Åh, det där är ås hemskt.

Jag låg hemma sjuk för två veckor sen, då knackade det på dörren och där stod granngubben med vår fina katt Frantz i en påse :(

Han hade också varit borta ett par dagar :(

Lider med dig…

/L

Skickar tröste kram.

Man får iaf vara glad att det är folk som bryr sig även om det innebär att komma med katten i en påse, eller bara berätta var de sett nån överkörd katt.

Usch, vad hemskt! Visst, sånt som kan hända, men lika sorgligt är det ändå!

Skönt ändå att ni fick ett svar på vad som hänt! Jag hade tyckt att det varit än värre om kisse bara försvinner en dag och man vet inte vad som hänt.

H. Thea

Va tråkigt!

Vet hur det känns

Det som ändå kan vara lite"bra" är att du vet vad som hänt och inte behöver undra var/om/hur/fortfarande osv.

Kram till dej och krama lite extra på Elvis några dagar…

Å din stackare. Jag känner med dig!

Tack för uppmuntran.

Vi har faktiskt blivit av med två stycken. Den första (Billie) har inte kommit hem på 1.5 månader, så hon är väl också död, men henne har vi inte hittat. Hon försvann mitt i sommaren, och då går det fort för en liten kattkropp att försvinna (spyflugor….).

Så visst. Det är skönt att få hem honom, och nu är han med mig i trädgården.

Shit, nu börjar jag böla igen, tur att man har förstående arbetskolleger!

Usch va trist, känner verkligen med dig. Vilket tomrum de är när de inte finns i närheten.

tröstekram från mig

Kramar från mig också! Husdjuren är ju en del av familjen… klart man saknar och sörjer dem när de går vidare.

Jag förstår dig alltför väl. Har haft en katt som blev ihjälbiten av en lösspringande hund och det var så hemskt, han var dessutom livrädd för hundar. Det är ungefär 6 år sedan men det är ändå jobbigt att tänka på.

Har en övergiven sommarkatt nu som jag haft i ca 3 år och jag är livrädd att något ska hända honom.  Jag har skogen intill och nästan inga bilar nära. Det har hänt att jag varit uppe till två-tiden på natten för att få in honom… får så svårt att sova annars. Han är alltså utekatt men sover inne på nätterna och gärna intill min kudde.

Jag sänder dig många varma tröstekramar

Oj vad sorgligt - det är inte roligt.

Vi hade en utekatt innan som låg död i en buske utanför huset utan att vi förstod varför. Det var långt (1km) till nämaste större väg och bara "gårdstrafikt" runt huset.

Känslan av att inte veta har suttit i sen dess så nu har vi innekatter med begränsad utegång. De som är kastrerade får gå ut på morgonen när vi är hemma och då kommer de in till lunch. Den fertila hankatten ä rnöjd i sin kattgård och att gå i sele.

Trist att höra, tröstekramar skickas.

Skickar också tröstekramar.

Vet hur det känns.

Just nu har vi en steriliserad honkatt som nu är 3 år gammal,hon går inte ut på vägen,vi har aldrig märkt att hon har gjort det iallafall.

Flera andra av våra tidigare katter har mött sitt öde på vägen.

Det är jobbigt.

Jag var tvungen att resa bort över helgen, och när jag kom hem så berättade Ken att Elvis gått och piptit och letat hela lördagen. Till sist tog Ken Elvis och en spade och gick ut och grävde upp Esser. Elivs tog på honom med tassen två gånger och "buffade" på hans huvud. Sen vände han sig om och gick. Efter det har han varit tyst.

Man ska inte förmänskliga djur, men för mig låter det ändå som om han begrep, och tog farväl.

oj, men så otroligt ledsamt, men med ett .. "bra" slut om man får säga så. djur behöver också få säga sina hejdå, tror jag.. 

tröstekramar