Min 14 åriga dotter äter LCHF precis som jag, men min snart 18 årige son äter vanlig mat och lagar den själv.

Om det inte är något komplicerat då lagar jag den åt honom.

Jag hinner inte svara så utförligt nu, får se om jag hinner återkomma:) Men ett enkelt alternativ är ju att du lagar vanligt mat på rena råvaror och lägger till en stor smörklick istället för pasta/potatis på din egen tallrik. Vill inte resten av familjen överväga LCHF? Man behöver ju inte äta så himla strikt.

Ja du… jag förklarar varför jag äter som jag gör. Har dragit ner på deras kolhydrater och serverar mer fett åt mig än åt dem. Hittills fungerar det.

Jag lagar oftast maten hemma och lagar deras mat precis som jag vill (så LC som möjligft + smyger in lite HF om jag kan) även om det är spagetti, pärer eller böner på menyn. Undviker i möjligaste mån sockermat till frugan (som gärna VILL äta som mig, men inte riktigt KAN - för hon är helt sockertorsk, och sliter nog med andra beroenden som måste få Prio 1) och grabben, som promt Ska Ha Ketchup, får osockrad variant och lördagsgodis = frukt.

Jag skanderar över hans godisyoghurt och sockerflingor också, men eftersom jag har grabben "till låns" så är det hans mamma som har sista ordet (tycker jag) och hon verkar inte bry sig så mycket om att han börjar och slutar dagen med en sockerbomb. Så där har jag nästan gett upp..

Själv lagar jag min egen mat då jag vill, och äter den då jag är hungrig. Jag har sagt att jag inte kan sitta med och ha några traditionella tvångsintag av mat på bestämda klockslag och det får dom bara acceptera :)

Jag har ett bonus"barn" (21 år) hemma som äter middag med oss. Han får det vi äter plus potatis/pasta/ris eller vad han vill ha. Han tror INTE på LCHF alls utan tycker det är ÄCKLIGT med all grädde och allt smör. Väldigt fettskrämd!! Vilket är jättekonstigt, för innan jag började med LCHF så var jag inbiten viktväktare  och då minsann gick det inte en dag utan att han tjatade om att han ville ha bearnaisesås!? Han vill nog bara vara tvärtemot helt enkelt…

Ibland får han för sig att han ska vara "nyttig" och då vill han bara ha sallad till middag och då gör han den själv. Sedan äter han ett gäng mackor nån timme senare för att han är hungrig…

Det är svårt när man är flera i familjen som äter på olika sätt.

Jag har 2st extremt matkinkiga barn och sen 1 som äter allt och gärna dubbelt upp. De 2 kinkisarna är benrangel medan den lilla matglada börjar bli en stadig bit. Jag försöker jämna ut deras portioner så att de som äter dåligt får extra mycket fet sås och den som äter allt får äta mycket grönsaker och lite mindre pasta/ris. Helt bra fungerar det inte.

Oftast lagar jag 2-3 kombinations möjligheter.

/Lillianna

Jag lagar samma mat till hela familjen (har visserligen bara ett "barn" boende hemma några dagar till innan han flyger iväg) men till "barnet" kokas det pasta, ris eller potatis. Han äter vår mat men går ändå ner trots att han inte har någon övervikt utan har blivit riktigt smal t o m kanske för smal sedan vi började med vår kost. I och för sig har han tagit till sig en hel del av vår mat. Slutat med läst, godis, chips och åter nästan bara potatis, har minskat ris och pasta självmant. Han har blivit mer och mer inspirerad av vår kost trots hårt motstånd från början men han ser väl hur bra vi mår.

Jag lagar samma mat till hela familjen med smör o grädde osv. men jag kokar potatis eller ris också. Har aldrig gjort någon grej av min kostomläggning utan bara kört på. 

Mannen använder nog alla kolhydrater i jobbet och grabben som började bli för rund om magen har nu blivit mycket smalare. Han äter självmant mer av maten och mindre av kolhydraterna än förut.

Våra barn är ganska små ännu; 8, 6 och 4 år. Så de har inte alternativet att laga egen mat utan får vackert äta det som serveras eller låta bli. Oftast äter de . Det blir oftast LCHF men ibland sådant som barn i den åldern har svårt att klara sig utan som pannkakor eller pasta. Men jag förskjuter då proportionerna när jag lagar maten så att pannkakorna t ex innehåller betydligt mer ägg och mindre mjöl än de klassiska. Och grädde förstås! Som tillbehör har vi vispad grädde, något rödfärgad av jordgubbssylt .

Vår äldsta har tidigare varit en sådan som har ätit allt. Ju mer desto bättre. På förskolan och sedan i skolan har de sett på mig som om jag var dum i huvudet när jag har sagt att jag inte vill att han ska ta om flera gånger. En vuxenportion och en lite mindre räcker gott och väl för en 6-åring tycker jag! "Men… han är ju inte tjock!" Nej tack och lov är han väldigt aktiv och gör än så länge av med allt han stoppar i sig. Men han grundlägger ätvanor och han lyssnar inte på kroppens signaler att magen är full!

Nu äter han två eller max 3 pannkakor till middag och han lämnar ofta halva portionen för att han är mätt!

I skolan och på förskolan är de ju hänvisade till att äta vad som serveras så där blir det en hel del kolhydrater. Så hade inouterna haft rätt så hade mina barn nu med allt fett de får i sig här hemma rullat fram vid det här laget!

jag tror du gör något klokt där. att LÅTA barnet lämna mat när ungen är mätt. Vi är så många som är uppfostrade att äta upp, ät allt på tallriken etc…

Nej, är man mätt skall man sluta äta.

Instämmer helt och fullt! Det fick jag ofta, ofta höra- att man skulle äta upp maten på tallriken, "tänk på de fattiga barnen i Afrika" fick jag t.o.m höra ibland! Fast jag kunde aldrig riktigt få ihop det där… För hur blev barnen i Afrika mättare av att jag åt upp all min (överflödiga) mat på tallriken? Snarare så blev de väl ännu fattigare, skulle jag tro…

När sonen (5 år) äter och vill lämna mat så frågar jag om han är mätt i magen- är han det får han gå, även om det bara slunkit ned tre köttbullar. Och om jag misstänker att han äter bara för att han är sugen, så brukar jag fråga "är du hungrig i magen eller sugen?" för att han ska lära sig känna skillnad på hunger kontra sug. Jag hopaps det är framgångsrikt:) Självklart kan man ibland bejaka även sitt sug och äta något enbart för att det är gott, men det får inte gå så långt att det tränger ut de naturliga hungerkänslorna eller leder till ohälsa och övervikt…

Tack för alla tips och ideér  Intressant att se hur ni löser "familjefrågan"

 /Tina

Min man är så glad över att äntligen få grädde o smör i huset..Det var inte att tänka på på viktväktartiden inte. Han ärsmal av naturen o har inte blivit varken större eller mindra av detta. Min son däremot har tappat kilon, han var en knubbis, Om det är åldern, eller det att jag serverar mer potatis , inga tillsatser som glutamat o annat jox längre,det vet inte jag. Det jag vet är att det funkar alldeles utmärkt med den här maten på alla i familjen.!

Idag åt vi biff gjorda på fläskfärs och grädde i….. Sen gjorde jag en gräddsås och det åt jag…. Resterande familj åt samma men fick potatis till. Det roliga är att min minsta flicka vill absolut inte äta potatis och vet Ni vad jag bryr mig inte bättre utan:)

Tror man kan äta som de andra vid de flesta tillfällena faktiskt, gör det inte komplicerat genom att laga en massa maträtter för det tröttnar man snabbt på att ställa upp på att göra.

Man utesluter eller byter ut det ma inte äter, så går det bra.

När jag började med LCHF blev det skillsmässa. Det var nog det som fick bägaren att rinna över trots att jag blev frisk från en utbrändhet. När jag har barnen ger jag dom aldrig ljust bröd och bara fullkornspasta. Dottern som är fyra får gröt med mjölk och grädde och Finn Crisp med mycket smör. Även en extra smörklick kan slinka med i pastan. Tidigare blev hon hungrig efter 1,5 h, nu står hon sig upp till 3 timmar. Hon har slutat att småäta. Jag tror hon är lika känslig för socker som jag. Maten jag lagar är alltid med feta mjölkprodukter och massor med smör. Barnen gillar det.

Tyvärr får hon lättprodukter, margarin och glutamater hos mamman. Men jag gör vad jag kan för att väga upp det. Jag kan bara hoppas att jag får dom varannan vecka, annars kommer nog min dotter att bli sockermisssbrukare precis som jag har varit.

Henrik

Oj, så tråkigt Henrik! Tror du gör rätt som inte diskuterar m mamma om maten…bättre att du får ha flickan varannan v o försöka "jämna ut" dåligheterna. Hux flux är hon såpass gammal att hon kan välja själv o har du då varit diplomatisk väljer hon din kost.

Vi har 3 barn; Sonen 12 år, Mellis 5½ o Minstan 3 år. Sonen har alltid avskytt fett, lite gräddsås som fastnat på köttbullarna men inte mer, inget smör på mackorna men gärna varma smörgåsar på mörk limpa m *massor* av ost o han gillar ägg.

Mellis är lite knepis m viss mat men äter rejält av det hon gillar. Hon verkar kunna trilla dit ordentligt på socker, alltid godissugen, vill ha tuggummi jämt. Hon äter halvdåligt o frågar ständigt när det är dags för nästa mål mat.

Minstan äter nästan allt utom när maggen krånglat ngn ggn o det inte blivit ngn "tung" blöja under dagen. (Klockrent 1 ggn/dag oftast.)

Jag har aldrig varit fettskrämd utan använt riktigt smör, Bregott, feta ostar, grädde o creme fraiche. Mjölk o vispad grädde som äts som den är har vi anv mellan då vi inte gillat smaken. Jag har alltid hällt smör el olja i barnens mat o i t ex pastan.

Sedan jag började m LCHF har jag succesivt dragit ner på kolisar hos flickorna. Sonen är såpass gammal o klok att han måste få välja själv men jag försöker lobba LCHF lite diplomatiskt, visar på var det finns skadliga E-ämnen o berättar vad de gör m hans hjärna o kropp. Han avskyr potatis men älskar pasta. Flickorna älskar bådadera men nu lägger jag upp max 1 liten potatis o lite pasta o fyller på m extra fett.

Har också försökt "sockra av" dem. De får inte t ex O´boy längre utan jag gör äggmjölk m choklad flera mornar. På kvällen får de en glassmilkshake m bär gjord på äggmjölk. Nu är vi nere i 1 tsk vaniljsocker på 4 stora muggar mjölk o jag hoppas vi är på noll snart. Det räcker m att de får en liten godisask på lördagarna. Jag gör hellre yoghurtglass el en choklad creme brulée åt dem som efterrätt ngn ggn i v då Guben har gjort "helg" efter att ha jobbat lör-sön.

Jag tror att du gör rätt som tar det lugnt m sonen. Han är lika gammal som min o som du vet går det ju aldrig bra att förbjuda saker för ungar, spec inte tonåringar. Jag har t ex skrivit upp alla E-nr o deras biverkningar på ett A4-ark som jag klistrat upp på kylskåpet. Då kan Sonen själv slänga en blick på det när han är o rotar i kylen o förhoppningsvis går biverkningarna in så småningom o han tar ställning emot alla tillsatser. Jag är inte fanatisk men känner att jag måste börja ngnstans, för mina barns skull, de har ju hela livet framför sig!

Jag lagar den mat vi alltid har ätit; mkt lax, kyckling o älgkött; stekar, biff o skav. Gräddsås till biffarna, en kall creme fraiche-röra till stekar, lax o kyckling. Potatis, pasta el bulgurvete till dem som vill ha men lägger upp mindre till töserna, öser på fett istället. Sonen o Guben väljer själva. Jag äter ngn ovanjordsgrönsak till. Vi har alltid varit dåliga på grönsaker så LCHF är lätt!  Gör ofta broccoli- el blomkålsmos, tycker det är jättegott! Det kan Guben ta ibland också. Lycka till!

Bor inneboende och äter ibland tillsammans med husägarna, men alla sneglar med avsmak på min efterättsskål grädde. De säger att fett är dåligt, att jag kommer bli fet och svullar, att Atkins dog av sin egen diet och klagar på stekos och trasig stekpanna ;) haha.

Jag funderar mycket på hur jag ska lägga upp barnens mathållning. Sonen har haft problem med mycket magsont, som försvunnit nästan helt då han slutat med pasta, ris och potatis.

Socker har vi inte hemma längre.

Dottern 3 år är otroligt sockerkänslig och hennes humör blir fruktansvärt de dagar hon äter snabba kolhydrater. 

På de 4 månader jag ätit LCHF har jag börjat med (i denna ordning)

• Först uteslöt jag kolhydrater fr o m eftermiddagen. På kvällen får barnen kokt ägg med smör. Det gick nästan på en gång att byta ut smörgåsarna och de sitter nu själva och skalar sina ägg och så skedar jag på smörklickar mellan tuggorna. Barnen somnat utan ett pip och lilldottern, som bara gick och pratade om pasta och ketchup förr, vill nu har ägg med "hmöl" när hon är trött. ;)
• Vidare har jag helt bannat rent socker och pasta i alla former hemifrån. Mentalt har jag nu börjat byta ut all ris och potatis, så de får istället kyckling, currysås gjord på smör, grädde och curry och spad från kycklingen och till det majs (som dottern nu kallar "najs" (hon är tvåspråkig med engelska som andraspråk). Äter de fisk får de cremefraiche blandat med majonäs och ärter och äter de köttfärssås får de hackad paprika och småtärnad gurka till. INGEN av dem frågar efter pasta, ris eller potatis.
• Forfarande vill jag att de inte ska vara så hårt bundna till LCHF att de inte kan gå hem till en kompis och äta utan att få magknip eller att jag håller ett föredrag av vad de kan äta eller inte äta. Sonen är överkänslig mot pasta, men kan äta bröd och i perioder har vi haft bröd hemma. Dock älskar han LCHFpannkakorna med hallon och grädde.

När det gäller sylt och sånt är vi i en övergång just nu. Min tanke är att gradvis får bort sockersmaken, så att de inte tycker att jag tar bort mat från dem, utan att de helt enkelt upptäcker hur god LCHF är. Hittills har det funkat jättebra. Sonen äter yogurt, grädde och hallon, menan 3åringen fortfarande får lite sylt. Har hittat en sylt som är bra. Torfolk Gård (köpt på ICA Maxi), deras ekologiska hjortronsylt innehåller endast hjortron, socker och vatten! Och hallonsylten innehaller även pektin. Dessa två använder jag ibland, men när vi hade gäster i helgen och vi bjöd på taco, ville sonen inte ha något skal, utan tog hellre köttfärsen, grönsakerna och creme fraichen på tallriken och åt av. Dotterna ville ha en wrap, men åt inte upp den, utan wrappade tacon, unwrappade den sen och åt upp innehållet med sked. ;)

Hittills går hela familjens mathållning åt rätt håll och maken e väl lite jojoig med LCHF och har inte kommit igång riktigt än, men han har ändå fått en massa hälsovinster och tappat vikt. Han tycker dock att LCHF är helrätt både för oss och barnen.

Vad duktig du är med barnens mat. Lycka till!

Mina barn äter i princip "vanlig" mat, fast tillagad med feta produkter. De får ris, pasta och potatis till maten om de vill.

Nioåringen väljer dock ofta bort det. "Jag orkar ingen potatis" säger hon när hon svalt en fläskkotlett med gräddsås. Hon äter gärna stekt ägg och fläsk till frukost.

Femåringen är lite kinkigare. Han tycker om feta såser, men bara tillsammans med potatis eller pasta. Att få honom att äta kött och sås utan tillbehör är lögn. Men vi gör ingen stor grej av det. Vi försöker bara se till att han får i sig tillräckligt med bra fett, utöver de sedvanliga kolhydraterna. Då håller han sig mätt och nöjd.

Båda har alltid varit normalviktiga, men en enorm förändring som jag har sett sedan vi började med LCHF är att ungarnas eviga sug nästan har försvunnit. Förr sprang de i skafferiet för jämnan och letade efter något att äta. Nu frågar de aldrig efter mellanmål. Helt otroligt.

det är väl knappast bra att äta fet mat om man äter kolhydrater? tar väl bort lite av effekten och man kommer upp i en massa kalorier istället.

Det beror lite på vad man har för utgångsläge, hur kolhydratkänslig man är, mängden och typen av kolhydrater osv. Det råder lite delade meningar, eftersom fett sänker GI och ger en långsammare blodsockerkurva om man tar fettet ihop med kolhydraterna.

#22 Mina ungar äter ju inte superfet mat. Men inte väldigt kolhydratrik heller, utan ett mellanting. De får helt enkelt fullfettprodukter och sedan kolhydrater som tillbehör. Lite som när mina föräldrar växte upp på 50-talet, ungefär.

Förr åt sonen t ex en stor portion med müsli till frukost, serverad med mellanmjölk. Men han blev aldrig mätt, utan efter en halvtimme ville han alltid ha en till portion. Nu får han istället en ordentlig tallrik med turkisk yoghurt, och så lite flingor ovanpå. Då är han mätt i flera timmar.

Jag och min man äter båda LCHF (i varierande grad av strikthet) men barnen får mer GI-inriktat. Dvs de får fullkornspasta, kokt (ofta kall) potatis till grönsaker och kött/fisk. Alltid riktiga råvaror, fet mjölk, smör. Mosade hallon istället för sylt osv. Lördagsgodis, men inte annars.

Jag har två slanka och ett normalbyggt barn, men de slanka är kinkiga och äter lite och/eller sällan. Väldigt rörliga alla tre.

De får glass, något enstaka glas lättsötad saft, frukt om de vill. Det intressanta är att de inte springer och tullar lika ofta på sådan här kost. De vill alltså inte ha det söta lika gärna.

Sedan är vi inte militanta - barnen får varmkorv, pizza och hamburgare någon gång ibland när tiden bara inte räcker till mellan jobb, skola, träning, möten, osv osv.

Mina barn äter nog ungefär som dina, Greensis. Och jag märker att ju mer fett de äter, desto mindre intresserade är de av sötsaker.

Förr försvann lördagsgodiset på 20 minuter. Nu ligger det bortglömt i flera dagar. På midsommarafton fick de varsin flaska läsk till lunchen. Ingen av dem hade druckit upp mer än hälften av läsken innan de somnade på kvällen.

Rätt fascinerande när jag ser vilka mängder med socker andra barn konsumerar. Det kunde ju mina ungar göra förut också, men nu känns det helt främmande.

#22  Nej, inte alls. Jag ser det som att övervikt och ohälsa är en kombination med fettskrämdhet och överkonsumtion av socker + kolhydrater.

Det är många som gått upp i vikt när dom levt ett tag med fettsnål kost.

Jag tror kroppen tar upp en hel del fett även om man äter massor av kolhydrater.

Fett mättar dessutom, och som många har upptäckt - har man mycket fett i maten så blir man mindre sugen på kolhydraterna…

Varför överhuvud taget ha en massa kolhydratrika varor hemma i skafferiet och kylskåpet?  Varför köpa varor med E-tillsatser?  Blir det inte enklare att låta bli att köpa hem sådant och sedan laga mat till hela familjen med utgångspunkt från vad som finns hemma.  Då blir det inga diskussioner.  Tycker det verkar som många inte riktigt litar på att man verkligen klarar sig utan en massa kolhydrater.

Vi köper t.ex. inte bröd längre. Däremot flatbröd och på det får de rejält med smör och ost eller skinka. Lite gnäll i början, men nu är det inga problem. Alla barnen gillar dessutom Babybel. Tyska korvar och ägg är också populära inslag. Pasta har vi inte tillagat på evigheter. Tyvärr blir det lite si och så med maten i skolan och på dagis. Ska kolla upp vad som serveras där. F.ö. barnen sover bättre och deras sötsug har minskat = inget tjat om godis längre.