Det här med BMI...
Jag räknade för skojs skull ut mitt BMI för när jag var som allra smalast för ett par år sedan. Då drog jag storlek 36 och hade ett BMI på 25,9, dvs 0,1 från övervikt.
Hur kan det vara möjligt? Är det rimligt? Ska vi verkligen fästa så mycket vikt vid BMI?
På den tiden var det t o m så att folk var på mig om att jag absolut inte fick gå ner i vikt, en del trodde att jag blivit sjuk osv för att jag tappat så mycket och var så smal. Jag menar stl 36, då är man inte stor.
BMI är en urusel formel och används idag till vad den aldrig har avsetts till. Du kan lugnt ignorera alla hänvisningar till den. Du vet nog själv om du är överviktig eller ej.
*s* Tja, idag får jag nog anse att jag är det, slarv med träning, kost + de ökända sambokilona har gjort sitt till. Men det är ändring på det nu!
Håller med. Senast jag var nere på "idealvikt" enligt BMI var när jag var en tonåring med ätstörningar, extrahål på klockarmbandet och gropar i kinderna. Och då menar jag inte smilgropar!
Instämmer, BMI är inte bra att ha som måttstock på vilken vikt man bör ha! Har hört exempel på en smal o väldigt vältränad tjej som fick rådet att gå ner i vikt eftersom hon hade högt BMI.
Vi människor är så olika i kroppsbyggnad, olika benstomme, olika proportioner mellan bål o lemmar osv. så att det är nog svårt att hitta en bra jämförelsegrund. Vet inte om fettprocenten kan vara ett bättre jämförelsetal??
#4 Jag tror en fett/muskel-kvot vore det mest intressanta.
Jag försöker länka till min tråd BMI enligt UBCL där det finns en hemmagjord BMI-tabell och en del diskussion om ämnet!
Starta ny diskussion