Jag är en "tant" över 70.(Tant och tant förresten. Man är väl inte äldre än man känner sig) Fyller 71 i morgon. LCHF har räddat mitt liv. Började äta så för 3-4 år sedan. Gick ner i vikt. Alla blodvärden blev normala från att tidigare ha visat på det "metabola syndromet". Som en toppvinst gick också mitt Blodtryck ner till normala värden och jag kunde slippa medicin. På kuppen har jag blivit mycket mer noga med kosten. Äter helst inget "färdiglagat" som affärerna är översvämmade av. Håller mig till kött från djur som fått gå ute på gräsbete och kyckling som pickat mask. Bara ekologiska ägg. En gammal kropp är känslig för gifter och tillsatser. Behöver bra näring. Försöker växla mellan olika fetter så det inte bara blir animaliskt utan också rapsolja och ekologiskt kokosfett. Det kan ibland vara jobbigt att hitta mat så något enstaka fusk blir det ibland. Har nyligen börjat baka LCHF-bröd enligt polskt recept. Det blir en slags mackor som jag kan lägga leverpastej och gurka på eller fransk ost eller vad som helst. Det underlättar matlagningen när annat pockar på.

  När jag en jul fuskade blev jag ordentligt sjuk. Kräktes och mådde allmänt pyton i flera veckor. Så jag vågar inte annat än småfusk. Då jag ett tag hade gått upp lite i vikt försökte jag sträng diet nästan utan grönsaker. Det fungerade inte heller utan fick för hög syrabalans i kroppen vilket gjorde att jag ideligen fick  sura uppstötningar ont i matstrupen och allmän sjukdomskänsla. Men när jag ökade intaget av grönsaker och drack pressad citron och åt lite mandariner var jag  snart på banan igen.

Jag är en tant som fyller 68 på försommaren. Metabolt syndrom, diabetes2, astma etc - borta. Och vikten ? Gick upp otroligt fort efter att slutat röka. Stopp på uppgången direkt när jag började med LCHF, ner sakta sakta. Nu märkte jag att jag hade gått upp senaste tiden och när jag tänkte efter så hade jag fördubblat min vispgräddekonsumtion.

Totalt gått ner ca 6 kg på två och halvt år, men utan LCHF med uppgångstakten som jag hade skulle väga säkert 25 kg mer än idag.

TACK kajsa71 för att du lagt upp den här tråden. Hoppas det är många mogna kvinnor som delar med sig av sina LCHF-erfarenheter här. Både de som "kört fast" och de som nått målvikt.

Berättar om hur er resa mot målvikten varit och är.

Jag är 60+ började med LCHF för snart 3 år sedan. Först och främst för att jag äntligen hittat en kost som passar mig som inte kan äta vad som helst, en kost att må bra av.  Men också för att försöka återfå min idealvikt 60-62 kg till mina 165 cm (vägde då drygt 70).

Jag köpte Skaldemans GI-noll - följde i stort sett hans råd.  Åt väldigt strikt. Mådde bra av det och gick de första månaderna ner några kg - men sen tvärstannade viktminskningen och efter kanske ett par månader började vikten sakta med säkert öka oavsett hur och vad  jag åt.

Jag provade allt tänkbart. Fakirade i omgångar, körde UFO - men vikten fortsatte öka. Jag började också må allt sämre av det jag åt - hade svåra matsmältningsbesvär - var tvungen att alltid har nära till toa. Klarade till slut inte av att äta just något av det som vanligtvis hör till en LCHF-frukost.  Provade att baka LCHF-bröd, experimenterade och kom fram till en egen variant som jag åt till frukost, mådde bra av -  men bara en kort tid.

Eftersom jag inte mådde så bra av det jag åt och vikten stadigt ökade började jag testa mig fram till vad det kunde vara av det jag åt som var orsak till det. Testade en sak i taget - under minst en vecka. Kom fram till att det var en hel del av det jag börjat äta, eller börjat äta mer av, sen jag började med LCHF, som jag inte tål, mår dåligt av, t o m blir sjuk av. Bl a tål jag inte ägg, ingenting som det är ägg i. (Fick det senare bekräftat vid test hos kinesolog). Tål ingenting av kokos, inte frön, nötter/mandel. Mår inte bra av för mycket fett - och inte heller av för mycket protein.  Blir sjuk av tillsatser, socker av alla de slag, stärkelserikt.  Testade också laktosfria mejeriprodukter. Inte ätit mjölk-prod på flera år, inte tålt. Nu klarade jag av laktosfria. Men efter en tid mådde jag dåligt av bl a grädden. Men det var inte själva grädden utan de onödiga tillsatserna jag mådde dåligt av.  Före jul 2010 började jag prova att äta vanliga mjölk-prod - httills inga problem. Använder grädde  och CF i matlagning.

Av en tillfällighet läste jag, för kanske ett år sen, om enzymers betydelse för matsmältningen - att speciellt bladgrönt och råa grönsaker innehåller mycket enzymer. Provade att börja äta mer grönsaker, råa, kokta och bladgrönt. Märktes direkt skillnad på hur jag mådde. Mycke eller lite grönsaker har inte haft någon betydelse för vikten - oavsett kolhydrat-innehåll!

Jag tror mer på att det beror på varifrån kolhydraterna kommer - än antal per 100 g.

Jag har inte vägt mig på länge -men gjorde det nu i veckan, vågen visade så 69,7. Ungefär som för 1 1/2 år sen.

Jag har börjat testa vad om det eventuellt kan vara något jag äter som är orsak till att jag så länge varit på den där platån - som det ofta pratas om att man kan hamna på.  Nu håller jag på och testar rotfrukter - ätit en hel del såna ett tag (vikten inte ökat) ska avstå helt och se om det gör någon skillnad på vikten.

Sen ska jag ta mejeriprodukter - för att se om de påverkar vikten.

#1 "En gammal kropp är känsligare för gifter och tillsatser". Kanske det kan vara så, men jag tror att det kan vara så att; Ju renare kroppen är ju känsligare blir den.  Kroppen vänjer sig vid rent bränsle och slår bakut när den tankas med skräp. Ungefär så där som en bilmotor skulle göra - som blir tankad med fel soppa (något vi människor inte skulle kunna tänka oss att göra - men de bästa fordon vi har, våra kroppar, dom kan vi tanka i vad skräp som helst, bara det SMAKAR bra).

kajsa71

Lite funderingar om rubriken "Tanter som fyllt 70" - den skulle kunna gälla  för i stort sett vad som helst om damer i den åldern och lockar kanske inte därför tilltänkta kvinnor att ta en titt när de sitter och ögnar igenom alla dessa rubriker till trådar som dyker upp här.

Kanske rubriken skulle vara en som mer direkt talar om vad tråden handlar om, vad som efterlyses - och för att locka mogna kvinnor att läsa och att dela med sig av sina erfarenheter.

Mogna kvinnor i åldrarna 50-60-70 och äldre, som haft succé med sin viktminskning och de som inte haft det.

T ex rubriken: "Mogna kvinnors viktminskning; Succe´, problem".

Sias!

Om ingen vill skriva i trådenn så är det inte mycket att göra åt.  Antingen finns det inte så många som är i hög ålder eller så finns det inget att diskutera. Kanske är rubriken på tråden fel; men det är väl ändå LCHF de flesta trådar handlar om, inte en hel massa annat som kanske en del 70+ ägnar sig åt som, vad vet jag, kanske virka grytlappar?

Så starta gärna en ny tråd med bättre rubrik!

Jag är jätteglad åt att du startade den här tråden.  Tycker bara det är så tråkigt att det inte är fler som vill skriva - försökte hitta något som kanske kunde sätta fart på lusten att skriva ett inlägg.  För jag tror absolut att det finns mycket att diskutera,  att mogna kvinnor som valt LCHF har mycket att dela med sig av till varandra, har mycket gemensamt.  (Kvinnor från 50 och uppåt, inte bara kvinnor 70+).

Att jag kom att fundera just på rubriken - det berodde på att jag reagerade för rubriken på en annan tråd; "Sura gamla gubbar" - där det diskuteras gamla gubbars sätt att vara.   Och undrade för mig själv hur rubriken "Tanter som fyllt 70" tolkades.

Tänkte att någon Medarbetare här kanske kunde ändra namn på tråden - naturligtvis endast med ditt godkännande.

#1

Grattis till födelsedagen!, även om det nu är i sista momangen så blev det nog ändå rätt dag.

Jag är nog en tant, kanske, min dotter gav mig anvisningar om hur fixa till håret för att inte se tantig ut, men jag är ännu 2½ år minus 70 och inte alltör många hårstrån är grå annu så länge.

Men, jag är överviktig på riktigt, minst 40 kg behöver jag bli av med. Har ätit LCHF i mer än 3 år, visserligen med en del misshaps, men i stort sett. Jag har fibromyalgi och sköldkörtelproblem, tar Levaxin 175 mikrogram/dag och några Citodon för värken/dag, försöker komma ikapp med vit D behovet och tar även B12.

Antagligen har det hjälpt på något vis för mitt hår började plötslig växa på längden med fart och naglarna börjar repa sig också. Lte mindre hjärndimma också på senare tid. 

För övrigt så har jag rätt så nyss blivit folkpensionär 7 mån. sedan och har lite svårt att anpassa mig till det hellediga livet.

Jag underar på detta med viktminskning på äldre dar, allt skinn som blir över, vad gör man med det?, elasticiteten är väl inte kvar så här länge, hur tänker ni andra om det?

Jag hänger gärna på den här tråden ett tag och hoppas på utveckling till allas vårt bästa.

#4  Vad tycker du om mina tankar?

Jag är 71 år, har ätit LCHF kost i drygt 4,5 år

Jag är diabetiker sedan ca 11 år, har nu fått börja ta i tablett minidiab om dagen, men märker att mitt blodvärde stigit lite den senaste tiden

Mitt största problem är vikten, sen jag bytte kost har jag gått upp ca. 10 kg. trots att jag är väldigt strikt med kosten, hur jag kämpar så hjälper det inte

Hej alla tanter, hur gamla ni än är. Jag har haft en tråd med överskrift "Bättre sent än aldrig". Själv är jag en tant  som fyller 81 år i maj. Har börjad med LCHF den 1 sep 10. Jag skrev om många hälsoförbättringar jag har fått. Den viktnedgång jag hittills har fått är ca 6 kg, från 71 till 65,  men för mig har LCHF betydd att den sockerskada i mitt v öga som utgjorde en risk för blindhet har  bildats tillbaka o jag börjar kunna se ordentligt igen. Ögonläkaren blev intresserad o skall följa upp med nya foton.

Så för mig är vikten inte DET viktigaste utan mitt öga. Jag har haft typ 2 i ca 30 år o är nu nere på 26 enh o 1 Metformin mitt på dagen då är sockret nere på 5-6 mml före middagen. Tyvärr så har jag Metab Syndrom o mitt Blodtryck ligger fortfarande hög. Så tålamod!!

Jag tror inte att det är åldern som har med viktnedgången att göra, däremot tror jag att hos äldre är fettet "bättre cementerat".

Jag känner mig inte som tant, och jag har drygt 15 år kvar till 70, men "mogen kvinna" kan jag väl kalla mig. Har hållit på med LCHF sedan januari 2007, och har inte hittat min väg till viktnedgång ännu; vill bli av med ca 30 kg. Vill ha lägre Blodtryck också. Men jag har inte givit upp, och jag mår bra på LCHF:

Jag är nyss fyllda 69 år. Började äta LCHF hösten 2007, bla för att bli av med några trivselkilon, har vägt 60 kg till mina 169 cm så gott som  hela livet fram tills jag kom i klimakterit vid 54 års ålder.

 Började då med östrogentabletter, och äter dessa fortfarande pgr av svettningar och störd nattsömn, man fryser och svettas om vartannat, hela tiden. Har försökt att sluta flera gånger men jag det går inte. Skall försöka än en gång att trappa ner med en halv tablett varannan dag, få se om jag fixar det.

Lade på mej ett kilo varje år efter det, när vikten var 72 kg ramlade jag in på den här kosten, gick ner nästan tre kilo och höll det i två år, nu väger jag 74.50 kg ibland mer. Äter inget spannmål, ris potatis eller frukt, kanske om jag någon gång är bortbjuden. Inget hjälper hur jag än provar mej fram och tillbaka, vågen står still.

Kroppen har omformat sej så jag känner knappt igen mej själv, har alltid haft smal midja och breda höfter, midjan är fortfarande smal om än lite mer än tidigare, men höfterna har blivit mycket bredare och magen nerdanför midjan mycket större än innan. Så det verkar som mina kilon sitter just där. (No fun at all).

Magen har blivit helt lugn vilket gör att jag aldrig kan gå tillbaka till min gamla kost, hade väldigt jobbigt med knip och gaser tidigare och det är helt bortblåst. Men syndar jag någon gång kommer besvären tillbaka med en gång.

Jag motionerar med golf på sommaren och skidor och promenader vintertid. Dricker kanske för mycket rödvin, märker att det binder vatten i kroppen. Går ner några kilon på sommaren utan att jag ändrat något i kosten och går upp på vintern.

Skulle vilja väga 68-70 kg. Men det finns en annan aspekt på det här med att gå ned i vikt i vår ålder, och det är huden som krakelerar, den blir slapp och rynkig ner vikten går ner. Det är inget man önskar sej så kanske man får acceptera sej som man är och vara tacksam för att man är frisk.

ÅH va roligt att det är fler mogna kvinnor som hakar på denna tråd och delar med sig av sina erfarenheter.

#7 "Vad tycker du om mina tankar?" undrar du. Tankar om något speciellt av det du nämner i ditt inlägg?

#9 Hoppas din tråd "Bättre sent än aldirig" finns kvar - om inte kanske du vill berätta lite om det positiva som kom fram i den.

Vikten är inte heller det viktigaste för mig, ser den som en bonus. Det viktiga för mig, är hälsoförbättringarna  jag fått, inte minst att jag blivit kvitt de gräsliga besvär man ofta har som sockerkänslig (orsakade av kolhydrater i visst).

Funderingar kring SOCKER-KOLHYDRATKÄNSLIGHET.  Är ni som haft/har svårt att nå önskad vikt - socker/kolhydratkänsliga? Är det någon som vet om den som är socker/kolhydratkänslig har svårare att gå ner i vikt - nå önskad vikt, än den som inte är det). Om det kan vara så att den som är socker/kolhydratkänslig lättare ökar i vikt av att äta visst som innehåller kolhydrater, än den som inte är det - och därför alltid måste avstå från visst med kolhydrater?

#11 Kroppsformen har allt ändrat sig hos mig också - kurvorna hamnat på andra ställen än förr,  det putar ut både över och under midjan. Kan nog kallas tantformer. Tänker ibland på den där filmen - där en man klär ut sig till tant - hembiträde, jobbar hos sitt X - för att få träffa barnen, om jag minns rätt.

Jag har alltid varit pinnsmal - tills för drygt 20 år sen. Jag vägde då 85 kg, till mina 165 cm. Övervikt som smygit sig på under åren då jag mått dåligt, med en mängd oförklarliga besvär/symtom som ingen av alla de läkare, expertis, forskare som undersökt mig kunde ge en förklaring till - jag borde vara kärnfrisk, för alla tester, prov - allt - var helt perfekt, men alla såg ju hur uruselt jag mådde. Under många år bara jag sov och åt - orkade inte ens gå 5 meter. Så småningom kom jag i kontakt med en kinesolog - som vid första besöket misstänkte vad som var orsaken och som han sa, var vanligt, mycket vanligare än man kan tro. Något jag åt! I första hand vete (ev även de andra sädesslagen). Kinesologens tester,  m m visade sedan klart och tydligt att jag inte tål vete, ingenting från sädesslaget vete, och inte heller havre, råg, korn. När jag helt slutade med detta - försvann besvären, men många års "förgiftning" satt sina spår (jag har senare fått veta att det är många andra födoämnen jag inte tål - och tillsatser, m m).

Jag blev inte direkt överraskad av beskedet, för jag hade sedan länge misstänkt att det kunde vara något jag åt - tog upp det med varenda läkare jag träffade, men alla sa att det inte var så - att proverna bevisade det. Men nu började jag ta tag i det här med kosten. Slutade äta säd-produkter. Efter en tid kom jag i kontakt med Fit tonics (en uppdatering av Fit for life, en kostmodell som var populär på 80-talet). Började följa det mesta, åt t ex bara frukt till frukost. Men gjorde ändringar som innebar att jag inte åt varken säd, ris, pasta, majs eller potatis. Inte heller socker.  Vikten minskade sakta men säkert - till 60 och  kroppen hade återfått sina former och jag mådde så jättebra.

Men tyvärr slutade jag - lyssnade på förståsigpåare som sa att det var livsfarligt att inte äta kolhydrater, skadligt för hjärnan, att man var tvungen att äta bröd, potatis. "Det är MAT"  bla, bla, bla. Socker var inte farligt!  Försökte rätta in mig i ledet. Resultatet blev inte det bästa.

Ibland har jag haft funderingar på att testa att äta bara frukt till frukost - som jag förut mått så bra av, på alla sätt, inkl vikten, men det skulle väl vara allt för stora avsteg från LCHF. Kanske skulle de hälsovinster jag fått med LCHF sabbas?

Är det någon som har erfarenhet av Fit tonics eller fit for life?

När du genom både undersökningar och egna erfarenheter har blivit medveten om att du är antingen allergisk eller i vart fall känslig för vissa livsmedel så är det ju nästan svårt att förstå att du tillåter någon annan att bestämma för dig om ditt matval. Men det åsido, LCHF innebär oftast mindre mängd kolhydrater och all frukt innehåller så mycket att det räknas som rent socker= kolhydrater. Alla gör ju förstås sitt eget val men det kan ju inte rekommenderas av de flesta på denna sajt. Fast jag kan ju gärna erkänna att jag kan längta ihjäl mig på en apelsin ibland och även att det händer att jag faller för den frestelsen, men inte ofta.

#12

Jag undrar ju bl.annat om överskottshud vid viktnedgång , om någon har erfarenhet, eller vet ändå, vad händer sen.

Kanske fel att fråga just dig som inte haft så stor övervikt kom jag på senare.

Men jag hade ju andra tanttankar som jag gärna pratar om, bara detta att höra till det facket…….

Att känna in sig.

#14 Det jag delat med mig av i #13 är nu rätt många år sen - vid den tidpunkten var det en mycket kraftfull  propaganda i massmedia, ja överallt om att det var i stort sett livsfarligt att inte äta kolhydrater, hjärnan skulle ta skada. Något som släkt, vänner & bekanta dagligen påpekade och hänvisade till forskarrapporter och expertutlåtanden - och som jag till slut föll för. Men för den skull började jag inte äta sånt som undersökningar och egna erfarenheter gjort mig medveten om, sånt som jag blir svårt sjuk av - sånt jag inte har något annat val än att avstå helt från.  Men det finns ju så mycket annat kolhydratrikt att äta - och som släkt, vänner & bekanta började laga till/baka för min skull och som jag själv började laga till och äta för att min hjärna inte skulle ta skada, som det påstods.

Tack & lov blev jag klokare med åren.  Insett att även forskarrapporter och expertutlåtanden - och inte minst förståsigpåares uttalanden - kan vara helt fel, att det kan finnas det rakt motsatta - som är sant. Att man inte ska ge sig förrns man hittat det motsatta. Som t ex att inte tåla socker.

När jag började misstänka att jag inte tål socker - förstod att jag mår dåligt/blir sjuk av socker, både fysiskt och psykiskt - och tvärt slutade med allt som innehåller socker av något slag, var det många som tyckte jag var helsnurrig, sa att det är ingen som mår dåligt av socker, det tål alla. Måste vara något annat! BLI SJUK AV SOCKER, något så dumt hade man aldrig hört!  Kakmonstren, som bakat speciella kakor åt mig till fikaträffar undrade vad 17 jag åt till kaffet, vad de skulle bjuda mig på. INGET, svarade jag då. För nu kände jag inte längre någon skuld för att jag tänkte på vad jag mådde bra av, istället för att tänka på att bry mig om vad andra tyckte, tänkte - och självmant gjorde. För mig ett enormt stort steg!

1991 ställdes en mycket ovanlig diagnos - men det var först hösten 2010 som jag fick veta (från USA) att besvären förvärras av socker/kolhydrater. Mina misstankar bekräftades.

Socker - kolhydrater. Något jag undrat mycket över det är om man verkligen kan dra alla födoämnen med kolhydratinnehåll över en kam. Om det alltid är MÄNGDEN kolhydrater som gäller - oavsett varifrån de kommer. Om de inte kan vara så att det har betydelse VARIFRÅN de kommer, vilket födoämne det ÄR! Lika dåliga?

#15 Jag blir jätteglad när jag ser att det kommit till ett nytt inlägg här i tråden - även om det inte är "min tråd".

Överskottshud vid viktnedgång. Har jag ingen erfarenhet av. Tror att det nyss togs upp i annan tråd.

#16 Om det är skillnad på kolhydrater och kolhydrater…jag vet att det har diskuterats här på KiF, men om det handlade om allmänt mående/sjukdom, eller om det handlade om vikt, det minns jag inte. Det jag minns var att det varierade från person till person: för vissa var det totala mängden som var viktig, för andra var stärkelse värre än socker, och för ytterligare andra var det tvärtom. Om jag minns rätt. Jag hittade den här tråden när jag letade, men det finns nog fler.

#17 Tack för svar - och tips om tråden.

GB (glykemisk belastning) - som nämns där - vet jag ingenting om, bara hört talas om, men det verkar mycket intressant,  Kanske GB är något att ta fasta på - mer än mängden kolhydrater? Och kanske speciellt för den som är socker/kolhydratkänslig - eller kanske för den som har svårt att gå ner i vikt?

Vill gärna veta mer om GB

Lite av mina funderingar om kolhydrater; Om man äter grönsaker med lägsta kolhydratinnehåll per 100 g i sån mängd att det motsvarar kolhydatinnehållet i t ex en sockrad vetebulle, har det samma effekt på kroppen?

Hej, jag fyller 70 i april. Känner mig inte alls som jag tidigare trodde att det skulle kännas att fylla 70.

Om man med tant menar att man inte längre bryr sig om folks tyckande utan börjat prioritera det egna tyckandet istället samt nekar att lägga energi på relationer som stjäl just energi så är jag tant. Dock utan hatt och vita vantar.

Jag började med LCHF för drygt tre år sedan när husläkaren började mumla om diabetes typ II. Helt klart hade jag metabolt syndrom.

Jag fick utmärkta sockervärden med kosten och började även tappa vikt, allt som allt 30 kg. Men så hade jag att ta av också. Som mest 99,9. Vid minsta avvikelse far blodsockret i höjden. Tyvärr är ost no no för mig. Håller mig på 10-15 g kolisar.

Inom parantes ställdes min husläkare inför hårda fakta, viktnedgång och utmärkta "långtidssocker". Han fick konstatera att detta fungerar ju.

Sedan kraschade jag mentalt för knappt ett år sedan. Detta efter en tuff cancerbehandling. Fick antidepressiva och har under detta året gått upp ca 10 kg igen. Men lyckas med strikt LCHF hålla det så. Så jag mår bra i själen och det får vara värt de kilona. Skall väl så småningom trappa ner tabletterna, då får vi se vad som händer.

Någon frågade om erfarenheter av för stor hudkostym. För min del märks det mest på armarna. (Gäddhäng) Sedan flyttar enligt min erfarenhet rumpan längre ned på benen. Kan ha med de 70 att göra. Men för min del är det helt OK, nu sitter långbyxorna mycket bättre. Hade stoor bak tidigare.

Kul med tant-tråd

Gredelin

Det var ett tag sen det skrevs något i den här tråden. Hoppas det tar ny fart.

För mig är ju inte vikten det viktigaste, utan de många hälsovinster jag fått  med LCHF. Bestämde mig för rätt länge sen att sluta väga mig, inte tänka på vikten - men då och då har tankarna kommit om vad det kommer sig att vikten tvärstannat vid ca 10+, om det kanske är min ideal-tant-vikt? Eller om det kanske kan vara så att jag ändå inte HAR provat på allt, som jag tycker att jag gjort. Att det kanske finns något annat - som är det rätta!

Kanske tips & råd i en annan tråd är det. Att se över portionsstorlekarna, om de kanske har ökat. Något jag inte haft en tanke på - men som jag tror kan vara lätt hänt att de gör. Kan bli för stora  när man efter en tid tycker att LCHF-maten är så god. Eller de kan bli större, än vad man behöver,  för att man bara äter max 3 mål om dagen = när man är rejält hungrig. Eller kanske för att man inte längre är så noggrann, inte har samma koll - jämfört med i början då man vägde, mätte, förde in i MinMat - utan mer "tar det på en höft", tycker att man lärt sig vad som är lagom för en, vad man håller sig mätt på. Kanske mest bara har koll på kolhydraterna - inte ser till helheten.

Hur som helst så tog jag fasta på det = Att ha baskoll på sitt intag (vad man äter) - men inte ignorera sina hungerkänslor.

Nu ska jag kolla portions-sorlekarna, lägga in i Min Mat - för att komma fram till vad som är MINA rätta - bästa - portionsstorlekar.

Är det någon som har erfarenhet av det här med portionsstorlekar - sett över det? Ändrat - minskat - ökat ? Påverkat vikten?

Det var ett tag sen det skrevs något i den här tråden. Hoppas det tar ny fart.

För mig är ju inte vikten det viktigaste, utan de många hälsovinster jag fått  med LCHF. Bestämde mig för rätt länge sen att sluta väga mig, inte tänka på vikten - men då och då har tankarna kommit om vad det kommer sig att vikten tvärstannat vid ca 10+, om det kanske är min ideal-tant-vikt? Eller om det kanske kan vara så att jag ändå inte HAR provat på allt, som jag tycker att jag gjort. Att det kanske finns något annat - som är det rätta!

Kanske tips & råd i en annan tråd är det. Att se över portionsstorlekarna, om de kanske har ökat. Något jag inte haft en tanke på - men som jag tror kan vara lätt hänt att de gör. Kan bli för stora  när man efter en tid tycker att LCHF-maten är så god. Eller de kan bli större, än vad man behöver,  för att man bara äter max 3 mål om dagen = när man är rejält hungrig. Eller kanske för att man inte längre är så noggrann, inte har samma koll - jämfört med i början då man vägde, mätte, förde in i MinMat - utan mer "tar det på en höft", tycker att man lärt sig vad som är lagom för en, vad man håller sig mätt på. Kanske mest bara har koll på kolhydraterna - inte ser till helheten.

Hur som helst så tog jag fasta på det = Att ha baskoll på sitt intag (vad man äter) - men inte ignorera sina hungerkänslor.

Nu ska jag kolla portions-sorlekarna, lägga in i Min Mat - för att komma fram till vad som är MINA rätta - bästa - portionsstorlekar.

Är det någon som har erfarenhet av det här med portionsstorlekar - sett över det? Ändrat - minskat - ökat ? Påverkat vikten?

Detta var en tråd för mig!

Jag halkade in på lchf för ganska exakt fem år sedan då jag fick Lidsfeldts bok Fettskrämd, som verkligen öppnade mina ögon för lågkolhydratkost. Hade redan tidigare provat med Montignaque och Calle Carlsson . . . men nu blev jag mkt entusiastisk.  

Jag har under ca 10 års tid strävat efter att bli av med så där 7 kg. Har alltid mått bra, så mitt intresse för kosten( lchf) var endast i viktnedgångssyfte.

Med stor ambition satte jag igång. Hade testat Atkins strax innan. Utan resultat av viktminskning.

Samma sak nu. Inte ett hekto. Under alla dessa år! Testat "fakir" och "fettfasta". Varit periodvis mkt strikt med mitt lchfliv.

Så enormt frustrerande! Ej vågat testa lågfett/lågkalpridiet med risk att gå in i svältläge med snabbt ökande vikt efter "kuren"

Var dock så pass desperat för någon vecka sedan att jag köpte en omgång Naturdietpåsar för att få en kickstart möjligen.

Så kollade jag innehållet i påsarna och kh-innehållet är högt, kalorierna 600/dygn och började fundera:

12 ägg/dag blir ca 900 kal. ( rel. små ägg ) 3 ägg fyra ggr/d.  Dessa kan mixas med olika smaktillsatser till "gräddiga" soppor.

Jag tror nämligen på idén att bryta sitt gamla ätmönster helt under en kortare period.

Hur som helst är energisammansättningen nästan perfekt med 30/67/3 för prot fett kh.

Jag lägger till några gram coocosfett.

Ja, detta fungerar för mig! Har hållit på i ca 2 veckor, med några avsteg och gått ner lite. Byxorna sitter definitivt lösare.

Jag är 67 år. Pensionär sedan 5 mån.

Jag tror att många som äter enl lchf rent allmänt får i sig för mkt energi, men undantag kanske för personer med metabolt syndrom alt diabetes typII eller de med rejäl övervikt. För oss med måttlig fettreserv är det antagligen mycket svårare.

Ja, jag skulle kunna skriva spaltkilometrar om detta, men stannar här.

Denhär tråden är för mej också. Fyller 65 i år.Tant har jag inget emot att vara, det låter positivt humoristiskt. Tråden kunde dock få vara för 60+-are.

Jag har börjat mitt tredje år med LCHF. Har inte gått ner i vikt. Midjan har krympt med ca 5 cm. Borde gå ner 30 kg minst. Tycker att jag inte har ont i lederna som tidigare. Äter troligen för mycket proteiner och därmed energi. Förra sommaren när jag höll på med Minmat åt jag striktare och gick ner i vikt. Jag slutade med blodtrycksmedicinerna och betablockerare. Nu äter jag bara thyroxin (levaxin)

Nu har jag börjat på ny rulle och ska se om jag lyckas gå ner med litet mindre mat och lättare promenader när det blir varmare.

#23

… da hoppar jag med har eftersom jag blir 65 i november … jag ater inte LCHF for att ga ner i vikt, men for att halla diabetes borta (finns i familjen) och for att jag fick min landrygg 'pabyggd' pa 70-talet och den mar sa mycket battre om jag haller mig litet underviktig. Det gar alldeles utmarkt nar man inte ater sad och starkelse, men sa ater jag inga mediciner heller; det verkar som om de kan satta kappen i hjulet for manga. Har som manga har gatt vagen over allkost (barndom), vegetarian, vegan osv.., for att till slut hitta LC pa sent 70-tal och nu se'n nagra ar LCHF.

Tranar inte alls - alla verkar sa traningsduktiga har - men har 2 (3 forut men forlorade en for 1 ar se'n) hundar som gar ut i tradgarden fran the basement sa det blir att springa upp och ner i trapporna. 

Ar nog tamligen sa frisk for min alder … om det inte finns na't som jag ar omedveten om, men, den da'n, den sorgen.

Vad jag har arftligt ar aderbrack - opererades forsta gangen nar jag var 18 ar … och gjorde en andra op har i Staterna for ett par ar se'n. Fick sprutor efterat men jag far nog acceptera att adrorna kommer tillbaka och bara fortsatta att kla mig i langbyxor och jeans.

Parkinson's ar ocksa en familjesjukdom … morfar, en morbror och mamma alla fick Parkinson's. Kan ju finnas fler bland slaktingar men jag har haft sa litet kontakt sa detta ar okant for mig.

Hej Gun!

Kul att du som är så ung kan vilja vara med här. Skämt åsido, hur blir man medveten om tecken på Parkinsson´s? Det lär finnas ganska mycket ny kunskap för att kändisar som Michael Fox har Lobbat/jobbat hårt för att få ihop pengar till forskning. Det där med åderbråck - jag trodde i min enfald att det försvann när man väl blivit opererad. Har hört från en ung tjej som blev op. när hon bara var 22 att det gjorde hemskt ont att ha dem och lika ont att op men efter läkning blev det mkt bättre, det måste vara ganska jobbigt, särskilt om det blir omigen efter en operation.

#25

Hejsan 

Forsta tecknet pa Parkinson ar nog att handerna borjar darra och typisk hand movement ar att tummen frotterar sig mot pekfingret  … problemet ar att det finns andra sjukdomar som borjar med darrning. Sedan blir kroppen stel och gangen 'stottig' … men, vid det laget har man nog fatt domen eftersom darrningen och finger'skavandet' gor att man soker hjalp.

Forskning pagar och det har gjorts forsok att operera i na'n hjarnlobe men det har inte blivit nagra langvariga forbattringar annu.

Michael Fox har sjukdomens alla utmarkande tecken vid det har laget … sag en intevju med honom haromdagen och han sag nastan ut som om han hade Tourette's eftersom han inte kunde sitta still alls …

Arftilga aderbrack kommer tyvarr tillbaka … jag var val fri ett par ar men se'n sa kom de igen. I borjan gar man med bara ben, men till slut (sarskilt om man ar yngre) sa doljer man sa mycket man kan. Jag forsokte kramer (sa'na dar som ska gomma arr) men nar adrorna ligger sa nara huden som jag har, sa hjalper ingenting till slut. Jag forsokte fa operation nar jag bodde i Frankrike men min lakare ville inte det eftersom det annu inte var en estetisk fraga och jag hade tendens till blodning … och ar dessutom ABRH-.

Gick till doktorn har i Staterna, inte for att det gjorde ont - har aldrig haft ont av aderbracken - men for att har rynkar de inte pa nasan at estetiska skal.

In och ut en eftermiddag och se'n sprutor i ett par veckor. Har blev det inte nersovning, bara vad som kallas conscious sedation … man glommer allt nar operationen ar fardig.

Nu har jag kollat portionsstorlekarna lite - dagsintag i MinMat - och kan bara säga att jag tror att de snarare minskat än ökat - jämfört med den förstatiden med LCHF.

KCAL - KALORIER ? Är det något som ni bryr er om - håller koll på?

Jag har inte alls brytt mig om kalorier, p g a att jag så många gånger "hört" att när man kör LCHF ska man inte ens tänka på kalorier, att det enda som gäller är att man äter sig mätt (på rätt mat). Men när jag nu såg sammanställningen la jag märke till kcal - (ca 1600. 51,8 av dem är från visst till frukosten med en del kh) och blev nyfiken på om det ligger inom rimliga gränser.

Kollade i den första LCHFbok jag köpte - GI-NOLL av Skaldeman. Så här står det, i kapitlet "Kalorier, kalorier, kalorier……  Kan vi äta obegränsat med kalorier på en högfettkost? Det tror jag inte. Men vi har olika höga frihetsgrader. Människor som har lätt för att hålla vikten kan lägga till rejäla mängder fett utan att gå upp ett gram. De skruvar helt enkelt upp förbränningen………… Det avgörande är om man bränner det man äter eller om man lagrar det som fett"

Och det här; "Den som ligger nära normalvikt måste hålla ett vakande öka på varenda parameter, inklusive kalorierna. Kroppen vill helt enkelt inte släppa så mycket fett som krävs för att vi ska uppfylla dages skönhetsideal"

Kanske både fett & kalorier har betydelse när vikten inte vill röra på sig i rätt riktning? Någon som har erfarenhet?

Bra fungerande matsmältningen - eller ej - är något jag sedan länge funderat på om det kan ha betydelse för vikten, p g a att jag får kraftiga matsmältnings-besvär av visst jag äter; Bl a av sånt som vanligtvis hör till LCHF-frukost och av för mycket fett, för mycket protein och en hel del annat (går nu hos kinesolog och får hjälp).

Kan det vara så? Har någon av er matsmältningsproblem?

Jag har ingen gallblåsa - kan det påverka vikten negativt? (misstankar om gallproblem/viktproblem nämndes i annan tråd)

Jag tror att jag måste räkna kalorier också, eftersom hjärnan inte alltid säger när jag är mätt eller snarare borde man ju vara bara ohungrig.Mina kalorier bör vara mellan 1500-2000. Med mindre blir jag hungrig. Jag har också en benägenhet att äta för mycket proteiner. Det konstiga är att om jag äter för mycket av LCHF- maten blir jag hungrig eller sötsugen. Detsamma hände när jag åt för stora portioner av kolhydratrik mat.

Nu har jag kollat i Minmat och också undvikit vin helt och hållet. På en vecka har jag gått ner 1 kg. Det blir intressant att se om trenden fortsätter.

Jag rör mej ytterst måttligt. Jag väntar på att kölden och halkan ska ta slut.

#28  Bra tips! att komma fram till vad ens kalorier bör vara på ett ungefär.

"Det konstiga är att om jag äter för mycket av LCHF-maten blir jag hungrig eller sötsugen"  - det har jag inte stött på tidigare. Men det gav mig AHA-känsla, för jag har vid några tillfällen känt av det där olustiga SUGET en stund efter måltid - trots att jag inte ätit något kolhydrat/stärkelse-rikt. Inte kunnat förstå varför. Kan det vara signaler om att det blev för mycket mat - eller kan det bero på att det blev för mycket protein?

Är det något speciellt av LCHF-maten som du blir hungrig/sötsugen av när du ätit för mycket?

#29

Det som jag måste hålla tillbaka på är nog proteinet enligt Minmat. Nu har jag gått ner ytterligare 0,6 kg så allt är bra tillvidare. Idag ska jag ut och äta med mina f.d. arbetskompisar. Jag har bestämt mej att bara dricka vatten till maten.

Det har varit diskussion om överlopps skinn. Jag tar det hellre än fast fläsk ha-ha.

Läste att Skaldeman sagt att skinnet kan ta upp till 6 år att strama till sej. Så det är bara att se tiden an.

Jag tillhör väl egentligen inte den här gruppen, även om jag ibland känner mig otroligt gammal, jag fyller 45 i höst. Men jag vill gärna kommentera vad Sias sa i #29 om att bli sötsugen efter en måltid utan en enda kolhydrat.

Om jag äter (för) mycket protein och (för) lite fett till middag så kommer suget strax efter avslutad måltid. Om jag däremot lassar på med massa fet, god sås så blir jag behagligt mätt utan det irriterande suget. Kan det vara så att proteinet omvandlas snabbare till socker, men att fettet bromsar upp?! Jag har verkligen aning om hur det fungerar, jag bara gissar högt här.

Jag tror dessutom, som någon tidigare i tråden sa, att det har stor betydelse varifrån kolhydraterna kommer. Jag kan tex, utan omedelbara problem, äta rent socker, men om jag skulle äta samma mängd vete (eller annat mjöl) så är det kört med uppblåst mage, illamående och ett fantastiskt sötsug som jag gör, i stort sett, vad som helst för att stilla. Egentligen ganska läskigt att man kan bli så desperat efter något att stoppa i munnen.

#31 Jag har samma tankar om proteinet och fettet. Därför har jag minskat på proteinet och ökat på fettet. Nu ska jag se hur det fungerar. Bra hittills.

#31 "(för) mycke protein - (för) lite fett till middag så kommer suget strax efter avslutad måltid". Intressant! Ingenting jag tänkt på!

Ni som minskat på proteinet - ökat på fettet. Hur är fördelningen, på ett ungefär?

Överskott skinn - hörde tips & råd på radion idag om vad man ska göra för att slippa det när kilon rasar. Muskelträning. Forma kroppen med träning.

#32 "Minskat på proteinet ökat på fettet" Hur har det gått?

Jag har funderat på att testa, men kommit fram till att det inte är något för mig - för jag tror inte jag kan minska på proteinet - behöver den mängd jag äter - och öka på fettet har jag svårt för att göra! Provat i omgångar, för "öka fettet" är ju råd som så ofta ges. Mår inte bra av det. Och jag tycker att jag får i mig en hel del fett - kanske t o m mer än vad jag behöver.

Däremot kan jag tänka mig att testa det rakt motsatta - MINSKA på FETTET, ÖKA på PROTEINET (45% protein, 40% fett, 15% kh - kh från visst), som jag läst om i en annan tråd ("Viktnedgång av mer protein, varför?").  Efter att jag läst det - kollade jag  i MinMat hur fördelning är mellan kh, protein, fett  för mitt matintag under en dag (ungefär densamma varje dag - bara små skillnader). kh 3%, protein 21 %, fett 76 %. Kcal 1 734. (Min längd 165, vikt 70-71).

Fettsnålt är det ju inte! kanske snarare tvärt om! Och det gör att jag nu undrar om FETT, (för) mycket fett - "skev fördelning" - kan hindra viktminskning (och kanske också vara orsak till de ständiga hunger-känslor jag haft en tid - straxt efter, och mellan, lunch/middag).

Skulle vara intressant att veta hur andra "tanters" fördelning är.

Men en sak är klar - jag ska fortsätta föra in i MinMat, så jag har lbättre koll på fördelningen.

Hoppas fler vill skriva här - så att tråden fortsätter dyka upp.

# 35

Jag försöker hålla proteinet runt 80-90 g. Förr blev det t.om. 120-130. Är 154 lång och rör mej måttligt, så måtta med annat också. Fettet blir ca 150-160 g.

Kolhydratena är för det mesta under 20 g.

Nu har jag inte varit inne på Minmat på en vecka, men vågen visar -2,1 kg på 2 veckor. Trenden är just nu neråt och därför känner jag mej uppåt.

Mår för tillfället utmärkt och solen skiner!

Hej!

Kvalar väl inte riktigt in här åldersmässigt men tycker ändå jag närmar mig tant-landet med stormsteg! Är 54 och kom i klimakteriet för 7 år sen. Klimakteriet tycker jag borde vara avgörande för om man får vara med här!

Jag gick raskt upp 10 kg då som jag lika raskt gick ner med LCHF. Numera håller jag koll på vikten och 5 kg upp betyder att jag blir strikt med både kolhydrater OCH kalorier. Räknar inte kalorier slaviskt men håller ett öga på dom, ingen svältkost men inte heller frossa i dom, tror jag på.

Det jag är nyfiken på är hur era eventuella klimakteriebesvär påverkats av kosten? Någon här som har erfarenhet? Jag har slutat med östrogen sen i somras och haft jättestora besvär fram till nyår då jag återgick till striktare LCHF än tidigare. Tycker nu att det fungerar bättre men för mig känns motionen som viktigast i sammanhanget.

Annars så har jag precis som Sias många födoämnesallergier att tampas med och ibland är det svårt att följa denna kost eftersom så många produkter går bort för min del. Äter en del frukt , iallafall på helgerna. Annars så äter jag bär dagligen och tror att grönsaker och bär är bättre kolhydrater för kroppen än säd, ris  och socker. Tycker att under 100 kolhydrater räcker om de kommer från rätt källor. För viktminskning så kanske man måste ner lite till.

Hallå alla, tanter, kvinnor, damer, tjejer, flickor mm i mogen ålder!

Några opponerade sig ju mot att jag lagt in ordet tant i rubriken! Och någon gratulerade mig! Det är inte jag som fyllt 70, det gjorde jag för snart 5 år sedan!

Jag tror att tanten av idag inte har så många likheter med våra mormorsmödrar kring förra sekelskiftet. Dom var väl betydligt mer ¨tantiga¨än vi är idag?

Jag tycker det är dags att sätta lite fart i den här tråden! Hur har vintern och våren varit? För egen del har jag sakta men säkert gått upp tre kilo sedan i februari. Jag tror att orsaken är ett trasigt knä som hindrat mig både  på gympapassen och de annars dagliga stavpromenaderna. Många hävdar ju att vikten inte påverkas av motion, men för mig är det nog så. För jag har ätit LCHF i tre och ett halvt år och tidigare hållit ganska konstant vikt.

För att se om jag kan bli av med extrakilona så tänker jag nu köra fakir ett tag och se vad som händer. Började igår med att steka köttfärsbiffar på lammfärs som tillsamman med ägg och lax får bli vad jag tänker äta de närmaste dagarna. Plus kaffe med kokosfett.

Jag rannsakar mitt samvete och anar då varför jag blir tjockare, ungefär 6-8 kg övervikt. Jag dricker två stora glas vin nästan varje middag - eller tre små… Grädde har en strykande åtgång i mitt lilla enpersonshushåll. Vänner som dricker rätt mycket vin säger att när de lever i tvåsamhet så har de koll på varandra, så att de inte dricker så mycket. När jag tittar på tv på kvällen så ser jag något program där personerna dricker vin, skålar och har det mysigt, och då startar mitt sug, så då går jag ut i köket och tar fram min box. Jag vill inte säga att jag är alkoliserad, men jag är rädd att bli. Jag vill inte avstå från vin, bara minska, och därmed minskar ju mitt kaloriintag. För övrigt är jag en trogen LCHFare sedan kanske fyra år.

Äldre kvinnor har fått gubbmagar tycker jag mig se, nu när kvinnorna är sommarklädda. Äldre kvinor ser gravida ut!

Tacksam fäör synpunkter på mina problem!

Hej Gittanglad.

Jag känner igen mej . Tycker också om att ta ett par glas vin lite då och då. Vanor som jag skaffat mej i Spanien där vi bor under vinterhalvåret sedan 9 år tillbaka. Där träffas man inte över en kopp kaffe utan det blir oftast över ett glas vin eller öl.

Har levt med LCHF i 2.5 år och inte gått ner i vikt. Visserligen har jag bara 5 kg som jag skulle vilja bli av med, men jag vet ju att vid alkohol-

förtäring så "stannar" viktminskningen upp. Enl. vågen händer inte mycket, men jag ser i spegeln att jag minskat i midjan och att kläderna sitter bättre. Så jag har slutat  att väga mej.

Ang. "gubbmagar" så tycker jag  att det har även yngre kvinnor inte bara äldre.

Hej CasaRamon!

Jag har just varit och läst om äggmjölk, alla variationer. Jag ska testa fram det bästa receptet för mig och dricka det som choklad eller lunch eller ha det i kaffet istället för grädde. På flera ställen står att man ska minska på gräddintaget. Jag ska även minska på vinet. Det vore väl sjuttom om jag inte skulle kunna gå ner ett par kilo åtminstone!

Det bästa du kan göra för dig själv är att inte köpa boxar!
Bra kostvanor börjar i affären. Jag märker direkt på vikten om jag dricker vin eller inte. Jag nöjer mig visserligen med ½ glas, men det spelar ingen roll, det märks ändå. Levern blir fullt sysselsatt med alkoholen, och hinner inte med fettet.

Börja med att ta en vit månad - du lär märka skillnad. Sedan kan du gå över till halvflaskor - bestäm hur ofta du får köpa. Har du kunnat sluta med socker så klarar du detta också - bestäm dig!

Jag slutade med boxar flera år sen. Det är så lätt att underrhålla sin vana om vin alltid finns tillgängligt.

Om det känns ovant att inte ha ett glas vin framför sej kan man fylla glaset med  ett smaksatt mineralvatten som man gillar.

Sindris råd att ta en vit månad är bra.  På en månad blir man av med ovanan tror jag. Om man är  alkoholberoende är det nog jobbigare.

Jag ramlar av LCHF då och då, men om jag är strikt och följer de portionsstorlekar som anges i bl a Airams kokbok, så går jag ner.Gick ner 7 kg under våren. Men så börjar jag knapra för mycket nötter och solrosfrön, det halva äpplet då och då ökas på. Så i sommar står vikten stilla. Jag är rörlig, promenerar nån timme varje dag. Fyller 69 år. Har aldrig haft svårt att gå upp (!) men hellre inte att gå ner. Men ramlar som sagt av pinnen ibland.De som säger att de inte går ner av LCHF eller rent av går upp, skulle nog granska hur mycket och ofta de äter.

Hej helvete!

Du hör tydligen till de som klarar av att gå ner i vikt när du håller dig till LCHF utan snedsteg. Var glad för det för vi är många som INTE går ner i vikt hur vi än försöker!

Du skriver  ¨De som säger att de inte går ner av LCHF eller rent av går upp, skulle nog granska hur mycket och ofta de äter.¨

Problemet för oss som inte går ner i vikt är ju att hur mycket vi än räknar i MInmat och käkar olika varianter av LCHF i form av UFO, Fakir mm, med flera små täta mål / dag  eller några få större mål / dag med längre mellanrum så påverkas inte vikten!

Själv har jag nu hållit på i drygt tre och ett halvt år med LCHF och har ännu inte hittat metoden som får mig att gå ned i vikt. Men som jag skrivit i andra trådar. Jag är nöjd ändå för jag håller min diabetes typ2 i styr så jag slipper medicinera.

Beträffande vindrickande så tycker jag det är gott med ett glas vin till en god LCHF-middag. Så det blir oftast några glas i veckan. Inte heller där gör det någon skillnad för mig. Veckor utan  eller med vin - ingen viktskillnad.

#45 Precis som du har jag under flera års tid provat alla varianter av LCHF.utan att gå ner det minsta lilla hg, däremot är jag snart 15 kilo tyngre än när jag började!!!

Eftersom jag  nu har ett skadat knä, och äter lite starkare smärtstillande ( 8v. ) har jag också varit vit samma tid. Ändå ingen viktnedgång!

Ska vi sätta lite fart på den här tråden igen? Skulle vara intressant att få se hur det går för alla pigga tjejer i mer eller mindre mogen ålder! Jag vågar väl inte säga tanter igen! Hur som helst så kan jag börja med mig själv, snart 76 år ung.

Min vikt är konstant, 71,5 kg + - ca 1 kg. Och nyligen genomgången diabeteskontroll var helt OK, HbA1C  = 43, vilket enligt de nya tabellerna är ett värde som är OK för +50-åringar som INTE har diabetes! Även kolesterolvärdena var helt godkända, Triglycerider = 0,9 HDL = 3.0, LDL = 3,5.

Jag fortsätter med LCHF som vanligt; inget extremt typ UFO. Eftersom varken mina blodsockervärden eller vikt påverkas av lite kolhydrater så äter jag ofta lite rysk youghurt med lite tinade blåbär, jordgubbar mm till mellanmål. Och  ett glas vin till middagen och kanske  en bit mörk 70-80% choklad på kvällen. För mig gör det alltså ingen skillnad i vikt  om jag äter lite kolhydrater som är både goda och nyttiga eller om jag håller mig till strikt LCHF. Och då är det lätt att välja hur jag ska äta! Men ändå, visst skulle det vara skönt att tappa några kg, men jag vet ju att det inte går!

Jaa..tant Effie letar fortfarande sin väg. Har gått ner sex kg genom att flytta (eller vad det kan ha berott på; i alla fall ingen metod jag rekommenderar). Försöker dra in på mejerier och vin och möjligen automatkaffe, och försöker få mycket sömn. Har lite svårt att fixa allt detta samtidigt för det finns ju så mycket jag vill göra. Maten blir mest kött och köttfärs med vitkål och andra grönsaker, och kokosmjölk i st f grädde. Rapporterar i egen tåt.

Tant Marja-Liisa fyller 70 om ca 6 månader, äter LCHF med ca 20-25 gr kolhydrater/dag, Mina blodsockervärden ligger nu stadigt under prediabetes nivå och blodtrycket ca 125/75, astmamedicin behöver jag inte om jag håller kolhydraterna nere. Viktnergången har stannat på ca 72 kg, ligger precis under BMI 30 och tänker att det kanske är bara bra att ha lite reserver när man börjar bli äldre.

Annars trivs med livet, reser en del, läser, bor kvar med min katt i mitt lite för stor hus och klarar vardagen utmärkt. Jag har i närheten små producenter så jag får köpa hemägg med underbar gula, samt gräsbeteskött, en halva ungnöt räcker länge fast barn och barnbarn får ju lite. Jag har också fått ett barnbarnsbarn, söt liten flicka som snart fyller ett år.