Jag har och är i din sits. Jag har börjat o slutat säkert 150 ggr. men det är bara att fortsätta, nån gång kommer du lyckas.

Här inne får man enormt mkt stöttning och peppning och kna prata av sig om det är ngt. Utnyttja alla som är här inne till din hjälp.

Har du nån i din närhet som kan verka som et extra stöd för dig i böröjan iaf?

Sätta upp riktiga möjliga mål.
Man kan inte sätta upp ett mål från 120 kg till ideal vikt, det är omöjligt att hålla.

MAn måste sätta upp del mål och låta sig fuska emellan åt eller i alla fall frossa i LCHF efterätter och kakor, Låta sig äta mörk choklad och dricka light cola.

När man fallar skall man antingen se till att falla väldigt kort, eller falla riktigt långt och sli i marken otroligt hårt så man lär sig.

Dvs antingen nöjer man sig med en kalv till en hel kaka mörk choklad.

Eller så trycker man i sig en påse ostbågar, en påse chips, ett kilo lösgodis, sedan äter man tills man mås så äckligt illa och kassa att man slutligen slänger det som finns kvar.

Dagen efter mår man piss och ångrar sig och det är bara att starta om med LCHF igen.

#2

Jag håller fullkomligt med dig.
Nu har inte jag något sockermonster boende inom mig. Men ibland slår sötsuget till något kopiöst. Då tillåter jag mig att äta det jag vill eller också stålsätter jag mig och låter bli.
Det brukar bli varannan gång som jag frossar. (vill inte att något skall vara förbjudet)

Anna,

Du kommer att klara det hela!
Bry dig inte om vikten nu i början utan fokusera på hur länge du klarar innan du stoppar någor sötsliskigt i munnen. Sätt gärna upp små korta delmål på hur länge du skall klara mellan dina återfall. Efter ett par veckor skall du se att det blir längre och längre mellan gångerna.

Skriv upp alla "fusktillfällen" så du ser utvecklingen, jag lovar att det blir bara bättre och bättre. Men låt det ta den tid det behövs!

Kram,
Ullabritt

Jag tror inte riktigt ni förstår. Det kan ni förstås inte göra då jag inte berättat.

LCHF är inget nytt för mig som jag börjat med för några veckor sedan. Jag började redan i januari 2006. Och då den första gången var jag som mest motiverad. Jag höll ut i hela 7 månader. Åt stora mängder mat, mycket fett. Gick ner 22 kg.

Problemet var och är mitt ständiga sockersug. Inte ens efter 7 månader försvann det. Trots att jag åt mig riktigt mätt på kött fisk ägg smör, feta såser osv så längtade jag efter kakor bullar och lösgodis.

Så en dag föll jag tillbaka ner i sockerträsket och alla kg + flera därtill kom tillbaka.

Efter detta har jag aldrig lyckats hålla ut så länge igen. Det har blivit som bäst ett par månader, och nu de senaste veckorna bara ett par dagar nu och då.

Jag försökte verkligen allt under de första 7 månaderna för att få bort sötsuget. Jag uteslöt alla mejeriprodukter och grönsaker under några veckor och höll mig till max 5 g kolhydrater/dag. Men det hjälpte tyvärr inte. Och ska det verkligen vara omöjligt att få bort sötsuget så är det omöjligt för mig att leva och ha det så ett helt liv

Jag tror också du måste börja med att fokusera på att bli av med ditt sockerberoende, innan dess kommer du inte att kunna göra så mycket åt vikten heller. Jag tror faktiskt det hjälper väldigt mycket att tänka på sig själv som en missbrukare som försöker sluta. Det är nästintill ofrånkomligt att få bakslag då och då, och att då piska sig själv för det gör bara att man mår ännu sämre och blir ännu mer benägen att falla till föga.

Försök att inte tänka "allt eller intet". Trillar du dit har du INTE förstört "allting", som många tänker, utan bara just den måltiden. Kvällsmaten kan fortfarande bli bra. Utmana dig själv att ha längre och längre "nyktra" perioder.

Sen får man räkna med tuffa abstinensbesvär när man "tänder av" från sockret.  När jag ställde om kosten hade jag precis sett filmen "Things we lost in the fire", så jag brukade tänka på Benicio del Toros heroinavtändning och tänka att jag inte hade det SÅ jobbigt i alla fall!

Det kan också vara värt att iaktta dig själv när du åker dit på sockret. Är det alltid bara ett rent fysiskt begär, eller finns det andra skäl? Försöker du trösta dig när du är arg eller ledsen, eller pigga upp dig när du är trött? För mig är just trötthet en stor fallgrop, jag vet ju att den där energikicken är så nära till hands… Hitta sätt att stå emot när det fysiska suget sätter in - för en del är det bäst att hålla sig sysselsatta, men för mig har det faktiskt ofta funkat att istället bädda ner mig och bara tycka synd om mig själv en stund och vänta på att det ska gå över.

Och ha inget sött hemma! Om du är tvungen att gå till affären för att få tag på det har du ytterligare en liten stund att hinna komma till sans på…

http://www.oasverige.org/

Det hjälper!

Det finns även en beroenden iFokus här. Läs gärna där också.

Hej FetaAnna! (Tycker förresten att du borde byta ditt nick. Synd att du associerar ditt namn med nåt negativt  - varför inte VackraAnna?!

Been there done that… Huga för sockersug!  Jag tar också ständigt nya tag. Har hållt på i drygt två år. Speciellt illa har det varit denna sommar. Jag har ätit LCHF på måltiderna PLUS en massa godis - det är min största last. Ingen höjdarkombination! Nu är jag sockerfri sen 2,5 veckor… och hoppas att det håller i sig. Men gör det inte det så vet jag att det bara är att ta nya tag, och starta om räknaren, så att säga!  För mig hjälpte det att läsa boken Hjärnkoll på vikten av Martin Ingvar. Där finns tips om hur man kan arbeta med hjärnan istället för att kämpa mot den. Jag har just beställt boken Sockerbomben av beroendespecialisten Bitten Jonsson där jag hoppas kunna lära mig ännu mer.

Hoppas du hittar bra tips, och ta en dag i taget!

Tycker du ska köpa och läsa Sockerbomben om sockerberoende, där finns det tips som kan hjälpa dig på vägen.

Känner så väl igen mig…. jag började i början av -07 gick ner massor, blev gravid sen har jag försökt sååå många gånger men har nu haft ett återfall igen på några veckor… plus 5 kg minst på denna korta tid, igår mådde jag pyton, hög på socker och jag slog i botten minst sagt….. nu har jag börjat morgonen med äggmjölk och käkar nu på en kycklingfile. på´t igen liksom, jag vet hur bra jag mår på denna kost och det finns inga andra alternativ så det är bara att köra på… vet inte vart du bor men jag bor i närheten av Falun i Dalarna och de har en OA grupp på måndagkvällarna som jag måste besöka för jag klarar inte detta själv… jag står i kö till en överviktsenhet men det var 22 mån kö och så antar jag att de inte går med på att jag vill äta LCHF men det är ett sista hopp i denna eländig sits. Sockerberoende är tufft!! Hoppas att du hittar upp på vägen igen!!

Nu har jag inte haft det lika tufft som du men jag funderar på om mitt sätt att tänka kan hjälpa dig.

Jag fick ideén eftersom jag är mjölkallergiker. Jag kan inte använda mjölk för då blir jag dålig. Jag har sen tänkt likadant om kolhydraterna. Jag kan inte äta bröd, potatis m.m. för då blir jag dålig. Jag blir tjock och det är dåligt.

Ta en sak i taget! Börja tex med bröd. Ställ in dig på att du blir dålig av bröd. Undvik bröd så mycket du bara kan. Om det hjälper se det som ett gift inte kroppen vill ha. Strunta i allt annat så länge och koncentrera dig på att undvika bröd. När du känner att det fungerar så ta nästa produkt tex potatis osv.

Har du pratat med någon läkare och kanske tagit prover?

Önskar dig lycka till

Ville bara säga att här är en till som fallit dit i sommar (glass).

Beställde hem och har sträckläst Bittens Sockerbomben, där fanns mycket info och hjälp att få. Dels råd om vad man kan göra själv och länkar till var man kan få hjälp om man inte klarar det själv.

Jag har insett att jag missbrukar socker och har ett beroendebeteende och därmed har jag nu satt upp nolltolerans.

Detta är elfte dagen på raken utan socker och det är inte alltid lätt, men det går bra. Bitten skriver att om man inte varit sockerfri i 8 veckor på raken så räknas det inte som att man är abstinent (sockerfri) (om jag minns det hon skrev rätt) jag insåg att jag inte varit sockerfri så länge någon gång under det dryga året som jag ätit enl LCHF. "Lchf-efterrätter", lite mörk choklad, godis till jul… ja ni vet…. de där få undantagen som man unnar sig…. det funkar kanske inte för en beroende person. Det är ledsamt och sorgligt, för man hade så gärna velat ta något litet ibland… Men, som Bitten säger, ingen tycker att en heroinist borde klara "en liten spruta bara på lördagar". Det gör inte vi heller.

Jag tror inte jag klarar av att ta bort en sak i taget som någon skrev att börja ta bort bröd.  Då äter jag bara extra mycket glass och godis istället. Nej det är lättast att sluta helt med alla kolhydrater. Jag hade fruktansvärd huvudvärk i några dagar men det fixade jag.

Det tragiska är ju att jag ännu efter SJU MÅNADER hade sockersug. Är det så att vissa måste leva med ständigt sockersug?

Hej,

Kan bara säga att jag också har problem fortfarande och detta efter tre år.

Jag tänker så här - jag tar bort det värstaste ur sockersynpunkt sedan får jag slåss med de andra en och en åt gången.

Värstaste = fruktosinnehållande godis/sötsaker, tex frukt, honung, konstifika godisar mm. Skall det vara godis skall det vara riktigt och innehålla riktiga ting. Sedan - tar man det därifrån.

Ingen som inte varit sockerberoende/godisberoende/belösningsberoende vet hur det är. Och hur de minstaste frestelser vid fel tillfälle sätter igång 'reptil-hkärnan' och dess knasiga resonemang ( som inte följer logik)

FetaAnna, utesluter du alla kolhydrater så kommer du absolut att slippa suget. Läs mitt inlägg Fri från bulimi-hetsen, tro mig klarar jag det så klarar alla det. Jag körde strikt från dag 1, högst 10-15g kolhydrater då i form av lite grädde i kaffet, ovangjordsgrönsaker ibland.  Det är underbart att inte gå omkring o ständigt tänka på mat.

Lycka till!

Om du fortfarande hade kvar suget efter 7 månader börjar jag misstänka att du fortfarande åt något som triggade det. Exakt vad som triggar sötsug kan vara olika för olika personer, men nötter, grädde, bär, mörk choklad, sötningsmedel - sånt där som kan tyckas vara "ok" på LCHF men som inte funkar för alla. Eller var det så att du under de 7 månaderna hela tiden gjorde avsteg då och då så att du aldrig kom till den där sköna punkten när man är avgiftad och inte känner abstinensen längre?

Jag är så glad att jag började med LCHF innan jag började på mitt nya jobb (nytt och nytt, det är över två år sen nu). Där finns alltid kex och kakor på fikabordet eller i skåpet, mycket ballerinakex och chokladmuffins som var en av mina svagheter. Medan jag var sockerberoende hade jag garanterat ätit upp hela paketet under ett pass hur mycket jag än kämpade emot, och sen skämts när de andra undrade varför det var slut. Jag hade smugit in när de andra var upptagna och tagit med mig kakor in på toaletten. Jag hade kastat onda blickar på de andra när de tog av kakorna vid fikat, för då blev det ju mindre kvar till mig. Jag hade betett mig som en fullständigt socialt missanpassad missbrukare med andra ord. Men som det är SER jag för det mesta inte ens kakorna. De är lika spännande som saltkaret och servetterna och bordsduken. Det är bara någon gång framåt småtimmarna när jag jobbar natt som de kan börja blinka lite lömskt förföriskt åt mig, men för det mesta klarar jag att stå emot.

Det är en sån enorm lättnad att ha tagit sig igenom det där helvetet och vara så helt oberörd!

Det finns två saker kvar. Antingen åt du fortfarande sådant din hjärna reagerar på, som t.ex. nötter. Läs den här länken och se om du hittar ledtrådar.

Testa att köra noll kolhydrater en månad, NCHF.

Hej Anna!

Jag har haft stora besvär med överätning. För min del har det ibland fungerat att kolla vad som triggar mig och undvika att äta det. Men, då har jag kämpat hela dagarna. Suget har inte försvunnit helt, bara minskat.

Ibland ser jag till att vara sysselsatt och att inte vara ensam. Jobba, promenera, hälsa på vänner etc. Det underlättar, fokus ligger inte på äta - inte äta, utan på att leva.

Nu har jag fått reda på att jag har låga dopaminvärden, vilket kan leda till missbruk av olika slag t.ex nikotin, koffein, socker. Efter påbörjad medicinsk behandling är jag så gott som frisk! Otroligt efter så många år av kämpande och så kallad "dålig karaktär".

Vill bara få fram att ibland kan det vara något medicinskt som försvårar, hormoner eller signalsubstanser i olag.

Mitt råd är att kolla upp det om du orkar samt att faktiskt fokusera mindre på mat. Håll dig sysselsatt och försök att ha människor ikring dig. Försök att ha lite roligt i livet och ta hand om dig!

Kram och lycka till!

Jag blir alltid extremt fokuserad på min mathållning när jag bestämt mig för att pröva nåt nytt och det känns som jag aldrig kan sluta tänka på mat och ätande. Jag upplevde dock en oerhörd skillnad med LCHF då det fysiska suget gav med sig rätt snabbt. Det psykiska kan dock sitta i länge och det är svårt att ersätta vanor med ingenting.

Då du kört LCHF rätt länge är du säkert väl medveten om vad du vill och inte vill tillåta dig men mitt första tips är att göra upp en akutlista att följa om du får ett enormt sug. Sätt upp saker som du tycker om och som är OK att äta - ostbitar eller kanske nån köttig ölkorv. Rester funkar också, men kan vara svårare att ha planerat i kylen/frysen. Ta det du tänkt äta och lägg på en tallrik och ställ tillbaka resten i kylen. Gå och sätt dig och ät och njut!

Andra tipset är att se till att lista saker att göra. Oavsett om det är en hobby eller mer påhittat som att gå runt kvarteret. Det behöver inte vara stora grejer men gärna nåt som kan ta tankarna från maten. När du efter första tipset har ätit upp och tänker att du nog vill ha en bit till så gäller att man först måste göra något från att-göra-listan, om det så bara gäller en promenad runt kvarteret eller gå ut med soporna/komposten/tidningarna. När du är klar och du fortfarande är sugen så ät mer från din OK-lista.

Suget kan mycket väl bero på att kroppen inte får den näring den behöver och då är det viktigt att inte äta för lite. Då finns risk att ämnesomsättningen blir sämre och det är ju det sista man vill.

Och så håller jag med om att du ska byta din nick. VackraAnna tycker jag är ett jättebra förslag!

Här kan du få adekvat hjälp om du inte klarar det själv.

http://www.bittensaddiction.com/

Det är till Bitten Jonssons hemsida, hon som skrivit boken sockerbomben.

Du kan även låna boken Sockerbomben på biblioteket om du inte vill köpa den själv.

Jag har varit på en av hennes föreläsningar och det var riktigt intressant och som någon skrev här någonstans sockerberoende är som vilket annat beroende som helst. Oavsett om det är narkotika, alkohol, socker, nikotin, spel eller vad det nu kan röra sig om det spelar ingen roll det fungerar på samma sätt.

LYCKA TILL!

Hej Anna!

Jag lider med dig och är delvis i samma situation, dock med skillnaden att jag "VET" ATT JAG KLARAR DET. Vad har jag gjort då?

1. Gett mig f-n på att det ska gå! Är rätt "ego" med det faktiskt.
2. Sockerbomben av Bitten Jonsson är med mig ständigt
3. Äter i princip samma mat varje dag, köttfärsbiff med broccolimos (mycket smör, lite broccoli) - syfte: att inte tänka på mat hela tiden, vet jag vad jag ska äta så är det liksom färdigt med det.
4. Dricker äggmjölk när jag är hungrig
5. Äter salt när jag är snurrig
6. Dricker mycket vatten
7. Läser extra mycket på KiF
8. Är snäll mot mig själv

Mitt råd till dig är: byt nick (som någon annan också föreslog, det är lite elakt att förknippa sig med det man inte vill vara), lägg upp en strategi och läs på, igen!

Stort lycka till!!!