Istället för glass, testa panna cotta. Hur gott som helst. Det är ju inte kallt som glass men underbart…

Gnäll på du bara, vi behöver det ibland. Skickar lite styrkekramar  så du orkar med dagen…

Om ditt äktenskap stjäl all din energi så är det inte så konstigt att du mår dåligt och inte orkar fokusera på att må bra…

*stor kram*

Hej du!

Två saker sticker mig i ögonen i din berättelse. Dels att det är din make som vill att du ska gå ner i vikt. Dels att du bara har ett par kilo att gå ner. Det behöver ju inte sägas att detta inte är en bra situation… Det skriver du ju själv.

För det första: Om du inte behöver gå ner mer än ett par kilo ska du inte äta LCHF för att banta just nu. Ät det som en livsstil. Börja med att plocka bort socker, bröd, pasta, ris och potatis och ät för övrigt vad du vill utan att vara fetträdd. Ta det lugnt till en början. Din allmänna situation är så eländig att du helt enkelt inte kan späka dig!

För det andra: Finns det någon i din omgivning som kan stötta dig till att få ordning på förhållandet? Kan ni söka hjälp tillsammans? Vill du/han/ni det?

Du ska inte behöva gå omkring och må dåligt, Lundsabin. Det ska du inte!

Kram!

/Maia

Tack för era snälla svar!

Jag ska inte vara anti och allmänt automatisk-negativ, men… pannacotta är JÄTTEGOTT, jag älskar det, men när det är riktigt varmt ute är det gott med en KALL mjukglass… undrar om man kan frysa pannacottan…?

Och, ja, min man har snarare stjälpt än hjälpt vad gäller viktminskningen - att kritisera och säga mindre snälla saker hjälper i alla fall inte mig. Kroppen behåller på rent trots vartenda gram överflödigt fett.
FAst nu har det dåliga förhållandet fört med sig det goda att jag (just nu faktiskt) har insett att jag sk--er i vad han tycker och säger.

Pasta, ris och potatis äter jag inte, men så är det den där lilla skivan bröd, och socker i sånt som glass o mörk choklad. Måste sluta med det.

Hur gör man förresten god glass om man inte har glassmaskin - finns det en minsta chans…?

Tack igen för snälla ord, blev nästan lite gråtig. , just idag känns det extra eländigt och hopplöst, hoppas på en lösning snart.

Säger som #3, om du ska gå ner ska de vara för din hälsa och välbefinnande inte för att maken tycker det, annars kanske han ska ut tillsammans med pastan och brödet? Titta gärna in på relationer iFokus, mycket bra att läsa.  Jag är ju nybörjare men jag gör som så att varje kväll som jag ätit "rätt" så får jag en stor kopp gräddmjölk (30/70) med kakao och lite vanilj med massor av vispad grädde.

 det blir enligt "min mat" 3%kolhydrater/3%proteiner/94% fett)

Detta kvällsmys är liksom en sporre hela dagen, som man sover gott på……..

Min "glass" är lika god som enkel:

blanda turkisk yoghurt med vispgrädde
söta ev. med lite sött enligt dina egna principer(jag använder Stevia)
rör i frusna hallon (eller andra frusna bär)
Jag brukar ta ca. 0,75 dl yog/grädde och lika mycket bär.

Det blir en härlig glass. 'Bär överdragna med ett glasslager!'

Om du kör allt i en bullit istället blir det en krämig glass!

#5 - tanken finns där (utslängandet alltså), men det är inte så lätt (för mig i alla fall) när två små barn är med i leken, plus hus med det underbaraste blommande körsbärsträdet i världen… (ja, det låter urlöjligt fast just nu tänker jag så…).
Din kvällsdrink låter supergod - tror jag att jag ska slå till med ikväll.

#6 - ska prova den också. Ursäkta min tjockskallighet, men jag antar att du inte fryser den alls utan bara blandar allt? Är vispgrädden vispad innan…?

Lundsabin - ett jättebra substitut till glass: mixa djupfrysta hallon eller blåbär (måste vara små bär så jordgubbar fungerar inte) med vanlig vispgrädde. Snabbt så blir det jättegod glass! Den går inte att spara (blir för hård) men att äta direkt - MUMS!

Lycka till

#7 Jag vispar inget - bara rör om lite grann! De frusna bären gör att yoghurtsgrädden blir så där lagom hård…..…slurp!

Åh, vad jag känner igen. När jag insåg att jag skulle bryta upp ur vårt äktenskap ägnade jag en hel sommar åt att "ta adjö" av trädgården och allt jag planterat. Var inte alldeles lätt att skiljas från huset heller eftersom jag hade planerat det själv men när hösten kom flyttade jag.
Plötsligt kunde jag styra och ställa som jag själv ville. Dessutom hade jag gratis barnvakt varannan helg!
Vill inte uppmana någon att ge upp för lätt men man ska inte behöva må dåligt av sin närmaste.

Alltså… du har fött honom två barn, och han gnäller för att du inte ser ut som en 20-åring? Har du/ni sett bilderna på mammors kroppar på alltombarn.se?

Om du tror att ert förhållande KAN gå att rädda, så föreslå parterapi. Men det förutsätter att båda är överens om att anstränga sig för att förbättra relationen. Annars går det inte!

Och under tiden, försök äta så att du mår bra. Det kanske räcker om du skippar socker, mjöl och margarin just nu? Huvudsaken är att du tar väl hand om dina barns mamma!

tack för alla svar som tillkommit nu!

vill tillägga att vi går i familjeterapi men bara två gånger hittills (efter senaste gången tyckte han att terapeuten höll för mkt på mig…).

Och nä, han vill inte jag ska se ut som en 20-åring, men tyckte att jag skulle gå ner snabbare i vikt än vad jag gjorde. Han kunde "inte vänta hur länge som helst"… japp, sades för ett år sedan. Då hade vi precis köpt huset och jag sopade snabbt det uttalandet under mattan.

Känns som han vill rädda relationen men på sina villkor, ofta är det tyvärr så att han har rätt o alla andra har fel.

nä, nu säger ajg kanske för mycket och är kanske för negativ, får se vad som händer men just nu är jag som sagt helt tömd på energi pga allt det här.

Ska trösta mig med ngt lchf-gott ikväll, får blunda och välja bland era förslag.

Sitter med hungriga barn här, därför sånt ryckigt inlägg…!

PS - det där om att han har rätt och andra har fel skulle kanske haft ett tillägg av *ironi*… 

Mitt tips är att du ska försöka äta LCHF ( eller enligt GI) för att må bra, inte nödvändigtvis för att gå ner i vikt.Du behöver ork och  må bra psykiskt för att ta hand om barn och icke-väl-fungerade make.

Med den stressen du har så går du inte ner i vikt.Lämna det hän ett tag och försök känna efter att du faktiskt mår bra av maten; inget svängande blodsocker tex.

Det mesta kloka är redan sagt. Skickar styrkekramar till dig !

#14 Håller med DrAnna. Framför allt, du kommer inte att må bättre av att ha gått ner några kilon om det är något du fixar för hans skull. Det är betydligt viktigare att du fokuserar på att minska stressen, därigenom följer andra positiva fördelar, vare sig det handlar om vikt eller mentalt lugn att hantera äktenskapet.

Skickar en massa styrkekramar och hoppas att det ordnar upp sig för dig!

Det har redan sagt så mycket klokt, så jag nöjer mig med att säga att jag tycker du främst ska inrikta dig på att känna dig nöjd med dig själv. Som du är idag, här och nu. Och sedan helst upplysa din man om din inställning, att du är nöjd med hur du ser ut och om inte han känner likadant så är det hans problem… *kramar*!

Män borde fatta vilken otrolig omställning det är att föda barn och att bli mamma. Det var minst 3 år för kroppen att dra ihop sig. Är det bara formen som är det viktiga, kan han kanske ändra sig också?

Nej, stå på dig och fokusera på det positiva. Värna om familjen om det går, men är det kört så är det.

Lundsbin - masor med kramar till dig!

Jag har varit med om precis samma resa - efter 3 barn och 20 års äktenssskap skilde jag mig. Jag insåg 5 år tidigare att detta inte skulle gå om vi inte gjorde något - allt var på hans villkor (och jag lät det vara så för jag hade så låg självkänsla så jag var övertygad om att allt var mitt fel….)

Jag blev allvarligt sjuk och i samband med tillfrisknandet arbetaade jag mkt med mig själv och fick en mkt bättre självkänsla. Insåg att om jag inte gjorde ngt skulle jag bli sjuk igen.

Så jag krävde att vi skulle gå i terapi - vi gick i parterapi, och enskild bägge två. Men när han på en av parmötena (då hade vi en manlig och en kvinnlig terapeut) på fullt allvar sa att jag hör vad ni säger, men jag kan inte förå varför jag ska ändra på mig eller på något då jag tycker allt är jättebra som det är?

Terapeuterna blev bägge två helt tysta och visste inte vad de skulle säga. jag insåg att loppet var kört - han skulle ju inte ändra på något för att JAG ville utan för att han insåg själv att det behövdes.

Är nu skild, bor själv med två barn (den tredje bor själv) och mår TOPPEN bra! Har varit en lång resa hit, men nu lever jag livet på mina och mina barns sätt och ser nu solen varje dag!

 Förlåt - blev långt - ville inte kapa din tråd, men tänkte att det ibland kan hjälpa vad andra har varit med om!

Lycka till med ditt liv!

Orkade inte läsa vad andra skrivit till dig så du får förlåta om det här blir någon sorts upprepning. 

Min äldsta dotter befann sig i samma situation och jag själv har också varit där för en så där hundra år sedan känns det som. Jag känner så väl igen det du skriver och jag säger till dig precis som jag sagt till min dotter - Ge dig själv lite vuxentid både för dig själv och tillsammans med maken.

Är det något vi duktiga mammor ofta glömmer så är det oss själva då vi offrar oss till 100% för familjen och någonstans så vill vi att även gubben ska göra detsamma samtidigt som vi inte ger honom det utrymmet. Vi är specialister på att signalera att vi vill att gubben ska ta över samtidigt som vi säger - Det här klarar jag bäst själv och puttar bort honom!  Det här är något som vi duktiga mammor är speicialister på.

Trötta småbarnsföräldrar har en förmåga att nysta in sig i allt man tycker att den andre borde ha gjort i stället för att tillsammans se till att alla vuxna får sin vuxentid och tid för reflextion över allt som hänt under dagen. Den svåraste tiden man går igenom näst efter tonårsperioden är just att vara småbarnsförälder och då ska man dessutom samtidigt ha ett vuxenrelation med maken. Många äktenskap går i kras helt i onödan pga alla missförstånd som tillslut är helt oöverstiglig för att man inte får just vuxentid tillsammans och var för sig själv.

Att vara förälder är ett jobb 24 timmar per dygn och vem är skapt att arbeta 24 timmar per dygn utan rast - Tacka sjutton för att man inte har ork till att ägna sig åt sig själv el sin partner. Alla behöver en rast för att orka vidare och det får man gm sammarbete. Barn är anpassningsbara och de anpassar sig till den de är med så varför inte utnyttja farmor/mormor och farfar/morfar el syskon el kompisar för att få er vuxentid. Man är ingen dålig förälder bara för att man har behovet av att inte bara vara mamma och pappa hela tiden.

När allt fungerar hemma, du får din reflextions tid så kommer du att att hitta dina verktyg för att orka med din livsstilsförändring och vem vet kanske det är något som både du och din make vill göra tillsammans. Så har det blivit både för min dotter och för mig, vi är alla numera engagerade och peppar varnadra i allt som har med livet kost och motion att göra.

Ja det här var mina råd som jag ofta talar med min dotter om och jag lovar att jag njuter varje gång då jag får låna hennes killar 2 och 4 år en helg i månaden framförallt då jag ser på min dotter hur ledigheten påverkar hennes äktenskap och henne själv.

H från en som varit där och numera är en duktig mamma/mormor/farmor utan att glömma sig själv.