Kolhydrater

Jag är 43 år, gift, och mamma till tre pojkar. Två är tonåringar och en sladdis som är tre år. Jag är 163 cm och väger 71 kg.

Jag var underviktig/smal ända upp i 20-årsåldern, började med VV då jag gick upp 5 kg ganska snabbt på 80-talet (jag fattar inte ens att de släppte in mig då). Efter min svältdiet med VV (jag minns inte ens resultatet) började jag med light-produkter och ett konstant dåligt samvete för allt jag stoppade i mig som var "onyttigt", då började också min viktresa. Testade VV ett par gånger till, inget har dock funkat så bra för viktnedgång som depression och skilsmässa för 10 år sedan. Sedan många år tillbaka mår jag bra och vikten kom tillbaka och har tydligen bestämt sig för att stanna!

Hösten 2008 kände jag att NU får det vara nog, jag ska aldrig mer ha dåligt samvete för vad jag äter och dricker, onödigt att lägga så mycket energi på det. Jag (och min man) hade testat Ola Lauritsons GI fas 1 tidigare. Min man har ett sockerberoende han ville komma tillrätta med och vi hade läst om LCHF så i november började han, jag strax efter. Vi är inte superstrikta, men LCHF äter vi, med något avsteg ibland. Vi har inte gått ner så mycket i vikt men upplever ett större välbefinnande.

En stor bov i sammanhanget tror jag kan vara stress, jag läser till socionom på högskolan och känner ofta stress och har brist på ledighet. Jag märker att när pressen blir tillräckligt stor så skriker skallen efter kolhydrater, jag står för det mesta emot...