Vi var på ett av våra favoritställen, nöjesfältet Thorpe Park utanför London, nyligen. Det var kanske fyra månader sen sist, eftersom vi flyttat från området. Jag och sambon brukar ge oss på några bergochdalbanor med rejäla loopar osv.

Då jag har varit där förut har jag legat ett par centimeter över maxgränsen för bröstmåttet i stolarna. Jag har fått kämpa för att få plats med mina inbyggda "airbags" och personalen fick förut trycka in mig i störtbågesätet. Lite pinsamt att behöva be om hjälp varje gång, typ "sorry, you have to give me a bit of a push", och se dom ta spjärn med foten och ta i med ett rejält "ååååhej".

Den här gången kunde jag själv bara dra störtbågen på plats och jag satt hyfsat bekvämt och kunde fortfarande andas! Jag var helt överrumplad och provade olika säten och det funkade lika bra överallt.

Dessutom fick jag inte ont i knäna efter en lång dag, vilket förut brukade komma som ett brev på posten. Istället studsade jag glatt runt parken flera vändor med ett brett flin från öra till öra. Inte ens dagen efter var jag så stel som jag brukar vara.

Jag märkte också att det var lättare att klättra i och ur bergochdalbanorna, och min sambo som tappat 10 kilo sa också samma sak. Vi var smidigare och mer lättfotade helt enkelt.

Den upplevelsen var definitivt värd åtta månaders fettdimma i köket och syrliga kommentarer från en förundrad omgivning.

Kanske också ska tillägga att vi inte behövde köpa nåt att äta på hela eftermiddagen - vi var ju inte hungriga!

Heja LCHF!