För att folk inte kan sluta med det söta och vill ha en ursäkt att fortsätta med det?

ungefär samma visa som på viktväktarna!

Jag tror det har med det sociala att göra. Vi är vana att tugga på något tillsammans med andra. Så var jag själv innan i alla fall. Nu kan jag vara social utan mat eller godsaker.

Jag brukar inte använda sötningsmedel men jag tror lite som Magica1970, att det till en början kan ha med det sociala att göra.

Urfarfar hade inte tid att fika.

Det kan ju vara trevligt att bjuda andra på fika och känna att man vill/kan äta det själv.

Fast, jag förstår hur du menar szwed. Jag tänkte faktiskt på detta igår.

jo det här med att det ska stoppas i munnen är ju till stor del socialt. Kompisar blev ju helt förskräckta när de skulle bjuda på fika, bullar, kakor mm, tills de insåg att det verkligen var som jag sa åt dem - he på kaffe å hyvla några ostskivor så kommer jag å fikar.

Jag har erfarenhet av sockerberoende, både egen och nära vänners, jag har ju en rätt hård syn på detta med godisätande och tycker att jag ser många som ger sig själva en massa ursäkter för att dom inte VILL bryta sitt beroende.

Och det spelar ingen roll om man säger det eller hintar, vill man inte själv inse att man har problem så lyssnar man inte.

Sen kan man säga hur många gånger som helst att "jo men jag VILL faktiskt äta söta saker", det är ändå beroendet som talar.

"En chokladbit om dan är väl inte så farligt…" Farligt, nej! Men det är fortfarande ett beroende om man inte kan leva utan en chokladbit om dan.

"Jo, men jag vill kunna unna mig lite gott…" Fortfarande beroende-beteende.

Kan man inte vara utan sötsaker i en månad så har man ett beroende. Kan man inte gå en dag utan att äta choklad så har man definitivt ett beroende.

Hade inget fikabrödsbehov innan jag började med LCHF. Men bakade  jag en sockerkaka så gick den snabbt åt s a s. Jag tackade glatt nej till tårtor och hembakt på jobbet och hemma hos folk. Fet blev jag ändå, på mackor, pasta och lättprodukter….. Idag kan jag inte se att jag har något behov av att köpa tex Stevia, jag får vara utan om någon i hushållet bakar. Har inget som helst sockersug. Tack, LCHF!!!

Har inget sötningsmedel hemma, tackar nej till allt sött, bakar eller lagar inget kakliknade eller efterrättsliknande, har inget behov heller.

Slutade redan långt innan LCHF så alla har vant sig vid det. Har ett paket Ballerinakex hemma när någon kommer hem på fika men tycker ändå inte om dom så det är lätt att bara låta dom stå i skåpet mellan varven.

Bam-Bams fika var nog lite torkade bär möjligen….

Som #7 skriver tror jag också att det är i grunden ett beroende, dels av sött (vilket påverkar vårt belöningssystem i hjärnan) samt behovet att hela tiden stoppa något i munnen (man måste äta 6 mål per dag, suck).

Det stora problemet är nog just det där ordet UNNA sig….Själv unnar jag mig att slippa!

Jag var på dop i söndags. Efter lunchen serverades en prinsesstårta som alla blev helt saliga över. Och ingen reagerade på att jag tackade nej, Jag sa bara att jag inte äter tårta.

Däremot tog jag fyra hemgjorda praliner.

Jag har aldrig haft något sockerberonde, så jag var inte orolig att trigga igång nåt.

Jag äter några gånger per vecka grädde med hallon/blåbär. Jag använder då den osötade grädden på sprayflaska. Och jag börjar tycka att den är för söt!

Jag har absolut ett beroendeförhållande till mat, och det är det jag vill slippa med kosten. Och jag lyckas bra, men jag håller mig borta från sött. Och kan hantera suget på att äta något som är väldigt psykosomatiskt. Dricker jag lite vatten och sätter mig och surfar lite så går suget över snabbt.

 Däremot prövade jag nötbröd igår och det ska jag vänta med länge. Jag kände på en gång att jag triggade igång suget, så det blev ekologiskt osötat jordnötssmör, när det var som värst alltså. Och då räcker det verkligen med en sked.

Jag tror dock att många inte behöver vara lika hårda som jag ens i början och det finns nog en förhoppning att kunna ha något efterrättsliknande vid bröllopet t ex. Men det får vi se. Det är inte säkert att jag någonsin kan äta något sött igen och just idag känns den tanken ok.

I början var jag mer desperat att hoppa på div. brödsubstitut och kakor. Nu har jag inget intresse längre. Suget är borta. Inte ens den supergoda smarriga chokladtårtan lockar längre

Människan har ett naturligt sötsug för att det hjälpte henne att lägga på ett litet extra fettlager när det var säsong på frukt och bär. Fettlagret behövdes när det var brist på föda. Det var dock inte möjligt att bli riktigt fet då mängden socker som fanns i frukt och bär inte var särkilt högt, dessutom var man betydligt mer fysiskt aktiva på den tiden.

Finns olika sätt att hantera detta sötsug: försöka dra ner rejält på sockret, utesluta det helt eller ersätta med bra sötningsmedel. Vad som funkar bäst är väldigt individuelt.

#7 Sen är det ju en fråga om hur stora problem ett eventuellt beroende skapar också. Jag har alltid varit svag för godis och kakor. Innan LCHF (började i somras) så var jag normalviktig men med problem med humör/blodsockersvängningar, jag var frusen jämt och alltid suuugen på nånting att stoppa i munnen. Alla dessa problem har helt försvunnit sen jag började LCHF! Men i min LCHF ingår en mindre mängd kolhydrater i form av grönsaker, nån skiva Finn crisp eller Fiber +, mejeriprodukter och då och då lite godis, ett wienerbröd, tre semlor har jag hunnit med i år, choklad eller en kaka. Detta händer kanske en gång i veckan att jag UNNAR MIG något av ovanstående. Är det då ett beroende så visst, jag kanske lever i förnekelse, inte vill bli "frisk" osv. men för mig så är detta beroende inget problem varken viktmässigt (BMI 19,4), socialt (enkelt att gå på stan och fika med mamma), "sug"mässigt (blir mest bara äcklad och vill absolut inte ha mer sött om jag ätit lite större mängd) eller för hälsan (alla mina hälsovinster av LCHF kvarstår). Jag skulle kanske kunna vara utan sötsaker i en månad, jag vet inte. Men jag vill inte testa och ser, pga. ovanstående, ingen anledning att göra det heller. Och då är det ju hursomhelst inte så mycket att orda om, beroende eller inte…

Men jag förstår att situationen är långtifrån så här enkel för många andra och att det finns en stor skara som har ett beroende de inte kan/vill bli av med. Och hittar på ursäkter för att kunna fortsätta med det… Ville väl mest bara påpeka att det inte gäller alla, att det går att hitta en balans och att jag tycker att även i en perfekt värld så ska det få finnas en mindre mängd sötsaker i affärernas hyllor. :-)

Jag tror det är dumt att försöka dämpa sötsuget me ngt sött eller en liten bit choklad. Själv har jag låtit bli och tycker att suget faktiskt försvinner. Har inte tänkt på choklad ens.

Men visst kan d vara kul ibland, dock tror jag det är bättre att äta socker då än sötningsmedel!!

Jag har också noterat och funderat litet över det där med att vi på forumet pratar så mycket om efterrätter eller söta tilltugg. Och precis som någon skrev, det var likadant på VV som jag bevistade förr i tiden. För mig som får ett omättligt sug och har svårt att låta bli har LCHF-kosten hjälpt oerhört mycket. Men jag måste också jobba med mitt eget beteende, att inte vilja sitta och peta i mig "något gott" framför TV:n på kvällarna, jag är ju egentligen inte hungrig… men det är vanor (ovanor) och gamla inkörda beteenden att hela tiden stoppa något i munnen… Måste bort!

Jag har också kommit till att det är bäst att låta bli det söta i alla former. Det är nytt för mig, tidigare har jag alltid sökt just "lätta" söta recept… det dummaste jag har kunant göra. Men då var jag inte lika klok som nu

För att sött är gott???

Jag äter lite sötningsmedel, troligen inte alls lika mycket som jag åt förut när jag drack light läsk, åt sockerfritt godis och tuggummi men ändå

Jag tycker det är gott och jag mår inte dåligt av de så vad f-n.

Trots att jag gör detta har suget försvunnit, kanske funkar inte det för alla men för mig går det fint.

Vad det gäller urfarfar så tror jag han åt sött om han kom åt det. tex frukt och honung när det var sesong för det.

Men som med allt här i livet så är det säker individuellt

Mitt bakslag med några hasselnötter i går och kolhydratsug idag avhjälpes med 3,5 grillade fläskkotletter och rejält med smör på det. I'm back on track :D

Jag är rätt ointresserad av socker (mina laster har hetat mat, mycket mat, Alldeles För Mycket Mat och MACKO!!) men jag har en spärr mot att bjuda gäster på mat jag inte skulle kunna tänka mig att äta själv.

Det bär mig emot att låta en princesstårta korsa min tröskel och därtill ha betalat för den.

Så jag tycker det finns en poäng i att det finns alternativa efterrätts- och fikabrödsrecept.

Däremot kan jag förstå att för de som har/har haft beroendeproblematik med socker är det lite som att ha drinkrecept på en sajt för AA.

PS: Utan socker/efterrätter/choklad osv en månad är inget problem. Kaffe, däremot, skulle antagligen vara tuffare.

Tycker inte att det direkt är nåt "dåligt" ifall vi hittar på bra LCHF-slisk.

Jag använder dock aldrig sötningsmedel, tycker att socker/sötning är fullkomligt onödigt, eftersom en hel del mat faktiskt smakar rätt sött i sig självt: t ex grädde, vitkål, lök m fl..

Sen kan jag tycka att det ibland är VÄLDANS många trådar här som handlar om "sånt".. Kunde vara färre, risken finns för att det triggar och distraherar. Jag föredrar recept och prat om riktig rejäl MAT.

Är jag den enda som uppskattar recepten?

Ingen tvingar ju en att vare sig baka eller äta.Vi är ju vuxna eller hur?

Jag tycker att det kan vara bra att ha olika alternativ att bjuda på om man ska få hem folk på fika.

#22 Jo jag med.

Med 2 barn som tränar innebandy, ishockey och fotboll flera ggr i veckan plus matcher cuper, poolspel,Så har jag glömt att man kan ha ett socialt liv i hemmet.

Jag har inte känt behov av att använda sötningsmedel. Men det vattnas i munnen då jag tänker på choklad och jag har inte vågat ta mig en bit. Gräddost och paranötter är numera mitt "godis" och "fika".

Allt kan inte passa alla, så är det. Här finns (givetvis) en massa recept, de flesta rentav, som inte är något för mig, eftersom jag inte tål mjölkprodukter. Antingen läser jag dem inte alls, eller så kollar jag lite. En del går att modifiera. Men de ska naturligtvis få finnas!

Så anser jag det måste vara, eftersom vi är olika.  Och själv bjuder jag på, och har hemma sådant som jag inte äter. Jag bakar bullar till min smale brödätande man, etc. Slutade själv äta sådant flera år innan jag hamnade här med kolhydratreducering. Vilket inte hindrar vissa avsteg, framför allt borta.

Ni kan lugna er, det är inte frågan om att vi ska ta bort recepten, mer kanske en fråga om VARFÖR så många är fixerade vid det söta…

Recepten finns där dom finns och ingen kommer att spana hemma hos er a la Skipper, om ni äter något dåligt.

Går man inte ner i vikt kan man ju ställa sig själv mot väggen och fundera på om det KAN ha med mörk choklad eller sötsaker att göra. Eller kanske ska man ställa sig den frågan oavsett om man går ner i vikt eller inte: varför måste jag äta "det där" varje vecka? Kan jag leva utan det eller vad händer då? Äter vi av psykologiska skäl, för att det är en tröst?

Det är helt upp till var och en att avgöra vad man vill äta, men jag tror ändå att det kan vara nyttigt att faktiskt fundera på VARFÖR man behöver något som inte kroppen behöver egentligen. Socialt eller tröst eller för att man är van?

På samma sätt som man kan ifrågasätta sitt eget alkoholintag ibland, det kan lätt bli för ofta utan att man märker det. Förnekelse är en bra ledtråd även i fall med sockerberoende.

Recepten är jättebra att ha! Förr eller senare fyller någon år och då är det ju kul att kunna göra något som alla kan äta av :) Eller så faller lusten på att äta något annat än ost en fredag/lördagkväll! F.ö. har mitt sötsug lagt sig så till den milda grad att bara tanken på smaken av banan gjorde mig smått illamående …

Recepten på sidan stör mig inte det minsta, fast jag själv inte använder dem längre. För egen del är sockret värre än alkohol, alkoholen kan jag hantera mycket bra och känner ingen oro över min användning. Det går bra att dricka ett glas rödvin eller två cognac vid något tillfälle eller på en fredag kväll eller att låta bli. Men med sockret är det inte lika enkelt för mig, det har 45 års erfarenhet visat….

#20 Bra sagt där. Jag skulle hellre plocka ett recept här inne och bjuda på om jag skulle få besök, än att köpa något färdigt i butiken.

#27 Bra skrivet. Väldigt bra frågor som man kan ställa till sig själv. Jag själv ersatte det gamla snaxet som jag åt framför tvn med 86% choklad, och det blev inte en gång i månaden, utan alldeles för ofta. Det är en (o)vana. Jag bara måste ha något när jag sitter framför tvn, framförallt helgen, men ibland kan det komma en vardag också.

Jag är inte sötsaksberoende och jag tycker om sött (också). Jag använder gärna stevia i mitt kaffe tex.

Jag har aldrig varit någon gottegris eller bull-&-kakmonster, tvärtom. Däremot har min kropp varit 'sockerberoende' i form av många års ätande av kolhydrater av annan sort än rent socker - som t ex grönsaker, potatis, pasta, ris osv. Detta sug är nu helt borta, försvann faktiskt redan från start när jag gick över till lchf.

Så för så'na som mig kan det vara kul med recept på 'fikabröd' och annat gott, till speciella tillfällen.
För de som vet med sig att de är socker-/"söt-"beroende kan naturligtvis dessa recept trigga igång mkt inom dem. Så de länkarna blir lite "förbjuden frukt" () för dem… som jag hoppas att de klarar av att låta bli genom att gotta sig i andra (mat-)recept och råd som det ju också finns en uppsjö av här på forumet… För egoist som jag är, så vill jag ha recept på annat gott än mat också…

Man ska inte byta ett beroende mot ett annat.

Men det behöver inte betyda att man måste bannlysa allt som smakar sött. Däremot tror jag att man ska vara försiktigt med att vaneäta. Att börja äta massa ost eller korv framför tvn istället för godis tex. Är man inte hungrig behöver man inte äta.

Jag är ät-beroende inte socker beroende. För mig handlar det om att bryta psykologiska mönster mer än att låta bli sött.

individuellt - Absolut. Men jag tror det viktigtaste är att fundera på varför man äter.

Håller med Andina att det är bra att det finns recept för alla här på forumet. Tycker inte man ska bli allt för enkelspårig här. Finns ju både folk som klarar och inte klarar sött och jag tycker kif ska finnas för båda grupperna!!

Tror det är en kombination av #13 (att vi är gjorda för att trigga på sött) och en social/beteendegrej. Därav likheten m VV, det ligger nog i vår natur.

Jag triggar på sött men äter det väldigt sällan pga övervikt och kolissug. Däremot tycker jag fortfarande det är gott och kan då och då "unna" mig en bit av något som är bättre än det sämsta sas, dvs något ur söta receptsamlingen här. Under senaste året har jag gått från klarhet till klarhet över min egen kropp och vet nu precis vilka nivåer jag triggar på. Dessutom har jag barn som lever i en värld av kompisar som fikar och äter godis, att då bara ta bort allt tvärs utan försök till substitut(ex hemgjord glass m allt mindre stevia) funkar iaf inte hos oss. Sen finns det också maträtter där jag letar efter brytningen mellan sött och surt, som dillkött, där har jag fortfarande en nypa socker i.

Svagheten för sött och "det sött sociala" kommer alltid finnas tror jag. Det gäller att hitta sin väg utifrån sin egen kropp och situation.