Bra tänkt och bra skrivet!

Men så många kloka ord, vilket jag behöver dagligen i lagom dos. Varför har man så bråttom???? Den här kroppen har inte byggts på nån månad………………

Tack Monsun!

Önskar att jag kunde känna mig säker på att den (viktnedgången) verkligen kommer, börjar bli tämligen desperat efter 3 månader utan resultat. Ja det finns att ta av.

Tack det är nog detta jag behöver höra. Kroppen behöver läka. 'Ge kroppen en chans - att den får njuta… har nog för bråttom.

Jag njuter dock av maten men är ändå fixerad av vikten. Ska tänka på mer vad du har skrivit Monsun. Vara gla´för att man mår så bra´.

# 4 Kanka - inget är säkert här i livet - det är det enda som är säkert (ja ok då att vi alla ska dö oxå!)

Hur lång tid tog det dig att bli överviktig? Tog det bara 3 månader??

Det vore väl ologiskt om det inte tog lång tid att gå ner (PÅ ETT HÄLSOSAMT SÄTT!!!) det som har oftast tagit flera år att gå upp??

Jag tror att denna "stress" att gå ner bidrar till att det tar längre tid - att stresshormoner påverkar viktminskning är känt - så slappna av och njut av den goda maten och vetskapen om att din hälsa kommer att bli klart förbättrad!

jag har hållit på med LCHF i 3-4 år (kommer inte riktigt ihåg för nu har det blivit så integrerat i mitt liv så jag kommer inte ihåg när jag började)

Det tog mig nästan 8 månader med "obegränsad" mat - jag åt tills jag var mätt och åt ordentligt med smör och kokosfett - innan min kropp var nöjd och kändes läkt.

Därefter har jag hållit på med att exprimentera för att hitta "min" version av LCHF.

Nu har jag gått ner 20 kg sedan i somras och har nu ca 10 kvar.

Iom att det går långsamt hinner huden med - och hjärnan! Det är en omställning mentalt också att från att ha varit överviktig att bli normalviktig och jag tror det är jätteviktigt att även det mentala får hänga med i tempot!

Ingen kamp, inget sug, inget svårt, inga problem att äta med vänner eller på jobbet eller ute, ingen fokusering på mat(som det var när jag var med i VV), bara ett naturligt sätt att äta.

Kan det bli bättre??

Tack för dina kloka ord, att veta och förstå är inte alltid samma sak som att känna, det  gäller att låta förnuftet vinna över känslan (av otålighet).

Nej det är just det - jag tror att vi är alldeles för fokuserade idag på snabba resultat - snabbmat, snabb kontakt via SMS, internet osv - och är våra kroppar och hjärnor gjorda för det?

Att gå ner i vikt och samtidigt hela sin kropp - det innebär också att vi måste hela vår mentala inställning till mkt. Det är därför som jag tror att det måste få ta tid. Annars blir det bara en tillfällig viktminskning (som alla andra bantningsvarianter) och så går vi snabbt upp det igen…

Lycka till och "easy does it"

Monsun, bra skrivet! Tyvärr är det nog så att detta tål att upprepas, både för sig själv och andra, innan man lärt sig - det tar tid. Och vägen dit är kanske viktig också.

Jag tror mer och mer på att långsamma resultat är bättre än snabba.

Tack Jennix - ja jag är numera övertygad om att det är bra att det tar lite tid - annars är risken stor (åtminstonde för mig) att jag faller dit igen. Precis som du säger - vägen till målet är nog så viktig för vi lär oss ju hela tiden!

Hej,

#1

jo det var ett fint inlägg på många sätt

Men "så småningom kommer viktnedgången" och "kanske är man bara påverkad av nutidens smala ideal? och då tror inte jag att man går ner i vikt - men vad vet jag?"

känns som något motstridiga och inte så uppmuntrande citat.

Om jag har varit relativt smal i flera år, går upp några få kilon under en kort period (1,5 år) och börjar på LCHF och då stannar på den högre vikten känns det… inte så roligt.

Jag är rädd för att fortsätta nu, för då kanske det blir många fler kilon att tampas med om några månader. Och tampas med dem kommer jag att göra, för jag trivs inte i en mullig kropp. Jag mår bättre när jag är smal, orkar mer och vågar mer.

Jättebra skrivet, jag är själv alldeles för fixerad på vikten men försöker lära mig att låta min kropp tala och att kunna lyssna på vad den säger! Inte helt enkelt men jag tror stenhårt på det du skriver; det måste få ta tid! Jag måste beväpna mig med tålamod och tänka på hur mycket bättre jag mår på det här sättet att leva!

Tålamod låt kroppen läka, jag vet jobbar med just det varje dag.

# 12 - vad jag menar här är att om du har ett par kilos övervikt (enligt din mening) så kanske inte kroppen ser det som övervikt…. Det kanske är den bästa vikten för din hälsa.

Men om du då är påverkad av nutidens smala ideal så vill du uppnå en vikt som kanske inte är den optimala för dig egentligen - och de kilona är mkt svåra(re) att bli av med - för egentligen "borde" man inte bli av med dem.

Det är därför jag menar att detta är något som påverkar både kroppen och det mentala - det är inte alltid säkert att det mentala sättet (eller den mentala vikten dvs det som JAG tycker att jag ska väga) är det optimala…

Krångligt att förklara - men det viktigaste är anser jag tre saker:

1) Detta är INTE ett sätt att banta utan att äta för att bli frisk - resten av livet

2)Låt det ta tid

3) Inse att du måste hitta DITT sätt - finns inte ett sätt som passar alla

Kloka ord som behöver tänkas varje dag.

Tack Bazz

Mycket bra skrivet!

Det händer ju då och då att folk skriver här och är frustrerade över att de inte går ner i vikt, eller inte så snabbt som de vill. Vissa har hållit på länge och noga och då kan man börja förstå frustrationen, men ganska många uttrycker olika grader av desperation redan efter ganska kort tid, eller efter att vågen gjort ett litet hopp uppåt. Då kan jag också känna att desperationen i sig kanske är ett större problem än det uteblivna viktraset. Vi vet ju ganska mycket om hur stress påverkar kroppen, och högt kortisol och/eller envist högt insulin kan vara ett hinder för vissa.

Det har sagts många gånger, men det tål att upprepas:

LCHF är ingen quick-fix, och ingen tillfällig bantningskur. Det är ett sätt att äta naturlig mat som kroppen mår bra av, och på sikt normaliserar sig i alla möjliga avseenden, inklusive form och storlek.

Glöm inte heller det mycket vanliga fenomenet att kroppsformen ändras även om inte siffran på vågen gör det.

När jag var yngre hade jag jättestora komplex för att jag var så tjock. I slutet av tonåren gick jag från närmast underviktig till normalviktig, och tyckte det var hemskt. Sen blev jag aningen överviktig och ville bara dööööööö! Och sen, efter enträget och ständigt misslyckat bantande, gick jag upp till 110 kilo och först då insåg jag vilken idiot jag hade varit när jag gömde mig och skämdes i min storlek 40. Nu är jag 35 år och väger 90 kilo, och tycker mycket mer om mig själv än när jag var en fortfarande rätt slank och fast 18-åring. Tänk att det ska vara så svårt att sätta sig på insidan av sig själv och titta ut istället för att hela tiden granska sig själv utifrån och bekymra sig över vad andra tycker om ens kropp!

Så mitt råd till alla är att ta hand om sig själv, äta bra och må bra, och ha tålamod. Jag skulle säga att det börjar bli läge att bli fundersam om man ätit LCHF i säg ett år, verkligen kollat upp vad man äter så att man inte lurar sig själv, testat sånt som att ta bort mjölkprodukter osv, och om man då fortfarande inte ens har börjat nagga i kanten på en reell övervikt. DÅ kan man börja fundera på om man har något ämnesomsättningsproblem, för mycket stress i kroppen, eller något annat som sätter käppar i hjulet.

Och vad glad över att du HAR en fungerande kropp, för sjutton gubbar!

#15  Helt sant, är man redan normalviktig är det ju inte alls säkert att man går ner i vikt…

Det är uppenbart ibland att det finns dom som har en skev syn på sin egen kropp och det finns inget vi kan göra (tyvärr) för att övertyga någon om att dom är helt normala.

LCHF eller lågkolhydratkost är ingen bantningsmetod som är 100% garanterat att alla ska bli supersmala.

#19 - Jennix det var precis det jag menade - jag tror ju inte heller att det är meningen att vi alla ska vara supersmala - precis som med allt annat är det individuellt…

Tror också att de bantningsmetoder som gör att även de som redan är sin korrekta vikt (smala) är hälsofarliga

Tur att LCHF inte är en bantningsmetod! :-)

 Jag ska kööööööööpa tålamod för pengarna!!!!!

Sprida grädde på äääääääängarna!!!!!

Jag känner igen mig i det Aniara4 säger. När jag var tonåring så hade jag sådana "komplex" att jag var tjock och ful. Åren går och jag bantar som många andra, blir tjockare för varje gång. När jag ser tillbaka på kort från det jag var ung - Jag var ju Jättefin! både kroppen och ansiktet - men jag "kände" mig inte så vacker. Ni som är unga nu, försök se med "andra ögon". Idag är det så med mig att jag "känner" mig säkrare och jag tror att jag utstrålar det för jag tycker om mig själv mer nu än när jag var ung.

Många av oss här har liknande historier, och det är så skönt att få dela sin egen historia med andra samt att man har den här "livskosten" att stötta varandra i.

LCHF är ju den kosten vi 40-talister var uppväxta med. Mjölken, man köpte i glasflaskor på den tiden, hade kanske fem cm grädde i toppen (tanterna tog vara på grädden). Vi åt fläskkotletter med fettranden och vi åt hela kycklingen med skinnet och allt. Jag är överlycklig att få tillbaka den kosten. Det är EN restriktion och det är ju kolhydrater, men den tål jag att vara utan tills min kropp hittar tillbaka till sig själv. Säger som föregående. Jag är glad att jag har en fungerande kropp.

Väldigt kloka ord Monsun som tål att upprepas ofta. Jag har precis långsamt börjat gå ner i vikt men det första halvåret stod jag helt stilla. För första gången i mitt liv gav jag dock inte upp utan fortsatte (med vissa avsteg) och det är jag glad för idag.

Tack för en bra tråd!!

Bra och kloka ord. Jag behöver nog påminna mig om det ofta. Jag är ju smal och behöver inte gå ner i vikt utan började med lchf av andra anledningar. Dock är det så lätt att hoppas på att man ändå ska gå ner lite lite då man pga konstiga ideal aldrig tackar nej till en viktnedgång. 

Jag har dessutom gått upp lite lite varje vecka med lchf vilket är väldigt jobbigt för mig. Hoppas jag inte provocerar er med övervikt i era tappra försök, jag tror att vi kämpar allihop, men mot olika saker.

Skönt i alla fall med en pepptråd, ska  läsa den varje dag!

Jag är aldeles ny på det här med lchf och vet inte om jag fattat det hela rätt.

Får man äta grönsaker alls eller är det bara fett och protein som gäller. Det känns så fel. Jag är sockerkänslig, eller igentligen riktigt beroende, och laktoskänslig och jag tycker det är svårt att hitta på något att äta. Laktosfria produkter har ofta väldigt låg fetthalt. Hur många ägg kan man äta på en dag? Kan man äta för mycket fett?

Jag kan känna igen mej i det många skriver att man vill gå ner i vikt fort (för jag har ju oxå lagt på mej en massa kilo under många år). Jag försöker övertala mej själv att låta det ta sin tid för jag märker ju faktiskt att jag mår bättre. Har inte mycket godissug längre. Ibland får jag dock ångest och tycker synd om mej själv. Kan till och med sitta med barnen när dom äter sitt godis.

Sockertopp - visst får man äta grönsaker om man vill - detta är som sagt ingen diet med bestämda mängder och krav på vad du SKA äta - LCHF är ett individuellt sätt att äta.

Att du tycker det känns konstigt att bara äta protein och fett - tror du inte att det är gammal indoktrinering??

Sök på forumet på nybörjare så kommer det upp massor med bra tips och idéer. Det finns MASSOR med god mat som du kan äta även om du är laktosöverkänslig.

Lycka till!

Mycket bra skrivet! Jag måste nog krypa till korset jag med. Har ätit LCHF i 2 månader nu och skulle gärna se att det gick lite fortare, det finns ju så mycket att ta av. Samtidigt vittnar flera av er om att de fick vänta i flera månader innan kroppen kände sig trygg och började normalisera sig.

Någon som vet var man köper tålamod?

Så är det nog för oss alla - bråttom bråttom…..

Underbar tråd! En som behöver läsas av de flesta av oss då och då.

Dessutom har ju kvällstidningarna börjat kalla detta en mirakeldiet som kan få en att gå ner 1-2 kg per vecka. Har några kollegor som börjar bli nyfikna men när jag säger att jag gått ner mina 15 kg på 9 månader tror dom att jag slarvar eftersom de läst att det skall gå så fort…

Tack Uzie - ja visst är det synd - tänk vad många som hoppar av för att de inte går ner tillräckligt fort….

Vilken bra och peppande tråd!

Jag började i somras med LCHF och gick ner 7 kg på 2½ vecka. Funkade bra för mig och jag kände mig bättre i kroppen. Men sen föll jag tillbaka i en månads hetsätande med mycket "artificial crap" som jag kallar det. Fick djävulska humör svängningar och depressionstendenser och insåg att jag måste ta tag i livet igen. Började om, men denna gång hände inget! Viktmässigt alltså. För när jag tänkte till mådde jag riktigt bra, magen var "normal", humöret fint och känslan av utmattning var som bortblåst. Sen omstarten har jag bara gått ner 1½ kg och måste erkänna att det känns frustrerande, men jag mår ju bra! Jag började med Skaldemanns 50 program för två veckor sedan. Jag förstår hur mycket jag skadat min kropp med alla dieter under åren och jojandet upp och ner i vikt, så jag inser att detta kommer att ta tid. Men ändå gnager den lilla djävulen i mitt huvud och tycker att det borde gå fortare och att jag säkert inte sköter mig så bra som jag tror för då skulle jag gått ner mer. Jag har stort stöd av detta forum och speciellt trådar som din! Jag ber om ursäkt för mitt långa inlägg…

Önskar alla en skön söndag!

Bra skrivet. Men jag hade nog skruvat på min kost, tills den givit utslag på midjemåttet eller vågen, om jag nu inte haft en sån tur att min vikt o mått har minskat markant.

Jag tycker det ändå verkar som om de flesta som äter lchf minskar mellan 10-20 kg på kosten och/eller 10-20 cm på midjemåttet.

Även om jag kan skriva under på alla vinster som minskat sockersug, bättre maghälsa, mer ork och att jag har kunnat minska på min protonpumpshämmare ganska rejält, så är mitt primära mål att få ett nidjemått under 94 cm.

Men visst måste man ha tålamod. Jag var stenhårt inställd på att det skulle ta längre tid att gå ner 10 kg o 10 cm än det har gjort för mej. Så jag är positivt överraskad.

# 32 - skriv på du - det är det som är så bra med det här forumet - att vi får skriva av oss allt som behövs!

Välkommen tillbaka! :-)

Jag måste säga att ni alla har så bra åsikter. Men jag finner det svårt att liksom lugna ner sig själv ibland. Jag blir också fokuserad på min vikt, istället för att se det possitiva med att äta denna kost. Jag försöker fokusera så gott det går på att inte ställa mig på vågen och istället titta på att mina eksem är borta, jag sover hur bra som helst om nätterna nu, jag mår bra i övrigt i kroppen. Vikten kommer sen…men ibland har man helt enkelt alldeles för bråttom skulle jag tro.

Det gäller bara att hålla ut, att inte se det som en ny diet utan som ett sätt att leva på. Och dit kommer man ju så småningom, men det kan vara jobbigt stundvis. Håll i och följ med din kropp så kommer det att ordna sig. =)

Visst är det jobbigt ibland - men vad kan inte vara det?