Skulle det inte vara bättre om du hade progressiva glas? Då kan du titta med olika delar av glaset om linsen ändrar sig.

Om maten varierar lite kanske blodsockret varierar lite så synen inte är lika alla dagar.

Jag har progressiva glasögon, har haft det i tjugo år. Mitt mörkerseende har blivit sämre år från år. Märkte redan förra året att det blev bättre utan glasögon, men eftersom jag inte kan läsa utan glasögon så kan jag ju inte vara utan. Jag skrev långsynt, menar översynt. Tror inte det är en tillfällighet att jag ser bättre.

Var på väg att byta till nya progressiva för ett halvår sedan men har nu delitat den tanken då jag nu har exakt syn med de gamla glasögonen. Har själv funderat över varför och om det eventuellt kan ha med kosten att göra.

Men, man skall inte vara långsynt, det är bara att acceptera!

Jag ser också bättre utan glasögon när det börjar skymma. Det är helt naturligt. När ljuset vid skymningen får en annan sammansättning av vågländer så bryter inte glasögonlinserna ljuset på samma sätt längre. Egentligen skulle man alltså ha speciella skymningsglasögon . Det här gäller vid en viss typ av synfel tror jag, inte generellt för alla korrektionsglas.

Har inget med kosten att göra alltså.  Tvivlar starkt på att LCHF-kost skulle ha nån positiv effekt på synen, det är nog tyvärr önsketänkande.. Men för diabetiker gäller kanske en annan sanning??

Jag sänkte styrkan i bägge glasen när jag var tvungen att byta i våras. Jag har progressiva och båda områdena är sänkta ungefär lika mycket.

Jag har haft glasögon pga närsynthet sen jag var 11 år och har aldrig kännt mig bekväm utan. Nu använder jag dem alltmer sällan och kan även köra bil utan. Jag har inget krav på glasögon i körkortet längre.

Jag har ätit LCHF i 5 år och vet inte om det finns något samband - det är bara ett konstaterande.

Wow, där kan vi ha svaret till huvudvärken jag har haft, mina glasögon kanske är för starka nu.

Jag är övertygad om att det har med kosten att göra. Jag ser bättre numera och använder mina glasögon alltmer sällan. Däremot vill jag gärna ha dem när det blir mörkt.

Jag är diabetiker2. Min syn har försämrats under åren och ibland när jag legat en längre tid med högt blodsocker har det varit riktigt illa. Fick då veta att även i ögonvätskan samlas det socker och gör att synen blir sämre.

Det tog några veckor med bättre koll på blodsockret (mer insulin) innan ögonen blev bättre.

Jag har nu ätit LCHF i 3 månader och min syn har absolut blivit bättre.

Min slutsats är att minska kolhydrater radikalt och sockermängden minskar i vätskan i ögongloben.

Minimum - det där med mörker stämmer för mig med. I skymning och mörker är jag fortfarande beroende av dem.

Inomhus hemma använder jag dem sällan numer och det är ett elände för jag förlägger dem ofta. Märkligt efter att tidigare varje morgon satt dem på näsan redan på sängkanten och sen förvarat dem där till sänggåendet på kvällen. Jag har strulat med läsglasögon och allt möjligt annat, inget sådant längre. Läser hur bra som helst på vanligt läsavstånd.

Jag har ett annat ögonproblem däremot - glaskroppsavlossning - som anses åldersrelaterat.

Det innebär i praktiken att jag ser skarpt (skarpare än innan) men med en hinna över ögat som inte går att blinka bort, skräpkänsla på något vis och att jag är mer motljuskänslig och använder solglasögon i starkt solljus. Jag har haft problemet i någon månad nu och har vant mig - använder en ögondroppe mot skavet och sen fortsätter livet som vanligt.

Jag tror inte att dieten i sig förbättrar synskärpan, men andra faktorer som hänger ihop med ändringen av livsstil kan möjligen ha sådan verkan.

Jag såg suddigt, var närsynt, när jag var ung. Jag läste mycket böcker, men på avstånd kunde jag ofta inte känna igen mina närmaste. När jag så småningom tog körkort var det ett krav att jag skulle ha glasögon, och när jag första gången, vid närmare tjugo års ålder fick ett par glasögon på näsan såg jag bättre än jag någonsin hade gjort.

Det gick ett par decennier, och jag hade bland annat jobbat som bussförare på SL, när jag fick tag på en bok som handlade om hur man kunde se bättre utan att använda glasögon. Jag prövade det som stod i boken, och det visade sig att jag stundtals kunde se bättre, också utan glasögon. Jag kunde se stjärnorna, som ju befinner sig rätt långt bort, skarpt utan glasögon.

Men det gav ingen permanent förbättring, trots att jag gjorde övningarna gång på gång, varje dag, under kanske ett halvt års tid. Bara strax efter att jag hade gjort en av övningarna, kunde jag se skarpt, sedan suddades det ut igen. Men på natten kunde jag alltid se stjärnorna.

Sedan hände något som förändrade alltihop. Jag slarvade när jag lagade bilen, tände ljusbågen innan jag skyddade ögonen, så att jag drabbades av svetsblänk, en skada på hornhinnan, som känns som grus i ögonen; ja för att vara ärlig, det gör fruktansvärt ont, det enda som lättar besvären lite är att gråta. Jag grät som jag aldrig har gråtit, och det tog mig ett par veckor innan jag kunde öppna ögonen igen i dagsljus. Svetsblänk är ungefär samma som när man bränner sig för mycket i solen, men på ögonen.

Men det fantastiska när mitt svetsblänk var över, var att jag sedan dess har sett perfekt. Jag fick kasta glasögonen; var tvungen att göra en läkarundersökning innan jag kunde få bort villkoret glasögon ur körkortet (jag körde fortfarande buss). Det där hände för nära trettio år sedan, men jag har inte haft några problem med synen efter det. Ibland har jag sett suddigt, men med vad jag lärde mig ur boken om ögat och hur det fungerar, tog jag sådana skov lugnt, gjorde kanske övningarna en gång till, men oftast var jag bara trygg, därför att jag visste att det var tillfälligt att jag inte såg bra. Ögat är ett fantastiskt instrument, och det är inte på något sätt fast. Konsistensen är ungefär som ett kokt ägg. När man ser oskarpt är det inte för att någon del av ögat är permanent felformat; det är något som händer i varje ögonblick. När man ser oskarpt är det för att ögat ställer in sig så att bildne inte blir skarp. Om det har förmågan att ställa bilden oskarp, så finns också förmågan att ställa den skarp.

Boken var "Better Eyesight without Glasses" av William Bates. Jag har den inte kvar längre, men det ser ut som om någon har postat den på webben. Den är värd en läsning för var och en som har korrektionsfel; för mig var det som ett under vad som gick att åstadkomma med hjälp av den.

Och den förbättringen av synen lyckades jag med utan LCHF, decennier innan jag visste något om kosten.

Högt blodsocker förstör de extremt fina kärlen i ögonen (resulterar helt enkelt i dålig syresätning)…självklart att LCHF borde ha effekt på detta, tycker jag, i allafall i de fallen grundorsaken till synfelen just beror på detta.

När man blir äldre så kan det bli så. Men bara om man har varit närsynt, har jag för mig. Det kommer något läge där "ålderssyntheten" och närsyntheten möts, och då kan man få bättre syn. Det har alltid min optiker sagt. (Fast i finare ord såklart… )

Så er långsynta har jag ingen förklaring till…

 Min make som är optiker skriver följande:

De vanligaste synfelen beror på byggnadsfel i ögat.

Är ögat för långt blir man närsynt (myopi)och behöver minusglas.

Är ögat för kort blir man översynt (hyperopi) och behöver plusglas.

Ungefär i 45 - årsåldern blir de flesta människor "ålderssynta" (presbyopi). Detta innebär att ögats lins inte kan anpassa sig till att se på nära håll. Man behöver pluslinser.(läsglasögon)

Diabetes i akut fas med mycket högt blodsocker kan förändra brytningen i linsen på kort tid. Detta gör att man kan uppleva att glasögonen behöver bytas. När blodsockret stabiliseras på en lägre nivå normaliseras förhållandet under en längre tidsperiod.

Är man en närsynt 50-åring med -2 behöver man förmodligen +2 i läsdelen. Detta kallas ålderstillägg. Det innebär i praktiken att man kan se på nära håll utan glasögon.

Är man en översynt 50 - åring med +2 behöver man också ytterligare +2 i läsdelen. Detta innebär att läsdelen blir +4. En översynt person i 50-årsåldern kan alltså inte läsa utan glasögon.

Det är troligt att en diabetiker med diabetesretinopati, dvs med förändringar i näthinnan skulle uppleva förbättringar vid övergång till LCHF, om blodsockret stabiliseras på en normal nivå.

http://www.ssdf.nu/tidningen/artikel.php?id=287

 Bo Hesselmark

leg.optiker

OT: #13 Bo Hesselmark, jag vill med anledning av det jag har anfört tidigare anmäla en avvikande uppfattning. Ett öga kan inte vara "byggt" för långt eller för kort. Ögat har inte fast form, det formas i varje ögonblick av musklerna i ögonbottnen. Det är musklerna i ögonbottnen som ställer in olika skärpa, genom att göra ögat längre eller kortare. Jag vet att det avviker från vad optiker får lära sig, men inte desto mindre är det så. När ett öga med frisk retina ser oskarpt, är det för att musklerna i ögonhålan av någon anledning ställer skärpan fel.

Den allmänna tron att det är linsen som ställer skärpan bygger dessvärre inte på kända fakta. Man vet att ciliarmuskeln kan ändra formen på linsen, och man tror att den därigenom ställer skärpan. Det råder också förvirring om linsens genom själva linskroppen varierande brytningsindex, och hur detta samverkar med ackomodationen. Tyvärr är det inte väl utrett, och det är naturligtvis väldigt svårt att följa strålgången eller göra experiment med ett levande och fungerande öga. Därför är också en allmän tro, att ögat saknar färgkorrektion.

Alla dessa föreställningar är felaktiga och fysikaliskt orimliga. Ett öga utan färgkorrektion kan inte under några omständigheter åstadkomma en skarp bild. Ögats optik uppfyller alla krav för färgkorrektion, dvs minst två brytande media och minst en negativt brytande yta. Folktron är att linsens båda ytor bryter positivt, men det gör de inte. Ögats optik verkar i fyra media, den yttre luften, kammarvätskan, linsen och glaskroppen. Det finns tre brytande ytor, hornhinnan, linsens främre yta och linsens bakre yta. Genom att en av linsens ytor bryter negativt, så ökar dess negativa brytning när kurvaturen ökar vid ackomodation. Därför kan inte linsen ändra ögats fokusering så mycket som krävs för skärpa på nära håll, upp till 10 dioptrier hos ett barn. Förklaringen är att det inte är linsen, utan ögats form som sköter ackomodationen. Linsen är ett flytande element, som sköter färgkorrektionen i det optiska systemet.

Och en dag kommer det att bekräftas när någon som inte har något att förlora på ny kunskap blir tillräckligt nyfiken, precis på samma sätt som vi nu vet att det går alldeles utmärkt att äta det "farliga" mättade fettet.

För några år sedan kunde jag inte läsa på nära håll. Jag var tvungen att ha läsglas. Jag hade ett par "närsynta" för bilkörning och TV-tittning och annat seende på långt håll. Jag hade ytterligare ett par för bildskärm - terminalglasögon. Sen fick jag ha läsglas fram till att jag började med progressiva för att kunna läsa och skriva.

Nu klarar jag mig helt utan om jag vill - men jag föredrar att köra bil, se på TV och göra det jag brukar med de avseende för seende på långt håll, fast de är svagare nu sen jag bytte i våras, än de varit sen jag var barn.

Optikern som prövade in de nya glasögonen tyckte det var ovanligt stor skillnad åt det bättre hållet och blev nyfiken då jag berättade om kostomläggningen för 5 år sedan.

Bo vad tror du det beror på?

Jag fick en liknande reaktion när jag gick till ögonläkaren för att få bort kravet på glasögon i körkortet. Jag hade då redan kört närmare ett halvår i Stockholm och förorter, yrkesmässigt, med buss, upp till 80 passagerare. Ögonläkaren sade att man inte kunde träna bort brytningsfel, men vid kontrollen hade jag perfekt syn utan glasögon, och jag har haft perfekt syn sedan dess. Det är ett vanligt drag, när läkare stöter på sådant som ses som "omöjligt" att inte riktigt tro på det, och att framför allt inte förstå betydelsen av det.

Eftersom brytningsfel måste produceras för att uppstå, är det inte konstigt om de försvinner vid omläggning av kosten, som en sekundär effekt. Bates (Jonathan, jag missade visst på namnet förut), ansåg att det var stress, spänningar, som orsakade felfokuseringen. Iakttagelsen var att felfokuseringen försvann när man kunde slappna av. Det kan mycket väl vara så, jag vet inte, jag är bara glad att jag slipper glasögonen och inte längre besväras av synfel.

När jag fick diagnosen diabetes fick jag rådet att vänta lite med att skaffa nya glasögon. Linsen tappar en del av sin elasticitet av högt blodsocker men kommer tillbaks när långtidsblodsockret har normaliserats. Det stämde också på mig även om normaliseringen skedde med insulin den första tiden.

Numera räcker det med tabletter och LCHF-kost.