Jag saknar inte smaken av godis och om jag vill ha kladdkaka med grädde (blir nån gång om året) finns det recept här utan mjöl och tillsatt socker. Det enda sockret är från den mörka chokladen, alltså.

Ibland luktar jag på bröd. Det luktar gott. Men jag saknar inte smaken.

Du kan göra en annan typ av kladdkaka, recept finns här.

Sen är det väl med LCHF, som med andra "dieter", det finns "fanatiker" och det finns de som kör en "light-variant".

Själv kör jag nog en light-variant, jag tillåter mig en knäckemacka, jag tar en bit potatis, jag äter sushi…IBLAND.

Maken är tuffare med sig själv. Han äter sushi, och tog en bit potatis midsommarafton, men det är hans enda fusk. Socker i alla former har han upptäckt att det bara inte fungerar längre. Inte heller pasta och matbröd. Magen packar ihop fullkomligt, så han avstår allt sånt.

Själv har jag helt slutat med sötsaker, får bara hjärtklappning, och äter inte pasta. I övrigt KAN jag, som jag skrev, äta en knäckemacka eller en bit potatis…och jag vägrar avstå min sushi. Men jag lovar att den färskpotatis jag åt på midsommarafton smakade ljuvligt…*ler*

alla LCHF:are äter nog kolhydrater. noll är det ganska svårt att komma ner i när tom ägg har lite…

Jo, jag kan sakna minnet av smaken (knepigt uttryck egentligen; minnet av smaken har jag ju!) och jag kan sakna situationen, att sitta och fika med andra. Men tanken på att aldrig äta kladdkaka mer - nja, jag gör ju egentligen bara ett kort uppehåll (som visserligen hunnit bli 2,5 år nu). Jag tänker mig att jag kan äta kladdkaka om jag vill, men det är ytterst sällan jag vill, och jag glömmer tanken på det mer och mer ju längre tiden går.

Och jag använder nog minnet av smaken…i stället för att äta kakor, så tänker jag en stund på hur gott det borde smaka, och sedan på att så gott smakar det inte. På något vis räcker det.

Jag äter ca 10-15 gram kh per dygn, men det är sånt som följer med grönsaker, ägg och mejeriprodukter.

Saknar inte "fikabröd", nån enstaka gång kan jag tänka på godis, men det är inte nåt probelm att avstå. Problemen kommer om jag INTE avstår..

Har någ typ samma känsla som Maia beskriver ovan, att jag kan känna att något luktar gott, t ex bröd, men att jag inte alls måste äta det för den skull.

Godis är annorlunda - numera tycker jag att disk- och tvättmedelshyllan och godishyllan på affären luktar exakt likadant. Bläk!

Kan bara hålla med Maia! Ibland kan jag tänka att "det var ju så gott med lite smågodis", men när dottern äter sitt lördagsgodis är jag inte ett dugg sugen.

Jag saknar alltså ingenting. Däremot saknade jag smör och grädde och ordentligt med kött och sås när jag kaloribantade tidigare. Därför tror jag att det är så lätt för mig att lchf:a - jag äter ÄNTLIGEN det som min kropp velat ha hela tiden.

Jag saknar minnet av smaken, för varje gång jag smakar på nåt konstgjort så är det äckligt. Och ajg mår ju hemskt illa av det också…

Naturligt däremot är mycket godare nuförtiden, och jag ser frukt och bär (rena utan tillsatt socker) som nåt jag kan äta vid festliga tillfällen i små mängder. Inte som mat, det är godis för mig.

I början tror jag att det är jätteviktigt att inte göra något fusk. När du sedan har lchf:at i minst 3 månader - då kan du smaka de där grejerna. Antagligen gör du insikten att det inte är lika gott som minnet tycker att det är. Anledningen till det är att smaken har ändrats och du blir känslig för socker.

Efter 4 månaders lchf smakade jag en liten bit tårta. Den var förvisso väldigt god men…. efter ett tag kände ajg mig helt berusad och  jag fick insikter att socker faktiskt är en drog. Socker i småååå mängder funkar bättre, men jag undviker allt sådant eftersom jag vill gå ner i vikt.

Jag känner mej som en inbiten lchf:are fast jag inte ätit längre än 11 mån, men jag gör det helhjärtat och är övertygad. Jag saknar inte kaffebrödet, snarare känner jag aversion mot det nu. Jag kan känna en viss längtan efter mjölkchoklad någon gång, men kommer också mycket tydligt ihåg hur illa det kändes efter den där chokladplattan. Jag tycker om kött, ägg och smör och njuter av den här maten som jag nu kan "unna mej" alla dagar.

Jag var också superstrikt i början, och egentligen fortfarande. Bara om jag är bortbjuden och det inte känns viktigt eller riktigt att låta bli kan det bli nån lite tårtbit eller brödbit eller så. Jag hör till dem som inte blir illamående eller så om jag äter lite mer kolisar.

Och jag är inte, och har inte varit, sockerberoende.

Jag kan ibland sakna själva längtan efter sött. Men som jag skrev i en annan tråd här så får det mig att må illa nu. Klarar inte ens att få in det i munnen. Åt lite jordgubbar på midsommarafton och det var nästan lite spyvarning där. Och jag menar inte efter en stund utan på en gång, så fort jag känner smaken i munnen.

Grönsaker äter jag max 2 gånger i veckan. Jag försöker hålla mig så nära fakir jag kan för jag mår bäst då.

Jag kan inte säga att jag saknar kolhydraterna för jag mår så himla bra nu och det gjorde jag inte förut.

Jag brukar säga att jag äter LCHF till 95 % och annat till 5 %. Det är inte "fusk" eller "fel" eller… , det är bara "annat".

I våras blev jag tvärsugen på potatisgratäng (OK, inte godis, men i alla fall…). Så här gick det till slut:

"Ikväll blev det äntligen av att laga potatisgratäng. Riktig, med mjölig potatis.

Det smakade någorlunda. Inte så där dundergott som jag mindes.

Jag är inte särskilt känslig för kolhydrater, så jag tror inte jag kommer att må dåligt i natt, eller i morgon.

MEN…HERREGUD så mätt jag är! Jag är så mätt så jag mår illa…det var evigheter sen jag kände av den känslan. Har jag en gång i tiden känt så nästan varje dag? Hu då.

Jag skrev i någon annan tråd att det bästa med LCHF för mig är den där behagliga mättnadskänslan. Jag är mätt och belåten, men mår inte illa, eller näst intill illa. Det stämmer ännu mer efter idag!"

Det tricksiga är att som "inbiten" LCHF:are så varken avstår jag eller egentligen saknar jag det som du pratar om. Kladdkaka, visst, om någon trugar, en tesked, men det är översött och jag vill inte ha. Jag kan äta det om jag vill, men jag vill inte.

Instämmer för övrigt med effie #4 - minnet av smaken finns där, men realiteten smakar inte så gott, som man minns, så i praktiken blir det… ingenting.

Visst kan man äta oftast-LCHF. Själv var jag inte så strikt till en början, men har blivit striktare med tiden. Det beror helt på vad man har för mål och vilken personlighetstyp man är.

Själv är jag nästan svagare för fikabröd än godis, men efter ett tag så ställer smaken om sig, och jorgubbar med grädde smakar väldigt sött och duger lika bra.

Så den söta smaken kan man få fortfarande. Det man inte får är "sockerkicken" i hjärnan som när man tex smällt i sig en full påse med godis på kort tid (men man slipper ju å andra sidan trötthet och dålig mage).

Sedan jag kom på mitt mumsiga mandelbröd kan jag inte hitta några anledningar att äta något kolhydratrikt.

Bär någon gång, men ptja, det blir ändå aldrig särskilt mycket om man inte äter bröd/pasta/ris/potatis/gryn/korn.

Jag kan tyvärr inte alltid hålla sötsuget stången. Men jag märker att jag vill ha helt andra saker nu när jag blir sugen. Mjölkchoklad som jag ääälskade kan jag bara inte med nu. Smakar alldeles för sötsliskigt! Jag skulle smaka nån slags mini-marsipanbakelse i höstas (älskade marsipan före LCHF) - och spottade nästan ut den! Den smakade läskigt kemiskt sött. Huvvaligen!

Så smaken har helt klart förändrats. Dessutom blir jag nöjd av en mycket mindre mängd.

Helt klart är att både huvudet och smaklökarna ställer om sig.

Jag håller mig till UFO ( max 5 gram kolhydrater/dag) eftersom jag mår bäst då och håller suget under kontroll.

Jag åt några jordgubbar och 2 pyttesmå potatisar i midsommar vilket faktiskt triggade sörsuget. Så jag avstår hellre!

Det gäller bara att hitta vart ens egna gränser går. Jag tycker inte det egentligen är fråga om att avstå eller unna sig (idiotiskt uttryck!) utan jag väljer själv och tar konsekvenserna av mina val.

Jag unnar mig att må bra!

Skulle "unna mig" en glass i nu i helgen, midsommar o allt.. Fy fasen va äckligt det var! Hette typ cookis 'n cream lr nått i den stilen. Smakade torrt, trist och KEMISKT!!! Aldrig mer.. o jag som stog länge o väl o valde o riktigt gottade mig i förväg.. hade räkt med i förvägstanken. Gick o va irriterad resten av dan istället, för att det fasen inte gick att tandborsta bort smaken o glassklumpen låg o skavde i magen.

Och juice som man druckit så mkt av tidigare, för det är ju "nyttigt" har oxå omvärderats. Sambon utbrast (oxå i helgen då vi bodde samman med några andra vänner) att "fy fan, vad har ni gjort med den här juicen???" Ingenting säger de andra och ser frågande ut.. hihi.. var inte ens bara en väldigt söt smak utan det var rent äckligt.. blir det nån mer juice alls i fortsättningen ska det nog va riktig färskpressad.. som LYX!

Jag blev lite stäld över mig igår kväll… jag hade handlat jordgubbar och grädde som jag och gubben skulle festa på. Skar upp/ner jordgubbarna som jag alltid gör, på med massor av grädde och började äta. Efter en stund "upptäcker" jag att jag glömt hälla i socker! Jag som alltid har i socker, massor av socker.

Det smakade jordgubber och grädde -> inte socker, jordgubbar och grädde som innan. Gubben tog däremot socker för oss båda så socker-fabriken går ändå inte i konkurs

En annan ting jag har upptäckt är att jag har 2 paket med nötter stående här brevid datorn -köpte dem istället för godis då jag började med LCHF, men hittills har jag inte varit godissugen så jag har inte behvöt öppna dem. Konstigt!

#18

Jag har tänkt precis som du, alltså funderat på att "unna" mig en enda köpeglass i år: Magnums nya lyxglass. Men när jag tänker närmare på det så är jag faktiskt övertygad om att jag kommer att må pyton efteråt. Har aldrig gillat Magnum, de är liksom för mycket. Men den nya verkar ändå lite lockande med mandlar och vanilj….

Däremot ska jag testa att göra egen glass! Hade sån tur att en kompis hade en gammal glassmaskin som bara stod och dammade

Saknar inga utpräglat söta grejer, men öl och tortillas fuskar jag med ibland, de smakar lika ljuvligt som alltid.

#15

"Sedan jag kom på mitt mumsiga mandelbröd kan jag inte hitta några anledningar att äta något kolhydratrikt."

mikaelj - Hur ser receptet på ditt mandelbröd ut?

VH/K.

Jo, jag kom på en sak jag saknar - att kunna köpa en glass ute på stan. Men de har tyvärr blivit alldeles oätliga de senaste åren; såååååååå sötsliskiga

Kul att läsa vad ni andra skriver.

Jag har ätit LCHF sedan slutet av februari -09. Jag har under den tiden "unnat mig" eller vad man vill kalla det, färskpotatis vid två tillfällen. Första gången vi kokte här hemma, en liiiten potatis med lika mkt smör. Andra gången på midsommarafton då jag åt hela fem smååå potatisar med lika stora smörklickar. Att jag sedan hade fri ätning av jordgubbar med grädde på midsommaraftons kväll är inget jag unnade mig, det hör till!

Däremot vet jag att jag inte åt något de första månaderna. Däremot vet jag att jag efter ett tag reagerade när jag drack mjölk. Det var så otroligt sött!!! Jag som tidigare kunde gå in på bageriet och köpa ett tiopack småkakor eller nåt sånt och vräka i mig på eftermiddagen på jobbet.

Jag saknar inte det alls, när det ska vara extra festligt gör jag antingen ostkaka med keso eller äter mörk choklad. Det är vad jag bär med mig på kalas osv för det är så gott ihop med kaffe.

I morgon vet jag att det vankas smörgåstårta på jobbet. Jag tror jag hoppar över för jag ska på möte när de andra ska fika men om jag är med så äter jag fyllningen och lämnar brödet, för det är jag ändå inte sugen på.

För mig är det jobbiga inte själva maten utan det sociala. Om jag blir bjuden på middag hos nå'n så kan väl huvudrätten funka. Man hoppar över pasta/ris/potatis och tar mer sallad och sås som kompensation men efterrätten. Egentligen vill jag inte ha typ en Tiramisu men när mina vänner ställer fram den så vet jag att dom jobbat och gjort sig för. Känns heldumt att hoppa över den. Men det är som sagt ett socialt handikapp och mina vänner har börjat lära sig hehe.

Jag är då och då i situationer då det inte känns artigt att inte tacka ja till något med kolhydrater eller på resa då det bara erbjuds något med kolhydrater. Jag försöker förstås minimera "skadan", men jag tog t.ex. emot kexchoklad till kaffet på flygplanet - jag som inte ätit kexchoklad på evigheter.

Det som händer är att det smakar rysligt sött. Jag blir inte sugen på mer och DET hade jag blivit förut.

Magen reagerar mer om jag måste äta stärkelse som potatis än om jag äter "renare socker".

Men eftersom jag får ont i magen av att äta ex lite bröd, så är det inte så svårt att avstå.

Jag är inte strikt (utom att undvika mjölkprodukter), och det blir en del efterrätter, och även fika någon gång ibland ute.

Efterrätterna lagar jag ju själv, och tar alltid väldigt lite socker, så de är lagom söta, men nu gjorde min dotter chokladglass med 85%-ig choklad, men med socker enligt receptet. Den blev god, men alldeles för söt, och eftersmaken är inte bra. Så min tanke att någon gång i sommar prova en Magnum (för att se om jag får ont i magen av mjölken) är det lika bra att ompröva, den kommer att vara äckligt söt helt klart.

Annars har jag nog tänkt att leva så här i resten av mitt liv. Det jobbiga är inte att undvika kolhydrater, det har jag valt själv (på min nivå), utan det jag inte valt - mjölkproteinallergin.

Jag tycker det är otroligt svårt att undvika kolhydrater - speciellt hos svärmor. Här om dagen hade hon gjort kyckling och färskpotatis… Jag tar någon liten potatis, lite sås - den är gjord på mjöl och pyttelite grädde. Efterrätt inlagda persikor med grädde …. så svårt. Vill inte gör henne ledsen, dessutom är hon fettskrämd OCH vill mitt bästa - som hon har lärt sig. SUCK

Jag vet inte med er men jag har "alltid" lite mörk choklad med i väskan för att kunna rädda mig ur tårt/kak/godis-situationer och det har funkat jättebra. Säger att jag avstår Tårt/kak/godis för jag inte mår så bra av så sött och så tar jag en ruta mörk choklad istället.

På midsommar när jag åt jordgubbar såg ungarna ut som frågetecken ( de är 6 o 8) och undrade varför jag åt jordgubbar, jag äter ju inget som är sött… svar´slös blev jag i alla fall…

Jag glömmer att vara sugen på allt det där man inte längre får äta. Bröd luktar gott, men jag får magknip och magen packar ihop direkt när jag käkar mjöl, så det gav jag upp för ett antal månader sedan och saknar det inte det minsta. Till kaffet lyxar jag med stött kardemumma i kaffet med grädde eller äggmjölk istället. Bullen i kaffet liksom. Om man nu tvunget ska ha kaffebrödsmaken. Svärmor och hennes mor lider mer av att aldrig kunna bjuda mej på "riktigt fika", stackars mej som inte får något till! Jag orkar inte förklara för 725e gången att det räcker med kaffet för mej - JAG ÄR NÖJD! Dom kan aldrig förstå det, vana att stoppa muffins och bullar i klykan såfort dom ser en kaffemugg…

Midsommarafton skulle jag käka några små potatisar och några sillbitar från buffén, men efteråt kom jag på att jag hade glömt ta det.

Jag har varit värsta sockergrisen alltid, så jag trodde inte jag skulle kunna känna så här. Jag tål i och för sig socker bättre än mjöl. Jag får bara lite hjärtklappning när jag får i mej lite för mycket socker (varför sockrar folk vispad grädde??).

Jag har aldrig förbjudit mej att äta nånting, jag har bara gjort aktiva val. Det låter helylle, men det är sant. De gånger jag "syndat" har varit väl övervägda, och när jag ser tillbaka nu har det väl varit totalt onödigt ur matsynpunkt, men det har också gett mej en hel del insikter om hur mycket som förändrats. Jag vet bättre vad jag tål, och upptäcker att saker inte smakar sådär gott som man minns det när man var allmänt bedövad. Det ger en slags trygghet att veta att jag äter vad jag vill, för jag vill ju äta så här.

Tycker också att det är svårt att säga nej ibland. Mest med tanke på att folk har fixat och gjort sitt allra bästa. Klarar mig i de flesta fall som ex vis på midsommarafton - hoppade över potatisen och sillen, men ett par jordgubbar slank ner och det mår jag inte dåligt av.

I kväll ska vi ha sommarfest på jobbet - det blir gravad lax t förrätt - ok - litet kan jag äta, varmrätt blir fläskfile med sås och rotfrukter o sallad. Blir kött, sås, sallad. Vet att den cf som serveras till laxen är lätt-cf och blir aningen försvivlad - men det är en måltid och den borde jag klara. Jag brukar inte må alltför illa av några kolisar extra, men det får inte vara regelbundet. Kan bli konstig i magen om det blir för mycket. Får dock inte ökat sötsug så det är inga problem att börja om med max 12 kh per dag.

Jag saknar inget godis eller bakverk. Men jag kör UFO just nu och saknar då mjölkprodukterna. De ryms inte i UFO.

Är jag borta så kan jag äta lite av kolhydraterna om det inte finns något annat att välja, men det brukar inte funka så bra, magen protesterar.

Jag äter aldrig kolhydratstinn mat med flit. Det kan hända att jag någon gång känner mig sugen på något sött, men jag botas från mitt sug bara jag tänker på den obehagliga känslan i magen som följer på intagandet av sådan föda.

Om jag är hos någon och fikar kan jag ta en liten bit av något utan att det triggar sötsuget…men det har kanske hänt max 1 gång i månaden.Är jag ute på fik brukar jag köpa en liten bit 70% choklad eller be personalen om en smörgås utan bröd……då brukar man få endel förvånade blickar från både personal och gäster.

På midsommar hade jag planerat att äta lite Janssons frestelse men inte var det så gott som jag minns det  och efter ett par timmar blev händerna svullna och ömma så det verkar som om stärkelserika kolhydrater är det sämsta för mig…

Tror att jag har en "fördel" där med att ha en reumatisk sjukdom…ingen trugar ju mig då jag säger att jag får ont i lederna av att äta vissa saker som man hör att överviktiga råkar ut för.

Jag anser att jag är rätt strikt, men jag äter sötsaker om jag vill och tycker att det är gott. Det kan röra sig om en kubiktum (?) kaka på nåt kalas, 3-4 lösviktsgodisar eller en kula glass t.ex. Och så äter jag gärna bär och grädde nu på sommaren.

Jag mår inte dåligt av detta och det har ingen som helst effekt på vikten heller. Jag kan avstå, men vill jag inte avstå så låter jag bli. Visst kan jag känna sötsuget bli mer uttalat om jag "unnat" mig något sött, men det går snabbt över eftersom det är så sällan jag äter sånt.

Jag var en aning besvärad över mitt smaksinne ett tag, då jag var extremt känslig för just salt och sött. Jag kunde inte äta bacon eller fläsk, inte någon slags korv och t.o.m. bearnaisesås smakade för mycket. Nu tycks det ha stabiliserats något och jag kan äta vad jag vill utan att det smakar för mycket, vilket jag faktiskt föredrar.

Jag har ätit enligt LCHF i fem månader. Jag har inte längtat efter nånting alls, egentligen. Jag bara lämnade bort  mjöl, potatisar, pasta, socker, men mjölkprodukter har jag ätit.

För två veckor sedan föddes mitt barnbarn. Jag fick samtalet klockan 6 på morgonen och kunde naturligtvis inte sova mera, utan kokade kaffe och tänkte att nu en sådanhär festmorgon skall jag fira och sätta socker i kaffet. Men hu, jag fick kasta kaffet, det smakade alldeles fel! Inte alls som jag minns att det borde.

Det med kaffet har jag märkt av oxå, glömmer ibland att lägga i suketten o märker det inte ens förrns koppen e nästan tom. Det var ju gott ändå lixom. Kanske e dax o sluta helt med de där egentligen så fåniga plupparna.

Angående den sociala biten som några av er tar upp här så har jag lärt mig att stå på mig. Visst har det höjts en del ögonbryn men med tiden har folk fattat att jag mår bra av lchf och att det har fört med sig många hälsoförbättringar för mig.

Vissa bekanta kan det vara jätteknepigt att säga nej till. Men då kör jag med "doktorn säger att jag inte ska äta det här" och det funkar. Och jag ljuger ju faktiskt inte för både doktor Annika och doktor Andreas håller ju med!

Glömde tillägga att det som är jobbigast i sociala situationer för mig är mer att se hur andra som säkert skulle må mycket bättre på den här kosten ändå inte är mottagliga för argument eller "bevis" i olika former.

Att sitta och se hur föräldrar proppar i sina små glass och läsk och godis eller höra hur de säger "men det är ju så gott med bröd" osv kan göra mig totaltokig inombords.

Då lugnar jag ner mig med lite extra smör!

Det där har jag ockås märkt att folk tycker synd om mig som inte får äta bullar, tårta, kakor etc. Själv tycker jag synd om dom som jämt måste proppa i sig massa sötsaker. Det är som någon skrev ett aktivt val och jag känner aldrig att jag avstår. Har inga problem att sitta och ta en slät kopp kaffe när andra äter tårta.

Men när jag äter något sött då är jag kräsen, det ska vara riktig glass, inget GB-skit. Det ska vara hembakt och hemlagat om jag ska befatta mig med det. Och så räcker det med en liten portion. Tack och lov är min omgivning förstående och stöttar även om de inte äter så här själva. Tvärt om när vi bjuder hem släkt och vänner är dom helt lyriska över den goda maten och vräker i sig gräddsås och hemlagad bea. Det är härligt att se.

#39 Oo ja vad jag känner igen mig!! Min morbrors fru som har högt Blodtryck, migrän och ofta är förkyld började med stor entusiasm i höstas men gav upp efter två (!) veckor eftersom hon inte gick ner i vikt. Den troliga orsaken till det var att hon fortsatte äta bröd! Men hon konstaterade bara att det inte var något för henne eftersom hon måste ha bröd…

Min svärmor äter statiner pga högt kolesterol (trots att hon är hjärtfrisk) och är även på gränsen till att få diabetes typ 2. Drog med henne till en föreläsning med dr Dahlqvist men icke. Jo hon tyckte att det Annika sa var logiskt och bra och hon har faktiskt börjat med bregott och vispgrädde istället för en del av lightprodukterna. Men det är ju så besvärligt att hitta alternativ till potatis, pasta, ris och smörgåsar, inte minst. Och kakor måste man ju ha! Vi har överöst henne med recept och tips men si det går inte för sig! Suck!

Så vi har konstaterat att det är ingen idé. Det enda man kan göra är att själv fortsätta och må bra och på det viset kanske göra någon nyfiken.

men om morbrors fru måste ha bröd kan du ju baka LCHFbröd och bjuda henne på, så hon ser att det faktiskt finns riktigt bra substitut, de grova bullar jag gör ibland kan ingen märka att de inte är "riktigt" bröd.  Och mitt tunnbröd är så gott att folk (kolhydratsätare) vill ha receptet.

Jag har skickat alternativa brödrecept till henne, flera stycken (vi bor ganska långt från varandra och ses inte så ofta). Men icke sa nicke.  Däremot tror jag hennes dotter använder recepten eftersom hon är glutenallergiker!

ah… hopplöst fall! 

#42 Då vill jag också ha recepten! :-)

tunnbrödet finns bland brödrecepten: tunnbröd, alt. till finncrisp. Läs # 10 och det näst sidta, om nu ingen skriver nåt mer där innan du hinner dit . i början hade jag lite mjöl i dom men de senaste gångerna har jag kört helt utan mjöl.

Brödbullarna har jag beskrivit på flera ställen, senast i dag i någon tråd…

det är malda frön/nötter valfri blandning, 2-3 dl. lite husk (halv dl) lite smält smör och ett par ägg, gnutta bakpulver, salt,  blanda låt svälla, verkar det för torrt, ta i lite vatten, för löst ta i lite mer av mjöl eller husk. forma bullar med ett par skedar om det inte funkar med handen,lite flingsalt, solrosfrönm sesamfrön eller någon örtkrydda ovanpå.  och grädda. Jag kör 150 grader varmluft tills de verkar klara.

#19 Jag åt marängtårta för ett tag sedan. Marängbottnar, vispad grädde och jordgubbar. Först var det himmelsk, bara grädde och gubbar i den tuggan… sen kom marängen… Bläää va sött och konstgjort det smakade…

#27 Jag ska oxå testa Magnums nya i sommar, fanns en chokladstinn variant som SÅG god ut…. fast det lär den väl inte vara! Inga problem, finns ju alltid LCHF-chokladmousse att ta till!

#29 Så smart du är! Att jag inte har tänkt på det! Att ha med mig mörk cholkad till kaffet! Så smart. Kan tom tipsa svärmor att det är DET jag vill ha till fikat i fortsättningen -> hon vill mig så väl så även om hon inte förstår eller tror på det så skulle hon köpa det för min skull.

#34 ÄR det DÄRFÖR det känns som ringen blivit mindre sedan igår. Jag "hamnade" i en situation igår som gjorde att jag "löste problemet" med att tröst äta  men bara lite för sedan mådde jag illa. Idag är det bättre förutom magen …hum kör ett själv-renings-program

Igår hade vi en lite lite bjudning, vi grillade. Jag har mått så jäkla dåligt i natt - hela kroppen speciellt armarna har kännst helt stirriga i skelletet. Så jävla obehagligt. Fast nog inte konstigt. Jag har sista tiden ätit "mem-lchf" (mer eller mindre - lchf) men igår så blev det grillat, klyftpotatis, vin, chokladpudding, vingummi och läsk-cider!

Idag har jag ont i magen, det stirriga i kroppen har nästan lagt sig, lös i magen, snörvlig och mår allmänt skit. Jag är nog botat från socker och kolhydrater nu. Låg i natt och bara längtade efter idag då jag ska börja med lchf "på riktigt" (det blir en annan tråd)

Jag längtar efter VATTEN och efter att denna känslan i kroppen ska gå över. Fy för den lede vad jag mår.

Jag tänkte att igår kväll var "kvällen före" eller "sista kvällen" … kan väl inte säga att jag ÖVERÅT men jag åt kolhydrater mer än jag gjort sista tiden ….

Men det är slut nu … jag har blivit "frälst" vill aldrig må så här igen. Underligt nog kan jag inte komma ihåg att jag kände mig så här i kroppen så jag åt som vanligtmed kolhydrater - kan man bli extra känslig om man låter bli kolhydrater ett tag?

Måtte det gå över snart…

Jag brukar försöka få över de värsta "motståndarna" på lchf-tänket genom att bjuda dem på mat. De allra flesta blir positivt överraskade av att det är så GOTT men sen märker de - ofta till sin egen förvåning - att de inte saknade potatisen eller pastan eller riset eller brödet.

Jag kanske inte har övertygad alla precis. Många säger ju "jag är inte överviktig så det här är inget för mig". Men de flesta slutar i alla fall med lättmargariner och lättprodukter och går över till smör och bregott och riktig grädde.

Men apropå trådens egentliga fråga så får jag väl revidera mina svar lite. För jag äter ju faktiskt ägg flera gånger i veckan och där finns det ju lite kolhydrater.

Jag trodde åxå i början att jag nog skulle unna mig nån gång…………. men så var jag på ett bröllop ca 3 mån efter min start o tog en bit prinsesstårta som förrut varit min favvo.

Blääääääääääää va sött o sliskigt det var, 4 mån senare var det jul o jag provade marsipanbröd Anton Berg åxå en favvo, inte gott det heller. Så nu provar jag inte ens, här blir det nya godsaker som choklad med 86% halt i grädde o ev mkt lite sötningsmedel.

När jag går förbi godishyllorna i butiken känner jag den fräna kemikaliedoften av socker o kan då verkligen inte tänka mig att äta sånt igen.

Bär däremot har jag ätit en del av o det ska jag fortsätta med, naturligtvis med en bamsig klick grädde

jag har också gått och tittat på godishyllan , det finns sorter där som jag kunnat döda för tidigare… nu… gäääsp

Usch, jag mår forfarande dåligt. Är super super trött och darrig i kroppen. Men jag har idag inte ätit kolhydrater. Denna darrigheten kom efter igår och allt socker. Ska aldrig aldrig igen äta socker och dricka läsk-cider.

"Glass" kan man göra själv. Kör turkisk youghurt 10% med lite frysta hallon i matberedare. Kan ätas direkt eller frysas en liten stund innan. Gott