Jag har också varit en brödmänniska. Det är jättetufft första veckorna, men stålsätter man sig så går det. Du kan ju även trappa ner så du slipper den värsta abstinensen. Nu ser jag alltid till att ha ägg kokta i kylskåpet, det har räddat mej…det är min ersättning för mackor. Jag har inte saknat mackor alls sen jag började med Lchf. Jag var även  pasta och ristokig, men det är också borta i dag. Jag kan bara önska dej lycka till och jag lovar dej att du kommer aldrig att ångra dej om du ger Lchf en chans!

För att inte tala om hur min mage mått under kolhydrattiden….som bortblåst. Min mage är så lugn, inga gaser.

SolKerstin, jag har varit potatis- och brödmänniska hela mitt liv. När jag åt middag så åt jag potatis och sås eller pasta/ris och sås och inget kött. Bröd kunde jag äta hur mycket som helst, antingen med ett mikroskopiskt lager smör eller inget som helst pålägg. Bjöds det på paj åt jag nästan bara skalet, på pizzan var kanterna intressantare än fyllningen. Ja, du fattar jag var en kolhydratare.

Nu äter jag helt annorlunda! Jag har totalförändrat min kost och håller mig under 5% kolhydrater så det innebär inget bröd och ingen potatis. Och fett som varit så förbjudet frossar jag i… Du blir förvånad men det går så bra! Jag saknar inte mackor och inte potatis heller. Jag tycker tom att det inte smakar gott när jag provsmakar..

Hela den här omläggningen går så bra bara för att jag mår så bra. Jag har aldrig varit så tillfreds i hela mitt liv.  Jag äter mig mätt och belåten, är aldrig hungrig, inget sug efter något att stoppa i munnen och magen är lugn; inget kurr och inga gaser (precis som Shawy berättade).

Jag säger som Shawy, du ångrar dig aldrig om du verkligen ger LCHF en chans!

Ett halvt sekel, vet hur det känns, men det är oxå början på resten av ditt liv, så tänker jag!

Här har du en person som ÄLSKAR smörgåsar, potatis och pasta. Det är så jag har fått min kolhydrat-kick tidigare. Jag tycker inte om sötsaker för övrigt. Äter aldrig sött av något slag och har aldrig gjort. Tycker inte om, konstigt nog, så många kanske tror att jag har det ganska lätt, men så är det inte.

Efter att ha övergått till denna kost så finns inte behovet/suget längre för min "älsklingar" enl ovan. Jag blir så nöjd och mätt med det protein och fett jag äter idag så suget för det övriga är borta. Bröd finns fortfarande hemma pga sonen, men varje dag jag undviker detta så blir jag desto stoltare. Yes, jag klarade detta idag!

Försök o ge detta en chans, bestäm dig för att kolhydrater från bröd, potatis mm är ett gift (som narkotika om du så vill) och testa. Var generös med goda såser med mycket fett, det ger en tröst, så ska du se att det andra ger sig!

Välkommen hit!

Kanske du kan säga till dig själv att du ska prova en vecka åtminstone? Typ "en vecka kan jag klara av…" Och efter en vecka så kanske du upptäcker att den där potatisen/mackan inte var så livsviktig ändå, och då är du på gång! Mätta suget med fett och protein, i nödfall grädde. Lycka till!

Välkommen hit! (Jag la in din tråd i Medlemmar eftersom den är din presentation).

Låt det ta tid och räkna "timma för timma". Ta bort en sak i taget, inte allt på en gång. Begränsa till mackor den tid på dygnet du tycker det är svårast att låta bli. Det kanske inte är frukost utan kvällsmackan…

Vi är så olika och man måste hitta sin egen väg… en del tvärslutar med kolhydrater och alla klarar inte det.

Men tack för alla svar!!!!

Känns jättebra att det finns folk som begriper sig på detta dilemma…*L*, man är inte ensam…

Ett bekymmer som jag inte kan sluta tänka på är att jag har en dotter som nu är elva, ska bli tjock som jag började bli i hennes ålder. Hon är 160 cm och väger ca 42 kg nu. Men hon har mina gener och om jag börjar inta mycket fett och hon tar efter plus att hon äter kolhydrater blir hon ju stor, och det ödet önskar jag henne inte!! Vet inte hur jag ska få bort tankarna och rädslan.

Det står så mycket om hur diabetiker blir friska och jag har diabetes, (hur gärna jag än vill glömma det…. )så det får mig att få hopp om att få ner sockernivåerna. Om jag bara tog tag i detta.

Tack än en gång, nu vet jag att det går att få stöd härifrån så det kanske går lättare att komma igång.

Välkommen hit.

En till brödälskare, kunde leva på mackor förr. Innan jag började med LCHF var jag rädd att inte klara livet utan bröd, men se det gick och har gått i 2 år nu. Saknar det inte ens.

Härligt att höra Mervi !! Det finns hopp då…men nu läste jag att du skrivit tidigare att du inte kan äta grädde för att du inte minskar i vikt som du vill då, men är det inte bra med grädde och sånt fett? Har nyss setat med gräddskålen framför mig och höll på att få i halsen…*L*. Är det för fett kanske? Eller vad?

SolKerstin: Det är inte fettet i grädden som är problemet utan mjölksockret (laktos) för den som är väldigt känslig. Mervi sliter med sina sista kilon och då kan det behövas att man tar bort nästan alla kolhydrater.

Om Du är nybörjare på detta tycker jag du skall unna dig grädde om du vill ha det. Det är klart bättre än mackorna.

Ett bra sätt att klara suget efter kolhydrater är att äta mycket fett, då står man sig bra och får inget sug. Fet hårddost är toppen bra om suget tar i. Skär en fet ost i tärningar och ät, så skall Du se att behovet av smörgås avtar.

Åh…..tack tack tack….*L* låter som ljuv musik i örona….jag ska genast ta fram godsakerna, passar min gom perfekt…kanske kan funka för mig oxå, med detta sätt att äta..*L*