Sök på ulcerös kolit. Det verkar som det finns flera med positiva erfarenheter.

Å, vad tråkigt! Jag förstår att du blir ledsen. MEN - att racka ner på dig själv kommer inte att hjälpa dig gå vidare! Det kan vara jättesvårt att ändra sin kosthållning och allra helst att sluta med godis. Är man dessutom deprimerad har man ännu mindre kraft till det - hade du depressionen innan eller är det en reaktion på diagnosen? Du har säkert gjort ditt bästa. Men kanske behöver du mer hjälp, av något slag som du inte har tänkt på än?

Hur som helst, hoppas dina föräldrar kan stötta dig i att ta reda på allt du behöver veta om vad du ska göra nu. Finns det någon kurator eller liknande där du fick diagnosen, som kan hjälpa dig hantera beskedet? Annars kan jag som alltid rekommendera kognitiv psykoterapi eller KBT om man inte är nöjd med sitt liv och inte vet hur man ska ändra på det.

Lycka till!

Hoppas du orkar ta nya tag för den här kosten  kan troligen hjälpa dig i kampen mot dina problem..

*Du blir mätt och slipper sug

*Den hjälper dig läka tarmen

*Den hjälper mot depression

Kanske ska du kolla in sajten beroenden.ifokus också för tips mot ditt godisbeteende..

#2

jag har haft Depression i 3 år och går hos psykolog 1 gång i veckan. Ska få en remiss till en dietist. Allt känns riktigt tungt men mina föräldrar hjälper mig så gott dem kan och dem är guld värda.

men jag känner mig så hopplös, det kan väl inte vara så svårt att förändra sitt liv? JO! jag kan inte,,

Det ÄR svårt att förändra sitt liv!!! Så du är inte hopplös alls.

Vet inte om du läst det jag skrivit inne på AlternativaBehandlingar iFokus, där du frågade om nåt sånt mot Depression? Jag rekommenderade i alla fall ett tillskott av d-vitamin för att underlätta tillfrisknandet vid Depression. Här kan du läsa tråden som vi haft uppe här inne tidigare. Läs gärna artikeln som trådstartaren länkar till!

Jag och många med mig har märkt en enorm skillnad på hur vi mår efter att vi börjat äta d-vitamin. Efter två veckor märkte jag en sån enorm skillnad att jag var uppriktigt förvånad över hur jag mådde. Och det har hållit i sig, det var inte bara nåt tillfälligt.

Så. Om du orkar lägga om kosten igen, och lyckas ta dig ur beroendet så kommer du må mycket bättre framöver. Och vad gäller UC så finns det som sagt flera här inne som har det och vad jag förstår det mår mycket bättre med den här kosten. Gör en sökning så hittar du lite. Och så finns det en rubrik som heter "Vi som har mag/tarmbesvär!" också, lite längre ner till vänster.

Massor med kramar till Dig!!!

Förresten. För att minska irritationen i tarmen tror jag nog att blocka bort fibrer är väldigt bra. Och att äta omega3 och kanske även mjölksyrabakterier (probiotika).

Varför jag säger så? Kikade lite på NetDoktor (som jag eg inte gillar) och tog bort rekommendationen att äta specialkolhydrater (Magiform), men behöll det andra ;o) Om det ärnån som vill kolla mig alltså =)

Hejsan regret/ceciliaolucifer!

Vad tråkigt att du blivit så dålig i magen/tarmarna! Jag har inga egna erfarenheter, men min systers sambo har blivit "frisk" från sin ulcerös colit (och sin laktosintolerans, som läkarna påstod att han hade…) efter att han började äta fettrikt och väldigt fiberfattigt.

När du kan- och orkar börja ta itu med det- så är mitt råd att du börjar på en basnivå där du i stort sett äter enbart fett och protein under en period tills din mage mår bra, eller så bra den nu förhoppningsvis blir. Först då börjar du testa en grönsak, ett livsmedel i taget för att kunna utkristallisera exakt vad just din mage kan/inte kan ta hand om. Det var rådet jag gav min "svåger" och han är idag helt symtomfri, från att tidigare inte vågat sig ut på stan en hel dag utan att oroa sig över var närmaste toalett var, och från att ha haft smärtor, gaser och diarréer så lever han idag ett helt normalt, symtomfritt liv på LCHF. Hans största problem är fibrer, och han har även svårt för en hel del frukter, bär och vissa grönsaker- speciellt tomat och lök.

Gå gärna in på beroenden.ifokus och skriv av dig om ditt sockerberoende, där finns mycket hjälp och stöd att få. Och du ska inte alls skämmas över att du ännu inte har förändrat ditt liv, det är inte alls så enkelt- snarare det svåraste som finns! Lycka till!

Jag har nyligen varit hemma för just Depression och jag vet att det är inget att leka med. Hur ska man kunna ändra kosthållning då man knappt klarar av att överleva dagen.

Alla är vi olika men jag kan tänka mig att du skulle behöva någon nära, fysisk person som började denna resa med dig. Någon annan än proffesionell, någon annan att tala med både om framgångar och motgångar. Men det är ju inte så lätt att ordna. Jag har haft mycket hjälp och stöd av min man och är på väg tillbaka till livet och arbetet, Jag har doch inte haft en lika allvarlig sjukdom som du,och en del av problemen är av annat karaktär och berör inte bara mig. men jag har stora problem med mag- tarm och för mig har denna kost verkligen varit  min räddning. jag har inte hållit på så länge, men det har redan nu hänt mycket i mitt liv- jag har äntligen ett liv nu. Så jag kan verkligen rekomendera detta.

 Och snälla, var inte besviken på dig själv. Du är människa- det är vi alla- och ingen är fullkomlig. Att vara  besviken är att fylla sig själv med negativ energi som inte leder till något gott.

Om du bor i Stockholmsområdet (tänkte på skärgården, men det finns ju på annat håll också)får du gärna ta kontakt ( och givetvis om du bor någon annanstan också) om du så önskar. Du har mina sympatier. Var inte rädd….sök hjälp och framförallt ta emot hjälp !!!Många gånger kommer den från oväntat håll…

Jag fick ett stöd av en coach som sa till mig när jag befann mig i en Depression, utbränd, deppighet, nere, slut, gott i väggen…ja det finns många namn att likna vid en symtom.
Det finns en poäng i allt och för mig blev det en vändpunt när jag kom till insikt med att;
Ge alldrig upp.
Byt terapeut - coach - läkare om du inte får till någon förändring
Jag själv, gör allt så litet eller stort som jag själv vill ha det.
Jag själv gör min vardag till vad den ska vara.
Leva eller lida - vilket ska jag välja?

Människan har alltid två val….och visst är det på det viset att sjukdommar kan vara plågsamma. Det vill jag inte säga emot men i slutändan är det vad vi väljer att göra med det korta liv vi har. Det som går att förändra är här och nu.

Stödet jag fick, var av en klok kvinna (coach) och vilket jag gärna delar med mig, eftersom stödet gav mig livet tillbaka. Jag började tänka på ett nytt och annorlunda sätt. Som människor är vi alla olika och alla med olika behov.

Du ska komma ihåg: det är inte ditt fel att magen är sjuk!

Eftersom du har problem med godiset så tycker jag att du ska gå in på "beroenden i fokus",-Tror du kan få mycket hjälp där. Sen finns det flera medlemmar på detta forum som har UC så sök på det.Tror du kan få många goda råd. Ge inte upp!

Det är ju inte säkert att du är så känslig mot stärkelse som många andra är här. Om du slutar med söta saker men fortsätter med långsamma kolhydrater så kommer du antagligen bli av med det mesta av sötsuget. Sen blir det nog ännu bättre om du minskar på kolhydatmängderna också.

Ändra lite i taget och prova dig fram till hur lite kolhydrater som passar dig. Oavsett vad du mår bäst av så är det väldigt jobbigt att göra en väldigt drastisk kostförändring.

Men undvik råa rotfrukter, vetekli och bönor, det ger ofta magbesvär. Du kan även fundera på om du är känslig mot laktos eller gluten.

regret! att byta och bryta ett beteende handlar mycket om psykologi. Detta är något jag hela tiden använder i mina klasser i skolan. Det finns tre saker som är förbjudna (och då menar jag verkligen förbjudna!)att säga i mitt klassrum. Det är: Det går inte. Jag kan inte. och Det är omöjligt. Det är helt OK att tycka att någonting är svårt, men det är inte OK att inte försöka. Om man gör allt man kan men ändå misslyckas och faller tillbaka, så är det helt OK. Då har man ju faktiskt försökt!!! Då kan man ta lärdom av gjorda misstag och därigenom skapa sig förutsättningar att lyckas nästa gång. Jag har varit snusare i ca. 25 år, och det sägs att det är 7 resor svårare att sluta snusa än att sluta röka därför att snusaren får i sig större mängder nikotin. Jag har haft viljan att sluta men inte förmått mig att ta det där slutgiltiga steget. Jag behövde en trigger som fick mig att välja. Den 7/1 la jag av. Nu hade jag fått nog! Har inte haft något återfall ännu, och jag vet inte om det kommer heller, men nu har jag i alla fall satsat och gjort ett val. Jag tror att du också kan göra ett val. Ett val som är DITT VAL med de konsekvenser som följer med respektive val. Lycka till med att göra ett val som du är nöjd med och som du kan leva med…

Framför allt, plåga inte dig själv med att tycka att du är misslyckad, det får dig bara att må sämre och ger ett för stort fokus på avstegen som finns medan man vänjer sig av med tidigare dåliga vanor/lär sig att äta rätt. Det bli två fighter om du skall hantera kosten och även det negativa du lägger på dig själv, det är energislöseri som du inte behöver.

Jag har ulcerös colit sedan många år tillbaks.

Upplever efter kostomläggningen till LCHF att min tarm har blivit väldigt lugn och fin.

Tidigare åt jag enligt GI-metoden men det gav inga direkta förbättringar,

det som försämrade mkt för mig var just spannmål och socker.

Vad du behöver just nu är lugn och ro, så låt saker och ting ta sin tid.

Jag håller bara med om vad folk har sagt tidigare speicellt larand5! Verkligen sant och jag hoppas verkligen att du orkar ta dig samman och orka lägga om kosten helt och göra en stor förändring i ditt liv

Lycka till!

Tack alla som skriver! Det betyder mkt ska ni veta.

Jag vet att jag borde lägga om kosten och tankarna finns hela tiden i mitt huvud. Jag tänker på det men gör fel val ändå.

Jag åt maränger till frukost och kopp te, då kanske ni förstår mitt begär. Jag gör det men jag är medveten om det.

Jag tror att mitt största besvär är att jag skäms över att ha en tarm/magsjukdom. Det låter så äckligt på något vis. jag drömmer mardrömmar om att jag måste operera mig pga av det här och få stomipåse. Behandlingen nu är rektalskum och det känns förnedrande på ngt sätt och magen är helt ur balans.

Det som är jobbigt är att jag har alltid varit väldigt stolt över min kropp och hela jag. Den har varit tacksam mot allt mitt godisätande och ikke tränande. Men har också en förmåga att återhämta sig ordentligt snabbt om jag tränar. Men det har jag inte haft ork till i och med depressionen som jag har haft och står still med sedan 3 år tillbaka. Jag har älskat min navelpiercing men den är ett minne blott efter blindtarmoperationen och jag har nu istället fula ärr runt hela navel och 2 st till snitt på magen. Och det här har slagit hårt på mitt självförtroende då jag även märker att jag har börjat tröstäta för att jagmår dåligt.

Så nu känner jag mig avskyvärd iochmed depressionen och panikångesten. Nu har jag en tarmsjukdom som låter så illa. Och jag har förlorat den underbara kropp jag hade och alla ärr är blålila. Så mitt självförtroende är ett minne blott.

jag har ett enormt stöd från familj och pojkvän, går till psykolog men jag orkar inte.

Var inte orolig för dina ärr!! De kommer at blekna inom ett par år. Inte så att de kommer att försvinna, men de kommer att vara betydligt mindre iögonfallande. Man tycker att man känner sig vanställd, men sanningen är nog den att du själv tänker mer på dessa ärr än hela din omgivning tillsammans.

Jag tycker du gör helt rätt i att söka proffessionell hjälp, och det är jättebra att du har ett bra stöd ifrån dina närmaste. Ta emot det stödet och vårda det, för det är du värd! Lycka till!

Om du själv inte orkar just nu - kan du få någon som hjälper dig med maten? 
Önskar dig all lycka!

Precis, kanske någon som kan ställa upp och se till att du får i dig den mat du behöver så att du äter ordentligt behöver inte va mycket men så att det inte blir fel slags mat, hoppas verkligen att du börjar må bättre!

Det är många jobbiga saker som du och din kropp har råkat ut för - med blindtarmsop och ärr och koliten… Det tar på krafterna att hantera sådant och jag kan tänka mig att det är många existentiella frågor som bubblar upp… Försök att ha lite tålamod och medkänsla med dig själv. Tänk på att det är många läkningsprocesser som ska till på många plan. Det måste få ta sin tid.

Och det här menar jag aboslut inte som någon moralpekpinne: Du är mycket mer än din (perfekta) kropp. Du är älskad och uppskattad och värdefull precis som du är. Men jag förstår mycket väl om du behöver sörja… 

Bra att du har stöd från både familj och psykolog. Fortsätt att skriva här också, vi är många som tänker på dig!

*skickar styrkekramar*

återigen, tack så mkt!!

jag ska få en remiss till en dietist och prata med henne och göra som hon säger. Jag får vara ärlig och säga som det är.  tills dess ska jag samla styrka och ge gärnet.

 kramar.

Tyvärr kan du mycket väl få riktigt dåliga råd av dietister. De rekommenderar t.ex. oftast margariner och mycket fullkornsprodukter. Fullkornsprodukter brukar inte vara bra vid tarmsjukdomar.

Du kan förstås gå till dietisten men du kommer sannorlikt inte få några vetenskapligt underbyggda råd.

Jag instämmer med Johanna, att gå till en dietist och följa de råden kan vara en riktig otjänst att göra din mage…

Ingen lätt situation som Du är i nu. Jag har haft UC sedan barnsben och provat allt för att slippa stomioperera mej.

Blev rekommenderad fibrer vilket gav mig en stor bullermage.

Levde sedan vegetariskt, utan kaffe och alkohol i 12 år och det hjälpte ganska bra.

Vid en lång utlandsvistelse började jag äta kött igen och mina diarreer ökade igen. Det var inte köttets fel för jag blev bra när jag uteslöt socker och mjölk.

Mitt tillfrisknande blev totalt efter 6 månader på LCHF-kost. En djup Depression som jag medicinerat för i 8 år blev också bra. Fibromyalgin är botad och jag har fått ett nytt friskt liv.

Har gjort rectoskopi och läkaren tyckte det var underligt att min tarm läkt så fint. Han såg massor av ärr men ingen tendens till inflammation. Och det bästa av allt: jag är inte längre sugen på godis och bakvek.

Sluta genast att anklaga Dej själv för Du har bara varit okunnig. Lär Dej så mycket Du kan och prova Dej fram. Efter 3 veckor på denna kost tänkte jag inte mer på godis, fast sötsaker har varit min "napp" under 60 år.

Lycka till.

Vilken underbar berättelse Nygammal!

håller med magma :)

sen håll ut regret! jag håller också med om att en dietist kan nog tyvärr göra saken värre…

Jag får se vad hon har att säga. Jag får behandla med ngt som kallas för rektumskum som är mindre kul men det verkar väldigt snällt på tarmarna. Som laxermedel man tar på kvällen och som kommer ut på morgon. Så toaletten blir det första man gör!

Men jag har haft tillfällen utan blod nu. Men behandlingen är jobbig. Det här skummet i över 6 veckor men det är det värt.

Märker att magen blivit gladare sedan jag slutat med mjölk.

Tack alla :)

Bra att du känner dig lite bättre! Lycka till i fortsättningen!