Kolhydrater

Äntligen ett försök till presentation. Jag har varit med sedan augusti-06, men det är så mycket att läsa hela tiden så jag hinner aldrig skriva här, men jag har deltagit med diverse inlägg vid många tillfällen. Jag är en kvinna som varit överviktig i "huvudet" i hela mitt liv men ofta även kroppsligt. Blev detta begripligt?  Jag bor på landet, vid vägs ände, mellan Eskilstuna och Strängnäs. 

Den senaste viktuppgången blev i samband med stora kortisondoser vid ett reumatiskt skov hösten 2004.  Jag hade en hel bärpåse med mediciner med mig hem från reumatologen. Jag gick upp över 30 kg och vägde till sist 109 kg. 

Under våren 2005 hittade jag GI-metoden och läste först böcker av Paulun sedan Fedon Lindberg och Ola Lauritzen. Kunde på detta sätt klämma ner mig 10 kg. Slutade med alla mediciner hösten 2005 på egen begäran för jag mådde pest. Jag har ätit Levaxin(sköldkörtelhormon) i över 40 år, men jag fick av en apotekare veta att man aldrig ska ta den tabletten ihop med kalk, så jag hade alltså satt ut effekten av Levaxinet pga obefintlig info. Inte underligt att det blev problematiskt att gå ner i vikt.

I maj 2006 fastade jag och klämde ner vikten några kilo till, men så kom den avgörande dagen i början av juli när Annika D var med på 19-nyheterna på TV4 och berättade om sin kost. Det sa klick, och på den vägen är det. Eftersom jag fastat ganska nära inpå kostomläggningen gick viktminskningen sakta, men hälsovinsterna blev  snart desto mer märkbara. Jag kunde ganska snart tex sluta med blodtrycksmedicinen. Det bästa är ju att jag äntligen känner att jag blir mätt. Jag har fått tillbaka många naturliga kroppsfunktioner, som jag  glömt att jag haft.

Vägde 95 kg när jag anmälde mig på Kif. Därför kallade jag mig Ra95. Under hösten drabbades jag av diverse konstigheter som inte hade med dieten att göra. Jag tror att jag redan skrivit lite om dem på någon tråd.

Min man äter också LCHF, men det tog längre tid för honom att sluta med bröd tex. Vi gav varandra en bra julklapp. Besök hos Calle Carlsson i Österäng, och det blev ett avgörande besök för gubben min. Han hade alldeles för högt insulinvärde i blodet, så nu är det slut med bröd, socker i kaffet och söta kakor även för hans del.                 Vi frisknade till så bra, att när min 70-årsdag närmade sig så bestämde vi oss för att ta en "sistaminutenresa" till Nya Zeeland, så där var vi under mars månad och förra veckan kvistade vi ner till Tyskland och Rygen en vecka. Tänk vad livet kan ändra riktning om man sitter på rätt plats vid rätt tillfälle. Vikten ja, den berättar jag om en annan gång.