laga, diska, e t c i samma utsträckning. Lyckorecept! 

Hade inte jag börjat må så inni h-vette dåligt - vilket nog är en indikation på hur skadlig det är även för andra, även om de inte är lika känsliga - så hade jag sannolikt fortsatt jag också.

(För att inte nämna alla möjliga jolmiga 'moralargument' för att äta snålt.. Näe, ska inte.)

Jag opponerar mig. Som ni förstår.

*

Aptitreglering. Nej det funkar inte sådär jättebra med hunger- och mättnadskänslor alltid. Men observera ännu en intressant sak:

Ju mer jag äter - och ju större regelbundenhet - desto bättre funkar de.

*

Om min hypo: Jag har ätit LCHF i två omgångar. Senaste omgången i fyra år. Under LCHF-tiden har hypon blivit värre, enligt blodprover, och jag mår inte heller bra. När jag började med LCHF blev det bättre för en tid, men det räcker inte. Jag tolkar det som att LCHF ger bästa möjliga förutsättningar, men gör mig inte frisk.

Jag äter Tyroxin, vilket har lindrat många symtom, främst smärtproblematik och andra mysko grejjer, men många jobbiga symtom är kvar. Jag har väldigt lågt T3-värde. Omvandlingen av sköldkörtelhormoner verkar inte funka och läkarna vägrar behandla mig med T3. De tycker inte ens att jag ska ha Levaxin.

De fortsatta problemen kan också bero på annan sjukdom, varav just inget utretts, fortfarande efter 12 års i den sk vårdens våld.

# 25,

""Att reducera kaloriintagen moderat för en period och sakta men säkert minska i vikt tror jag inte är förbundet med någon som helst risk för skada på metabolismen."

Vad baserar du denna tro på?"

Denna tro baserar jag på att vi historiskt haft mycket mer variation på energiintag och kostsammansättning än det vi har idag baserat på årstider och andra faktorer som kunde påverka tillgång på mat. Man kunde tex "äta upp sig" om sommarn för att ha lite extra under "svältmånaderna" om vintern.

Mao tycker jag det är plausiblelt att anta att vi är anpasade till att kunna upp och nedregulera oss i förhållande till energitillgången.

Look at the time… åretkommer senare..

#26 Ja, vi kan variera vårt intag. Naturligtvis, helt sant. Stämmer också med min egen erfarenhet av att braka ihop först efter mer än ett halvår. Jag hade marginaler innan.

(Tillägger där.. Det tog flera månader faktiskt, att äta ikapp och bli någorlunda stark igen.)

Funderar vidare:

Måste vi ha svältperioder för att kroppen ska fungera? Är svältperioderna viktiga av något skäl när man äter LCHF?

Jag tror inte det..

Tror inte man fortsätter att gå upp i vikt oändligt, ifall man fortsätter äta ordentligt med LCHF över tid. Mindre variationer ja, men inte större. Kanske kan variationer vara bra för oss, att öka kh en tid för att strypa sen. Men det betyder inte att vi måste öka och minska 'totalmängden mat'..

Hos mig själv har jag sett att strikt LCHF kan ibland behöva brytas med lite mer kh för en tid - men då gäller det annat mående - inte vikten.

Och efter att jag gått upp mina 'svältkilon' så har jag ökat kh-mängden i maten från under 10 g per dag, till 25-30, ibland mer, utan viktuppgång.

Och sen:

Vad händer ifall det aldrig inträffar några 'uppätningsaser' - alltså.. om man fortsätter att äta snål LCHF över tid, som så många gör..??

#25 Jag tror också att om man upplever att man måste äta snålt så är det ett tecken på att man har någon form av problem med regleringen i kroppen. Det är därför det är så svårt att gå ner i vikt på ett hållbart sätt. Man måste hitta ett sätt att få mer pang för pengarna dvs maxa näringsintaget per kalori. (Det är svårt att inte prata kalorier )

#26 Självklart har vi haft variation i näringsintaget men även då anpassade kroppen ämnesomsättningen. Efter en vinter med dålig tillgång på mat så åt man nog upp sig så snart man kunde även om det var vår. Inte väntade man till sensommaren/hösten om man inte var tvungen.

goliath, har du förresten läst om the Minnesota Starvation Experiment? Jätteintressant läsning hur mycket mat som krävdes för att kompensera för den svält de utstod under första delen av studien och att det tog ett år innan de flesta var i viktbalans igen.

subcalva - Eller också helt sonika maxa näringsintaget och skippar resten av meningen..

Äter man LCHF - och sålunda inte 'stör' regleringen av energibalansen i kroppen (cellerna hålles upplåsta) så kan man maxa näringsintaget och ge blanka attan i kilokalorierna. Man går inte upp i vikt.

Och jag tror att samma gäller även vid t ex hypo, på LCHF går jag inte upp (förutom svältkilon) - det som hypo ställer till med, är att jag får svårare att gå ner.

Om något ska räknas, så är det fett, protein och kh (och andra små söta näringsämnen.

Kcal tillför inget väsentligt - tvärtom är jag rätt säker på att de leder fel, förvirrar. 

Jag tror vi lägger till kcal på grund av hjärntvätt, inte för att de har med saken att göra..

Rekommenderad läsning!

babybel - Tack! 

Missade dig innan.. sorry.

*

Har inte svara vissa andra heller.. tidigare.

Lite för att jag känt det som om ni legat vid sidan av trådämnet - och jag behöver använda mina få grå till det jag funderar över själv.

Dras ju även med visst mått av koncentrationssvårigheter. Så därav..

#29 För mig blir det svårt att skippa sista delen av meningen för i så fall skulle man ju kunna hävda att om jag äter en viss mängd mat som bara innehåller 50% av det jag behöver så skulle jag kunna dubbla mitt intag av maten och då få 100% av mitt näringsbehöv tillgodosett.

Ett bra exempel på att maxa näringsintaget per energienhet tycker jag är att jämföra kokosfett med smör. Det är väldigt mycket mer vitaminer och mineraler i smör som överhuvudtaget inte finns i kokosfettet. Äter du mer av kokosfettet så får du väldigt lite "mervärde" i form av näringsämnen även om kokosfett i sig är bra att äta.

#31 Tror jag förstår hur du menar..

Det är inte automatiskt säkert de 100 % har rätt innehåll ur näringssynpunkt, bara för att det är dubbelt så mkt 'mat'. För näringstätheten är olika i olika livsmedel. Är det så du menar?

Näring per enhet intag kan visst ha relevans att kunna 'mäta', det tycker även jag. Men till det behöver man välan inte just enheten kcal.

Kan man inte använda vilken enhet som helst, någon som helt inte riskerar att leda till feltänk och förvirring?

X gram smör ger mer vitaminer och mineraler än x gram kokosfett.

Intressant diskussion.

En synpunkt: att jämföra smör och kokosfett i gram är antagligen OK, men smör och säg spenat - skulle det bli rättvist?

En annan sak, hur var det med livslängd och hur mycket mat som konsumerades, skrevs det inte om ökad livslängd med mindre mat för något/några år sedan? (Vet inte om detta gällde människor, eller om jag kommer ihåg helt fel.)

Lisabet -   Det hela beror ju av varför man gör jämförelsen. I smör-kokosfettexemplet så jämför man ju fett och fett, äpplen och äpplen - så att säga.. Om vi frågar 'vilket som är det näringstätaste fettet', då blir det relevant.

Smör och spenat äter man ju av olika skäl, så jämförelsen blir ju liksom irrelevant.. och ja, naturligtvis orättvis därför. Man ska inte vara elak mot spenat. Spenat ska jämföras möjligen med andra grönsaker.. eller med eftertraktat näringsinnehåll.. beroende på vad det är för näring vi anser oss behöva fylla på med.

Din andra fråga vet jag inget om, men det låter bekant det du skriver. Kanske nån annan svarar.

Längre liv behöver iofs inte betyda 'bättre'. Om man lever jättelänge och är sjuk t ex.. Men det är en svår sak att avgöra. 

#32 Japp, så menar jag. Och visst skulle man kunna ha någon annan enhet men frågan är om inte kaloritänket är så inbankat i folk att det är svårt att komma ifrån.

Gram blir inte heller helt rätt vilket illustreras av smör/spenat exemplet. Fast å andra sidan så är det ett bra exempel på hur fel det blir när man jämför kalorier eller gram. Spenat är ju mer näringstätt både per gram eller kalori än smör. Jämför man i gram så har smör mer av natrium och retinol men per kalori vinner spenaten alla kategorier. Här blir det alltså mycket pang för pengarna. Dock kan man inte dra slutsatsen att man bara ska äta spenat för att det nyttigare. Skulle tippa på att det allra nyttigaste är att äta spenat med smör.

# 28

"#25 Jag tror också att om man upplever att man måste äta snålt så är det ett tecken på att man har någon form av problem med regleringen i kroppen. Det är därför det är så svårt att gå ner i vikt på ett hållbart sätt. Man måste hitta ett sätt att få mer pang för pengarna dvs maxa näringsintaget per kalori. (Det är svårt att inte prata kalorier )"

Exakt vad jag menar :) Men! Det ÄR ok att prata kalorier! Jag tycker alla borde sluta tabulägga kalorisnacket! Kaloriern betydelse är ofrånkomligt även om det inte är någon större vits att använda kaloriberäkningar som metor för viktnedgång. :)

Studien är bookmarked. Ska läsas vid tillfälle! Tusen tack :) Jag såg det var Ancel Keys som ligger bak studien vilket gör det ännu roligare att läsa den.

Angående näringstäthet..

Man kan ju äta 700 kcal per dag och ha ett fullvärdigt kosthåll. Inte brist på ett enda mikrogram litet spårstoff. Det enda som saknas är energi.

#25,

JAg hann inte svara dig tidigare idag.

Håller med om att det bästa naturligtvis är att äta "optimalt". JAg har aldrig menat att å "svälta" sig är bra. Det jag därimot menar är att energiunderskott MÅSTE till för att börja tära på sina lager och minska i vikt. Det optimala i detta sammanhanget blir då för mig att man äter en kost som innebär att man kan äte tills man är mätt och anpassa måltiderna efter när man är hungrig och uppleva energiunderskott och viktnormalisering. Kanske LCHF är något i den riktningen. Men för vissa personer kanske inte detta funkar pga att de har en defekt aptitregulering eller tyroidea. Vissa av dem kanske kan återställa normalfunktion med hjälp av mediciner. Andra kanske helt enkel bara måste utöva "portion controll" för att skapa kaloriunderskott. Om detta innebär att de måste kämpa mot hunger (vilket studier visar att de flesta inte klarar kämpa mot längre än i snitt 13-14 veckor..) är de kanske närmast obotliga i det långa lopp med den kunnskap vi har idag? Usch.. Det var dystert skrivet…

#37 Visst blir det en liten extra knorr av att det är Keys som gjort studien! 

Men vad menar du med fullvärdigt kosthåll? Menar du bara mikronäringen då? Och menar du riktig mat eller tillskott?

Ja, glädjer mig :) Jag menar micronäringsämnen. Tex en pulverkur. Allevos fullväriga very low calory fullvärdiga pulverkur tror jag ligger på 700 kcal för män och ännu lägre för kvinnor.. Vi testade kuren i klassen. De som höll ut Hade en stor viktminskning på en vecka. Men det var överraskande många som inte klarade mer än en dag.. Få av dem behöll reduktionen :)

Fast jag är tveksam till att konstgjorda mikroämnen är lika bra som naturliga. Frågan är om kroppen verkligen kan tillgodogöra sig dem fullt ut.

Motsatsen till Minnesota Starvation är The Vermont Prison Overfeeding Study. Förmodligen var det på Matt Stones blogg som jag läste om den men han har flyttat sin blogg och taggarna funkar inte längre. Men jag hittade en annan blog som skrivit om den och citerar där.

The rapid weight loss these prisoners experienced is the mirror image of what happens when overweight people try to lose weight. If your set point is too high and you try to lose weight quickly, your body will fight to defend that weight and slow down your metabolism. But if your set point is within a normal range, your metabolism will speed up when you gain weight quickly.

Länk till bloggen

Länk direkt till rapporten

lite OT men ändå inte..

Har metabolismen nån påverkan från årstiderna eller ljuset?

När jag betraktar min egen viktkurva visar det sig att jag nästan automatiskt minskar i vikt på våren medan den under sommaren o hösten ökar eller är konstant. Kroppen kanske släpper kroppsfett på våren men gärna vill hålla kvar det på hösten?? Nån annan som har upplevt nåt liknande?

Borde betyda att om man ska svältbanta så bör man göra det på våren i harmoni med kroppens funktioner. Men om man gör det på hösten så bromsar kroppen och försöker snabbt återställa kroppsfettet.

Eller är det så att årstiderna/ljuset helt enkelt påverkar aptiten så att vi automatiskt äter lite mer på hösten än på våren.

Bara lite idéer… Skulle va intressant att testa vetenskapligt.