Å vad jag känner igen det där… "Det kanske är bra för dig…" Får höra det nästan dagligen från min sambo.

Men jag tror det är för att han är livrädd för förändring. Killar har svårt för sånt. Dessutom tror han att han inte ska klara sig utan bröd och coca-cola.

Vill pojkvännen din inte förstå så gör han det inte heller. Du får ha tålamod och inte falla in i hans vanor. Det bästa vore egentligen om han följde med på tex LCHF-kryssningen eller nåt liknande så han får se och höra människor som lovordar LCHF. Fast risken finns ju att det blir lite väckelsemöte över det hela och han blir ännu mer avskräckt…

Nåt man kan göra men som de tycker är fruktansvärt irriterande är att vända på steken. Be honom förklara varför det är så bra att äta kolhydrater och skjut sedan hål på hans argument. Men en varning, det kan bli väldigt hätska diskussioner . Lycka till!

Jag skaffade en gratis blodsockermätare, och visade skillnaden mellan hans ock mitt lchf blodsocker. Har man inna förklarat hur diabetes uppkommer så fattar de. Min käre make blev allvarligt fundersam, framförallt när vi såg att hans blodsocker blev lika låg som min efter en dag på min kost.

Intressant tråd! Och jag bör förmodligen träna på att bli mer ödmjuk i min framtoning då jag diskuterar med de där kolhydratsätarna (haha!)

#1 Tro mig, de hätska diskussioner äger rum titt som tätt! =) Lyckligtvis så älskar vi varandra ändå! =)

Hans förklaring är "att man ska äta en välbalanserad och allsidig kost", och jag flyger i taket varje gång jag hör det eftersom det är rara söta livsmedelsverket som gått ut och propagerat för detta. (Jag ifrågasätter numer allt som myndigheter och verk berättar för oss!) Jag får väl ha tålamod där med helt enkelt… Han äter ju som jag hemma hos mig på kvällarna lyckligtvis eftersom jag inte tillåter kolhydrater under mitt tak(eftersom jag lättare faller dit om det ligger en på bröd i skafferiet!)

#2 Var får man tag på en sån??? *hoppar ivrigt!*

#3 Eller hur! Man blir RIKTIGT frustrerad ibland!! =)

Jag tror inte att en kost är bra för alla. Det här funkar för mig, och jag har övertygat min mamma (kors i taket), men som jag sagt tidigare, nån kostmissionär blir jag aldrig. Främst för att jag själv hatar besserwissrar. Och även om jag själv vet att jag har rätt, håller jag helst tyst för husfridens skull. Det må vara en sak om någon hindrar dig från att äta vad du vill, men det borde gå att inte alltid göra likadant (tex äta samma saker båda två) hela tiden även om man har ett förhållande.

Det går förstås att leva samman även om bara den ena är LCHF:are, för det går ju att hålla en LCHF-kost utan att bli för extrem. Alla måste ju inte äta tio ägg om dan, dricka smält smör och äta fläsksvålar i parti och minut. En medelväg inom rimliga gränser kanske vore att föredra för att det inte ska bli så stökigt i kylen.

#6 Jag tror att denna kosten ÄR bra för alla och följer med i tankarna om det där med artriktig mat.

Jag känner även INSTINKTIVT att detta är bra och den känslan kan jag inte ifrågasätta. 

*Jag e nog en liten Bessewisser… =/*

Be honom lägga ut sina argument för sin kost som du är tvungen att göra om LCHF för honom. Fråga också vad som han tror är så dåligt.

Vad han än säjer så har Kostdoktorn, Annika, Skaldeman eller nån annan svarat i böcker, på bloggar eller här på sidan. Är det nåt nytt så finns det alltid nån som kan förklara…

Det bästa sättet är nog att låta resultatet tala för sig själv. Dock tycker jag att han ska stötta dig om du har problem m att utesluta vissa saker såhär i början. Men det kanske inte är det som är problemet? Du vill att han ska äta som dig? Låt tiden ha sin ggn, märker han att du går ner i vikt, får snyggare hy o framför allt; blir piggare kanske han också vill prova på.

Annars får du väl "glömma" att sätta på pärpannan, pastavattnet osv…o låta honom "uppoffra" sig o äta av ditt broccolimos. Kanske han faller för smaken!

Han tycker om min lchf-matlagning, jag är ju en ganska grym kock! =)

Han vill bara inte förstå att jag vill hans bästa och vägrar inse att jag har rätt! =D För det har jag ju! =)

Han har själv blivit av med en del hudproblem sen han blev ihop med mig, men jag vill ju omvandla honom HELT! *maktgalen?*

Det går tyvärr inte att övertyga nån med ord ;o) När jag började med det här förra gången (i maj förra året) så åt jag så här själv. Det var jobbigt när sambon åt som han brukade (och jag brukade) men jag klarade av det. Ett tag… (sen fick jag mens och jag åkte till mina föräldrar, och suget blev för stort efter bröd och godis). Men den här gången tog det bara två veckor efter att jag började så hängde han på också. Det hade väl mognat hos honom till slut i alla fall Nu är han nästan mer petig än vad jag är Det enda han fortfarande gör som jag vill att han ska sluta med, men jag tvingar honom inte, är att han fortfarande dricker väldigt mycket cola light. Men det slutar han nog med så småningom också. Det är ju ett beslut han måste ta själv det också. Men jag tror som sagt att det kommer komma det med.

Så håll ut, och låt bli att prata om det. Det är nog det bästa. Även om man väääldigt gärna vill övertyga fler eftersom man mår så bra själv

Det här låter som ett tema för systersajten "Relationer I Fokus" och mitt inlägg blir väl lite OT, men jag kan bara inte låta bli. Det här med att vilja förändra varann helt är ju klassiskt, men man måste ju då fråga sig varför man föll för varann från första början?

Mitt ex försökte göra mig till vegetarian, för hon trodde att det var det enda rätta, och att alla i hela världen borde bli vegetarianer. Jag försökte tillmötesgå hennes önskemål, men tappade lusten när jag insåg att hon egentligen inte heller ville att jag skulle umgås med köttätare. Inte ens socialt alltså, utan mat inblandat. Vi bråkade rätt mycket om det där, och jag kände mig bara mer och mer socialt hämmad som följd av att jag låtit henne bestämma. Det blev för mycket för mig, så jag gjorde slut, och även om jag förstår det förträffliga med att inte vilja äta djur, tänker jag bara på vegetarianism med avsmak idag, eftersom jag har mitt ex inskränkta attityd i bakhuvudet.

#11 LYCKOST! Mm… jag får lära mig att hålla käft… =)

Du kan ju förklara för din sambo vad Aspartam och Sukralos är för något, så kanske han slutar dricka Cola Light! =)

#13 Jag har sett många av mina stötestenar i livet som en träning i tålamod, och jag tror att den träningen gett resultat. Fast ibland blir jag vansinnig i alla fall.
  Den colan han dricker är från lidl, så det är ingen sukralos i. Det håller han sig låååångt ifrån han också. Och han vet också att andra sötningsmedel inte heller är bra, men det är endast denna lightprodukt han nyttjar. Så i det stora hela är det väl egentligen inte så illa. Men jag tycker det är onödigt i alla fall Om inte annat så kan man lägga de pengarna på nåt annat godare istället.
  Men jag låter honom hållas. Han vet vad jag tycker, och jag tror att han kommer lägga ner läsken så småningom. Det gäller som sagt bara att inte tjata och istället lägga till lite mera tålamod *S*

Känner igen mej till fullo i din beskrivning, min man är helt inne på att det är rätta vägen men äter inte lika strikt som jag. Men mina vuxna barn protesterar, tror inte på mej.  Det är ju så svårt att inte tala sej varm för nyttan med fett och att minska på kolhydraterna, och att anmärka på allt skräpmat de ger sina barn.

Min dotter har nyss fått barn, och säger att hon skall börja äta min mat när hon slutat amma, men endast för att gå ner i vikt.. Men sluta äta frukt det kommer jag aldrig att göra… säger hon. Då om inte, måste ju hon gå in här och läsa för att få kunskap vad LCHF står för, förhoppningvis kommer hon på andra tankar..hoppas kan man ju alltid.

Jag surfade runt och hittade annons om gratis blodtrycksmätare. Men nu hittar jag inte alls. Hursomhelst tror jag att man kan beställa på adressen nedan.

http://www.abbott-diabetes.se/?id_site=1&id_item=26

Men. Det förjer med 10 stickor bara. Jag beställde nya på apoteket sedan, kostar nästan 350 kr för 50 st. Men det var värt ändå tycker jag, makens hälsa går före. Dessutom upptäckte jag att mätaren finns på apoteket också för bara runt 50 kr

#15 Åh, du kan tro min mamma är glad att jag "vill bli frisk"! =) Så vi stöttar varandra, vilket går bra eftersom vi jobbar ihop! =) Som vuxet barn till en fd jojobantare har jag ju verkligen sett resultatet på henne!

#16 Tack! Anna springer till Apoteket på rasten sen och köper en! =)

Jag kom att tänka på igår, att det finns nog inte någon kosthållning som så effektivt utraderar sötsuget, och det kan ju vara ett bra argument om man vill övertyga andra. Ingen kosthållning förordar väl intag av sött, men LCHF utraderar ju resolut behovet. (Det kanske inte är så för alla, men så har det varit för mig, och jag har läst att det har varit så för många andra också.)

Tack #18! Det var oxå ett bra sätt att förklara det!

Berätta för honom att man åldras fortare på kolhydratkost då åldrandet troligen är kopplat till oxidation. Men säg att han gärna kan äta kolhydrater endå om han vill, för du kan alltid byta ut honom mot en yngre och fräshare förmåga när han börjar bli sliten och rynkig.

Det ska vara du, Pasi, det ska vara du! 

Haha! Vilka bra tips jag får hela tiden! Oslagbara! =)

Det är ju så att potensen blir så mycket bättre på LCHF,,,

Om inte ens det argumentet biter så tycker jag du skall byta ut honom!

,,,och så blir man inte lika bakis!

,,,och man fryser inte lika mycket på hokeymatcherna!

Hallå har jag missat nåt. Vad är det för kryssning ni pratar om. Bor i göteborg men kan ta mig till sthlm vid behov. Verkar jättespännande. Hoppas jag inte missat något.

#24: Nähä, men fullare på mindre alkohol!! (Billig i drift, alltså!)