Utan vetenskapliga belägg…så påstår jag absolut. Framför allt att det finns någon nedärvd känslighet för socker eller kolhydrater. I min släkt finns det flera alkoholister t.ex. och jag känner definitivt att socker och alkohol-beroende är besläktat, även om de är två helt olika substanser…

Därav orsaken till att jag aktar mig för alkohol och droger. Jag vet att problemet finns där och vill helst inte ha fler problem. ;) Det räcker mer än väl med sockret…

Jag har 4 helbröder… en är smal och vi andra kämpar… bara jag har fetma, men jag springer inte halvmaror och Lidingölopp som mina bröder, så där finns en förklaring…

Jag skulle nog med min erfarenhet säga att det är nog mer ärftligt i fråga om beteende……

Vi blev ju matade med samma elände som våra föräldrar åt, och då blir det ju samma problem….  

Pappa hade alkoholproblem, och sockerberoende,,,,  jag och min syster är sockerberonde, för vi har sett alkoholens biverkningar så vi tog aldrig steget dit…   Jag dricker knappt alkohol överhuvud taget…  ´

Tänkte inte på sambandet alkohol/sockerberoende, trots att jag läst "Potatis inte Prozac". Även i min släkt, på mors sida, finns fler nära släktingar med alkoholproblem. Detta har gjort mig försiktig med alkohol. Tycker mycket om ett gott rödvin till maten, men det kan lätt bli för mycket då jag har svårt ibland att sluta dricka efter några glas. Denna omständighet gör att jag dricker ytterst sällan.

men jag och mina bröder har både samma uppväxt och samma föräldrar, och ändå är det så olika. En är verkligen annorlunda.

Min pappa är alkoholist och när mamma levde åt hon alltid dubbelnogat och choklad etc, även hon hade alkoholproblem men dock inte så grova som min pappa har.

 Min personliga teori är att socker beroende faktiskt är genetiskt. Jag fastnade ett halvår i alkoholmissbruk men lyckades slå mig fri. Under hela den tiden missbrukade jag kopiösa mängder choklad också… vilket jag fortsatte med när jag slutade med alkoholen. Och nu har jag ju slutat med chokladen också! :) Inte ätit choklad sedan november 2006. Fantastiskt!

Trevlig helg på er allihopa!

Härligt att höra att det går så bra för dig Anki. Lycka till i fortsättningen!

alkoholberoende och sockerberoende är samma sak. Alkohol är flytande socker. De triggar samma område i hjärnan. Samma sak med övriga beroenden - spel, sex, rökning. Därför kan det i samma familj finnas alkoholister och sockerberoende - man har bara fastnat för olika droger. Socker (och snabba kolhydrater) är en drog och påverkar hjärnan och kroppen på i princip samma sätt. En teori som är ganska allmänt accepterad är att vi som är beroende har enkänsligare uppsättning receptorer i hjärnan. När vi äter socker vänjer sig receptroerna vid en viss nivå av drogen. När man sedan slutar med drogen blir hjärnan/receptorena utan det som de har vant sig vid. Då skriker receptorerna på sin "mat" - vi känner sug. 

Efter en viss tid utan drog har receptroerna vant sig vid att vara utan och suget försvinner. Så fort vi tar drogen igen, vaknar receptorerna upp och kräver samma mängd av drogen som vi tog innan vi slutade. Därför är det lättare om vi utelsuter drogen helt.

Man har ju lyckats visa att alkoholism till viss del är ärftligt. Och därmed bör även sockerberoende vara det. Men på samma sätt som ett barn kan ha ärft allergi mot t.ex. jordgubbar och ett barn inte är allergiskt alls, så "slår" arvet olika på olika individer.

Jag är även övertygad om att man kan "äta" sig till överkänslighet mot t.ex. socker på samma sätt som man kan dricka sig till alkoholism. Äter man tillräckligt mycket socker och börjar tidigt i livet (och jag menar då även kolhydrater) tror jag att man kan utveckla sockeröverkänslighet även om det inte finns i familjen.

Däremot kan denna typ av kost där man utesluter "drogen" göra att suget efter den blir mindre. En jämn tillförelse av tillräckligt med protein gör det lättare för oss att motstå suget. Om vi sedan utesluter drogen blir det än lättare.

Hoppsan - detta blev långt!