Det värsta jag kommer på så här direkt var en diet på bara fem bananer om dagen och en halvliter lättmjölk. Lovar att jag inte kunde se eller äta bananer på mycket lång tid efter. Minns inget om resultatet, det var någon gång i min ungdom. När jag ser foton från den tiden inser jag nu att jag behövde inte alls gå ner i vikt !!! Men då mina vänner var så mycket kortare kände jag mig alltid stor. Är 176 cm. Tänk att man ser sig själv så snett i spegeln.

#1 Jösses vad du måste ha varit hungrig. Och jo man är inte nödvändigtvis objektiv vad det gäller spegelbilden. Men jag kan förstå hur det faktum att du är lång kan ha ställt till det. Nu betyder det ju bara att du kan väga mer än mig som är 168 cm.

Popcorn dieten får inte glömmas. Körde den en dag. Resultat noll såklart. Förstår inte hur ngn kan leva på det. Man blir ju hungrig med en gång.

Ett tag i min ungdom körde jag med kolhydratsdieten. Tanken var att åt man absolut inget fett kunde inte kroppen skapa ngt fett. Det var fritt fram för socker med andra ord bara man inte åt någon fettmolekyl.

Nyttigt - jovisst!

Minns vagt en variant av den sk Rigshospitaldieten som min dåvarande man fick av en kompis. Drygt fyra veckor, sedan skulle man ha gått ner tio kg. Vecka 1, måndag och tisdag, 1 kg bananer. Sedan ökade maten stadigt och var ganska generös framåt helgen. Vecka 2, som vecka 1 men med konserverad ananas. Vecka tre, bananer igen. Och för varje vecka blev det mer mat till helgen, och en tre fyra snapsar… Jag vet inte hur det skulle funkat, för efter ett par veckor började han byta ut maten, en bit kött mot en tomat "för det är inte mer kalorier i det!" Men jag minns inte att det märktes särskilt mycket innan dess heller.

Ja herregud vad jag har provat genom åren …kålsoppediet,flygvärdinnediet,alla pulverdieter det ena tokigare än den andra..och det enda som händer är att vikten går ner men sen går den upp ändå mer när man inte orkar äta så längre..Nu har jag börjat om med Lchf och det funkar bra

Körde en gång i tiden pulverdiet, Nutrilett hette det, prövade mig igenom alla smaker men dom hade allihop en stark bismak av sågspån, och förvandlade ju måltiderna från en av dagens höjdpunkter till en tråkig rutin. Ingen höjdare precis. Kanske beroende på att jag inte bytte ut alla måltider mot Nutrilette hade det ingen verkan. Hade man bytt ut alla måltider skulle man ju inte stått ut.

Dr. Kousas vetediet….  var inte äckligt direkt men nu när man vet vad vete kan ställa till med…. ujuj inte bra!

#7 Hahaha ja det var nog den vidrigaste! Körde med det någon gång på 80-talet när mamma ordinerats vetediet för ibs. Testade med all världen juicer och den blev inte godare för det. Den enda fördelen var att äta för mycket fanns inte med på kartan, för det var ju inte hgt man blev sugen på precis. Och ja det kan nog ställa till det en hel del, mer för somliga än för andra.

#6 Jo pulver är ju ingen gastronomisk höjdare precis. Och inte blir man mätt heller. Mamma köpte ett med plastvaniljsmak som gav mig kväljningar för ett par år sedan, hu!

#5 Minns inte vad flygvärdinnedieten är men har för mig att den hör till kategorin som man inte orkar med i så många dagar.

#4 Inget för mig men tycker 3-4 snapsar verkar hyfsat för att vara diet.

#3 Otur då går ju M&M bort. Så konceptet att överflödiga kolhydrater omvandlas till fett hade de aldrig hört om? vetenskapligt värre lol. Nyttigt värre - jovisst hehe

Fick för mig en gång att jag bara skulle äta gröna äpplen och dricka kolsyrat vatten. Eh. Vet inte riktigt varför faktiskt.

Höll ganska exakt 36 timmar.

Jag körde apelsiner.. såg ju ut som ett berg med mat.. men gud va fort de tog slut.. höll inte ens i 24 timmar innan jag stod vid den lokala korvmojen.. och det blev väskustsallad på moset!

kålsppsdieten har jag kört flera gånger, men mest för att rensa magen eller få bort några kg tillfälligt till nåt speciellt, har iaf alltid fattat att det  var en tillfällig lösning

och såklart nutriletter och liknande pulver dieter…inte så lyckat!

Jag har en särskild skräckupplevelse i minnet:

Viktväktarna.

Inte nog med att min ork totaldog typ 1 dygn efter starten - vilket inte var en hit som ensamstående tvåbarnsförälder med heltidsjobb och hus -  så skulle man (jag kämpade på ett tag) uthärda mötena, där man förväntades sitta och svälja den 'verbala' delen av dieten.

Den var nog värre.. 

Det var nämligen lätt förvirrande. Ena veckan var det strängt förbjudet att äta potatis.. men så kom det ett nytt points-system och plötsligt gick det hur bra som helst. Piteborna jublade!! Nu kunde man plötsligt gå ner i vikt hur bra som helst igen - på pitepalt! Kunde det bli bättre!?! Svar: Nej, det kunde det visst inte.. verkade det som.

VV handlar inte alls om VAD du äter. Utan om NÄR du äter det. Banta på palt? NEJJÖH, det går INTE. Den här månaden..

Ett möte på viktväktarna räckte för mig, det var ju något hemskt att inte ha lyckats tappa 1 kg sedan förra gången, då fick man spegla sig själv uppe på scenen i helfigur för att säkert se hur mycket för mycket man vägde och hur värdelös man var och sedan fick den som hade minskat mest komma upp på scenen och bli applåderad. Detta var nån gång i slutet på 60-talet i USA.

När jag kom hem till Sverige var det på modet att banta med hjälp av ananas på burk konserverad i sitt eget spad, alltså utan extra tillsatt socker som ju var vanligast dåförtiden (syrup).

Det var en massa bara ananas man skulle äta, minns inte riktigt mängderna men det handlade om visst antal skivor per dag som man skulle först öka och sedan minska över en viss period. Det var väl någon som hade lyckats gå ner i vikt trots detta och gjorde intervjuer om det, kanske någon kändis, för det skrevs mycket om det då i början av 70-talet. 

Hälsokosterna hade någon speciell sorts svartbröd typ sågspån, som skulle tuggas väldigt långsamt, det var dyrt att köpa så det behövde ätas väldigt långsamt. 

Någon gång därefter var det ett kinesiskt thé som skulle drickas en ½ timme före varje måltid. Nutrilette, eller vad dom hette, pulverdieterna, började nog komma ut på marknaden i mitten av 70-talet, en massa olika "fyllnadsgivare" i piller eller pulverform började översvämma marknaden och säljas på postorder, ofta via annonser i damtidningarna.

Man åkte till Danmark för att träffa en speciell doktor som skrev ut, jag tror att det var kinin och det kallades något särskilt som jag har glömt, men det fanns en massa sånt lurendrejeri på marknaden under många år.

Sedan kom den där "förnuftiga" tallriksmodellen" som ju var hur enkel som helst om man inte smockade i sig en massa godis och feta bakelser och wienerbröd som ju förstås alla fetisar sysslade med när ingen såg. 

Egentligen är det ju för hemskt att ha så mycket att minnas på detta område, med alla lättprodukter som vi har plågat oss med under åren som gått i industrins fromma.

OCH antydningar att vi som var överviktiga åtminstone skulle ha vett att skämmas fanns ju med överallt.

Det är faktiskt på tiden om det blir till lite undersökningar/forskningar av ordentligt värde.

#9 36 tim var ganska bra med tanke på att äpple knappast mättar….

#10 Där ser man. Jo det var var väl som gjort för att misslyckas.

#11 Jo du och jag förstår att det är tillfälligt. Min faster blev ordinerad enbart pulver i 3 mån av dietist. Kunde såklart inte hålla det i längden och det slutade med att hon gick upp några kilon….

#12 När jag började VV fick man ganska mycket ris för "pengarna" Nästa gång obegränsad potatis…. Gick ofta lågt på energi men var inte totalt orkeslös…. Men tankar kretsade konstant om mat och vad man kunde tillåta sig för kvällssnack eftersom man på kvällen kände sig helt utsvulten. Hur många kcal äter man egentligen i VV tro?

#13 Uj den där skamvråsspegeln hade de inte i mina grupper. Då hade jag nog lagt av…

De där helsingörspillren är såvitt jag minns ephenedrin el ephedrin en syntetisk släkting till amfetamin, fast i en relativt svag form. Funkade för mig så att aptiten nästan dog och man åt för lite istället, inte heller bra. För min kusin så att hon var uppe hela natten, efter att ha tagit ett sådant piller, och skurade köket. Hon avslutade med att skrubba listerna med tandborste. Hon fortsatte inte ta dem.

Jag håller med om att det vore bra om forskningen kom fram till något konkret. Sedan är det ju som vanligt ingen som är överens.

#14 Precis, knäppt att jag höll ut så länge ens och inte insåg idiotin direkt.

Men hjälp vad många hemska resor vi utsatt våra kroppar för …….. I tron på att bli smalare… Inte undra att vi blir trasiga inombords.

Dr Kousa hette han ja, han med vetedieten. Blev som tapetklister när man blandat det med vatten eller juice. Testade det i ett paket med varannandagsfasta som jag köpte i början av åttiotalet. Varannan dag mat, fast lite mindre än vanligt, varannan dag tapetklister, totalt två veckor. Det var uthärdligt och fem kilo försvann. Hittade en annan skum diet i en hälsokostaffär i Linköping, också åttiotalet. Ett antal små påsar med gryn. Varje morgon tog man en påse, kokade gröt av innehållet, delade i tre delar och smaksatte varje del enligt bifogat förslag. Bovetegröt med curry och lök var riktigt vidrigt, annars var det mer typ rivet äpple. En vecka räckte påsarna och det var också uthärdligt, och jag vill minnas att fem kg försvann. Fast då borde jag varit nere på normalvikt..? Nutrilett och andra pulver har jag väl testat också. Och egenblandat pulver, enligt recept i någon tidning. Havrekli, torrmjölk och sötningsmedel. Jag tror inte det gick åt.

Oj, Viktklubben kanske inte är en helvetesdiet men det var den jag försökte med när min vikt ökat fràn en massa kortison.

Började med deras riktlinje 1300kcal/dag och fortsatte att gà upp i vikt, gick sedan ned till 900kcal/dag och fortsatte fortfarande att gà upp i vikt!

Tittade in pà Dukan, köpte 3màn och bad om pengarna tillbaka för nästan alla recept innehöll mejeriprodukteroch jag hadeskrivit till dem innan och fràgat om en mejeri intolerant kunde följa deras "kurs". 

Sedan hittade jag hit och lärde mig om insulinresistans.

#18 Tja på sätt och vis kanske för det måste ha varit ett rent helvete för dig att försöka följa dukan utan mejeri då! De har väl kli med i kalkylen som du väl inte heller äter?

Inget kli, inte i den jag följde i alla fall.

När jag var i yngre tonåren och smått tonårsmullig satte min oroliga mor mig på fasta med ris- och potatisavkok, tre veckor i stöten.

Hon kokade potatis eller ris till övriga familjemedlemmar och jag fick sleva i mig vattnet som det kokats i. Hon trodde den simmiga stärkelsen var nyttig och bra.

Hua!

#21  Haha hon ville säkert bara väl men det var på gränsen haha!

Ja fy tusan. Mitt första bantningsförsök var när jag fick för mig att jag bara skulle äta ris och burkananas. Det höll inte så länge. Kan ju tillägga att jag var 7 år.

And it was downhill from there.

#23 Usch för att ens komma på tanken att banta som 7-åring

Jamen det händer ju fortfarande att småungar ska banta och det blir ju förstås på det klassiska viset med svältmetoderna, dom får allt lära sig ännu, många av våra ungar om hur man ska se ut.

Det är bra att det pratas så mycket om LCHF även om det är i motvind, för det är som med all reklam att även den dåliga är reklam, det blir ju känt ordentligt och någon gång kommer väl insikten och viljan att veta mera om vilka fakta som gäller.

Har ni sett det senaste att LCHF betyder Low Carb Healty Fat .

Kan ju tillägga att jag var en fullständigt normalbyggd 7-åring. Jag var normalviktig från födseln ända fram till 20årsåldern, förutom ett tag i 14-15-årsåldern när jag var i smalaste laget. Efter 20 började sockermissbruket ta ut sin rätt, och när jag började plugga OCH jobba (trots att jag var sjuk och egentligen inte ens klarade att plugga heltid) vid 25 gick jag raskt upp 30 kilo av sockerkickarna jag använde för att hålla mig upprätt.

Men mamma brukade klaga över att hennes mage var så stor (hon var f.ö. också normalviktig men hade varit smalare när hon var ung), och jag minns att jag som 6-åring på lekis hade komplex för att min mage putade ut och inte var platt. 

Och som sjuåring hade jag väl snappat upp vad man åt när man bantade. Sen tyckte jag väl att ris och ananas var godare än sallad!

#26 Så du upplever att du fick bantning i arv av din mor?

Jag kommer ihåg en 10 årig tjej jag kände en gång, smal, som upprepade gånger sade att hon började bli tjock och behövde banta. Inte ett gram fett hade hon. Jag satte det i relation till mamman som var normalviktig men konstant vaktandes sin vikt, bantade alltid.  Men var inte säker då jag bara var 13-14.

Lovade mig själv att aldrig banta men när jag var 16-19 och vikten krupit upp till 80 började jag dra ner på mat periodvis.

Min mor hade uppenbarliga ätstörningar med ständiga bantningar trots att  hon inte var tjock. Hon såg det som ett klassmärke, tillhörde man övre medelklassen så skulle man vara smal.

Men det värsta var inte detta, det värsta att hon satte mig och min syster på fasta och stenhårda bantningskurer, min syster som var kraftig som barn redan vid 11-12 års ålder. Hon utvecklade några år senare anorexia och bulimi. Det tyckte min mor var utmärkt - att hon kräktes upp maten och fortsatte vara smal och snygg.

Denna tråd har fått mig att tänka på hur det var under uppväxten med mat, mamma och vikt. Mamma var rund o god, provade nog alltid att gå ner, fasta( efter att ha druckit de goda juicerna åkte resten ner i garaget), enervitpulver, vetedieten etc… Man skulle vara duktig och äta upp sin mat. Tänkt på de hungriga barnen i Afrika!! Eller sista biten är " minnesbiten" och minnet ville man ju ha kvar. Så man var duktig och åt snällt upp all mat. Detta sitter kvar i märgen faktiskt. En kul grej var att för 35-40 år sen användes ju andra slags underkläder och när man gick ut så satt ju klänningen snyggare med gördel el nåt som formade till under. Så mamma sa alltid: nu går jag och tar livet av mig- skönt o slippa den tajta korsetten!!! Lät ju hur hemsk som helst.

Olika världar:

http://www.sydsvenskan.se/varlden/ar-man-fet-ser-folk-att-man-ar-vacker/

Inte bara Mauretanien.

Brooklyn:

http://youtu.be/PYOJRVrEawA

Oj, blev rena minneskavalkaden att läsa denna tråd.

Vetedieten kommer jag också ihåg, hua. Nu äter jag inte veta als!

Jag undrar (så här i efterhand) om jag inte var med om ett av Stefan Rössners experiment. Man kom till Sabbatsbergs sjukhus en gång /vecka och skulle skriva in allt man ätit i ett datorprogram. Jag vet att jag fick skäll för att jag inte åt allt varje dag. Om jag en dag till exempel inte ätit rotsaker så var det inte bra, allt skulle ätas hela tiden. Så här i efterhand känns det som om det var Stefan Rössner själv som gick runt och bannade oss om vi inte ätit tillräckligt "allsidigt" men det var väl förstås en annan likande gubbe.

VV, har jag också upplevt, dock inte på samma sätt som du Yvonne, jag var nog med lite senare och här i Sverige funkar det nog inte med offentlig skampåle. Men så fruktansvärt sugen jag var på att äta hela tiden. Jag var med då man fick äta potatis, upp till 8 st tror jag man fick äta. All min energi gick åt till att inte äta. Jag lyckades gå ner 7 kg tills en höst när jag kom till ett möte, när dom hade gjort om hela systemet, så de häften och böcker jag köpt med recept bara var att slänga. "Det gick inte als att översätta de recepten till det nya systemet, helt omöjligt". Då gick jag därifrån och kom aldrig mer igen.

Fit Line tror jag de hette hade pulver, jag köpte av en granne (MLM-företag). Fattade aldrig (och det gäller ju andra pulver också, typ Nutrilette) att det ska vara bara söta smaker: Choklad, Jordgubb, Vanilj, cappuccino hade dom.Cappuccino vad godast, men det gick ju inte att dricka det hela tiden. Jag var på ett möte och lyckades snappa upp att i Finland kunde man få detta pulver med sparris och blandade grönsakssmak, tror jag det var. På min fråga om jag kunde få köpa dessa smaker så svarades det att:" Nej, de säljs inte här i Sverige" ?????

Ooja, Dr Kousas vete- och risdiet användes flitigt!  Också eftersom det skulle vara bra under skoven av Ulcerös Colit (vete och ris mot en inflammatorisk sjukdom, mm visst…). Det hände att jag blandade det med fruktjuice för jag tyckte att det smakade tapetklister. Minns än idag känslan av apelsinsmakande gröt i munnen. Hua!