Jag har inget sug efter varken potatis, pasta eller ris och tänker inte äta det igen. Känner jag för att äta frukt så gör jag det men det händer bara ett par gånger om året men blir jag sugen så äter jag frukt.

Det brukar vara så att medans man går ner i vikt måste man vara strikt, sen när man nått sin målvikt kan man lätta lite på tyglarna men inte för mycket, då går man ju upp igen.

Jag kommer aldrig att sluta dricka öl, dvs flytande bröd, men andra spannmålsprodukter kommer jag med glädje vinka hejdå åt, det var ju de som gjorde mig sjuk och fet från början.

Jag äter lite frukt ur egna trädgårdsodlingar ett par veckor på sensommaren bara för att jag vill och går då alltid upp ett par kilon.

Åt jag så året om skulle jag snabbt hamna en15-20 pannor upp i vikt igen.

Har definitivt inga ambitioner att ställa till det så för mig själv igen..

Paj! Näver again

Trappa upp till varierad kost? Jag har aldrig ätit så varierad som nu, och samtidigt lyxig god mat utan dålig samvete.

Vikten har blivit en bisak för mig (nu när jag har gått ner:)) Däremot hälsoeffekterna tänker jag inte riskera. Har jag en gång bevisat  att jag inte tål kolhydrater, så finner jag inte ngn anledning att variera med de. Innehållet är det samma oavsett om det heter bröd eller frukt. Om jag var nötallergiker, skulle jag inte heller trappa upp med nötätandet när jag väl har blivit bättre:)

Men det är förstås olika hur mycket man tål. Men jag skulle aldrig ge upp min goda smörsås för att äta en frukt i stället. Och äter jag både och, ja, då går jag upp i vikt igen.

Väldigt mycket av vad som skrivs här på Kif är råd till nybörjare, och då är det naturligt att de mer ovanliga inslagen i kosten betonas. T ex kokosfett, mycket ägg osv.

Under två år av LCHF har jag aldrig varit superstrikt, men fått vissa principer när det gäller ätande.

Största delen av min mat är ren LCHF för att den är så god!

Jag kommer aldrig mer att äta en kost som t ex innehåller bröd minst en gång om dan och ris/pasta/potatis minst en gång om dan. Det beror först och främst på att den mättnadskänsla man får av dessa produkter är så obehaglig. Jag kan pilla i mig lite potatis, ris eller bröd om jag t ex är bortbjuden, jag får inga andra problem av kolhydrater.

Lustigt nog har följande princip visat sig vara den viktigaste: Eftersom min LCHF-mat är så god, ska också min icke-LCHF mat vara riktigt god!

Det rensar bort väldigt mycket, kan jag lova! Visst kan jag äta ett äpple, men då blir det inte de halvårsgamla från Argentina, utan ett nyplockat, färskt från trädet! Jag äter aldrig de trista gamla småkakorna till kaffet, men bjuder någon på nybakad rabarberpaj smaskar jag i mig!

Hoppsan - nu upptäckte jag vad som har hänt: LatMask har blivit GOURMET!

Nåja, nu vet jag inte riktigt på vilken nivå du tänker lägga dig, men kanske kan mina idéer vara till någon hjälp!

Efter två års lchf känner jag starkt att jag aldrig kommer "vända åter". Även om jag kanske längtar efter frukt ibland, eller bröd, så gör min mage uppenbarligen inte det. Kroppen säger väldigt tydligt ifrån, den föredrar en kost utan bröd och socker. Jag väljer självdisciplin framför migrän, alla gånger. Det är ingen tvekan om att man måste utöva självdisciplin ibland.

Saknar inte kolhydraterna alls.Jag har inga problem med att variera kosten utan ris/potatis/pasta/.

Kommer förmodligen att äta öka andelen kh i sommar med jordgubbar,plommon och annat gott men i begränsad mängd och kommer inte att börja med ris/potatis/pasta igen.

Äter sedan jag började i november strikt LCHF med under 10g kh per dag och har inte haft någon smärta i lederna sedan jag började.Inte heller hittills behövt få kortisonsprutor i knäna som jag tidigare fick 4gr/år.

Hade tidigare daglig värk sedan 5 år tillbaka som inga smärtmediciner kunde lindra.

Inte svårt att motivera sig då,eller hur

Mjölprodukter är borta för alltid! Frukt äter jag nästan aldrig, men det är inte av princip, blir jag sugen så tänker jag äta en. Några få potatisar tänker jag äta i framtiden. Och vissa söta efterrätter kan slinka ner ibland - kan bara inte låta bli… Men i stort sett är det LCHF for life som gäller..  (Dagsläget alltså - vem vet hur verkligheten ser ut om ett år, kanske nya rön om det mättade fettet…

(Jag håller koll både på kolhydrater och kalorier just nu.)

Har stort energibehov och äter mycket, annars försvinner jag. Får alltså plats med en del kolhydrater utan att energikvoten blir fel. Det kan bli bär, frukt, en liten kakbit eller en tårtbit om det bjuds på fest. Men jag är noga med att det aldrig får bli för mycket eller enbart kolhydrater.  Den som varit starkt sockerberoende bör nog vara försiktigare. Men gröt/pasta/potatis/ris/couscous - aldrig mer!

Jag kommer nog aldrig mer att äta potatis, och sannolikt mycket lite frukt, och bara begränsade sorter. Jag sörjer inte för det. Det finns ju kött och fisk man kan äta i stället.

Jag kommer att äta såhär i fortsättningen. När jag är nere i normalvikt (snart där) så kommer jag att öka på grönsaker och t.ex. nötter, men inte stärkelse-  och sockerrika livsmedel som potatis, bröd, pasta eller frukt i den mängd som rekommenderas av SLV. En frukt som dessert någon gång kanske fungerar, precis som hallon gör det nu. Vad vet jag. Men jag kommer aldrig att inbilla mig att det fungerar med frukt eller bröd som mellanmål eller som mat.

Jag är normalviktig och har blivit fri från en massa infektioner på den här kosten.

Jag äter inte så strikt. En del rotfrukter, nötter, lite bär eller frukt någon gång. En liten eller halv potatis, en sked ris någon enstaka gång.

Jag kommer troligen aldrig äta vete, jag mår så dåligt av det. Jag är tveksam till annat spannmål också, men kanske att jag skulle kunna göra havregröt på hel havre som blötlagts över natten för att få bort fytinsyran.

Problemet med de flesta kolhydratbomber är ju att de antingen är näringsfattiga eller innehåller näring plus en massa antinutrienter som gör att man inte kan tillgodogöra sig näringen. Det går att göra dem rätt så nyttiga, men då krävs det behandling, groddning, fermentering, blötläggning, surdegsjäsning etc. Jag funderar på att testa lite sånt, mest av miljöskäl. Grodda kikärter kanske, blötlägga linser, grodda quinoa. Men jag inbillar mig inte att det skulle bli nyttigare för mig.

Jag har blivit av med min vardags-astma med LCHF. Jag vill inte ha tillbaka min vardags-astma.

Jag är normalviktig och har inga metabola problem. Därför är jag inte tvärstrikt vad gäller grönsaker/rotfrukter/frukt utan låter det flyta och stämmer av mot vikt och hälsa. Vill jag ta en äppelklyfta gör jag det, vilket sker kanske en gång i veckan.

Poängen är att jag oftast inte vill, inte att någon annan eller något regelverk säger att jag inte får.

Jag kommer aldrig att börja äta på ett sådant sätt att min hälsa hamnar där den befann sig för några år sedan.

Jag har ätit lchf i ca 2 år.

Är nu normalviktig och normalfrisk! Det jag undviker är spannmål. Nötter och rotsaker äter jag lite av. Även lite frukt och när jag är borta kanske potatis med. Men bröd blir jag dålig i magen av och får finnar och kanske i förlängningen fler bekymmer, inte värt det för mig alltså.

LCHF för livet-

Efter 5 mån som LCHF:are så tror jag att jag kommer unna mig lite mera kolhydrater när jag blir normalviktigt. Just nu har jag dock ca 35 kg dit.

Jag saknar grönsaker o grovt bröd, resten kan jag faktiskt vara utan om det ger mig stora hälsovinster.

jag har bara ätit  lchf i 6 veckor nu , men med de korta facit i min hand så kommer jag att fortsätta som jag gör , har inte mycke att gå ner  ca 5 kg men jag mår mycke bättre, magen e lugn o sötsuget e borta. Ja jag kommer så småningom att ta om det bjuds o andan faller på tex choklad. Men just nu har mitt behov stuckit sin kos….. aldrig mer pommes o limpa

Jag vet inte riktigt hur jag kommer att göra när jag väger normalt igen. Troligtvis kommer jag att äta potatis ibland i alla fall, det är trots allt min älsklingsmat i alla former. Fasar för när nypotatisen kommer till sommarn, kommer få sitta hemma jämt för jag vet inte om jag fixar säga nej om jag blir bjuden.

Jag har ätit så här i tre år i sommar och min diabetes är "borta". Aldrig, aldrig ska jag unna mig att få den tillbaka.

Jag har ätit lchf sen i mitten på nov i fjol. Jag trodde då att jag, när jag når min målvikt, skulle plocka in kanske nån potatis ibland eller nåt. Det är bara det att nu känns det inte ett dugg lockande längre.

Potatis har jag egentligen aldrig riktigt tyckt om än i mos och som strips. Ris klarar jag mig bra utan då jag bara ser det som meningslös utfyllnad. T.o.m. pasta som jag åt varje dag förut känner jag inget större sug efter och det finns low-carb varianter om jag nån gång känner att jag "måste" äta det. När jag nått min målvikt och är nöjd så kommer jag eventuellt att öka kolhydratintaget något men inte i närheten av vad jag åt tidigare.

Eftersom jag jojobantat hela mitt vuxna liv (är 27) med diverse svältmetoder (kaloribantning) så har jag på något sätt förstört min metabolism känns det som. Jag har gått ner 8 kilo sen vi la om kosten till LCHF. Kroppen släpper ifrån sig lite då och lite då. Jag måste göra allt för att övertyga den om att det är lugnt, jag behöver inte fettet i den omfattningen.

Skulle jag gå tillbaka till ett liv med potatis, pasta och ris mm så skulle det bli oerhört svårt att inte trilla dit totalt. Jag kan, i nuläget, inte äta "lite och ibland", utan då skulle det tillslut bli så att jag hade pasta, ris potatis till varenda mål. Som det är nu har jag vissa svårigheter att minnas hur det smakar…och det är bäst så.

Sen kanske jag ändrar mig under livets gång och kan ta en potatis lite då och då, men jag kan inte se varför jag skulle ha anledning till det även om jag skulle kunna hålla tillbaka suget efteråt. Som det är nu så vill jag inte…eller nja, jag önskar ju att det där kolhydratrika var nyttigt, men nu vet jag ju bättre. Vill aldrig mer vara så nära diabetes som jag misstänker att jag var innan LCHF.

+ att alla krämpor som nu är borta kommer komma tillbaka och det är det INTE värt.

Jag kommer aldrig att gå tillbaka, även om min övervikt försvinner. Jag mår alldeles för dåligt när jag gör avsteg! Varje avsteg innebär en vecka av vätskesvullnad, värkande fotleder, huvudvärk och sötsug, och större avsteg gör att jag får tillbaka inflammationer och värk i alla leder. Så även om jag ibland kan längta efter glass och pannkakor så vet jag att det inte är värt det.

Jag kan nog rätt så bestämt svara att jag kommer att vara MYCKET restriktiv och försiktig med potatis, ris, pasta eller bröd. Likadant med frukt eller annat sött.

Då vill jag förstås påpeka att jag absolut inte tror att jag går upp en massa i vikt igen bara för att jag någon enstaka gång äter en frukt eller potatis.

MEN, det jag är rädd för är att det kanske inte stannar vid några enstaka tillfälle!?

I julas tyckte jag att jag hade full koll på mitt sötsug - jag hade nämligen inget!

Så var det dags för vår stora "frossar-helg" och jag planerade medvetet att dricka lite julmust, äta lite clementiner, smaka lite på choklad och annat julgodis.

Det skulle jag inte gjort för jag kunde helt enkelt inte stoppa! Frossade som en gris och fick ett enormt sötsug som inte var av denna världen!

När jag då tänker på hur jag har krängt potatis, ris, pasta och mackor i mitt tidigare liv och hur jag då mådde så finns det egentligen bara en sak för mig och det är att hålla mig ifrån skiten.

Jag vill helt enkelt inte ta den risken.

Men jag känner faktiskt inte det som något negativt.  Jag saknar inte det ett dugg och kan även tycka att det inte alls är gott.

Ägg och kokosfett lever jag inte ens på nu trots att jag för tillfället kör en strikt variant av lchf.

När jag gått ner de kilo jag vill kommer jag att äta en god och varierad lchf-kost. Finns massor av mycket goda grönsaker, såser, kött, fisk, fågel och äggrätter man kan variera med.

Potatis behövs inte för att få variation. Man kan steka den och koka den och mosa den men det kan man göra med grönsaker också.

Personligen kommer jag aldrig att byta kost igen. Kan hända att jag syndar någon gång ibland, men byta… det tänker i alla fall inte jag.

Jag har så svårt att förstå vad man menar när man säger antingen "balancerad" eller "varierad" kost. Vad borde de orden betyda? Betyder det att jag i så fall skulle variera och balancera mellan det som är bra att äta och det som inte är bra att äta, ur en icke LCHF-persons ögon; eller vad betyder det egentligen?

Tittar jag på vad JAG faktiskt äter, som LCHF-person, så äter jag otroligt varierat och balancerat. Faktum är att jag blivit så medveten och road av mat igen att jag äter mycket mer varierad mat nu än tidigare.

Jag tycker att det är ganska skoj att låta bli att äta "tillbehören" till den riktiga maten, enligt hur jag ser på det hela i alla fall. Emellanåt smaskar jag i mig en Puma eller två. Puma = Pålägg Utan MAcka. Om inte annat så i alla fall för att se omgivningens reaktioner.

Kolhydraterna gjorde mig fet och sjuk. Nu är jag betydligt smalare och friskare. Faktum är att jag aldrig fått min Diabetes typ II-diagnos om jag hållt denna kost när jag lämnade alla blodprover.

M.V.H.

4 life, ja. När jag kommer ner till lagom vikt någon gång i framtiden (och det är på god väg!) ska jag fortsätta äta precis likadant har jag tänkt. Kanske blåbär och så lite oftare, och mer grönsaker. Potatis, socker och mjölmat… näh, varför då? Low carb mat är så långt från späkning man kan komma.

med tanke på att min favorit mat är just pasta så kommer jag att börja äta pasta igen när jag nått min målvikt och har kommit igång med min fysiska aktivitet så pass att jag klarar av att förbränna allt jag stoppar i mig.. men jag kommer inte att lasta fullt med pasta utan de blir lite pasta sen någon fet pastasås eller liknande till..

men de är några kilon kvar dit :D

Jag känner inte heller att jag äter ovarierat. Jag äter oftast kött/fisk/fågel, och sedan sås, eventuellt något grönt som prydnad till.

Nej, jag tänker inte gå tillbaka till att äta så mycket pasta/potatis/ris. Jag har ätit pasta (förut) för att man "ska" äta något åt det hållet. Har aldrig riktigt gillat potatis (förutom ugnstekt - kan det nog kanske bli någon gång). Frukt… Tja, jag tar en någon gång, om jag vill ha en. Oftast har jag inget intresse av den. Desamma med kakor-bakverk-etc. Någon gång har jag varit sugen, och då har jag tillåtit mig en. Oftast är jag inte det minsta intresserad.

För mig är min hälsa första prioritet, vikten den andra. Jag kommer nog alltid att äta nån form av lågkolhydratkost eftersom jag har flera olika problem, men exakt VAD jag kan äta och hur mycket vet jag ännu inte.

Jag kommer att fokusera på att äta ren mat utan tillsatser och sötningsmedel, med nyttiga fetter och så mycket lågkolhydratkost som är möjligt.

Jag kommer däremot aldrig att äta enligt tallriksmodellen utan min modell är att äta ungefär hälften fett kött, hälften grönsaker + ev. smör.

För min del är nog mjölkprdukter nåt som inte ska konsumeras i stora mängder, ej heller frukt eller potatis. Spannmål kommer jag att undvika helt. Socker är att föredra över sötningsmedel men ska undvikas nästan helt.

Ätit sen oktober och provat mig fram.

Det jag inte kommer äta mer är spannmålsprodukter fast det ibland slinker ner någon Finn crisp ibland.

Spannmål = Eksem

Jag har heller aldrig varit någon älskare av pasta o ris så det valet är enkelt.

Det som däremot har varit svårt är potatis som jag tycker är så gott i alla former, men räknar jag efter så har det endast blivit en i månaden, däremot så äter jag mycket kött o grönsaker och dragit ner på fettet som jag åt av mycket i början, när det gäller dryck så har det varit vatten o kaffe och unnat mig rött vin.

Jaaa…jag håller ju fortfarande på med mitt tvåveckors uppehåll i bröd- och potatisätandet, efter två år.

Allvarligt talat så gör jag avsteg ibland, och upptäcker då

• söta saker smakar ändå inte gott
• jag får ont i fingerlederna
• jag får acne
• jag får klåda ibland, oftast på händer eller armar
• jag blir hungrigare någon dag efteråt
• blir ev svullen av det; har inte reflekterat på det

Så frågan är ju om det är värt det. Jag tror jag fortsätter med uppehållet ett tag till…

När jag någon gång lyckas ta mig ner till en vikt som är ok, så ska jag nog börja med frukt någon gång ibland. Tror jag.

LCHF for life! Yes!

Efter 1 år så är jag bombsäker.

Aldrig mer pasta, ris couscous eller bröd i någon omfattning.

Grönsaker rotfrukter lite frukt ibland, aningen socker i efterrätter klarar jag.

Har förlorat min allergi mot gräs tror jag, den var mycket mild i fjol…

Bra blodsockerbalans och ett antal kilo lättare. Bonus!

Spannmål kontra fibromyalgi, migrän, magkatarr och trötthet? Jag vet vad jag väljer och det är inget svårt val. Är inne på mitt tredje år och vet precis vad jag mår bra av och inte.

När jag gått ner det jag behöver kan jag tänka mig att äta frukt ibland, och nån morot då och då. Annars är detta en kost för livet - som också gett mig livet tillbaka. Och jag saknar egentligen inget.

Jag är inte särskilt strikt, har inte varit det sedan jag började för 11 månader sedan. Det har funkat bra ändå.

Men så fort jag äter mer än bara en smakbit av den goda pajen i personalrummet eller det nybakta brödet, då får jag antingen finnar eller ledvärk. Eller båda.

Så - ingen mer kolhydratspäckad mat för mig. Jag stannar hellre här, under den liberala LCHF-korkeken och nöjer mig med att lukta på blommorna… förlåt, brödet.

Jag har ätit enligt LCHF sedan annandag jul 2006 och det är 4 life. Det är inte någon uppoffring för mig att äta ren mat utan tillsatser och sötningsmedel, med nyttiga fetter och så lite kolhydrater som möjligt.

Jag kommer att undvika spannmål, potatis och ris och vara sparsam med mjölkprodukter. Vill jag ha något med kolhydrater i så äter jag det men suget är borta så för det mesta vill jag inte.

Efter mer än ett halvt liv med acne ser huden riktigt bra ut, tandhygenisten är mycket nöjd och jag har inte gått upp i vikt på det sätt som man skulle kunna förväntat sig av den rubbning i ämnesomsättningen som jag har sedan oktober 2006.

#32 Jag är också gräsallergiker så det var skönt att höra.