Hej och välkommen åter!
För att fortsätta är det bara att fortsätta. Varför sätta upp några mål? Du vet ju sedan tidigare att kosten fungerar och du har inte några akuta problem med vikten. Njut av maten och låt kroppen sköta resten. Lycka till!

Hej och välkommen tillabaka.

För mig gäller det att vara strikt (lätt eftersom jag har hittat kosten som jag gillar inom LCHF), jag tror att de flesta börjar "unna" sig ngt som inte ingår i deras upplägg och så småningom kan man göra det när det är jul och midsommar och helger etc. Jag menar inte att man måste vara ngn absolutist, men att man skall fösöka äta bra mat som man trivs med och inte göra dessa avsteg som vana.

Mitt målbild i ditt fall skulle vara att må bra, och låta viktmål komma i andra hand och lyssna på kroppen. Du kommer säkert att lyckas.

Hej glitterfisk!

Visst minns jag dig. Vi hade någon diskussion om belöningar vid något tillfälle, fast jag minns inte vad vi kom fram till.

Din tråd vet jag inte - du kan ju försöka söka på google med

glitterfisk site:kolhydrater.ifokus.se

och kanske fler ord som du minns.

Tror som nobban7 att du inte ska sätta upp mål. Se till att få det som en livsstil, och må bra. Och rapportera här hur det går!

Klart vi kommer ihåg dig.

Använd sökfunktionen i forumet och sök efter glitterfisk el dyl så kanske du hittar den. Jag skriver kanske eftersom forumet blivit så stort.

Jag tror inte du behöver hålla på med viktmål odyl, utan försök att koncentrera dig på vad och möjligen hur du äter. Äter du kolhydrater (eller för mycket kolhydrater) så går du upp i vikt. Det är lätt hänt att man gör det, om man t ex saxar mellan "normalätande" och LCHF. Plockar man bort kolhydraterna så kan man få abstinensbesvär. Stress kan också locka till kolhydratsätande (minskar stress, ger snabb energi) och det gäller även om stressen är positiv. Fokusera på ätandet är mitt råd och strunta i mål, delmål och viktmål mm.

Välkommen tillbaka, jag kommer också ihåg dig!

Jag har som du möjligen minns alltid tyckt att viktmål är korkade, det är bättre att fokusera på matmål  - bestäm hur du ska äta och jobba på att hålla dig till det. Sen får man se var vikten landar. Går det sen för lång tid utan att det händer nåt i positiv riktning får man se över sin plan och se om man behöver ändra något. Men så länge det går åt rätt håll är det ointressant hur fort det går och vilken dag vågen visar vilken siffra!

Instämmer med parsley alltså.

Tack! Vilken skön och avslappnad inställning ni har. Kanske är det så, bara slappna av och fortsätta…

Jag är så van att alltid jobba efter att kolla hur läget är nu, sätta upp mål och fundera på hur man ska nå det målet, vilka åtgärder som krävs. På nåt sätt tror jag att man behöver en målbild…. Men kanske ska jag bara koppla av och avdramatisera det hela. Måste fundera på detta. Någonstans har jag ändå svårt att inte veta vart man ska. Kanske är jag för prestationsinriktad. Tack för att ni gjorde mig uppmärksam på detta. Som sagt, får fundera vidare.

Kanske blir det som Aniara skriver matmål och en plan kopplade till det.

Och Parsley, ja stress, har varit en stor del i detta. Har ibland på eftermiddagarna gett efter för kolhydratsuget när det varit stressigt på jobbet och jag inte kunnat gå hem. Det har gått åt några bullar ur frysen… en eftermiddag här före jul såg jag mig själv trycka i mig kanske 10 skumtomtar som jag tom tycker är riktigt äckligt! Så det är också en sak jag behöver jobba med, stressa ned och sova riktigt.

Effie, jag har sökt så, men hittade den inte. Tack i alla fall. Ja, belöningar, kanske har jag varit för målfokuserad.

Tack, Marja-Liisa, ja kanske fokusera på att må bra.

Ja, ni har alla gett mig något att tänka på. Och medan jag tänker, tänker jag äta bra lchf mat. Det har gått bra i 22 dagar nu och då går det nog några dagar till…

Jag minns dig också, som en riktigt härlig personlighet här på forumet! Så roligt att du är tillbaka!

Instämmer med vad som skrivs ovan. Kloka råd.

Kanske ska du helt enkelt strunta i din gamla tråd. Ta till dig det positiva du minns, att det gick fint och att du klarade av att förlora en hel massa onödiga kilon.

Det är det viktiga. Du vet att du kan..

Fortsätt att skriva, riktigt kul att du är tillbaka!!

Vad roligt att vara ihågkommen :)

Kommer mycket väl ihåg er också, tror nästan att jag saknat er!

Kaisakavat, din tråd har jag allt tjuvkikat i, du håller stilen, kommer ihåg när du började med de första! Kanske har du rätt, jag kanske inte ska gräva i det gamla utan komma ihåg det som var bra och starta om från NU. Både viktmässigt och där jag är "i huvet".

Tillsvidare kör jag utan mål, då. Som det är just nu blir det mer en-dag-i-taget. Idag är en bra dag! Har druckit kaffe med kokosfett på morgonen, fet och fin äggröra till frukost och en köttgryta på högrev puttrar på spisen. Dammat av motionscykeln och kört en mil, trots att jag mer tror på att vara utomhus. Badat, gjort hårinpackning och väntar nu på att nagellacket ska torka.

Liksom fina fisken, alltihop!

Vågen

är också en svår sak att hantera för Glitterfisk! Har många gånger jobbat med att försöka gå ned i vikt. Vågen har ofta varit den som satt stopp för mina ansträngningar. Antingen har jag gått ned för mycket och blir nästan "rädd" och slutar mina ansträngninar. Eller så har jag inte gått ned alls och kan hamna i att "det är ingen idé" Eller så blir jag så besviken så att jag börjar tröstäta. Eller så äter jag fel och slutar väga mig….

Många här säger att man ska strunta i vågen. Det har jag gjort hela januari nu. Men om huvudsyftet ändå är att gå ned i vikt måste jag på något sätt ändå kolla hur det går. Hur ska jag annars veta om jag behöver göra några förändringar?

Imorgon ska jag i alla fall ta tjuren vid hornen och använda denna förhatliga apparat. Undrar hur det ska gå? Några tips för att hantera resultatet?

Varför är huvudsyftet att gå ner i vikt? Är det inte bättre att bli smalare? (säger jag, som väger mig varje dag)

Måttband, eller snöre?

#9 om huvudsyftet ändå är att gå ned i vikt

är det så? Alltså jag menar spelar sifforna roll eller kan du märka ändå om det går åt rätt håll/känns bra/etc? Om du bara har rätt mat som mål så vet du ju om du äter rätt eller inte :)

Inget fel på våg men egentligen är den ju onödig.

Ja, kanske uttryckte jag mig klumpigt när jag skrev att "huvudsyftet är att gå ned i vikt". Naturligtvis är jag intresserad av att bli starkare, smalare, piggare och gladare. Det blir jag på denna kost. Det är en otrolig skillnad bara på en månad. I mellandagarna satt jag mätt och däst i soffan och orkade knappt röra mig. Nu springer jag omkring och fixar allt mycket lättare. På så kort tid. Jag vet att det är en kost jag mår bra på.

Men jag har också en betydande övervikt. Den är inte hälsosam. I övrigt är jag frisk. Så för mig är ändå på något sätt huvudsyftet att gå ned i vikt ;). Då menar jag inte att något blir bättre av att svälta bort muskler. Men med 30 kilo fett mindre på min kropp, skulle den må bättre. Skulle inte vara direkt mager då heller…

Läser Skaldemans rosa bok igen. Heter den "Ät dig ned i vikt"? Den handlar om lchf-kost med fokus på viktminskning. Det är mitt fokus med, som sagt. Han pratar om att man ska kolla vad man tål och så, det kanske måste utvärderas med vågen.

Vägde mig idag, ingen rolig syn, men nu vet jag. Tänker inte hålla på och bli vågfixerad. Kanske ska jag hålla mig till att använda den förhatliga appaten en gång i månaden. Idag var januarivikten, har inte kollat tidigare. Nästa gång blir nog i slutet av februari.

Ganska stolt över mig själv ändå, hittills har hela januari gått bra matmässigt och det är ju mitt mål. Fick ett manikyrset av mig som "belöning". Man får va´snäll mot sig!

Klart man ska va´snäll mot sig annars blir man bara stressad och då blir det ännu svårare att gå ner. Nu är det bara att fortsätta som du börjat.

Klart du ska vara stolt! DU är JÄTTEDUKTIG!!

Tror mig förstå precis hur du menar med vikten. Det är förstås inte siffran i sig, det är vad den betyder i verkligheten..

Om det gällde några få kilon, då kan man fundera över muskelvikt kontra fettvikt o dyl, men har man stor övervikt så behöver inte fokus ligga på såna detaljer, eller vilka ord man använder.. tycker jag i alla fall. Naturligtvis vill du minska i vikt! Jag tror att vad alla vill ha sagt, är helt enkelt att du ska vara rädd om dig själv och tycka om dig själv - med eller utan kilon.. både nu och vartefter de rinner av dig.

Sen.. när det gäller metod för att bli av med dem, så tycker jag förstås att du valt rätt. Skaldeman blev min livlina, där för några år sen när jag började.

Tack för uppmuntrande ord! Och omsorg! Det hjälper mycket att få skriva av sig lite och få lite respons från kloka människor här.

Precis så kaisakavat, du utryckte det bättre än jag gjort själv, det är inte siffran på vågen i sig, det är vad den betyder i verkligheten.

Ja, ta det lugnt och gilla sig själv, det är en stor klokskap. Som sagt, så gillar jag många sidor av mig själv och mitt liv, men just detta med vikten får jag liksom aldrig koll på. Ofta "förtränger" jag den delen, och mår då "fina fisken". Men så pockar det på mellan varven. Känns gott att jag är på gång nu.

Ja, Skaldeman, var bra att börja läsa om. Jag tar den i små delar och försöker fatta och ta till mig varje stycke. Tidigare har jag mest läst den i ett sträck, då 2008, då jag plöjde "alla" lchf böcker som kommit ut. Nu läser jag en bit och funderar på om just det som stod har någon betydelse för mig och hur jag i så fall kan göra förändringar i mitt lchf-liv. Just nu är jag inspirerad att öka fetthalten något och minska på grönsakerna för att främja fettförbränning. Får se hur det går.

Nu ska jag och mina snygga glittrande naglar ta en sväng på motionscykeln innan frukostomeletten! Önskar alla KIFare en bra dag!

Ordna kalas för släkten

är också svårt för en frustrerad glitterfisk. Den här tråden borde snart heta glitterfiskens klagovisor ;). Hoppas senare kunna bidra med mera glada tillrop men som sagt just nu är glitterfisk frustrerad.

Min tonårsson, älskad över alla bräddar av sin mor, fyller år. Släkten kommer hit på födelsedagskalas. 12 pers, det är trevligt. Sonen brukar vara väldigt delaktig i matplaneringen när det är hans kalas. Han älskar köttgryta så det har han önskat till huvudrätt, det är lätt och bra och lchf-igt för mig att både laga och äta. Men som tårta har han beställt, usch vill knappt ens skriva det… Kladdkaka…… Detta innebär att jag idag måste baka två stora kladdkakor och ha dem i mitt hem hela eftermiddagen och sedan förväntas äta av dem! Att inte äta av dem är det lättaste, jag serverar med vispad grädde och hallonsås, och att inte fika när andra gör det är jag så van vid så det bekommer mig inte så mycket. Mer då släktens tyckanden; äter hon bara grädde??? Andra människor brukar gå bra att hantera men säkten tror på nåt sätt att de fortfarande ska uppfostra mig fast jag snart är 42 år… Men det klarar jag.

Det svåraste blir att baka dem, jag är en smetslickare… Fattar inte hur det ska gå! Jag har hållit maten perfekt nu i 29 dagar och vill inte stoppa scker i munnen. Jag får baka dem och anstränga mig för att inte av misstag stoppa något i munnen. En stor utmaning för glitterfisk.

Behövde skriva om detta här för att sedan ikväll skriva hur det gick. Måste vara lite redovisnigsskyldig någonstans för att klara detta.

Min föresats är alltså: Inget sockerkladd i munnen! Baka kaka utan att slicka i smeten. Äta grädde till fikat om jag inte redan är mätt av köttet.

Håll tummarna!

Håller tummarna!

Ananrs kan du ju göra Chokladtårta à la Varenne - då kan man få slicka åtminstone lite

När jag hade födelsedagskalas gjorde jag denna, fast jag hade inte så mycket honung, och inget kaffe. Jag gjorde dubbel sats och gräddade i bara 20 minuter. Underbart kladdig och god! Och även de som var icke-lchf-vana tyckte om den. Vet inte hur det hade varit helt utan honung, men jag tror säkert att det hade funkat!

Tack för hållna tummar! Måste vara det som hjälpte. Och att jag ätit ordentlig frukost precis innan jag bakade. Och att jag borstade tänderna så att jag smakade tandkräm i munnen.

Sedan bakade jag dem det fortaste jag kunde. Satte på vattenkranen så fort jag skulle hälla smeten i formarna. Sköljde av den lilla droppen som hamnade på ett finger. Snabbt, snabbt i med vatten i skålen och i med kladdiga elvispar, slickepott och allt. Bad sedan mannen att snabbt ta hand om det. Det gick bra. Hurra!!!

Fikat gick bra, jag åt lite grädde. Det mesta av kakan gick åt, lite är kvar i en burk i kylskåpet. Ska be man och son äta upp det ikväll.

Så jag firar seger mot kladdkakan! Detta var i sanning en prövning!

Tack för respons och recepttips. Snart fyller jag år själv, då ska det bli någon av dessa eller en mellantingvariant.

Å vad duktigt!  Smart att ta till knep och tricks. Det är nog rätt sätt för att klara en dag i taget.

Visst kan det vara tummarna som hjälpte men det kan ju också vara din karaktär, vilja och styrka. Grattis!

Vill bara meddela att det fortfarande går bra med maten. Ätit lchf utan avsteg sedan 1/1.

Känner mig piggare än på länge. Kommer i brallor ett nummer mindre än i julas.

Ja, tillfälligtvis lite mindre frustrerad!

Nu kommer jag att klara denna helg med.

Åååh, såna trevliga nyheter!

Bra jobbat, glitterfisk!

Åka på konferens med jobbet

blir nästa utmaning för en glitterfisk. 3 dagar på exklusiv konferensanläggning, känd för sin goda mat.

Det brukar gå bra första dagen men tillåter jag mig något så blir jag liksom bara mer och mer liberal och sista dagen står jag där med ett päron i handen! En gång när jag var borta en vecka, så började jag så bra men på femte dagen åt jag dumlekolor från godisskålarna. Helt knasigt!

Så utmaningen denna gång blir att hålla mig till rätt mat. Hela tiden. Jag villl dock inte beställa specialkost, detta är mer en utblidning där jag inte känner de andra särskilt väl och jag vill inte diskutera detta ämne i nuläget.

Så jag får fundera ut hur jag ska göra. Frukosten brukar vara en bra buffé. Det gäller bara att hålla sig till äggröra, skinka, lite ost och ett par gurkskivor och lite paprika. (Det svåraste är när det finns uppskuren ananas… får då genast för mig att frukt är nyttigt… och att man ju behöver c-vitamin… men nej!)

Lunchen brukar också vara en buffé av nåt slag, får satsa på köttet eller fisken och lite sallad och hoppas på en fet dressing.

Middagen är svårare. Denna tid på dagen är jag ofta hungrigast, det gäller hemma med. Men nu är det ingen buffè inte… Nu serveras man en köttbit med någon liten skvätt sås i en snygg båge på tallriken och potatiskaka! Köttet är ofta gott, men det är inget fett och jag blir inte mätt. Knappt några grönsaker heller, bara nån liten grej som garnering.

Ja, nu när jag läser vad jag skrivit ser jag att det ju blir för lite fett, det är därför det kan vara svårt. Får väl ta med mig på nåt sätt… Kanske en burk kokosfett och ta en sked då och då… och utmaningen blir att välja rätt från bufféerna.

Några tips?

Hej glitterfisk! Vad roligt att jag hittade din tråd, du var ju inne och skrev så gulligt i min igår

Känner igen mig i mycket av det du skriver.. jag startade med en övervikt på drygt 50-60 kilo eller så, har väl en 30 kvar att gå ner skulle jag tro. Konstigt nog (startade på 110+ kilo på 160 cm) hade jag aldrig några direkta andra problem jag heller, utan bara en enorm övervikt som ju alla förstår är ohälsosam. Blir ibland lite matt på att alla understryker att LCHF inte ska ses som en viktminskningsmetod och att man ska fokusera på andra vinster, för oss som varit och är gravt överviktiga utan andra hälsobekymmer är viktnedgång en "överlevnadsstrategi"! Ja, absolut ett sätt att leva, eftersom kolisar inte funkar för oss, men utan viktnedgången hade jag nog inte fortsatt. För min korta varelse är viktnedgång det enda sättet att få leva ett långt och friskt liv.

Ska inte kapa din tråd, kände bara igen mig i saker du skrev! Vad gäller tips så är det värre.. har ju själv just kommit ur en matorgie i Thailand, hehe… håller mina tummar för att du hittar ett bra sätt att fixa konferensen!

säg till om middagen, att du vill ha mer sås och en sallad till, det brukar inte vara några problem. Skulle någon fråga är det ju bara att säga antingen som det är, att du bantar, eller någon "ursäkt" om att du inte tål eller gillar något i kolhydrattillbehöret. Skulle någon börja ifrågasätta så går det att snyggt leda över samtalet på annat, skulle de envisas är det de som gör bort sig genom att vara oförskämda  och det går att vänligt säga att man ite är intresserad av att diskutera detta.

#27 Japp, håller med dig helt, tiptoe, för oss som behöver gå ned i vikt måste detta få vara en viktminskningsmetod. Får lchf inte det, får jag testa nåt annat och det vill jag inte! Så bra som jag och min kropp mår på denna mat. Vi får göra som Skaldeman och se hur vi bästa skruvar på kosten för att det ska resultera i viktnedgång.

Bara trevligt att se dig här! All kapning är tillåten!

#28 Ja, såklart. Så enkelt det låter när du skiver det. Det är klart att jag ska säga till om middagen. Det gör jag alltid om jag äter på restaurang, lunch, middag, utomlands… överallt. Klart att jag ska göra det på konferensanläggningen också. Har bara tyckt att det är svårare då man inte beställer maten utan att de bara serverar och att alla får samma. Har också varit med flera gånger om att de ropar ut i den stora matsalen specialkoster; var är vetegarianen?!! Diabetes?! och det ville jag inte vara med om. Men självklart går jag till köket i samband med lunchen och berättar vad jag önskar till middagen och att jag önskar diskretion.

Och säger bordsgrannarna nåt så säger jag bara att jag prövar en period om min kropp mår bättre med mindre mängd kolhydrater. Ingen har med det att göra! Det är ju inte så att det inte syns när polentakakan ligger kvar på tallriken heller.

Hur svårt kan det va?

precis :) Men jag förstår dig också, jag tycker det är jobbigt att vara "besvärlig" och ändra maten, jobbigt med frågor och då gäller det att få glutenfri mat, vilket jag måste ha oavsett "diet". Men det är nog mer i mit thuvud än någon annans, får personalen lite förvarning så är det ju aldrig några problem och de brukar vara tillmötesgående.

Folk som ska lägga sig i vad man äter kan man inte göra så mycket åt, mer än att komma ihåg att det är de som gör bort sig om de inte tar en vink om att man inte vill diskutera ämnet.

Om dom inte kan greja en bra fet sås till middagsköttet, så kan du väl be om att få en klick smör, eller kryddsmör till, istället för potatiskakan.

Jag gjorde så en gång på en finlandsfärja, dvs bad om att få slippa otatisen, och istället få smör till. Det gick alldeles utmärkt, bortsett från en del konstiga blickar från personalen. Men det får man tåla.

#27, 29 - det är väl klart att lchf ska få vara för viktnedgång, om det är det enda man behöver. Vad folk brukar protestera emot är att många tror att det är enbart en bantningsmetod, eller att det räknas som en quick fix, där man snabbt går ner några kg och sedan återvänder till kolhydraterna. Då vill man gärna betona allt annat som kan ge ett bättre mående.

#32

Ska inte lägga mig i för mycket här i glitterfisks egen tråd, men jag har personligen fått höra från individer på Kif att jag fokuserar fel (dvs viktnedgång). Och då startade jag på 110+ kg på 160 cm men utan andra sjukdomar och hälsoproblem. Dock är ju min startvikt helt åt skogen, och mer ohälsosam än många andra kolis-effekter. Inte siffrorna i sig, men kroppens allmänna tillstånd med så mycket övervikt och farligt fett.

Att det inte rekommenderas som quick fix har jag inget att invända mot alls, men jag har som sagt personlig erfarenhet av att få höra att viktnedgång inte ska betonas alls och det var detta jag refererade till här ovan… Kikade inte in på Kif under en period pga detta, men nu har jag letat mig tillbaks och undviker sådana jeppar  Alla har vi våra orsaker och anledningar, och huvudsaken är att man får må bra

# 27,29, 32 och 33  Klart att det inte är en quick-fix med Lchf. Det är ett sätt att angripa sin hälsoproblematik… Sedan har jag svårt att tänka mig att det är en "quick" grej överhuvudtaget att gå ned 30 kilo eller mer. Måste nog vara ett moget ställningstagande, hur man än gör.

Och härmed slår jag fast; att här i Glitterfisks tråd är det tillåtet att använda lchf som en metod att minska sin kroppsvikt. Här delas Skaldemans åsikt om att det är den bästa (kanske enda) metoden för insulinresistenta, gravt överviktiga personer, att på ett hälsosamt sätt minska sin vikt. Så det så!

Lyckligt hemkommen från konferensanläggningen. Det har gått bra! Det mesta gick riktigt lätt också. Luncherna gick bra. Vid den första frukosten kunde man märka på de andras blickar att jag var totalt insnöad på lchf. Jag hade tagit lite äggröra (inga bacon för jag tycker att det är äckligt med de salta hårdstekta sakerna som serveras) 3 skivor ost, 3 skivor salami av god kvailte, en liten bit brie, en liten klick färskost. Men inga grönsaker alls! De hade jag liksom inte sett på buffebordet! Helt insnöad. Nästa morgon fick det bli lite gurka och paprika för syns skull…

Vid två tillfällen var det riktigt svårt. Jag var otroligt nära att göra små avsteg som jag ofta gör (har gjort!) på dylika ställen. Vi fick en dessert efter en middag. En liten bit av nån fruktmousse, sträck hallonsås och sträck manosås. Alla satt vid bordet. Jag var otroligt nära att smaka. Men jag klarade mig. Det var så pyttelite på tallrikarna att alla skrattade…. Var så nära att smaka på moussen. Men jag klarade det! Hurra för Glitterfisk! Detta trots att jag druckit en hyfsat stort glas rött vin…

Här frågade också nån som jag inte ville diskutera dieter med varför jag inte åt den. Då var det bra att jag övat här innan och hade tänkt ut vad jag skule säga. "-Jag prövar en period om min kropp mår bättre på mindre kolhydrater, så just nu äter jag inte socker alls")

Den andra svårigheten var alla bakverk, stället hade egen konditor. Det var desserter hela tiden och vill inte ens tänka på kakbuffeerna till kaffet på fm och em… Sista dagens sista fika var jag så nära att ta en kaka som såg ut som mörk choklad med nötter i, men klarade mig.

Så jag är nöjd.

Så skämde jag bort mig med en liten spabehandling. Kolla; nu sade jag inte belönade mig. Ska sluta med det. Bättre att jag skämmer bort mig! Jag är bra och bjöd mig på en liten spabehandling. Faktiskt en ny, jag tror viktig, skillnad i inställning.

Lite långt, men viktigt för mig att utvärdera detta. Ha det nu gott och kämpa på alla duktiga lchfare!

Ja, nog har du anledning att vara nöjd!

Fasen vad bra jobbat! Jag vet inte om jag hade klarat av alla de där frestelserna! (Det var ju så jag trillade dit sist, all inclusive med värsta dessertbordet.) Starkt! Och den bästa belöningen är ju att du fortfarande slipper sötsug, vilket du skulle ha haft nu om du hade kapitulerat. Tänk vad du skulle ha fått kämpa nu!

Wow, så bra jobbat! Grattis till framstegen du gör!

Glitterfisk: Jag är ny här och ny med lchf (har hållt på i 4 veckor). gick ner 1,5 kg första veckan, men nu har jag gått upp 1 kg igen och har stannat där de senaste 2 veckorna. Så jag började läsa om det här med fakir. Då hittade jag en tråd här som du har skrivit massor i, och det kanske är den du har letat efter?

http://kolhydrater.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=3ab23a93-2043-41e1-9457-b7ff8331a678

# 35, 36,37.

Tack för uppmuntringar och glada tillrop! Det värmer verkligen!

#38 Hej Catarina!

Tack för att du tog dig tid att ge mig länken. Det var inte denna jag letade efter i första hand, utan en annan som hette nåt med Glitterfisk simmar runt i världen eller nåt. Den var mer lik denna, handlade om mitt liv och hur jag jobbade med mig själv och mina betéenden.

Dock lärde jag mig nåt av att få fakirlänken och läsa igen. Detta med fakir hände precis på slutet då jag jobbade aktivt med detta. Strax efter denna tråd blev jag så liberal att jag liksom slutade… Hösten innan hade jag gått ned mina 15 kg, men antagligen tyckte jag inte att jag fick snabba resultat och skulle testa fakir. Antagligen försökte jag mig på en "quick fix" och det gick inte bra… Min arbetssituation ändrades också här och blev betydligt mer stressig…

Det jag lär av detta är att jag inte ska skynda mig, utan äta god och bra mat, njuta av det och låta kroppen ta sin tid. Har just avnjutit en trerätters i min ensamhet;), 2 små ägg från mammas egna minihönor med god röra, entrecote med bea, ostbricka. Och lite vin, hällde ett par matskedar rött i ett likörglas till köttet och lite vitt i ett likadant glas till osten. Så ingen fakir för mig, bara njuta och låta kroppen vara i sin takt. (Fast jag vet inte om jag vill bli påmind om detta när jag klagar för att jag inte går ned i den takt jag vill som jag säkert snart kommer att göra… ja, hur man än vänder sig har man rumpan bak.)

Har inte vägt mig än men idag när jag var ute en kort promenad i solen och det var massa minusgrader igen, hade jag på mig varmaste jackan. Den var ganska trång vid jul och strax därefter, den hade blivit betydligt rymligare av att hänga på sin galge ett par veckor med varmare väder .

# 36 Aniara!

Vad klok du är! Helt rätt, bästa belöningen är att slippa toksuget, att bara kunna fortsätta som vanligt. Faktiskt mycket lättare än att smaka lite och sen kämpa en vecka igen. Detta ska jag tänka på innan jag smakar på nåt. Man gör det mycket jobbigare för sig själv.

Och nu har jag faktiskt klarat mer än 40 dagar utan något avsteg. Utan mål och belöningar. Liksom bara genom att äta lchf-maten och njuta. Eller ska sanningen fram har jag nog bestämt mig för några dagar i taget… Och nu ska det gå bra nästa vecka också, åtminstone t o m tisdag kommer det att gå bra. Sen ska jag göra svåra saker igen, men det tänker jag på sen.

Underbar inställning du har. Och duktig är du.

Svåra situationer

Onsdagens svåra gick bra. Var hembjuden till viktig person som ensam ärad middagsgäst. Visste inte om jag kunde "komma undan". Men det bjöds på lax med romsås, grönsaker och pressad potatis. Lax blev upplagd på tallriken men potatis och varma grönsaker stod på bordet. Jag avböjde potatis. Då fattade värdfolket precis och erbjöd sig att skära ihop en sallad. Sen fattade de att jag då kanske inte ville ha chokladmuffinsar till dessert och jag blev erbjuden mörk choklad till kaffet. Har inte ätit det sedan jag började men tog en ruta. Efter långa goda samtal erbjöds jag en grov surdegsmacka…  Så detta sätt att äta, i mer eller mindre liberal form sprider sig. Ingen tyckte att det var ett dugg konstigt. Skönt!

Men på fredag blir det svårt. Risken är stor att jag hamnar i situationer där det absolut inte är läge att "krångla" med maten. Nu finns risken på detta forum att jag får svar som; "ingen tvingar dig väl, du bestämmer själv vad du stoppar i munnen" eller "ingen blir väl gladare om du äter nåt speciellt" eller "detta är bara en undanflykt för att få göra avsteg". Allt det kan jag hålla med om i många situationer. Men ibland i mitt liv hamnar jag i situationer då det inte finns det utrymmet för mina egna behov. Så är det för mig. Så då tänker jag att jag får lära mig att hantera detta med.

Då tänker jag, vad är det värsta med att behöva äta ex en semla. Det värsta för mig är att jag har så svårt att komma på banan igen efter minsta snabb kolhydrat… Suget sätter igång. Men det är som Anaira skrev ovanför, det blir en vecka med sug. Så nu blir planen att om jag hamnar i situationer på fredag där jag gör prioriteringen att äta illa för att jag inte bedömer att det finns utrymme att "krångla".  Så då får jag ta att det blir en veckas kamp igen. Så redan idag tänker jag handla och göra en matplan för lördag och söndag, med mycket och fet mat. Och bestämma mig för att bara äta det jag bestämt… Då tror jag att jag ska klara att komma tillbaka redan på lördag.

Och naturligtvis, laddar jag med bra mat i handväskan så jag inte behöver äta nåt för att jag är hungrig. Och tror att jag stoppar dit en tom plastpåse med om jag kan fiffla undan nån halv semmelbulle eller nåt…

Jag bakade ett bröd som blev gott förresten, tar med mackor av detta med tjockt med smör och gräddost utöver de kokta äggen. Kalasade förresten just på en sån macka nu till kaffet som frukost.

Alla kanske redan har receptet, det kanske är snott från nån blogg eller bok, vet inte, har fått det av en vännina. Jag tog i alla fall

3 ägg, 1 msk fiberhusk, 2 dl krossade linfrön, 1 tsk bakpulver och 2 dl riven ost och blandade ihop till en deg. Den plattade jag ut till en platta på ett bakplåtspapper och gräddade i 200 grader tills den var klar. När den svalnat lite skar jag den i 8 rutor. Det blev gott, smakade grovt bröd.

Ja, jag får be om hållna tummar igen, för fredagen och för att komma tillbaka med en gång!

Hej,

nu är du ju igång men jag läser just ditt startinlägg och svarar på detta, du kanske inte efterfrågar några målbilder längre men här kommer min iallafall. Jag är sådan att jag måste ha en målbild med ALLT jag företar mig, att ta dagen som den kommer , det får andra göra!

Nåväl, jag skrev ner mina mål förra våren i en liten bok där jag också skriver uppföljningar. Det är att bli i bättre form än jag någonsin har varit hälsomässigt. Under det har jag skrivit delmål och dessa ser ut såhär; 1)Äta ren LCHF;aktig mat (för mig innebär det säkert olika saker än för dig, då jag är multiallergisk också).

2)Konditionsträning 3 ggr /vecka (Och här har jag skrivit in alla motionsformer jag ägnar mig åt, typ motionscykel, riktig cykel, roddmaskin osv)

3)Styrketräning(Samma som ovan, lite olika för att inte tröttna)

4)Sova ordentligt

5)Göra något positivt för mig själv varje dag (Sånt jag gillar, djur o trädgård, klappa på maken osv)

Har faktiskt levt rätt bra efter detta med några avsteg då jag blev sjuk och träningen inställd ett tag men är påt igen. För dagbok varje kväll där jag fyller i mat, träning, hobbyaktiviteter.

Har inte uppnått målet än men är mycket , mycket gladare och piggare. Gjort hälsotest och hade tydligen kondition över medel. Med tanke på att jag är 50+ och i klimakteriet och mått uselt tidigare så är det stora framsteg. Till sommaren har jag som delmål att kunna löpträna och springa nåt lopp och att ha fått tillbaka några magmuskler. Personligen hade jag nog mest struntat i alltihop om jag inte haft mycket tydliga mål att jobba emot.

Som sagt vet ej om du lyckats leva efter carpe diem (är mitt nästa mål, haha) men ville iallafall berätta hur jag gjort.

Tack Ofelia för att du delar med dig! Gott att höra att du mår så mycket bättre!

Jag är också en person som brukar sätta mål och arbeta för att komma dit. Måste liksom veta vart man ska för att veta åt vilket håll man ska gå…

Tycker att du har gjort jättebra målplan. Ett mål att må bättre än någonsin och delmål vad du kan göra för att nå dit samt utvärdera detta varje kväll. Det visar att du verkligen tar ditt hälsoprojekt på allvar!

Nu inspirerade du mig igen till att ta tag i detta med mål, för att det är så jag tror att det fungerar egentligen. Men jag var så frustrerad i början av tråden att jag liksom inte kunde och i den situationen var det bra råd att bara spänna av och börja, inte göra det mer komplicerat. Så jag började…. och som jag skrev ex i #6 så fick ett första steg bli att äta bra lchf medan jag funderade på mål.

Jag funderar fortfarande. Men ett mål börjar ta form i mitt huvud. Det är att göra en ganska genomgripande förändring. Men vet inte säkert om jag vågar. Har misslyckats så många gånger med denna del av livet… Så jag tänker fortfarande. Och medan jag tänker äter jag bra lchf…

Om jag vågar formulera mitt mål tror jag att det är ett viktmål. Men det är inte tidsbestämt, kan ju inte bestämma det över kroppen. Och delmålen är inte viktmål, de får mer bli som dina, mål hur jag ska leva, vad jag ska göra för att nå målet och må bra. Så är ju utvärdering viktigt, och att korregera sin plan så att det funkar. Din särskilda bok verkar som en bra idé.

Trodde nästan att jag skulle formulera mitt kanske-mål i skrift nu. Men vågar inte.  Snart kanske det kommer… Så länge får jag äta bra lchf!

Häpp! Idag, fredag gick det inte att komma undan. Jag hamnade i en situation där jag först var "tvungen" att äta en semla, åt locket, grädden och mandelmassan, bullen var lite torr så den var ok att lämna… Sedan en soppa med morötter i fast också med buljong, skaldjur och massa skaldjursmjukost. Och till detta en ljus källarfranska med ost.

Så nu gäller det att snabbt komma tillbaka! Så att det blir ett avsteg men inte ett misslyckande. Känner suget, hade nästan glömt bort den lusten att äta allt som kommer i min väg. Lustigt att monstergubben kan vakna så fort… Tror att bästa sättet nu är att dränka honom i fett. Så jag äter kokosfett och små stavar av rökt fläsk och dricker te med gädde.

Imorgon blir det äggröra med rökt fläsk på morgonen, sedan lamfärsbiff med vitlökssmör och sedan rökt lax med fet romröra. Detta borde få mig att återgå till ordningen.

Japp, jag tänker klara detta!

Ja, dagens mat låter bra mycket godare än bröd så det klarar du

Imponerande läsning!!!

Vilken kämpe du är!

Jag känner igen just det där att om jag tagit lite så är det svårt att komma tillbaka.

Men du bara fixar från klarhet till klarhet.

ÅÅÅÅ blir så glad och också stärkt av att läsa.

Tack!!

Dränka suget - monstergubben - i fett! Underbart uttryckt!

Gör det.. på'n bara!!

Nu är det allvar. Glitterfisk har ett mål. Det är ett stort mål som kräver en genomgripande förändring. Men det är dax nu. Glitterfisk har funderat i snart två månader. Imorgon fyller jag 42 år. Så det är dax. Ett mål och liksom principer för att nå det, ser det ut som i glitterfiskens huvud.

Mål: Glitterfisk ska tappa 30 kilo. Nu var det sagt!

Principer:

- Det ska ske med lchf-inspirerad kost, tänker inte bli smal, svältande och sjuk, utan frisk och stark med en nöjd kropp.

- Det får ta tid. Inspirerad av Fjaellmor som gjorde detta på 3 år. Skulle vara trevligt om jag når målet till min 45års-dag… När målet är nått ska jag fortsätta ett år till med att aktivt jobba på att hålla vikten.

- Jag ska inte banta - utan se detta som ett sätt att leva, och leva gött som tidigare i tråden. Jag ska arbeta med mina betéenden.

- Avsätta tid för att sova och koppla av. Försöka stressa mindre. Och göra roliga saker mellan varven!

- Någon form av motion måste ingå, inte främst för viktminskningen utan för att jag mår så bra då.

- Varje månad kommer jag att utvärdera. Dels med vågen och dels månadens plan. Varje månad kommer jag att skriva ned vad som ska göras/tänkas på kommande månad utifrån ovanstående principer. Eller annat viktigt om jag fattar nåt nytt…

Så nu var det sagt!  Hjälp!

Jag hade inte kunnat uttrycka det bättre själv! Även om jag väl är mer intresserad av kroppens form och klädstorlek än av siffran på vågen. Men det där med att sova ordentligt, och ha roligt - det tror jag att jag kopierar. Och motionen.

Underbart att höra att du bestämt dig! Det finns en sådan kraft i att säga det istället för att tänka det.

Ser fram emot att följa din resa.

och du  -  Grattis på födelsedagen!! 

# 47 Tack mezza, visst är detta ett bra forum där vi kan inspirera varandra, alla KIFare!

# 48 Ja, nu är han nästan redan dränkt, kan bara se hur han viftar lite med ena armen över fett-ytan!

# 49  och 51 Vojne, hur ska det gå??? Glitterfisk var modig! Nu gäller det bara att göra allvar av föresatserna! Ja, det ska väl gå, en liten bit i taget…

# 50 ja, jag ska bara gå ned 30 kg först, sedan ska jag ägna mig åt sådna kosmetiska saker som att lura på kroppsform och klädstorlek. Tror nog eg att det finns mer att ta av…

# 52 Nu är ju den stora dagen imorgon, men jag tackar så mycket för gratulationen i förväg!

Ha det gôtt, och kör hårt!

Oj jag glömde ju…

Grattis på den stora dagen!

Glitterfisk är FRUKTANSVÄRT FRUSTRERAD!

Glitterfisk har kämpat och skött sig och varit bra med maten sedan 1 jan. Vägde mig 28 jan första gången, men känner att jag minskat då.

Vägde mig igen igår. Hade gått ned 0,5 kg på en månad!!!

Det har inte hänt mig tidigare när jag hållit på med lchf. Hösten för drygt två år sedan gick jag ned bra, och jag körde en sväng på eftersommaren/hösten nu i höstas också och plockade ett kg i veckan.

Har kroppen vant sig vid detta också nu och att detta heller inte funkar? Har jag ätit fel? Har ätit ganska mycket som Skaldeman nu, för att jag just läst om hans böcker, mindre mat, mera fett. Kanske ändra tillbaka???

Galen, frustrerad och skulle helst vilja äta en kladdkaka och 14 semlor!

Vad ska jag göra??? Hjälp!!!!

Hej Glitterfisk!
Jag är ny på det här, och har bara hållit på sedan mitten av januari. Har varit jätteduktig och inte gjort ett endaste avstick. Jag ligger på mellan 3-6% kolhydrater/dag. Men! Trots snart sex veckor har jag "bara" gått ner 3 kg, och det gjorde jag de första två veckorna. Sedan dess händer nästan ingenting, och inte på måttbandet heller. Nu har jag färre kilon än du att gå ner, men ändå. Detsamma händer min mamma, som ligger närmre de kilon som du beskriver att du vill besegra. Hon har gått ner 7 kg sedan i somras, och har över 20 kvar. Jag undrar om det inte är att man äter för lite fett, trots att man verkligen försöker att få i sig allt. Framför allt har jag svårt att få i mig rätt mängd protein. Jag märkte i alla fall ett miniskutt på vågen när jag ökade fettmängden. Men tilläggas ska att jag känner mig ganska lätt och skön i kroppen, även om jag inte får så många yttre bevis för det.

Jag tror att man nog måste hålla ut, ha tålamod (för de alla de här kilona kom ju inte på den korta tiden som det ju faktiskt tar att gå ner dem), och experimentera lite vecka för vecka tills man hittar ett koncept som funkar för en. men vill man ta i lite mer, har jag förstått att man kan slänga in en periodisk fasta? kanske en halvdag i veckan kunde ge dig lite mer synlig motivation?

Sedan vill jag gärna kommentera val av målbild. Är man en målinriktad och prestationsinriktad människa (som jag), så räcker det inte att flyta på och "må bra". Däremot tror jag att det här är ett ypperligt tillfälle att bearbeta just prestationskraven. Prestationer är färskvara, och blir lätt gamla. Då måste man prestera igen för att få ett "existensberättigande" och så snurrar det på - och stressen, otillfredsställelsen ökar. Det är ju något som får oss att må sämre. I alla fall jag tar det här tillfället i akt med att mentalt träna mig på att vara nöjd lite längre än vad jag brukar vara. Det är svårt! Men jag tänker att det här kan leda till något som färgar av sig utanför min kosthållning, dvs till hela min attityd. Ja, jag är sådan så att jag behöver "projekt" att hålla mig till, och då måste jag definiera dem ganska väl. Kanske skulle det funka för dig? Att jobba på att se att din insats är bra? Men inte för den skull "nöja" dig och säga att det är bra nog och vila i det. Men man förlänga perioden av tillfredsställelse innan man går vidare till nästa mål, tänker jag. Att lära sig att vila i sig själv, en aning.

Nå, bara många tankar!

# 56 Elsapippi: Vad roligt att du hittat hit. Tack för tankar och funderingar.

Tror dock inte att jag i ett första läge ska pröva periodiska fasta, det är lite det jag gjort nu när vikten stannat av. Ofta har jag till frukost druckit kaffe med kokosfett och ofta hoppat över lunchen för att jag inte varit särskilt hungrig och ätit middag på kvällen. Jag har också varit generös med fettet men minskat på matmängderna. Trodde att det skulle vara bra för fettförbränningen.

Jag har aldrig tidigare stått still när jag ätit denna kost, mer än någon enstaka vecka!

Fattar inte vad jag ska göra! Är fortfarande lika frustrerad och behöver hjälp!

Vad ska jag göra? Vad ska jag pröva? Måste som sagt tappa vikt….

Tråkigt när det inte går som du vill men försök att ta det lugnt, stress gör ingenting bättre. Jag skulle nog prova mer mat till att börja med, kanske hålla igen lite på fettet.

Ja, det får bli så. Mer mat, mindre fett. Och försöka att inte stressa. Men jag fattar inte hur man slutar med det…

Jag blir GALEN!

stress är svårt att bli av med och har man varit stressad länge tar det tid innan det släpper. Min kropp vägrade släppa något tidigare, jag hade möjligheten att ändra på livet så jag kom bort från det, men det har tagit ett år att komma till "släppa på reservlagren" för min del. En annan sak jag lärt mig om mig själv är att om jag ökar på proteinet så jag ligger en bit över basbehovet så går jag ned lättare i vikt och det verkar vara fler som det fungerar för (finns en annan tråd om det, vet inte om du sett?)

Förstår din frustration, hoppas du hittar något sätt att bryta "dödläget" :)

Har surat ett tag över den uteblivna viktminskningen. Först gick det bra med maten ändå. Sen blev jag nästan deppig på riktigt. Deppade för många av livets områden…. Kunde liksom inte komma ihåg vad som brukar motivera mig till något överhuvudtaget…. Sen började jag må lite bättre. Sen lyckades jag balla ur med maten, åt en halv kebabrulle och en bit blåbärspaj. Det var ju knasigt gjort! Det hjälper ju inte mot något.

Så nu har jag läst mina mål, och så är det ju, de gäller ju, det har jag ju bestämt! Så i resten av mars gäller nu:

- Fortsätt att komma ihåg målet.

-Ta det lugnt. Sova, vila, vara snäll mot mig. Försöka minska stressen på jobbet.

-Äta lchf-mat på ett naturligt sätt, bara äta bra mat när jag är hungrig. Kött, fett och övangjordsgrönsaker. Utan att hålla på och anstränga mig så himla mycket. Mer få det naturligt. (Blev lite mycket av äta fett, ta bort annat och periodisk fasta ett tag…) Detta är ju mitt sätt att äta och det får ta tid.

- Lite långsam motion som jag gillar. Promenader i dagsjus, eller motionscykel varannan dag. Försöka se om jag kan komma igång med vattengympa som jag brukar gilla, men slutat med av tidsbrist. Mest för att jag mår bra då och minskar stressen.

Viktigast att må bra och bli glad igen! Har märkt att soliga promenader med god väninna är riktiga stämningshöjare!

Känner mig redan lite gladare.

Har sovit gott, det har varit en bra dag på jobbet, har promenerat en kortis på lunchen för att få lite ljus. Pratat med trevlig vän i telefonen. Har ätit bra lchf utan att bry mig så mycket.

Försöker sluta stressa för att jag är säker på att det är det som stoppar mig. Men lite svårt att veta hur man gör…

Ser fram emot våren!

Ja, en promenad i solen kan göra underverk för välmåendet. Tror nog att du redan är mindre stressad

Jag är fortfarande ganska deppig…

Det brukar jag inte vara. Tycker liksom inte att det är så roligt. Har inte lust. Förstår inte riktigt vad det är. Ingen lust, ingen kraft.

Jag hoppas att det beror på den långa vintern och på att det har varit mycket och vimsigt på jobbet och att jag snart ska få lust och kraft igen.

Maten har gått ganska bra, men inte perfekt, orkar liksom inte.

Några tips?

Tyvärr, inga tips. Jag släpar själv på en sorg som håller mitt humör nere. Jag har skiljts från min närmaste vän. I 40 år levde vi tätt tillsammans och nu får jag klara mig utan det stödet.
Ja, jag har slutat röka. Det funkar faktiskt ganska bra och det tror jag beror på min kost. Men visst känns det som om det är något som fattas mig. Jag vet ju att jag mår bättre utan cigaretterna men det är ändå jobbigt och det är just som sorg. Kanske är det nåt liknande som du går igenom?
Oavsett vad det beror på hoppas jag du snart mår bättre igen.

Promenader och samtal till goda vänner är bra!

Ägg och smör, kokosfett i te, brieost är saker som hjälper mig….

Avslappning är också fint jag har en sån där skiva där någon med en lugn röst säger till mig att knyta min hand….Jag vet det låter fånigt men det funkar för mig!

För mig är det tråkiga att varje liten halkning läs förmycket kolhydrater gör attt jag direkt får starta på nytt med huvudvärk och hela inkörningsbiten jag tror också att jag blir lite deppig av det..

Simma vidare Glitterfisk snart är våren här!

Jag tror du glittrar fint i solen!

Ja, nobban, det är mycket som kan påverka humöret. Att inte kunna göra det man brukar, att inte kunna "trösta" sig på vanligt sätt. Men Grattis till ditt beslut och förhoppningsvis hittar man något annat sätt sedan.

Kanske är det något sådant för mig med, vet inte. Det är rörigt på jobbet och har varit det länge. Kanske är det det. Behöver nog få veta hur det ska bli så att jag vet vad jag har att förhålla mig till. Har jobbat själv länge och skulle nog behöva en kollega. Brukar ha stor kraft men känner mig liksom dränerad.

Tack Mezza! Ja, det gäller att njuta av våren och glittra! Och äta bra mat, med vissa inslag av brieost.

Vill bli stark igen! Får ta hjälp av bra och näringsriktig kost. Idag blev det kokt ägg till frukost, kycklingsallad med majjo till lunch och omelett med köttfärs i till middag. Avrundar nu med en kopp kaffe med en skvätt grädde i och försöker njuta av livet. Går sådär…

Skriker du alldeles väldigt mycket om jag lägger med dina "glitterfiskar" i nästa version av kokboken? och hänvisar till Glitterfisk på KiF.

Det är ju lite så att vi som redan är inne i svängen läser på nätet, men en rejäl kokbok är effektivt på utomstående.

Och - jag lovar - man tjänar inga direkta pengar på att skriva böcker om man inte är typ Stieg Larsson, Astrid Lindgren, Jan Guillou (fyll i själva…)

Kära nån, jag bjuder alltid på alla eventuellt goda idéer jag har. Bara roligt om det kan komma andra till del. Så det går väldigt bra att lägga i "glitterfiskar" i kokboken. 

Och om du händelsevis skulle tjäna några pengar så är det dig väl unnt och jag den första att gratulera!

Hej! Nu har det gått ett år igen. Och här är jag… Nystart! Omstart…. Men med ny inställning! Allt är ungefär som vanligt med det mesta. Livet, jobbet, vikten… Men inställningen är lite ny. Jag hör ju själv hur stressad jag låter i tråden. Tror att min stress är mitt största problem. Jag håller på och lurar ut hur jag ska kunna få den att minska. Jag äter oftast bra, men tappar inte vikt. Tror att stress gör det. Jag ska inte stressa för detta med vikten med, inga mål, belöningar eller annat, framförallt ingen prestation kopplat till detta. Tror också att det i mitt fall är mer än maten som ställer till det. Tror att jag måste fundera kring hela mitt beteende kring mat. Har så sakta börjat läsa i boken "helhetsmetoden" av Maria Helander och Caroline Schyck. Naturligtvis lade jag på mig några kilon under sommar och höst. Men började med lchf igen på riktigt på nyårsdagen och tappade 10 kilo innan mars var slut. I april har jag hittills bara tappat 6 hg. Men det är ingen brådska. Jag mår bra och det får ta den tid det tar. Livet är så mycket mer än mat och vikt. Så lugn, vila och funderingar kring beteende. Hålla mig på banan. Och njuta av livet!

Har du provat KBT?

Det låter bra med din inställning. Heja på!

Det låter bra! Back to basic!

Mat är ju något som ska finnas med som en naturlig del, men det är så mycket kopplat till maten. Vi tröstar och med den, vi gläds med den, vi sörjer med den och  umgås med den.

Tv:n matar oss med matlagningsprogram, vi tävlar, vi bantar, vi bjuder okända människor på mat och vi matas med receptböcker. Restauranger och snabbmatsställen poppar upp som svampar ur marken. Råden duggar tätt från alla håll och kanter.

Mitt där står vi och försöker äta rätt. Det är inte konstigt att vi blir stressade.

Ja, du låter 'ny'. Hoppas du får må superbra. 

Och bra-igt med kilona du tappat.

Tack för svar och glada tillrop! Ja, visst är det inte klokt hur stor del av livet vi låter maten ta. Tror på att släppa det liksom mycket annan stress. Och som sagt, jag tror att stress stoppar viktnedgång, allt blir en ond cirkel. För mig är det inte bara maten som stressar utan massa andra delar också. Håller på att jobbar med dem, många delar gillar jag med. Men måste tillåta mig pauser, korta och ibland långa. Så det viktigaste just nu för mig är att inte stressa, utan ta det lugnt och njuta. Titta på våren och lyssna på fåglarna… # 71 Kbt har jag kommit i kontakt med i mitt jobb och har även viss utbildning i. Men jag brukar inte se min relation till mat på det sättet. Nu börjar jag fundera på att det kanske är delar i mitt beteende jag behöver fundera kring. Om mat och ätande har fler funktioner än mättnad för mig. Har inga direkta ätstörningar, men kanske använder jag ibland mat som stressdämpare. Jobbar på att hitta smartare sätt att hantera stress. Njut av söndagen!

Konferensresa med jobbet igen. Tänker inte lägga upp matplaner. Tänker njuta av vackra vyer, trevligt sällskap, nya tankar, nån skön eftermiddagspromenad och god lchf-mat som jag väljer från buffer, eller äta det jag kan som serveras och av att inte behöva sköta disken. Härligt! Kanske försöka göra lite nytta med…:)

Hemma igen och jag har haft det så bra. Har njutit av intressanta diskussioner, fin utsikt, härliga eftermiddagspromenader och all god mat jag kunnat äta. Känner att för mig är det mycket en fråga om inställning. Just det, det har jag ju skrivit om tidigare i tråden…. Jag känner att jag mår så mycket bättre av att fokusera på allt gott och härligt jag kan ta del av istället för att fokusera på det som inte är bra för mig och hur jag ska undvika det. Jag njuter av gravad lax och brieost istället för att lägga kraft på hur jag ska göra för att (klara att) undvika kakor och godisbord. Känns så befriande! Vad njuter ni andra av i vardagen? Tips mottages tacksamt…:)

Ikväll njuter jag av en go körv, till te med grädde.

Lax och brie låter ljuvligt. Njut på du!!

Brutalt hungrig idag! Helt matt före lunch…. Och nu innan middag med…. Känns som att jag skulle kunna äta en oxe… Vad göra, äta rejält med lchf-mat eller köra på det som det talas om nu för tiden på lchfsiter och böcker, kalorier in och ut samt att det inte är farligt att vara hungrig en stund och att äta en handfasta kött och en dl fet sås?

Men alltså.. Om du blir så hungrig så du blir matt, då är det ju verkligen läge att äta. 

Ge fanken i kalorierna ett tag och ät efter din hunger/mättnad-nöjdhet. 

Ja, brukar vara mätt och nöjd på det jag äter. Men vet inte vad det var idag.

Men jag åt en ölkorv och 6 ostskivor medan jag lagade lax, kräftstjärtsmajjo och kokade ett ägg till det.

Nu är jag nöjd och nötkreaturen i grannskapet går säkra igen.

Haha! Bravo tjejen! 

Aptiten varierar. Om jag går hungrig för länge äter jag för mycket nästa gång - det finns liksom ingen botten. Man får lära sig hur man själv funkar, hur lång tid man klarar.

Åt ju mycket igår, men inte så hungrig idag, mest nöjd. Kaffe med lite grädde och en klick kokosfett till frukost, 3 skivor fläskfilé med champinjoner i gräddsås och några sockerbetor till lunch och sedan inte hungrig förrän sent på kvällen, då jag åt en kycklinglårfile, i en sås med lite bacon, purjo och grädde. Antagligen ville kroppen ha mer mat igår på nåt sätt. Får nog äta när jag är hungrig och sluta när jag är mätt. Det gäller bara att kunna skilja på törst, hunger och sug, så att man inte tror att det är ok att okynnesäta på olika sätt under förevändning att jag är hungrig.

Ja, Effie, du har helt rätt, man måste lär känna sig själv, hur man själv fungerar. Håller på att försöka fatta hur en glitterfisk funkar och det är inte det lättaste… Nu tänker jag vikt igen. Skäll inte på mig för det, jag har anledning… Typ ett rejält gäng för många kilon att hantera. Årets första tre månader tappade jag 10 kg, det är bra. I april har jag tappat 1 kg till, det är också bra. Men jag är inte helt nöjd med det tempot. Jag har ätit lchf utan avsteg och mått bra, ätit när jag varit hungrig och slutat när jag varit mätt. Ätit mejeri, grädde och cf i rimliga mängder, varit restektiv med nötter, bär, choklad, vin osv, men ätit lite av det vid enstaka tillfällen. Kroppen känns trygg och jag har inte en massa sug att stå emot. Känner mig ganska nöjd helt enkelt. Mår bra. På ett sätt vill jag inte börja ändra på maten, rädd att det ska bli ändå svårare att gå ned efteråt, skulle helst vilja kunna göra denna resan på min ibland lite liberala lchf. Men ska på semester i juli och skulle väldigt gärna gå ned 5 kg innan dess. Alltså 5 kg på två månader. Frågan är vad jag ska göra för förändringar? Bara dra ned på mejeriprodukter? Göra något radikalt som ufo eller fettfasta? Ps. Skrattar lite när jag läser mina inlägg, min iPad gör nog om orden ibland. Jag äter inte en handfasta kött utan naturligtvis en handflata. Och kommer jag ihåg rätt var det inte några sockerbetor jag åt, utan några sockerärtor… Jaja, teknikens under.

Jag funderade faktiskt över sockerbetorna.. 

Inte skäller vi på dig för att du tänker på vikt. Känner stor förståelse. Men det är inte lätt att veta hur man ska göra för att få effekt.

Skulle du kunna dra ner mängden mejerier och köra utan 'extra gott' i ett par veckor - och kolla hur det känns?? Om det ger effekt?

Om det verkar funka så kan du fortsätta.

För mig verkar periodisk fasta funka…gjorde ungefär som du och drack lite vin ibland etc, och gick förvisso ner men väldigt långsamt. Nu kör jag periodisk fasta några dagar i veckan samtidigt som jag är med i en stegtävling så jag har ökat på motionen ganska rejält, och nu har jag gått ner flera kilo på några veckor. Eller så var det bara dags att gå ner, men jag ändrar inte på ett vinnande koncept :-)

Oavsett hur du gör, hoppas att det funkar för dig!

Aptiten varierar ibland från dag till dag, så är det för mig också. Vissa dagar behöver man mer mat, ät då så du blir mätt och nöjd - annars kan du få sug efter sötsaker!

Innan du provar nåt extremt så tycker jag man kan testa att dra ner på mejerierna, de ställer till problem för många.

# 86 kaisakavat, ja, du har säkert rätt. Det som gjort att jag gått ned i år tror jag beror på främst två saker. Jag har inte hållit på att gjort avsteg från kosten. Och jag har verkligen dragit ned på "extra gott". Tidigare åt jag ibland lchf saker bara för att det var gott och jag var lite sugen. En bit brieost när jag råkade passera kylskåpet….. Nu finns inte så mycket kvar av det, men kanske att jag blivit mer liberal med detta allteftersom månaderna gått. Det kan vara en anledning till sämre viktnedgång i april. # 87 Grattis till viktnedgången! Jag vill också! Hur har du gjort med periodisk fasta? Hoppat över vissa måltider, eller hoppat över en hel dag? Går det bra, jag menar att du håller energinivån och inte förgås av hunger? Vad dricker du när du fastar? # 88 Jennix, ja, hungern varierar, och det värsta är att jag har känt mig hungrig senaste veckan. Har flera gånger fått äta något mellanmål, eller något litet på kvällen innan jag ska sova. Fattar inte vad det är….. Men du har naturligtvis rätt. Bättre att äta så man blir mätt på riktig mat, annars kan man lätt drabbas av svårhanterligt sug! Nu tänker jag att jag tar det här stegvis. Från och med imorgon då det är vardag igen och nästa vecka tänker jag akta mig för "extra gott" och jag tänker dra ned på mejeri. Fixa äggmjölk att ha i kaffet istället för grädde. Inte äta gräddsås hela tiden utan köra på kött och beasås/kryddsmör, ägg och majjo och så i högre grad. Så får jag se om det ger resultat. Gör det inte det får jag fundera vidare på nästa steg. Nu dags för en härlig promenad i vårvädret!

#89 Jag tror att du upplever det som många gör - att man tyvärr inte alltid kan äta så liberalt som man vill, om man vill gå ner mer i vikt.Bäst att spara vissa saker tills man har nått sitt mål eller nästan.

Som livsstil funkar det nog att äta liberalt, och då kan man ju ha koll på sig lite mer så man inte går upp igen.

Jag har kört periodisk fasta genom att skippa frukosten, och det har funkat utan vare sig hunger, yrsel eller grinighet. Inte varje dag, utan någon dag här och någon dag där. En dag gjorde jag t o m som proffsen och körde tung styrketräning och dessutom 30 minuters crosstrainer efter 16 timmars fasta, och det gick jättebra! Innan har jag aldrig klarat tyngre aktiviteter än promenader innan frukost, så jag antar att jag aldrig har testt när jag har varit på fettdrift. Nu var jag nästan hög på ketiner och endorfiner

Jag är samtidigt ganska strikt, men det går liksom hand i hand för mig. När jag tränar mer eller som nu dessutom kör fasta så blir jag inte sugen på det där andra utan kan lätt avstå grädde i kaffet t ex. Jag har nog druckit lite mindre kaffe pga det, men det gör verkligen inget. I övrigt har jag ätit som vanligt, men jag äter nog inte lika mycket per dag så det blir ju en slags kalorireduktion också. Inte planerat, men det hinns inte med, jag blir inte hungrigare för att jag har skippat ett mål utan sen äter jag ändå ungefär som vanligt. Dvs jag har gott om reservfett att ta av ;-)

Lycka till!

Jag vill att den vanliga lite varma, nöjda, ohungriga känslan jag brukar ha när jag äter lchf ska infinna sig. Då man kan greja med olika saker i många timmar utan att tänka på mat. När det liksom blir periodisk fasta av sig självt för att man inte är hungrig och tänker på mat. Att tänka att man ska äta när man blir hungrig, och inte bli hungrig…

Nu är jag hungrig och det känns inte som att fettcellerna släpper till. Jag försöker tala förstånd med kroppen, men den verkar inte lyssna så noga.

Gör ett övertalningsförsök genom att akta mig som ögat för "extra gott" och äta mindre mejeri. Det blir kaffe med äggmjölk (kokosfett i äggmjölken), ägg och majonnäs, kött med beasås eller kryddsmör mm. Har hållit på med detta i tre dagar och ska ge det en vecka till. Håller tummarna för att det ska lyckas!

Annars få jag väl hitta något verktyg att registrera maten och försöka höja fett% eller vad skulle nästa steg kunna vara?

Tänker ju utvärdera efter en vecka till. Men ofta väger jag mig på lördagar och hoppade trots allt upp på vågen. Den verkar röra sig lite åt rätt håll.

Håller tummarna för att hungern avtar och värmen infinner sig med!

Håller tummarna! Glöm inte att äta ordentligt, för mig höjer det tempen!! 

Hoppas det funkar! Man skulle behöva en manual för att förstå sig på sin kropp. Precis när jag tyckte att jag hade hittat nåt som funkar så fick jag nackspärr och mens och kan inte motrionera som planerat och är svullen och tung pga mens. Hänger dock i och hoppas på fortsatt nergång och välmående när det andra tramset gett med sig, men man vet ju aldrig. Den där känslan som du skriver om är härlig, hoppas den infinner sig!

Jag håller också tummarna och ser fram emot din utvärdering!

Ja, vad säger man?… Det har gått lite bra och lite dåligt. I stort sett har det gått bra med maten, i vardagslag har jag gjort som jag tänkt, klart minskat mejeri, äggmjölk i kaffet, aioli, kryddsmör eller beasås till maten. Två gånger har det ändå blivit lite "extra gott". En kväll i veckan var jag bjuden på bättre middag, då drack jag två glas exklusivt rött vin. Jag både ville ha det och ville inte vara hur knepig som helst! Men jag hoppade naturligtvis potatis, tårta osv. Men det blev ett glas vin till maten och nästan ett till till osten… I fredags hamnade jag på en fin lunch, med massa kalla entrerätter innan maten. Jag åt bara bra saker, men i sin helhet blev lunchen betydligt större än jag behövt. Var inte så hungrig på kvällen så middagen blev två kokta ägg med en klick majonnäs. Två dagar i veckan har jag varit på endagskonferenser och ätit lunchen som bjöds, lchfanpassat förstås. Att hoppa över fika och njuta av kaffet på fm och em känns helt naturligt. Ja, ibland i mitt jobb och mitt liv måste jag/väljer jag att uppföra mig som folk… Jag känner mig inte lika hungrig som förra veckan. En nöjdare känsla. Men inte varm, snarare kall. Hoppas att det inte beror på att det blir för lite mat. Känner mig helt konfys nuförtiden i denna kost. Vilket är det som gäller min kropp? Kcal in och ut? Eller inte äta för lite och hamna i läget spara? Japp #95, en manual önskas! Om man får tro på vågen har jag tappat ett kilo nu i maj, vill så gärna tappa minst ett till innan månaden är slut. Tror att jag fortsätter likadant ett par veckor till och ser om det släpper lite.

#96 Låter bra! De där "avstegen" är ju inget att orda om. Keep up the good work!

Funderar kring vad som är mat och vad som är "undantag". Menar inte avsteg med socker, mjöl, rikligt med snabba kolhydrater och sådant trams! Menar sånt som man allt oftare kan läsa om att man kan äta, men inte varje dag, utan just som "undantag"' lite mörk choklad, nötter, lite grädde och bär, något glas vin, något lchf-bak osv. Kanske kan man inte äta sånt om man önskar tappa vikt? I Anna Hallens blogg läste jag häromdagen att varje sådant undantag skjuter upp målgången med ca en vecka. Kan det vara så? Gör jag ett undantag i veckan, går jag aldrig i mål…. Jag gjorde nog fem i förra veckan trots att jag försökte strikta till mig. (två glas vin, en för stor lunch, två uteluncher med säkert lite mjöl i såsen eller så…) Och så funderar jag på att försöka baka en rabarberkaka till helgen. Vågar man dessa undantag eller är det bara kött, fisk, fågel, ägg och fett som får plats för viktminskning? Får nog sluta kalla detta " njutmetoden" och mer tänka " äggdeff". Vill inte! Vill att det ska gå att njuta, tappa vikt och leva på ett sätt som är hållbart i längden…

#98 Jag vet att vissa tycker jag är strikt, men faktum är att de som har svårt för att gå ner ofta äter: mejerier, nötter, mat med tillsatser som kan innehålla socker/vetemjöl/stärkelse osv.

Det är färre som har problem med rena grönsaker än med just choklad.

Om du testar att äta kött, fisk som är rent och äta grönsaker som är rena - så kanske du märker att du kan äta en hel del fast det är utan socker?

Håller med dig Jennix!

Och ofta har de som har svårt att gå ner i vikt nästan alltid recept på lchf-godis i sina trådar.  

Försöka att glömma ditt tidigare liv med godsaker och fokusera på att äta så rätt du kan.

Bara råvaror och inga avsteg. Till slut kommer en bit paprika bli ett avsteg. Du ska bara veta vad söt och god en röd paprika blir efter ett par månader strikt lchf.

Se inte avstegen som belöningar, det är mer ett straff för din kropp tycker jag. Och det tycker nog din kropp också. Din hjärna också. Inte precis när du äter kanske men efteråt. Då kommer ångesten, eller hur? Försök att tänka på det innan du äter fel, hur du mår efteråt. Både fysiskt och psykiskt.

Lycka till!

# 99 och #100 Ja, kanske är det så att man måste vara ganska strikt för att gå ned i vikt på denna kost. Kött, fisk , fågel, ägg, fett och ev lite grönsaker. Lite rädd bara att bli ännu mer kolhydratkänslig och snart inte tåla något mer än det. Kan man bli det? Så är jag rädd att hamna i fällan att äta för lite och sänka förbränningen. Hur lätt händer det? Lite tråkigt också, men framför allt svårt att kombinera en sådan kost med ett normalt liv. I början av veckan här har jag inte hamnat i situationer där jag förväntats uppföra mig normalt i matsammanhang. Jag har ätit ägg och majjo till lunch på jobbet, två av morgnarna var jag inte hungrig och drack bara kaffe. Tränat kondition innan middagen två av dagarna. Känner mig lite mindre hungrig och lite lättare i kroppen. Vågen snackar jag med en annan dag…

Jag tror att ni får en trevlig pratstund, du och vågen!  Det låter så på din känsla. Wohoo!

Ja, man kan alltid hoppas! Okey, tänker väl inte ens tanken på rabarberkaka, då! Tänker mer på periodisk fasta och på om det kan passa min kropp och funka i mitt liv, prövar så smått. Vill så gärna tappa lite vikt nu, gärna de där fem kilona innan juni är slut. Ja, då får det väl bli fokus på det! Fast njuter gör jag ändå, av ledig dag, kaffe, solsken, trädgårdsarbete i mitt fritidshus och min goa familj!

Jag testar att göra LCHF-rabarberpaj idag, med kokos, smör och mandelmjöl ovanpå lite rabarber, jordgubbar, kardemumma och sukrin. Återstår att se om det blir ätligt. Inte så strikt, men så länge det funkar med lite gott på helgerna så känns det lite lättare att köra hårt i veckorna. Och eftersom jag tänker äta så här hela livet måste det finnas utrymme för efterrätt då och då. Vet att inte alla håller med, men så tycker jag, och så tänker jag fortsätta tycka.

Om rabarberna överlever flytten jag precis utsatte dem för ska jag prova att göra muffins nån dag. Återkommer om det blir bra! :-)

# 104 ja, vill gärna ha rapport om rabarbermuffins. Och om pajen, blev den ok? Jag har så fina rabarber i min lilla trädgård hemma. Skulle vilja använda dem till något. Fast just nu är jag mer taggad på mina 5 kilo innan juni slut. Testade så smått periodisk fasta igår. Åt middag vid 19 kvällen före, sedan kaffe och mineralvatten under dagen. Vid 16-tiden var jag ute på en pw, hade jätteskön energi i promenaden. Var stark, gick långt och fort och njöt av varje steg. Vid 19 tiden blev det god middag med familjen, fet och fin! Kändes bra. Ja, ska inte börja lägga upp planer med krav, utan njuta vidare. Börjar med att njuta av en morgonrunda, sedan god omelett, sedan besök hos vänner och sedan hem och förbereda viktiga saker i veckans arbete. Ska njuta av det med, gillar ju mitt jobb, vet att jag klarar det och ska inte stressa igång mig. Skön söndag!

#104skrivet av HejdåTjockma

Något speciellt man ska tänka på när man flyttar rabarber? Jag har haft så fina men helt plötsligt så vill de inte alls så kanske det är dags för en flytt?

#106, jag är säker på det finns en massa saker att tänka på, men jag gjorde som jag brukar och testar. Det går bra förvånansvärt ofta :-) Grävde upp klumpen med så mycket jord runt som jag kunde, och ner på ett annat ställe. Planterade i naturgödsel för det vet jag att rabarber gillar.

Pajen blev för övrigt ätbar men inte mer. Borde gjort som jag tänkte från början och haft pannacotta med ite rabarbergojs på istället.

#107skrivet av HejdåTjockma

… OK då … ungefär som jag gör då Kommer det upp igen så var det riktigt …

Nej, nu har det varit en sådär stressig vecka på jobbet igen! Jag kan inte tappa vikt när jag stressar, det är ju det jag går upp av. Och för mig är det så himla mycket svårare att komma till rätta med det än med kost och motionsvanor. Försöker varva ned nu, men den stackars hjärnan går på högvarv… Maten har gått bra men inte hunnit så mycket motion precis. Imorgon får det bli en rejäl Powerwalk. Och tid att njuta av sommarvädret! Jag flyttade mina rabarber till ett ställe där jag just tagit bort en kompost. De växer så det knakar. Tror att de gillar näringsrik jord.

Kunnat sova och vila i helgen. Det är bra. Varit ute i solen. Tagit rejäla morgonpromenader båda dagarna. Då har jag gått ca 6 km på ca 70 min. Det är mycket för att vara mig, jag är som sagt inte i bästa shapen…. Men känner att det går åt rätt håll både med konditionen och kraften. Go känsla! Vågen har jag fortfarande inte använt, det tyder nog på att jag inte gått ned… När det känns som att jag har det hoppar jag så snabbt och lätt upp på den. Men nästa lördag ska jag, då blir det officiell vägdag för att se om maj gett nåt resultat. I övrigt gäller det att komma ihåg i veckan att jag kör lite hårdare, ni vet, mindre mejeri och inte så mycket "extra gott". Och försöka ta det lite lugnt och inte stressa men det är en fruktansvärt körig period på jobbet nu. Så det, att inte stressa, utan njuta, är den största utmaningen.

Jobbigt med en massa stress, speciellt om mat och vikt blir ännu ett stressmoment. Håller tummarna för att det går bra i veckan så vågen visar en massa minus på lördag! (jag är likadan, väger mig mycket hellre när jag "vet") Lycka till!

Måste säga att jag tycker du är väldigt duktig. Låter härligt med powerwalken! Sen är det ju superbra att du kan vila när du har chansen.

Har sett rabarber odlas på kompost förut minns jag. Funkar alltså tydligen bara bra. Och de stora bladen kanske hjälper till att skugga själva komposten åxå. Bra att de hamnade där. 

#111 ja, stress är inte bra alls. Mat och vikt stressar mig inte så mycket, men mitt arbete är stundtals stressigt. Jag ansvarar för massa mer eller mindre omöjliga saker. Ibland fattar jag inte hur jag ska hinna eller hur jag ska få ihop det…. Men jag gillar det och känner att jag gör nytta och får göra skillnad i folks liv, så jag tänker fortsätta med det. Tränar mig på att strukturera det och koppla av mellan varven. Idag gick jag hem i hyfsad tid och var på en halvmils pw med en god väninna i den sköna majkvällen. Så skönt! #112 Tack, duktig vet jag inte, men lite envis kanske… Ja, Powerwalks, jobb och vila i en go blandning, kanske är det så det ska vara, testar det ett tag…

Kollade upp längden på gårdagens pw. Det var 6 km. Och idag 15 km på cykel. Kära nån, hur ska det här sluta?

Tja.. Bra?! 

Tja, förhoppningsvis bra! Och idag 5 km PW. Men jag får lite av en identitetskris. Känner inte igen mig själv när jag prioriterar motion och gillar det. Känner inte heller igen min kropp när jag tappar vikt. Jag känns inte som vanligt… Jag känner mig helt ambivalent, både vill gå ned i vikt och inte. Tänk om det är därför jag brukar sluta efter ett tag med bra kost? Ja, nu får jag fundera… Funderar också på det här med inte "extra gott". Hamnar på massa middagar och avslutningskalas och sommarfestande nu ett tag framåt. Hur farligt är det med lite rödvin, stannar det upp hela fettförbränningen. Vet inte om jag ska njuta och dricka några glas vin då och då, eller köra strikt och dricka mineralvatten. Gör vinet så stor skillnad att det är värt att avstå? Och om man tagit ett glas har man redan förstört det då så man lika gärna kan ta ett till? Eller gör ett glas bara liten skada? Ja, glad, men lite frustrerad är hon allt, glitterfisken…

Alla är ju olika, men för mig funkar det iaf just nu (dvs jag fortsätter gå ner) med vin, mörk choklad, jordgubbar med grädde nån gång ibland (varje vecka). Inga mängder, men det behövs heller inte, blir nöjd med lite. Speciellt om jag tränar och motionerar flitigt, då är det inte lika viktigt vad jag äter så länge jag äter mig mätt på bra mat. Men om jag äter bröd, pasta, godis så stannar jag upp. Och det enda sättet att veta är väl tyvärr att testa. Hoppas det funkar för dig också!

Du kommer nog ur identidetskrisen på rätt sida! Bara att ha identifierat problemet är ett tecken på det. Jag har alltid sett mig själv som aktiv och inte tråsmal men iaf inte fet. Så för mig kommer krisen innan jag går ner, nu håller jag på att bli mig själv. Och det ska bli så härligt att visa mitt rätta fysiska jag för pojkvännen, som bara har upplevt tjockisjaget.

Heja heja, visst blir man så härligt hög av att röra på sig! :-) Tar du promenaden innan jobbet?

# 117 Ja, jag har ju ätit lchf-aktigt ganska länge och tappar inte i vikt om jag äter liberalt med en del avsteg. Försöker hitta en nivå jag kan ligga på för att leva gott, funka i sociala sammanhang och ändå gå ned. Just nu verkar det som att jag får hålla ganska strikt för att gå ned. Så har du nog rätt i att det där med motionen spelar in. Kanske blir man något mindre kolhydratkänslig när man rör på sig. Ja, bra att jag börjar bli medveten om och fundera kring identitetskrisen. Håller på att fundera rejält kring det, tänker inte sluta pga den, denna gång, utan lägga mer kraft på att hantera den. Borde klara det om jag gör det medvetet. Promenaden blir oftast inte innan jobbet. Jag är en morgonsömnig människa… Och behöver vara på jobbet vid halv åtta om allt ska flyta på bra. Om det inte är nåt särskilt på kvällen kommer jag ofta hem vid 18-19 tiden och då promenerar jag innan middagen. Synd, annars hade morgonpromenaden nog hjälpt mig hantera stress på dagen. När jag är ledig går jag oftast ut innan frukost, som då ofta blir framåt 12. Inte så van att bli hög på motion än, men på god väg. Och härligt är det!

Jag är också morgontrött, men de gånger jag ändå kommer upp för att morgontmotionera så är jag nöjd över det hela dagen sen, så det är nog värt det egentligen. (säger det högt tlll mig själv så jag kanske kommer ihåg det när klockan ringer måndag morgon)

Härligt att läsa om dina framsteg, trevlig helg!

Maj Jag har ätit lchf utan direkta avsteg sedan nyårsdagen, 5 månader. I maj har jag blivit striktare med kosten då jag inte var nöjd med viktminskningen i april. Ätit mycket mindre mejeriprodukter även om de inte uteslutits helt. Äter när jag är hungrig. Ofta blir det två gånger om dagen, liksom vid lunch och middag. En del dagar äter jag mer, ibland är jag hungrigare, ibland är jag på ställen med bufféer ex, där jag väljer lchfmat som lax etc. Väljer att äta lite mer ibland för att kroppen ska fatta att det finns god tillgång på mat i landet…. Annars bara kaffe på morgonen och någon lite pf fram till lunch, ibland längre. Jag har börjat röra på mig så smått. Inte så mycket, börjat långsamt hela våren. Nu kan kroppen njuta av en Powerwalk på 5-6 km och jag börjar känna ett behov av det. Så försöker jag att ta det lugnt och njuta, men ibland blir det stressigt. Försöker jobba med det. Vikten har gått nedåt. Jan-mars -10 kg April - 1 kg Maj - 4 kg Alltså har jag sammanlagt gått ned 15 kg nu. Och 4 av de 5 jag gärna ville tappa innan semestern i juli. Härligt att det har släppt lite. Antagligen behöver jag vara ganska strikt med maten, inte äta för mycket och eller för ofta och röra på mig för att det ska släppa. Samt försöka sova, njuta och vila. Så jag tänker att jag fortsätter på ett liknande sätt i juni. Det blir bra. Två orosmoln seglar dock upp i fjärran. Det ena är alla avslutningar, middagar, tillställningar jag hamnar på och hur det blir med avsteg i samband med dessa. Jag äter inte kolhydrat- tjafs. Men vin… Folk kommer tycka att jag är för tråkig om jag väljer vatten och tycka att jag väl kan koppla av lite…. Så antagligen kommer det att bli ett antal glas vin i juni. Sen är det det där med känslan av att inte känna igen min kropp. Får faktiskt lätt panik när det inte känns som vanligt. Har alltid varit stor och jag är liksom sån. Känns så konstigt när kläderna blir för stora och jag inte känner igen mitt ben när jag kliver ur bilen och jag satsar för hårt när jag ska resa mig ur en soffa. Känner på min kropp och gillar det inte. Detta tror jag har fått mig att avsluta tidigare försök. Får jobba med att försöka intala mig om att det går bra att vara mindre med… Många är ju faktiskt smala och det verkar ju gå bra för dem med! Ja, det här låter lite creapy men jag behöver sätta ord på det för att hantera det. Någon som känner igen detta?

Konstig dubbelpost…

Glömde skriva att jag känner mig väldigt nöjd med resultatet! Glad! 4 kilo i maj och 15 totalt! Det är goda resultat för mig som brukar ha svårt att gå ned. Nu är jag taggad att fortsätta.

Det är väldigt fina resultat. Grattis till dej! 

Läser det du skriver om dina reaktioner på att förändras fysiskt. Det är intressant. Man läser ju varningar här och där, att det kan vara svårt att hänga med i huvet och i känslorna, när man går ner snabbt i vikt.

Jag gick ner snabbt i början med LCHF, ca 10 kg på två månader. Men mina extrakilon var ganska nyförvärvade, så kanske var det därför det kändes liksom odramatiskt.

Tror det är väldigt bra att du uppmärksammar känslan, jätteviktigt. Du skriver.. 'intala' dig att det är ok att vara mindre.. och jag tänker: bara du inte tar i för lite.

Det ÄR verkligen ok att vara mindre, vilket vi alla vet med huvudet.. Sen måste 'känslan' komma till att tycka likadant. Kanske bra att fundera ut olika positiva sätt att betona/bejaka det nya. Gilla dig själv!! Klä dig så du trivs och känner dig fin. Titta lite extra på ditt 'nya' ben när du ska ut ur bilen. På din spegelbild. Med mera.. Tror också att ditt pw-ande hjälper till. När man jobbar fysiskt så 'känner' man ju sin fysik rätt påtagligt - och vänjer sig undan för undan.

Vet inte vad som funkar för dig, alla är olika. Men ta 'inte få vara mindre-känslan' på allvar - den är dum med dig, vilket den inte borde få vara. Och den ska inte få bestämma den här gången. 

Lite tankar bara, av en amatörtyckare..

Tack Kaisakavat, tycker att det var bra amatörtänkt, alltihop! Tror att det ligger mycket i det du säger. Det är i alla fall helt klart att jag måste ta känslan på allvar och hantera den, den är dum med mig, som du skriver och har nog satt käppar i hjulet mer än en gång.

Och du har nog rätt i att jag inte ska "intala" mig själv att det är ok att vara mindre utan lägga in lite mer kraft och "övertyga" mig själv om att det är ok att vara lite mindre.

Det där med kläder är mest ett problem, jag har massa fina kläder i min vanliga storlek, som passar min kropp och min stil. Måste det i jobbet och brukar resonera att man inte måste ha fula kläder för att man är tjock. Jag får ofta komplimanger för att jag alltid är välklädd. Men nu blir de för stora. Här får jag övertyga mig själv om att tillgången på kläder i landet är god och att jag kan/får köpa nya. Kan ju vara ganska nice det med… Fast nu ljög jag, gillar de jag har… och brukar gilla mig som jag är och brukar tycka att jag ser ok ut… Men, det är klart, det är ju snyggare att vara smalare…

Så efter att ha läst Kaisakavats kloka ord tänker jag att jag får försöka komma på och betona alla fördelar jag kan komma på med den något mindre kroppen.

Idag var den en klar fördel då jag gick min power walk vid mitt fritidshus 5 km, mycket backig bana, kroppen var stark och det var underbart. Glitterfisk njöt av den mindre och starkare kroppen och mådde finemang! Kanske har du rätt här med Kaisakavat, att jag få lära känna den nya kroppens fysik genom träning.

Kloka, är ni!

Dagens fördel av den något mindre kroppen: Kände mig mindre klumpig och ivägen och mer bekväm när jag åkte runt med avlägsen kollega i hans ganska lilla och sportiga bil stora delar av förmiddagen.

#126 Ah, vilken trevlig liten notering.

Roligt att vi är kloka ihop. Har stått och glott i spegeln ett par timmar nu - för att se ifall jag håller på att få långt skägg eller klok-pliriga ögon. Men än syns inget. 

#126 Kan berätta om en motsatt observation: efter ett halvårs urspårning (på väg åt rätt håll igen nu) har flygstolarna krympt igen och bältet går nästan inte att knäppa. Om du ska ut och flyga snart kan du ju ta ett ögonblick och reflektera över hur mycket bekvämare det blir med mindre kropp!

Kaisakavat, du är för rolig! :D :D :D Anaira, ska sanningen fram är det en av mina målbilder, som jag lurat på då jag läst boken helhetsmetoden; att känna mig bekväm i ett flygplan och inte oroa mig i säkerhetskontrollen för om bältet ska gå runt eller inte… I januari, sist jag flög, gick bältet bra, men det var trixigare att få ned bordet… Så visst finns det fördelar med en något mindre kropp. Gott att du är på väg åt rätt håll nu, Anaira!

Mår tjyvtjockt! Underbart trevlig kväll igår med stort glatt gäng, skaldjursfrossa och totalt 4 glas rött vin under kvällen. Tänkte upp och powerwalka i morse, upp och i med svart kaffe, sen blev jag jättetrött, sen jättehungrig (hade nog tänkt pf fram till middagen efter allt jag åt igår…) och började äta massa ost, skinka och räkost i rullar. Sen grälade jag lite med gullemannen. Sen gick jag och lade mig igen. Nu börjar jag om denna dag med svart kaffe och ska snart ge mig ut lite. Dock osäker på om det blir en liten tur kring kvarteret eller om jag kommer igång på en riktig pw. Och de närmaste veckornas festande har bara börjat…

Äsch, lite baksmälla då och då får man stå ut med! 

Jag har också fullt upp med kalasande ett tag framöver. Planen är att dricka vin och äta gott, men inte äta nåt som inte ingår i min LCHF. Räknar med att gå upp några kilo, men har förlikat mig med att det kan bli så, och att det sen kommer bli skönt när jag är tillbaka i min vanliga rutin med bra mat och träning.

Lycka till med festandet, hoppas du kan ha kul och njuta, så får vi hjälpa varann tillbaka på "den rätta vägen" om det behövs sen!

Ska tänka på det där med att ta mindre plats i en flygplansstol när jag flyger till Istanbul nästa vecka, bra målbild!

Du har rätt, gäller att njuta och ha kul med! Får passa på, så får vi hjälpas åt att ta oss samman sedan. Låter klokt. Och bra! Istanbul, spännande! Själv är jag på avslutnings-utvärderings-fira/festa konferens med härligt gäng! Njutit av god mat (naturligtvis lchf) och vin hela dagen, jobbat, umgåtts och skrattat i en go blandning. Här finns en bra spa-avdelning. Upptäckte att Spa-frottérocken satt så löst och fint på den något mindre kroppen. Tidigare fick jag ta den ganska tight för att det inte skulle glipa lite därnere framtill. Nu satt den så där bylsigt rynkat runt om hela, totalt utan glipa vid knäna….

Alltså, när jag dricker vin känner jag liksom att kroppen slutar fettförbränna och får svårare att leva på lagren. Den vill ha mat sen.

Dessutom promenadvägrar jag! Är i fritidshuset, här finns mest promenad som motionsmöjlighet. Och det ösregnar! Så jag vägrar…

Och funderar på hur jag kan övertala kroppen igen att leva på fett som lagrats tidigare.

Vin är ett otyg på det viset. Tyvärr, för det är så gott.

Jag mår dessutom ganska pyton i typ två dygn, även om jag bara dricker ett glas. Så jag tänker att nu är det slut-vinat för ett tag. Varenda gång tänker jag det. 

Hur övertala kroppen? Tja.. Drick inte mer vin. Motionera och drick vatten. 

Om jag sköter mina kort väl kommer jag att klara mig utan vin tills onsdag i nästa vecka. Tillräckligt länge för att det ska vara idé att försöka jobba igång fettförbränningen igen. Eller jag menar förstås kroppens lust att leva på fettväven.

Så, alltså som vanligt, motionera det jag kan och hinner, äta bra lchf-mat bara när jag är hungrig och njuta av livet!

"klara mig utan vin" …men jag vet precis vad du menar. Själv har jag klarat mig sen i fredags, men imorgon är det dags igen. Och sen är det vinmiddagar varje dag fram till fredag. Så det gäller att vara måttlig.

Din som vanligt-plan låter jättebra. Ungefär som min faktiskt!

Bra, du fattar!  Som jag tjatar om vin kan man tro att jag har värsta alkoholproblemen. Så är det verkligen inte! Är en mycket måttfull person.

Fast lite problem med alkohol har jag ju allt. Att det stoppar fettförbränningen!

Njut nu i Istanbul!

Tack, det ska jag! Och ha så kul på dina fester!

Jobbat mig halvt fördärvad, promenerat 4 km rundan, käkat fläskkarre jag stekt i ungnen när jag var ute, jobbat mer och ska sova nu.

Positivt är att det känns som att fettförbränningen är igång igen! En vacker dag ska jag kolla lite med vågen…

Idag är en skön slappe-lördag. Har varit en tuff vecka, egentligen är det massa mer saker som borde göras. Men jag är så trött att det mer eller mindre värker i hela kroppen. Så jag tänker att idag är det vila och njuta, så får jag planera och prioritera imorgon. Känns som ett framsteg och att jag börjar jobba lite med det där att hantera stress. Måste ha pauser. Paniken över kroppens förändring har tillfälligt lugnat ned sig. Den kommer säkert igen… Det jag tror hjälpte var att jag satte ord på och riktigt funderade på vad det var som inte kändes bra. Tack att jag fick dela mina tankar med er och få respons på dem, främst Kaisakavat och Hejdåtjockma. Det hjälpte mig över "krisen" för denna gång. Och jag vet att detta fått mig att sluta flera gånger tidigare. Nu kan jag fortsätta en bit till. Tack. Gjorde ett litet graciöst skutt upp på vågen. Den ser ut som att den pekar nåt drygt kilo ned, trots allt festande. Känns bra. En bra sak med lchf och att kroppen är i förbränningsläge är att man kan äta ganska likt andra på middagar osv. Och rejält om det finns goda, lämpliga saker. Då dröjer det bara lite längre tills man blir hungrig nästa gång. En stor befrielse mot ex VVs eviga försök att äta så lite som möjligt. Som sagt; lchf rules!

Woho, vilket härligt resultat glitterfisk! Speciellt med tanke på omständigheterna. Ser fram emot att också hamna i högförbränningsläge igen, speciellt efter poolhäng med kollegor igår

Roligt att läsa. Glad att ha kunnat stötta.. 

Klokt att ta stressen på allvar. Tycker du tänker massor av vettiga tankar.

Nu är jag i nästa kritiska läge som brukar komma när jag har hållit på ett tag. Detta är också klassiskt för mig och brukar hända/ har hänt många gånger. Gör som vid förra bli-mindre-krisen, försöker sätta ord på den och kanske bolla med er. När jag hållit på ett tag är det så lätt att sluta och glömma bort alltihop. Det infaller ofta denna tiden på året. Jag har varit igång ett tag under våren, ätit bra och tränat en del. Det hela känns lite bättre, jag stör mig inte lika mycket på valkarna och jag känner mig ganska pigg och stark. Då infaller alla vårens fester och det blir successivt lite mer liberal kost och mindre träning. Så kommer semestern. Då glömmer jag bort allt! Det hände senast förra sommaren, då hade jag inte jobbat med det lika aktivt som i vår och inte gått ned lika mycket men kanske 5 kg. Så kom semestern och jag hade inte en tanke på detta. Rätt var det var hittade jag mig själv, bakandes syltkakor och annat tjafs i fritidshusets kök regniga dagar… Nu är det precis en sådan brytningstid igen. Jag har kämpat, festat vårens fester, känner mig mer bekväm i min kropp och ätit en del kolisar. Hade kunnat glömma nu. Men det tänker jag INTE göra denna gång. Jag tänker FORTSÄTTA! Så nu lurar jag på hur jag ska kunna utnyttja sommaren för att fortsätta arbeta tillsammans med min kropp. Vet inte riktigt hur än. Jag kommer att jobba mindre, kanske ca halvtid, i två veckor. Sedan följer 4 veckors semester. Jag har massa roliga aktiviteter inplanerade men det måste ju också ge ökad tid till träning och bra mat. Jag ska försöka prioritera tid på det. Växla upp träningen ett snäpp. Se till att äta bra mat några dagar så att kroppen blir nöjd på mindre igen. Tror att jag börjar imorgon. Är tacksam för pepp och påminnelser…

Vet du glitterfisk…du kanske ska registrera dig på funbeat så kan vi hålla koll på varandras träning där? Över sommaren menar jag. Eller här såklart så kan man fortsätta vara anonym. Vi kan ju ha en separat semesterträningstråd. Om du tror att det skulle kunna hjälpa? Man behöver ju inte träna varje dag, men motionera hinner man faktiskt alltid med. Stegräknare kanske kan vara nåt t ex?

Själv lurar jag som sagt på yoga som ett semesterprojekt, och sen ska jag och pojkvännen trissa varann med plankan, armhävningar och lite sånt. Som jag önskar att jag kunde springa, hade varit perfekt! Nästan så jag ska testa lite på löpbandet imorgon…se om knäna är med på banan.

Känns skönt att vi håller koll på varann, heja heja!

Gärna koll på varandras träning! Lurar just på att börja föra någon form av träningskalender. Har inte gjort det innan. Funbeat, hur funkar det? Är det ett öppet community eller lägger man själv till de man vill likt Facebook? Måste man länka det till fb, det tror sonen…. Måste inte var jätteanonym. Men liksom du har jag denna tråden till att babbla om sådant jag vill bespara min omgivning. Folk i den lilla staden jag bor behöver inte veta att jag är glitterfisk på Kif om nu någon händelsevis skulle läsa här. Dessa tankar vill jag inte dela med alla. Men det skulle inte göra något att säga mitt namn till dig, hejdåtjockma på nån fb-liknande site. Annars är ju en träningstråd här också ett alternativ. Men inte helt vattentätt om man slutar att kolla in här…

Ikväll har jag förresten inlett sommarträningen med en drygt 6 km lång Powerwalk med trevlig väninna. Känns härligt!

Funbeat är en träningskalender. Och lite mer. Man blir medlem, man kan väl koppla kontot till facebook men jag tror inte det är nödvändigt (åtminstone har jag inte gjort det men det var ju längesedan jag blev medlem), man kan ha träningskompisar och jämföra sig med dem  (jag är gärna träningskompis med dig; jag har bara en kollega och han cyklar så mycket att jag blir helt matt och inte har en chans… - själv glömmer jag mest att gå in och registrera) och det finns diskussionsgrupper om träning, mat och annat(fast det är många som inte tror på LCHF).

Som Effie skriver så är det en community, helt frikopplad från facebook (men många väljer att lägga ut sin registrerade träning direkt på facebook). Man kan välja sina kompisar och hur mycket av sin profil man vill visa. Om du registrerar dig där och vill ha kontakt så kan du väl höra av dig med namn i ett meddelande här så lägger jag till dig som träningskompis. Sen tror jag att mina andra träningskomisar kommer se dina kommentarer på mina träningspass men det är inga problem för mig iaf (och man kanske kan ställa in även det).

Om man har en smartphone kan man även använda funbeat-appen för att spela in rundor via gps, mycket smidigt när man är ute och cyklar eller går.

Jag har samma syn som du vad gäller att hålla KiF utanför mina vanliga kretsar, vill inte att mina vänner och bekanta ska hitta mig här, för här finns info som inte är för deras ögon.

Bra jobbat med PWn! Själv har jag en dejt på gymmet halvtolv imorgon, ser fram emot det!

Vad bra, jag funderade ju just på om jag skulle börja bokföra min träning på nåt sätt och i så fall hur. Jag skaffade ett funbeatkonto, vet inte om jag kommer att använda det flitigt i längden men ska pröva om det passar mig. Och det kontot får tillhöra den vanliga världen. Inte Kif-världen, för precis som du HejdåTjockma är inte dessa funderingar avsedda för mina vanliga vänner och bekanta. Alltså vill jag inte prata om Kif eller glitterfisk på funbeat. Ska träningen diskuteras med saker kopplade till detta får det ske här. Och jag vill inte ha mitt riktiga namn eller de exakta platser jag besöker, skrivet här. Så vi håller isär världarna. Försöker fatta hur man skickar meddelanden och skickar mitt namn till dig, HejdåTjockma. Effie skickar gärna till dig också om du bekräftar att du avser att hålla isär det ena och andra. Inte för att jag är särskilt sportig av mig, men man kan ju alltid försöka… Och njuta av det! :)

Första "halvlediga" dagen. Striktar till maten. Och börjar med en Powerwalkrunda.

Glitterfisken håller kursen! Gillar! 

Tack Kaisakavat! Japp, glitterfisk gör allt hon kan för att simma åt rätt håll nu. Men det är inte helt safe än. Är ändå rädd att sluta och glömma vad jag håller på med och liksom bara hamna i gamla hjulspår. Det har nog hänt nästan alla andra gånger/år… Försöker tänka på att jag vill detta och på min målbild. Och jag tror att en framkomlig väg skulle kunna vara att fokusera på träning, då går maten bättre av sig själv. Så jag försöker tänka ut olika sätt jag kan börja träna upp min otränade kropp på. Lugnt och försiktigt får det gå, så jag inte får ont eller skador. Och slutar… och börjar baka… Idag har varit en bra dag med 6 km Powerwalk, äggröra med räkost i till brunch (det var förresten jättegott, jag lade en klick smör i pannan, en liten gräddskvätt och två ägg och gjorde en äggröra av det, när det nästan var klart lade jag i 2-3 msk räkmjukost som fick smälta) och nötfärsomelett med ost på till middag. Nu njuter jag av liten kaffekopp med lite, lite grädde.

Det är ju det som är så imponerande. Att nu bryter du mönstret som gällt tidigare, då du tappat bort tråden på vägen. Nu kör du på. Du har räknat med vissa 'knivigheter', att de ska komma, och du hanterar dem klokt allt eftersom de dyker upp.

Det är väldigt bra jobbat!

Jag njuter av kaffe också, just nu. 

Ja, jag jobbar med att bryta mönstren och göra en förändring. Oj, av de orden blir jag nästan rädd på riktigt. :=/ Tänk om det är på riktigt nu? Dags för förändring på riktigt? Jag både vill och vågar inte… Tror att jag är Sveriges mest ambivalenta glitterfisk! Och händerna ser annorlunda ut idag! Tack för hjälp att hantera knivigheterna som dyker upp. Det hjälper att skriva här och bolla tankar med er.

Det där med funbeat tror jag att jag gillar! En bra träningskalender och jag gillar särskilt den lilla mätaren som visar hur man ligger till i veckans träning. Kan nog bli sporrad att försöka hålla pilen över den förväntade mängden. Tror nog att funbeat kan ge lite extra motivation. Ska testa ett litet tag.

Idag har jag känt en känsla jag inte känt på länge. Jag har känt mig stark! Kroppen har varit uthållig och orkat massa saker. Först var jag på det stora möbelvaruhuset. Jag lyfte, bar och packade massa tunga lådor och paket, väntade inte bara på att andra skulle göra det. Sedan någon timmas trädgårdsarbete. Och på det en rejäl promenad med väninna. Kroppen har känts stark och skön och vi har samarbetat bra, kroppen och jag! Är nog bra att gå ned lite i vikt och träna lite. Får en liten försmak på att det kan göra vardagen lite lättare och lite roligare.

Härligt! Precis det där som får mig att gilla träning, det känns liksom att den är gjord för att användas. Och för att jag blir så härligt glad av endorfinerna :-)

#156 Uj, så bra det låter. Glad för din skull! 

# 157 låter härligt. Önskar att jag också kan börja uppskatta träning på det sättet, på riktigt. Kanske, kanske kommer det! # 158 tack, Kaisakavat! Borde besöka vågen och göra månadsavstämning. Men det känns som att valken på magen vuxit. Tror att jag avvaktar några dagar tills det känns bättre eller jag känner mig mer i mental form för att hantera ev +. Det enda jag gjort annorlunda är en del grädde med jordgubbar på. Och kanske lite mer mejerier i maten. Det blir det lätt när familjen är hemma och jag lagar god mat till oss alla. Haft ganska mycket gäster också… Så, jordgubbsbegränsning och en funderare när jag planerar familjens mat. Och vågen får vänta några dagar…

Vojne, nu är glitterfisk i ett farligt läge. Kändes som att valken vuxit - tänkte ta det striktare några dagar, hamnade även i äta mindre-tänket - blev hungrig och åt inte bara mer utan saker jag inte tänkt äta. Jag höll mig till lchf men hade tänkt äta fläskkarre med bea till middag. Men oplanerat och hur konstigt som helst kom jag på att det skulle ju vara gott med spenat till fläskkarren. Gjorde spenat med alldeles för mycket philadelphiaost, faktiskt nästan hela paketet, 200 g i och en klick cf också. Åt upp det själv. Det " farliga" är känslan av misslyckande och att jag då väljer att äta saker jag inte planerat. Varför blir det så här? Är jag rädd att misslyckas? Rädd att lyckas? Fick migränanfall också, tror inte att det kom av maten utan innan och att jag fick för mig att jag mådde dåligt för jag inte ätit. Haft migrän inatt och fortfarande mkt ont i huvudet. Får blir av med det först och sedan försöka förstå hur jag ska göra för att fortsätta mina strävanden att bli pigg och stark… Frustrerad igen… Vad göra?

Hmm, klurigt det där med att förstå kroppen, hjärnan, beteendet. Jag fick lite av en aha-upplevelse när jag läste Hjärnkoll på vikten.  Det var egentligen inget nytt under solen, men poletten trillade ändå ner. Jag kan nu tänka "jag är inte sugen på det där, men hjärnan lurar mig att tro det", och eftersom jag är ett kontrollfreak vill jag inte bli lurad på det där viset. Innan var det ofta mitt fall, att ett litet avsteg gärna ledde till en hel dag/vecka av oplanerat ätande.

Sen tycker jag personligen att det är lättare att låta bli att tänka "skit samma, nu har jag ändå sabbat den här dagen och kan lika gärna äta vad som helst" om man inte klankar ner på sig själv om det blev lite annorunda än man hade tänkt. Jag inser nu att jag använde det som ursäkt för att passa på att äta sånt jag verkligen inte borde/ville, som om jag tröståt för att trösta mig själv för att jag hade ätit…inte klokt ju!

Men det mest magiska: ut och gå med dig! Endorfiner är bra skit, och tar bort alla möjliga åkommor och gör dessutom att man vill äta bra och lagom.

Krya på dig!

Jag tror det gäller att försöka anpassa straffets omfattning till brottets allvarlighetsgrad. Fast jag vet att det är svårt.. Såga inte dig själv för en sån sak - det var ju inte alls det värsta du hade kunnat ta dig för heller!! Du har faktiskt inte misslyckats, bara gjort en liten utsvävning.

Men jag vet hur det känns. När man inte gör som man tänkt göra. Att man sviker sig själv - och den känslan är lömsk. Precis som du beskriver.

Det sägs ju att 'att lyckas' kan kännas konstigt när man är ovan vid det. Obekvämt. Så man 'straffar ut sig själv'.. typ.. för att det är mer välbekant att känna sig olyckad.

Kanske om du läser det du själv skrivit ovan, att du kan smitta dig själv med din alldeles egna bra känsla/hållning, den du haft länge nu. Resurserna finns i dig.

Uppgift: leta rätt på dem!!

Stor kram!!! 

Hur går det och hur mår du?

Tackar som frågar. Jodå, både ock… Ska fundera och svara på era kloka tankar så fort jag hinner och orkar. Jag känner mig bättre men fortfarande yr och ganska ont i huvudet. Därav ingen träning idag, men jag kunde jobba lite och veckohandla mat. Maten funkar. Igår åt jag bra köttfärsgratin till frukost, sedan kunde jag inte äta på kvällen för migränen. Idag äggröra till frukost och stekt fläskkarre med bea till middag. Lite, och planerat, en klick grädde med två skivade jordgubbar på till efterrätt. Tror att faran är över med maten. Vill ju detta. Men önskar att jag snart mår bättre. Jag brukar nästan alltid vara frisk och stark. Tror att jag har migrän för att jag stressar av, men igår drabbades jag av värsta hypokondrin och trodde att jag hade drabbats av minst en handfull allvarliga sjukdomar. Inte likt mig, tvärtom!

Har jag kanske gnällt/tjatat om det förut men äter du tillräckligt mycket?

Jag frågar, för jag har själv en tendens att äta för lite.. särskilt när jag har mycket annat att göra. Hungern infinner sig inte då jag 'stressar' - kan få för mig att jag har ätit hur bra som helst, men sen hittar jag tallriken bara halväten för jag har gått ifrån och gjort nåt annat. Och då jag äter för lite mår jag pyton på flera sätt.

Oavsestt orsak - Hoppas verkligen du snart mår bättre!

# 161 HejdåTjockma, ja hjälp vad mycket det är man ska förstå sig på med sin kropp, sina tankar, känslor och beteenden. Visst är det knasigt… Jag tror att jag försökte hantera ett "misslyckande" genom att äta. Vet inte ens om det är ett misslyckande, har inte mätt eller vägt. Försökte hantera känsla av misslyckande genom att äta, skulle det nog vara. Och det där med "nu är det ändå förstört-så jag kan lika gärna fortsätta äta-beteendet" har jag också försökt massa gånger tidigare, så blev det dock inte nu. Visst är det knasigt, tröstäta för att man ätit fel/ för mycket. Får se om jag har kvar hjärnkoll på vikten och kolla i den igen. Lånar ofta ut/ ger bort böcker så vet sällan vad jag har kvar. # 162 Kaisakavat, ja, avsteget kunde ju varit värre…. Men det var just det, att det liksom bara hände nåt som jag inte riktigt bestämt. Det skrämde mig lite. Ja, tänk vad vanans makt är stor och vad trygghet betyder för oss människor. Jag tror på det du skriver om att det kan vara jobbigt att lyckas, att man inte tillåter sig själv det, när man är van vid och trygg i att misslyckas. Kanske handlar det om identitet? Hos mig är det så tydligt, i detta är jag så ovan att lyckas så att jag nästan får panik av förändringsarbetet. På andra områden i livet ex jobbet är min vana att lyckas, där skrämmer det mig inte alls… Ja, tänk om jag äter för lite? Tror inte det men när jag tänker efter äter jag nästan alltid bara två gånger på en dag, och maten på en assiette. Nu tror jag att jag har migrän, en liten skugga kvar bara, men symtomen är huvudvärk, lätt yrsel och lätt illamående. Har sällan hungersskänslor. Tror någonstans ändå att det är bättre för viktminskningen att äta mindre. Skulle kunna vara symtom på för lite mat. Kanske skulle jag ta och registrera min mat några dagar? Vilka kostverktyg rekommenderas i så fall? Nu tänker jag ta semester! Bli bra i huvudet och fortsätta njuta av livet! Imorgon på första semesterdagen får det bli någon form av motion, bra mat och mycket njuta! Finns nog hopp om livet ändå när jag tänker efter…

Just det, uppgiften från Kaisakavat också! Har läst min tråd, ser ju att jag har ny inställning som jag skrev i nystarten mitt i tråden. Det har jag. Nu ser jag att jag är i ett förändringsarbete, enkelt är det inte, men jag arbetar med det på riktigt. Jag kan, vill och jobbar med att förändras, bli piggare, starkare och lite smalare. För jag VILL det! Tack, för att ni finns här att bolla alla knasiga tankar med!

Du är på god väg!

Och Tack själv. Knas-tanke-bollning är bra. 

Om du bara äter två assietter med mat per dag finns nog risk att du äter ALLDELES för lite. Och visst kan man gå ner i vikt så, men det är inget bra sätt. Det kan vara skadligt och ökar troligen också risken för att gå upp i vikt igen när man så småningom 'måste' börja äta mer.

Och ja, dina symtom låter som en rätt precis beskrivning av mig när jag äter för lite.

Det måste förstås inte vara så för dig, men kanske.

Jag använder minmat.net och tycker det funkar bra. Finns ju andra, men dem känner jag inte till närmare, men du tränar ju och det finns väl såna man kan reg:a träning i också. Vet inte om du vill ta med det.

Jag brukar kolla ätläget några gånger per år, så det inte bär iväg åt fanders alldeles.

Juni Bestämt mig för att ta semester från och med idag. Började med att hoppa upp på vågen. Tänkte att nu får jag ta mig samman och inte bara gå och tro och känna på valken… Om man har överseende med ett hg, det har jag, har jag tappat två kg till. Jan-mars - 10 April - 1 Maj - 4 Juni - 2 (fast jag ligger efter och är nästan en vecka in i juli) Alltså har det blivit 17 kg i år. Känner mig glad och mycket nöjd med det. Har gjort snabbare svängar förr, men det kanske inte är hastigheten som är det viktiga. Jag gillar att jag håller på att jobba med förändringsarbetet. Har också gått ned de fem kg innan semestern som jag önskade för ett par månader sedan och ska njuta av det och gå runt och känna mig bekväm på min semester. Så nu gäller det att fortsätta. En kompis och jag hade bestämt oss för att ta 20 kg, han har ballat ur för längesedan men det blir mitt första mål, att ta de 3,1 som återstår till 20. Får göra det med att fortsätta äta fet och god mat, vara lite restrektiv med extra gott, försöka röra på mig, vila och njuta. Kanske testa minmat, får börja med att investera i en hushållsvåg. Gillar bara inte att mäta och hålla på, men bättre än att må dåligt…

Fantastiskt!  

Stort Grattis Till Uppnådda Delmål!

Och må du få en skön semester!

Wow, bra jobbat! Jag tror verkligen att långsam viktnedgång är mer hållbar, och bättre när det gäller resten av kroppen att hänga med på vad som händer.

Jag förstår vad du menar med att inte vilja väga och mäta. Jag vägrar, för då blir lchf "bara" ännu en bantningsmetod för mig och så vill jag inte ha det, efter omgångar med viktväktarna och viktklubb. Det funkade ju för att gå ner, men tydligen inte i längden för då hade jag inte jobbat på att gå ner i vikt igen. Har funderat länge och väl innan jag kom till den här insikten, och det är så lätt att dras med i kaloritänk och kolhydraträknande. och göra det sitt ätande till en formel. Menar inte att pracka på dig min åsikt, var och en får så klart göra det som passar bäst! Hoppas att det blir något positivt för dig, för det verkar dumt att äta för lite. Hur som helst är jag övertygad om att semester är bra för välmåendet, önskar dig en skön sådan!

Du prackar inte på mig din åsikt. Dels vill jag gärna höra vad du tänker, dels delar jag den. Det är precis därför jag inte vill väga och hålla på, det är inte hållbart i längden. Att jag inte har någon hushållsvåg beror på att jag hade en digital från VV, ni vet en liten vit som kunde nollställas mellan varje födoämne som lades på tallriken. Senare någon gång sedan jag anammat lchf-tänk kastades den bort under högtidliga löften att aldrig ägna mig åt sådant igen. Köper en ny om det blir nödvändigt men tänker försöka akta mig än ett tag. Nu sitter jag här och är proppmätt för att jag har försökt äta mera mat. Jag skulle göra en vrap till min nötfärs för att det skulle bli lite mer mat. In på Anna Hallens blogg för att hitta receptet, då har hon skrivit om magnesiumbrist. Just nu har jag övergått från att tro att jag äter för lite till att tro att jag har magnesiumbrist. Jag äter inga tillskott, vet att många gör det. Migrän och kramp samt värk i kroppen kan vara tecken på magnesiumbrist. Haft kramp senaste nätterna precis som i början. Och tycker ju att jag har värk ibland, och nu migrän. Träning, kaffe och stress gör också att lagren urlakas skriver hon. Jag har stressat alldeles för mycket senaste tre åren och kaffe dricker jag kontinuerligt… Vet någon vilka tillskott som är bra och var jag kan köpa/beställa? Ska söka i gamla trådar här på Kif. Tack båda två, jag ska verkligen njuta av min semester! Detsamma till er!

Jag äter d-vitamin, magnesium, zink, järn, omega 3, b-vitamin. Inte allt alltid, har precis börjat med zink, b-vitamin och järn eftersom internet säger att brist på det kan orsaka håravfall (och jag tappar hår, och vill sluta med det!). Jag äter inte d-vitamin på sommaren, och omega 3 bara lite då och då, när jag kommer ihåg det och inte har ätit fisk på några dagar.

Jag köper på Life, apoteket eller beställer på nätet. Jag har beställt från det där som kostdoktorn rekommenderar, shopping4net tror jag det heter. Sen har jag nog beställt från något mer ställe, kollar mest på innehåll vs pris.

Ja, många tillskott blir det ju… Skulle det kunna räcka med en multivitamintablett, eller är det för små doser i en sådan? Sprang i alla fall in på life på vägen och köpte en burk supermagnesium. Får se om superkrafterna kommer nu! Och Kaisakavat jag har tagit dig på orden och ätit lite större portioner idag med. Till frukost blev det en rökt makrillfile med en klick majjo och en klick cf, ca 2 msk av varje och lite grönsallad. Till middag kycklingpanna med kokosfett, kokosmjölk, purjo och bambuskott, grönsallad till det och ett par skivor ost efter. Nu firar jag att semestern officiellt har börjat med kaffe med grädde och mår fina fisken!

Haha, idag har jag cyklat ute på min cykel för första gången på 5 år. Nästan pinsamt att erkänna att jag inte cyklat på så länge… Men idag tog jag fram cykeln och tog en tur i grannskapet, kändes härligt. Nu är jag en person som cyklar igen!

Yes! Hoppas du gillar det åxå! 

Jag gillar jättemkt att cykla - vinden i ansiktet och bra fart. Enda jobbiga är lååååååånga seeeeeeega uppförslut. Korta tvära uppförsbackar går bättre. 

Jag kom precis in efter en cykeltur på min nya fina cykel som jag köpte för en månad sen. Jag har i vuxen ålder upptäckt att jag tycker om att cykla : )
Ikväll var det dessutom så skönt ute och kroppen var stark..hej vad det gick undan

Ja, härligt att cykla. Roligt att höra att det känns bra för dig, Estellan! Funkar det bra med maten också? Tänk om det är så att livet blir lite enklare och lite roligare om man har koll på det där med mat och motion och kanske tappar lite vikt med? Tål att tänkas på…. Kaisakavat, cyklade mycket tidigare. Kanske, kanske, jag säger bara kanske kan jag börja cykla till jobbet igen. Slutade när jag bytte jobb men kanske kan börja igen. Vet inte om jag precis gillar det, men det är mycket praktiskt. Billigt, lättare om mannen behöver bilen, och det är motion som kommer automatiskt utan att ta så särskilt mycket extra tid i anspråk. Ja, annars är jag på semester, kuskar runt i norra delarna av landet. Äter lchf, men det blir inte som hemma. Äter mer, fler gånger per dag och har lite svårt att motionera då det ösregnar hela tiden. Försöker ta promenader så ofta program och väder tillåter. Och det känns härligt att jag är i lite bättre form och något mindre, det gör fakriskt det hela en smula bekvämare. Go känsla, ger motivation att fortsätta när jag kommer hem. Allt gott!

Glitterfisk, det fungerar mycket bra med maten. Jag går fortfarande på ätstörningsenheten och jobbar med mitt ätbeteende. Jag har kommit mycket långt med mig själv vad gäller både kropp och själ.

Jag har tappat 10 kilo under denna vår, vilket har gett mig så mycket mer ork och lust till saker och ting. Och som bäst håller jag på att minska ner min blodtrycksmedicin och det i sig är en enorm vinst för mig : )

Jag har hittat en nivå där jag äter mat och går ner i vikt samtidigt som jag slipper sug och hunger, men jag har upptäckt att jag måste vara strikt. Är jag inte strikt så står jag still

Det är ju dock lite "oklokt" att försöka gå ner i vikt samtidigt som jag jobbar med ätbeteendet men jag är tvungen för min kropp orkar inte mer. Mot slutet hade jag fruktansvärd värk i kroppen, ett knä som inte helade, dålig sömn som till stor del beroende på mitt enorma snarkande och ingen ork eller lust till något överhuvudtaget.

Idag är jag en annan människa : )

Estellan, vad härligt att höra. Riktigt goda nyheter! Och det är strongt jobbat att ta sig an ätbeteendet och viktminskningen samtidigt. Och att du lyckats klippa 10 kg, men framför allt att du mår så mycket bättre och har fått tillbaka lusten. Jag jobbar ju också lite med mitt beteende men själv. Jag tar ibland hjälp av boken " helhetsmetoden" och jag försöker bli medveten om vilka val jag gör och varför, och vilka olika behov de fyller. Som det framgått tidigare i tråden handlar det nog en del om identitet i mitt fall också, kan inte riktigt förklara. Jobbar med det också, nu har jag ju tappat drygt 15 kg och tror att jag gillar det. Jag gillar att jag känner mig bekvämare att göra olika saker, mer säker på att jag får plats och så. Dessutom orkar jag mer då jag promenerat en del. Detta känns positivt. Jag har gjort minst två saker på min semester jag inte skulle gjort om jag inte krympt och sportat upp mig under våren. Ser fördelar med att vara något mindre och starkare. Ska fortsätta. Ja, ska fortsätta. Kom just hem från min bilsemester i norra Sverige. Är hemma, tvättar och packar om för att åka till stugan. Det är nu det gäller att fortsätta och komma ihåg hur jag gjorde innan resan. Precis ett sådant här läge, då jag varit på semester och varit lite mer liberal, är en fälla för mig. Typiskt läge att glömma bort vad jag håller på med. Så nu gäller det att vara observant på det, komma igång med motionen och äta strikt några dagar. Jag ska klara det! Jag kommer att klara det!

Klart att du kommer! Heja dig och ha en fortsatt bra semester!

Härligt med semesteraktiviteterna.

Jag tror också du kommer klara dig fint. Du lägger märke till fördelar.. och du verkar så 'klok', du tänker efter när och hur saker är..

Och skulle du tappa tänket/känslan, så finns ju KIF och tråden att läsa, för att hitta tillbaka. 

Må du få en fortsatt fin semester o sommar!

Tack för hejarop! Ja, jag är ganska fokuserad just nu. Det mesta går bra. Jag började med en ordentlig morgonträning igår, en Powerwalk följt av lite hemmastyrketräning. Jag småäter inte utan äter vid måltiderna. Men det där med att äta strikt… undrar vad jag menar med det? Jag äter nu i stugan inte bakverk, nötter, bär osv. Men det blir en hel del mejerier. Glömde ex att beasås är utmärkt grillsås och började göra tzatziki i riklig mängd…. Och på nåt sätt slinker det ner grädde i kaffet och i morgonäggröran… Ja, får fundera över det här med att äta strikt… Är det ufo/fakir?

182 Kaisakavat. Ja, jag tror att det är viktigt för mig att tänka på riktigt kring dessa saker, identifiera olika svåra situationer och fundera ut strategier för att klara dem. Detta kommer inte gå av sig själv för mig, läge på att blanda in lite klokskap även i detta område av livet. Är i stugan. Det där med att vila och njuta gör jag verkligen ordentligt! Solar och badar på stranden. Läser deckare. Umgås med trevliga människor. Träningen går också hyfsat, inga större saker men powerwalkar på morgonen, ska strax ge mig ut. Och maten, ja den går bra, men kanske lite mycket mejeri. Försöker begränsa, men så gott att gå ut en liten kvällspromenad och plocka lite hallon och blåbär, vispa nån dl grädde och hälla bären över. Det tänker jag njuta av! Men försöker att inte alltid hälla grädde i kaffet, eller alltid basera såser och så på grädde/ mejeri. Igår blev det beasås till köttet. Ha det gött och njut av sommaren!

Ditt stug-liv låter helt underbart!

Jag skördade just två stora mogna jordgubbar från en av mina fem jordgubbsplantor. Mums!

Ska strax ge mig av och skjutsa sonen m flickvän och kompisar till Arnemark en bit uppåt längs älven. De ska ju åka gummibåtskaravan nedströms idag. Strålande sol, molnfri himmel och skön bris. Risk att de får solsting - tur det inte tar så länge!

Sen ska jag hämta dem, efter landstigning, packa in dem och flytetygen och sjutsa hem. Hoppas det är bra med vatten i älven - så det går fort ner, så körningen inte krockar med fotbollen.. 

Ha det gött du åxå!!

Känner mig lite ledsen för en helt annan sak. Fick en impuls att tröstäta. Det tänker jag INTE göra! Det hjälper ju faktiskt ingenting… Några förslag på vad man kan göra istället?

Ta ett fotbad, titta på en bra film, lösa ett sudoku, noppa ögonbrynen eller mustaschen;-), ringa någon o prata av sig….ta hand om sig själv lite! Eller gråta ett skvätt och lyssna på sorglig musik och sen tänka på allt bra man har:-)kram från en som tänker på dig nu, hoppas du mår bättre snart.

Träna! Endorfiner är bra grejer, och så rensar man alltid huvudet. Smart att säga stopp, visa vem som bestämmer!

Tack för tips och råd. Det blev kaffe och Kif, sedan en liten tupplur, sedan tog jag mig samman och målade fönster! Ska tala med en god vän i telefonen strax. Har ätit middag nu och hittills klarat mig utan att tröstäta. Tror att värsta faran är över. Tänker ju inte äta nåt mer idag och imorgon känns det säkert bättre. HejdåTjockma, hade ju redan powerwalkat i 70 min på förmiddagen… Endorfiner bra, men den egna stunden gav också tid att tänka på det sorgliga. Vilket i och för sig är bra…

glitterfisk - Hoppas ditt ledsna inte är lika ledset längre.

Kram till dig!!

Tack för kram, kaisakavat. Lite ledset, men lite lika ledset längre… Det blev trots allt lite tröstätning några dagar, men ingen katastrof. Cashewnötter, hade ett paket med 300 g, åt upp det på 2-3 dagar. Sedan har jag haft massa gäster i stugan och lagat lite liberalare lchf, ex en god Chokladmousse med grädde, äggulor och mörk choklad. Grädde och färska nyplockade hallon på den. Lite mycket mat av helt ok sort har det också blivit. Nu ska jag åka hem och sätta igång med vardagen igen. Det blir bra. Ska fundera på hur jag lägger upp det här med mat och träning. Har stor ambition att ta mig tid till dylikt denna höst och inte bara låta mig slukas av jobbet. Lite skönt att vardagen börjar, att modifiera sina rutiner litegrann och leva vardagsliv.

Hittills verkar det gå bra! Har bara jobbat i tre dagar än och snurren har inte riktigt kommit igång, men jag har lyckats ta mig hem halv fem varje dag. Jag har bara ätit bra sedan jag kom hem, inga nötter, tänker också minska lite på mejeriprodukter på vardagarna närmsta veckorna. Jag har tränat, en dryg timmas PW med väninna i måndags och vattengympa idag. Får se om jag kan börja gilla det igen. Tror inte att det blir någon julivägning. Vi är ju redan långt in i augusti. Det blir nog en augustivägning i slutet på denna månad. Just nu fokuserar jag på att skaffa goda vanor istället.

Funderar på hur jag ska gå vidare. Innan jul bestämde jag mig för att jag skulle starta (om) den 1 jan och se till att tappa 20 kg. Det håller jag på med. Smygvägde mig idag och ser att det är mindre än två kg kvar. Då börjar jag fundera på hur jag ska gå vidare. Ett tag funderade jag på att ta 14 till, som väl egentligen är kvar till de där 30 jag eg bestämde mig för en gång i början av tråden. Det är ett alternativ att jobba bort 14 överflödiga till. Egentligen vill jag vara pigg och klara att inte stressa, det är egentligen de viktigaste motivationerna. Då är ju träning också viktigt. Kanske är ett bra mål för hösten att träna 3 ggr i veckan som jag börjat med under sommaren och bara ha som mål att tappa 5 kg till. Fast jag har ju också en motivation och målbild i att känna att jag får plats lätt på olika ställen och ex känna mig bekväm i flygplan, det blir nog ännu lättare med -14 till. Ja, lurar på var jag ska sätta nästa mål/ delmål. Kanske tänker jag för mycket? Vill nån dela med sig av hur ni vet vart ni ska är det välkommet.

Jag vet inte vart jag ska komma med vikten. Har inte ditt läge att jag går ner, utan är glad att jag står still/inte går upp utan kontroll.

Men jag gillar att läsa dina funderingar. Impad av hur du tänker efter före, liksom. Och tycker du gör klokt som försöker se alternativ.

Fast oroa dig ska du inte göra. Det går ju jättebra!!

Minns det du skrivit om att känsla och huvud måste hänga med i viktnedgågnen. På det sättet är det ju bra att låta det gå långsamt. Kanske fem kilo som ett kortsiktigare mål, men fjorton som ett mer långsiktigt..?

Eller.. Behöver du ha någon siffra alls att tänka på gällande vikten? Om du fortsätter äta som du gjort hittills, men lägger upp en träning som passar dig, som är lagom ofta, lagom utmanande för kroppen och själen. så du mår bra.. och så får kilona ramla i den takt de ramlar. 5 eller 14 eller nåt annat..? Vi är ju olika där, vissa trivs med konkreta mål, andra mer med att ha riktningen klar utan att detaljprecisera.

Bara lite tankar..

Hoppas du mår bra!

Klurigt. Vad som står på vågen är ju ganska ointressant, men samtidigt ett enkelt sätt att följa utvecklingen. Jag har ju satt som mål att komma under 80, just för att det är en magisk gräns för mig, som jag en gång har lovat mig själv att aldrig gå över. Dessutom blir jag normalviktig enligt bmi när jag hamnar där.

Men jag bryr mig egentligen bara om att kunna gå ut och köpa snygga kläder i vilken affär som helst, att orka göra vad jag vill, att inte känna att kroppen är i vägen för att göra det jag vill och klä mig i det jag vill.

Sen tror jag att för mig hänger den där drömvikten ihop med att vara vältränad och aktiv, för det är egentligen träningsbiten som får mig att må så himla bra, inte en siffra på vågen. Och jag är övertygad om att det är musklerna som ger bättre hållning etc som gör att det ser ut som att man är mindre.

Så, jag tror du kommer må bättre om du fokuserar på träning, men ändå håller ett öga på vikten. Om du är funtad som jag vill säga :-) Men om jag läser i din tråd så är du det, och dina träningspass och att vara aktiv ger dig större kickar än att väga dig och ha gått ner. Kanske målet inte ska vara en siffra, utan ett par gamla jeans eller en ny träningsoutfit i en viss storlek, eller att genomföra ett lopp t ex? Jag har sprungit tjejmilen några gånger, fantastiskt kul! Tjejvättern likaså.

Oavsett vad du bestämmer dig för kommer det gå bra, för du är klok och analyserar vad du göra och tänker. Ser fram emot att läsa om hur bra det går för dig!

Kaisakavat och HejdåTjockma, tack för att ni läser och bollar tankar med mig, det är betydelsefullt! Och gott att ni inte bara tycker att jag tjatar och tänker för mycket utan att det finns någon vinst i att tänka, fundera och analysera. Jag tror att jag fungerar så som person, måste känna, tänka, fatta och sedan bestämma hur jag ska göra. Det brukar funka som en hyfsad strategi på andra livets områden och det kanske är en ny sak som får det hela att gå bättre nu, att jag använder den även när det gäller kroppen. Har inte lyckats bestämma nästa mål än. Är ju inte klar med det gamla heller så det kanske inte brådskar. På ett sätt håller jag med er om att man inte behöver något exakt mål på vågen, det är andra saker det handlar om. Men jag tror bestämt att jag just nu behöver ett viktmål, jag har så många gånger tidigare minskat i vikt, men sedan liksom slutat innan jag når nåt mål och har bara låtit det hela rinna ut i sanden. Nu tror jag att jag behöver ett mål, gå ned dit och träna på att stanna där, hålla den vikten. Därför måste jag ha ett mål. Det som talar för 5 kg är att jag antagligen klarar det och kan hålla vikten där och inte hamna i tidigare fälla. Eller så kan jag sluta efter mina 20 men känner mig inte helt nöjd än, det skulle vara roligare att vara lite mindre ändå. Alltså jag är inte liten på något sätt…. Det som talar för 14 är i första hand kläder. De jag har börjar bli för stora även de mindre varianterna. Om 5 kg är jag fortfarande eg för stor. Har jag lust att lägga pengar på en ny garderob i den storleken? I det perspektivet vill jag gå ned 14 fort och sedan handla nya kläder…. Träning. Helt skrattretande att jag skulle vara med i något lopp! Jag som i hela mitt liv varit den mest osportiga människa man kan tänka. Men man vet aldrig, skulle onekligen förvåna både mig och omgivningen. Tjejvättern kanske inte är så dumt… Träna ska jag i alla fall fortsätta med. Jag mår gott av det och det hjälper att hantera stressen. Antagligen också att hantera kroppens förändring. Jag lär känna nya kroppen och det är härligt när den känns stark. Kanske kan man ha den som psykologiskt försvar med…. Vet inte, men tänk om jag använt den stora kroppen som skydd på nåt sätt. Kanske kan jag bygga muskler som pansar och tycka att de skyddar lika bra som fluff? Så jag kommer att fortsätta med träning, helst tre gånger i veckan. Utöver promenader cyklar jag nu ibland till jobbet och jag har börjat på vattengympan igen som jag gillade förut. Vattengympan är på ett gym med många andra gruppträningspass och möjlighet att träna i gymet, får de vart det bär. Och kanske kanske väljer jag att satsa på att minska 6 kg till och sedan kolla i spegeln och känna efter hur det känns.

Bra strategi låter det som. Jag tror, nä VET, att muskler skyddar bättre än allt fluff i världen. Och under tiden kan du använda kroppen samt köpa snyggare kläder.

Det låter absolut som att du ska vara med i ett lopp. Kul, bra mål, en rejäl kick när man klarar det, träningen inför det - bara en massa positiva saker. Om du väljer bland de jag pratade om och vårruset, blodomloppet m fl så finns det alltid en stor grupp som är med för att det är kul och för att motionera. Om man inte har gjort det innan kan man lätt bli lurad av de som verkligen går in för det, och tro att det är ett måste att satsa stenhårt, men så är det inte alls. Var bor du?

Lycka till med dina mål! Vad ska du belöna dig med när du uppnår dem? Inser att jag inte har tänkt ut någon belöning till mig själv. Nya dyra jeans kanske?

Jag blir så imponerad. Att du håller i träningen och att du ser så klart på saker, på dig själv.

Målen man sätter upp, tycker jag ska kännas roliga, gärna lite spännande, så de verkligen drar. Om ett lopp känns så för dig, så är det en väldigt bra idé.

Vet ju inte din klädstil eller behov när det gäller garderob, men kanske du kan delförnya med ett par plagg, inte alltför kostsamt, men vänta med de större investeringarna tills din viktkurva planar ut naturligt..?

Second hand om ekonomin är trång?

HejdåTjockma, ja muskler borde ju skydda bättre än fluff! Ska kolla om jag med funkar så. Just det, för att kolla det får jag ju ta bort lite fluff och lägga till lite muskler, ja, får jobba på det! Tror inte att jag är beredd på nåt lopp än, men det kanske kommer. Nästa mål får också bli ett viktmål i alla fall, fast kombinerat med träning tre gånger i veckan. Just nu har jag faktiskt inte några belöningar på gång. Nån tidigare vända höll jag på mycket med det och det motiverade mig men nu är jag mer för att äta, träna, vila och njuta, vet inte kanske kommer det med. Annars låter dyra jeans bra, motiverar också att hålla vikten och inte växa ur dem igen. :) Kaisakavat, kanske tycker jag att 6 kg skulle vara roligt. 6 kg och träning tre gånger i veckan. Jag brukar veta vad jag vill och vet jag inte det så brukar jag fundera lite och sedan kommer det liksom till mig. Jag får invänta vad jag vill nu. Ja, kläder börjar alltså bli ett problem. Idag har jag haft på mig en vit tunika som jag brukar trivas och vara fin i, men den satt inte bra och jag kände mig inte bekväm. Måste lägga undan den. Ja, delförnya, får det bli, så att jag ser ok ut utan alltför stor kostnad. Inte är jag rik, men tjänar så jag klarar mig, dock är jag en ganska ekonomisk person. Vill inte handla i onödan. Hade egentligen tänkt att inte handla kläder i höst utan vänta, men det går nog inte. Efter dagens tunikatrauma fick jag åka och köpa en snygg klänning, ska på bröllop i helgen. Kunde inte hjälpas… :) Second hand, några tips på var och hur?

Second hand. Ibland bra - ibland mindre bra. Tror det är väldigt olika beroende på var man bor. Här finns ju Röda Korsets second hand - och enstaka gånger kan man hitta riktigt fina plagg där, även om det mesta är skräp som borde kastas..

Sen fanns det en lite bättre second hand här, som några unga tjejer startade, men den försvann tyvärr.

Själv är jag evigt trött på att sprätta/slakta och sy om för stora saker.. men det spar en och annan krona.. 

Bra att du satsade en på finklänning. Viktigt att ha något plagg (några) som man känner sig ok i.

Kul med bröllop!

Ja, önskar att jag kunde sy som du! Men det skulle inte bli bra. Nej, tror inte på second hand, måste se representabel ut i mitt arbete och har lite krav på stil och passform för min kropp. ibland svårt att hitta vad jag vill ha i affärerna, tror inte jag skulle lyckas alls på second hand. Så det blir nog att handla det nödvändigaste på stan, samt verkligen gå igenom garderober och klädkammare för att se vad jag har som passar. Så är nästa fråga; spara eller slänga tjockiskläderna?

Förstår vad du menar med second hand. Oftast inte bra nog. Den lilla second hand-affären som fanns här sålde bara fina, kvalitetskläder. Men som sagt.. de försvann.

Svårt det där med om man ska spara.. Man vet ju inte säkert hur det kommer gå med vikten.. Men du har ju gått ner mycket - du kommer nog aldrig behöva de största igen. Kanske kan du börja lite smått med dem.

I mitt fall.. Det mesta jag slängde/gav bort när jag smalnat av, hade jag ändå inte velat ha när jag började gå upp igen.. förutom ett par riktigt snygga jeans, som jag gav bort.. Ångrar just dem. Annar saknar jag inget.

Sugen - vill äta smaskiga saker! Det var längesedan. Lurar på om det kan bero på att jag närmar mig mitt mål och att jag inte " vågar" det. Känner igen mönstret… Inte göra klart och lyckas, istället förtränga alltihop och liksom äta upp mig igen. Det tänker jag INTE göra. Men vispade lite grädde, strödde över lite kakao och åt. Nu har det värsta lagt sig, jag är mätt och varm. Skulle eg vilja rota runt i skåpen, men bestämmer mig härmed att det är färdigätet för idag! Tänker nå mitt mål - 20 kg! Jaja, jag bara påminner mig själv…

Kläder igen. Ja, Kaisakavat man är nog trött på dem ändå och vill inte ha dem mer. Lika bra att rensa, kasta skänka…. Hörde att det finns en marknad på tradera för bättre begagnade kläder. Någon som vet om det brukar funka bra? Ett tag tänkte jag ju att jag inte skulle köpa kläder, använda gammalt ur garderober och kädkammare och köpa när jag gått ned färdigt. Nu har jag jobbat ett tag och känner att jag inte tycker att det är kul med fula alt för stora kläder. Så mitt köpstopp upphävdes! Jag får kolla i affärerna och handla det jag behöver. Kan väl få vara lite snygg när jag ändå klär bättre i dem nu? Japp, det bestämde jag mig för. Gäller bara att få tid till shoppingrunda…

Som jag har förstått det så är dina kläder av mkt bra kvalitet. Jag tror nog det är en god idé att försöka sälja. De av mina bekanta som använt Tradera har varit nöjda, själv har jag ingen aning.

Såklart du ska få vara snygg!! Knosa in en shopping i kalendern. Några fina nya plagg bara, kommer bli superbra!

Jag har vänner som säljer ALLT på tradera, och tycker det är roligt dessutom. Har hört att särskilt kläder i stora storlekar går som smör. Jag har låtit en kompis sälja åt mig en gång, och så delade vi på den inte alls oansenliga summan. Kan ju vara en schysst uppgift åt nån som behöver tjäna extrapengar. Min syster sålde grejer på tradera för över 10 000 när de skulle flytta och de rensade skåpen. Det där med att köpa kläder i "mellanstorlek", jag brukar tänka att jag inte ska/vill, men det slutar alltid med shopping ändå. Går ju sälja/spara/sy om/ge bort. Och jag vill vara fin när jag jobbar/är ute. Man kan shoppa på nätet om man inte hinner gå på stan! ;-)

Får kolla på tradera och se om det är något jag ska försöka mig på, eller kanske hitta nån som gör det åt mig mot halva "vinsten". Ja, som du säger HejdåTjockma, det blir nog så att det slutar med shopping, man vill vara fin när man jobbar och är ute. Förr handlade jag en del på internet/postorder men uppskattar att kunna prova vad som sitter snyggt osv. Kanske tar jag en tur ut senare idag. I fredags hann jag en kort tur efter jobbet och hittade en ny kort fuskskinnjacka. Bra. Både den riktiga och den fusk jag hade innan har blivit förstora. Måste ha en kort svart skinnjacka i garderoben… Ååå, vad jag vill tappa sista kilot/kilona i denna vecka, sedan ska jag på konferens med jobbet veckan efter och snart stundar semester utomlands. Vet att lchf inte i första hand är en "bantning" men funderar ändå på hur jag kan snabba på det i veckan. Att kilona ska sitta så hårt! Lurar på att försöka dricka bulletkaffe till lunch och äta middag som vanligt, må - to. Fre måste jag äta arbetslunch ute. Sedan äta som vanligt igen. Vad tror ni om det upplägget, eller andra tips? Det gäller bara en vecka…

Det kan nog få några kilon att lossna, speciellt om du lägger in nån timmes motion varje dag (jo jag hävdar att det gör skillnad, om inte för kilona så för det mentala och då äter och sover man bättre). Jag vill också se ett skutt på vågen nu för att på riktigt komma igång efter semestern och stillaståendet, ska ha det i åtanke i veckan, och göra bra val.

Lycka till med kilona, tror det kommer gå finfint!

Just en timmas powerwalk, riktigt svettig! :) Ja, tack att du påminner, motion inte att förglömma. Får försöka vara flitig med det också denna vecka. Ja, nu vill vi se kiloskutt!

#207 Jag tror du tänker rätt… Visst är det mycke bättre än inget att köra några dagar skärpt och sen lite vanligare ett par… jag tror nog du märker skillnaden snabbt.

Funkar det bra är det väl inget som hindrar att man fortsätter med det upplägget…. Lycka till