Väldigt kloka ord om flyktbeteende, Bustas! Precis så tycker jag också…

Stämmer bra.

Väldigt spännande resa - och väldigt stärkande. Vi är inte hjälplösa och myndigheter utgörs - hör och häpna - av människor. (Lika klantiga som vem som helst. Med ett extra stort ansikte att tappa…)

Visst Internettan, och i det stora ansiktet kan man se ordet "prestige".

Bustas, du har så rätt och jag tycker själv att det är jätteroligt att vara med på detta upproret. Att vi är "flata" bekväma i övrigt, ja det tycker jag, vi bockar och lyder maktens herrar. Vi borde ha lite mer "djäklaranamma" i oss.

Nya uppror är ju på gång, elupproret tex, skandal med dessa elpriser, men vad skall man hota med släcka lampan ?

En liten notering gjorde jag idag, man säljer nu Lätta bordsmargarin 600 gram för 10 kronor, det gjorde man inte förr, vi vinner mark hihi. Smör säljer bättre så nu rear man ut "ormafettet"

Ha det gott, trevligt inlägg av dig som vanligt.

och så har vi en häpnadsväckande tilltro till "experter" av allehanda slag och bristande kritiskt tänkande (särskilt i kombination med "experter"), men det hör väl ihop med att "myndigheterna vet bäst", som vi indoktrinerats i sedan barnsben.

Däremot vet jag väl inte om det är någon större revolution nu? Visst ändrar sig våra matvanor lite, men det är bara en droppe i det stora hela tycker jag. Pappa staten, mamma kommunen och styvmor f-kassan ska väl fixa allt annat ;)

För de som inte sett den så rekommenderar jag TV-serien "Världens Modernaste Land" med Fredrik Lindström. Det var en ögonöppnare för mig. Det var egentligen självklara saker de diskuterade, jag hade bara inte tänkt tanken.

#6:

Jag själv har fått upp ögonen för även annat än maten och jag tror att många andra också har det. Genom internet tar intresserade reda på saker som de aldrig hade en chans att göra innan och folk börjar så smått ta saken i egna händer även när det gäller t ex sjukvård (som "vägran av" svininfluensavaccinet eller ifrågasättande av olika behandlingar). Dessutom får vi via människor på internet mer insyn i vad myndigheter och experter håller på med Iinom många områden) och börjar förstå hur allt hänger ihop. (Limmet heter pengar, makt eller prestige.)

Jag tror vi är på gång! (Det är i alla fall tre droppar i havet nu.. :)

Du har en poäng där Internettan. Utan internet hade "upproren" nog varit oerhört tröga, ominte omöjliga. Ditt avitarnamn är därmed väl genomtänkt.

#8, #9. Håller med er! Information och vetenskap är idag var mans egendom. Det räcker ju med att gå 5-10 år tillbaka i tiden så såg det inte alls ut på det här sättet. Fast det gäller ju att läsa med förstånd. Bara för att det står skrivet på internet så är det ju inte säkert att det är sant.

#9:

Ja, det har du rätt i. Det ligger i tiden.

#10:

Nej, för varje sanning hittar man en motsatt sanning. Och alla verkar de vara sanningen med stort S. Inte alltid så lätt.

#10 + #11 Nej, internet är en fantastisk kunskapskälla, men det krävs ett kritiskt tänkade och förmåga att kunna bedöma kvaliten samt pålitligheten på informationen som man hittar.

#12:

Jag kan tycka det där med sanning är svårt även om man är kritisk och bra på att bedöma. Många gånger är det "ovetenskapliga" sant och det (till synes) vetenskapliga fel och bluff. Det kan vara oerhört svårt att avgöra var sanningen finns.

Det räcker att titta på det där med kost. Från början skrattade man t ex åt vegetarianer och kruskaätande typer. Idag är det en helt accepterad livsstil och något som anammas av de som "kommit lite längre" (hmm?). "Det vet ju alla att frukt och grönt är bra och rött kött är dåligt…" Ett helt samhälle - med läkare, forskare och myndigheter - är (har varit?) i stort med på den filosofin. Vilket gjort det till en respektabel sanning. 

Tittar man på diskussionsforum som handlar om raw food (som börjar bli accepterat inom vissa kretsar) där folk äter bara råa vegetabilier så hittar man samma slags berättelser om hälsoförbättringar samt före/efter-foton på människor som man gör på Kif. (Det visas alltså en verklighet som är svår att förneka.) För en utomstående finns ingen skillnad i trovärdighet och de som skriver om hälsoförbättringar gällande raw food är säkerligen lika ärliga och brinnande som lchf:arna.

Hur ska en vanlig människa kunna avgöra vad som är den verkliga sanningen? Ibland undrar jag om det finns en sådan absolut sanning. Eller rättare sagt: om vi någonsin kan komma fram till en sådan absolut sanning. Jag tycker att jag hela tiden får omvärdera saker och ting som jag varit helsåld på i många år innan. Och VERKLIGEN varit helt säker på att det varit sant genom massor och åter massor av läsande. Ingenting verkar vara vad jag tror.

(T.o.m. inom lchf finns det ju berättelser om människor som inte får några positiva effekter av sin kostomläggning - utan tvärtom negativa. Då blir jag så där förvirrad igen…)

Det känns lite som att det där med att vara kritisk är lite överreklamerat. Är man för kritisk riskerar man att fastna i det etablerade och man låser sig för det nya, som vi nu vet kan vara sant. (nåja, vet och vet…) Är man för okritisk så riskerar man att svälja allt man läser - och det blir ingen klokare av. Så finns det egentlien ett recept för hur man kan avgöra vad som är sanning? Eller är det bara fina ord, det där? (Är vi lchf:are kritiska till det som stödjer lchf t ex? Eller är vi lika blinda som veganer när det gäller de egna intresseområdena? Jag vet inte.)

(Bäst att tillägga att jag inte tror på veganism numera. Det mest troliga är att folk mår bra av att utesluta den dåliga maten - därav hälsoförbättringarna. Mycket tyder ju på att många i längden blir sjuka istället eller får frossarperioder mellan varven.)

Jo Internettan, så där är det nog. Men här börjar helt plötsligt åldern på den kropp man släpar runt ha en avgörande betydelse. Min kropp som nu är på sitt sextioandra år, har högst upp (oftast) en hjärna och den har lagrat en hel del erfarenheter genom åren. Resultatet av perioder med bara frukt och grönt finns lagrat där. Likaså finns resultatet av tallriksmodellen, elvadagarsfastan, kaloriräknarperioder och intensiva idrottsperioden lagrade. De sista två åren har ytterligare en erfarenhet lagts till i minnet, nämligen lågkolhydratlivet. Om jag så trycker på "analysera och utvärdera" knappen, ja då blir resultatet häpnadsväckande. Då den kropp som analyserats är integrerad med datorn borde utvärderingen vara sann. Sanningen i mitt fall är minus 23 kilon och en enastående hälsa. Denna min forskning har pågått i över sextio år om än dock på endast en person, men ändå.

!

Jag tänker osökt på att många lever i villfarelsen att vi lever i ett land med "världens bästa sjukvård" och så är det inte längre.

Det har många fått erfara.

Vi skulle behöva vara landet med "Världens bästa friskvård" istället!

bustas:

Jo, om man får bevis för något genom egen erfarenhet så är det nog det bästa. Grejen med mig är kanske att jag aldrig reagerar så där jättemycket på något. Är inte sjuk eller överviktig och mår inte bättre på lchf annat än att magen blir lugnare. Om jag "fuskar" händer ingenting. Mådde lika bra när jag åt vegankost förr i tiden. Jag blir alltså alltid hänvisad till hjärnan när jag ska utvärdera - och då blir det tydligen ofta fel i slutänden. Lyssnar man på andra så får man motstridiga "bevis".

Ska kanske tillägga att jag är övertygad om att lchf är det bästa. (Kanske inte framgick i mitt inlägg, ser jag.) Men känner mig ändå förvirrad när det jag tidigare sett som en 100%-ig sanning ändå var så fel.  

Skulle inte förvåna mig om jorden är platt, trots allt. :)

Egentligen är det inte lchf jag ifrågasätter utan mer mig själv. Eftersom jag blir så engagerad av vissa saker så blir det väldigt omvälvande när "det som var jag" plötsligt visade sig vara fel. Man får en känsla av att vilja ge upp och bara vara. Vad spelar det för roll vad jag äter eller vad jag tror på? Världen snurrar ändå vidare och kanske man skulle hjälpa människor med värre problem än kosten hellre än att fastna i fokus på sig själv? Jakten på det perfekta livet, med den perfekta kosten kanske blir ett självändamål som faktiskt skärmar en från det som verkligen betyder något. (Men nu talar jag nog bara för mig själv. Den som blir sjuk av fel kost kan verkligen inte hjälpa nån - där blir ju kosten det som avgör hur meningsfullt livet blir.)

Men nu spårade jag ur totalt från ämnet. Blev lite filosofisk. Förresten finns det ju ingen motsättning mellan att äta vad vi är anpassade för och att hjälpa andra. Man kan ju göra både och. :)

Internettan> Kloka tankar.