167 väger jag nu förresten och hur jag äter ska vi INTE gå in på.

Trumman, äntligen är du tillbaka! :)  Jag ville inte tjata på dig att komma hit men jag är glad att du är här nu. :)

*kram*

5-7 kilo är inte vatten. Det brukar oftast vara 2-3 kilo som är vatten precis i början men sen är det annat som försvinner. Så du ska vara positivt inställd och se att du vet att det fungerar.

Som jag minns det, så åt du för mycket ost - du blev hård i magen och du åt för stor mängd med mat, även smör kunde du äta hur mycket som helst av?

Stämmer det eller rätta mig om jag har fel.

Helt riktig Jennix. Så var det.

Håller med Jennix - äntligen är du tillbaka!

Kommer med den gamla klyschan: du la inte på dig de där kilona över en natt, de kommer inte att försvinna över en natt heller, hur gärna du än vill och behöver det… Jag kan också tänka mig att det känns överväldigande att tänka på ALLA kilo du behöver/vill tappa. Det kan vara mer humant mot dig själv att dela upp det i mindre, mer hanterliga mål. Kanske bara att äta väl den här dagen, eller den här timman, eller det här ögonblicket.

Var rädd om dig! Det låter ibland på det du skriver som om du verkligen vill bestraffa dig för något. (Lägga dig under kniven som straff för att du väger för mycket…?) Jag känner inte dig särskilt väl, men jag VET att du inte förtjänar att bestraffas. Du ska inte straffa dig. Du ska ta väl hand om dig.

Om du nu har både övervikt, utmattning och hjärtproblem att tampas med så måste du ta ett steg i taget och ha lite tålamod och medkänsla med dig själv.

*kram*

Hej och välkommen tillbaka. Matmissbruk och överätning är inte att leka med. Jag förstår hur du har det även om min övervikt inte är lika stor.

Välkommen tillbaka!

Ett steg i taget, sakta men säkert! Jag hejar på dig. Här finns det alltid någon som man kan bolla med när OA mötena står tomma.

Kram och lycka till!

OA? Vad är det?

 Antalet kg vatten i kroppen är väl olika för alla individer? Själv gick jag ner ca 6kg de första 14 dagarna med LCHFdiet. Under en veckas "ledighet" från dieten kom 5kg tillbaka direkt och det syntes direkt på mina fötter och ben och kändes i andningen. Alltså var allt vatten. Större individer har nog med betydligt effektivare vätskebindningsförmåga, eller vad jag nu ska kalla det, än någon som bara har 10-20kg övervikt.

Välkommen tillbaka Trumman, du har varit saknad!

Som "nyfrälst" på kokosfett måste jag förstås slå ett slag för det - jag gnager i mig ett par tsk två gånger om dan - och allt suuug försvinner bums - vanliga silverpaketet är OK för min del.

Många styrkekramar från LatMask till schtaaan!

OA= Overeaters Anonymous (osäker på stavning) iaf anonyma överätare…

#9 Tack för förklaringen! Antog det var något dyligt men tänkte på svenska och fick inte till det riktigt *L*

Hej Trummis o välkommen tillbaka! Har funderat över vart du tog vägen!

Med ett matmissbruk i bagaget måste du nog inse att det kan gå upp o ner vännen…tar längre tid helt enkelt…men skam den som ger sig! Kom igen nu…för vi tror på dig!

Hej, vi har inte setts förut tror jag!

Hej! Jag e ny LCHFare sen 2 månader tillbaka och kan således inte önska dig välkommen tillbaka, utan säger välkommen!

Bara att ta steget in hit är en seger i sig. Och du låter motiverad, det är ju en av förutsättningarna. Ibland måste man må botten för att ta sig uppåt. Klappa dig själv på axeln för insikten och tänk inte på var du är nu, utan vart du vill komma!

Vad säger man, Mind over matter.

Jag tror att vi är många här inne som börjar en bra bit ovanför 100kg-strecket och då börjar man kanske med förväntningen "jag som har så mycket övervikt kommer det att gå lätt för".

Se till att klara av idag, tänk inte på i morgon. Så kommer du in här i morgon igen och så ser vi till att du klarar av stunden då också.

Stort lycka till och varmt välkommen!

Hej igen, välkommen tillbaka! Vilken go' Avatar, jag gillar dina smilgropar.

Det är tungt att leva med matmissbruk! Vet hur det är, och hur tungt det är att känna hur man hela tiden står och stampar- två steg fram och tre bak och hela tiden vänta på den tidpunkt när man ska få lov att må bra. Det blir kanske svårt att INTE tala om hur du äter- eller jag menar nog snarare hur du kan prova att äta, men jag kanske missförstod dig;)

När det är matmissbruk och ett stört ätbeteende i botten så är det svårt att låta bli att överäta, det är liksom det enda sättet man har att ta till för att stilla kaoset och suget inombords. Och även om man överäter rätt saker så blir ett ätande som inte har sin grund i hunger fel för kroppen och vikten. Dock så kan det vara den enda vägen att gå den första tiden när kroppen ska avgiftas.

Jag hoppas att du kommer hitta rätt denna gång. Sök så mycket stöd och hjälp här som du vill och kan, lycka till!

Välkommen tillbaks, Trumman. Jag har saknat dina inlägg.

Instämmer med det bluegoose och magma säger. Att det är hårt att vara matmissbrukare vet jag av egen erfarenhet. Jag hoppas verkligen att du lyckas denna gången, för det är du värd.

Strunta i vikten och försök fokusera på de hälsovinster du förhoppningsvis fått eller kommer att få.

Välkommen tillbaka!  Har saknat dina inlägg.Ta ny sats med hjälp de hälsovinster som man får av den här kosten. 

Välkommen tillbaka!
Håller tummarna för dig och att din framtid ljusnar.

Hoppas att det ger resultat denna gången och att du håller fast vid lchf timme efter timme.

Själv har jag bara hållt fast vid denna kost i ca 4,5 månader så jag kan bara säga välkommen (igen). Känner inte dig sen innan, men hoppas att jag får ser mycket av dig här!

däremot tror jag att jag känner igen dig från en annan ifokussajt, men du har ändrat Avatar då tror jag.?

Lycka till!

Välkommen tillbaka! Vi har ju haft kontakt i ett annat iFokus, och det är alltid trevligt med vänner "över gränserna"!

Lite nyfiken om du upplevde andra negativa effekter än just vikten när du la av lchf?

TACK ska ni ha för varmt välkommnande åter. Jag vet inte var jag ska hitta kraften att fortsätta vara duktig och äta rättare - skulle verkligen behöva ha en grupp som er runt om mig på riktigt och inte bara på skärmen tror jag för att lyckas.

 Är det ingen av er som ska öppna ngt slags LCHF-kollektiv i en vacker landsända dit vi kan komma och bara bo och äta rätt LÅNGT FRÅN SOCKER OCH SKIT!?

#4 Att lägga mig under kniven ja, det kanske öåter som ngt suicidalt/bestraffande :) men jag menar "att operera gastric bypass" - att lägga sig under doktorns kniv alltså.

mVH, t

#19 Jo, jag är med i Häxor en hel del. Det är väl därför.

Hade en svampgubbe förut, men bytte nu inför en kommande storträff - så folk ska känna igen mig :D

#21 - Jo, jag vet att du menade det - jag reagerade bara på hur du skrev…

En viktoperation kanske hjälper dig med övervikten, men den botar inte överätningsproblematiken. (Vilket i värsta fall leder till att du lägger på dig all vikt igen, med tiden.)

Hur är det med Bitten Jonssons behandlingshem - skulle det kunna vara ett alternativ? För att få någon slags start? Få hjälp att bryta en ond cirkel?

Nu vet jag inte om du är just sockerberoende - men metoden borde ju gå att tillämpa på andra typer av beroenden och hos henne borde det i varje fall vara bra mat….

Hoppas du inte tycker jag lägger mig i för mycket… :-)

En gastric bypass löser möjligen problemet med övervikt tillfälligt, men den löser inga problem med matmissbruk / överätning. För kroppen är alla kolhydrater socker. Det spelar ingen roll om de kommer från mörkt bröd, potatis, bullar eller lösgodis. Vi härstammar från jägare med begränsad säsongsbunden tillgång till kolhydrater. När det fanns tillgång till kolhydrater var det bäst att äta och lägga på sig en fettreserv inför kommande svältperioder. Man kan äta hur mycket kolhydrater som helst utan att känna sig mätt. Äter man LCHF så kan man lära sig att känna sig ohungrig och att få kroppen att acceptera det tillståndet. Fungerar det för dig att äta t ex tre gånger per dag och inget däremellan?

trumman - lägg dig inte under doktorns kniv! Det kan verka som en enkel och radikal och välfungerande lösning, men fullt så enkelt är det dock inte!

Efter operationen så kommer du ju som sagt inte att kunna äta lika mycket som förr, det är ju poängen med det hela. Ämnesomsättningen sänks dock i takt med att du äter mindre, så alla går inte ner, men allmänt är ändå att man måste få B- vit intramuskulärt stucket för inte lida brist på B- vit, och hb sjunker också lätt i botten. Så det är jätteviktigt att man äter näringsrikt, det lilla som magsäcken kan ta emot alltså , per gång.

Man kan också ha ständiga hungerskänsor, fast man just har ätit, kanske för att man bara förmår att äta så lite i taget. Svaghetskänslor är också vanliga.

Som jag ser det är en operation ett försök till en genväg, jag tror inte att det är lyckat i något fall, det är inte kul att 1 år efter operationen lida av både anemi och fortsatt övervikt.

 Ge lchf en chans först, trumman!

Hej trumman, jag är relativt ny har och har inte sett dig förr. Hälsar dig välkommen och lycka till. Du kan göra detta, vi stödjer dig.

Jag tycker också att Bitten skulle vara ngt för dig. Vad har du att förlora?

Hur går det trumman?Vill ha lite uppdatering här. 

Glad att du är tillbaka! Betyder att du inte gett upp helt. Vi är alla här för att hjälpa varandra.

Trumman, hu går det? Vi är många som saknar dig och vill stödja…

#30 Det går åt helvete helt enkelt.

Men men… på'n igen. Tack för alla pepp-poster men de hjälper inte. Jag vette f-n vad jag ska göra för att lyckas. Jag VET ju att det bara handlar om självdisciplin, men det är ju den jag saknar i mitt missbruksbeteende gentemot mat.

OA-möten… tja, vore det fler än bara jag och en till där skulle jag nog få ut mer av dom, men ska kanske ge dom en chans till.

Operationsidén står jag nog helt över tills (långt) vidare - har läst alldeles för mycket negativt om det för att våga prova. Farsan har det inte heller helt lätt efter sin… så jag står över.

Men det ska sägas, jag är på väg mot en snabb död iom det här, och det vill jag helst inte.

Mvh, T

Hej Trumman! Låter inte kul som du har det!

Kan du inte försöka med att rensa bort kolhydraterna hemma , kasta sånt somdu inte ska äta, det är lättare att låta bli om man inte har sånt hemma, köp inte hem "skiten" någon mer gång!

Ät massor av sånt som du kan äta , kolhydratsnåla saker, då finns inte plats för kolisar i din mage. Efter ett tag ger sig suget och då kan man börja minska på portionerna.

Bra att du skippat operationstankarna!

Har du varit in och läst på beroende i Fokus, vi är många sockerberoende som vistas där, kanske du ska försöka tackla problemet från annat håll den här gången?

Hej trumman! Kul att se dig här!

Du, det handlar faktiskt inte om självdisciplin. Man kan bara komma till en viss gräns med disciplin - men man kan inte leva hela livet så. Det klarar ingen. Det måste till "något annat", men vad det är har jag förstås inte svaret på. Jag tror som Tilda-T att du kan behöva tackla problemet från ett annat håll. Du kan inte bestraffa dig själv till framgång, det funkar bara inte.

Skönt att höra att du lagt operationstankarna på hyllan ett tag i alla fall.

Sköt om dig! Och: man får börja om så många gånger det behövs.

#32 Tyvärr är det fru och barn som äter "skiten" så det blir svårt att tvinga bort det ur hyllorna… och jo, jag läser på Beroende också. Jag läser och läser, jag "kan allt" och agerar råd och coach till många vänner som LYCKAS - men själv står jag, lätt wobblande, kvar i fetmaträsket.

Om det är så illa som du berättar så kanske fru och barn kunde hjälpa till genom att agera MED dig i stället för emot, kan inte tänka mig att dom vill ha en man /pappa som mår så dåligt!

Har du pratat med dom, om hur du fungerar?

 Är övriga i familjen normalviktiga?

Övriga är normalviktiga ja och har inget problem med mat heller.

Dom VET vad jag går igenom men det syns inga tecken att vilja hjälpa på det viset iaf… "vad ska vi äta då" ??

Jag är snäll. Kan inte begära att dom ska ta bort sina mackor och spagetthi och pärer bara för att jag har problem med käket…

Öde ö, ngn som har?

Fakta: Du har en klart hälsofarlig övervikt, du klarar inte att inte äta den mat som finns i huset.

Slutsats: Hela familjen MÅSTE äta den mat som är bra för dig. Tala först och främst med din sambo och förklara hur illa det är. Det är ju inte bara ett fysiskt problem, du mår illa psykiskt också. Om det känns bättre med något tidsbegränsat, be om tre månader på LCHF.

Det kanske går för er familj som för många andra, ni blir glatt överraskade över all god mat det finns i LCHF!

#34  Det räcker inte med intellektuell kunskap, du måste KÄNNA vissa saker i kroppen. Vi får nog snacka lite i helgen, hörru.

Trumman, jag tror också att du får ta och berätta för din partner hur du mår och vad som behöver göras. De kan ju äta vanlig mat på jobb/skola om de vill, men att ni bara har LCHF-kost hemma. 

För egen del kan jag låta bli kolhydratsrik mat så länge som det finns alternativ. Kanske är det här det brister? Familjen kanske kan ha kvar sina mackor om du har dina?

Jag måste ha snabba lösningar tillgängliga direkt när hunger/sug sätter in. Därför har jag nu bunkrat upp med styckfrysta polarbröd (värm i ugn med t.ex. skinka/ost - jättegoda varma mackor). Vem vet, familjen kanske föredrar denna typ av mat när de smakat på goda köttfärslimpor och laxpuddingar? 

Här är några saker jag tror och hoppas kan hjälpa:

- tala med din partner (och barn) och var ärlig om hur du mår och vad du klarar av att ha hemma och vad som inte fungerar.

- rensa ut ALLT som du inte tål. "Måste" familjen ha frukt - då får de äta det utanför hemmet, för du måste få en chans att återfå - eller snarare återta - din hälsa.

- laga mat och frys in, så att det alltid finns biffar/gratänger etc. hemma

- promenera, sticka, läs,  fiska… något som inte har med mat att göra. För egen del känns det i alla fall lättare om jag sysselsätter mig med något som tar bort fokus från mat.

Varmt lycka till!

Välkommen tillbaka. Hoppas du kommer igång igen och att du får med dig familjen, så du får det stödet, det behövs.

#36

Tillhör också de nya, så jag har ju inte sett dej förut, så jag säger "hej-hej", *niga*, och välkommen tillbaka

En tanke från mig : Kanske dags att sluta vara snäll ? Vill de ha dig kvar i livet kanske de kan tänka sig att "uppoffra" sig och avstå att äta de farliga sakerna hemma eller bara äta sådant om du inte är hemma? Ställ saken till sin spets : Vad vill ni helst ? Äta mackor och vara make/faderlösa eller avstå från det och ha dig kvar ?

Drastisk metod : Ge dem ett skåp med hänglås på, dit inte du har nyckel och där får de förvara den "farliga" maten.

#36 Fråga sambon om hon hade envisats med att ha alkohol hemma om du varit alkoholist för det är ju samma inställning. Du vill ju ändra dig men det är jättesvårt om familjen hela tiden lägger krokben för dig och om din sambo inte vill hjälpa dig är hon ingen vidare livspartner. Hon behöver ju inte köra LCHF fullt ut. När hon inte är hemma kan hon svulla kolhydrater hur mycket som helst det är när du är med som hon behöver stödja dig.

Det finns en gräns för hur snäll man kan vara också. Det är absolut inte snällt att lida i det tysta bara för att hon och barnen inte ska behöva ändra sig. De kan väl vara snälla mot dig också? Men då måste du kräva det också.

Hej Trumman! Välkommen tillbaka till forumet.

Jag slåss också med en ätstörning (vilket vi verkar vara många som gör här..) och kan lätt, vissa dagar, komma upp i över 5000kcal. Bra dagar håller jag mig på under 2000.

På frågan "Vad ska vi äta då??" är svaret "Samma som jag." För det mår de bevisligen inte dåligt av. Om sambos, makar, barn och vänner mår bra av LCHF, tror jag att din familj gör det också. Det är jobbigt att ens närmaste inte stöttare en. Om du hade ätit VV, hade de ätit massa onyttigheter och sånt framför dig då?

Jag hoppas att det går skitbra för dig. Verkligen!

#39 Bra råd! Tar dem till mig.

Fiska… det var länge sen. Allt för länge sen.

#41 Hänglås! Hah hah hah, I like. Det kanske blir så.

#42 Bra idé - den borde hon fatta för hon ÄR nykter alkoholist!

#43 Jag hoppas det också!

Tack allihop för goda ord - nu till det svåra: att börja LEVA dom!!!

Mvh, T

Ja, prata med henne idag. Med hennes bakgrund borde hon förstå triggers.  

Det är skitsvårt att leva så här när man fortfarande är i sockerträsket, men för var dag utan kh blir det lite enklare. Du får ta det en dag (eller kvart - vad som än krävs) i taget.

Jag tror på dig, ta det lugnt och var snäll mot dig själv!

Japp och amen! Du ska inte vänta någe mer nu trumman utan sätt igång direkt helst igår! Det som kommer nu är det som är resten av ditt liv, se till att fylla det med sånt som är bra för dig!!

Se också till att få familjen som medhjälpare i stället för motståndare!!

Lycka till!

Ja hörrni.. jag vette faan vad som är fel på mig men jag Lyckas Inte Med Detta… alls. Fetare än ngnsin förr, smygäter, skiter i allt, dricker läsk, chocklad och annan dynga. Äter bröd - hur mycket som helst.

Deppad, verkligen illa däran. Saker har hänt som jag aldrig trodde jag var kapabel att göra. Men jag överlevde.

Ringt om operation idag till ycksele. Fått direktiv. Jag gör det nog, men det bär mig imot. Verkligen. Men å andra sidan, dör jag inte av det ena dör jag av det andra.

För just den biten är nära nu. Alldeles för nära nu.

Nåja, återvänder tyvärr alltid hit då jag har gnäll och självömkan att kräkas ut över er… det är inte meningen - men det känns bra på ngt vis.

Måste hitta inspiration och motivation igen. Har inte gått på några fler möten heller - kanske ska switcha till NA-möten ist? Kanske bättre - iaf en större grupp. Och vaddå, knark som knark, de är öppna för alla sorters missbruk och beroenden där.

Nåt är fel på mig, jag KAN ALLT men kan inte göra ngt åt det.

De vänner jag tipsat om detta har tappat kilo efter kilo, 20 kg här, 30 där… alla följer programmet och skyt kollisarna som man ska. Men inte jag. Jag smygköper bröd och klämmer åp majo och äter en potatismjölsspäckad korv till - sköljer ner allt med läsk, eller Spendrups nya julöl.

Så igår blev jag inspirerad, och tänkte för tiotusende gången att NU JÄVLAR FÅR DET VARA NOG och lagade en kanonomelett med bacon till mig och frugan.

Hon sa, som hon så ofta har sagt men det aldrig blitt av, att hon ville äta mer sånt här… och gud vad jag ber om att de skulle bli så, så man får det stödet också och slipper försöka titta bort då dom stoppar i sig sin sockermat och goda spegetthi och pommes och skrovmål och pizza och läsk och Ben&Jerrysglass……….

Jaja, så var det med det…. nu har jag egoonanerat och spytt galla ett tag - så blir det back to the drawing board igen då. Kanske funkar det DEN HÄR gången!? !?

O_O

T, eftersom du och jag har talat om en del saker privat, så tänker jag på annat än andra kanske tänker på. Dina problem har ibland samma grund som mina.

Nånstans är det ändå så, att du inte känner att du förtjänar att må bra, för du har kraft att hjälpa så många andra men inte dig själv. Varför är det så? Ibland när du skriver så lyser det igenom att den kraft du får är till andra men inte till dig. Jag tvivlar på att de makter som du tror på vill att du ska dö, när du kan leva och må bra och hjälpa andra.

Du vet dessutom VAR du kan få hjälp ifrån, varför frågar du inte de som kan om hjälp? Och varför VILL du inte ha hjälp att leva och må bra?

Nånstans måste du hitta din vilja.

Jag ska be till de makter jag tror på att du ska få hjälp på vägen…

*kram*

Välkommen åter Trumman! Jennix verkar veta vad hon pratar om här ovanför, och eftersom hon har insiderinformation om dig så säger jag att jag håller med henne.

Lycka till! Kramar/m

Och jag håller med Jennix till fullo, för jag vet i alla fall till 90% vad hon pratar om =) Jag vet i alla fall med all säkerhet vad det är för makter hon menar. Använd dig av dem!!! De finns inte bara till för andra genom dig. Även du kan faktiskt ta hjälp av dem för din egen del.

Och så ställer jag en rak och ärlig fråga till dig trumman:

->Hur har du tänkt att du ska bli av med missbruks-/beroendeproblemen om du opererar dig? De kommer ju fortfarande att sitta kvar även om du inte kan äta lika mycket.

Låter jag barsk så är det för att jag bryr mig om dig.

*kram*

Tro mig, om jag kunde trollat bort det hade jag väl gjort det för länge sen…

Tyvärr så kan man inte bota sig själv. Funkar inte så, man får inte använda makterna för egen vinning. Då försvinner det.

"Hur har du tänkt att du ska bli av med missbruks-/beroendeproblemen om du opererar dig?"

Ja du, möten, 12-steg och NA/OA. Det borde jag ha satt igång med för länge sen, men jag är alldeles för bra på att hitta ursäkter.

Mvh, T

#51  Det förstår vi (eller ja, förstår logiken i det gör jag inte men jag respekterar din kunskap för du vet mer än jag.)

Men kan du inte åtminstone FRÅGA vad du ska göra för att få hjälp? Eller be någon annan hjälpa dig? Fast det kanske är det du gör nu…

Hmm, men att underlätta/hjälpa dig själv är ju inte att använda makterna för egen vinning? För hur tror du familj och vänner skulle känna och drabbas om du blev sjuk av eventuella följdsjukdomar eller än värre pga din vikt?

Jag ser på den problematiken såhär: jag måste i första hand ta hand om mig själv och se till att jag är frisk. För gör jag inte det, då kan jag heller inte finnas där och hjälpa, ta hand om och älska mina barn och min Man. Så att vårda sig själv är förutsättningen för att man ska kunna ge osjälviskt till sina nära och kära…