Frossar du i fett blir du mätt längre och/eller får fettdiarré för att kroppen har begränsad upptagningsförmåga.

Äter du såpass mycket fett att kroppen inte behöver ta av sina egna lager kommer du inte att gå ned i vikt.

Enda rådet jag kan ge är att hitta sättet som passar dig.

Men börja med att lägga upp en liten portion. Kanske hälften av vad du brukade äta. Ät sakta, låt det gå en stund och känn sen efter om du fortfarande är hungrig.

Båda kan stämma. Det allra viktigaste är mycket riktigt att inte svälta, och det gäller alldeles särskilt i början när man ska förmå kroppen att börja bränna fett istället för socker. Man kommer heller inte att gå upp av mycket fett om man inte samtidigt äter kolhydrater, eller har högt insulin av andra skäl, typ stress eller sjukdom.

Sen finns det en del som har störda mättnadskänslor, och fortsätter äta fast de egentligen är mätta. Då får man all energi man behöver från maten, och behöver inte plocka från lagren, och kommer då alltså inte att gå ner. Det är något man kan behöva börja fundera över om det har gått flera månader (ett halvår kanske) och det fortfarande inte händer något med en reell övervikt. (Ett annat skäl till att man inte går ner i vikt kan ju vara att kroppen tycker den är lagom som den är.) Ett sätt att testa om man äter för mycket är att bara äta halva portionen (eller 3/4 av den), spara resten, och sen efter ½-1 timme får man ta resten om man verkligen är hungrig då.

#0, Jag tillhör den tidigare skolan, jag tror att det är bättre att hålla förbränningen uppe än att försöka hamna på "energiunderskott". Jag vet inte om det är det snabbaste sättet att gå ner i vikt på, men jag är övertygad om att det är det hälsosammaste sättet att göra det på. Men det betyder förstås inte att man ska trycka i sig en massa mat fast man är mätt. Men äta sig mätt ska man definitivt göra tycker jag, hur mycket som än krävs för det.

Men det hjälper ju inte dig, du kommer inte att få ett enda svar här, för folk har olika åsikter i frågan.

Det enda du kan göra egentligen är att testa båda alternativen och se vad som fungerar bäst för dig.

Ja, man får prova sig fram.

Ett sätt är att tänka: Minst så mkt fett i gram, som du äter kolhydrater och protein i gram tillsammans. Gärna mer, vissa äter mycket mer än så.

Tänk på att många proteinkällor ju innehåller fett i sig själva och då behöver du inte lägga till så himla mkt extra fett. Andra källor är magra, då får man lägga till.

Viktigt att du äter dig mätt och nöjd.

Lycka till!

Jag skulle säga: om du precis har börjat med LCHF, så ät så mycket du vill. Det handlar först om att vänja sig och kroppen vid ny mat och ett nytt sätt att tänka på mat. Upptäcker du efter några månader att det inte funkar som du tänkt, får du börja justera. Ofta äter man mycket mer i början, och så minskar portionerna efter hand, när man inser att man inte behöver lika stora mängder som förr. Det brukar ge sig.

Oj, bara några minuter har gått  och redan har jag fått en massa vettiga förklaringar!

Tack snälla ni som svarade!

Jag håller mig till skaldemanläran och frossar och mår bra…men som sagt testa skola nr 1 först…. och njut. Funkar inte den - byt skola!

Tänk på procenten

Lägger till lite till det jag skrev ovan..

Det jag skrev låter lite som om jag förespråkar rätt lite fett, uttryckte mig lite luddigt. Det gör jag inte. Fett mättar och är nyttigt. Finns inget skäl att vara snål..

Ät fett!!

Alla verkar vara olika. Jag tenderar att få fart på förbränningen och gå ner fort i vikt ju mer jag äter. Andra måste begränsa kalorimängden i viss mån för att kroppen ska börja tära på reserverna.

Det gör inget om du hinner bli hungrig mellan måltiderna. Men att gå hungrig länge är en dålig idé. Du kommer dock sannolikt att upptäcka att hungern plötsligt sitter i magen, vilket är en ganska trevlig känsla. När man är hungrig efter kolhydratrik mat, brukar det ju snarare kännas irriterande jobbigt, som trötthet, grinighet och bristande koncentration. Men nu för tiden får jag helt enkelt aptit istället för blodsockerfall.

I övrigt håller jag med #6 - räkna inga kalorier i början. Se bara till att fokusera på fettet och ät så mycket du vill. Många - däribland jag - äter väldigt mycket under omställningen. Nästan så mycket att man trodde att det var något galet… Men lugn, det dämpar sig så småningom! Och man kan minska i vikt trots ett högt kaloriintag.

Fast Sten Sture tycker inte att man kan äta hur mycket som helst. Det säger han ifrån å det bestämdaste om jag uppfattat honom rätt.

Jag skall tipsa honom om den här tråden så får vi se vad han svarar.

Jag börjar undra om kvinnor måste hålla lite mera koll än männen pg av hormonerna????

Tror som du Luccy - det är hormoner som spökar och vi har fler sådana som dansar hambo mellan varven.

Kan man inte få vara man i några månader o bli av med några valkar o lite vikt…………………….. SEN blir jag gärna jag igen, suck

#15 Gillar idén..

I Sten Stures bok står det mycket riktigt att den som överäter kommer inte gå upp i vikt (så länge som denne håller nere kolhydraterna) men att man kan frossa sig ner i vikt stämmer inte att han står för, står ganska klart och tydligt att om kroppen får all energi den behöver från maten går man inte ner i vikt, vill man gå ner i vikt ska man äta sig mätt men inte mer. Behöver man bara hålla vikten kan man äta lite mer om man vill, men varför man skulle vilja äta sig mer än mätt förstår jag inte direkt…

Man behöver inte äta sig övermätt - det poängterar också Sten Sture - utan det räcker att man äter sig lagom mätt. Och när tiden går så märker man att man orkar inte äta lika mycket som förr. Om man försöker kämpa emot det så är resultatet platå.

Jag har börjat inse att jag läst böckerna som f-n läser bibeln så här dras ner på mängden sedan ett tag.

Jag är en matglad person och åt väldigt mycket i början på min viktminskning. Det var rätt då. Numera äter jag som folk gör mest. Jag lyssnar på min kropp.

Det finns ingen anledning att eftersträva jättestora portioner, särskilt inte om man har en rejäl övervikt. Då ska en del av födan komma från våra lager! Man ska göra som alla andra däggdjur, äta sig ohungrig. När man inte är hungrig längre slutar man att äta , även om man har mat kvar på tallriken…

Att äta så at man får paltkoma en halvtimme efter måltiden är inte snällt mot kroppen. Och vi ska vara snälla mot vår kropp.

Hur mycket vi ska äta avgör vår kropp. En del behöver mycket mat, andra behöver mindre. Risken för att vi ska gå upp i vikt på GI-Noll! är minimal. Men däremot går vi inte ner om vi ger kroppen allt den behöver via munnen.

Sten Sture

Tusen tack till alla!

Särskilt tack till Hr. Skaldeman för ditt klargörande!