Kan nog inte hålla med dig i ditt resonemang. Det är sant att påsk och jul är från början kristna högtider men de har nu blivit en sån stor del av det svenska samhället att högtiderna har blivit en del av vår kultur. Så de är nu kulturella högtider och inte religiösa… Även om man har gått ur kyrkan så betyder inte det att man har slutar fira jul! Det har inte jag iaf

Sedan förstår jag inte riktigt hur skolverket resonerar när det är ok att fira ex skolavslutningen i kyrkan när skolan ska vara icke-religiös… För att inte tala om att de ändå tillåter religiösa friskolor…

#1 andra stycket

För att det är en svensk tradition. Så vart det i alla fall i skolan jag gick och skolorna runt omkring.

Fast många skolor har ju tagit bort firandet i kyrkan just pga att det det kan uppfattas som religiöst. det tråkiga är bara det att det oftast inte är de som är troende kristna, islam,judar m.m. som sätter sig emot utan det är humanisterna. Avslutningen ex. för ssk-stud i Linköping har ändrats från att vara i domkyrkan, som var gratis, till att vara på konsert och kongress vilken kostar över 50 000:- att hyra. dessa pengar måste istället tas från skolan och det är ju inte rika som alla vet… Till råga på allt så deltog inte ens dessa tre personer som hade protesterat på avslutningen, och det var många som kände en stor besvikelse över att inte få följa den traditionen.

Ska skolorna vara icke-konfessionella så ska de vara det fullt ut, inte bara ta det som passar. Dessutom har vi en massa olika kulturer som blandas i skolan, då borde vi med andra ord även anpassa skolan efter deras högtider som de firar, och inte bara våra gamla högtider. Då kanske skolorna hellre skulle ha ett par dagar extra varje år som föräldrarna kan söka ledigt för barnens skulle vare sig det är jul eller ramadan som ska firas, just för att respektera ALLA kulturer som finns i detta land, inte bara den svenska.

En friskola är ju ändå en friskola. Föräldrarna sätter ju inte sina barn där ifall de inte är av samma åsikt/religion som skolan.

Så varför ska de ens fira advent i skolan om skolorna nu inte ska blanda in religion i undervisningen (ja förutom på religionstimmarna)?

Jul och påsk från början är hedniska högtider.

Det är nog tid att fråga sig vilket parti som styr skolan bäst.

Skall det bara vara Stilla Natt och Idas sommarvisa.. har de gått fel.

Gud älskar alla, även de som inte tror på honom

Var drar man gränsen?

Jag tycker att det är lite tröttsamt att det inte får firas i kyrkan, med präst som gör sitt och psalmer. Eller att det inte är ok att tända adventsljus. Det är tradition för mig. (Jag är född in i svenska kyrkan, och konfirmerad när prästen sade att det var ok att inte tro på gud för det, men har också utträtt mitt medlemskap i svenska kyrkan.)

Men det är ju konsekvensen av att vi har religionsfrihet och att skolan skall vara fri från religiösa uttryck. Nog vill de flesta här inte att det skall vara fritt fram för religiösa uttryck i skolorna?

Det verkar vara någon ok kompromiss de kommit fram till ändå. Det går inte att slå knut på sig själv hur mycket som helst över den här frågan. Det går inte att göra "våra" traditioner till undantag när de faktiskt är religiösa uttryck.

Fast jag måste erkänna att jag på något vis ser kravet på att statchefen skall vara kristen som ett sätt att legitimera att skolorna får köra lite svensk statskyrke-attribut. Men då inkluderar vi inte alla ungarna. Utan exkluderar vissa. Inte bra alls.

#5 Stilla natt är religiös (handlar om Jesus) så den går bort… Hela luciatåget går bort…

Alltså jag är muslim och har aldrig krävt att skolavslutningen inte skall firas i kyrkan men samtidigt tycker jag inte det har någon betydelse. Skolan är en sak och kyrkan är en annan sak. Jag tycker det skulle vara mer skönt och trevligt att ha skolavslutningen ute i den svenska naturen och kanske sjunga "Du gamla du fria" eller någon annan sång?

#9 Det står om "Gud" också i Du gamla, du fria om man ser till verser som normalt inte sjungs. (Vi sjunger väl bara två av verserna normalt?)

Det är kinkigt det här. :)

Fast jag tycker nog inte att varken advent eller luciatåg går bort, även om man ska vara icke-religiös.

Människor har alltid tagit äldre traditioner, kanske gjort om dem lite så de passar en själv och sin tro bättre. Det är mänskligt.

#10 Hahaha …. en poäng till dig.

Jag, som muslim, har aldrig upplevt att skolavslutningar i kyrkan varit något problem eller obehagligt. Jag är även uppvuxen i ett av Sveriges mest uppmärksammade "invandrarområden" och har aldrig hört att någon protesterat eller vägrat gå, trots att ca 60-70 % var muslimer (egen uppskattning).
Däremot har många lärare i högstadiet och gymnasiet vägrat gå på skolavslutningarna för att markera sitt missnöje med den traditionen.

Jag tycker att man inte ska göra en höna av en fjäder. Jag tror knappast någon blir märkvärt påverkad av att spendera 1 timme i en kyrka sjungandes Du gamla du fria, den blomstertid nu kommer osv för att sedan sitta och lyssna på en präst som oftast brukar prata om fina saker som medmänsklighet och kärlek.

Traditioner behöver inte helt plötsligt vara något fult och dåligt bara för att det har religiösa inslag, tvärtom!

#13 håller med dig där. Har faktiskt aldrig hört någon från någon som har en annan religion vara anti besök i kyrkan eller sjunga psalmer. Min upplevelse är den att det oftast är de som inte tror på något (humanister, ateister you name it) som alltid måste protestera, men det handlar ju så mycket mer än bara om religion. Egentligen så härstammar ju dessutom många religioner från samma ställe, även fast man tolkar det på olika sätt, så vad skulle då vara faran med att man då sjunger sånger om vad som från början var samma gud (om jag kommer ihåg min religion rätt så tror judarna på gamla testamentet, Kristna lägger till nya testamentet och muslimer tolkar både Abraham och Jesus m.fl. som en lång rad profeter och siste man ut var Muhammed med koranen, rätta mig om jag har fel). Har någon frågat barnen vad de vill göra?

själv tyckte jag alltid det var mysigt med fackeltåget vi gick från skolan bort till kyrkan, jag har inget minne av prästen som predikade om han nu ens gjorde det, utan det var mer stämningen och gemenskapen, de fina sångerna. Varför ska man fastna vid ett ord i en text? Gud heter väl Gud vare sig man är kristen eller muslim (räknar med att islam om kristendom är de största religionerna i sverige)?

Ärligt talat så kommer jag inte ihåg så mycket av vad prästen predikar de gånger jag är i kyrkan heller, tycker det bara är mysigt med en fin tenor som sjunger "o helga natt".

Fast varför dissa den grupp infödda som inte tror och vill förskona sig och sina barn från religionsintryck? Mer än vi dissar andra grupper?

Nu vet jag ju inte alla deras skäl, men delvis kan jag förstå svenskar som är anti svenska kyrkan/kristendomen och som tar till allehanda argument för att begränsa dess eventuella inflytande. Det kristna budskapet är inte bara gulligt, det är mycket annat också. Den 'kristna miljön' är heller inte alltid gullig. Kristendomen har VÄLDIGT MYCKET på sitt samvete.

Gudstro. Man kan ha problem med det. T ex monoteismen, för den hjärntvättar oss att tro, att det finns en Gud, en Sanning, att hierarkier är naturliga, självklara, och att 'chefen' är en man. I förlängningen innebär detta uppenbara tankefel, allvarliga problem av olika art.

Nu tror ni att jag avskyr allt vad kyrkliga och religiösa uttryck heter, men det gör jag inte. Jag tycker som de flesta av er, att man inte ska göra en höna av en fjäder. 'Kristendomen' är invävd i vår kultur, den har formats att passa in i det övriga - och det övriga har formats att passa ihop med kristendomen. Oklart i vilken riktning det har gått längst, men det må vara.

Tända ljus och fackeltåg är mysigt, högtidligt. Advent och jul är ett härligt avbrott i kalla tråkiga vintern, mörkret. Jag tror vi behöver känslan av mys och högtid mer än julklapparna.. Präster och andra talare/ledare kan ta upp goda värden som faktiskt alla religioner, de allra flesta människor ansluter sig till, de behöver ine snöa in på nåt specifikt kristet.

Kyrkorummet är vackert och meditativt och det bästa vore om vi alla kunde känna oss hemma där, likväl som på andra platser. Men de som inte vill, ska respekteras, tycker jag. En skolaula eller en gräsmatta är kulturellt värdeneutral på sätt som en kyrka aldrig blir - åtminstone inte på länge än - och däri tror jag problemet ligger.

Känner att det här kunde ha sagts med färre ord. T o m bättre/tydligare med färre ord.

#14 Det finns mer än kristendom och islam. En hel del tills man når ateister och agnostiker.

Gud förutsätter en religion, hur man än ser på saken. Och skolan skall vara icke-konfessionell.

#15 det är nog inte många religioner i det stora hela som har rent mjöl i påsen, eller rättare sagt så är det nog mer fel på personerna som valt att gömma sig bakom en religion för att få göra de dumma val de gjort sedan urminnes tider. Men vem ska man rätta sig efter, majoritet eller minoritet? I en demokrati så är det vad majoriteten tycker som är det viktigaste. Men vad gäller kultur, tro och uppfattningar om olika aspekter och tolkningar på beteenden verkar det vara minoriteten som bestämmer.

#16 har inte påstått att det bara finns kristendom och islam, men dessa är två av de största religionerna, och skulle man räkna upp alla religioner som finns i världen/Sverige så skulle nog max antal tillåtna tecken ta slut. Så länge skolan väljer att följa vissa delar som har religiösa beting (asatron med dess hedniska ritualer är en religion det med) så är inte skolan icke-konfessionell till 100%.

#17 Nu förstår jag inte, kanske..

Vilken minoritet är det som bestämmer vilka tolkningar var, menar du?

#14, #15

Jag håller egentligen med er också. Ska man ställa det ena mot det andra så är det naturligtvis bättre för barn och ungdomar att gå i en icke-konfessionell skola. Dock tror jag det är svårt att få skolan helt "befriad" från religion, t.ex. jullov och påsklov som någon annan nämnt i tråden. Hela det svenska samhällssystemet och kulturen har en indirekt religiös prägel, vare sig man gillar det eller inte. Bara kalendern vi följer är grundat på Kristus födsel.

Jag vet inte, tycker det är lite knepigt det här. När jag var barn och elev så reflekterade jag inte ens kring detta med kyrkan, och jag tror inte ens de andra barnen tog det seriöst.
Jag minns en särskild händelse i lågstadiet då jag gick i kanske trean-fyran. Prästen började helt plötsligt be i kyrkan och ville att vi alla skulle be med honom. Alla icke-kristna kids satt och stirra på varandra och visste inte riktigt hur vi skulle förhålla oss till situationen och till sist sade en klasskamrat vars föräldrar var praktiserande muslimer "äsch, recitera en sura bara (=vers ur Koranen)". Vi alla började fnissa hysteriskt. Jag ler när jag tänker på den här händelsen, vi var så små och ovetandes men vi tog inte skada av det ändå. Prästen bad, avslutningen tog slut och livet gick vidare.
Haha, nu blev det kanske lite OT men jag väljer att dela med mig det . Det var däremot nog den enda gången det var en bön på riktigt under en avslutning. Annars har det bara varit att prästen pratat om vackra saker.

Jag antar att min inställning till religion är ganska avslappnad. Kanske för avslappnad, jag vet inte.

#8 Jesus var en människa som råkade vara religös.