Snälla du, säg inte förlåt !! Ingen annan bestämmer vad man ska äta. Det här blev för mycke för dej, helt enkelt, precis nu. Du ska fokusera på att må bra, sen kommer det andra . jag förstår så väl att man är orolig när man har varit med om det du har varit. Försök att hitta en balans med livet i övrigt innan du gör något nytt. Låt kroppen läka så säger den ifrån när det är dax för förändring.

Kram Pia

shintaida - Vad tråkigt….blir lite ledsen i ögat! Du ska självklart testa ut vad du mår som bäst av…det är ju det som livet går ut på - att må så bra man bara kan!

Du jag blir också ledsen i ögat…

Mest för att du har det så jobbigt…

Du är duktig som ändå gör så gott du kan och vet hur du ska hitta rätt!

Du vet ju var vi finns och vi kommer väl att få höra av dig ändå?

Har ändå en liten  uns av övertalning med mig …

Vad säger Nallen kan inte han assistera lite i matlagning och inköp?

Det kanske han redan gör men jag vill så gärna att det ska kunna funka för dig…..

Vi hörs!!!

Det kanske är liten tröst, men de första veckorna efter jag börjat med den här kosten var jag livrädd, just för att mitt minne inte verkade funka som jag var van vid. Jag har hela mitt liv haft näst intill "fotominne" och rätt som det var hade jag svårigheter att minnas. Det blev bättre för min del. Nu är jag som vanligt igen. Förstår att det är annorlunda för dig och jag tycker du är jättestark som både vågar prova den här kosten från början, och som nu vågar berätta att du har det jobbigt. Du måste göra vad som är bäst för dig! Men kom ihåg, vi finns här för dig oavsett!

Vad synd att det inte funkar för dig , kanske du ska köra en lite mildare variant av LCHF och läka din kropp först och främst.

I vilket fall som helst tycker jag att du ska hänga kvar här med oss och fortsätta göra inlägg och prata med oss här på forumet,hoppas du mår bättre snart!

Det är synd att du mår som du gör. Hoppas att du kan ta det lite varsamt och inte pressa dig så hårt.

Du vet att vi finns kvar här och blir jätteglada om vi hör av dig ibland.

Jag finns här när du behöver mig

Jag räcker ut min hand så du kan nå den när du faller

Jag är din vän även om vi aldrig har träffats

Jag finns här när du behöver än vän

Jag är din vän

Jag är kvar här så länge du behöver mig

Kram

hoppas du kan vara kvar på forumet så att när din kropp och hjärna har hämtat sig från hjärnblödningen du kanske kan komma tillbaka. Min pappa fick en stroke för 2 år sedan och det är nog först nu som kroppen verkar ha hämtat sig. Fast han är ju lite äldre än du (han är 89!)

Lycka till!

kram monica

Snälla rara inte skall du säga förlåt för att du inte orkar med allt elände på en gång.

Du FÖRSÖKER ju i alla fall och det är starkt. hoppas du fortsätter att höraav dig på listan och du FÅR dela en tår eller ett  skratt med oss. det är det man har vänner till även om vi aldrig mötts öga mot öga.

Var bara rädd om dig och ta allt i din egen takt. Kanske det räcker med att du tar bort det värsta som bröd, socker och potatis till att börja med eller kanske bara ett av de "farliga" livsmedlen till att börja med. Bara för att känna att du har börjat en förändring. Vi håller på dig vad du än bestämmer dig för.

Stor näsduk att torka tårarna med och så blåser du ut ordentligt. Så där jja , det blev strax bättre. :-))))) Stor kram på dig

shintaida, jag har också hjärnskador och mina problem blev också värre i början. Jag tror också att det faktum att jag var degig och trög så länge (~3 månader) kanske berodde på detta.

Det finns en bättre kösning än att sluta med kosten, för det låter ju som om du vill fortsätta. Sluta med nolltänket och lägg på tillräckligt mycket kolisar för att du ska må bra och skallen funkar. LC är inte nödvändigtvis så himla lite kolisar som SSS förespråkar.

Alla funkar inte bra på extremt lite kolhydater. Är ens hjärna skadad får man säkerligen andra reaktioner än andra också. I mitt fall vet jag ju att jag påverkas på konstiga sätt av t.ex. alkohol. Så varför inte av detta? Idag, när jag är installd på fett efter mer än 1 år med kosten, kan jag skippa kolhydraterna helt utan att bli så där kass men jag mår fortfarande inte optimalt på en sådan diet.

Inte ska du be oss om förlåtelse. Titta och häng med så gott du orkar. Inte ska du behöva skriva och svara heller. Jag har precis tittat in på din hemsida. Oj så fin och du med.

Det är otroligt viktigt att du får hjälp att sova ordentligt. Utan sömn fungerar inte någonting och att försöka med något krävande utan att få sova, det låter som tortyr för mig. Det är så man behandlar fångarna på Guantanamo! För att få dem nedbrytna. Hoppas verkligen att dina sjukvårdskontakter kan se till att du får hjälp med detta.

Och under tiden ska du veta att vi alla tänker på dig och att du ska klara av detta. Vi finns här

Många, många kramar

Karin

Hej Shintaida!

Först måste jag ge dig en riktig styrkekram tillbaka.

Jag håller med många här på den här tråden att du bör hålla dig kvar men kanske inte vara så hård på kolhydraterna. Det finns så mycket positivt med den här kosten.

Du har varit med i många diskussioner och även stöttat andra, nu är det vår tur. Vi skall ha med våran Shintaida i forumet även framöver.

Många styrkepilar skickar jag över till dig.

Kram än en gång.

Kära Shintaida!

O, vad jag skulle vilja ge dig en stor och varm kram nu! Och försöka peppa dig lite.

Tycker inte heller du behöver be om förlåtelse för något. Du har gjort ett försök, och upptäckt att just nu funkar det dåligt med så mycket annat "på tallriken" i livet.

Jag hoppas du kommer att vara kvar hos oss i alla fall! Du behöver ju inte vara så himla aktiv, utan kanske gå in någon gång då och då och kolla läget lite?

Och vi finns här, när du vill!

Många kramar och lyckönskningar!

Nu tycker jag det låter som om du skulle behöva sitta ner och samla ihop dig…..

Livet är alldeles för viktig för att kastas bort…..   Jag har inte haft hjärnblödning, men för 2 år sedan så stressade jag nåt vansinnigt.. vilket ledde till att jag tappade minnet, det var så illa att jag glömde namn på mina nära och kära, mina hundar, mina kollegor..  Jag glömde möten och vad jag höll på med…

Jag fick panikattacker och var helt enkelt tvungen att sluta upp med att stressa för kroppen sa ifrån..

Jag gick till doktorn, som skickade mig till en minnes doktor som gjorde en massa tester, vilket ledde till att jag fick åka in och göra en magnetröntgen av huvet för att utesluta tumörer etc…

Det hela slutade med att jag blev skickad till en psykolog som kunde hjälpa mig att organisera mig själv…

Det första stora misstaget som jag fick börja med att rätta till är att jag varit för snäll…. Att säga nej och att prioritera MIG själv, så att jag skulle må bra. 

Förut hjälpte jag allt och alla med allting, vilket fick mig att inte hinna med nånting för jag hade ju lovat alla att fixa allting…

När jag började att prioritera och kunna säga nej, så ändrades mitt liv till det bättre, jag kunde koncentrera mig på vad JAG tycker är viktigt, och insåg att det är inte min livsuppgift att hjälpa alla,   jag behöver inte stanna när nån okänd fått punka på bilen bara för att jag KAN byta ett däck… jag har så mycket jag vill uträtta i livet, och stannar jag för alla som har problem, så blir inget av det jag vill göra uträttat…..

Jag vill säga till dig Shintaida:  Börja i den andra änden !  Du ska må bra och trivas innan du börjar jaga viktnedgång….

Om du nu inte kan hålla samma tempo som de andra, så gör det absolut ingenting ! Du är inte mindre värd för det… Vi får inget pris för att vi hunnit med många saker, men vi kan vinna ett liv genom att göra vad som är rätt saker (För oss)…

 Du ska göra vad som känns bra för dig !  inte desperat försöka gå ner i vikt… det kommer senare…

LCHF ska inte vara en plåga, det ska vara en njutning, ett sätt att leva… och att leva är det viktigaste..   Om du idag bara orkar att gå ut och titta på en blomma, Gör då bara det, men njut av det !!    och allt det andra kan du strunta i..  Visst det är enkelt att säga, men det är inte så svårt att göra heller, Vi har alla begränsningar, vi kommer aldrig fram till vårt mål, men det är ju det som håller oss gående 

Ät så mycket LCHF du känner att du klarar, sätt målet att vara mätt men inte gå upp i vikt till exempel,,,,

Eller bara gå ut och fixa en blomma !!  de gör en glad……. 

 En stor kram till dig !  OCh du orkade ju läsa ända hit, så det finns mycket hopp kvar  

ps,,, på min magnetröntgen hittade de ett litet hål…..  fast doktorn sa att det var normalt…. att det kunde vara från ett slag mot huvet när jag var liten….

 så nu när nån säger till mig att jag gjort nåt dumt så säger jag bara:  "Jag har ju hål i huvet, så jag kan inte hjälpa det"  

Så härligt med allt stöd.

Jag tycker inte du ska ge upp helt, shintaida!

Jag lider med dig och hoppas att du ändå i slutänden klarar av att göra det som din kropp trivs med, oavsett om det är kolhydrater med i bilden eller inte. Förstår att det är tungt just nu och håller tummen för att det vänder!

Krya på dig!

/Lillianna

Hoppas som alla andra att det går bra för dig och att du orkar komma tillbaka senare. Jag hoppas bara att din viktväktande väninna inte fettskrämt dig?! KRAM

Jag haller med om allt som sagt av andra redan och vill ge dig en stor kram. Hoppas att det blir battre for dig!

Folke, känner igen mig…. stress, stress, stress…

Shintaida, till stor del tror jag det är stressen som förvärrar din vardag och förstärker de andra symptomen. Plus sömnen!! Den behövs för återhämtningen.

När jag blev sjuk så gick det rätt snabbt och min sömn bestod av ryckiga perioder på 15-60 min och sedan vaknade jag av värk, var tvungen att ändra sovställning eller gå upp. När man aldrig får sova funkar inte hjärnan. Även jag tappade ord, kunde hålla tråden i en diskussion, klarade inte längre av att läsa böcker.

Jag tog värktabletter innan jag la mig, tog en sömntablett också ibland för att få sova en längre sammanhängande period. Och jag var mer eller mindre tvungen att släpp alla krav runtomkring mig och jag bllev sakta bättre. Men det har tagit år att komma dit jag är idag. Nu känner jag att sömnen funkar så bra så jag kan jobba med kost och motion.

Mitt råd är att släppa vikttankarna. Prioritera att få ordning på sömnen.

Ät bra mat samtidigt om du fixar det men fokusera på att väga och mäta för att gå ner i vikt kanske du faktisskt skall vänta med.

Jag skriver som en kratta idag ser jag. Den somm hittar stavfelen får behålla dom.

Hej allesammans!

Tack för all uppmuntran och stöd!

Den påtagliga stressen för mig är sömnen. Den uteblivna. Men sen jag var hos läkare och fick avslappnande, får jag sova mellan 3 och 9 timmar. Men jag kan inte somna förrän Nallen kommer hem vid 5-6 på morgonen. Jag är som en bebis - måste ha tryggheten och närvaron.

Jag har blivit OTROLIGT fixerad vid GRAMEN på vågen. Den kan ändra sig neråt 4 hg en gång och sen gå upp 1kg = Depression.

Idag, till frukost åt jag en macka med SMÖR på och philadelphiaost…mycket av de två senaste.

Till middag åt jag kok-korv i gräddsås och lite makaroner och gurka.

Nu mår jag bättre igen. Ska försöka göra som efter ett tips jag fått;

Att dela ETT mål till TVÅ mål och äta flera gånger om dagen. Likaså ut minst 10 minuter om dagen.

Vidare dricka 3 liter vatten om dagen.

Tänkte äta som så ett tag, att jag äter tills jag INTE ÄR HUNGRIG (inte mätt). Som kineserna gör.

Jag har läst era inlägg flera, flera, flera gånger!!! Tårarna trillade av era fina ord! Jag gick och snöt mig duktigt!! *ler*

Ni ska veta, att support, det har jag från min Nalle! Han är underbar!

Jag har inte orkat berätta för honom om min uppgivenhet, men han har förstått det i alla fall. Vi kommunicerar utan ord ibland. Ska köpa hem fullkornssaker och starta lite sakta igen. Kanske jag kan bli en riktig LCHF:are när jag blir stor?

Jag är sån, att vill jag att något ska hända - ska det ske NU - och inte om en timma, eller en vecka. 

Jag niger och böjer mitt huvud i ödmjukhet över att jag har vänner - vänner som ni alla!

Tack för att ni finns - tack för att ni bryr er - ett innerligt tack!!

// Shintaida

Kram och lycka till Shintaida!

Du vet var vi finns när du vill!

Tack DaMum!!

Jättestooooor kram till Dig!!!   

// Shintaida

Shintaida…. Vill verkligen önska dig lycka…. Även jag fick tårar i ögonen av allt stöd jag ser du fått från alla här. Det är ett fantastiskt gäng av människor och det är unikt kan jag känna att få lov att vara delaktig….

Kramar dig och känn att du har även mitt stöd

Kia34

Jag kramar tillbaks!!

Jag tar er alla i famnen…den är stor nog…

Finns det hjärterum finns det stjärterum!!

Blommor till er alla!! 

// Shintaida

Nu kan du väl inte med att lämna oss, väl???

Ooooh nääää, Pasi, jag kommer att hänga kvar här som en böld i r*ven på en cykeltur på Gotland…om Du ursäktar uttrycket.

Jag har blivit beroende av er alla här….måste följa, kolla och uppmuntra ju!! 

Det är himla kul här…

// Shintaida

Tänker på dig!

En STOR KRAM till Dig, fån en liten o trött en…jag vet hur det känns att ge upp… men jag vet också hur det känns att komma igen!

Ta det lugnt,vila och när Du känner Dig redo…

Upp igen! Fajtas! Ta plats! Andas! 

Love! 

Nina

Jag läser med sorg i hjärtat att du ska lämna oss...

Men jag vet ju hur det känns och det är inte ett  lätt beslut!!

Själv lever jag just nu i ingemansland…vi får se vart det slutar.

Jag kommer att besöka dej på hemsidan sedan när jag orkar.

Stora tröstkramar…Katarina2

Uppbygglig läsning jag bokmärker genast för framtida behov!

Kramar på er alla!