Känner mig manad att svara, då jag har en utbrändhetsproblematik, trots att jag inte heter Andreas…;)

Om du inte redan har läst min artikel, så hittar du den om du klickar p "artiklar", sedan "personligt"… den heter Odezzas väg mot LCHF… Där beskriver jag vad kosten har gjort för mig.

Då jag började med LCHF hade jag ju ingen aning om att det skulle kunna hjälpa mot utbrändhet och depression… så det tog väl 2-3 månader innan jag upptäckte det, förändringen kom ju inte över en natt, utan gradvis.

Men jag har aldrig haft sömnproblem, tvärtom, jag sov för mycket… sådär en 16 timmar om dygnet, och var dimmig och yrvaken de resterande 8 timmarna… ;)

Sedan har jag väldigt dålig erfarenhet av ssri-preparaten, i synnerhet zoloft… av zoloften fick jag rejäla problem med lungorna… sedan har jag fortfarande stora ärr i ansiktet då jag fick konstiga sår av ssri-preparaten, som ingen visste vad det var… fick massor av skäll av läkarna, och det tog flera år för mig att koppla ihop såren med medicinen, det stod ju ingenting i fass om just den komplikationen…

Men, å andra sidan, jag vill inte skrämma upp dig! Jag känner flera som verkligen har blivit hjälpta av ssri-preparat, utan några större biverkningar. Jag vill bara göra dig uppmärksam på att man kan få biverkningar, som inte finns med i fass… men så blir det ju inte för alla…

Men sömnen är ju något som brukar normaliseras med hjälp av LCHF, och så kan det kanske bli för dig också… med eller utan medicin. Räkna bara inte med att det sker genast, utan att kroppen och hjärnan behöver få tid på sig för att komma i balans…

Lycka till, vilket ditt beslut än blir!

Jag har blivit en fungerande människa tack vare LCHF…men har trots det högt kortisol just nu (pga flera faktorer). Hade jag ätit kolhydratkost nu så hade jag inte alls fungerat….så skillnaden är ganska stor.

Utbrändhet beror inte på brist av serotonin utan på överskott av kortisol, så att ta preparat som ökar serotonin är egentligen rätt väg att gå.
Visst kan SSRI , speciellt kanske efexor, hjälpa något genom att ökad serotonin- o dopaminnivå skyddar hjärnan mot kortisolet i viss mån. Tyvärr är biverkningarna ganska stora och det är inte alls säkert att det hjälper mot sömnbesvären.
Kan mao vara värt att prova men bör övervägas ganska noga. Har själv provat under 1,5 år och effekten var ganska liten på min utbrändhet…och efter avslutad kur - ingen alls.

Det enda som hjälper på sikt är att ta bort stressfaktorerna (kan ev vara stressande tankar och inte nödvändigtvis nåt yttre), försöka sova så bra man kan och självklart äta bra.
För sömnen kan melatonintillskott vara ett naturligare och bättre alternativ.
Att syssla med någon inspirerande hobby ger en naturligt högre nivå av dopamin som skyddar….försök mao ha roligt!

Jag vet hur det känns med den ständiga oroskänslan i kroppen….jobbigt!

jag har ätit mig frisk från kraftiga depressioner under hösten. Helt övertygad det är kosten, ju bättre jag äter ju bättre mår jag.

Sprang i den så berömda väggen 2001 och fick diagnosen utmattningsdepression. Ett av de svåra problemen för mig var just sömnen. Efter att i hela mitt liv sovit som ett "oskyldigt barn" drabbades jag av mycket svåra sömnproblem. Har i hela mitt liv varit mycket restrektiv med allt läkemedel, även vanliga värktabletter. Det jag blev erbjuden passade inte riktigt mig. Sjukvården trevar ju i blindo när det gäller rehabliteringshjälp för oss med olika utbrändhetsdiagnoser och det enda de erbjuder är lyckopiller och sömntabletter. Vi är ju alla individer och löser våra problem på ett sätt som passar oss, så det som passade mig är naturligtvis inte rätt för alla. 

Jag vägrade hårdnackat all medicinering, men var också ibland väldigt osäker på om jag gjorde rätt. Jag mådde uruselt och att fatta något som helst beslut var under den tiden jag var inne i den djupaste Depression mycket svårt. Hade ändå tur med en bra arbetsgivare som betalade för samtalsterapi under flera år. Det var en stor hjälp!

Prövade också på olika typer av avslappning och fastnade för meditation och Qi gong. Det som hjälpte mig allra mest, vad gäller sömnen var utan tvekan akupunktur av en välutbildad akupunktör. Tror det kallas TCM-akupunktör när de gått hela den långa kinesiska skolan. Första gången jag fick behandling blev jag som en zombi och sov i över 12 timmar. Till en början gick jag en gång i veckan. Så småningom en gång i månaden. Därefter sökte jag upp henne om jag märkte att sömnproblemen återkom.

Tror verkligen på det här med maten också. Att kolhydrater triggar igång obalans och en konstgjord överaktivitet i kroppen och att fett har en lugnande inverkan. Tog mig råd under hösten 2005 att besöka IFM-kliniken och Peter Vilhelmsson, som bl a arbetar med kosten som en del av behandlingen. Visste inget om LCHF då, men det lustiga är att han uteslöt nästan alla kolhydrater i min kost och rekommenderade proteiner och mycket rent smör. Skulle äta så mycket smör jag orkade. Var mycket fundersam till hans råd, men vikten rasade och jag mådde bättre. Märkte också 2007 när jag åt LCHF under en lite längre period att HELA jag mådde så mycket bättre.

Jag blev utbränd då jag jobbade som bagare -01. 

Jag har ätit Zoloft 50 mg sedan mars 03- fram till dec -07. Började på 50 mg ökade till 75 mg och den största delen av tiden har jag ätit 100 mg. Även varit uppe på 200 mg som högst under en period. Under tiden har jag fått samtalsterapi,  psykoterapi och ridterapi. Så här efteråt kan kan säga att känslorna börjar komma tillbaka nu. Har varit väldigt avtrubbad, som att saker inte har berört mig så djupt. Bra till en börjar för att orka ta sig igenom livet och börja med terapin. Nu är jag glad över att ha slutat medans jag ff går i terapi.

Kommer du bara att ev äta medicin eller kommer du få någon form av terapi också? Jag kan verkligen rekomendera terapi, även om medicin är bra till en början för att orka med så tycker jag att terapin är guld värd. Då får man hjälp till förståelse och insikt.  

Ang. sömnen har jag inte sovit bättre på dem, fick kompletera vid behov med insomningstabletten Imovane. Jag har inte haft problem tididare att somna, vet inte om det har någonting att göra med Zoloften eller ej. 

Jag har ätit LCHF sedan augusti 07. Så skönt att slippa sockerberoendet men jag har ff kvar ångesten och oron. Det märks speciellt på att jag ff biter på naglarna, orsaken bakom mitt tröstätande finns ff kvar, även om jag jobbar på saken i terapin.  

Hoppas att det bidrog till mer än förvirring för dig!

Borde kanske tillägga att jag inte haft några större biverkningar av Zoloft. Provade en annan medicin först Fluoextin som gav mig stora biverkningar som yrsel etc.

Hejsan!
Jag måste bara säga att med hjälp av den här kosten har alla mina psykiska och fysiska problem nästan försvunnit helt.

Jag har 2 jobbiga år bakom mig, hade en tumör stor som en tennisboll inuti benet i knät som opererades bort feb 2006. hålrummet blev fyllt med cement dessutom sitter en 15cm metallplatta o 4 skruvar i benet som aldrig kommer kunna tas bort.
Gick på kryckor i 7 månader och har i stort sett inte kunnat gå normalt förrän, tro det eller ej, tills jag började med LCHF i Juli 2007.

Vet inte om det var matomläggningen, tiden eller att jag faktiskt när jag tog tag i kosten också började träna ordentligt, som gjorde att jag blev bättre i benet.

Det stora var det psykiska. Enda sedan operationen har jag kännt en stor ångest i bröstet, nästan så man inte kunde andas ibland. Fick djupa depressioner och tänkte nästan dagligen på rädslan av att tumören kunde återkomma.
Doktorerna sade att tumören kan återkomma på andra ställen, och även sprida sig till lungorna, har även haft mycket kontakt med andra tjejer världen över där det gått betydligt sämre för än för mig.

1-2 veckor efter att jag började äta LCHF försvann de flesta besvären. Brukade få ont i knäet, runt cementen och skruvarna samt i andra leder i hela vänstra benet (fotankeln och höften)
Detta försvann.
Ångesten och depressionerna försvann, mitt humör förbättrades otroligt och rädslan försvann allt eftersom.

Nu ororar jag mig inte alls längre och känner nästan helt säkert att tumören är borta för evigt.
Jag har nu börjat tänka att det nog var kosten från början som gjorde att jag fick tumören, och genom att äta LCHF i kombination med mycket antioxidanter och andra naturliga "glädjeämnen" kan jag leva friskt i resten av mitt liv, utan att få cancer, tumörer eller andra sjukdomar.

Nu blev det väldigt långt.. Men jag hoppas att även för din skull att dina psykiska problem ska försvinna på den här kosten, utan att du ska behöva ta mediciner, för de tror jag i längden bara förvärrar problemet.

Lycka till!
Kram
Mimsivimsi

Jag har ätit cipramil/citalopram sedan jag fick min utmattningsdepression 2001 i olika doser. Jag tycker jag måste det för jag ramlar i djup förstämning om jag går ner i doser för mycket. Jag har inte ätit LCHF så länge att jag känner några effekter psykiskt av det. Startade 26 okt. Jag planerar dock att trappa ner doserna i samarbete med min läkare i april när det är lite ljusare och lättare att leva. Först ta bort 5 mg och sedan efter 2 månader 10 mg. Visst har sådana här mediciner biverkningar. Det gäller att välja mellan pest och kolera.

Tack för alla svar, långa som korta =) Det är skönt att få höra hur andra haft/ har det, och hur man kan lösa saker.

Det här är som sagt andra gången jag blir sjukskriven. Just nu bara för en månad, för min läkare ville jag skulle komma tillbaka efter att ha ätit zoloften i en månad. Om jag nu tänker äta dem…

När jag var sjukskriven förra gången gick jag till kurator ca två gånger i månaden. Både hon och jag ansåg att jag inte behövde några mediciner utan att det gick bra ändå. Då kom jag fram till mycket om mig själv som gjort att jag hamnade i den här situationen. Då kom det inifrån mig själv, så det har jag bearbetat färdigt till 95%.

Att jag nu blivit sjukskriven själv beror på yttre händelser i mitt liv i höstas. En av våra katter (våran favorit av alla katter vi har) blev sjuk i augusti och det slutade efter mycket jobb med mediciner och operation med att han ändå var tvungen att avlivas. Dagen före min födelsedag… Sista veckan innan jul blev en av honkatterna sjuk efter sin kastrering och det slutade med avlivning dagen innan julafton… Och så har Plusgirot slarvat bort en massa pengar för oss, som vi inte vet när vi får tillbaka.
  I samma veva som allt detta började jag arbetsträna. Det gick bra, tills det blev för mycket med katterna och pengarna. Och sen gick det bara utför för mig.

Så den här gången vet jag inte hur mycket det kommer hjälpa med kuratorskontakt. Men jag ska få en i alla fall. Plus att AF ska kalla mig till deras Rehab. Snart, tror jag.

Så. Ja. Jag är som sagt väldigt tveksam till medicinering den här gången med, även om problemen för mig är lite annorlunda. Jag har inga problem att somna. Men när jag än går och lägger mig så vaknar jag runt halv sju och har svårt att somna om. Natten till igår var första gången på flera veckor som jag inte vaknade nångång, men inatt igen då, så vaknade jag och var vaken i en timme ungefär.
  Det funkar ju, och jag kan ju sova under dagen om det vore så. Men jag behöver min nattsömn, sover inte lika bra på dagen.

Jag vill ju helst slippa äta såna där tabletter. Läkaren var ytterst tveksam till mina Relana "för de är inte vetenskapligt säkrade, de kan vara lika farliga som nåt annat", typ. Och när han säger så då vänder jag taggarna utåt, för jag anser att det många gånger är bättre att försöka hitta så naturliga produkter som möjligt. Dvs inte nån medicin som kan ge mer biverkningar än fördelar… Jag är väldigt mycket för alternativ frisk/sjukvård och vill helst välja det i första hand. Och att då kunna äta sig frisk genom mat; det vore ju helt fantastiskt!

Så, jo. Jag skulle verkligen vilja slippa zoloften. Men vad säger jag till sen läkaren om jag inte tar dem? Och om jag inte tar dem, kommer han anse att jag är frisk nog att inte vara sjukskriven fast jag kanske fortfarande inte mår bra? Och det kommer stressa upp mig ännu mer, då jag inte fått nån hjälp av FK med arbetsträning utan den har jag fått via AF, och då ryker mina a-kassedagar. Och om jag då inte kan jobba fulltid sen när mina a-kassedagar är slut, och jag behöver med arbetsträning, vad händer då? *suckar*
  Förstår ni varifrån min nuvarande stress kommer? Inte från mig, egentligen, utan allt är för tillfället påverkan utifrån från sånt jag inte kan påverka särskilt mycket

Jag vill gärna ha fler kommentarer om ni vill. Och jag ska läsa din artikel Odezza, tack för tipset!

Det finns direktiv från socialstyrelsen (tror jag det var) att läkare och försäkringskassa skall vara extra ödmjuka mot utbrända eftersom tillståndet annars kan förvärras.

Jag kan verkligen relatera till din historia, jag förlorade min första katt i trafiken en tid innan jag gick in i väggen. Hade 3 st dödsfall inom loppet av några månader. Det var fruktansvärt. Om det kan vara till någon tröst så kommer man över det så småningom, låt det få ta tid.

Kram Helen

Sjukskrevs för utbrändhet 1 jan 2000. Har vägrat mediciner mot Depression och värk. Har velat känna min trötthet. Det har aldrig varit något hinder att inte bli sjukskriven för att jag inte velat ha några mediner.

Ej heller har sjukersättningen ifrågasatts.

Har jobbat med Qigong & TaiChi, Rosenbehandling, Feldenkreis som ingår i högkostnadsskyddet, målat, tränat, ätit bra enl blodgruppsdieten och nu med LCHF är jag pigg och mår bra.

Visst, jag har ingen stresstolerans alls, och det jobbar jag med fortfarande. 

Följ din känsla. Känns det fel med medicin, så lita till den känslan. Du vet bäst.  

Yoga är en bra metod för att aktivera anti-stress-sidan, för det är en sak att ta bort faktorer som stressar men lika viktigt att aktivera den motsatta lugna sidan.  

Kan man inte sova eller vaknar lite då och då, så går det bra ändå. Det är inte hela världen. Har det så i stort sett varje natt, men jag undviker att tänka på det som någon stor grej.

Kan aldrig bestämma en dag i förväg vad jag skall göra, för det gör mig däremot sömnlös.

#10  Ursäkta om jag skakar på huvudet, men det är sällan man har mötts med förståelse av någon, när man är sjukskriven… Tyvärr har jag till större delen dåliga erfarenheter av det.

Ja, jag håller med Jennix. Jag funderar på om det du skriver Pasi var innan eller efter de nya reglerna kom från regeringen. Och om det var innan ändringen, så lär det inte stämma det du skriver. Tyvärr. Om det bara vore så enkelt som så.

#11 Jo, jag vet att det kommer bli bättre. Jag behöver bara få den tid jag behöver. Men det som som sagt stressar mig är det att jag inte kan påverka detta själv.

#12 Det låter som du haft bra läkare i alla fall =) Det ska man vara glad för om man är i den här situationen. Jag har ingen aning om hur min nya läkare egentligen är, men jag klarar inte av min gamla. Hon lyssnade knappt på mig när jag pratade om mig och mitt, och ville bara skriva ut piller hela tiden. Visst, det gjorde den nya nu då, men jag fick i alla fall prata med honom i 40 minuter!

Det jag har börjat med är att gå ut på lugna promenader. Det har jag inte gjort sen i september nångång, för jag glömde bort mig själv när katten blev sjuk.
  Sen har jag tänkt att börja med yoga ordentligt. Och försöka börja meditera lite. Har tänkt så länge på det att jag borde börjat för flera år sen… Jag vet iaf att det kommer hjälpa, men jag har så svårt att ta mig för saker just nu pga detta. Ska i af söka rätt på någon reikihealer så jag kan få lite healing av nån annan. Jag har nämligen väldigt svårt att ge mig själv det jag behöver på den punkten.

Så jag har planer för vad jag ska göra. Och jag har som sagt börjat med maten. Men vad säger jag till läkaren om jag inte tar min medicin? Och som sagt, kommer han friskskriva mig i såna fall? Många tankar.
  Ska försöka sortera upp dem lite och ta en sak i taget. Just nu ska jag i alla fall vara egoistisk och (nästan) bara tänka på mig själv. Och imorrn ska jag få njuta. Fick en sen födelsedagspresent av min sambo, 45 minuters massage imorrn. Behövs, för mina skuldror och min nacke är som en planka.

Förresten Venuseva. Tack för att du skrev det där om sömnen ("Har det så i stort sett varje natt, men jag undviker att tänka på det som någon stor grej.") Jag har glömt bort att jag faktiskt tänkte så själv när jag var sjukskriven sist och vaknade med ångest på nätterna. Nu har jag 'bara' hjärtklappning, men det är svårt att somna ändå.

Men nu ska jag tänka som du (och jag) igen, för det är så sant. Visserligen mår jag klart bättre om jag får sova ostört, men om inte så får det väl vara så

Jag förbereder mig för att sova numera. Tar 3 timmar att vakna och 3 timmar att somna. Sitter jag sent framför datorn får jag räkna med att det kanske tar 3 timmar att rensa alla intryck?

En halvtimma på sängkanten i "meditation" rensar bra, men man behöver oftast mer än 30 minuter efter flera timmar framför datorn.  Stänger jag av tv och dator vid 9 har jag inga problem att somna 12. Enkelt, ja, men det gäller att komma ihåg det!

En runda runt kvarteret med en "låtsas-hund" kan ge bra resultat också på kvällskvisten och är lättare förstås när det är ljust ute, men rörelsen i kroppen är densamma i mörker också.

Man får testa sig fram och se vad som ger resultat. Äter ett löskokt ägg med lite smör strax innan jag lägger mig nu. Det hjälper också. Men har jag något som stör i tanken kan det leda till en natt med enbart slummer-sömn.

Blodtopp - vilken tuff period du har haft! Jag blev själv sjukskriven för utbrändhet 2001, men är nu "tillfrisknad". Dvs. jag mår psykiskt ganska bra, fungerar i vardagen, jobbar osv. Men en överkänslighet för stress tror jag att man får leva med hela livet efter en sån här grej.

Det positiva är att du äter en bra kost som kommer att hjälpa dig både fysiskt och psykiskt. Du skriver här på forumet och det finns så många bra människor här som kan hjälpa och stötta.

Det är inte alls konstigt att du reagerar med att må dåligt efter det som har hänt! Tvärtom. Och har du nu med dig en överkänslighet mot stress i bagaget så kan ju reaktionen bli ganska kraftig. Men du har också verktyg och kunskap med dig för att hitta tillbaka.

Jag önskar dig lycka till på färden. Var rädd om dig! Fortsätt skriva här så vi får veta hur du har det!

Jag känner igen mig i mångas berättelser här och där. Mig har iallafall melatonion hjälpt, hade sömnrubbningar , vaknade ca en gång i tmmen, ibland sov jag två tim i streck, Rejält stressande. Läkaren skrev ngn antidepressivt för sömnen o jag provad lägsta dosen ett par veckor men de gjorde att jag sov ännu sämre så nu har jag slutat. Melatonin har jag provat ca två veckor tror jag. Sover hela natten när jag väl hittat min dos. Värt att prova tycker jag!

Jag blev verkligen hjälpt av kosten. Innan jag började äta LCHF orkade jag med barnen i två till fyra timmar och jag låg ofta tre timmar i sängen varje dag. Ibörjan när jag gick på rehabilitering ute i skogen låg jag bara i sängen när jag kom hem och orkade inte ens läsa. Efter två dagar upphörde gaserna i magen och efter en vecka med LCHF märktes det skillnad. Då orkade jag städa tre rum istället för bara två. Efter nästan fyra veckor hade jag fått en enorm ork. Efter att ha varit ute i skogen på rehabilitering i fyra timmar kom jag hem och gick ut i garaget och målade brädor, sen bytte jag däck på min cykel tillsammans med mina barn. Efter maten och nattningar av barn målade jag brädor till halv elva på kvällen.

 Min stresskänslighet har blivit mycket bättre. Jag har klarat av en skillsmässa med stora stridigheter om barnens boende.

Jag sover på sömnmedel (Remeron). Det har jag gjort i drygt två år. Jag märker att jag fortfarande kan sova dåligt om jag blir väldigt stressad. Jag lär nog ha kvar mina tabletter ett tag till, iallafall tills det är klart med barnen.

Visserligen kom jag i säng väldigt sent i går natt, men efter att ha kommit på tänket om sovandet så kände jag ingen stress när jag vaknade till vid femtiden imorse. Jag bara konstaterade att jag sovit i bara lite drygt två timmar, vände på mig och somnade om. Jag hoppas det funkar ikväll/natt också (har tyvärr fått lite sena vanor pga av sömnproblemen).

Jag var på massage idag och innan man får lägga sig på britsen så vill massören prata lite innan för att höra sig för hur det är med en. Hon journalför alla sina klienter/kunder just för att få kontinuitet i behandlingarna.
  Det var i somras senast som jag var där sist. Och hon sa då att" så bra som du mådde sista gångerna vi sågs, du var en helt ny människa då jämfört med hur du var de första gångerna förra våren." Och detta vet både hon och jag att det berodde på kostomläggningen. Jag åt nämligen så här från maj till juli förra året och det var då jag 'blev frisk(are)' från mina utbrändhetssymptom. Sen blev då katten sjuk i augusti och då föll jag tillbaka i gamla matvanor.

Så. Det lutar nu åt till 80% att jag inte kommer äta medicinen. Jag känner mycket tydligare nu att jag kommer fixa detta med hjälp av kost och vila/meditation/promenader etc etc. Ska lägga till litegranna grönsaker till maten igen också, och äta lite oftare om dagarna. Kom fram till igårkväll att jag hade ätit ordentligt en liten stund innan jag gick och la mig i fredags, och det var den natten jag sov bäst. Ska ta fasta på den insikten.

Jag kommer fortsätta uppdatera den här tråden med tankar och eventuella framsteg/bakslag så får vi se vad som händer =) Ni får gärna fortsätta kommentera också.

Tack för att ni finns! Älskar detta forum

Blodtopp - vad klok du är som noterar när något är bra för dig! (Det kan ju låta som en självklarhet, men av egen erfarenhet vet jag att det kan vara svårt… ) Du har så många bra verktyg att jobba med och du är på rätt spår. Håll ut, fortsätt göra det som är bra för dig, så kommer det att vända. Och fortsätt rapportera här på tråden!

Allt gott

Kan rapportera lite redan nu

Tog fasta på att äta nåt redigt en stund innan sänggåendet. Åt lite mer av middagsmaten ca två timmar innan jag la mig. Drack lite väl mycket vatten innan också, så jag var helt säker på att jag skulle vakna efter ett par timmar för jag var kissnödig. Men näe   Jag vaknade av sambons klocka först när han skulle gå upp! Hade iofs gärna sovit mer, men nåja, jag sov i alla fall ostört tills han skulle upp *glad*

#21 Jo, jag har lärt mig att lyssna på mig själv. Oftast. Men fortfarande inser jag allt för sent att jag glömt bort mig själv igen… Men när jag väl har insett vad som är fel är jag uppmärksam.

Jag önskar dig verkligen, och alla andra också, att bli av med Depression och få mer kraft! :D

Jag såg att jag utelämnat ett "inte" i mitt inlägg #2!

Meningen skulle varit - Utbrändhet beror inte på brist av serotonin utan på överskott av kortisol, så att ta preparat som ökar serotonin är egentligen inte rätt väg att gå.

Utbrändhet och utmattningsdepression är inte riktigt samma sak. Många med utbrändhetssymtom blir deprimerade men inte alla. Depressionen kan hjälpas upp till en del med ökat serotinin dvs SSRI-preparat. Man får ofta prova sig fram eftersom de har litet olika biverkningar och fungerar olika när det gäller sömnen. Sömnbrist är mycket vanligt i båda fallen och det är mycket viktigt att få hjälp med att komma till rätta med den, annars klarar inte kroppen/ hjärnan att läka ordentligt. En kort period med sömnbedel kan hjälpa till så man kommer "på rätt köl", Melatonin javisst för dem det passar, meditation, akupunktur och QiGong kan också fungera.

#24 bra Pasi, att du ändrade dig. Var lite fundersam över vad du skrev.

#26 Det blev jag också! Tur att jag råkade se det när jag scrollade.

Kom på att jag ska uppdatera lite

 Inatt fick jag sova 9.5 timme!!!!!! Visserligen vaknade jag till lite tre gånger och kände mig kissnödig, men jag bestämde mig för att jag inte behövde gå upp på toaletten och somnade istället om igen. Och tack vare detta så sov jag länge *JIPPIE*

Jag har ätit ordentligt med ägg, kött och fett. Jag har lagt till tomater igen till mina grönsaker och ätit lite oftare. Och jag mår såååå himla mycket bättre sen jag skrev första inlägget! Rätt kost gör så mycket mer än man kan tro.
  Visserligen gör det väldigt mycket att jag är sjukskriven också, så jag slipper tänka på ansvar och såna saker (det enda som stör lite är tankar på FK just nu).
  Jag har inte tagit en enda tablett av Zoloften, och jag tänker heller inte göra det. Maten gör sån skillnad.

Jag hoppas jag får sova inatt också. Får jag inte det är jag ändå glad att det gick vägen natten som var. Nu ska jag steka mig en köttfärsbiff med ostfyllning så jag har nåt att sova på.

Grattis, blodtopp!
Hoppas själv på en bra natts sömn snart…men den kommer säkert.

Vad skönt att höra blodtopp! - Ja, sömnen är verkligen viktig! Underbart att du mår bättre nu. Fortsätt gärna rapportera då och då! kramar till dig kommer här

Ja jippi då. Började må bättre som sagt, men idag kom det ett skojigt brev från FK om att de inte anser att jag är sjuk nog för att få sjukpenning Gissa vem som mår sååå mycket bättre igen…?

Sömnen är lite bättre dock, jag vaknar fortfarande på nätterna, men eftersom jag inte stressar upp mig eller får hjärtklappning så somnar jag om lättare och fortare.
  Men inatt sov jag s**tdåligt och det var väl för att jag hade en föraning om dagens brev *suck*

Vad tråkigt att du mår dåligt blodtopp men bra att det verkar vända igen!

Jag känner igen många av symptomen ni beskriver o undrar om inte jag varit där också om än inte i samma omfattning kanske. Har haft några riktigt svåra höstdepressioner, särskilt när det varit stressigt runtomkring mig; plugg, vid adoptionerna (papper, deadliners o ekonomi) o så den ständiga oron för mamma o så svärfar som blev minst sagt jobbig efter att svärmor dog o så ont mer el mindre av o till.

Har liksom alltid inbillat mig att utbränd blir man av att jobba för mkt men den psykiska belastningen är nog lika så jobbig. Har alltid kunnat hålla flera bollar i luften men helt plötsligt kunde jag bara koncentrera mig till en sak i taget, sömnen uteblev/var jättedålig o humöret ska vi inte tala om. Även om jag känner mig relativt pigg nu så kvarstår många problem; koncentrationer o humöret t ex. Tycker att jag sover lite bättre nu men har ju en "naturlig" sömnstörare i Minstan så det är lite svårt att uttala sig om just nu. Så fort det hettar till m ngt så svider det till i maggen. Tack o lov har jag aldrig fått riktigt rejäl magkatarr men det känns av lite ibland. Man kanske kan vara utbränd "i smyg"!? Går iaf inte till VC…där är de klantar när de kommer till vuxna! (Bra m barn iaf, *hurra*!)

MaMaMade: Många som mår dåligt så som du beskriver det har nog tänkt samma som du, att det inte är utbrändhet utan 'bara att jag mår lite dåligt'. För min del var det psyket som blev dåligt först, men det var först när min kropp sa ifrån x antal månader senare som jag fattade hur dåligt jag mådde. Nu är jag nästan där igen, och det blir inte direkt lättare när FK sätter krokben för en.
  Lite 'roligt' var det att höra på de lokala nyheterna nyss, för de pratade om 'mig' då. Det var en kurator på en VC här i Värmland som just pratade om patienter med psykiska problem som blir sämre nu när FK's avslag och hårdare tag blir vanligare, och att det tar ännu längre tid för patienterna att bli friska när avslagen kommer… Ja, vad ska man säga. Jag frågade sambon om det var mig hon pratade om fast hon inte träffat mig

Nu mår jag iaf lite bättre än i morse, migränen jag hade när jag vaknade och som blev sämre av brevet, har äntligen börjat släppa. Nu kanske jag kan äta nåt också, har inte kunnat få i mig nåt annat än en halv kopp te med kokosfett och grädde + värktabletter idag. Det mår man ju heller inte bättre av direkt.
  Och även om jag mår s**t just nu, är jag så glad att jag inte hänfaller till tröstätning. Jag har insett att jag gjorde det förr. Nu blir jag inte ens sugen på att äta nåt alls som har 'fuskendorfiner' i sig (godis, mackor) för jag vet att jag bara kommer må sämre av det. Så på det sättet är nog tillfrisknandet på G i alla fall.
  På måndag har jag tid hos arbetsförmedlingens rehabkille. Pratade med min handläggare på AF idag också (hon är guld värd!!!) och hon sa att killen jag ska träffa är jättebra och hon är jätteglad att det är just honom jag ska träffa. Han kommer att kunna hjälpa dig, var hennes ord. Men jag ska förbi vc nu när jag ätit nåt och fråga om jag har fått nån remiss till kurator eller inte, eftersom jag inte fått nån kallelse till nån

Nåja. Ska se om jag hittar nåt att äta nu.

Hej Blodtopp! - Ja man ska verkligen vara frisk och stark för att orka vara sjuk… Jäkla FK… Skönt att du klarar dig utan tröstätandet i all fall. ;-) Lycka till med vårdcentral och arbetsförmedlingen. Vi är många här som tänker på dig och hejar på dig!

kram

Kära Blodtopp! Kram på dig. Hoppas du får styrka att argumentera för din sak gentemot FK!

Jag vill bara säga åt FK: ta er nånstans. Fy, vad jag blir arg på sådant där beteende: att slå på den som redan ligger. Det borde inte höra hemma i ett civiliserat samhälle. Usch, nu börjar jag hetsa upp mig. Bäst jag försöker lugna ner mig och ta en promenad eller nåt. Orättvisor av den typen triggar igång mig väldeliga. Morr.

Vi får alla hoppas att den här kosten kommer att göra att du mår bättre och att du på så sätt kan komma att kunna stå fri från FK:s tentakler…

#35 - Ja visst blir man förbannad på FK - men jag tror egentligen inte att tjänstemännen där är mer ondskefulla än någon annanstans. Det är bara det att de har helt sjuka regler att följa. Det kan inte vara alltför kul att jobba där… Det är på högre nivå det måste till förändringar.

…och FK i Värmland är de som är hårdast… Gissa vart jag bor?

#34 #35 Tack för kramarna! De behövs just nu.

Jag hoppas också att jag ska kunna orka 'ta itu med' det här. Snart. Just idag var den absolut i särklass sämsta dagen att få ett sånt här brev då jag sovit illa. Fast i gengäld är det väl kanske bra att ta allt på en gång… Var förbi VC och kollade ang. kurator, och jag står på väntelista. Hörde tydligen inte till första prio, och det kan jag väl iofs förstå. Men nu känner jag att det är viktigare än tidigare. Får se om jag ringer nån annanstans imorrn, eller om jag väntar till efter rehabmötet med AF. Jag har i alla fall fram till den 20.e på mig att överklaga. Och då hinner jag träffa både rehab och läkare innan dess. Och kanske även kurator/psykiatri eller nåt sånt. Sköterskan jag pratade med på VC var i alla fall jätterar, och det hjälpte mycket. Stor eloge till de som bryr sig på riktigt!!

#37 Blodtopp, när jag var utbränd fick jag av en slump nys om en rehabkurs för utbrända. Det var min räddning tror jag. Tre eftermiddagar i veckan i tre månader gick jag dit. Vi var en grupp på ca 10 pers. Teoretisk utbildning i stresskunskap, styrketräning, gruppsamtal med psykolog, ev. akupunkter/massage/sjukgymnastik för fysiska besvär, plus Qi gongkurs. Dessutom fungerade kursledaren som vår samordnare och talesperson inför både försäkringskassa och arbetsgivare, vilket var enormt skönt.

Efter det kunde jag så sakteliga komma tillbaka i arbetet och har hållit mig frisk sedan dess. (Ta i trä. "Väggen" finns där - ibland bara någon millimeter bort… men än så länge har jag lyckats undvika den.)

Vet du om det finns någonting sådant där du bor? - Det slog mig bara att det måste ta så enormt mycket energi och vara rejält stressande att hantera så många olika instanser själv när man är i dålig form… 

kram igen. :-)

#38 Jag har för mig att det finns nåt liknande här i stan, i alla fall en samlingsplats för sjukskrivna och arbetslösa kvinnor. Kommer inte riktigt ihåg vart de håller hus dock, tyvärr. De har dagträffar och fika, kurser och träning osv osv. Ska nog ta och leta upp dem känns det som.

Idag har jag varit på rehabmöte i alla fall. Det kändes riktigt bra, karln var rejäl och konkret. När jag sa att FK hade underkänt min sjurersättningsansökan drog han en djup uppgiven suck och himlade med ögonen. Inte du också, var hans kommentar rent 'ordligt'. FK i Värmland har tydligen satt som princip att inte godkänna nån slags utmattnings/utbrändhetssjukdom och friskskriver utan hänsyn bara för att få ner statistiken… Så jag ska skriva ett rejält överklagande den här veckan, och se om jag ska skicka in nytt sjukintyg igen. Ska träffa min käre läkare på torsdag igen nämligen. Åh suck…

I övrigt då. Sömnen går det upp och ner med fortfarande. Inatt sov jag jättedåligt för jag var väl antagligen mer orolig för mötet än jag trodde.
  Men så förra veckan visade det sig att sambon hade lyckats skaffa sig ett abonnemang från ett 'hälsoföretag' som han inte avslutat i tid. Lite grinig på att han inte skickat tillbaka det så öppnade jag det för att kolla när det skulle betalats. Då visar det sig att det är två påsar med melatonin som ligger där! Jag börjar tro att det var meningen att det skulle bli kvar här hemma *S*

Jag har provat i två nätter. Första natten 1 tablett (3mg), gick inte bra. Andra natten tog jag 1.5 tablett. Vaknade i alla fall, men har man bälgat i sig en stor balja med te en stund innan man går till sängs är det nog inte så konstigt att man vaknar… Och så i natt tog jag ingen bara för att jag tänkte att då vaknar jag väl inte när jag ska (kl 7 imorse). Men då sov jag inget alls istället   Eller jo, men inte på långa vägar tillräckligt.
  Så ikväll ska jag ta 1.5 tablett igen, för att testa. Och se till att inte dricka för mycket innan sängdags. Det står att man ska ta 1-2 tabletter, men jag väntar med att testa 2.

Håll tummarna för att jag får sova inatt! Och håll tummarna för att jag skriver en sjuhelsickes bra överklagan till FK också!

Heja blodtopp! Sov så gott och ge dem på FK vad de tål i morgon!

Lycka till!

Har aldrig varit utbränd men mina sömnproblem, som jag haft ända från tidiga tonåren eller kanske ännu tidigare, försvann till 95% när jag slutade att äta mjölkprodukter för 1½ månad sedan. Underbart. LCHF hjälper nog också till, men det var mjölken (kaseinet, troligen) som var det största problemet i mitt fall.

Dessvärre verkar jag nu också ha blivit överkänslig mot allt vad kött och andra proteiner heter. Ägg kan jag dock äta. Förvirrande är vad det är. Hoppas det är tillfälligt.

Har käkat många sorters "lycko"-piller och sömntabletter genom åren. Apropå biverkningar: halva ansiktet var till slut som ett stort sår och jag hade gått upp till 140% av min normalvikt (förutom de ca 20 andra biverkningarna). Då fick jag nog. Zoloft var en av medicinerna med svårast biverkningar jag provade, men den var iofs effektiv mot Depression. Har fortfarande, 7 år efter utsättning, kvar skador efter den. Läkarna bryr sig tydligen bara om dödliga biverkningar, om ens det.

De "vanliga" biverkningarna gick väl över rätt snart, men efterhand smög sig nya otrevligare biverkningar på mig utan att jag satte det i samband med medicinen. Till slut berättade jag det för läkarna, när jag hade kopplat sambandet. Enligt dem kunde man inte få dessa biverkningar och jag skulle absolut fortsätta ta pillren (helst öka dosen och hålla käft, underförstått). Flera år senare har jag läst i Fass om just dessa biverkningar (inte bara för Zoloft)… vissa mycket farliga för hälsan…

Antidepressiva är nog bra om man är riktigt illa däran, men man måste sedan med alla medel försöka hitta metoder att klara sig utan dem är min erfarenhet. De löser inga livsproblem och de är inte precis någon hälsokost, och inget som man bör äta livet ut, som läkarna ville i mitt fall.

Dock reagerar vi väl alla olika, och kanske är jag helt enkelt överkänslig mot alla dessa kemikalier. Kan hända att vissa tål dem bättre, så jag ska väl inte helt avråda från dem.

Sov gott!

#42 Jag har avstått från att äta zoloften. Mår som sagt var inte dåligt på det sättet, det är kroppen som  har det värst, och därför anser jag att den medicinen inte skulle hjälpa mig. Och ju mer jag läst om dem, desto mer skeptisk blir jag.
  Mjölkprodukter har jag aldrig haft problem av förut, och jag tror inte att det är de som spökar för min del nu heller. Det är en underliggande stress, och så press på mig själv som satt mig i den här sitsen igen *suckar*

Läkare är tyvärr alldeles för benägna att skriva ut tabletter utan att ta reda på mer om patienten. Tycker absolut att de borde vänta med att skriva ut mediciner tills patienten varit och pratat med kurator eller psykolog först, för att få dennes utlåtande också. Tyvärr tar nog många som mår dåligt halmstråt mediciner också för att de tror att de är lyckopiller och för att de inte vågar gräva djupare i sg själva. Det problemet är det minsta hos mig. Jag är väldigt bra på självanalys *S* Så därför vill jag inte ha mediciner, och vid förra sjukskrivningen tyckte heller inte min kurator att jag behövde det. Min förra läkare skulle absolut skriva ut det ialla fall… Då sa jag nej, den här gången sa jag ja men äter inte ändå.

Många blir hjälpta av det. Men alldeles för många äter bara för att läkaren säger till, de törs inte gå emot läkarens 'kunnande'. Men hur det är med det skrev du ju precis om, de har inte ens koll på biverkningar, de bara skriver ut…

Hej blodtopp! Hur går det för dig? Fick du bukt med Försäkringskassan?

Om det vore så väl ändå. Det har fortfarande inte tagits nåt beslut om det, och jag sköt upp beslutet genom mitt brev. Men de är fortfarande tveksamma om jag ska få några pengar… *suckar* Så jag är jämt bara liiite sur på dem just nu, och har väl på sätt och vis accepterat fakta. Men jag tänker inte sluta bråka med dem än. Inte alls *infoga valfri elak smiley*

Hade ändå tänkt att uppdatera tråden lite faktiskt =)
  Jag har under de senaste två veckorna faktiskt fått sova på nätterna. Förutom natt till torsdag och natt till fredag den här veckan. Men jag vet nu vad jag ska göra för att få sova hela nätterna. Gå ut och gå! De dagarna jag har varit ute på promenad, kort som lång, har jag sovit som en gris på nätterna. Minst 8 timmar i sträck och inte ens vaknat för att jag varit kissnödig.
   De dagarna jag nu inte varit ut i veckan har jag inte blivit trött på kvällen och jag har kommit isäng mycket senare än jag velat. Inte heller har melatonintabletterna hjälp nåt. 
  Att jag nu vet att det är så är för att jag var ute och gick i måndags, men inte tisdag-torsdag och då sov jag som innan. Men igår var jag ut på en 30 minuterspromenad bara för att, och jag sov hela natten igen. Så nu har jag det bevisat (för mig), promenaderna hjälper mot sömnproblemen.

Och tack vare att jag sover på nätterna igen så mår jag mycket bättre rent psykiskt. Och det gör livet mycket lättare. Trots FK's tjafs…

blodtopp - Ja, tänk vad sömn kan göra! Hoppas det fortsätter lika bra.

Vad skönt - då går det åt rätt håll i alla fall.

Pasi och Margareta - Det verkar fortsätta åt rätt håll i alla fall.

Idag har jag pratat med AF's rehab, gått till socialkontoret för att få pengar därifrån (fast jag blev hänvisad till telefontiden imorrn då jag kom in två minuter innan lunchstängning…) och åter igen skrivit in mig på AF. Hörde också på lokalnyheterna på radion i förmiddags att en tjej som har svår Depression och grav ångest inte heller hade fått godkänd sjukskrivning. Inte heller fick hon nån sjukpenning förrän hon efter fem överklagningar fått ett intyg från en expert på psyket att hon inte klarar av att vara (ens) arbetssökande. Detta sätter då mig i konstaterandet att jag inte kommer ha en chans att få sjukpenning då jag inte är i närheten av att vara så dålig som den tjejen är. FK har helt tydligt bestämt sig för att arbetslösa inte ska få sjukskriva sig, för de anser att hur dåligt du än mår så finns det ett jobb i detta land som du klarar av ändå…

Så. Nu är jag återigen arbetssökande, fast med förhinder (ett stort plus faktiskt), och väntar på att få en bokad tid med min handläggare. Arbetsträning igen står på schemat, och den här gången ska jag inte göra som i höstas (dvs falla i duktighetsfällan igen) utan verkligen låta det ta tid. På fredag ska jag äntligen få träffa kuratorn i alla fall, och jag trodde inte jag skulle se fram emot det men det gör jag.
  Jag vet inte om jag orkar 'bråka' med FK om mina uteblivna pengar. Att gå till soc känns inte heller särskilt jobbigt iom att det inte är mitt fel att jag inte har några pengar den här månaden. Antagligen kommer jag låta FK hållas bara för att slippa lägga mer (negativ) energi på att käfta med dem. Bättre att lägga energi på att må bra istället.
  Och trots allt så mår jag rätt bra. Ljuset börjar återkomma, lchf-mat är GULD, har en underbar sambo och jag har äntligen fått börja sova om nätterna igen. Det gör livet lite (mycket) lättare

Fortsätter nog att skriva här titt som tätt, då jag ska börja äta d-vitamin nu åxå efter att ha läst Pasis länk till läkartidningen. Psykiska besvär kan uppstå av d-vitaminbrist och det har varit en väldigt låång och möörk vinter i år… 

Nu ska jag gå till kylen och plocka fram lite ost att äta Sen ska jag nog gå ut på promenad.

Vad skönt Blodtopp att du ser ljuset ….

Har du ingen som kan hjälpa dig att diskutera med f-kassan? Det kan ju vara lättare för någon annan att hålla sig cool i såna där kontakter.

Bra att du tar det lugnt och att du får ta det lugnt också!

Blodtopp - Du har en positiv inställning, måste jag säga!

Tror du inte kuratorn kan hjäpa till med att "bråka" med FK? Det är ju sånt de är till för! Och annars kan man få ett personligt ombud, om man har psykiska problem. Det ska vara en rättighet som alla inte känner till men en bekant fick reda på det o hon/han fick ett ombud. Det är för att man inte orkar själv. Om man nu orkar blanda in en människa till…

*suckar tungt*

Ringde nyss till soc. Nu visade det sig att sambon tjänar för mycket för att vi ska kunna få pengar från dem. Jippi…

Pasi: Jo, jag försöker vara positiv, annars blir det mycket jobbigare. Och så har jag redan varit nere i dyngan tankemässigt så länge att jag måste försöka tänka positivt.

Det jobbiga med FK är att jag måste lämna in 'en åsikt' innan den 28.e, och jag ska till kuratorn på fredags. Fast iofs kan man ju fortsätta bråka med dem även om ett beslut tas. Och jag tror att kuratorn kan vara till hjälp. Jag skulle egentligen vilja ha hjälp av min handläggare på AF till det också, men hon får ju tyvärr inte göra sånt. Det har jag redan frågat henne om.
  Så nu blir det till att låna pengar för att klara av månadens räkningar…

Man måste nästan vara halvt död för att få pengar från FK…

Jag tror inte man får pengar då heller, för då anser de att 'h*n ska ändå dö snart, och döda behöver inga pengar'…
  Man kan ju fundera i alla fall

Kan det vara så att du får för lite dagsljus på dagarna i vanliga fall, och att det är därför promenaderna hjälper med sömnen? Hormonerna som styr våran sömn regleras ju till stor del av ljuset. Bara en liten tanke jag fick när jag läste.

Och ja, ska man få sjupengar så krävs det verkligen att man är frisk, så man orkar sjuksriva sig. Tyvärr.

#56 Jodu, precis så är det. Man skulle kunna tro att man har bott norr om polcirkeln den här vintern då det inte varit mycket ljus här. Och eftersom jag mått dåligt har jag haft svårt att ta mig för att komma ut. Ingen snö heller som ljusar upp utan bara regn, vilket inte heller direkt får en att vilja sticka näsan utanför dörren…

Så, även om jag vetat att jag 'borde' gå ut så har det inte gått förrän nu, men nu har jag ju märkt den enorma skillnaden.

Fast om det bara var dagsljuset som behövdes så hade nog melatoninet hjälpt. Jag tror att kroppsrörelse och frisk luft också spelar in för en en god nattsömn.

Fortsätt kämpa!

Brist på dagsljus och överskott av kortisol ska jag nog förtydliga det hela. För som sagt, melatonintabletterna gjorde mig toktrött men jag vaknade i alla fall under nätterna.

Nu hoppas jag att 'min' hälsokostbutik fått in d-vitaminerna jag beställt. De hade inte kommit i fredags, och hon sa onsdag så jag hoppas hon har rätt. Ska bli kul att se hur de hjälper och OM de hjälper mot nedstämdhet som de påstår i läkartidningen.

Hej gott folk, nu e de sisomså att jag har en väninna som för andra gången gått in i väggen och på nått sätt vill man ju hjälpa till för att återgången ska komma så fort och enkelt som det bara går, nu e de sisomså att nån lchf kost inte är aktuellt i hennes fall eftersom hon tyvärr har Chrons sjukdom och då tål ju inte hennes tarm fett tyvärr, så frågan e ju då om nån av er forumiter har nån erfarenhet av vad man kan göra då?

Hej

Jag har en svåger som blivit helt symtomfri från Chrons med LCHF. Han tål fett sen han slutade med kolhdyrater som var den riktiga orsaken till tarmbesvären. Innan LCHF trodde de tex att han "måste" äta potatis.

Det finns inte skrivet i sten att tarmen inte tål fett pga Chrohns. Det är fibrer och annat från kolhydrater som river sönder och förstör tarmen medan fettet smörjer och läker.

Jag har hört många fler än min svåger berätta samma sak, men svågern finns nära och vi har kontakt hela tiden. Han har ätit LCHF i flera år nu och lever ett helt nytt liv sen han la om kosten.

kan det vara så enkelt, tack för tipset margareta, återstår att se om  min väninna vågar prova, jag kan ju tyvärr förmoda att det blir omställningsbesvär som kan få vem som helst att avstå från att lägga om kposten, men det e ju värt att tala om att andra har lyckats

Absolut är det värt och det är faktiskt så att just de som har Crohns brukar märka förbättring väldigt snabbt som överstiger problemen med avgiftningen. Problemtarmen lugnar sig och det överväger.

jag ska informera vänninan och jag hoppas att hon vågar pröva, det skulle ju vara nått det att både komma ur sin utbrändhet och sen bli bättre i  Crohns

du margareta, det va ju ett bra tips tyvärr så e den delen av tarmen som kan ta upp fettet bortopererad på min väninna så fettett rinner bara rätt igem, synd värre för henne.

#65 oj det var trist