Ge upp ja..Är det inte så att många av oss just har gett upp, så många gånger förrut? Gett upp för att vi inte har sett resultat i form av viktminsning, för att i har varit arga på något/ nägon, besvikna, trötta, glada..*ler* Då har man sett maten som sin fiende, på något sätt, tror jag. Jag kan gå tillbaka till alla dieter jag har gått på, och kunna känna den känslan. Bara jag äter den här påsen chips så känns det bättre-känslan.-Jag kan ta en bit tårta till, för jag är ändå tjock. Med den här kosten upplever jag inte det , på grund av att jag inte ser det som en uppoffring. Jag sörjer ingenting jag inte äter nu.. Jag säger inte "får inte äta" , utan " vill inte äta" . Jag har aldrig mått så bra , som när jag slutade med socker och tillsatser. jag äter alltid utan dåligt samvete nu, det har jag aldrig tidigare gjort, inser jag! Det ger helt nya dimenssioner till att verkligen njuta… Pia

Den stora skillnaden för mig med den här kosten är just det att jag inte ger upp. Innan hade jag ett allt-eller-inget-tänkande. Att allt raserades efter ett felsteg. Inte nu längre.

Det här börjar mer och mer bli en livsstil för mig, och jag saknar inte längre bröd, potatis, pasta eller annat socker. Men samtidigt vore det att ljuga om jag sa att det inte varit jobbigt att nå hit ibland. Främst i början. Men så är jag envis som en åsna med!

Jag kan bara hålla med att man ger inte upp lika lätt, även om jag också är en envis typ så ger man upp efter massa misslyckande. Men om jag gör ett avsteg nu så är det inte misslyckande utan medvetet avsteg och det är stor skillnad.

Jag saknar inte heller kolhydratstinna bröd, pasta eller potatis, inte ens frukt.

Där satte du tummen mitt i Mervi , det är så det är, förr har jag gett upp om jag har gjort avsteg och tänkt att det gick inte den här gången heller, numera kan jag göra medvetna val (tex över julen) att provasmaka sånt som jag inte ska äta men sedan är man tillbaka på banan igen efter ett tag!

Hej !

Jag kan hålla med om att det är lätt att ge upp. Därför är det bra att ha ett mellanting. Jag älskar tex potatisgratäng och tacco "taccoskal" bla. En gång i månaden äter jag dessa rätter, och det har inte varit några problem. Känner att jag varken vill eller har lust att utesluta viss mat, men jag äter dessa rätter sällan. Att förbjuda viss mat tror jag inte är ok, framförallt om man tycker något är väldigt gott. Men man ska hålla distans, försöka se helheten i vad man stoppar i sig, mängd mm

Hälsningar E

jag är ny och har hållit på en månad nu!

det går bra för det mesta!

på morgnarna äter jag ofta Cokladmousse på vispgrädde och en ruta 86% choklad med krossade linfrön i

Till det en kopp kaffe!!!

Låter inte klokt, ju!!

på kvällen kan jag bli sugen på apelsin , äter då någon klyfta och ger mannen resten.

börjar dra ner på maten under dagen men äter nog för mycket mat proteiner och fett, undviker kolhydrater.

Orkar inte räkna, men börjar känna när jag är hungrig!

har gått ner 3 kilo!! Hurra!

Jag håller som vanligt med Dig lilla Groda som startade tråden…
Det är så härligt att läsa om hur Du tagit Dig från noll och till denna insikt på så kort tid, bara genom att läsa på ett forum som det här….

Jag minns så väl Dina nyfikna frågor i somras och även hur skeptisk Du var och nu kan ingen människa tro att det är samma person som skriver så oerhört klokt och erfaret.

Jag håller med Dig av ett enda stort skäl som räcker för mig nämligen:

Ge upp till VADDÅ?

Den mat som jag ätit i hela mitt liv och som gjort mig både fet och sjuk?

Aldrig - där går gränsen - då vore ju DUMT när jag sett alla fördelar med att låta bli!!!!

Jag tycker att den stora skillnaden är att jag inte blir tillsagd att låta bli något (jag är som ett litet barn ibland - trotsig!) utan att prova mig fram. Och att detta inte är en diet utan ett sätt att äta för att må bra. Och inte heller några speciella mängder (egentligen) som jag ska eller inteska äta. Bara äta mindre kolisar och mer fett. Sen att det är svårt att äta mer fett (jag är mer fettskrämd än jag trodde!) är en annan sak. Jag upplever att jag får i mig det jag ska tack vare kokosfettet.

jag har inte gått ner något men å andra sidan har jag inte gått upp heller. Har ätati så här i snart 4 veckor.

Välkommen hit Moraklockan och grattis till minuset!

Fettskrämdheten sitter nog ganska djupt. Jag har svårt för feta köttbitar, gillar kyckling osv. Så jag behöver också kokosfett + smör för att fetta upp det hela. Smöret har jag börjat gilla och grädden i kaffet.

Morning, nej jag skall aldrig ge upp för vad finns det att gå tillbaka till ??? Skuldkänslor, överätning, ännu mera skuldkänslor och självförakt ??? Vill ha en quickfix men det finns ingen sån.Nu skall jag lära mig mer hur man äter och har inte kilona försvunnit till sommarn så har dom säkert det till jul !!!!!! eller nästa vår…………….Så bra som jag mår inom mig nu har jag inte gjort på år och dag så………….TÅLAMOD ÄR EN DYGD…….

För ett par veckor sedan gjorde jag en "skärpning" eftersom jag inte gått ner ett hekto på 4-5 månader. Och det fattas inte övervikt! Efter någon vecka blev jag så less, jag tyckte så synd om mig för att jag inte "fick" äta frukt. Så när jag inte gick ner trots att jag plågade mig så kunde jag ju lika gärna…….

Tidigare har jag gjort planerade avsteg någon enstaka dag, men detta fall höll i sig i en hel vecka. Nu är jag på banan igen - för vad finns det för alternativ? Och när man hållit på ett tag är det lätt att glömma vanmakten man känner när man inte kan behärska kolhydratsuget. Nu vilar lugnet över mig igen, men jag behöver nog mina 10-15 gr kolhydrater för att "själen" skall trivas och jag skall tycka att att måltiderna har guldkant.

Vad ville jag säga med detta? Jo att det är lättare att falla när man lever för asketiskt.

Hej!

Mitt problem är inte att jag inte klarar av kosten.Tvärtom jag tycker det är det bästa, Ingen överätning, inget nämnvärt sug(mens jo),god mat, ingen saknad efter bröd och pasta,potatis och ris. Men jag går inte ner. Det är mitt stora problem. Jag blir frustrerad. Har hållit på i över två månader men det går dåligt. Jag känner mig misslyckad pga detta. Därför funderar jag på att göra något annat(för att minska i vikt) inte för att jag inte klarar av det( har gjort mkt värre saker än detta goda). Förstår ni känslan av att känna sig misslyckad pga att vikten står stilla eller så? Att vilja så det värker och inte se resultat. Det gör att man skriker!!!!

absolut, jag förstår och alla andra med tror jag.Hoppas du kan hitta på nåt du kan göra för att komma ur frustrationen.Hoppas du fortsätter skriva här så jag får höra hur det går för dig.Håller alla tummar och tår………………

Hej Dannil!

Var det du som tränade mycket? Det är så jkla svårt att hålla reda på alla trådar i alla grupper.

Hur mycket vill du gå ner? Hur mycket äter du?

Om du fortfarande inte går ner så måste man göra en helomvändning, tex käka mer kolisar, mer fett, mer protein.

Hoppas få svar.

Kram

#7 Tack, raring! Fast exakt noll är det ju inte eftersom jag hållt mig ifrån vita saker förut (socker, mjöl, ris, potatis mm). Men helt klart är detta ett UNDERBART forum som verkligen peppat mig att ta steget.

Jag hörde på radio (innan jag började kosten) från en duktig coach-tränare att vill man bränna fett ska man äta massa fett och det blev faktiskt startskottet för mig. Alltid massa smör, till varje måltid. Jag äter det som det är, inbakat i något annat eller smält på eller med maten.

Alltså, det är ju bara så att vi som vill gå ned i vikt är de mest frustrerade och besvikna människor som finns!

Anstränger vi oss väldigt mycket, blir vi ledsna för att det inte var så mycket nedgång på vågen som vi tänkt oss.

Gör vi ingenting, blir vi ledsna för att det inte händer något.

Unnar vi oss något, blir vi ledsna för att det gav utslag på vågen.

Vad än vi gör, blir det fel, åtminstone om man är i tjockblues.  

Därför är jag glad för LCHF, det är iallafall väldigt gott! Och jag tror på att saker händer i kroppen på andra sätt. Idag t ex står det i tidningarna att man har större risk för cancer med högt blodsocker. Och det har inte vi här!

Jag ger inte heller upp, fast jag hållit på sedan augusti. Det har inte hänt så mycket varken påvågen eller måttbandet. Innan jag började med den här maten så åt jag fettsnålt, men gick upp i vikt hela tiden.Jag kan tänka att det tar lång tid för en del att kroppen ska "lära" om. Det får ta tid, eftersom jag tänker äta så här resten av mitt liv. Jag gör uppehåll med lyckopillren för att se om det påverkar,och om jag bara kunde skulle jag göra uppehåll med blodtrycksmedicinen. Jag har inte helt slutat med ptatis,pasta eller ris, men det går så sakteliga. Jag har en familj som inte helt ställer upp på det här. Så att fakira är svårt för mig, men kanske "halvfakira" skulle funka funderar på det alltså fakira på dagen (tillfrukost och lunch)

Jag "lider" med alla som stannat i vikt - men vad vi mår bättre!! Är det inte så?

Medvetet avsteg - härlig tanke!!!

Själv står jag stilla och jag skulle ljuga ifall jag sa att det inte känns när man ställer sig på vågen en ggn per vecka, men jag ger inte upp!

Har 8-10 kg att gå ner och det ska gå, för jag mår toppen på denna diet.

Kram till alla tappade sugar, kom igen!!! // Carol

Dannil, du får börja laborera lite. Grädde o mejeri passar inte alla. Noll kolisar passar inte heller alla.

Jag skall starta om att öka mitt kolis-intag bara jag blir något bättre, just nu har jag itne ork att mäta, väga och försöka hålla mig till vissa bestämda mängder. Är nästan inte hungrig alls just nu… men det jag trots allt får i mig är lchf.

Lizziett!

Ja, jag tränar men om det är mkt vet jag inte. Har haft pass tre ggr/vecka plus vibrationsplatta. Men detta är inte varje vecka. Tex så blir det denna vecka 2 vibbar och två pulsträningar.

I matväg så äter jag typ 75-20-5 men har nu ökat så att jag äter ännu mer fett och minskat mina proteiner. Gränsen för kolhydrater har varit max 20g tidigare men har nu reducerats till att försöka ligga på max 10 g. Detta som ett -desperat som jag är- försök. Jag har max 30 kg som jag vill gå ner, kanske något mindre beroende på muskelmassa kontra fett.

Missförstå mig inte, jag är inte desperat för att jag är okunnig i ämnet, för kunskap besitter jag. Däremot är det mkt värre med tålamodet- det vet jag knappt hur man stavar till. Får väl gå på utbildning för det som för allt annat som jag lyckats förkovra mig i (haha)

dannil - Jag säger det igen….du har garanterat muskeltillväxt oavsett vad vågen säger, det är jag tämligen säker på!
Vänta ett tag till så ser du det med egna ögon…då kommer du aldrig lita på sådana vågar igen.