Ja du Bustas, bra fundering och när jag tänkt efter så måste jag medge att jag avskyr när folk säger till mig vad jag skall och inte skall, som tex diabetessköterskan som ville tvinga mig att äte Becel och medicinera. Jag är nog lite "kärringen mot strömmen" haha.

Jag är nog mer än småbusig, tror du har rätt i mycket av funderingarna.

Bra ullebull, då är vi två så här långt. 100% busar m a o.

Jag är inte så himla kaxig annars men när det kommer till att försvara LCHF-kosten (som jag går ner i vikt och mår så bra av) så märker jag själv att jag är väldigt obstinat i kontakt med läkare t.ex. Jag skulle bland annat få en tid till diabetessköterska på grund av lätt förhöjt fastesocker. Jag vägrade! Insåg på förhand att den sköterskan och jag skulle ha totalt olika uppfattningar om vad jag bör äta. Min läkare sliter måhända sitt hår…men jag vill bestämma över min egen kropp!!

Du kan tro ja och så mår vi ju otroligt bra och botar oss själva, vinst för samhället.

Ha det gott "din lille buse"

Bra emji, min teori håller ännu. 100%.

Din kollega kanske är sockerberoende och inte i en motivationsfas där hon är beredd att ge upp sin "drog"? I det läget är man nog väldigt obenägen att ta till sig information om något som skulle innebära "inga fler bullar" eller vad det nu är man inte tror sig kunna leva utan.

Det gäller såklart inte för alla, men många är ju sockerberoende, och då är det nog avgörande huruvida man känner sig redo att "kick the habit" eller inte. För mig var det avgörande, jag var dödsless på mitt sockerberoende och vilt svängande blodsocker, så LCHF kom som ett svar på något jag redan letade efter.

Men visst, sen är jag också väldigt lite auktoritetstroende ocih en som hellre läser på själv än att få order om hur jag ska göra från någon som antas förstå vetenskapen bättre än jag.

Jaa du, jag har funderat ibland också. Jag är ju typen som noga följde alla regler som liten. Sedan engagerade jag mig litegrann i politik, och det var väl rena slumpen att jag aldrig deltog i utomparlamentariska aktioner.

Vad maten beträffar, så har jag alltid trott på det som sagts - inget fett, bara fullkorn och frukt och potatis etc etc. Tills jag en dag bestämde mig för att gå ner i vikt och råkade hitta en konstig, ja verkligen underlig, metod att pröva, det fick verkligen bli högst tillfälligt. Ren slump.

Hade någon för tio år sedan uppmanat mig att äta nyttigt fett och låta bli pastan hade jag nog bara stängt öronen; folk pratar så mycket, och fy vad jobbigt det är med sådana som kommer med helt andra idéer om vad som är farligt, och vad man ska äta.

Och nu är jag själv en sån där jobbig person som tycker precis tvärtemot. Jag försöker hålla tyst, inte predika, men så ett frö här och där. Jag tror på min pusselliknelse - man bygger sin världsbild med små pusselbitar, de erfarenheter man får varje dag. Och så får man en pusselbit som inte passar in - den kastar man bort. Nästa gång en liknande pusselbit dyker upp tittar man på den, och spar den kanske, under mattan. Till slut ligger det så mycket under mattan, att man får riva upp pusslet och lägga om det på ett sätt att de nya bitarna passar in - men det är jobbigt så det drar man sig för. Det är enklare att kasta bort pusselbitarna. Men förser man folk med små pusselbitar i lagom takt, så kanske kanske…

Men frågan var - är jag busig? Nja, jag vet inte - men jag behöver nog bra mycket mer argument för att godta en regel än jag gjorde förr.

Aniara4 & Effie, intressanta tankegångar. Tycker nog ni faller in i kategorin "småbusiga".

Hehe finns kanskelite sanning i det ja.

Jag har nog gått från att vara auktoritetstroende, över desperat (vikten ökade sakta men säkert och det enda som bröt trenden var till sist lchf) till att numera vara ifrågasättande. Men jag är en sån som litar på magkänslan när saker och ting dras till sin spets. Och magkänslan för lchf visade ju sig vara helt korrekt

Ett bra namn på oss LCHF:are Olagom!

Jag var "obstinat" redan som barn, har aldrig haft någon respekt för aktoriteter. Gled över till LCHF genom att själv kolla vad det gjorde för mig, sen är det ju så att jag gillar riktig mat, vilket hjälpte. Nästan besviken när sköterskan bara sa att det var "intressant" när jag talade om vad jag åt på Hälsokontrollen

starhawk> Obstinat, det var ett ord jag kunde använt också. Bra!

Jag har inget emot auktoriteter under förutsättning av deras åsikter och värderingar överensstämmer med mina.

När det gäller kost har jag under ett antal år funderat på varför vissa är tjocka och vissa är smala trots att de verkar äta samma mat och varför vissa kan gå ner i vikt genom att banta och andra inte och varför dietister inte lyckas få folk att gå ner i vikt. Jag har slutat att fundera på det nu.

När det gäller mitt eget ätande så har jag alltid tyckt att lättmjölk och margarin är äckligt (konsekvens jag hade bara pålägg på det fiberrika brödet, inget "smör")

Jag vet inte vad jag är eller har varit men jag har lätt att ta till nya saker om jag anser att de är bra….. och det gör jag om detta. Kanske lite sådan som går tvärtemot….

Bra Mervi, ytterligare ett ord jag kunde andvänt. "Motströms käring" i dess bästa betydelse.

Precis.

Intressant tankebana Bustas. Jag klurar innan jag säger något om själva teorin..

För min egen del stämmer det helt klart - jag måste inför mig själv kunna säga att "jag prövat allt" och precis som redan är sagt så ville jag bli av med sötsuget - annars är det kört för min del.

Jag var lite skeptisk - men jag litade blint på Sten Sture och vågade skippa fibrerna mot att äta fett som ersättning. Det är snart 6 år sedan min "omvändelse" påbörjades. Vid den här tiden hösten 2004 åt jag en jämfört med LCHF mager Atkins induktion om och om igen eftersom jag aldrig kom i mål på hur jag förstod det skulle fungera.

Den var inte ett dugg mager jämfört med VV så jag trodde jag gjorde rätt.

Jag började äta såhär efter jag läst lite böcker om det. Jag tycker helt enkelt att det låter logiskt och passar ihop med det jag lärt mig innan om insulin o.s.v

Bustas - Ligger nog en del i det du skriver - jag har alltid varit lite av avantgardist, och ibland tom revolutionär.

Och jag litade på dig Margareta och följe med på resan.

Det stämmer på mig. Jag har svårt för att falla in i ledet, men i början var jag en av motståndarna, det ska gudarna veta.

För ett par år sedan lät jag så här: Jag fattar inte hur man kan äventyra sin hälsa på det viset. Det är ju jättefarligt att äta så mycket fett. Visst, de går ner i vikt, men sen då? När de blir normalviktiga? Då kommer allt det överskottsfettet sätta sig på insidan av deras blodådror…

När jag själv började med LCHF var det enbart som viktminskningsmetod. Jag skulle äta LCHF tills min övervikt var borta, och sen långsamt introducera kolhydrater igen… *host* Jag tror inte det va?

Ju mer jag läser och äter desto mer övertygad är jag om att det här är toppen. Jag har aldrig varit sjuk eller haft några andra problem men har ändå fått hälsovinster jag inte vill vara utan.

Mitt humör är bara på ett sätt numer. Inga svängninga alls. Det är toppen för mig som haft ångest till och från. Mina armbågar var torra innan jag började med LCHF, nu är de så mjuka och fina. Jag inbillar mig också att mina knän känns lite bättre, men det kan ju också bero på att medicineringen jag får för min fot hjälper knäna också. Viktminskningen i sig ger ju också hälsovinster som inte är direkt kostrelaterade, men ändå önskansvärda.

Ja tänk att jag för en gång skull litade helt, fullt och fast på ett tidningsreportage hmmm, Annika Dahlqvist, jag bara läste och började äta.

Efter det blev jag extra "busig" mot allt och alla, jaja, läkare, diabetessköterskor osv. De vill ju för farao inte lyssna och då gäller det att jag/man kan bevisa att man har rätt.

Passar in på mig iaf….    Är så jädrans envis så jag bara måste göra tvärtom vad alla andra säger! Bitchig säger vissa, "icke-diplomatisk" enligt andra .

Har svårt för auktoritet? Japp, stämmer det med…

Jag har alltid sagt att "man kan prova allt en gång" , så varför inte den här kosten? Har man ätit haggis "bara för att testa" (och tyckte om det!) så visst kan man klara sig på en kost baserad på kött och fett.

Kära vänner!

Vi är nog inte som andra och det är nog därför vi vågade LCHF.

Så här anser vi oss vara om jag summerar inläggen så här långt.

Vi är:

Pragmatiska

Opportunistiska

Revolutionära

Busiga

Käringar mot strömmen

Kaxiga

Obstinata

Olagoma

Tvärtemot

Avantgardistiska

Envisa

Bitchiga

Icke diplomatiska

En sak är därmed klar, vi är inte rädda att säga vad vi känner om oss själva

Jag gick länge omkring med känslan av att något var fundamentalt fel, dels med hur jag mådde själv och dels med vad jag såg omkring mig. Man ska ju bli mätt av att äta - inte hungrigare. Man ska inte behöva motionera som ett tok för att hålla vikten. Man borde inte kunna bli sur och grälsjuk utan anledning. Man ska inte bli darrig och matt av att lunchen försenas nån timme. Naturen borde fungera bättre än så!

När jag började äta lchf föll alla bitar på plats =)

Apropå auktoriteter: Jag lyssnar på experter och försöker tillämpa deras råd i mitt eget liv. Men om råden inte fungerar så gör jag lite amatörmässiga efterforskningar och brukar hitta rätt ganska snabbt… Världen är bra underlig.

#25 Precis sån är jag

Det är ständigt Jag mot hela världen. Jag hittar alltid något att klanka på eller förbättra. Hur skulla annars utvecklingen gå framåt? Att finna sig i allt är ju som att lägga sig ner och dö! Jag kör civil olydnad i form av kommentarer till artiklar i nättidningar och mot auktoriteter där jag inte drar mig för att skriva eller ringa och klaga om det är något som inte passar.

Så att inte äta som alla andra var ett självklart val för mig när jag väl hade fått upp ögonen för LCHF. Jag har nästan alltid gått min egen väg och trivs bra med det. För att citera Thåström: "Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal". Annars är mitt motto:

Varför ska man vara som alla andra när alla andra är det?

sophia87> Du hade förmågan att med sunt förnuft analysera din situation. Hur många har det med tanke på de envist felaktiga råd vi matas med.

Men Maxiq, du måste ju känna dig obekväm i detta forum. Här är ju "samma andas barn" vet ja.  

Men, jag håller med dig och jag är nog en ganska jobbig själ för de som i mitt tycke är "dumma".

Ja det är lite konstigt att försöka klaga och alla bara håller med…

Men någon gång kommer det in folk här som inte håller med, då har du din chans….

Det brukar jag aldrig hinna för då är det redan tio andra som har svarat…

Det är ju så att vi som äter LCHF är ju så stridiga, om någon vågar säga något negativt om vår mat så kommer en hel armé militantanta LCHF:are och anfaller.

Ja såg SSS i TV4:s gomorronsoffa för flera år sedan. Kan man snacka om aha-upplevelse liksom :-)

Köpte boka & läste ½:a - men sedan blev de inge mer (var så sjuk & dålig att ja inte orkade bry mig).

Hamnade här av ngn anledning för snart 3 är sedan & då fick ja ur tummen - å på den vägen ere.

Auktoriteter tar ja omvägar runt & letar upp de som har fattat vare handlar om ist.

I-net e kanon asså - där hittar man de som har personliga erfarenheter & delger oss andra. Samlar man på sig dessa fr olika håll - får man ju en bra bild av sakernas tilltånd & hur det funkar/inte funkar i verkligheten.

/L

Nja, klappar man ihop redovisningarna ovan om våra karaktärsdrag, ja då är vi nog en samling personligheter som har vanan att traska utanför givna ramar. Viswst är det bra så länge man får bättre hälsa av det.

Tja, Bustas, jag tycker nog alltid det är bra jaja, utom om det är olagligt.

Jag älskar att hålla mig utanför ramarna

Rolig tråd i alla fall, tack

Kanske, lite egensinnig är man väl.

Även om jag började som ett mycket desperat försök att få ordning på mitt immunförsvar, när inte sjukvården kunde hjälpa mig.

Alla som klarar att gå sin egen väg, trots ständig kritik från etablissemanget, är starka människor. Glöm aldrig det!

Jag brukar säga att jag är trend-setter när det gäller mode bl a. Problemet är att jag är så tidig med trenderna att de mest bara verkar helt ute i andras ögon….

Att vi är starka håller jag med om. Och skulle vilja lägga in två egenskaper till. Något jag slås av gång på gång på detta och andra LCHF-forum är att folk är intelligenta och har härlig humor! Eller kanske bara min humor, vad vet jag .

Katti> Ja det där måste man ju bara hålla med om. Dumt vore det väl annars.

Men nu måste jag få tillägga en sak i den här debatten.

Inte äter vi väl LCHF bara för att det är något som inte alla andra gör! Vi äter så här för att vi läst och informerat oss om fördelarna och därmed vill prova? I alla fall är det så i mitt fall. Och har man en gång börjat vill man ju inte sluta……

Så särskilt "busig" känner jag mig inte - bara glad att jag kunnat informera mig och förstått vad det hela går ut på. Och därmed kunnat göra mitt val.

Fast faktum kvarstår - i och med att du anammar denna kost går du emot hela etablissemanget och de allra flesta inom vården. Du får ständigt försvara ditt val av mat (om du inte smyger med vad du äter)!

Så det handlar mer om vad som fick dig att faktiskt prova. Att informera dig som du säger. Varför avfärdade du det inte som en knäpp idé?

Jag är höggradigt allergisk mot auktoriteter. Precis i det ögonblick när nån tror att de vet hur jag ska "styras", eller helt enkelt vad jag ska göra härnäst, så utlöses den högautomatiska rikoschettgenen i mig - och jag drar iväg åt helt annat håll..

Bland annat kan det yttra sig i att jag har svårt att följa recept.. När jag skulle lära mig göra beasås t ex, var jag tvungen att ta Pasis "metod" men köra "mängderna" från min kokbok…  

Lydig, nej aldrig! 

Men..

Tycker mig se exempel på lite av varje bland LCHFare. Många här på forumet har ju egentligen bara "bytt" auktoriet, från att följa normalkostströmmen, till att följa Annika D. Eller Skaldeman. Eller Kostdoktorn. Eller..

Vi får inte underskatta/bortse från "legitimiteten" dessa ger LCHF.

Så….. Hur "busiga" är vi? Egentligen!?

Robert Lind i Kramfors då?

*44.

Först i början var jag nog lite tveksam. Läste Skaldemans GI noll! och tyckte inte om tonen i boken. Lite arrogant och uppkäftig. La boken åt sidan, för att återkomma några månader senare när jag fördjupat mina kunskaper och blev nyfiken på mer. Jag är kanske en sådan person, som vill veta mer om just kost. Har alltid varit intresserad av ämnet.

Men "busig" och måste vara tvärtemot för att trivas med tillvaron - nej!  

Och så klart måste man försvara sig. De flesta i min omgivning har nog i alla fall mest gett upp efter mina två år här.

Dorella, vad hittade du för ton i boken som jag fortfarande inte hittat ?

Nyfiken.

Inte jag heller…

"högautomatiska rikoschettgenen"…….det var ju kul uttryckt, senast jag hade "prat" med distriktssköterskan så sa hon att allt detta prat om LCHF och särskilt Annika´s namn "är som ett rött skynke för hela sjukvården". Och som slutkläm till mig angående de labbtester som fanns i journalen så sa hon  "men du tycks ju tåla den där kosten". Ska träffa henne igen imorgon och det blir säkert sura miner för jag har vågat opponera mig emot en doktor som jag har meddelat att jag kräver utbytt.

Yvonnel: Om nästa doktor är för LCHF, byt igen. Det gäller att påverka så många negativa doktorer som möjligt innan man blir helt frisk och inte behöver besöka dem fler gånger.

Bravo yvonnel, det finns många andra doktorer och en hel del som är inne i det här tänket.

Jag skall träffa en ny doktor nu i okt, hm… min gamla var med mig och är inte denna det, ja … då finns det fler att välja på.

Obstinat, jaaaaa.

Lite allvar med tanke på de senaste inläggen: Visst är det ett perfekt sätt att påverka de som är mest "svårnackade" då det gäller denna kost. Patienten berättar att han/hon gått över till "fett", samtidigt som läkaren ser hur värdena förbättras. Kan nog inte bli mer effektivt än så.

Jag kallar det att vara "socialt elak", dvs kunna sitta runt ett fikabord och INTE äta av de hembakta bullarna. Man är en fruktansvärt osolidarisk och självisk person helt enkelt - tänker uteslutande på min egen hälsa. Inte på andras känslor och bekräftelsebehov. Den kvinnliga ko-värmen sviker man skamligen!

Finns massor med människor som inte kan ställa sig utanför den sociala kovärmen, om det så kostar en hälsan. Ungefär som en kvinna som lever med en man som slår henne - relationen är viktigare än hennes egen hälsa och integritet. Vara "socialt snäll", foga sig.

#51,#52,#53,#54

Nu är ju detta en vårdcentral som är ganska stor och man får tänka på just det sociala eller kollegiala, det kan nog bli lite tufft, även om det finns de som egentligen tycker som vi, så kanske de inte vågar uttrycka det.

Sedan är det tyvärr så att jag inte kan visa upp någon viktminskning och även om jag tror att orsaken finns att söka i hormonell obalans så ska ju det bevisas och när jag inte får den hjälp som behövs …….snacka om ekorrhjul.

Men jag kommer att söka annan läkare o.s.v. jag ger mig inte.

chapp> Tuff men tänkvärd jämförelse.

Fasen, jag ÄR obstinat av mig men när det kom till att berätta för läkaren i måndags vad jag äter för att "bevisa" att jag inte äter fel efter ett års viktuppgång och vattensamling då blev jag direkt på defensiven…hakan ut och kände hur trotsig blicken blev! Inget självsäker här inte, mer som en trumpen unge som inte gör fel, och läkaren svara helt lugnt, jamen vad bra att du hittat något som fungerar för dig! Och då gick luften ur mig…

Inte lätt att vara busig och obstinat

#58

Var hittar du en så förstående doktor? Kallas nog för TUR. Eller var det smart av honom att inte gå i polemik. Tidsbesparande iallafall.

Som ni ser så är jag luttrad.

#59 yvonnel, troligtvis ville han inte gå i clinch med mig just då

Vi får väl se vad proverna säger och vad han då har att säga, jag har läst runt på nätet nu och sett till att skaffa ammunition inför nästa besök/telefonsamtal som kommer….

Tror själv att det kanske har med binjurarna att göra primärt, och sköldkörteln sekundärt….

Vi får se, vi får se….

Vi får hålla kontakten här och inte låta denna tråden ligga och mögla.

Japp!

#45

Jag är lite obstinat mot LCHF-etablissemanget också, och tror egentligen mest på paleo och tex Stephan Guyenet eller Michael Pollan.

Jag tycker att man även i LCHF-kretsar ofta drabbas av nutritionistsmittan och fokuserar på makronutrienter och fettsyror istället för att koncentrera sig på riktig människomat.

Stephan Guyenet & Michael Pollan etablissemanget kan man också tro på. Upp till var och en.

Ja tror inte - ja vet!

Sedan får andra göra sin egen bedömning av vad som passar dem ;-)

---

Om LCHF-Annika m.fl. e et rött skynke för vården - så kan ja hälsa att vården e ett rött skynke för mig. Det tar 10-15 år för forskningsresultat att nå ut i vårdkedjan - om de alls når ut.

Om ett privat företag skulle ha samma urusla organistaion & administration, skulle de vara kvar på 30-talet. Revirpinkande etc. sabbar utvecklingen enormt!

/L

"Förändring tar bara ett ögonblick - Det är motståndet mot förändring som kan ta en livstid"
Hebreiskt ordspråk

#65

WORD!

#65 Jepp!

#65

Idag fick jag veta av distriktssköt. att det nyligen blivit bevisat att mättat fett ökar insulinkänsligheten……

Men hon är ändå intresserad att läsa LCHF tidningen som jag har lånat ut till henne. En gör så gott en kan.

Jag är en väldigt vetgirig och nyfiken person och ser mig som sökare (inom många områden). Jag är ute efter sanningen, kan inte nöja mig med vad "alla andra" säger om det finns minsta lilla antydan om något annat. Då måste jag ta reda på mer om det. Så på det sättet kom jag in på LCHF.

Men jag måste erkänna… jag är också en sån som är emot auktoriteter och "den stora massan". Väldigt sån. Finner en slags njutning i att få visa alla andra att man KAN gå efter eget huvud, man måste inte finna sig i etablerade "sanningar" bara för att vi hjärntvättats till att tro så. Mängden människor som gör någonting är inte ett mått på hur sant detta någonting är. Och mängden experter som säger något är heller inte ett mått på hur sant detta något är.

Så någonstans kanske det hör ihop, det här med att själv vilja ta reda på saker och att gärna gå emot den stora massan?

#68

Jag trodde att hög insulinkänslighet var nånting bra?

Har jag missuppfattat nåt?

#70 Misstänker att det skulle stått att insulinkänsligheten minskar!?

Finns nog bara en riktigt vettig studie på cellernas insulinkänslighet (Taubes bok sid 397 och framåt, tror jag):

Insulinkänsligheten hos muskelcellerna förändras inte mycket av olika mängder makronutrienter i ådrorna, medans fettcellerna påverkas desto mer. Högt blodsocker medför att fettcellernas insulinkänslighet öka (det är inte fett som får den att minska), troligen för att hjälpa till att sänka högt (farligt) blodsocker.
Även levern börjar vid högt blodsocker ta emot detta i större utsträckning, för att göra fett av det… även detta för att sänka blodsockret.

Om du nu matar någon med mättat fett en tid och en annan med socker och sedan gör glukostest på båda, så kommer den fettätande personen att skenbart framstå som mer insulinresistent. Kan tolkas negativt om man vill gynna spannmålsindustrin.
Därav Asps konstiga kostråd till diabetiker, som går ut på att äta mycket kolhydrater och minimalt med fett.

Ha ha ha jag tror minsann att det kanske ligger något i vad du säger!

Jag är definitivt lite "småbusig" i allmänhet! Reser ragg så fort jag märker att någon försöker "köra över mig", vill alltid själv bilda mig en uppfattning om saker och ting - litar inte på att det är på ett visst sätt bara för att någon auktoritet säger att det är så.

Jag kan säkert vara jobbig ibland för vissa när jag ifrågasätter saker. Många av mina vänner/arbetskamrater etc är ganska naiva och tror på allt de ser eller läser i tidningar, på tv etc men då kommer jag där och trasslar till deras liv med mina frågor: "men är du verkligen SÄKER på det? Har du testat?" Hi hi

Självklart tror jag inte att jag kan allt och jag söker och finner själv mycket information i tidningar, tv eller internet men superduper-viktigt för mig är att åtminstonde tänka efter lite själv och kanske prova.