Välkommen hit, hoppas du kan hitta lite stöd här!

Botanisera bland rubrikerna i vänstermarginalen - finns bl.a. "Vi som är beroende", "LC-kost för nybörjare" m.m.

Lycka till!

Varmt välkommen hit! Du ska se att det känns bra att vara ute på den här sidan. Vi är ett härligt gäng som hjälper och stöttar varandra! Grattis till ditt första steg!

Välkommen fru K!
Du har tagit ditt första steg mot ett friskare liv!

Många av oss har innan LCHF varit beroende och besatta av kolhydrater och socker. Vi har med hjälp av kosten lyckats kontrollera vårt beroende och kunna leva normala liv!

Välkommen hit.

Tack alla,

Tårarna rinner, jag trodde inte att fanns någon som skulle svar så snabbt,

vad ska jag gör för att överleva?

Finns det alltså fler som är i samma sits som jag?

Om du läser runt på forumet hittar du alla möjliga personer som blivit hjälpt från sitt kolhydratberoende till en hälsosam livsstil.

De har provat alla möjliga dieter, jojobantat, gått på viktväktarna, levt på pulversoppor, och däremellan kollapsat och svullat i kolhydrater/socker, sedan fått ångest.

Under år har de blivit fetare och fetare, vissa har utvecklat diabetes typ 2, vissa har fått candida och fibromyalgi, och alla andra möjliga krämpor.

Många av dessa personer har gått ned massor i vikt med hjälp av att ta bort kolhydrater, socker och lightprodukter och bytt ut detta mot råvaror höga i fett.

Många av diabetikerna har även slutat/dragit ned med insulin.

Alla som hållt sig till kosten har dessutom helt blivit av med suget efter kolhydrater.

Vi äter oss alltid mätta. Går aldrig hungriga. Och framförallt, vi är friska och glada och inte längre missbrukare av mat. (men skulle bli om vi gick tillbaka till högkolhydrat-lågfett kost)

Hoppas även du hittar in i LCHF-djungeln och blir en av oss!
Kram!

Hej FruK, och välkommen hit!

Eftersom du skriver att du är matmissbrukare, så vill jag tipsa om att det även finns ett "Beroenden iFokus"…  och det går alldeles utmärkt att vara medlem på båda sajterna, med samma inloggning och personlig sida…

Tack för alla svar, men jag vet inte om jag vill inte kallas matmissbrukare fast det gör så ont när jag inser att det är det som jag är, jag vill helst glömma de helger då jag äter och sedan spyr, det kanske bara är tillfälligt eller inte kommer tillbaka på en lång stund ( detta verkar mest som en idiots försvarstal) dessa helger händer i och för sig inte så ofta men ångesten är den samma att man vill ta livwt av sig, och sedan stär man där på måndagen med nymejat fejs och nylagt hår och säger att allt blir bra bara alla har samma livsåskådning, Vilket jävla bullshit, och dom tror på mig och kommer efteråt till mitt kontor och säger att "om dom bara hade haft mitt självförtroende och min självsjänsla så skulle som gå hur långt som helst"

och jag tänker. dom har ingen aning hur min självkänsla är eller hur bra mitt självförtroende är, dom är så lättlurade.

Välkommen, FruK!
Du skall se att allt kommer bli bra!

FruK: Det är intressant det du skriver om självkänsla, något som jag är väldigt intresserad av. Faktum är att självkänsla är något som enbart vi själva kan veta hur det känns, eftersom det är självupplevt. Som du skriver själv…

KOlla gärna in på Beroenden I Fokus och sök där och här på MIa Törnblom, jag har skrivit en del om henne. :) Eventuellt har jag skrivit något själv om självkänsla så sök på det ordet också så kanske du får några råd och tips! :)

Välkommen. Du kommer att klara, och det blir lättare än du trodde! För på den här kosten slipper man hungermonstret. Jag fick tillbaka tilliten på mig själv, jag hade visst viljekraft, men sockermonstret har slagit ut den. Monstret är tillbaka i sockerpåsen som är utslängd.

Jennix, jag är nog inte redo att gå in på den sidan än, jag är fortfarande rädd för att jag har rätt, att jag är beroende av mat. Vad gör jag då. om jag släpper kontrollen på mitt missbruk och alla ser vilket freak jag är, ja så klart så får jag ju sparken, och sen då vad ska min man säga, jag orkar inte just nu göra det, jag har precis i dag insett att jag inte är som all andra.

#12 Oj så mycket på en gång. Det är inte meningen att skrämma dig.  *kram*

Men du, sök härinne på självkänsla och Mia Törnblom så slipper du ångesten.

ebet, det är inte suget som är det jobbiga, det är bara så att när min man är bortrest så måste jag äta sånt jag inte äter i vanliga fall, jag vet att jag inte borde men jag kan inte hejda det, den vanliga kosten består av fött, fisk , kyckling och grönsaker och en del mjölkprodukter.

När han sätter sig i bilen för att åka så slår ett sjukt relä till som säger att jag måste äta allt som innehåller kolhydrater, och endast kolhydrater tills den stund som han kommer tillbaka.

Jag har inget sug efter kolhydrater men jag bara måste ha dom.

Fru K, vi behöver veta lite mer om din "vanliga" mat för att ge dig råd. Kött, fisk, kyckling och en del mjölkprodukter låter OK, men hur har du det med fettet? Äter du mycket bröd, pasta, ris, potatis?

Många kramar! Vi är många som vill hjälpa dej!

FruK, nu är din tid kommen, nu skall du med vår hjälp ta tag i ditt liv, ditt överätande och din självkänsla.

Härinne finns så många härliga personer och alla stöttar och hjälper vi varandra. Fråga på om allt och du får svar.

Jag känner igen lite av det där att hela insidan är ledsen, lite rädd och fasaden är perfekt. Ingen skall ju kunna komma innanför skalet och få reda på hur just jag har det, men du, här är vi ju anonyma om vi vill och jag vet av erfarenhet att man kan få en bra självkänsla och att man kan må bra.

Kör nu hårt och välkommen hit, DU KLARAR DETTA.

Jag ser det så här: När man är kolhydratätare då kan man ersätta saker med mat. Trycka undan känslor osv, olika saker för oss alla. Det är svårhanterat så länge man inne i kolhydratsvängen.

Men om du ger LCHF lite tid, så kommer du kanske också vakna en dag och känna att du inte behöver döva ngt med maten. För kroppen blir så nöjd att det behövs inte mer mat. Mycket underlig känsla, och ljuvlig.

Tar man sedan vara på nöjdheten, då märker man att livet leker.  För mig infann sig det första positiva förändringen redan efter 3 dagar.

Håller tummarna, lycka till

Hej Fru K! Varmt välkommen in i gemenskapen! Här finns så många som vet vad det innebär att vara beroende av kolisar att du kommer att få ett superstöd…ge Lchf en chans o du ska se att allt kommer att bli mkt bättre! Kram till dig från mig!

Och det finns många som vet hur det känns att må dåligt.

Välkommen in! Jag är säker på att det finns många här som endera känner igen sig eller kan ge dig råd, stöd och hjälp oavsett!

Välkommen, du har hittat rätt. Här är man aldrig ensam… ;)

Välkommen hit! Här finns det mycket stöd och hjälp att få, här finns det många som lever eller har levt i en liknande situation som din. Lycka till!