Usch. Vad svåååårt! Jag känner verkligen med dig. Tänk om man bara hade en färdig lösning att plocka fram ur en låda!

Håller tummarna, och det finns en liten tröst, det är att nu kan det bara gå bättre:) Och enligt min erfarenhet föds ibland riktigt bra saker när man är nere och har svårt.

Det är inte lätt..håller tummarna att du hittar en lösning..Kram på dig

Hej Uttelille!

Jag känner igen det du beskriver. Det är verkligen förödande. Och tyvärr är trösten klen, för det enda jag kan säga är att det kommer att bli bättre.

Det blir det. Alltid.

Försök fokusera på "här och nu". Det du inte kan påverka, ska du heller inte lägga energi på. Det du KAN påverka, behöver du inte lägga energi på. Sinnesro.

Tänker på dig och hoppas du hittar ut ur detta tunga.

Stor kram!

Ta ett djupt andetag. Andas ut. Andas in.
Börja med det.
Prova med att lägga dig ned, på golvet eller en matta eller så. Slappna av och tänk på något lugnt. Typ bilden av en havsstrand, räkna vågorna. eller en grön och lugn skog. Kommer orostankarna krypande, så säg till dig själv "det där tar jag sen" och fortsätt att titta på naturbilden inne i huvudet.
Glöm inte att andas.

Brukar hjälpa för mig - jag har hela medititationsrutiner för mig.

Ångest och framtidsoro är inget kul. Men allt går faktiskt över. Du kanske inte tror det just nu, men faktiskt. Du vet, morgondagen blir som den blir. Och när du känner dig lite lugnare, kan du ju prova att skriva en lista över hur du ska göra, vad som är möjligt, vad som då måste fixas. Alltså bryta ned allt i mindre bitar så att det inte känns så oöverstigligt.

Håller tummarna för dig! Och det är helt OK att prata av sig till oss! Skickar stora och små kramar!

Tack allihopa!

Greensis:tack för tipsen. Det blev lite bättre av att andas djupa andetag faktiskt.

Men det är bara det att det skulle vara så skönt om någon sa vad man skulle göra med sitt liv, liksom bestämma åt en, för det är så jäklar svårt! Det är det här med frisöreriet som gnager på mig mest, för det har jag funderat på i 3 år, så det är så söndertänkt det kan bli. Dessa pengar alltså!

Hur kom alla här på vad ni skulle bli/hålla på med?

Kan du inte göra något med händerna, måla eller liknande. Bygg något. Av vad som helst. Pyssla. Att skapa kan vara rätt skönt när man inte har något annat att göra.

Och framtiden - finns det inte andra sätt att bli frisör? Satsa på det som känns rätt för dig är mitt tips. Ge det åtminstone en chans. Försök hitta andra vägar att nå dit du vill.

Och så musklerna. Brukar du styrketräna? Kan ju även hjälpa din rygg.

Hoppas du mår bättre snart!

Jag bestämde mig när jag gick i 5-6:an att det var lantbruk jag ville jobba med..o så blev det fram till 2002, nu jobbar jag i en lanthandel.

#7 Om jag hade haft det så lätt att veta hade jag varit överlycklig…

Vi är alla så olika..det ger sig för dig med, det är jag helt säker på

#6

Jag tänkte jag skulle införhandla garn och stickor och försöka mig på att sticka något enkelt.

Det är tyvärr väldigt svårt att bli frisör om man inte gick gymnasiet,
Lärling är svårt, för det är inte många som tar emot, för det är ju en stor uppoffring att lära någon bli frisör.
Sen är det mest att hosta upp mycket pengar om man vill bli frisör.

Det är inte så lätt att veta exakt vad man vill. Jag är 35 och har nyligen startat eget. När jag ser tillbaka så inser jag att det var hitåt jag strävade i alla år. Men det fattade jag inte förrän ganska nyligen. Livet är kringelikrokigt och jag tycker nog att det är ganska skönt att det har fått ta tid.

Du kanske kan bli hundfrisör? Eller öva dig på vänner. Man måste inte alltid gå i skola för att lära sig saker, en del är självlärda. Eller sök stipendier.

Fast vad vet jag Lite tankar bara.

Jag vet fortfarande inte vad jag ska bli. Har funderat i över 50 år

Känner igen mig, jag har ångest över vad jag ska göra i framtiden jag också. Jag gick ekonomisk linje på gymnasiet men blev industribagare under några år, sen utbildade jag mig vidare till personalvetare och jobbade med personalfrågor i nåra år. Blev tillslut utbränd och nu står jag där igen, vad ska jag göra med mitt liv och jag är 37 år gammal.

Att gå tillbaka till personalyrket klarar jag inte, är för mycket stress och press. Har funderat att läsa vidare till hälso- och stresscoach men vägen känns väldigt lång, utbildningen väldigt dyr och dessutom så klarar jag inte ens av att jobba ännu. Har prövat att arbetsträna, men det fungerar inte så bra.  Men eftersom jag varit med i svängen tidigare så vet jag att det kommer att bli bättre och att det är bara onödigt att oroa sig, oron är räntan på bekymmer som man tar ut i förskott…

Är typiskt när det blir lungt och man inte har nåt att göra att ångesten och oron kommer krypande, men det behöver inte vara nåt negativt utan ta det som ett tecken på att du behöver ta i tu med nåt. Tycker du ska kolla upp lite alternativ, vilka andra intressen har du, vilka andra utbildningar finns det. Kanske du helt enkelt behöver ta ett sabbatsår, jobba istället. Eller så fundera på hur du ska finansera det hela, lån av släktingar eller till o med banklån… Som frisör tror jag det finns jobb så du behöver inte va oroligt för försörjningen sen och då är pengarna rätt lätt att återbetala. Finns faktiskt de som tar banklån istället för csn idag, eftersom villkoren är idag inte så bra för csn-lån som de var tidigare.

Det finns alltid vägar att ta även om det inte blir alltid som man tänkt sig… kan till o med bli bättre än vad man tänkt :)

Ett tillägg :) läste om ditt inägg igen och såg att du funderat på andra alternativ men alltid kommer tillbaka till att det är frisör du vill bli. Satsa på det du verkligen vill göra… är det frisör du vet att du vill bli, så ska köra på det…  Då har du kommit långt, du vet vad du vill så det som ska lösas är ekonomin… Kanske du måste jobba i hop lite pengar innan och ta lite lån… men du vet vart ditt mål är och det är viktigt.

#5: Jag har kommit på vad jag ska bli flera gånger i livet. Tyvärr har jag konsekvent valt fel yrken! Jag bestämde mig utifrån fel orsaker. Fel orsaker ger fel resultat.

Som en konsekvens av detta har jag i hela mitt yrkesverksamma liv ägnat ofattbart mycket energi åt att bita ihop och utföra arbeten jag inte har trivts med, medan jag i mitt hjärta har längtat efter något annat, något jag inte haft mod att satsa på. Jag har aldrig, med ett par gyllene undantag, arbetat av lätthet, med trivsel och glädje. Så min kraft har gått åt till att "härda ut för lönen".

Inte konstigt att utbrändheten invaderade mig.  

Det finns bara ett enda vettigt råd jag kan ge dig, Uttelille: Följ ditt hjärta! I djupet av dig själv vet du vem du är och vad du vill göra. Det är inte säkert att allt går lätt för den skull. Men om du går din väg i sanning mot dig själv blir det ändå lättare än det annars skulle vara.

Kram!

Skickar styrkekramar till dig, Uttelille! Inlägget från Eremitha här ovan kunde ha varit jag själv som skrivit, så jag kan bara hålla med i allt som står där. Ja, det är sannerligen inte lätt här i livet alla gånger men man får försöka göra det bästa av situationen och lita på att allt har en mening, trots att man har svårt att se  det alla gånger. Kram kram

Inte för att jag vet om det är någon hjälp direkt men jag är snart 52 och har fortfarande inte kommit på vad jag ska bli när jag blir stor. Men jag har haft det rätt bra under resans gång. Försök vara här och nu och njut av det du har. Och om allting är riktigt nattsvart så lever du i alla fall och där det finns liv finns det hopp.

Ja, det är väl så. Att man ska följa det man känner för.

För min del har jag nog tänkt för mycket, det är mitt stora problem. Att jag alltid tänker 100 gånger för mycket. Sönderanalysera liksom. Särsilt detta med frisör. Samtidigt som jag hittar massa fördelar så hittar jag lika många nackdelar.Och ibland får jag för mig att jag bara har fått för mig att jag vill bli frisör, om ni förstår.

Min lillasyster går frisör på gymnasiet nu, sista året. Ett alternativ skulle ju kunna vara om jag fick gå lärling hos henne, men det tar ju några år isåfall, innan hon kan ta emot en.
Hela mitt liv har jag velat bli frisör, och när jag inte kom in på gymnasiet fick jag lov att inte tänka på det mer. Sen kom lillasyster där en dag och säger att HON ska gå frisör! Det som jag alltid velat och hon aldrig haft en tanke på. Så där får jag lov att erkänna att jag bev ganska avundsjuk.

Eftersom det låter som att du har precis samma problem som jag själv, så kan jag bara ge dig de råd som gett mig styrka:

Gör det du VILL i nuet. Strunta i om vad du vill om 20 år eller om din rygg inte håller, det vet du inte idag och ditt liv kan se väldigt annorlunda ut när din rygg går sönder, om den nu gör det - då kanske du vill syssla med nåt helt annat.

Men du bör inte gå och vänta på att framtiden ska hända, för den gör det inte av sig självt…

Gör det du tycker är allra roligast i livet just nu. Vill du bli frisör just nu så satsa på det - jobba ihop pengar, spara så du kan utbilda dig.

Och jag själv ska också följa detta råd… Leva i nuet, göra det man vill för tillfället för man kan aldrig veta hur framtiden ser ut och det är mycket man själv som skapar framtiden också…

#20 DET tycker jag var ett jättebra råd!

Framtidsångest kan nog drabba vem som helst och tillhör man den mer grubblande arten så trillar man dit ibland. Själv utbildade jag mig faktiskt till just frisör, som tonåring(gick som elev i 4 år) för att sedan ångra mig, läsa in komvux, vara hemma med egna barn i 7 år, läsa in lärarutbildning och 6 år senare läsa in påbyggnad till specialpedagog. Jag har lärt mig massor på mitt "krånglande". Jag vet inte om jag kommer att fortsätta inom pedagogik i all framtid men NU känns det bra. Det är tur att man inte behöver fastna i något. Hoppas din ångest lugnar sig!

Ja, Jennix, det var verkligen bra skrivet! Tack så jättemycket!

Kalleankasmormor: Gick du som lärling eller gymnasieelev? Vad fick dig att inte vilja vara frisör?

#22 Jag arbetade som frisörelev på salong under 4 år och tog sedan gesällbrev. Efter det har jag inte arbetat en dag som frisör.(Men däremot givit mina vänner och släktingar "gratis" hårvård…)

Anledningen till att jag slutade var att jag fick ont i ryggen av att stå och hålla upp armarna under så många timmar/dag. Dessutom halkade jag in på frisörbanan av en slump. Jag var lite skoltrött och annonsen till frisörelev dök upp och så gav det ena det andra. Om jag hade tränat under de år jag jobbade som frisör, så tror jag inte att jag hade fått problem med ryggen. Du verkar ju ha en verklig längtan till yrket så då tycker jag att du skall försöka. Det är ett jätteroligt jobb!(ävenom nu inte jag hade vett på att begripa det…) Finns det verkligen ingen annan möjlighet att utbilda sig än en sådan svindyr utbildning? Har du kollat med gymnasierna?

Ok, vad synd att du fick så ont i armarna. Men det kanske inte var "meningen" att du skulle jobba inom det yrket

Jag ska iallafall skicka iväg ansökningar imorgon, både till höst och vårterminen. Jag menar, söka kan man ju alltid, sen om man kommer in eller tackar ja, är ju en annan sak.

Ibland får jag för mig att det är dumt att jobba med något så ytligt som hår och utseende, att man borde göra något mer meningsfullt. Men som sagt, det märks att jag har tänkt för mycket!

#24 Gud vad tråkigt livet skulle vara om alla gjorde präktiga, meningsfulla jobb! Du kommer att glädja så många om du blir frisör - och den glädjen är värt jättemycket. Lycka till med sökningen!

Min lillasyster pratade aldrig om något annat än att bli frisör. Hon kom på ett hår (!) in på frisörlinjen på gymnasiet och gick sina tre år. Stortrivdes med jobbet, men sa också alltid redan från början att det hon egentligen siktade på var att bli sminkör på TV. Alla (inklusive jag) talade om för henne hur orealistisk hon var, och att hon lika gärna kunde ge upp den tanken med en gång för det skulle aldrig gå pga hård konkurrens (som det ju är om den sortens "drömjobb"). Detta var i början/mitten av 80-talet.

Idag har syrran jobbat med smink i många år. Hon har arbetat med oräkneliga tv-produktioner vid det här laget, och kombinerat det med andra kul jobb också. Eftersom hon kan både hår och smink har hon en bra grund. Sedan några månader är hon fast anställd på SVT och är för närvarande chef för smink och mask för en långtidsproduktion.

Hon älskar sitt jobb!

Jag beundrar min syster för hennes envishet och för hennes vägran att lyssna på vad andra tyckte. Hon har alltid varit stolt över sitt yrkeskunnande. Det jag inte vågade, det gjorde hon, nämligen lyssnade till sitt hjärta och följde den vägen.

Och du, Uttelille: det är väl lika viktigt som något annat, att kunna hjälpa människor att bli fina och se så bra ut som möjligt! Det vet alla som kommit ut från frisören och känt sig som "en ny människa"

#21 #22  Jag har lång erfarenhet av ångest och val-noja…

#24  Japp, precis som jag - jag gick omkring och hade ångest för att jag ville veta vad samhället skulle tycka var bra om jag gjorde. Jag tror det är ett tecken på att man känner att man måste bli uppskattad för att göra nåt BRA, inte för det man själv tycker är roligt.

När jag får ihop pengar så ska jag ta kurser i sång, helst klassisk musik/opera - eftersom jag verkligen vill göra det, även om jag inte "blir" nånting på det. Jag tycker det är jätteroligt med musik och då vill jag syssla med det, även om jag inte gör det på dagtid och får betalt för det. :)

#27 Att aldrig sluta utvecklas och att säga ja till det som känns roligt är ett av livets allra viktigaste mål, tycker jag! Så för jösse namn - ta dina sångkurser!(och skicka mig en skiva när du är klar…:D)

#28  Jo, det är precis det där jag haft svårt med. Att komma på vad JAG tycker är roligt och känna att jag FÅR göra nåt, bara för att det är roligt. Inte bry mig om andra tycker det är onödigt eller tråkigt…

Eremitha: Vad roligt för din syster att hon var envis och lyckades! Jag tog verkligen år mig av det du skrev!

Jennix: Där slog du huvudet på spiken angående samhället och dess förväntningar. Så är det verkligen. Varje gång jag berättar för någon om att jag vill bli frisör och att det kostar så mycket blir de tysta och tycker inte att det är någon bra idé och kommer med massa andra förslag. Och så tycker de ju det är så mycket pengar. När alla är så negativa till det blir ju jag också det. Känns som de skulle titta snett på mig och tycka jag gjorde något onödigt och lade ut massa pengar på det.
 Men om man tänker på det så ä det ju många som pluggar många år och får mer skulder än 200 000…väl?

Jag hoppas verkligen du får råd att ta de kurser du vill snart!!

#29 Men då är det ju kanon att du har kommit på nya friska tankar! Månne det vara kosten?

Bara du vet vad du tycker är kul - ingen annan! Stå på dig!

#30 Jag har lån på över 250 000kr och det är inte mer rätt att ta lån för pedagogiska studier är det är för att bli frisör. Hittar du ingen utbildning som är billigare, så förstår inte jag varför du skulle låta andra bestämma i ditt liv. Gör det som känns rätt för dig, det är ju ändå du som skall betala tillbaka pengarna, eller hur?

Här är en till som funderat både en och två gånger vad jag ska bli när jag blir stor. Fortfarande vet jag inte riktigt vad jag vill. Nu är jag iofs något, jag är sjuksköterska men vad vill jag mer. Hur ska jag gå vidare, är det det här jag vill göra resten av livet?Ständigt dessa frågor.

gör det du vill  göra  just nu. man vet aldrig vad som händer senare i livet.

Jag har aldrig varit så bra på att spela gitarr som när jag bodde i Harstad i Norge! (Nu har jag glömt allt!) Jag hade mycket dödtid och lite vänner, så jag gick totalt in i den hobbyn. Kanske inget man rekommenderar till nån annan, men så länge som man ser ett ljus i slutet av tunneln, om än litet, så kan man kosta på sig sånt navelskåderi ibland.

Och du! Fortsätt drömma! Bli frisör! Bli frisör! Bli frisör!

Det är rätt många som slutar som frisör - belastningsskador och en hel del kemikalier ger upphov till allergier.

Alla yrken har för- och nackdelar.

Har du funderat på vården?

Borde ju inte vara omöjligt att få utbildningen betald?

Ha inte för bråttom - varför inte ta en säsong inom turistbranchen - borde ju inte vara omöjligt att hitta något i Norge?

I höstas betalade jag av mina studielån som varit uppe och vänt på 250 000kr. Och jag jobbar rimligt nära med vad jag alltid velat, så det är välinvesterade pengar.

Eftersom jag inte velat så mycket här i livet kan jag inte stötta så mycket i just beslutsångesten. Däremot - om man har en dröm som är inom det tänkbaras värld*, så satsa på den. Planera det som en kampanj, först behöver jag göra si, sedan är det bra om jag praktiserar så osv. Att man vet redan innan att, ja, det kan bli några trista år när man går som lärling/praktikant, eller att man kommer att ha kort om pengar när man studerar, men eftersom man vet vad man vill är det ett acceptabelt pris.

*(orealistiska drömmar är som om jag skulle, muskulös och kort, vid 39, få för mig att försöka försörja mig som yrkesdansös vid Kungliga Operan…)

#34

Precis vad jag behövde Någon som säger orden: Bli frisör!

Tack

#36 Haha- det där med Operan var bra.

#38 Ja, det skulle vara en syn för gudar Vig är jag så det räcker, men graciös som ett kassaskåp.

min största dröm när jag var 16 var att åka till Australien och plugga till film & TV-producent.
Jag jobbade 2 år som kassörska i matbutik för att få ihop tillräckligt för att kunna leva där nere första året utan extrajobb.
Studielånet räckte endast till terminsavgifterna.
Ändå fick jag efter 2 terminer jobba extra som servitris under hela den 3½-åriga utbildningen.

Det har under hela min utbildning stundvis funnits enorm ångest i mitt hjärta med frågor som: har jag valt rätt, är det verkligen vad jag vill, kommer jag kunna jobba med det här när jag är klar?

Nu är jag klar och jag sitter här i Sverige med ett lån på 400 000kr, jobbar som servitris och har världens största ångest över vad jag vill göra med mitt liv.
Helst skulle jag vilja jobba med administration på något TV-bolag, men det är i stort sett OMÖJLIGT att komma in i branchen utan kontakter. Tro mig jag har sökt överallt.
På tisdag ska jag på en intervju om ett jobb på TV4. Ojojoj vad jag är nervös.

Jag är ju bara en bit på väg, men förhoppningsvis kanske drömmen jag haft sedan jag var 16 kan gå i uppfyllelse någon gång.

Så jag säger bara, satsa på det du vill och GO HARD men var beredd att ta konsekvenserna och att resan är allt ifrån en dans på rosor. Men det kommer definitivt att ge dig mer kunskap och erfarenhet än om du sitter kvar och inte gör någonting.

Frågan är bara, är du stark nog? Det tror jag. GO GIRL

#39 Fast kanske ändå - alternativ balett - vad tror du om det? Jag är övertygad om att jag skulle platsa där(som skåp alltså…)

oj, jag missade 2 inlägg!

Tombola: ja, det är ju endel belastningsskador och kemiska ämnen

Vården. Jag har jobbat inom äldrevården och den vill jag verkligen inte. Visst att alla tycker jag är duktig och man gör sitt bästa, men nej. Men det finns ju mycket annat, det gör det. Men det känns som det fått lite dåligt rykt hela vårdyrket.

Greensis: Har du tyckt det varit jobbigt med studieskulderna?
Får man fråga vad du jobbar med? Är desperat på att höra om olika utbildningar, finns ju så mycket jobb som man inte ens vet existerar.

Uttelite: har du kollat om det finns KY-utbildning (kvalificerad yrkesutbildning) till frisör någonstans i landet? De är gratis och studiemedelsberättigade. 

Det finns i alla fall en KY-utbildning inom hudvård i Stockholm, på St Eriks gymnasium på Kungsholmen och det kanske finns motsvarande inom hårvård någonstans?

#40 Gud vad jag blir nyfiken. Så himla kul om du fick jobbet! Håll oss underrättade och LYCKA TILL!!

Uttelille, jag hittade det här när jag googlade lite.

http://www.frisorforetagarna.se/jobb/utbildning/

Hoppas det kan hjälpa dig!

Mimsivimsi: Wow ändå att du har haft dina drömmar så länge och inte givit upp dem! Bra gjort! Jag ska verkligen hålla tummarna för att intervjun går bra.

Idag pratade jag med en tjej som gått denna frisörutbildning.
Hon sa att det mesta var bra, men att det är ju ganska hårt, särskilt när man är klar och ska hitta salong att jobba på osv. Men i princip alla hade fått jobb efter utbildningen. Hon tog bussen 8 varje morgon och kom hem 7 halv 8 på kvällen. Så mycket jobb är det ju.
Är det det jag är rädd för? Allt jobb? Är jag bekväm, lat?

Tror jag inte ett ögonblick på!

Stella1: Tyvärr finns ingen KY-utbildning inom frisöryrket. Jag har faktiskt kollat in hudterapeuts-utbildningen du nämnde, men jag känner inte att man kan utvecklas så mycket inom det yrket.

Kalleankasmormor: Tack för att du tog dig tid att söka och länka!

Min dröm sen jag var barn har alltid varit att bli skådespelare (!)men de planerna grusades snabbt av den panikångest och sociala fobin jag dragits med så länge jag kan minnas. Knepigt det där att ha den sortens längtan samtidigt som jag hatar att vara i fokus. …Jag har alltid varit rädd för att göra fel på ett eller annat sätt. Jag önskar att jag fått hjälp när jag var barn så  jag hade vågat pröva på mer saker i livet. 

Andra passioner i mitt liv har varit och är djur, musik, skriva poesi mm, så det hade ju inte varit helt fel att jobba i ett yrke där detta ingick heller…drömmar, drömmar….

Efter att än en gång ha" slitit häcken av mig " på en ohälsosam arbetsplats klampade jag återigen in i väggen för ett år sedan och nu sitter jag här vid 47 fyllda och vet inte vad som ska ske efter det här… Arbetsgivarna skriker sig ju inte hesa precis heller efter en i min ålder samt med de besvär jag har… Men, men, de ordnar sig alltid. Det är nog nån mening det här med….

Kram på dig Uttelille, var inte rädd för att det ska bli fel för det finns inget fel, ta för dig av livet och våga våga!!

Lycka till Uttelille o mimsivimsi!

#49 Som mitt liv då! Jag säger bara en sak: peppa era ungar, håll fram det de är intresserade o duktiga på o prata yrken m dem. Själv skötte jag skolan utan hjälp, pappa jobbade o mamma var sjuk. Själv var jag ett ensamt barn, sjukligt blyg, tyst i skolan o var nog rätt så socialt handikappad när jag tänker på det såhär i efterhand. Det har tagit mig 40 år att bli såpass framåt som jag är nu.

Hade ingen aning om vad jag ville bli…när jag var liten: astronaut, kemist, arkeolog, havsforskare, upptäcksresande. Hmm, usel på matte, fysik o kemi…bra på biologi men rädd för vatten; kemist o havsforskare utgår. Sjukligt blyg o förskrämd; äventyrare o astronaut går bort. Arkeolog…rätt så fysiskt krävande o jag var jämt sjuk som barn o pajade ryggen tidigt inom sommarjobb inom vården. Sedan snöade jag in på att bli m barn, det enda som existerade i min skalle.

Nu drömmer jag om att gå den ettåriga textillinjen på Burträsk folkhögskola…när Minstan blivit tonåring kanske? Måste ju bo där under veckorna så ungarna måste kunna sköta sig själva. Gillade den sociala biten av vårdarbetet men går aldrig tillbaka dit, inte m lyft, hygienbiten o matning, städning mm.

Det är jättesvårt att veta vad man ska göra av sitt liv men det är bättre att satsa på ngt när man är ung, då har man alltid ngt att falla tillbaka på. Jag är vårdbiträde men har inte jobbat inom vården sedan slutet av 80-talet nu…vem vill ha mig? 44 år, värkbruten o mindre barn hemma. Ibland känns det mörk, särskilt när pengarna tryter om man får dåligt samvete för att man inte bidrar till familjens uppehälle…speciellt då Guben är sjukligt less på sitt jobb o gärna skulle byta el vara hemma om jag hade ett hyfsat välbetalt jobb.

Jag har mitt drömjobb och ett studielån på lite över 250.000:- Ser återbetalningarna av lånet som en del av hyran… de dras med autogiro och då känns det inte lika hårt.

Jag trodde faktiskt att frisörutbildning var studiemedels-berättigat?!

#42 Jag är civilekonom och jobbar som controller. Men det har varit en delvis strulig historia. Jag läste ryska på gymnasiet, började med C-ryska innan Gorbatjov kom till makten, anmälde mig till Internationella Ekonomlinjen rysk-tyska grenen (4-års utbildning, Uppsala universitet) direkt efter gymnasiet. (OK, utbildningen började efter nyår, så jag läste 20p engelska under hösten). Flyttade hemifrån glad i hågen till studenternas Uppsala. Läste extrakurser, var kör- och föreningsaktiv, läste två somrar utomlands (Sarajevo och Moskva), hade urkul.

Sen kom kraschen 1990-91 - precis lagom till att jag var färdig. Hallå, herr Anställningsstopp, kul att råkas, dig har jag träffat förut. Läste mer engelska för att hålla mig flytande, och fick till slut jobb som renodlad, standardekonom. Har jobbat inom ekonomi sedan dess, vikariat, tillfälliga påhak, fast jobb, fram och tillbaka. Ryska har jag inte pratat sedan 1991, och det skulle vara en lång startsträcka på att plocka upp språkkunskaperna. (Jag hänger med på tv, men att prata det själv…)

Poängen är att jag hela tiden visste att jag var ekonom - jag är den klassiska siffernissan, som prioriterar lagtext och avstämningar framför känslor på jobbet. Sedan i vilken miljö, och vilken arbetsgivare, ja, det var inte så kinkigt med.

Studielån… Mh, ja, det är också en historia för sig, som vi tar vid ett senare tillfälle. Det är värt det om man vet vad man vill. Att låna under flera år medan man strular mellan kurser och inriktningar, medan man "känner efter" är kanske inte att rekommendera. Sedan visste jag sen jag var liten att jag skulle läsa vidare, det var den del i min… begåvningsprofil. Och varenda gång vi körde förbi Frescati pekade mina föräldrar och sa "och här ska du läsa när du blir stor." Eller, jag duger inte till så mycket annat än sånt man behöver läshuvud till

Ååå, så många som svarat! Mitt internet lade av  nån timme!

MaMaMade: jag känner väldigt mycket igen mig i det du skriver! Jag håller med det där om att peppa sina barn. Jag har också ofta fått klara allt själv. Jag har även en mamma som inte har lätt att få jobb och en pappa som sliter och sliter. Det tär på familjen. Hoppas att det löser sig för dig också!

Greensis: Du har haft en lång väg ser jag.Men all kunskap är ju bra! Men du trivs med ditt jobb nu?

Miagumman: Jag känner igen mig i det du skriver också. Har alltid haft en längtan efter att stå i centrum samtidigt som jag är blyg…eller var iallafall. I stora grupper kan jag vara det än. redovisningar och liknande.
Tack för orden VÅGA;VÅGA;VÅGA. Jag tar åt mig!

#53 Jag trivs med att vara ekonom i största allmänhet. Just där jag sitter nu är det ett graviditetsvik till sista juni, med ev någon månads förlängning, och jag skulle inte vilja ha just den här tjänsten om jag blev erbjuden.

MEN (stort, stort MEN) står jag ut och gör det jag ska har jag en tillsvidareanställning hos Poolia inom två veckor, vilket innebär att jag har jobb utan att behöva pendla (åtminstone för det mesta). Lönen är sketen, men man får faktiskt betalt då, även om de inte har ett uppdrag på en gång. Och de flesta uthyrda blir rekryterade förr eller senare, så jag är villig att vänta.

Så, ärligt och rått, nej, jag gillar inte mitt nuvarande jobb. Men det är drägligt nog, det har andra fördelar som jag sa, och under tiden väntar jag in något bättre, utan att jag själv måste stressa upp mig med att läsa annonser, skicka ansökningar osv. Kan jag ta mig tillbaka till statlig tjänst slår jag volter av glädje.

Jag har en plan, som Sickan sa. Och är tålmodig som inlandsisen.

Här är en till med studieskuld. Utbildade mig till statsvetare och sedan blev jag långtidssjuk och sjukpensionerad. Hur kul låter det - att ha skitlåg pension och studieskuld?

Jag deppade nån dag för några år sedan, men sedan tänkte jag: "Utan min utbildning skulle jag inte vara den jag är idag. Jag har skaffat mig massor av kunskaper, vänner och erfarenheter och har utvecklats som människa genom detta. Det är värt det!! Varenda spänn!"

En kompis sa så här: "Jag betraktar studiemedelsavgiften som en extra skatt jag betalar för förmånen att kunna satsa stort på mig själv!"

Och jag ska ju bli friskare med LCHF - vem vet varthän den slingrande stigen bär??

Uttelille - ge inte upp din dröm - hips vips så finns det ett sätt!! Hur utbildar de frisörer i Norge, Danmark, annat land..??

En till som virrat runt i massvis med ar och inte vetat vad vad jag vill bli nar jag blir stor. Men nu vet! Jag fyller 42 i host och kommer vid jul vara fardig sjukskoterska!

Jag hade, som sa manga andra inte blivt sa snallt behandlad av livet, och var fortvivlad och forvirrad. Var skulle jag? Hur skulle framtiden bli? Jag insag iallafall att jag behovde en yrkesutbildning eftersom jag kande att jag inte "var" nagon… Det tog nastan livet av mig, att tro att jag inte var nagonting vart, att ingen skulle sakna just mig om jag forsvann.

Hursomhelst-jag kastade mig pa en lakarsekreterar-utbildning pa 1ar och under det aret sa tankte jag tanken pa ssk. Jag hade snuddat vid tanken som ung men lagt allt bakom mig eftersom jag ar livradd for siffror..

I detta ogonblick sa har jag precis haft det forsta forsoket av tre i medicin-utrakning och jag korde totalt! Men jag har tva forsok kvar och jag tanker INTE ta om hela kursen! Jag grat en skvatt och tyckte hemskt synd om mig sjalv nar jag var fardig men ser nu att jag maste koncentrera mig och ova mer. Jag har inte kommit sa har langt for att ge upp!

Ga igenom alla fordelar och nackdelar, men ffa: lat inte radsla eller nagon annan tala om for dig att du inte kan!

Jag har också studielån över 200000 kr. Och jag har inte fåt nån användning för min universitetsutbildning via jobb än. Tror inte jag kommer få det heller, men jag är nöjd med utbildningen ändå.
  Lyckades också hamna i den berömda och har precis börjat arbetsträna igen och är för tillfället lugn i sinnet och tror jag kommer lyckas hitta ett ställe där jag trivs sen.

Så även om man har stora ambitioner med vad man vill med sin utbildning så kan man inte veta vad som händer i framtiden. Så jag säger som de andra här i tråden:

Bli frisör!!! Du har inget att förlora på det! =)

Skulle bara berätta att jag sökte och att de hörde av sig och sade att det fanns plats på utbildningen. Så nu måste jag bestämma mig

Uttelille - jag säger sm många andra! Vill du bli frisör så bli det! Även om du inte har pengar nu - leta på nätet och se om det inte finns en annan / billigare utbildning någon annanstans.

Du kanske får flytta till Norrland eller så, men det kan det väl vara värt?!

Jag ville gå hotellskolan i Schweiz när jag hade gått ut gymnasiet. Vågade inte stå på mig när mina föräldrar inte tyckte det var en bra idé!

Utbildade mig till civilekonom som de ville - och avskydde varenda minut! Har aldrig arbetat som ekonom och kommer heller aldrig att göra det!

Tycker fortfarande (och nu är jag 53!) att det var synd och skam att jag inte vågade gå min egen väg. (Då - NU gör jag det! Och därför kommer jag någon gång snart att jobba på hotell, det är jag säker på!)

Lyssna på dig själv Ullelille och kör hårt. Ibland får man ta lite krokiga vägar för att komma fram, men varför ha bråttom? 

Lycka till!

Ja, det är inte lätt att veta hur framtiden blir, å vad man ska syssla med..

Jag ville alltid bli Tuttarbåtsförare när jag var mindre..(Pappas timmerbogserarbåt ville jag köra)..men idag finns inte ens båten kvar..Men fördelen med att inte veta vad man vill göra är att man testar olika yrken..både positvt å negativt..För än i dag vet jag inte vad jag vill göra..Har jobbat inom vården, omsorgen, fabrik, taxi, lastbil, traktor, kyrkan, städ, skolassistent..Nu som Habiliteringspersonal åt en multihandikappad kille..Så man har fått en bred arbetserfarenhet under dessa velande år, å jag kommer nog att fortsätta vela mig genom livet..Kram å lycka till i ditt jobbval Uttelille…

Ja, visst är det bra att prova på många yrken!

Själv har jag än så länge provat på:

Äldrevården, häststuteri, café, restaurang, aupair.

Tack för era lyckönskningar!

Uttelille: HUr är det att jobba i Norge? Svårt att få nånstans att bo, har jag hört.

Funderar lite på framtiden och vill prova på nåt nytt…

Har du några tips ang Norge? :)

Jennix - det finns massa jobb här runt Oslo iallafall - beror på vad du vill jobba med… Bostadsmarknaden är helt annorlunda här mot i Sverige - här köper man sin lägenhet. Finns nästan inga hyreslägenheter, men det är många som har hybel i sina hus - dvs uthyrniningslägenhet/rum. Hör av dig om du vill veta mer…

#63 Jag jobbar med vad som helst jag får pengar av.

Jobb i Sverige är det ju lite knapert med, om man som jag inte har nån utbildning… Och ja, det får bli nån liten skrubb nånstans. Sovsäck + park är väl inte så smart (fast billigt)?

jennix - här är alla lediga jobb i Oslo/Akershus just nu 

Det hänger lappar utanför butikerna att de söker personal, eller så är det säkert bra att registrera sig hos bemanningsbyråerna som Manpower, adecco eller andra. Här kan du söka bostad (bolig). Du bör ju veta vart du ska söka då. Oslo är Oslo - Akershus är området runt Oslo - på båda sidor fjorden och lite norrut. Østfold är närmare Svenska gränsen. Svenska föreningen är en förening för Svenskar i Norge, men åldersgränsen för medlemskap är 20 år… men på deras sida kan du läsa lite om regler för jobb i Norge - skattekort, personnummer och bankkonto.

Uttelille - GO FOR IT! Du vet vad du vill, och det finns plats på utbildningen. Drömmar är värda att lägga ner lite energi på!

Själv är jag i en liknande situation som Kaisakavat (#55), har gått en lång utbildning, har närmare en halv miljon i studieskulder, och är nu kroniskt sjuk och kämpar för att bli klar med examensuppsatsen samtidigt som CSN kräver mig på återbetalning trots att jag lever ca 1000.-/månad under socialbidragsnivå. Hur det kommer sig är en annan historia. Poängen är att visst kan man få betala ett högt pris för att följa sin dröm, men är det något man verkligen vill så är det värt det!

Så som det nya studiemedelssystemet ser ut sägs det att det just nu faktiskt är bättre att ta banklån, men det varierar väl lite upp och ner beroende på hur räntan går. Börja leva supersnålt redan nu och spara ihop pengar. Finns det nån möjlighet att du ska hinna/orka jobba extra under utbildningen? Annars kanske det är ett alternativ att vänta ett år och slita järnet för att spara ihop lite pengar först?

Skulle det sen bli så olyckligt att du inte får frisörjobb på en gång efter utbildningen har du ju vårdjobbet att falla tillbaka på för att kunna betala räkningarna medan du söker frisörjobb. 

Jag lovar, allt går att lösa om man ger sig fan på det.

Aniara4: Tack  för det du skrev.

Jo, jag har funderat på att gå nästa start, i januari. Och innan dess,alltså efter sommarjobbet åka tillbaka till Norge och hitta ett mer välbetalt jobb, och spara det mesta jag kan.
Och egentligen borde jag kanske stanna här och jobba över sommaren, men får jag inte rida mina hästar i sommar går jag under. Så jag bara måste hem till dem.

Jennix: Kom hit säger jag bara! Mycket jobb finns det! Och boende finns alltid att finna!

Jag jobbade i Norge 1998-1999, och det var det bästa jag gjort. Så smal som jag var då har jag aldrig varit sen. Jag levde på stekt fisk och rømme.

Uttelille, har du kollat frisør-utbildning i Norge? Om du ändå kan tänka dig att flytta tillbaka så kanske du lika gärna kan plugga. Du får ju studiemedel från CSN, beroende på utbildning vill säga.