Hehe…som min kompis brukar säga: det gäller att hålla skinnet lagom utspänt

Ja, fast det går kanske med klänypor och ister!!

Välkommen till verkligheten o sen smörjer du med olivolja med lite aromolja citrongräs tex.

Slutar man hålla skinnet spännt med hjälp av kolisar så blir det så klart biverkningar. Avundsjuk är jag.

Kram Luccy

Jodå. Så är det. Man kan välja mellan att vara fet, sjuk och slät som ett sommaräpple eller slank, frisk och lite lagom smårynkig. Jag vet vad jag väljer. ;-)

Visst märker man av rynkorna när man går ner. Jag var 57 när jag gick ner mina 30 kilo, det sker inte helt obemärkt. Men jag vill inte ha kilona tillbaka så jag får dras med rynkorna. Inget att göra åt.

Näe, det är bara en sån dag när jag märker dem mest, när jag tror jag är ung och ser att det inte är så!

Fast jag gillar att bli äldre, det är så mycket annat som blir enklare med åren…..

Gubben gillar mig ännu i alla fall, o jag blir gladare ju mer jag orkar göra, röra på mig går lättare….

Men jag har svårt att tycka om mig själv helt o hållet ännu, men det går bättre i alla fall.

Vissa dagar är ju sämre och då är spegeln stygg med en

Att gympa halsrynkorna går till en viss del, forma bokstäverna

X-Y-X-Y, lite extremare än när man talar, titta i spegeln så kommer du se hur halsen sträcks. Varnar dock för överträning som en vännina till mig, tillika träningsdåre gjorde. Hon körde en hel kväll o tyckte det var kanon tills hon märkte nästa dag att hon inte kunde vara sig prata eller skratta pg av träningsverk.

Då kan man ta jobb på ett DNA-labb så gör man två flugor på smällen!

Bokstavera mera, ja det har man ju tid till!!

Äschdååå… du är inte "tantigare" än du känner dig, Julia Jag förstår precis vad du menar med att viktnedgången syns i huden och gör att du känner dig äldre. Det märkte jag själv också när jag fick min typII-diabetes förra hösten. Jag gick ner cirkus fem kilo från utgångs-BMI inom normalspannet (men i mitten ungefär) och jag tyckte det då såg lite dystert ut i spegeln. Partiet runt munnen och halsen blev lite "ledsen"

Nu har jag gått upp ett par-tre kilo och om det inte vore för det där eländiga "viscerala fettet" som diabetessköterskan ständigt pratar om (och som jag därmed oroar mig lite för) när det gäller insulinresistensen så är jag mer nöjd med utseendet på den här vikten. Det är verkligen inte klädsamt att vara alltför mager när man passerat 40.

Men naturligtvis så är det bättre för kroppen på alla sätt att gå ner till ett hyggligt normalvikts-BMI och på den resan strunta i de rynkor som uppstår. Men när man väl nått dit (även om det är i övre kanten) så tycker jag att det är mest klädsamt att inte jaga och försöka pressa bort vartenda kilo som man man kunde göra som riktigt ung.

Men det som verkligen gör skillnad för känslan av "ålderdom" är daglig motion. Börja träna och du känner dig, ser ut och verkar tio år yngre. Det är ingen lögn och jag undrar varför jag var så dum att jag vägrade lyssna på det örat för tio år sedan. Men förmodligen berodde det på att jag hur enkelt som helst kunde tappa de ev. överflödskilon jag drog på mig genom att dra in på maten under en begränsad tid och mao. inte behövde motionera i viktminskningssyfte. Men kanske hade jag sluppit min typII-diabetes isf. Jag har PCO och NU vet jag ju hur viktigt det hade varit, men det var ingen som kände till det när det begav sig för mig och iom. att jag inte hade några direkta viktproblem så tänkte jag aldrig ens tanken… dumt nog.

Så mitt råd till dig Julia är att du till varje pris försöker motionera varje dag, på det sätt som du kan och klarar av!!! Det är förmodligen den största tjänst du kan göra dig själv, på alla fronter.

Varma hälsningar! /K.

Ja, jag har börjat promenerat lite. Det är max för mig just nu. Vill mer men kroppen vill inte. Fibro.

tack för alla vänliga svar!

Jag är också tant (1960) men anser att rynkor visar att man har livserfarenhet. Man kan lära sig att älska sina rynkor. Nu är jag av den mindre rynkiga sorten, har alltid varit väldigt liten i ansiktet oavsett vikt men halsen huuu den är hemsk. Rumpan ska vi inte tala om. Men om min man älskar mig som jag är så vore det väl sjuttom om inte jag själv kan försöka tycka om mig och mina livserfarenheter, som jag kallar mina rynkor och mitt sladder för.

Det är insidan som räknas och jag har ett gott minne från min mormor (då 85 år) när hon var på sjukhem. Hon sa -Det är så unga fina pojkar som arbetar här, det är gott för själen att få träffa dem varje dag. Jag är så glad att jag trots jag är gammal kan njuta av något så vackert som en ung pojke för på insidan är jag fortfarande ung, (utan att vara snuskig).

Jag förstår hur du känner dig, rynkorna blir fler och fler, halsen hänger som på hönsen osv. Min läkare tittade på mig och sa: här har du telnr till en plastikkirurg, nästa gång vi ses så är du mycket yngre. Nej sa jag, jag är rädd för att lyfta mig, kanske dör på op bordet haha. Vi har ett bra förhållande min läkare och jag och jag visste ju att hon lyft sig. Jag behåller mina rynkor och mitt "gäddhäng" så någon total makeover blir det inte. Vi får åldras med värdighet även om spegeln visar en rynkig gammal tant.

Huu, jag skulle aldrig våga lyfta mig. Med den oturen jag brukar ha så ramlar väl allt bort och blir infekterat så har man inget ansikte kvar. Nä, precis som #13 Man kan åldras med värdighet. Titta i dina ögon istället. Där ser du ungdom och lycka. Att ditt fodral är lite slitet är ju oväsentligt.

Ja skall man lyfta sig så gäller det att göra vid händerna, där syns det att man börjar bli gammal.

Ikea har en ny spegel, den vill jag ha.

Snart 60 och har lite lite rynkor här och där, inte så mycket faktiskt (tittar inte så noga!) halsen ska man inte se från sidan och inte magen heller. Gäddhänget är bara att strunta i eller ha längre ärmar.

Men om man skrattar lite eller ler vackert, så blir det skrattrynkor och inte hängkinder, det är mycket finare och så är det roligare att vara glad. Försök vara glad med mungiporna neråt, det är stört omöjligt!

Och andra blir kanske också gladare, vem vet?

Ja ni, lycklig det är jag, men man har ju fallenhet att bli lite fåfäng mellan varven!!

Jag blir bara så förvånad att jag inte är så ung som jag känner mig

Men det är nog gott att jag har den inställningen i alla fall, det jag ska göra är väl att undvika speglar och skratta mycket,mycket. Det får man göra när man har så bra inlägg att läsa här och var på saiten!!

oj vilken bra spegel. Man får hoppas att huden hinner med lite om man nu går ner lite till

Det tar lite tid men jag märker gott att huden fortfarande  drar ihop sig lite och med en tvättklämma i nacken blir det riktigt bra.

Nackdelen med viktminskningen är att brösten med blir mindre och rumpan som jag inte hadde förut så gott av med blir slapp

#20

Vore det inte för den välsignade "tant-åldern" så finns det knappast något bättre för en snygg put-rumpa (typ JLO) än att spänna på sig inlines ofta.

Men, men… numera får man passa sig så man inte druttar omkull. Nu för tiden så slår man väl ihjäl sig om man ramlar, istället för "bara" bryter handleden Så jag har då skippat det sättet för gott.

PS: Fast långa promenader där man tar ut steglängden så mycket som möjligt är inte så dumt det heller

Man kan väl kosta på att lyfta sig nu när man slutat släppa sig?

ja kanske det

Som vanligt Maxiq, du är cool

#8 Vilken bra övning! I ansiktet har jag inga rykor alls (har ju inte gått ner nåt helelr men jag är iallafall 54 ) men halsen börjar rynka till sig. XYXYXYXYXYXYXYXYXYXYXYXYXYXYXYXYXYX

YXYXYXYXYXYXYXYXYXYXYXYXYX

(behöver inte prata i morgon…)

Så ni håller på! Så länge ni inte ser ut som ni blivit skrämda av en valnöt som liten eller måste gänga på er hatten så duger ni!

Visst duger vi!

Men liiite fåfäng är man och alla uttryck för ålder är inte helt välkomna. Det tar i alla fall tid att vänja sig.

Fast jag vill nog citera min mormor i sammanhanget:

Jag har inget emot att bli äldre. Alternativet är så definitivt.

Apropå tant. När jag var 17 jobbade jag i en kiosk. En ung mamma hade med sig sin femåring som skulle köpa godis. "Ge tanten pengarna" sa mamman till sonen och jag kände hur jag på direkten fick gråa hår. Jag kände mig absolut inte tantig i den åldern.

Tycker det rätt så bra att jobba på äldreboende, där blir man aldrig äldre än flicka. Har nu varit flicka sen jag var 19 är nu 49. När dom pratar med varandra kallar dom oss för flickorna.

Jag som bara har ett par år kvar till 70 har minsann märkt att jag ser äldre ut efter minus 15 kilo! Men på föton från förr såg jag ju fasligt tjock ut och det ser inte roligt ut heller. Så även om jag hade runda armar utan gäddhäng och ansiktet var slätt (nästan som en barnrumpa ) så föredrar jag min nuvarande spegelbild och min lättare kropp. Häng finns faktiskt både här och där.   Mycket kan döljas med lämpliga kläder!

#29  Får jag använda det som citat? Helt underbart!

julia61 - En rolig tråd.. Oj jag skrattar..

Är 44 själv och det låter ju som om man skulle vara typ jättevuxen nu, men sedan man började med LCHF känner man sig ju "yngre än nånsin". Haha!  *skriv in mig om ni vill*

Det där med tant - det kallar man sig själv utifrån siffran.. och utifrån den livserfarenhet man har. Det är ett bra ord tycker jag, när det sägs med ett mått kärlek till.

Inget konstigt i att vilja vara fin! Vi får se till att ha ett lite vidare perspektiv på "fin".. det får inkludera en och annan skavank.

#33 Visst får du det. Citatet är helt underbart, precis som min mormor var.

I övrigt, det är inget kul när ens kurvor sjunker, liksom sätter sig, som grunden på ett gammalt hus. När sömnskrynlorna inte försvinner med frukosten. När skrattrynkorna permanentas. När den gråa tofs man haft sedan 5-års-åldern (slagen i huvudet med en kratta av grannpojken!) liksom sprider sig.

Å andra sidan, när man överväger alternativen…

Och jag kommer antagligen vara helt ohämmad som pensionär när vi väl kommer till det stadiet.

#35 "Och jag kommer antagligen vara helt ohämmad som pensionär när vi väl kommer till det stadiet."

Härligt! Det kommer jag också! Sjövild, hehe..

#11

Julia - JÄTTEBRA!!!

Att du börjat promenara alltså, det är det bästa du kan göra för att komma igång (och du behöver inte ens ha ambitionen att göra nåt mer än så, det är väldigt tillräckligt faktiskt).

Det tar säkert emot från början, men var envis så ska du se att du kommer att märka snudd på revolutionerande effekter. Se bara till att kosta på dig bra skor, ingen möda bör sparas på den fronten! Ett tips om du får ont när du går är att du kollar upp om du behöver pronations/supinationskompenserade skor. Det spar på knän och höfter på ett enastående sätt. Just pronationskompensation är förrresten ett extremt vanligt fenomen när man talar "tant" och lite lätt övervikt dessutom, så du är sannerligen inte ensam om så skulle vara fallet

Vänliga hälsningar! /Kricko.

Kricko, tant med "tyngre" övervikt är jag!

Skall kolla finanserna i fråga om skor, för min rygg protesterar vid mycket gång!!

Pronationskompensation???Vad menas med det?

Blir också förvirrad, jättelätt!! Kommer med åldern men det blir bättre med lchf!!

Var kollar man vad man kan behöva speciella skor?

#38 Promation har med hur man vrider foten (inåt, utåt) när man går och springer. Löparskor som man ska använda mycket är det viktigt att man testar ut tex på löpband, innan inköp, för att inte skada sig vid hård användning. Jag visste inte att det även fanns gångskor med motsvarande varianter.

Kolla på en välsorterad sportskobutik (typ Löplabbet) som har kunnig personal och ett löpband att promenera på. Då videofilmar de dina fötter med olika skor, så ser du själv när du hittar en sko som stagar upp rätt.

Hmm, Härnösand har nog ingen sådan, men har hört (av sportande folk) att det kan komma någon som är bra på skor till sportaffärn!

Skall kollas upp!!

Julia - Du kan kolla på alla någorlunda hyfsat utrustade sportaffärer numera. Råkar du ha ett "löplabb" i din närhet så gå dit. Men även på landsorten så vet jag att de kan kika på sådant nuförtiden. Det behöver faktiskt inte vara ådär alldeles komplicerat faktiskt. När man vet vad man ska titta efter så är det förvånande många som man kan notera det på med blotta ögat, om man kikar på ben/fötter bakifrån när de går.

Pronationskompensation är kort sagt att kompensera för en mer eller mindre uttalad "kobenthet", dvs. fotvalvet sjunker ner (orkar inte bära tyngden i längden) underbenen vinklar utåt från knät sett och du får en ökad belastning/slitage/smärta på knäledens insida. Något som inte heller är sällsynt är att man kan ha en liten aning olika benlängd. Det är vanligen inget som märks av alls i unga år, men med åren så blir även sådant mer tydligt och man får ont i höften på den längre sidan för den får bära mer tyngd. Det här leder inte så sällan till problem med ländrygg för man belastar alltså en liten aning snett och har gjort hela sitt liv. Men när man blir "tant" så hinner konsekvenserna av alla skavanker ifatt en. Inget konstigt med det och inget att gräva ner sig för…. bätttre att bygga upp där det fattas lite, innan det går för långt med slitage och påföljande värkproblematik. Men även om man börjat få ont så är det inte för sent, med riktiga skor/inlägg som kompenserar på rätt ställe så blir man tio år yngre även på detaljnivå

Ha'de gott! /K.

#37-41 För mig är skillnaden med rätt skor att få ont i benhinnorna (vadernas framsidor) när jag springer typ 1-2 km eller att kunna springa milen regelbundet utan skadeproblem.

Flåset och orken är en annan fråga.

Julia - Sundsvall har alldeles säkert både en och flera sportaffärer som klarar detta med bravur.

Vg. Härnösand så kan jag verkligen hålla med dig om att där är det inte så troligt att det finns några resurser kvar för snart nog vad som än önskas (mina barns farmor bor i Härnösand, så jag vet lite vad vi pratar om här. Åtminstone hur det var för några år sedan, men det har då alldeles säkert inte blivit bättre precis )

Har haft benhinneinflamation när jag var inlagd på Ryggis i S-vall, det var ingen rolig historia!!

Ska försöka vara snäll med mina fötter så kanske de är snäll med min rygg!!

Är lite sned i ryggen så det gör väl också sitt till!!

Flås och ork är inte så bra, men det kan ju bli bätte, ska bli bättre!!

#42

Mmm.. det har väl troligen med dämpningen i skon att göra. Fast även ett högt fotvalv i en sko utan ordentligt stöd har jag för mig kan ge problem med benhinnorna. Har en bekant där råttorna kan kila under hålfoten och han får extremt ont om han har dåligt uppbyggt stöd i/under hålfoten. Själv har jag aldrig haft några benhinneproblem… däremot har behovet av pronationskompensation gjort sig gällande i vår (och bara på höger ben av någon märklig anledning, men man får väl vara tacksam för att åldras i halvtakt kanske )

Men med nya kompenserade skor så försvann all värk i höger knä nästan omgående.

#15 Den där spegeln var en bra uppfinning,  måste strax ha en sådan.

Platt rumpa…men det fanns faktiskt lösrumpor att köpa för något år eller två sen - jag skojar inte nu - på Lindex och i underklädesbutiker. Investerade faktiskt i en sådan…och varför inte? Kan man permanenta och färga håret och ha push-up bh så kan man väl fuska lite där medl?
Gäller ju i så fall att smyga ur tingesten obemärkt och byte till något annat och mindre om och när det kommer till handpåläggning

#46 Det blir inga one night stand då. Herrarna kommer ju få en chock när push up och lösrumpan åker av

jamen vilket sopigt minne jag har - vet ni "tanter" vad den där krämen mot celluliter heter som ska vara så effektiv? Hittar inte…

#46 Släcka lampan och hoppas han inte märker nåt? 

Jag är jättesnygg i skenet från ett par stearinljus Mer ljus tål jag inte att ses i

Ja stearin kan göra under