Grattis!!!!!!

Grattis!

Skönt att höra något så possitivt!

Grattis!

Stort grattis!

Stora LCHF-medaljen av första graden tilldelas idag Adur! Taratataaaaaaa!

Haha, ja, en LCHF-medalj vore lämpligt - men hellre till de som gör den här kosten känd för allmänheten! Det finns ett gäng kandidater som man banne mig borde nominera till Kunskapspriset!

Fast gissa om jag själv har blivit en missionär i det lilla…?

Grattis!

Stort grattis Adur!!!

Stort Grattis! 

Jättegrattis 

Grattis!

Jag tycker jag har lagom storlek nu och står följaktligen nästan still på måttbandet. Men när jag snubblade över en våg nyligen, passade jag på att väga mig och konstaterade att jag minskat BMI:t ytterligare ett par decimaler. 24.6 ligger jag på nu. Egentligen har det ingen betydelse, jag är nöjd med vikten nu, men det är roligt att se var jag landar någonstans.

Och jag mår så himla bra. Pigg, glad, nöjd och frisk. Ingen kommer kunna övertyga mig igen om att fett är skadligt, den saken är säker.

#12, Har inte sett den här tråden förren nu, men jag får väl ansluta mig till dom som säger grattis!

Du ligger inte precis över gränsen för normalvikt som du skrev i #0, utan precis under gränsen. Gränsen går vid 25 enligt BMI skalan.

#13 Du har rätt, andreas0, det var en bökig formulering. Jag menar att jag precis har passerat gränsen till normalvikt.

Konstigt det där med BMI. Man kan ju lika gärna säga att jag fortfarande är på gränsen till överviktig, men jag känner mig helt normalviktig nu. Inte alls "nästan överviktig".

#14, BMI är en rätt dålig skala i det avseendet. Kroppsbyggare kan ha ett BMI som säger att dom har farlig fetma fast dom inte är ett dugg överviktiga, medans småbyggda personer kan ha ett BMI som säger att dom är normala fast dom har en ganska rejäl övervikt. Tyvärr är det den enda allmänt accepterade skalan som finns.

För att inte tala om deras regler för barn. Det finns speciella skalor för olika åldrar för barn, så någon som är 8 år och har en visst vikt och läng betraktas som farligt överviktig, medans någon som är 10 år och har exakt samma vikt och längd har normalvikt. Hur går det ihop egentligen?

Ut med BMI och fram för en mer rättvisade skala tycker jag.

Det har föreslagits flera olika andra skalor inom LCHF sammanhang, men inget som har tagit fart.

Dags att uppdatera tråden lite grann, tror jag bestämt. Grejen är att allt flyter på så bra så jag behöver sällan ta upp något! Min största svårighet för närvarande är nog att jag äter för lite. Jag blir för mätt, helt enkelt.

Nåväl. Idag var jag på hälsokoll. Mitt Blodtryck har legat aningen högt förut, runt 150/85 ungefär. Inte så att jag har varit bekymrad, men jag har ju heller inte velat att det ska stiga.

Lite spänd var jag allt, eftersom LCHF tydligen ofta sänker blodtrycket - och minsann! Nu var det nere på 107/71.

Så jag känner mig nöjd och fettar vidare som vanligt. Jag har fått en remiss att kolla upp kolesterolet också, men känner mig tveksam än så länge. Får se om jag gör det lite längre fram.

Nu är vi inne i februari, utan att jag har fått vare sig någon vinternedstämdhet eller förkylning! Folk runtomkring är sjuka hela tiden, tycker jag. Men jag känner mig som den berömda nötkärnan. Jag har inte vetat att man kunde vara så här pigg genom en vinter!

Min vikt går fortfarande neråt - om än väldigt sakta - trots att jag hamnat under det jag trodde var min idealvikt. Jag hade siktat in mig på 68 kg, nu väger jag 66. Men jag äter mitt fett och avvaktar. Tror inte det är någon överhängande risk att jag tynar bort.

Grattis Och jag tror inte heller att du tynar bort!

Dessa trådar med hälsovinster är underbar läsning!

Tack för inspirationen! Och grattis till välmåendet!

Nu är det jubileumsdags igen. Idag har jag ätit LCHF i ett år. Ett mycket trevligt år.

Totalt har jag tappat 20 kg. De första 15 försvann på några månader. Resten har droppat av med ett halvkilo i månaden eller så.

Och nu tror jag att min vikt har stabiliserat sig - jag har stått still på 65 kg rätt länge nu. Det ger mig ett lagom BMI på 22.5.

LCHF har blivit en helt naturlig del av livet. I början fokuserade jag rätt mycket på vad jag INTE åt. "Hm, här sitter jag med en portion utan pasta…" Men nu för tiden känns det lika självklart att skippa pastan som att skippa… tja, kutterspånet?

Hälsoaspekterna har också blivit viktigare med tiden. Jag avstår inte från viss mat för att den gör mig fet, utan för att den gör mig sjuk. Jag har verkligen upplevt att jag har ätit mig frisk under det här året. Trots att jag inte var sjukare än någon annan förut, är ändå skillnaden påtaglig. Jag trodde t ex att det var normalt att snörvla sig igenom vintrarna med konstanta småförkylningar. Haha! säger jag bara, efter den friskaste vintern i mannaminne.

Och tur är väl det, eftersom jag inte är tillräckligt fåfäng för att följa en diet enbart av viktskäl.

Gratulerar till ettårsjubileumet!

#20 visst är det finurligt att till slut så tänker man inte ens utan man äter det man vill ha (och det är ju inte kolhydrater ;-))

Hade syrran över på middag i går och så sa hon…men vad äter du till köttbullarna? Då först börjar man tänka lite…ja mycket sås (älskar sås) och lite lingon…Det behövs inte så mycket! Behöver knappt sallad till, visst tar jag det ibland men det är ju så mycket godare att sitta och äta köttbullar med sås!

Många jätte grattis till ditt fina år……

Hoppas du fortsätter att rapportera hur det går ……

GRATTIA…!!!!!

GRATTIS…!!!!

skulle det vara …..

GRATTIS Rolig tråd att läsa.

I en annan tråd diskuterades det huruvida det mest är problemen som ventileras här på KiF. Att "hälsan tiger still" och att det därför ser ut som om en större andel än det egentligen är inte får kosten att funka, inte går ner i vikt etc.

Alltså måste jag uppdatera min gamla sömniga tråd och meddela att vi som inte har några bekymmer alls med kosten absolut existerar. Även om vi inte behöver skriva så mycket…

Jag har ätit LCHF i ungefär 1,5 år nu och det har varit busenkelt hela tiden. Vikten är perfekt och stabil sedan snart ett år. I början vägde jag och räknade allt, men det behövs inte längre - varken kalorier, gram eller kolhydrater. Jag bara äter sånt som är gott och nyttigt tills jag är lagom mätt.

Kött av olika slag, ägg, mejeriprodukter (smör, ost, grädde och crème fraiche), grönsaker samt kokosfett. Där har ni 95% av min meny, varje dag! I de övriga procenten ryms lite vin, en skiva hembakt surdegsbröd, en bit tårta på kalas, nån ruta mörk choklad och liknande små trevligheter.

Normalt ligger jag på runt 50 gram kolhydrat per dag och det har jag gjort sedan första dagen. En ganska generös nivå, alltså. Men den har räckt utmärkt för mig. Och jag mår toppen, utan irritationsmoment som  blodsockerfall, humördippar, ischias, sockersug, tandköttsinflammationer, eviga förkylningar, spruckna vinterhänder, sömnapné samt inte minst övervikt.

Förr kallade jag mig frisk, men det ordet har fått en ny innebörd.

Hur lyckas du komma upp till 50 g kolhydrater per dag? Jag äter i princip det du säger är 95% av din diet och är nog aldrig över 20 g. Då tar jag ändå något extra gott ibland, typ en bit mörk choklad eller så.

Har du en hel del "trevligheter" varje dag?

Åh vilken härligt inspirerande tråd! :)

Grattis till alla hälsovinster och till att ha hittat så rätt med mat och sånt. Jag tror att jag också har hittat rätt, mitt intag påminner (ok, låter nästan identiskt, till och med på gram kh) som det du beskriver. Så skönt!!! Skönt också att läsa att du inte väger maten längre.

Stort grattis igen! Jag kommer travandes efter :)

#27

Ja, jag äter t ex ofta en skiva bröd till frukost. Det blir lätt 20g kolhydrat bara där. Och sedan äter jag mycket mejeriprodukter - främst grädde - som ju inte är kolhydratfritt.

Men vet jag att jag kommer att sluka något extra kolhydratrikt under dagen, hoppar jag över frukostbrödet.

Jag äter alltså inte strikt, men jag håller däremot strikt på min egen gräns.

#28

Visst är det skönt när det bara fungerar! Jag har enbart fått fördelar av LCHF. Inga nackdelar eller problem. Och jag tror inte jag är ensam om det.

Oj, vad tiden går! Nu är det firardags igen - nämligen treårsjubileum!

Jag har aldrig något behov av att skriva till vardags i min tråd, eftersom jag inte har några större bekymmer. Allt bara flyter på. Jag funderar aldrig längre över vad jag kan eller inte kan äta. Och omgivningen har vant sig vid min konstiga diet. Eller hakat på.

Men tre hela år med LCHF är definitivt värt att uppmärksamma. Det är ingen överdrift att säga att det förändrade mitt liv. Jag är frisk, pigg och normalviktig. Vad mer kan man begära?