Jag tror det är jättenyttigt. Gav blod i många år och var nästan aldrig sjuk. Nu bor vi tyvärr lite dumt till, så det fungerar inte så bra.

tidigare, före jag fick medicin mot Blodtryck och hjärtflimmer, gav jag blod regelbundet.

Jag kände mig alltid helt klart "lättare" och bättre till mods när jag gett blod, så jag skulle gärna ge nu också, men får inte då jag äter två olika sorts mediciner.

så jo, jag tror att det är bra för kroppen att vara tvungen att fylla på förråden och förnya en del av blodet!

Jag har oxå varit blodgivare tidigare och ser bara fördelar med att lämna blod. Dels gör det nytta vid operationer, olycksfall m.m., dels får man en regelbunden koll på blodvärdet. Dessutom kände jag mig piggare någon dag efter att jag lämnat blod. Jag blev aldrig speciellt trött av att lämna blod, vilket jag har hört kan förekomma. Så gör slag i saken - gå till blodbuss eller mottagning och anmäl dig som blodgivare!

Jag är blodgivare sedan många år. Det finns många anledningar till att ge blod: en liten hälsokontroll, en god gärning + långsiktigt så sparar landstinget massor!!! med pengar, ptengar som vi skattebetalare betalar helt i onödan.

Rent hälsomässigt har jag aldrig märkt någon skillnad när jag har gett blod. Jag mår alltid finemang efteråt.

Jag har hört att blodgivning  bidrar  till att tunna ut blodet så att risken för infarkter minskar.
Om det finns någon sanning i detta har jag ingen aning om.
Samma effekt skulle gälla för menstruerande kvínnor som då inte skulle drabbas av hjärtinfarkt i samma utsträckning kvinnor efter klimakteriet.

Tror inte på någon hälsoförklaring i siffror…

Däremot att du får bättre självkänsla och att bara veta att du hjälper… gör att du mår bara så bra !

Åderlåtning var ju en gammal klassisk behandlingmetod liksom blodiglar. Men de enda som har bevisad effekt av det är mig veterligt de som har hemokromatos.

Ok, tack för era svar.

Lutar nog åt att jag testar en gång och ser hur
korttidseffekterna blir. Är dock lite kluven kring
om mängden blod 4,5 dl möjligtvis är aningen mycket rent
hälsotekniskt. Vore kanske en mer spännande idé
att själv då och då tömma sig på blod i en mer personligt anpassad mängd.

För övrigt är jag skeptiskt till "blodtappens" järntillskott "Duroferon"
som de delar ut till blodgivarna. Känns som att tabletterna är lite väl fyllda med onödiga tillsattser. plus att jag av principellla skäl inte vill
inmundiga något från Glaxosmithkline.

Jag har varit blodgivare i några år, lämnar både blod och plasma. För mig som alltid varit rädd för både blod och nålar är det en riktig kick att kunna vara blodgivare. Jag känner mig duktig, både för att jag klarar av det, men också för att det är en god gärning.

Här får man Hemofer (tror jag dom heter) som tillskott när man lämnat blod. Man får även en slibbig inplastad smörgås, men den står man ju mer än gärna över..

Ja den där mackan kan du hoppa över… :-|

Min far har hemokromatos, vilket innebär att för mycket järn hela tiden fälls ut i blodet. Detta för i sin tur med sig stelhet i leder, men den kan avhjälpas genom åderlåtning.

Själv är jag blodgivare sedan fyra-fem år och kan vittna om att tappningarna ger en viss känsla av eufori. De som sticker mig i armen har sagt att även andra blodgivare har vittnat om det. Kanske kroppen utsöndrar endorfiner eller något sådant för att kompensera för blodförlusten, och att det är det som ger upphov till euforin. Jag ser i alla fall själv fram emot varje tappning med glädje, och när jag ligger på britsen, brukar jag bli full i skratt. Om inte tappningen i sig är nyttig, så är nog lyckokänslan det, liksom den tjänst man gör för andra.

#11 Det är sannolikt så. Självskadebeteende bygger på det - när man skär sig får man en endorfinkick som dämpar ångest. Jag tror även spikmattan funkar på samma sätt, men utan att lämna ärr!

Har gjorts studier på detta och det har visats sig ge positiva effekter. Vet inte riktigt om det har publicerats æn eller hur det ær med det… kan återkomma med lænk till den i så fall.

Jag har gett blod en gång och kommer att göra det igen. Innan blodgivningen tyckte jag att 4,5 dl lät väldigt mycket och var säker på att jag skulle vara yr efteråt, men jag kände inte av någonting alls.

Oftast har jag ett ganska lågt hB och faktum är att jag vid blodgivningen, då jag ännu åt kolhydratrik kost, var precis på rätt sida om gränsen för att få ge blod. Vet någon hur LCHF-kost brukar påverka hemoglobinet? Jag ska snart ge blod igen och det vore ju synd om jag går dit men inte kommer över gränsvärdet.

Jag fick ge tre rör blod när de skulle ta prover på mig och jag mådde jätte-, jättedåligt i flera dagar, i förlängningen månader. Alldeles svag och utmattad!

Men jag har alltid lätt för att få järnbrist, och är ju kvinna som blöder ganska mycket vid mens. Jag verkar ha svårt att få nog till mig själv

Jag lämnade blod förut, omkring 83 gånger hann jag med innan en sjuksyster uppmärksammade att jag käkar Dimetikon, då blev det stopp. Det konstiga är att jag käkat Dimetikon i flera år och aldrig gjort någon hemlighet av det och det var inga problem då. Dessutom så säger tillverkarna att Dimetikonet inte går ut i blodet utan stannar i tarmen, så frågan är: hur resonerar dom egentligen?

trots att jag är menstuerande kvinna så har mitt hb alltid legat högt även under kolhydrattiden. De 2 senaste gångerna har jag legat på 137 resp. 152.

4,5 - 5 dl blod är ca 10%, och det märks inte hos de flesta. Man kan bli lite törstig bara. Kroppen har gjort nytt blod efter ett par veckor. Om #15 varit dålig i flera månader efter 3 rör blod, så var det nog något annat än blodförlusten som gjorde det.

#8 - de flesta blodcentraler brukar ha Hemofer som alternativ till Duroferon. Tillsatserna i Duroferon är inte farliga eller så, de bara gör så att tabletten håller i hop. Mängden tillsatsämnen i varje tablett är försumbar. Ett större problem m ed Duroferon är att många får besvär med magen av dem. Där är Hemofer "snällare".

Halvdansken:

Som jag skrev så får jag väldigt lätt järnbrist om jag inte tar tabletter… Har antagligen ett konstant underskott…