Hej Helen!

Frågar du mig så tycker jag att din vikt låter högst "normal" i dagsläget…..Men det måste du ju känna själv….

Själv väger jag 97 nu och har gått ner över 30 kilo och NU känner jag att de resterande kilona jag tänkt att jag vill ha bort, inte hindrar mig längre……Jag har blivit av med min fruktsnsvärda kroppsvärk och kan göra allt jag vill nu redan, fast jag kanske har över 20 kilo kvar…..Så jag känner mig högst normalviktig faktiskt….

Jag är 1,74 och vägde jag 74 skulle jag kalla det normalvikt. Jag vägde 94 när jag startade och 91 just nu,  och är glad om jag når 80. Det är min idé om normalvikt. Jag är 62 år.

Du har ju det BMI-index (body mass index) om du vill veta vad vården anser vara normalt. Finns säkert någon tabell hur man räknar fram det.

Jag började med 83 kg i höstas. Nog skulle jag kunna tänka mig att ta mig under 70 kg. Det beror lite på hur det känns i kroppen och om jag skulle börja träna, för då bör jag väga mer…

Intressant att höra avd andra tycker om vikt.

#1 Underbart att du slippper värken!!! Det e guld värt. Jag har inte haft nå större problem för utom migrän som minskat.

BMI och andra rekommendationer av vikt för en viss längd, är väldigt trubbiga.

Midjemåttet säger mer, midja/höftkvoten än mer. Mest säger spegeln.

Jag tycker också att 74 kilo är helt utmärkt för den längden. Om du tycker att du är för rund så kanske kroppen behöver omfördela kroppsfettet till andra ställen på kroppen, vilket också sker när man äter LCHF under en lite längre tid. Eller minska i fett och öka i muskler istället, vilket också sker på LCHF om man har sin normalvikt men fel fördelning där.

Det finns ingen anledning att lägga till fullkornspasta hälsomässigt, om du vill göra det för smakens skull är förstås upp till dig, men om du vill undvika sötsug är det inte så bra med något som underhåller det. Jag hade nog hellre lagt till lite mer grönsaker, och även kanske lite grönsaker med högre kolhydratandel som man inte äter på LCHF i vanliga fall, om jag hade viljat få i mig lite kolhydrater.

Jag kan bara hålla med att vikten känns helt normal. Men det är ju du själv som skall känna efter.

#5 Doc_ vad är riktlinjerna för midjemått och midje/höftkvot?

Jag tycker det gamla sättet att räkna var bra.

Längd minus 100 och den vikten  plus minus 10%

Midjemått/höftmått ska vara högst 0.8 för kvinnor och 1,0 för män. Mät midjan där den är som smalast eller i höjd med armbågen och dividera detta mått med höftmåttet. Män får ha en mer jämntjock kroppsform än kvinnor.

#8 jag läste att man ska dela längden och då ska man ha det måttet runt mindjan… ungefär. Så är man 174 cm lång bör väl mindjemåttet ligga runt ca 85 cm. Fast jag har ingen aning om det är "normalt" eller inte.

Jag har också hört det och det är säkert inte helt fel. Jag som är 164 skall ha ca 80-82 och är lagom.

Fast jag är 173 cm lång och innan jag gick upp i vikt såg jag helt "normal" och kvinnligt kurvig ut och då vägde jag 58 kilo och hade 64 cm i midjemått… Så allt är nog individuellt som sagt. (Men dit siktar jag inte nu - jag inser att jag troligtvis aldrig kommer att kunna se ut så igen; jag är inte längre 20 år, utan 35 och har fött två barn, så jag får ha en annan målbild nu).

#10 Midjan 79 cm och Höfterna 94cm. Då landar jag på 0,84 om jag räknat rätt. Så då bör jag omfördela lite till.

Båda sätten stämmer rätt så bra m varandra om jag använder mina mått.

Längden - 100 = 162,5 - 100 = 62,5 o då ligger jag i mitten vad BMI gäller. Själv skulle jag gärna dra av de extra 10% också = 56,25…jag trivdes ypperligt när jag vägde 55 kg. Nu är jag ju 20 år äldre så jag kanske inte kommer riktigt dit. Å andra sidan har jag aldrig fött barn…

Midjemått 91,5/höftmått 102 = 0,897, bör alltså minska 0,09 där.

Längd/2 = 162,5/2 = 81,25, bör alltså minska ca 10 cm.

Försöker ju träna lite styrketräning också även om det blir lite…o ska försöka få upp kondisen = mer benmuskler. Så jag får förlita mig på måttbandet istället för vågen.

Sedan är vi ju alla olika skapta. Om jag jämför mig o syrran när vi var unga o "oförstörda" el vad jag ska kalla det. Iaf hade vi inga större laster o hon hade inte fött 4 barn då!

Jag var 162,5 lång, platt o mager som en tunnpannkaka. Ganska så rak över höfter o smal över axlarna, plattbröstad o "lagom" rumpa…dvs passade i köpebyxor, vägde 50 kg. (St 36 i kläder.)

Syrran var 172 cm lång, smal i midja o över axlar men bred över höfterna. Vikten vet jag inte men hon hade st 38 i kläder iaf.

Tja, mina mått har ni ju ovan o syrran har numer fött 4 barn o har st 46, är jämntjock på längden men har inte samma kulmage som jag, som har allt på mitten sas. Det enda som är likt på oss är ögonfärgen o även där skiljer det rätt så rejält på nyansen!

Jag tror inte vi ska jämföra oss för mkt m varandra även om vi t.ex har samma längd el ngt annat som är lika, vi har all olika förutsättningar att jobba med. Därför anser jag att de flesta tabeller mm när det gäller vikt är lite…att inte ta alltför mkt på allvar. Man kan ha dem som ett riktvärde men inte deppa sig sjuk om man inte når ända fram till deras siffror. Mår man bra till kropp o själ duger det bra för mig!

Idag stod det i DN:s söndagsbilaga att "Kvinnor bör helst ha ett midjemått på under 80 cm". Snävt tycker jag.

Dessutom besviken på den duktiga DN-journalisten Karin Boys som återupprepar den gamla klyschan -"för att gå ned i vikt måste vi äta mindre och röra på oss mer". Helst fullkorn och frukt förstås. Har lust att skicka henne mitt exemplar av Gary Taubes bok men har inte läst ut den än! (Lär ta ett tag).

Jaha, man ska ha samma midjemått om man är 150 cm som om man är 190 cm? Båda är ju fullt tänkbara normala längder för kvinnor!

Tycker vikten blir ett så individuellt mått, det är ju jättesvårt att råda någon om hur mkt den "ska" väga, om man inte lider av tiotals kilos övervikt. Jag är skapt så att ALLT hamnar på magen, och då märks ju två - tre kilo mer när man inte kan knäppa byxorna och folk tror att man väntar barn när man är klent byggd i övrigt .

Allt handlar väl om proportioner, hur man är byggd? Har vänninor som fortfarande har kvar sin midja när dom går upp i vikt, dom blir bara mer timglasformade.

Sen kan jag känna att jag får mindre ont i fotleder och knän när jag tränar sånt som innehåller hopp osv, om jag "håller" min "idealvikt". Sen framstår min idealvikt säkert som jättelåg för nån med mer kurvor/muskler/grövre benstomme än jag.

Är det inte så att "lagom vikt" ligger där man trivs bäst? Eller är jag ute och reser?

Lagom för MIG är 60 kg, för där trivdes jag, minns jag.

// Shintaida

jag var nere på 65 kilo för 25 år sedan, med VV. Såg otroligt mager ut, kan jag se på kort, hade inga lårmuskler eller "kött på benen" nånstanns, brösten var obefintliga. Nu väger jag mellan 72-74 och är 173 lång, har haft som mål att komma under 70, men vet inte om det är rimligt. Nu äter jag LCHF sedan ett par år tillbaka, räknar aldrig kalorier, ta ett avsteg nån gång då och då, för att njuta av en potatisgratäng eller något annat i matväg som jag saknar. men håller vikten, som sagt..Tror att jag får inse att det är här jag ska vara ,om jag inte vill späka mig igen. Mår bra, har en hyfsad kvot 78 i midjan, 98 kring höften.

Jag är 1.65 och väger mellan 57-59, jag vet att jag inte är överviktig… Mitt midje mått är 65 och höftmått 87…jag vet inte vad som mär "normalt….

jag har samma problem som PiKaWe att allt lägger sej på magen….

#20 och jag är 1.72 och vägde när jag var runt de tjugo 63,5 kg, utan att vara för smal, snarare tvärtom. Muskler hade jag nog inte så mycket, och inte mycket till byst heller - men det där med normalvikt har nog inte med antal kg att göra. Det blir ett väldigt grovt riktvärde.

Måste vara bättre att bestämma sig för en lagom klädstorlek tycker jag…

Har aldrig hört om någon som blivit FÖR smal på LC kost, så det är väl bara att avvakta och se när kroppen verkar tycka att man ska stanna i vikt.

Att införa mera kolhydrater i kosten är ju bra, men ovanjordsgrönsaker i första hand. Att börja käka pasta verkar kanske inte så smart för dig Helen, med tanke på din migrän. Framförallt bör du ju vara säker på att du är kvitt ditt sockerberoende innan du ens funderar på det… eller rättare sagt, att du funderar på det är förmodligen ett tecken på att sockerberoendet finns kvar. Det var väl så det spårade ur förra gången va?

#23 Precis! Jag har engetligen slutat att titta på min vikt som ett riktmärke. Jag siktar på att komma i en viss klädstorlek istället. Det är ju viktigare vad kroppen består av (fett eller muskler) än vad den väger! (däremot väger jag mig fortfarande, men det hör ju inte hit ;-) )