men vad är problemet vid fester/födelsedagar?

man behöver inte äta kakor osv.

drick kaffe/the med grädde eller fet mjölk.

det finns MYCKLET man får äta.

Synd att det inte fungerde för dig. Önskar dig lycka till!

Lycka till med ditt val av mat =)

men vill du inte fortsätta så får jag önska dig lycka till,själv har jag gått ner 2kg på 13dagar

"Att äta en normal kost och att röra på sig, det är vad som behövs för att man skall må bra!"

En rättelse: "Att äta en normal kost och att röra på sig, det är vad som behövs för att jag skall må bra!"

Vi är många som inte känner som du :) Men Lycka till!

"Att äta en normal kost och att röra på sig, det är vad som behövs för att man skall må bra!"

Om du med "normal" kost menar en mathållning som innehåller spannmål, potatis och annat är det inte alls vad som krävs för att man ska må bra. Det är vad som krävs för dig för att du ska må bra psykiskt, låter det som. Vill bara påpeka det…

Med det sagt önskar jag dig lycka till i fortsättningen! Du tar med dig en del och använder det som funkar för dig.

#6 själv mår JAG OERHÖRT dåligt utav kolhydrater har jag märkt nu när jag äter LCHF.

Jättetrist att det inte funkar för dig. Men… var det inget som blev bättre? Hälsan, blodsockernivån m.m?

Jag förstår att man kan uppleva det som lite besvärligt att inte kunna äta kolhydrater på kalas och liknande, men även bantningsdieter (t.ex. Viktväktarnas) begränsar ju en del livsmedel.

Jag är också lite nyfiken på hur familj och jobb kunnat bli lidande. Så ska det ju inte vara, men jag upplever aldrig att jag har problem varken på kalas, romantiska middagar eller liknande. Sememster har jag inte hunnit med än, men jag har svårt att se att det skulle bli något större problem för oss.

Jag hoppas du hittar en kost som funkar för dig så att du får må bra och trivas.

//Celia

Jag kan förstå din frustration, även om jag inte tror att en normal kost och "bara" motion heller kommer att lösa dina viktproblem. Man måste vara stark och våga stå för sina åsikter och sitt ätande om man väljer denna väg och inte har vänner och familj som supporterar.

Angående romantiska middagar så är jag dejtar jag just nu en som oftast äter hemma hos mig. Han har inte klagat hittills - trots att maten i princip varit i "min" mat. Men jag gör inte heller någon stor grej av det: Försöker lägga upp det snyggt och komplettera med grönsaker och frukt som jag tycker ser vackert ut och som inte är fullt lika "farligt" som säd. Att lägga upp en köttbit med en klick smör ser väl inte så inbjudande ut precis - man får ha lite fantasi.

Men lycka till i framtiden! Råder dig dock att läsa på om GI! Kan vara en medelväg att gå i varje fall och lättare att följa än strikt low carb.

#8 vi TRODDE att vi skulle få problem med smärmor och svärfar,men det fick vi INTE..

men hon frågade vad vi åt,då svarade vi:

allt som är dett och INTE pasta ris,smörgåsar.

så det mesta.

Kostvalet är som allt annat, ett ständigt vägande av för- och nackdelar. Om man upplever att det negativa överväger skall man definitivt ändra riktning. Man kan dock inte äta kakan och ha den kvar, men man kan ju välja vilka bitar man äter. Om det sociala är viktigare än den fysiska hälsan så måste man prioritera det området, om andra vinster överväger så prioriterar man dem. Således måste var och en välja själv och hitta sin väg, precis som du gör. Lycka till!!

För min del är den fysiska hälsan loch att må bra ångt långt viktigare än att äta kakor med bekanta. Mina vänner respekterar mitt val av kost, jag väljer vad jag äter när och det är inget problem längre, varken för mej eller dem. I början kändes det nog lite obekvämt.

#11 precis hälsan går i första hand,de får acceptera och det gjorde dem.

vi är inte sådär super-super strikta med kolhydraterna,men försöker ligga under 50g/dag.

Jag önskar också dig lycka till i ditt val.

För mig funkar det mycket bra och fortsätter med det som jag tycker är normal kost.

Dvs griskött, nötkött, kyckling, fisk i olika skepnader, broccoli, blomkål, brysselkål, tomat, gröna bönor, spenat, isbergsallad, lite gurka, ägg, makrill i tomatsås, goda ostar, smör, grädde, Turkisk youghurt, crème fraiche, etc etc etc etc ……….. ja, jag kan räkna upp hur mycket som helst av det jag verkligen älskar och som är vanlig naturlig/normal mat.

Om man äter helt andra saker än ovanstående  s k "normal" mat - vad är då det? Måste säga att jag inte förstår det?

Men om igen - lycka till

#13 jag går efter LCHF foldern:

http://www.kolhydratiker.se/dokument/LCHF.pdf

Förstår dig vojlok!

Jag har gjort samma val efter 6 månader med LCHF och de sista med viktuppgång. Ligger nu på högre vikt än då jag började. Men det är inte hela orsaken. Jag har också upplevt lite samma som vojlok. Eftersom samhället är uppbyggt som det är BLIR det ett problem när man kommer utanför hemmet. Visst, vissa klarar av att hantera detta och tar med sig eget. Det fungerar dock inte på affärsluncher, konferenser mm. Jag har dock upplevt förstående föräldrar, släkt och vänner! De har accepterat vårat matval och försökt anpassa sig när vi haft middag ihop.
Sen är ytterligare en anledning till mitt avhopp enformigheten i maten….!

Har valt att gå över på GI. Jag anser att det är en vettigare väg att gå för mig och min kropp.

H. Thea

#14

Jaaa, det gör jag också.

Hmmmm, kanske är lite trög så här på förmiddagen men jag fattade inte varför du visade mig det?

Thea: Har GI mer variation i kosten? Tänker du på att de "får" äta mer kolhydrater i form av grönsaker? Känner alls inte till GI särskilt väl, men har alltid inbillat mig att GI/LCHF står på "samma sida" förutom mängden kolhydrater från grönsaker. Lycka till i alla fall!

Vojlok: jag önskar dig också ett varmt lycka till!

Detta är ingen kritik, men jag får ibland höra av kolhydratare att "det måste bli enformigt" med LCHF. Det är för mig ett märkligt antagande. Jag menar hur mycket kan du variera pasta och ris? Potatis kan man viserligen koka, steka, mosa, pressa, men smaken varierar ju inte nämnvärt. Pasta kan varieras i form, men sen då?

När jag påpekar detta får jag höra att "Åh, pasta går ju att variera massor, man kan har bolognese, carbonara, alfredo och massa olika såser och tillbehör!" Eh…ja, just det, det är tillbehören som varierar, inte pastan, eller hur? Strunta i pastan och ät bara bolognese, carbonara och alfredo - då har du ju samma variation.

Eller?

#18 Du går miste om pastans fantastiska gummikonsistens…

Och tänk va man saknar kladdigt bröd som fastnar i tänderna…inte

#15

Hoppas du nu inte tar min fråga som kritik eller så för jag menar absolut inte så?

Men jag förstår inte riktigt hur du menar?

Du tycker det är enformigt? Vad äter du då?

Själv äter jag för tillfället lite enformigt eftersom jag kör en mycket strikt variant. Detta är dock bara under en begränsad period.

Efter det kommer jag att äta väldigt varierat. Många olika kötträtter, olika fisksorter, goda gräddsåser, olika grönsaker - kokta eller råa, efterrätt med kanske hallon och grädde, etc etc

Att utelämna potatis, ris eller pasta är inte för mig något svårt ute i det dagliga livet när man i stället väljer t ex grönsaker i olika skepnader.

#18

Man kan variera mer än potatis

Fick tips här om blomkålsmos - guuuud vad gott!

När gubben äter sitt "förbenade" potatismos så äter jag blomkålsmos… med smör och lite grädde mmmmmmmm.

Respekterar fullt ut ditt val men enligt din text så utläser iaf jag en viss bitterhet.

Man måste nog vara oerhört motiverad OCH påläst eller så måste man ha tålamod att testa sig fram under en längre tid för att se vad som passar just dig. Man måste också göra vissa val, men det är ju lika i allt här i livet. Att välja att inte äta kolhydrater är inget problem OM man inte själv gör det till ett problem. Att inte orka/våga stå upp för att man valt att inte fika med kaffebröd på jobb/med vänner osv visar nog mer på att man inte riktigt satsat 100%, skäms man för sin kost eller som vissa inte orkar stå för sitt val av kost så blir det säkert jobbigt till slut att hitta motivation

Ang "romantiska" middagar och familjen så fattar iaf jag nada vad du menar??!

Kan det bli mer romantiskt än att äta skaldjur, fin fisk, kött, fågel med ex vis hemgjord beasås, majonäs, grillade tomater osv??! Och dessutom slipper man efteråt uppblåsta magar och risken att släppa väder är ju i stort sett obefintlig ;)

Familjen ser jag som en tillgång! Har fått med mig sambon på detta och inte för att han är överviktig, utan för att han är underviktig, så nu är vi 2 i familjen som äter enligt LCHF. Barnen vill gärna ha sin O´boy och macka än till frukost, fine! ser inga problem alls i det. En liten kastrull pasta/ris eller potatis extra är ingen större uppoffring att fixa till heller.

Reagerar också på på TS rader: Att äta en normal kost och att röra på sig, det är vad som behövs för att man skall må bra!

Det är ju ytterst individuellt som sagt var och de orden får till 100% stå för ditt kostval, inte för mitt! Jag vet idag att kolhydrater och socker sakta men säkert bryter ner min kropp.

Ang blodtryckstagning så är det något man helst ska göra samma tid och enligt samma förutsättningar för att kunna få en hållbar statistik. Mkt olika saker som kan inverka både i positiv och negativ bemärkelse vid just blodtrycktsgning.

//Suss

Jag ser inte heller problemet, som sagt. Visst kan det bli lite besvärligt vid affärsluncher och konferenser, men jag har egentligen inga problem med det. Vid luncher ute väljer jag från menyn och ber dem ändra efter mina ösnkemål, det är aldrig några problem. På konferenser ringer jag innan och talar om vad jag vill äta, inga problem där heller.

Enda gången jag fått lite problem var på en pizzeria där det inte fanns något HELT kött att välja på, men jag bad dem göra en sallad med de ingredienser jag pekade ut bland pizza-påläggen. Och så fick jag bea till. Jättegott.

Det är bara fråga om vilka val man gör, vill man förändra något i sitt liv måste man vara beredd på att det förutsätter just _förändring_… Vill man ha förändring utan att själv göra avkall på vissa saker, ja, då kan det bli besvärligt.

lizaohman: Ja, jag anser det! Hos oss blir LCHF-maten kött, sås och grönsaker, kött, sås och grönsaker. Visst, köttet varierar, såsen varierar och grönsakerna varierar, men det är alltid samma konstallation. Sen är jag så FÖRBANNAT less på gräddsås! Ibland kan vi byta ut det mot en gratin baserat på äggstanning. Jo, soppa har vi också använt oss av, men smakerna blir de samma som kött, sås och grönsaker. Smakmässigt blir det väldigt enformigt!

När vi åt potatis, ris och pasta var det i princip aldrig kött, sås och potatis!!! Det var böngrytor/grytor, wok, pajer, varma sallader, buljongsoppor och andra ugnsgratinerade varianter av grönsaker/kött/fisk. Vi har upplevt att GI ger "friare" och mer varierad matlagning.

H. Thea

Jag håller med!

Jag har aldrig ätit så varierande och gott som nu!

Nu tänker jag mer på vad jag ska äta och planerar in en massa gott.

Förut var jag ofta lat och bara köpte någon smaklös färdigrätt eller koka pasta och åt med någon halvsladdrig mager korv!

Siggebus, jag håller med dej. Det finns massor av gott att äta. Bekanta som kommer på besök tycker att vi äter lyxmat. Allt är ju så gott,  och frånvaron av potatis, pasta, m.m, stör inte alls. 

Sen är det ju en vanesak. Det tar kanske lite längre än 2 1/2 månad att ändra på ett helt livs tankesätt om kost. Är man då inte helt övertygad själv, kan det nog vara svårt att stå emot kritik och ifrågasättande.

Men som tidigare nämnts, den egna hälsan är ju långt viktigare.

Till sist är det ju ändå upp till var och en att välja själv.

#21: Nej, jag tar det inte som kritik! Det är ju en av anledningarna  till att jag stannat här på Kif, att jag vill "visa" att det finns dom som inte "passar" med LCHF på ett eller annat sätt. Det MÅSTE rimligtvis finnas fler än mig!  Då får jag "ta" att bli ifrågasatt av hängivna LCHF-are!

Se mitt svar i #25. Där har jag försökt att förklara lite hur jag upplever det i maten. Jag behöver inte nödvändigtvis äta pasta och ris, men jag vill ha mer variation i smakerna! Grädde (och fett överlag) i maten "dödar" effektivt smakämnen, samtidigt som de i vissa fall även lyfter smaker.

#24: Vi har bevisligen olika erfarenheter av representativa affärsluncher och konferenser…..

Jag vill dock understryka att jag fortfarande är helt övertygad om att kolhydratintaget behöver hållas nere, men kanske inte så strikt som LCHF! Vi är alla olika!

H. Thea

Thea, då förstår jag om du slutade med LCHF, det där lät ju förfärligt enformigt! Huvudsaken är ju att du hittar det du trivs med och mår bra av!

Personligen gör jag allt det andra du beskrev också, men inom "LCHF-ramen". Dvs paj utan mjöl, gratänger med eller utan äggstanning, varma sallader, grytor, soppor, etc. Jag tror att endast fantasin sätter gränserna för vad man kan göra!

nyborjare08: Visst är det fantasin som sätter gränser! Jag har aldrig trott mig vara någon mästerkock med gigantisk fantasi.

H. Thea

Thea: Ja, då kan jag tänka mig att det blir besvärligt. Det är inte alltid lätt att driva igenom sina kostönskemål har jag förstått.

Lycka till med GI, och roligt att du stannar kvar på Kif.

#25

Som sagt var, maten blir ju det man gör den till. Själv är jag av den åsikten att det är så himla trist att äta tråkig/äcklig mat, så då gör jag god och rolig mat istället!

Om du är trött på gräddsås så laga inte gräddsås på ett bra tag då! Beasås med olika varianter, ex chili eller vitlöks bea. Svampsås, kalla cremefraichsåser, aioliröror, guacamole, kryddsmör, sky, osv

Wok är väl helt ok om man tar utvalda grönsaker som inte är så kolhydratrika och inte äter det 4 ggr per vecka typ. Soppor kan du göra i otaliga varianter, köttsoppa, färssoppa, fisksoppa, skaldjurssoppa, blomkålssoppa. Paj inga problem, gör den bara utan pajskal eller prova några av de goda recept på alternativ deg som finns härinne och gratänger finns det ju knappt några begränsningar alls på, bara välj bort de grönsaker som är kolhydratrika.

//Suss

Thea, mästerkocken i familjen är min bror!  Men han bor ju inte med oss då…  Men fantasi har jag gott om!

#17 Gi tillåter banan. Det säger allt :)

Dunno, inte ens dietister anser bananer vara ett bra mellanmål…

#28

Fast inte tycker jag du blir ifrågasatt på ett negativt sätt här?

Du redogör för din ståndpunkt och dina erfarenheter och då kontrar  jag med mina erfarenheter och ställer frågor om det är något i ditt resonemang som jag inte riktigt förstår.

Alltså en helt vanlig diskussion om våra olika erfarenheter.

Fanns det inte ett kännt citat som löd ungefär så här:

"Jag håller inte med dig om det du säger men jag respekterar det och skulle kunna ge mitt liv (eller nåt ) för din rätt att uttrycka det"

Ha ha , kanske inte riktigt rätt citerat men ungefär den betydelsen.

Mästerkock behöver nog ingen vara, det har nog mer med motivation att göra. Som jag skrev tidigare så ska man nog vara oerhört motiverad för att göra en omställning av sin kost. Givetvis passar inte denna kost alla, det tvivlar jag inte en sekund på MEN jag tror mer på att orsaken till att den inte passar alla är endera vissa sjukdomstillstånd som kan påverka kosten i negativ bemärkelse ELLER okunskap och dålig motivation. Man måste nog gå in i det här med väldigt positiv inställning annars blir det ju svårt att övertyga andra om man själv inte ens har övertygat sig själv!

Finns nog inte en enda restaurang som inte vill göra sin kund nöjd och hittar man någon restaurang där personalen blir avigt inställd till de val du vill göra så har den i högsta grad en väldigt dålig "serviceminde" anda och är nog knappast värd att besöka igen. Men som sagt var känner man sig obekväm med att stå för och tala om vad man vill ha på tallriken så är det säkerligen så att man kan se LCHF kost som ett problem.

//Suss

Vad är det som skall diskuteras i denna tråd? Jag förstår att en del inte vill fortsätta med LCHF och jag har full respekt för det, men varför starta trådar om det? Är det ens val som man vill att det skall diskuteras? Jag är inte med.

TS- Jag önskar dig all lycka till! Du gör precis det du känner passa dig för att må bättre och vara gladare

#35 Jag var inne på GI innan jag började med LCHF och då fanns det ett GI-recept på omelett med banan och kokosflingor. Fast det var kanske ett s.k. "fuska lite"-recept :) (Omeletten skulle anses som mättande, men det märkte jag inte av.) Paulún tycker väl att bananer är ok?

38#

Förstår vad du menar.

Säger inte att det är så i detta fallet men ibland får man uppfattningen att man vill få till en "tjafs-tråd"

Har också respekt för Ts beslut men kan tycka att kommentarer som t ex "Att äta en normal kost och att röra på sig, det är vad som behövs för att man skall må bra" är lite respektlöst mot dem som har haft ett rent helvete med denna "lära".

#36: Nej, det blir jag inte heller! Inte negativt, men ibland med stor skepsis. Eller ja, nej, inte det heller eg….

Det är just det du säger som jag är ute efter; att få en diskussion utefter varandras erfarenheter. Min erfarenhet är att jag går upp i vikt av LCHF (kanske också av GI, det får vi se! I så fall får jag göra något annat.) och att det blir enformigt i längden. Sen är jag RUSKIGT less på fett och dess konsistens i munnen.

H. Thea

Som jag skrev tidigare i denna tråd, jag anar ett uns av bitterhet. En vilja att provocera oss som detta funkar bra för och kanhända få lite vatten på kvarnen själv att det är enbart obstinata sektmänniskor detta passar för ;)

(obs, liiite ironisk här erkänner jag)

//Suss

cacao: Ingen bitterhet från min sida iaf. Snarare tvärt om! Jag är ÖVERLYCKLIG om min kropp behöver mer kolisar än 5g/dag.

TS kan jag inte yttra mig om…..

H. Thea

Om jag har fattar rätt:

Det du tycker är jobbigt med LCHF är enformighet, problem med rätt mat när du är hemmifrån/socialt liv/äta gott samt att du inte går ner i vikt.. Rätta mig om jag har fel..

Jag förstår verkligen att det är svårt med motivationen utifrån detta. Har tampats med alltihop själv och hade en "Major Crisis" före jul om just enformigheten. Men eftersom jag inte kan tänka mig att sluta med LCHF så skällde jag upp mig själv och gjorde följande:

Tog fram de kokböcker jag har kvar, bl a en vegetarisk och bläddrade - i princip - från pärm till pärm, på jakt efter "tillbehörsrecept" med LCHF-stuk, alt såna som kan göras om, nya kryddningar, allmän inspiration.

Jag hittade rätt mkt. Gula markeringslapppar sticker ut åt alla håll från böckerna.. Så nu kör jag perioder med lite enformigare när jag inte orkar och perioder när jag experimenterar och broderar med maten.

De andra två problemen:

- Det ÄR knöligt med mat på stan. Kör ofta matsäck. Släkt å vänner var knivigt i början, inte längre, de är "fostrade" numera.

- Utebliven viktnedgång. Har säkert inget att säga där som du inte redan vet.

Tycker det är synd att det inte funkat för dig, men önskar dig ALL lycka till!

Lycka till Vojlok och hoppas du har hittat din rätta väg i matdjungeln!

Måste kosten alltid vara svart eller vit? Måste man äta LCHF eller GI? Jag har ett grundtänk i min mathållning som är LCHF. Men är jag hemma hos någon och blir bjuden på mat, så äter jag vad som bjuds. Likaså kan jag ta en macka om jag är sugen. Så per definition kanske jag inte äter LCHF hela, men kanske 80-90% av tiden.

I och med att jag väljer att äta rätt fritt, så får jag också vara medveten om att viktminskningen tar tid, lång tid. Men det är inget problem, eftersom jag känner att jag äter på ett sätt som jag kan fortsätta med.

Vad jag vill säga är nog att jag tycker att det är synd att du tar ett så kategoriskt beslut, Vojlok. Det går ju att modifiera kosten ordentligt utan att lämna tåget helt och hållet, precis som du beskriver. För mig finns det ingen enhetlig LCHF-kost, utan bara riktlinjer som det sen är upp till var och en att tolka och testa.

Fortsätt hitta inspiration här och på GI-sidor och på  Tasteline och var som helst. Ibland är det bra med etiketter, men de kan också bli hinder. Jag undviker ofta att säga att jag äter LCHF, utan brukar förklara lite att jag skippar potatis och pasta och så. Nämner man LCHF så får folk ofta bara kvällstidningsrubriker i huvudet och tror att man bantar enligt senaste dieten igen.

Jag tycker att det mer är sättet att tänka som är det viktigaste med LCHF, dvs mindre kolhydrater och mer (animaliskt) fett. Dessutom hittar jag ofta åsikten att man måste känna efter i sin kropp vad den ska ha (tex i Annikas bok men även här på KiF). Det verkar även finns lika många varianter på LCHF som det finns människor som säger sig äta LCHF. Själv kan jag tex äta rätt mycket mer kolhydrater än de flesta här, men mycket mindre än jag gjorde förut.

Lycka till, Vojlok, med att hitta en kost som passar dig och din vardag.

Ännu en enformig middag; rökt röding med creme fraiche, rökt gravad lax, rökt renhjärta, getost, kokt kålrot i smör… ett glas rött vin. Efterrätt: Chokladmousse med blåbär.

Jo, jag är på semester i fjällen och har spenderbyxorna på!

Är detta enformigt vill jag ha enformigt! Tycker också att det är en ganska romantisk måltid. Så gott att man vill krama om någon!

Stackars alla som måste äta pasta-skruvar av sociala skäl. För att inte avvika eller irritera andra.

Jag tycker att det är så himla synd att många av de som skriver högt och lågt om att nu minsann slutar de med LCHF och det är så dåligt med LCHF och det enda som funkar är..  … De har man inte sett till på siten. De har inte skapat nån tråd för att få input om sina problem eller pepp och stöd. De skriver bara nån argt avslut och sen försvinner de.

Jag kan mycket väl förstå att man känner sig ledsen och vill ta till drastiska metoder när man ser andra det går så bra för, men jag skulle själv helt klart gett det en andra chans. Det finns jättemycket resurser här på forumet, härliga recept och framför allt HÄRLIGA MÄNNISKOR som ger mig vardaglig glädje i allt från att jag får veta vad de äter varje dag till att de delar med sig av framgångar och bakslag, så att jag vet att jag inte är själv och ensam på min resa.

#50 Den tanken har slagit mig också. Varför skriva ett inlägg om man redan har bestämt sig? Det är kanske en släng av martyrskap. Vi bryr oss genom att kunna hjälpa till om personen i fråga vill ha hjälp att reda ut vad problemet kan vara, men i övrigt är det väl bara att gå ur forumet.

jag har också grunnat över varför skriva det, varför inte bara dra vidare…

Uppmärksamhet och/eller ett försök till att visa att oliktänkande inte accepteras här.

Troligtvis någon kombination av allt, det är ju frustrerande att inte lyckas när "alla andra" gör det.

#53 Och därför kommer ursäkter som det sociala, variation i kosten m.m.

Ptja, jag kan förstå att det för vissa kan vara jobbigt med vänner, ute på restaurant och i andra sociala situationer.

Man måste vara stark i sig själv för att klara av att göra tvärtom!

#55: Jo absolut måste man vara stark, men jag vet att jag och många andra hämtar styrka här i forumet. Jag har hängt på jävligt många forum i mina dar, och det här är det absolut trevligaste och mest stöttande.

Jag tycker att det känns som om personerna försöker slå ifrån sig med saker som att det är krångligt (javisst, för oss också, det är därför det finns massa tipstrådar!), pinsamt (vi är många, och därimed starka. Vi kan göra det, tillsammans!) , osv osv.

Att romantiska middagar och liknande blir lidande, det känns som en fjärt i rymden. Jag och min fästman har inga som helst problem att äta god mat, romantisk mat, och äta LCHF. Samtidigt.

Jag har tillomed hittat tips på vad jag ska äta på bio, och sånt.

Forumet har fan svar på -allt-. Och Svar på tal.

Jag tror att många kan vara lite indoktrinerade av att de stora kostgurusarna Paulun, osv säger att det är en sekt. Det ger jävligt starka obehagskänslor, även för mig, fast jag liksom -vet- att det inte är så.

Och sen är det nog en stor bit "Det är så synd om mig" eller "Nu är jag rebell" som spelar in.

För många är det tydligen så att man ska smutskasta det som inte funkar för en själv. Och det gör ju att många inte ens VÅGAR prova.. Och det gör mig också ledsen.

Angående att starta en "tjafs-tråd": Jag tror inte att huvudsyftet är att tjafsa och starta en fight. Men när man sätter igång att ändra matvanor och är helt inställd på att "nu minsann ska jag gå ner i vikt" (eller vad för mål man nu har) och satsar allt i tron att man äntligen hittat rätt - då blir man ganska rejält besviken när man inte får det till att fungera. Och vilket ställe är bättre att ösa ur sig sin besvikelse än på ett forum där den allmänna andan är att LCHF är det bästa sättet för människan att äta? Det är väl alldeles självklart att man inte går in på banken för att klaga när kosten inte fungerar. Inte heller på ett viktväktarforum. Det är ju inte medhåll man vill ha, utan man vill visa just LCHF-människorna att: "Där ser ni -det fungerar ju inte alls, trots att ni alla är så säkra på det!".

När det gäller variation i kosten så kunde jag känna, speciellt i början, att jag saknade kolhydrat-mat. Det gjorde att hur jag än varierade maten så saknade jag kolhydraterna. Då blev det enformigt i alla fall. Men nu när jag inte längre saknar dem - ja, då blev maten flerformig igen. :-) Det handlar nog om vad man längtar efter. Längtar man efter pasta spelar de ingen roll om själva pastan inte kan varieras - pastan i sig ÄR variationen.

Puhlo: bra sagt!

Jag blir också ledsen när jag tänker på att det kan hindra någon/några från att försöka. Kanske någon med allvarlig sjukdom, som verkligen skulle behöva hjälpen.

Det är ju inte bara VIKTEN som är av vikt, så att säga.

vojlock…jag upplever precis samma sak som du…det funkade inte för mig heller

#57 Var det inte Buddha som sa något om att begäret i sig var roten till människors lidande?
OM att inte hela tiden vilja ha mer eller annat?

Internettan, väldigt bra beskrivet!

Varför skall det alltid vara så extremt? Följ vår kost eller..!

Flygvärdinnedieten, Scarsdalemetoden, Pulverbantning, Pillerbantning, Grapefruktdieten, Bantarsoppan, Rikshospitalets bantningskur, Doktor Atkins diet, Popcorndieten, Ryska rymddieten, Stenålderskost, GI-metoden, Montignac, Viktväktarna, LCHF.

Hur var det på 60-70 talet? Jag ser på gamla fotoalbum på syskon, föräldrar, familj och vänner. Hur många var överviktiga? Inga. Och hur kommer det sig att läget har förvärrats till dagens läge? Vad gick snett på vägen tills idag när vi sitter och debatterar om detta idag? Jag minns på 80-talet när bantnings hysterin började. Folk var i sin regelrätta vikt, men media och reklam manipulerade dessa viljesvaga individer att börja med diverse bantningskurer fast att behovet inte fanns. Vem har varit skyldig till den situation som är idag? Jag förstår att tanken har slagit er.

Men jag önskar att imorgon, nästa vecka eller månaden därefter skall bespara folket en ny mirakel diet som dom skall följa med löftesrikt viktnedgång men med utan tvivel någon slags inskränkning näringsinnehåll.

Personligen har jag gått igenom ett antal dieter som har nämnts ovan. Många har gett mig fantastiska resultat. Men när man återgår till den normala kosten så faller man lätt tillbaka där man började och oftast lite därtill.

Bortsätt från kosten så kan jag påpeka att jag har något värdefullt i mitt bagage och det är från åren 2002 till 2004 då jag tränade regelbundet styrketräning, bodypump, spinning, badminton och squash. 3-5 dagar i veckan. Jag åt då precis vad som föll mig in och jag var då i min bästa form. Innan 2002 och efter 2004 var det övervikt med upp och ner vikt som gällde för mig oavsett vilken diet jag följde, men vid de tillfällena så motionerade inte jag.

Åren 2002 till 2004 följde jag en sak och det var att om energin kommer från kolhydrater, fett eller protein har ingen betydelse. Jag behövde enbart anpassa mitt intag för t.ex. Squash, spinning, badminton = mer kolhydrater. Styrketräning= mer protein. Fettet fanns även där men i balans beroende på aktiviteten.

Jag har som sagt provat nu LCHF samt andra dieter/kosthållningar och anser att det har varit en upplevelse som jag sent kommer glömma, finns många fördelar med LCHF i jämförelse mot VLCD och andra. Men att oavsett typ av diet så utfaller det oftast i extrema förhållanden där man försakar något.

Jag vill inte lovorda någon diet, så att ni tror att jag är här för att smutskasta er. Tvärtom så vill jag genomgå denna procedur som med andra dieter för att se ifall det är något för mig. Vilket det inte var. Jag hoppas att jag hittar en kost som passar mig.

Jag är ingen socker eller fett individ så varför är man överviktig? Jag har kunskapen om min kropp och vet vad som krävs för att forma den till det jag önskar. Men LCHF och SSS m.fl. har gett mig förståelse för boven, vilket är den hemliga sockerindustrin i våra livsmedel. Samt alla skadliga e-ämnen och tillsatser.

Jag tror att alla faktorer hänger ihop för välbefinnandet i vårt samhälle. Debatt har väckts i media och jag hoppas att svenska folkets hälsa kan återställas!

De nya kostråden dök upp kring 70-80-talet, så det är inte så konstigt att man var smal på 60-talet.  Givetvis spelar aktivitetsnivå in också, men visst vore det underligt om människan var så kasst konstruerad att man blev en ballong så fort man inte rörde på sig?

Kan det vara så att felaktiga matvanor sätter kroppens hungerskänslor ur spel?

"Det är för många negativa aspekter inom denna kost som jag inte vara del av. Familjelivet, vänner, jobb har varit lidande på grund av att man inte får äta kolhydrater. Mat vid födelsedagar, romantiska middagar, jobb luncher, semester med mera har blivit besvärande när man måste säga ifrån för att man inte får äta kolhydrater."

Du får självklart äta vilken kost du vill, och sluta med LCHF för att du känner att du inte orkar fortsätta, men ovanstående har jag lite svårt att förstå. Hur kan familjelivet, vänner och jobb blivit lidande? Varför skulle man inte kunna äta en romantisk middag, eller äta både gott och roligt vid födelsedagar? Det är väl så att du inte VILL avstå från kolhydrater, och skyller på att lchf är för besvärligt. Det blir ju felaktigt om det sprids att vänner, jobb mm mm blir LIDANDE av att man äter lchf.

Att du däremot väljer att äta annan kost är en helt annan sak och jag önskar dig lycka till, och hoppas ändå att du når de mål du satt upp.

#63 "Personligen har jag gått igenom ett antal dieter som har nämnts ovan. Många har gett mig fantastiska resultat. Men när man återgår till den normala kosten så faller man lätt tillbaka där man började och oftast lite därtill."

Du har alltså jojobantat. Då kan det vara så att din kropp känner sig otrygg. LCHF är ju ingen quick fix som de dieterna du nämner; det är en långsiktig, hälsobringande kosthållning.

Jojobantning = muskelförlust, varför man går upp igen. Men fett istället för muskler…

"Men LCHF och SSS m.fl. har gett mig förståelse för boven, vilket är den hemliga sockerindustrin i våra livsmedel. Samt alla skadliga e-ämnen och tillsatser."

Om du går ut och äter en romantisk middag, eller äter hemma hos släktingar och/eller vänner, äter lunch ute så kan du ge dig tusan på att du får i dig socker, skadliga e-ämnen och tillsatser eftersom kunskapen hos folk är minimal.

Låt säga att du vill fixa en romantisk middag hemma och väljer att bjuda på en skagenröra t.ex. Köper du då en färdig skagenröra för att inte förstöra den romantiska stämningen eller väljer du att göra en egen röra för att slippa ca 30 tillsatser?

#63: Om man ser LCHF som en diet där man försakar något och som det är meningen att man ska sluta med efter ett tag - då blir det förstås svårt att äta kosten precis som det är svårt att äta vilken diet-kost som helst. De flesta som äter LCHF ser det nog som en naturlig kost för människan och de "försakade födoämnena" är väl mest sånt som egentligen inte är riktig föda utan mer moderna inslag som människan inte behöver. Många upplever ju en mängd hälsoförbättringar när de "försakar" viss mat och det gör förstås att man tycker det är ett sätt äta som håller i längden.

Men, som du säger, förr var folk smala trots att de åt bröd, potatis och klarar man av det så varför inte? Vi är ju tåliga, vi människor. Man skulle komma långt om folk bara kunde avstå de värsta bovarna och äta som man gjorde på 60-talet. Men frågan är om man kommer lika långt med folkhälsan som när man äter LCHF? Poängen är ju att brödet och potatisen inte ingick i "urfarfars" kost och att vi inte är så bra anpassade till det. Själv blir jag urdålig i magen av för mycket kolhydrater även om jag väljer bara "nyttiga" sådana. Jag kan inte äta som på 60-talet och det har jag nog gemensamt med många på det här forumet. Sedan är ju frågan också om man klarar att äta "normalt" med kolhydrater. Många här kan ju inte nöja sig med en 60-talsmängd, beroendet gör sig påmint då. Klarar du att äta en 60-talsmängd? I så fall är det ju lösningen för dig.

Jag känner människor som "alltid" tränar men som är runda för det. De äter så mycket att  träningen inte kompenserar för det. Och alla orkar inte träna så mycket som du beskriver. Men visst är det så att träning gör att man kan äta mer kolhydrater - fast kanske inte hur mycket som helst.

Om du känner att lösningen är att träna så som du gjorde 2002-2004 - hur kommer det sig att du slutade? För precis som med en kosthållning som ska hålla i längden så måste ju även träningen hålla i längden. Annars blir ju träningen som en sorts diet som sker under en begränsad tid.

Vi får alla hitta vår egen "det som håller i längden" - sen om det är träning eller en speciell kost det spelar ju ingen roll, bara det håller. Med handen på hjärtat Vojlok: Klarar du att göra så som du beskriver med 60-talskost och träning? För då kommer du att lyckas och behöver inte pröva några mer dieter eller kostförändringar.

Har börjat med LCHF för ca tre veckor sedan. Ingen jättestor omställning eftersom jag redan insett att det var något lurt med kolhydrater och min kropp. (Kanske skada efter STOR sockerkonsumtion i ungdomen.) Trots att jag inte gått ner något fortsätter jag p.g.a. andra hälsovinster.

Var precis på semester med goda vänner som vi delade bostad med. Inte en enda gång något problem med min kost. Vi åt frukost hemma, de åt vad de ville ha, jag åt vad jag ville ha. Vi åt för det mesta lunch o middag på restaurang, jag bad om mat utan potatis - inga problem, fick sallad istället. De tog efterrätter, jag ville inte ha. De kolhydrater jag fick i mig kom från vinet - men det var mitt eget val att ta vin till maten.

Kanske det är lättare om man inte har inställningen att man inte får äta det eller det, utan att man väljer att inte äta det.

Precis, Sindri - val inte tvång!

Vojlok, vi är alla olika och du kan ju pröva/gå tillbaka till vanlig kost. Är man någorlunda normalviktig och frisk samt motionerar kanske det passar bättre för dig. Valet är fritt. Det är rätt att du skippar socker som inte är bra för någon. Vem vet, du kanske ändrar dig och går tillbaka till lchf. Lycka Till :)

Vojlok, jag kan inte förstå att det behöver vara ett problem att äta LCHF. Jag har ätit så sedan mars 2006, men jag har inget som är förbjudet.

Är jag bortbjuden och det inte är "läge" att säga något om kolhydraterna, så äter jag det som bjuds. Jag kanske tar lite mindre ris, pasta potatis eller vad det är. Blir jag toksugen på toscatårta en dag så äter jag det - väl medveten om att jag kommer att få sota för det i några dagar, med konstrande mage m.m. Grejen är att det inte finns några förbud i min kosthållning.

Jag äter det jag vill äta och oftast innebär det ett minimum av kolhydrater.

Lycka till med din fortsatta kosthållning och hoppas att du hittar en modell som passar dig!

Internettan skrev: _Men när man sätter igång att ändra matvanor och är helt inställd på att "nu minsann ska jag gå ner i vikt" (eller vad för mål man nu har) och satsar allt i tron att man äntligen hittat rätt - då blir man ganska rejält besviken….
_

Det var bra skrivet. Känns så väl igen. Hela ditt inlägg var för övrigt bra skrivet och tänkvärt, Internettan #57.

Vojlok #0. Har stor repekt för ditt val. Tycker absolut att du ska skriva det du skriver här i din tråd, om ditt beslut. Det är bra att veta både när det går bra med kosten, eller som tyvärr för dig mindre bra. Vill önska dig varmt lycka till, och tack för du berättar.

#74: Man har sina ljusa stunder…

Jag tycker också att det är intressant att höra om "misslyckanden". Vill inte bli undanhållen någon information som kan hjälpa mig att dra vettiga slutsatser.

#69

Det du tog upp om 60-talsmängder, får mej att minnas från 70-talet.

När vi i vår familj skullle festa på läsk ca 2 ggr i månaden fick jag och min bror dela på en flaska 33cl. Till efterätt på söndagarna delade vi 4 personer på en halvliterglass. Vi fikade en del när jag växte upp kanske upp till en gång per dag, det var en 1 cm bred vetelängdsskiva samt ett mariekex med hemgjord svartvinbärssaft, min mor har alltid tyckt att socker varit dyrt så hon snålade när hon saftade. 

Jag fick först i vuxenålder problem med vikten. När portionerna av glass, läsk bröd och pasta mm ökade dramatiskt .

Det var väldigt länge sen trådskaparen skrev i sin tråd…

På tal om problem. Jag äter ute i jobbet då och då och ibland blir det problem ibland inte, en gång när jag förklarade:

Endast fett och proteiner kom servitrisen ut med en tallrik log och sade:Och du som är vegetarian får en cous cous sallad!

Idag har jag varit ute med några vänner….jag hade med mig en matlåda med laxpudding och sa till personalen i restaurangen: Jag är matallergiker kan ni värma denna till mig och så köpte jag en ramlösa. No problems.

Jag kommer att kika in här i forumet då och då. Men återkommer om cirka 6 veckor med en ny rapport om mina värden gällande vikt, omfång och blodvärden. Samt att jag kommer tillägga vad jag har ätit och vilken aktivitet jag har drivit. Hej så länge.

#63: TS gjorde ett inhopp med inlägg nr 63.

Självklart ska du äta vad du känner är bäst för dig Vojlok, och jag önskar dig lycka till!

Kan dock tillägga att om man önskar slippa fördömanden och vill få respekt för ens val, då bör samma sak gälla från den som har dessa önskemål gentemot andra… Det är inte så kul att läsa att den som äter LCHF (snart 8000 personer här på forumet) äter en onormal kost, att den är extrem och att den är "förbjudande" osv.

Ömsesidig respekt, tack;)

Det är väl som med det mesta här i livet: Allt passar inte för alla. Man provar sig fram med andra saker här i livet - inte bara när det gäller maten. Funkar inte en sak så provar man annat. Och förhoppningsvis hittar man det man trivs med. Att leva på ett sätt som andra tycker är bra, bara för att dom tycker det, är kanske inte bra för alla andra. Sen är det inte alltid som man mäktar med det man känner är rätt.

För mig är LCHF en ANNORLUNDA kost än den jag åt tidigare. Jag nekar inte mig själv något jag känner att jag bara "måste" ha, men jag väljer att begränsa det jag inte mår så bra av. Och inte lika ofta.

Vad du än väljer så är det säkert rätt för dig. Åtminstone nu.