Lägg till lite ovanjordsgrönsaker och/eller hallon så att du får upp aptiten. Gör en omelett med grönsaker eller ta en bit lax med blomkålsmos. Köttfärssås med squashspaghetti eller tacos med guacamole tycker jag är gott när det är svårt med mat. Testa oopsies och gör varma mackor.

Dina omställningsbesvär kommer att gå över, men jag förstår att det känns tungt nu. Det är bättre att öka fettet successivt så man slipper illamående. Om du mår illa av äggmjölk så skippa den ett tag. Det är inget måste att äta/dricka det.

Lycka till!

Du kanske skulle trappa upp kolhydraterna en aning men ta då dessa från mera grönsaker,  och kanske en frukt om dan för att sedan trappa ner därifrån!??

Vi är inte alla exakt lika och en del kan behöva mer kolhydrater för att må bra, dessutom så har du ju problem med ämnesomsättningen så.. det e bara att testa!!

Tack för lite tips!

Jag försöker ju hålla ner kolhydratsintaget för att gå ner i vikt, därför har jag tagit bort det mesta som det är kolhydrater i.

Det som gett mina kolhydrater varje dag är nog grädde, ost och ibland lite kakao i äggmjölken, eller som igår 7 små brysselkål till köttet.

Nån dag ibland har jag tagit en finncrisp med mycket smör och någon dag tog jag 30 g hallon i keso/mascarpone. Känner dock ingen skillnad dessa dagar.

Grundkänslan av avsmak för all mat (även om magen säger att den är hungrig, rent praktiskt om ni förstår), finns där precis hela tiden.

Hur mycket mer kolhydrater tror ni skulle hjälpa?

Drar inte vikten iväg ännu mer då? Känns som om jag har absolut inga marginaler när det gäller vikten - den MÅSTE ner och inte upp!

Vad tror ni om mängden mat - är det för lite med 1500-2200 kcal per dag? Eller för mycket?  Varför fryser jag som en tok hela kvällarna och varför är mina naglar bara trasor??

Jag sällar mig till #1 och 2! Släng på lite mer kolhydrater i form av grönsaker, upp till c:a 25 gram, eller kanske mer.

Dina besvär låter väldigt jobbiga. Ofta blir det jobbigare med övergången om man tidigare ätit väldigt mycket kolhydrater. Kanske var det så för dig? Fast jag tycker också att 6 veckor låter som en lång tid för övergångsbesvär…

Önskar dig i alla fall lycka till!

titta på receptinläggen här under grönsaks- och sidorätter och se om något kan passa, smörslungad spenat, rättikagratäng, gratinerad broccoli och blomkål etc.

Lättare sagt än gjort, men försök att inte stressa. Jag antar att det tog ett tag att gå upp i vikt, så låt det ta tid att bli av med den också så både kropp och huvud hänger med.

Mot förstoppning rekommenderar jag magnesiumtillskott (t.ex. Ledins från hälsokosten). Kom ihåg att dricka tillräckligt med vatten också.

Fialotta333

Jag hoppas verkligen att du kommer att må bättre efter ett tag..låter inge roligt de där

Har du hållt dig strikt hela tiden eller har du "syndat" Med lite godis på helgerna? Jag har gjort det misstaget och har gjort att övergångsvesvären har kommit tillbaka.

Du säger att dina sköldkörtelvärden är helt normala, men jag vet inte,  symtomen du upplever är kvar ett tag till kanske det är värt att ändå öka upp levaxinet?

Lycka till!

Jag håller med de andra. Öka lite på grönsakerna framför allt.

MEN! Du bör nog se till att du inte ökar på mjölkprodukterna. Många är ganska känsliga för det.

Magnesium behöver man ofta i början och om du inte tar D-vitamin redan så är det väldigt bra för humöret (och för kroppen förstås). Hoppas nu ett par tabletter med Magnesium (inte Apotekets, utan rejäla på hälsokosten, med enbart magnesium i) hjälper mot förstoppningen!

Testa linfrö eller physsilium om du är hård i magen. Brukar finnas på hälsokosthyllan i livsmedelsaffären.

Du har fått många bra tips angående maten… vill bara nämna att många i början (inklusive jag) upplever/har upplevt illamående istället för hunger. I så fall går det över om man äter något, givetvis något "tillåtet". Det ser inte direkt ut som om du äter för lite, men om du har mycket övervikt, så kanske du behöver mer energi ändå…

Och så sucketterna… du bestämmer ju själv hur du vill göra med dom, men jag läste i en tråd nyligen om hur viktnedgången inte kom igång förrän personen ifråga slutade med lightläsk! Så det verkar som om sötningsmedel kan stoppa viktnedgång!

Och pina inte i dig äggmjölk! Jag tror att äggmjölk är jättebra som ersättning för grädde i kaffe eller te, eller som mellanmålsdryck, om man är sugen… men inte som ersättning för mat! Själv har jag på mina 2 och ett halvt år som LCHF:are bara druckit äggmjök 3 gånger. Att det inte blivit fler gånger beror på att jag för det mesta blir mätt på maten jag stoppar i mig.

Om man inte tycker om äggmjölk, finns det ingen som helst anledning till att dricka den.

Hoppas att det blir bättre snart!

Jag tycker mig märka att min mage behöver lite bitterämnen för att matsmältningen ska fungera. Bitterämnen finns enklast i sallad. Det är inga stora mängde som behövs, men lite varje dag.

Tack snälla ni för olika tips.

Magnesium och D-vitamin ska inköpas

Levaxindosen ökas med en halv tablett 2 ggr i veckan

Linfrö finns i skåpet - ska gå dit omgående och ta en matsked

Jag ska försöka dricka lite mer - känner sällan törst och glömmer dricka

Jag har köpt Annikas och Airams kokbok + skrivit ut en hel del recpet härifrån, ska försöka planera maten lite bättre och lägga till lite mer grönt, kanske lite sallad som mammaru föreslår.

Sucketterna är tveksamma jag vet, men tycker INTE om te utan suketter, hm…men kan inte tänka mig att avstå teet heller…Vet att det sägs att det är en vanesak, men jag har då sannerligen försökt långa perioder men det vill sig inte. Känns som om det är så liten mängd - ynka 2 st. Tror ni verkligen det spelar så stor roll så det stoppar upp hela viktminskningen? Jag har tidigare druckit litervis med lightläsk och tagit suketter i te när jag gått t ex på Viktväktarna och då har jag gått ner i alla fall?

Odessa - jag dricker äggmjölk för att jag inte är sugen på mat + att jag är så trött och frusen när jag kommer från jobbet vid 17.30 så det känns som ett enkelt alternativ. Jag kan dessutom absolut inte äta ägg i någon form på morgnarna, så frukosten är ett stort bekymmer. Speciellt om man ska försöka hålla nere på mjölkprodukterna.

Enda sättet att ta reda på om det är sucketterna som ställer till det, är ju att testa…

Det kan kanske vara lite vanskligt att dra slutsatser av hur dom har fungerat ihop mad andra bantningsdieter, som är fettsnåla och kolhydratrika, men kalorbegransade (dvs svält)…

Jag tror att kroppen beter sig annorlunda då man istället försöker sig på en hormonstyrd viktnedgång, dvs lchf.. Men det är ju upp till dig, om du vill testa, eller inte…

Förstår att frukosten är svår. Själv äter jag 2 löskokta ägg med smör… och en balja kaffe med smör, lite kokosfett och grädde… Det jag skulle kunna tänka mig, om jag inte skulle äta ägg, är Gitsans Schweizerfärs. Jag brukar göra dubbel sats och frysa in i portionsförpackningar. Enkelt att värma på morgonen, eller att ta med till jobbet och äta till fikat, om man har svårt för att äta överhuvudtaget på morgonen…

Man måste inte äta ägg till frukost om man inte gillar det! Ibland äter jag skinka med smör och ost, och leverpastejbitar - snabbt, lätt och gott.

#11: Jag förstår ditt frukostproblem helt och hållet, för jag har själv svårt med just ägg till frukost. Brukar dricka äggmjölk men det gillar du ju inte, så då får du hitta något annat… *hmm*

• En liten tallrik med rökt skinka, keso uppblandat med lite vispad grädde eller creme fraiche, samt en avocado?
• Ostkaka med keso?
• Middagsrester från gårdagen? (jag vet, jag vet…*s*)
• Fiberhuskbrödet? Det kan ju sätta fart på magen också, om du dricker mycket vätska till brödet. Brödet är mycket kolhydratsnålt, och funkar bra med en massa Bregott och ost eller skinka och gurkskivor på…:)

Lägg också till grönsaker till maten som t.ex gurka, kokt broccoli, salladsblad eller vad som funkar bra, förhoppningsvis får det bukt med illamåendet.

6 veckor är inte länge. Jag hade övergångsbesvär till och från under 2 månader. Det tar tid för kroppen och framför allt om du har jojobantat innan. D-vitamin har jag själv märkt hur stor nytta de gör. Suketter och dyl. är skräp och fyller ingen funktion. Du kommer att överleva utan dem :) En skvätt vispgrädde ger lite sötma.

Jo, magma, visst är det jobbigt med frukosten! Tar man bort ägg som jag helt enkelt inte klarar av (i alla fall tidigt på morgonen) och all "mat" så blir det inte mycket kvar om man ska undvika mjölkprodukter.

Jag klarade inte ens en grov smörgås med t ex skinka tidigare när jag åt bröd. I princip är rostat bröd med något sött pålägg (messmör, honung, marmelad) det enda som går ner. Äggmjölken funkar oftast även om det går trögt, men just nu är det mitt enda tänkbara frukostalternativ om mjölkprodukter går bort…

Ostkaka med keso är ju jättegott - undrar om jag ska göra en sån ikväll och "köpa" att det blir lite mer kolisar? Ska passa på och räkna ut i "Min mat" hur mycket det blir/portion med ostkakan som jag har recept på härifrån forumet. Man kan kanske prioritera bort något annat under morgondagen så totalantalet kolisar inte blir så högt. Tack för tipset!

Ska även slänga på lite grönt till varje rätt, känns fräscht med lite gurka och sallad till maten.

Odezza, du har rätt om sucketterna - jag får nog helt enkelt skippa dom och testa om det gör någon skillnad på vikten, suck!

Har du provat att ha smör eller kokosfett i teet? Då skjuter du upp "frukosten" några timmar.

Nej, jag har inte "vågat" prova med smör i teet än, kanske ska göra det ikväll…

Just nu smaskar jag på en helt underbar pizza - det första på länge som smakat riktigt gott!

Bredde på vitlökssmör på en oopsie, sedan lite salsa santa maria, toppade med salami, lök, champinjoner, pizzakrydda och rejält med gräddost (å lite mer vitlökssmör på toppen på osten).

In i ugnen och grädda till osten fick fin färg! Det var så gott! Just nu är jag glad

Många är så ovana vid fet mat att de blir mätta jättelätt, vilket gör att de får i sig för lite mat.  Då blir man frusen, får problem med hår & hy, och en massa andra tråkigheter.

Äter du tillräckligt, Fialotta?

----

Jag läste om igen och såg att du äter Levaxin.

Din beskrivning är typiska hypotyreossymptom. Hur är du då "rättinställd"? Värden inom ref?

Riktlinjerna till läkare säger tydligt att det skall vara den kliniska bilden som skall avgöra. Prof. Ernst Nyström har sagt samma sak i Läkartidningen.

Är du verkligen helt säker på att allt är som det skall?  Om inte annat, se http://turtles.egetforum.se (forum om sköldkörtelsjukdomar). Inga (eller en ytterst liten andel) av de som är medlemmar mår bra på Levaxin…  Om du vill fördjupa dig rekommenderar jag Solved: The Riddle of Illness samt förmodligen valfri bok av Broda O. Barnes. Sjukdomen är inte så enkel som läkarna på vårdcentralen vill ge sken av…

Hoppas det blir bättre snart!

#19: Skönt att höra! Kanske ett frukostalternativ..?

Jag tänkte detsamma, det ser ut som om Levaxinet inte är rätt inställt.

Nu har det gått nästan en vecka sen jag skrev inlägget och jag känner mig lite bättre. Tror det blev lite för mycket "syster duktig" när vi satte igång med LCHF, sambon och jag för drygt sex veckor sen.

Senaste veckan har jag helt enkelt släppt lite på alla dessa saker man läst om och försökt undvika - mjölkprodukter går man kanske inte ner av, ost blir man hård i magen av, sötningsmedel får man insulinpåslag av osv. osv….

Veckan som gått har jag använt lite sötningsmedel i äggmjölken, i ostkakan och i hallonen.LIte varje dag alltså.

Jag har ätit en finncrisp med smör och smält lite brie när jag varit sugen på just det (inte mer än en om dagen).

Jag har struntat i att undvika ost och grädde (har t o m tagit en slurk grädde rätt ur paketet flera gånger…) och snaskat Babybellar varje dag.

Grönsaker har det väl inte blivit så mycket mer av, men lite har jag ökat på.

I morse hade jag gått ner 4 hg sen i tisdags - inte mycket men det är första gången jag är under den vikten jag hade efter 14 dagar på LCHF (gick ju upp igen efter första 2 veckorna och höll på och jojade fram och tillbaka).

Naglar och hår är lika vissna som tidigare och mensen har hållt på i 14(!) dagar!! Har aldrig hänt att den varit en enda dag fel under alla dessa drygt 20 år jag ätit p-piller - nu är det totalt hejkonbejkon trots p-pillren.

Levaxinet har ökats på lite grann och jag har slutat frysa så där hysteriskt på kvällarna.

Små steg åt rätt håll, men jag hänger i ett tag till och hoppas på ytterligare förbättringar ju längre tiden går.

#20  Många är så ovana vid fet mat att de blir mätta jättelätt, vilket gör att de får i sig för lite mat. Då blir man frusen, får problem med hår & hy, och en massa andra tråkigheter.

Det där tror jag att MÅNGA har problem med, just att det är en stor omställning mellan fettsnål kost och LCHF, och då blir lite konstigt ibland med hungerskänslorna.

#20 - Jo, jag tror du har helt rätt där - fettet ställer till det och gör att mättnadskänslorna kommer för snabbt och man får helt enkelt inte i sig tillräckligt med mat. Man kan dessutom drabbas av ett lätt illamående av fettet som gör att man inte äter fast man kanske egentligen är hungrig. (Om jag ser till mig själv…)

Ang. Levaxinet så har jag knappt alls satt mig in i vad det är jag "lider" av… Det konstaterades en underfunktion för ganska många år sen, man sa att det var vanligt och inget konstigt och jag har snällt knaprat i mig Levaxin sen dess, men tycker att symptomen för underproduktion hängt kvar i alla år trots allt, nu när jag tittar tillbaka på mitt liv 10-15 år.

Ska försöka få LCHF att fungera bra, sen ska jag ta tag i "Levaxinbiten" oxå och sätta mig in i lite mer vad jag själv kan göra för att förbättra. Tack Mikalej för tips!

Fialotta333, vill bara önska dig lycka till. Är alldeles för ny för att komma med tips, men tar dig i handen och så hjälps vi åt att kämpa på.

Kramar om

FiaLotta: Om jag vore du så är det första jag skulle ta bort SÖTNINGSMEDLET.

De läkare jag talat med har haft många patienter som gått ner i vikt ENBART när dom tagit bort produkter med sötningsmedel, även om det inte finns något bevisat insulinpåslag eller vad det heter.

Det kan alltså vara något annat som gör att sötningsmedel och övervikt hör ihop…

Tack Ajdan8 - det värmer verkligen - självklart ska vi hjälpas åt när det känns tungt! Hoppas det går bra för dig med kosten, oavsett vad du hoppas uppnå med att gå över på LCHF-kost.

Jennix - jag veeeeet, men är inte beredd att ta bort det ännu - just nu känns det som om det är min enda guldkant eftersom jag har svårt med i stort sett all riktigt mat. Det växer i munnen. Då är det gott med en lättsötad äggmjölk eller lite fräscha hallon eller en god ostkaka.

Det jag bl. a. läst om sötningsmedel är att det triggar sötsuget hos en del människor och det får till följd att de äter annat som genererar viktökning. Sen finns det säkert en del sötningsmedel som även höjer insulinnivåerna och direkt bidrar till fettinlagring.

Men som sagt, just nu är jag inte beredd att ta bort det. Visar det sig att viktminskningen helt uteblir efter ytterligare några månader (då jag hoppas kommit igång ordenligt med maten) så får jag omvärdera mitt beslut att fortsätta med sötningsmedel.

Framför allt tycker jag att man måste utrusta sig med tålamod. Det är inte för alla det går på en räkmacka ifrån början. Rom byggdes inte på en dag och inte våra kroppar heller. Jag hade jättejobbigt i flera månader med otaliga avsteg och illamåenden och jag vet inte vad. Efter ca 6 månader verkade saker och ting ha stabiliserat sig och vikten har sakta vänt nedåt. Min 22-åriga dotter började för 5 veckor sen, hon blir bara piggare och gladare för varje dag som går. Lite illamående någon dag eller 2 samt diarré en gång. Ingen PMS första gången hon fick mens heller och ned 3,5 kg på 4 veckor.

#29  Ja, jag har läst en del du skrivit och jag misstänker att dina omställningsbesvär blivit sämre eftersom du inte tagit bort det söta… Så länge du äter sött så vill nog din kropp ha kolhdyraterna först och främst.

Det har inte enbart med triggande av sötsug eller så, utan jag tror att det är den söta smaken som ställer till det i hjärnan för oss. Jag vet hur det varit för mig, vid omställning så vill jag bara äta frukt och grönsaker och då krävs det att jag slutar med allt sött för att jag ska bli mer sugen på kött och fett. Illamåendet har också försvunnit de gånger då jag varit hård mot mig själv och slutat tvärt med allt sött.

Men det är ju ditt val, såklart. Jag tror bara att det är ett problem för dig.

Du har kanske rätt Jennix - jag har ju inte hållt på så länge.

Jag är inte sugen på kakor, godis och glass, inte heller på ris, pasta och potatis.

Det är inte heller så att jag vräker på med sötningsmedel, har bara så mycket att det förändrar smaken lite grann - inte så att det smakar sött egentligen.

Däremot kan jag känna som du skriver att jag är sugen på grönt och frukt - jag som inte ens gillar frukt och grönsaker - åt det i stort sett aldrig innan mitt LCHF-liv.

Suck, kroppen e en konstig manick - önskar bara att jag längtade efter mat! Hunger känner jag nu - på så vis att det knorrar i magen, men vad jag än tänker på/sätter fram på bordet så får jag ett lätt illamående….

Nä, nu e jag såååå less!

Ingen förbättring med maten - vill INTE ha ägg, kött, köttfärs osv!

Det växer i munnen, vilket gör att jag inte kan äta så mycket åt gången, utan går och tar nåt att "snaska" på istället när jag känner mig sugen efter ett tag.

Har väldigt svårt med hunger och mättnad, känns som om jag håller på och utvecklar nån slags "ätstörning" på äldre dagar - sitter och stirrar på maten och tvingar i mig tugga efter tugga och är livrädd att jag inte ska få i mig maten.

Idag var det vägdag, det har gått 7 veckor. Hade gått upp nästan 1 kg sen förra veckan. Totalt har jag bara gått ner knappt 2 kg eftersom jag sakta går upp igen sen tredje veckan.

Försöker sluta med sötningsmedel i te och äggmjölk, har bara tagit ca 1/2 tsk i äggmjölken i morse. (Använder sådant som inte ska ge insulinpåslag.)

Jag har nu haft mens i snart 3 (!) veckor och kan knappt ta på kläderna utan att naglarna går sönder, dom är lika sköra som hårt skinn.

De fördelar jag märker är att magen är snäll och jag är inte speciellt sötsugen.

Tänkte klistra in en typisk dag (idag) och höra om ni har några tips, men det fungerar inte…får återkomma med det.

Edit: Ojdå, det blev visst en wordfil med min mat trots allt…måste forska vidare hur man gör för att klistra in i inlägget istället, sorry!

Kan ju passa på och tillägga att jag har ca 35 kg övervikt och är 162 lång och vill ner till ca 60 kg i första hand.

Det låter ju som nåt e knas. 3 veckors mens. Trasiga naglar o hår. Låter inte som det har med din nya kost att göra.

Jag tycker attt du är jätteduktig som kämpar på trots alla dessa besvär! Jag hoppas verkligen att det lägger sig snart, jag vet ju hur bra man kan må på den här kosten. Det enda jag ser in dina beskrivningar hur du äter är möjligen att du ligger litet lågt på kcl-nivån. Har du mycket att ta av borde du kanske ligga på 2500 kcl. Det är ju förstås svårt för dig när du mår dåligt och inte käner någon matlust! Men jag håller tummarna för dig och skickar en massa pepp!

Mensen är totalt oregelbunden skriver du,  och du har haft mens i tre veckor, ätit lchf i sex veckor. Mensen har inget alls med lchf att göra,  det låter som om du behöver kolla det där.

Du ska definitivt gå till doktorn om du haft så långvariga blödningar. Det ska man inte se lätt på. Risken är dessutom att det är blödningarna och inte kosten som gör att du mår dåligt.

Jennix skrev en gång ett mycket bra inlägg om att alla kroppsliga besvär som vi LCHFare råkar ut för inte är kostrelaterade, inte alla besvär är övergångsbesvär. Det är väldigt viktigt att inte glömma detta.

TS:

Mitt råd är SLUTA med dieten! Uppenbarligen funkar denna dieten inte för dig o då ska du inte tvinga kroppen.

Vissa av dina tecket tolkar jag som allvarliga … Fattar inte hur folk kan pappa dig att fortsätta? Blir verkligen ledsen när jag läser denna tråden… riktigt ledsen!

Backa helt tills du känner att du kan hantera maten. Starta sen sakta därifrån. Det är aldrig bra att utesluta kost rakt av… Kroppen behöver FÖDA inte bara fett & protein. Min kropp "flippar" oxå om jag inte äter balanserat. Ät lite, lagom men ofta och balanserat så kommer du att se hur bra du mår! :)

Önskar dig verkligen Lycka till!! =)

# 36 Tyvärr är det klockrent sen jag började med LCHF, jag hade inte ätit LCHF många dagar förrän mensen började mitt i p-pillerkartan. Fortsatte med kartan och mensen fortsatte…sen höll den upp några dagar och började några dagar, höll upp några dagar….sen blev det en liten paus och sen kom den igen med smärta och har sen hållt på i nästan 3 veckor, höll upp några dagar och började idag igen….Har ALLTID utan undantag i 23 år kunnat ställa klockan efter mensen, nu har det krånglat nästan exakt lika länge som jag ätit LCHF, så visst har det med LCHF att göra!

#34 Samma sak med naglarna, har aldrig sett något liknande, kom oxå efter ett par veckor med LCHF, tyvärr.

Tack snälla för "hejarop" - jag försöker ta en dag i taget, men känner att jag sneglar allt längre och allt oftare på brödet i skafferiet och dreglar häftigt efter tonåringarnas snacks, varma mackor, nybakade bullar osv. Känns som om det inte är långt kvar tills jag trillar dit och går tillbaka till den "gamla" matordningen, även om magen var kass - det mesta annat var enklare och livet kändes behagligare i det stora hela.

MEN det jag fortfarande hoppas på är att det ska vända, vågen ska visa nedåt och jag ska må bättre. Vill tro att det fortfarande är omställningsbekymmer som ska "gå över".

Ni är till ovärdelig hjälp alla duktiga och snälla LCHF:are - utan er hade jag helt ärligt "packat ihop" för flera veckor sen.

Men FiaLotta, oavsett måste du gå till doktorn med mensen. Om du gått med blödningar så lång tid kan det vara ett annat fel och det får du i så fall inte missa! Detta är inte normala övergångsbesvär.

#38 BattleBitch, det viktiga är att TS får undersökt de symtom hon har av läkare, eller hur?

Jag håller med Maia, gå till doktorn. Man skall inte strunta i att blödningar håller i så länge.

Har svårt att tro att det beror på kosten.

Jag har varit hos läkaren (gyn) för ett par veckor sedan och förklarade då hur det låg till och enligt honom (som jag har mycket stort förtroende för och har gått hos i 20 år) så kan sånt här hända när man laborerar med kroppen.

Han var inte negativ till kosten, mest nyfiken och verkade ganska insatt i "tänket". Och helt frisk var jag oxå…

Vet bara inte riktigt hur länge man kan laborera med kroppen när sånt här händer. Men jag är inte orolig för att det ska vara något annat som råkar ha dykt upp precis i samband med att jag startade med LCHF.

Vill bara så gärna att det ska "lossna" och allt stabiliserar sig.

Kanske ska jag backa som BattleBitch föreslår och starta lite lugnt? Men det känns så trist nu när man kämpat med övergångsbesvär och sötsug och trots allt kommit en bit på väg.

Nä, jag vet inte…

Blödningar längre än normalt är ju aldrig bra - så om det har hållit på sen du var hos doktorn sist kanske du skall ringa i alla fall?

Det är ju trots allt signaler om att något inte står bra till!

Jo, visst är det nån slags signal om att det inte är helt OK, men jag tycker många vittnar här på forumet om att det blivit "oordning i ledet" sen dom börjat med LCHF. Så jag tänkte att det väl skulle ge med sig snart…

Nåja, jag kan ju boka en teletid med herr doktor och förklara läget en gång till, få se vad han tycker. Det skadar ju inte.

Nån som provat något tillskott för hår och naglar? - jag e så skeptisk mot allt "sånt där", dessutom glömmer jag alltid att ta tillskott efter sådär en två, tre dagar. Men nu är det kanske läge…

Vad tycker ni, gamla "rävar" - ska jag backa till ruta ett eller ska jag bita ihop och fortsätta på LCHF-vägen?

Jag känner mig och misstänker att det blir svåååårt att bara äta lite kolhydrater - det kommer ganska snart bli som när man har försökt gå ner i vikt tidigare - man "blundar" rätt snabbt för allt man plockar i sig. "Det var ju så lite" tänker man och har redan förträngt det där lilla man åt till frukost, lunch och på jobbfikat…

Tror ni att det kommer ge med sig med maten och att det kommer kännas naturligt att äta allt det så många är lyriska över? Kan övergångsbesvären hålla i sig så länge som 7 veckor?

Jag tycker det verkar lite olustigt med alla dina besvär, så jag tycker du skall trappa upp dina kolhydrater rätt rejält, om så bara för att utesluta att det är kosten som spökar!

Äter du tillräckligt?

Fialotta! Se till att doktorn kollar dig ordentligt! Jag gick med blödningar 25 dag./mån i över 1 år, när jag började komma i klimakteriet.Jag hade då inte fyllt 50 ens. Jag vara hos flera gyn. innan jag hittade någon som kunde hjälpa mig.

Angående håret och naglarna tror jag det är precis tvärtom.

Som gammal viktväktare tappade jag massor med hår och mina naglar var som silkepapper. Med denna kost har jag nu långa  vackra naglar , och mitt hår (långt) sitter kvar där det ska . Inte i hårborsten!

Backa ur tycker jag inte att du ska göra. Men däremot kanske övergå till en mindre striktare variant ett tag, tills du får ordning på dina andra hälsoproblem, så du inte behöver oroa dig över kosten samtidigt. Jag tror inte heller att dina problem har med kosten att göra.

En del av det du beskriver låters om symptom på för mycket stress. Stressar du mycket? Det kanske till och med är så att du har hög halt stresshormoner för att du är orolig över kosten, din brist aptit, den långvariga mensen, och dina andra problem? Hög halt stresshormoner i kroppen är ett effektivt sätt att ge både viktökning och dålig aptit. Så det kan bli lite om en ond cirkel där. Det skulle inte vara första gången någon råkar ut för något sådant.

Om du nu tror att det har med kosten att göra så öka på kolhydraterna en del och se vad som händer. Det är inte värt det att hålla en kost som ger än sämre hälsa. Äter du så strikt som 5-10 gram per dagen som du skrev så bör dina omställningsproblem vara slut långt innan 6 veckor, så det är nog inte det. Testa att öka till kanske 40-50 gram om dagen, det är fortfarande rejält mycket mindre än t.ex. tallriksmodellen, men tillräckligt för att du bör märka en förbättring om det nu är kosten det är fel på.

Fast troligast är väl att det som orsakar den långvariga mensen är det som orsakar dina andra problem, och att det inte är kosten som är orsaken. Jag tycker absolut att du ska kolla upp det med en doktor så snart som möjligt.

Den här artikeln kanske är interessant: Olika anledningar till att man inte går ner i vikt

Bra tips från alla här tycker jag. Om du ökar på kolhydraterna, så dra upp grönsakerna först. Och ta gärna lite tillskott, magnesium och d-vitamin, se ovan. Kanske tycker din läkare att du ska ta lite järn. En doseringslåda finns på Apoteket; det kanske kan hjälpa dig?

Håller med om att öka grönsakerna och kolla järnvärdet inkl. förråden. Järnbrist kan ge långvarigaa menstruationer. Jag hade niagarafallsmens i 36 dagar pga järnbrist (långt innan lchf)

Lycka till, hoppas att du får bra hjälp!

Jättebra kämpat FiaLotta!

Ser att många råder att gå upp i kolhydrater en tid och det kan nog vara en bra idé. Kanske t o m med lite mer åt GI hållet under en övergång.

Hoppas det kommer att gå bra för dig

Du låter påläst om LCHF och verkar vara en vaken medveten människa.

Att dina problem kom med LCHF kan ju bero på att kroppen försöker balansera upp det som är fel och då kom "felen i dagern". Du har förmodligen haft dom sen tidigare, men inte märkt av dom (ja, inte att du blöder, det skulle du naturligtvis ha märkt) och de skulle säkert ha dykt upp längre fram.

Du skriver att du ska ta reda på om din sköldkörtelsjukdom när du har kommit till rätta med LCHF kosten. Gör det nu istället, så att du får kunskap om hur den fungerar. Den påverkar säkert mer än du tror. Och dessutom - är det underfunktion du har? Du tvivlar ju, eftersom dina symtom fortfarande är de samma trots medicin! Du borde ha blivit bättre tycker ju jag, som visserligen är dåligt insatt i ämnet, men som tycker att med vanligt bondförnuft kommer vi långt. Och det tycker jag att du verkar ha.

Din övervikt har antagligen alltid varit i fokus, så att resten av dej inte varit så viktig. Ta hand om hela dej, inte bara övervikten, så kanske det löser sig bättre.

Jag håller tummarna och tycker att du är en kämpe!

Fialotta - Jag håller med flera här som tycker du skall backa lite/äta mer grönsaker och se vad som händer.

Och som mikaelj och andreas0 skrev så låter symptomen lite som både hypotyreos och stress/kortisol vilket i sin tur kan ställa till det med andra hormon och skapa din långvariga mens.
Det finns en möjlighet att din lever av någon orsak, har problem att tillverka de kolhydrater härnan behöver…detta skulle i såfall kunna resultera i ökat kortisol med viktökning och andra besvär som följd.
Så öka på kolhydraterna så du täcker en större del av det hjärnan behöver (iallafall 50g).

Jag kikade även igenom ditt dagsintag och tycker det innehåller för lite järn, särskilt om du blöder varje dag. Skulle nog även rekommendera att äta större andel kött (och något mindre fett).

Håller med dom som har skrivit att du bör kolla upp blödningarna med din läkare!

Jag fick under en period i mitt liv (långt före LCHF) en massa mellanblödningar, och långvariga menstruationer, det kändes som om jag jämt hade mens.

Detta inträffade under en stressig period, då jag pluggade till tentor mm… och då jag kollade upp det så kunde läkaren inte hitta något fel. han frågade om jag ville ha någon medicin för att minska blödningarna, men jag avböjde, då jag antog att det berodde på stressen.

Men jag tyckte att det var ganska skönt att få konstaterat att det inte var något allvarligt. Då kunde jag koppla bort just den oron, och de extra blödningarna upphörde ju så småningom, när tentorna väl var avklarade.

Det kan ju faktiskt ha något med kosten att göra, på så vis att LCHF påverkar hormonbalansen i kroppen i positiv riktning för de flesta. Jag tycker inte att det verkar långsökt att tänka sig att man faktiskt kan få extra blödningar, under tiden som hormonbalansen håller på att ställa om sig.

Kanske blir det någon sorts krock med de p-pilller du använder. Nu menar jag inte att du ska sluta med p-piller, men du kanske kan diskutera märket med din läkare. Kanske finns det någon sort som har en någon annorlunda sammansättning hormoner, som passar bättre. Även om ditt nuvarande märke har fungerat under lång tid.

Läkaren borde också kunna konstatera om du har järnbrist.

Jag tycker också att rådet om att öka på kolisarna i form grönsaker verkar vettigt. Åtminstone tills du känner aptit, och att du mår bra. Har sedan inget hänt med vikten under flera månader, då kan det kanske vara idé att börja trixa med detaljerna.

Åh, hej och tusen tack för all pepp och goda råd och för att ni tar er tid, både att läsa, reflektera och skriva!

Har just kommit från jobbet och läst alla inlägg (kan inte läsa på jobbet).

Det där med sköldkörteln har jag faktiskt läst lite om genom hänvisningar här på forumet till en del artiklar, bl a om att många faktiskt inte är hjälpta av Levaxinet.

Jag har tidigare provat på läkares inrådan att öka på dosen lite, precis som min nuvarande läkare ordinerat. Noll resultat den gången.

# 51 Balanserad - Ja, jag har underproduktion.

Jag har ju onekligen många av problemen man kan få vid underproduktion. T ex naglarna, håret, frusenhet, trötthet, håglös, "lätt-deppad", jättetorr hy osv. Tänk om det skulle visa sig att Levaxin är helt värdelöst och utan verkan på mig, trots att värdena är helt inom det normala? Vad gör man då? Finns det läkare som skriver ut annan medicin, eller är dom helt fast i sina läror?

Ni har nog helt rätt allihop - det här har sannolikt blivit en mix av flera faktorer som gjort att det totala blivit riktigt uselt!

Jag stressar inte direkt, visserligen jobbar jag heltid som arbetsledare på ett läkemedelsföretag i utveckling, har eget företag vid sidan av, tre tonåringar, ett husrenoveringsprojekt och två hundar och en katt (kräver inte så mycket, *fniss*).

Gick in i väggen för några år sedan när jag jobbade 5-skift, kroppen la helt enkelt av efter 8 år med totalt oregelbundna tider. Men tycker själv att jag hämtat mig och jobbat mig själv ur "hålet" genom att delegera, barnen har blivit större och kan ta mer ansvar, jag har slutat pressa mig själv till att ha ett perfekt hem och jag har bytt till dagjobb.

Vis av erfarenheten försöker jag undvika stress - det som gör mig mest stressad är faktiskt att jag egentligen aldrig känner mig glad längre, inte faktisk tidspress och stress. Tar mig tid att surfa runt här ganska mycket, försöker "göra kväll" och kolla på TV och koppla av efter 20.00. (Funkar oftast faktiskt.)

Nä, får nog bena i en bit i taget, det finns ju uppenbarligen inga universallösningar - jag sitter väl här och väntar på mitt glansiga hår och långa vackra naglar och tappade kilon medans jag ökar på grönsakerna (usch) lite grann!

Ta de grönsaker som du tycker om och skäm bort dig lite.

Och Silica hjälper faktiskt för håret (om man kommer ihåg att ta dem).

En sak till: Unna dig en paus i vardagen om du kan. Köp en blomma och sätt på ditt bord på jobbet (det är ju där du behöver lukta på den). Gör något kul. Det känns som om du behöver doften av en ros, en filmkväll full av skratt, en massage, en rolig bok. Kram!

Tack för tipsen, Maia - jag tror jag ska boka en massage eller en fotvård!

Och kanske ta med tjejerna här hemma på en "tjejig"/rolig biofilm.

I helgen ska (läs måste) jag dock ägna mig åt bokföring (har inte gjort bokslut för 2008 än…pust). Men det kan ju vara lite trevligt det med om man får sitta ifred.

I morgon efter jobbet får det bli en tur till hälsokosten.

Förresten - i morse var jag nere på 95,2 kg - lägstanotering hittills! TÄNK OM DET LOSSNAR….vågar knappt tänka tanken eller säga orden…det är så liten minskning så den ryms gott och väl innanför felmarginalen egentligen. Jag lever på hoppet till nästa vägning, hehe!

Ang underfunktion på sköldkörteln så är det inte säkert att man är rätt doserad bara för att testerna ligger inom normal nivå.

Jag blev jättesjuk för några år sen, proverna visade normalnivåer. Jag hamnade till slut på sjukhus där specialisterna konsterade att jag hade underfunktion på sköldkörteln, trots "normala" nivåer.

Dessa nivåer var ej "normala" för min kropp, men det är ju ingen som vet vad som är normalt för just dig eller mig. "Normal"värdena är ju bara de värden som de flesta ligger inom.

Tycker verkligen du ska kontakta läkaren igen o berätta om alla dina symtom. Hela kroppen påverkas av underfunktionen. Alla celler i hela kroppen får för lite energi och kan inte fungera som de ska. Faktiskt ganska allvarligt.