ja, nästen de flesta här skulle jag tro.

Ja, det känns helt klart igen.

Min bror till exempel påpekar ofta att för att bygga muskler krävs kolhydrater och att hjärnan behöver kolhydrater samt, det roligaste, att i princip alla som ätit kolhydratfattigt ett tag får stora problem med att njurar och lever slutar fungera…

Det jobbigaste är att han vet och kan allt och aldrig har fel så snart kommer väl jag ramla ihop och dö om jag inte börjar mosa i mig en rejäl laddning livsnödvändig pasta om dagen…

Om det provocerar? Jisses Amanda, folk i min omgivning (speciellt släkten) är nära nog förbannade på mig och min kosthållning.

Så är det överallt. Det provocerar.

Ja, på jobbet får jag hålla tyst.

Och bara för några dagar sedan lyssnade jag på en föreläsare, som drog ett  exempel på hur korkat vi agerar för att vi är så intresserade av allt nytt: vi kan ju t.o.m. tro på att man blir smal av att äta fett, och att det är bra, fast hjärnan behöver kolhydrater för att tänka. Ack ja, ack ja. (fast han var rolig och intressant för övrigt)

#6 men till viss del har han ju rätt bara det att han inte har all fakta, hur mycket kolhydrater behöver hjärnan? (glykos)

Och även om vi skiter i alla kolhydrater får vi inte 0 som blodsocker, det innebär att glykos inte är beroende av kolhydrater.

Och att vi klarar oss utan.
Däremot av vi beroende av fett och klarar oss inte utan men det är det färre som vet eller vill fatta. :(

Sorglig utveckling.

Jag brukar ju hälsa från "andra sidan".

Jag borde vara död nu som har ätit LCHF, för det mesta av den striktare sorten i snart 6 år.

Samma här, folk blir nästan förbannade om man nämner hur man äter (eller vill börja om med LCHF igen rättare sagt)

Ja när folk får höra att mycket de lärt och levt efter hela livet är en skröna så har de svårt att förstå det.

Sen så tror de att LCHF är någe konstigt och kan inte fatta att det handlar om att äta vanlig mat i lagom fördelning i lagoma portioner.

Jag ha endast träffat en person som inte höll med mig. Min umgängeskrets är positiva och stöttar mig mycket. Vad folk utanför min "inte krets" bryr jag mig inte om och jag brukar inte tala om för dem hur jag äter.

Min mor har pratat mkt om min kost med sina arbetskamrater och minst tre stycken har börjat med LCHF.

#10 Ja, det är nog så att man inte vill inse att man har blivit lurad i alla år. Av de som står för tillit i samhället, dvs läkarna och vissa myndigheter såsom SLV mm. De har endast spelat efter pengaharpans toner. Det är riktigt svårt att inse det och helst plötsligt agera tvärtemot allt som man har vuxit upp med.

Ja gud ja… jag har precis lyckats få min pojkvän att sluta tjata om pasta innan vi ska träna. "Alltså du kommer inte kunna ta i om du inte har ätit långsamma kolhydrater innan, man måste de" men nu har jag visat att jag har ökat i alla övningar på gymmet, så det gick ju utan pasta :D Mina föräldrar är väldigt stöttande men har inte riktigt hajjat LCHF ännu (därför har jag köpt 2 LCHF böcker till dom i julklapp hehe) men det är sött att de har försökt laga LCHF när jag kommer på besök, även om det är en potatisgratäng "jamen potatis MÅSTE man väl ändå få äta!?" eller en chokladkaka "det är nästan inget socker i den här!" det värsta är ju ändå kompisar som blir svinförbannade när man inte vill fika (frossa i kakor/bakelser) med dom utan håller sig till kaffe, sånna bråk är ju bara onödiga :/

min blogg - Tinas Taiwan

Här måste jag vara Kalle-motvals och säga att jag inte alls har samma erfarenheter. De personer som frågat mig hur jag gått ned och för vilka jag berättat om LCHF har alla varit nyfikna och intresserade. Många har också bekräftat att de vet om att kolhydrater inte är bra och lika många påstår sig undvika/minimera på t.ex potatis och ris. Intressant är också att fettskräcken verkar vara lite utbredd i mina umgängeskretsar. Många i min ålder (30+) verkar dela min syn på fullfeta produkter utan tillsatser som en självklarhet.

Men jag kanske har tur att ha människor omkring mig som inte fastnat i VV-träsket.

#13 om dom blir förbannade när du inte vill äta kakor tycker jag att det säger mer om dom än om dig. Uppenbar avundsjuka och kanske en släng av dåligt samvete :-)

#15 mjo, de menar att de inte skadar att ta en bulle och att jag kan LCHF:a alla andra dagar, så kanske det är men jag vill gärna ha nolltolerans för jag är väldigt känslig för socker. Det räcker med 1 hekto godis för att jag ska känna mig helt utslagen och bara vilja gå och lägga mig, vet inte varför men kroppen gillar de i vilket fall inte.

#16 Håller med dej! Jag hade en "nära lussebulle-upplevelse" förra helgen. Jag provsmakade en tugga, sen gav jag resten till pojkvännen och bestämde mig för att det luktade godare än det smakade. Tacka vet jag brie och salami

väldigt många säger att de har hört talas om det här och det verkar bra, "fast inte för länge. Det är farligt om man håller på i flera år".

#18: Om dom säger så så brukar jag replikera med "finns det eskimåer på Västra Grönland? dom har ätit LCHF i århundraden och finns fortfarande kvar och mår bra"

exakt!

Märker inte att det provocerar min omgivning. Jag har nära bekanta som är vegetarianer och min svåger äter inte rött kött. Men jag upplever att vi är väldigt hänsynsfulla mot varandra. Likadant på jobbet, märker inte nåt där heller. Men sen kanske det tisslas bakom ryggen - men det jag inte hör har jag inte ont av.

Många blir nyfikna och vill gärna veta mer.

Gäller att visa respekt för andra för att man ska mötas med respekt.

(Sen är det ju lite svårt att argumentera emot när dom ser att jag hållit mina tappade 9 kg i snart tre år nu.)

#19 lite OT kanske men det heter inuit inte eskimå.

#22: "Eskimå är ett samlingsbegrepp för personer som tillhör folkgrupperna inuiter på Grönland, i Kanada och yupik i västra Alaska och i Ryssland. Folkgruppen aleuter är också relaterad."

Jag upplever att den största missuppfattningen är att vi sitter och vråläter av smör och kokosfett.

Men som Zepp säger, det handlar om att äta naturligt i lagom portioner

Och när folk säger att man inte ska äta fett som blir hårt i kylen så brukar jag säga till dom att lägga lite smör eller kokosfett på handen.

Och vad händer då??? Vi har ju inte kylskåpskallt i våra kroppar

Det är nog lättare att försvara LCHF om man tappat i vikt.

Kommentarerna är att" du har ju inte gått ner!" Och det har jag ju inte utan i stället är det jag som blivit tjockisen bland vänner och släkt.

Att min oroliga mage är bättre är ju en sak, men alla andra fördelar som alla pratar om har jag inte sett röken av-….

Det tog ett par år men nu är alla i min omgivning lchf-konverterade

….Åtminstone så pass att jag inte behöver höra kommentarer med gliringar eller farhågor längre….

Det verkar finnas 3 grupper om man ska hårddra det hela…. ;)

1. de som tycker vi är helknäppa (men nu efter snart 4 år lite beundrande)

2. de som inte bryr sig

3. de som blir superintresserade och själva börjar

Grupp 3 är väldigt stor i min umgängeskrets måste jag säga, väldigt roligt! :)

Grupp 1 är nog lite förvånade nu när de ser hur jag och mina föräldrar som hållit på i snart 4 år alltså, ser ut och mår.

Mamma var på fika hos en väninna och tog en bulle (men åt bara halva). Väninnan sa "Åh, så glad du gör mig när du tar en bulle!"

Själv har hon nog ökat 2 storlekar under de här åren… så det är väl avundsjuka över att de själva inte kan stå emot, de kanske inte har satt det ordet på det själva, men så är det nog…. ;)

Jag var hos vänner som jag inte träffar så ofta, och träffade andra vänner som jag träffar ännu mer sällan. jag berättade att jag inte åt kolhydrater, de ser det då som att jag pinar mig själv genom att avstå från kolhydrater och säger att "man skall njuta va livet!" jo visst, om det är att njuta av livet att oroa sig för att fisa varje timme och ha ständig svamp och pollenallergi? och dessutom dras med blodsockerfall? näe, då njuter jag hellre utan kolhydrater!

#23 Visst, och dom vill bli kallade Inuiter.

# 28, jag har aldrig ätit så gott som jag gör nu!

Alkohol, rökning, droger, det är väl också något många "njuter" av…?

#29: jag tror knappast att yupik och  aleuter vill bli kallade inuiter

Jag brukar fråga de som säger att - de vill äta som de brukar & njuta av god mat - om de är beredda att ta konsekvenserna av det?

På samma sätt som rökare när de får lungcancer eller alkoholister får skrumplever.

De flesta anser att det är naturlig att man ska bli sjuk när man blir äldre - att orsaken är åldersrelaterad & ofrånkommlig.

/L

# 31 Whatever. Fast nu nämnde du speciellt inuiter på Grönland.

Det här är det sista jag tänker skriva om det här.

Ber TS om ursäkt för att jag kapat tråden med OT.

lite dåligt att gå in och rätta andra och sen när man får fakta tillbaka så vidhåller man och säger whatever… kan man inte erkänna att man hade fel istället, är väl ingen skam?

Även släkt och vänner ifrågasätter ens tankar, men förstår att det måste vara svårt  att ändra ett tankesätt vi alla blivit matade med…

Idag ser man hur jäkla mycket tryck det ligger bakom, ingen vågar ändar och inse att den rekomenderade kosten bidrar till beroende, fettma och en ständig hunger.

Mäktiga koncerner som motar lchf med alla medel…

Trist att man inte inser att sallad och fettsnålt inte håller många smala och nöjda eller ens hälsosamma….

Stå på dig och bevisa motatsen:))))))

OT - men ändå!

Angelfish har faktiskt rätt. Inuiterna på Grönland - som nämndes - vill bli kallade inuiter.

Ordet eskimå upplevs av de allra flesta ur dessa folkgrupper som ett nedsättande epitet. Ungefär som då svarta inte vill bli kallade "negrer".

Eskimå är en benämning på ett folkslag, och inget nedsättande ursprungligt sett. Lika lite som det ursprungliga ordet neger, som kommer från spanskans negro och betyder svart.

jag har också tvärtom-erfarenhet… tom min chef och några av mina arbetskamrater har börjat intressera sig för min kost, särskilt när det nu märks på kroppen - 10 kg. Detta har sporrat dem och några av mina arbetskamrater har barn som har diagnoser som Chrons och IBS  och de har informerat sina barn och fått lite tips och recept på mat av mig.  Däremot kan de inte förstå hur jag kan stå emot friterade bananer och glass, eller nybakade lussebullar men det är jut inga problem när man inte lider av högt blodsocker

De tycker att jag gott kan ta lite av dera - tur att jag har med mig av eget bakat, recept som jag har fått av er på denna sajt!! Tack

Det senaste jag fick höra från min omgivning var att äldre inte skulle hålla på med det. Alltid måste de klaga på något. Det skulle vara dåligt för benstommen tydligen hade någon läkare sagt.

Har också hört det att man inte skall hålla på med det för länge, och att det inte är bra för hjärnan och bla bla bla.

# 27 "Vad glad du gör mig när du äter en bulle!" Mat är kärlek, särskilt mat med mjöl i. Eller - "var lika småtjock jag är, snälla!". Eller- "jag har svårt att kontrollera mitt sockersug och snälla, ha det du också!" Tänk om man skulle säga: jag har lite problem med överkonsumtion av alkohol, så snälla ta ett glas med mig, det känns bättre om du super till också…

Det där känner jag igen på fikarasterna på mitt gamla jobb. Jag svek bakerskan och egentligen hela kvinnligheten om jag inte tog en hemgjord bulle eller tårta.

Paulún tycker att vi ska "äta oss mer sociala" i en artikel i Aftonbladet:

"Förmågan att känna glädje gömmer sig i en rad elektriska impulser i hjärnan, bland annat signalsubstanserna serotonin och dopamin. De påverkas i sin tur av vad man äter.

För en glad hjärna och ett bättre humör finns kost som både kortsiktigt och långsiktigt främjar serotoninet och dopaminet.

Godis gör oss snabbt glada, men det är onyttigt och det goda humöret blir inte långvarigt.

– Man kan byta ut godis mot nyttiga sötsaker i stället, som honung och torkad frukt.

För ett humör som håller i sig bör man äta rikt med kolhydrater, valnötter, fet fisk och rapsolja"

Kanske något för dig som känner dig osocial och tycker att det sociala är viktigare än din hälsa?

Men vad sjutton, det finns ju droger som fixar humöret i ett nafs! Lite vita piller och man är hur social och glad som helst. Finns även i flytande form! Själv är jag glad när jag inte har migrän för då är jag väldigt nere, faktiskt helt osocial, för det mesta låg jag för mig själv i min egen säng, på den tiden jag åt socker och hade migrän.

Haha #40! Präxis!! :)

Jag har inga problem med de som blir upprörda för att "man behöver kolhydrater!" och hela den grejen.. Det är inte så svårt att argumentera ned dem eftersom det bara är tomma floskler utan några belägg.

Däremot har jag problem när någon påpekar att det ur miljösynpunkt inte vore hållbart att alla åt som jag. Jag vet helt enkelt inte om det stämmer och kan inte argumentera för min sak på denna punkten. Hur brukar ni göra när denna aspekt kommer på tal?

Räcker det att köpa ekologiskt och gräsbetes/viltkött för det mesta?

Alla jag pratat med hittills är förstående, men de flesta tror ju att det enbart är bra för att jag är diabetiker. Mina föräldrar är iallafall superstöttande och började med LCHF samtidigt som mig för att testa och de kör fortfarande :)

Har försökt prata lite med några kollegor på jobbet som bantar på andra sätt men de lyssnar inte… En tjej körde en "low-carb"-månad då hon inte åt pasta, bröd osv. Försökte förklara för henne att ananashalvan hon åt till efterrätt varje lunch inte var så bra enligt low-carb, men hon tittade bara snett på mig och sa att det var ju bara frukt…

Har slutat nämna det på jobbet nu, men det är jag som har tappat 8kg, inte de andra ;)

vikar på olika förskolor och får sitta där och bita mig i tungan när man sitter där och skanderar: äpplen, päron och bananer, apelsiner vill vi ha! Det är nyttigt det är bra! Frukt ska vi ha! Varje dag!

Det okända provocerar alltid. Galileo Galilei tvingades 1633 att avsvärja sig sin lära som stod i strid mot den katolska kyrkans geocentriska världsuppfattning. År 2000 upphävde kyrkan domen. Om 367 år kanske alla äter LCHF.

#47
Med lite tur går det fortare. Dr Semmelweis upptäckte redan 1847 att man kunde minska smittspridning på sjukhusen om läkarna tvättade händerna.

Visserligen blev även han kraftigt motarbetad av etablissemanget (känner vi igen principen?) men det tog inte så himla många år innan handtvätten fick genomslag och åtskilliga liv kunde sparas. Kanske vetenskapen är åtminstone aningen snabbare än kyrkan?

Fast det är ju inte bara LCHF kost som provocerar, även som vegeterian så får man en del skit.

Det är konstigt egentligen hur folk kan lägga så mycket energi på vad andra äter och inte äter….

#49 Jag håller med om att det är konstigt men det gäller ju allt annat i samhället också. Folk bryr sig ju oerhört mycket om till exempel vilket kön på partner jag vill ha eller vilken gud jag tror på eller vilket fotbollslag jag håller på… Det är helt enkelt väldigt viktigt för människor i allmänhet att hitta saker hos andra att ifrågasätta och slå ner på…

#50 Fast frågan kansk egentligen är varför. Varför behöver så många hitta avvikande saker hos andra att ifrågasätta.

Jag tror det i botten handlar om att människor vill bekräfta sig själva, att när vi umgås med liktänkande så känner vi oss "trygga".

Olikhet = duger inte jag? = farligt

Likhet = jag duger = trygghet

Vi har den instinkten nedärvd, men folk förstår inte alltid att ge det hela de rätta proportionerna.

Och vi vet ju, att när människor känner sig otrygga så ökar behovet av att "sortera upp" allt möjligt i likhet och olikhet, vi och dem, e t c..

#50 Jo det är ju sant förstås och även jag själv har varit likadan men märker att jag blir mer och mer accepterande mot olikheter ju äldre jag blir.

#51 Och där har vi kanske svaret på varför vi beter oss som vi gör